Vintern har hunnit bli både vår och sommar sedan sist!

Hinner inte så ofta sitta här och skriva på bloggen, men mycket

har hänt. Fick plötsligt ett jobberbjudande om fast jobb! Ja, undrens

tid är inte förbi ännu, det finns hopp för alla andra som också

hoppas! Men jag stannar inte längre än augusti ut. Har för mycket annat

som är roligare att göra... och så har jag ju redan min pension.

Än en gång har min hovrättsförhandling flyttats fram. Sista budet är

8 september. Hoppas den gäller även då!

Har nyligen återvänt från en enveckas författarkurs på Väddö i Roslagen.

Vilka härliga kurskamrater, lärare och vilka underbara inslag som författades under dessa dagar. Det blev många tillfällen för glada skratt, vill jag lova.

Den 17 februari, 2010 kunde vi läsa om sparplaner för staden Raseborg. Alla daghem, bibliotek och skolor ska hållas stängda och personalen permitteras för två veckor. Är det här riktigt klokt? Svar: Nej.

Här är det igen de unga som drabbas hårt. Samtidigt som vi vet, att staden går på dubbelkapacitet. I och med kommunsammanslagningen flyttade Pojos och Karis personal med och de lyckades förhandla till sig fem (5) års garanterad anställning gällande fd stadsdirektörer samt tjänstemän.

Vore det då inte klokast att börja uppifrån. Riva upp ingångna avtal. Ut med de extra stadsdirektörerna och den dubbla kapaciteten tjänstemän som nu finns på många platser. Det är från toppen man ska spara och inte från de svagaste!

Ganska trist! Några dagar innan mitt fall skulle upp i Hovrätten, fick jag

besked om att den är flyttad till den 22.4. Så det blir nya tag då!

Nu hände det igen!

Av svartsjuka mördar Ibrahim Shkupolli, sin ex-flickvän, hennes nya manlige vän samt fyra andra personer på PRISMA i Sello köpcentrum i Esbo, Alberga.

Nyheten nådde mig då jag läste Aftonbladet och Expressen såsom jag brukar varje morgon. Vad har hänt med Finland? Fyra massakrer under ett decennium!

Biträdande professorn i socialpsykologi vid Tammerfors universitet Atte Oksanen forskar i identitetsproblem, våld och problem med integration. Hans avhandling handlade om jagets sårbarhet, våld och kontrollsamhället.
I avhandlingen konstaterar Oksanen att en extrem form av självkontroll speglar sig i våld mot sig själv och andra. När den egna handlingskraften är hotad blir våld lösningen.

– Man förbigår problemen snabbt som om man inte kan förstå att sådant kan ha inträffat i Finland. Man tänker att skolmassakrer bara är något som händer, säger han.

När såhär svåra fall händer höjs rösterna genast för en strängare vapenkontoll och att dra in licenser. Men hittills har mycket litet gjorts av politikerna.

Så sent som för cirka två år sedan kommenterade Ibrahim Shkupolli sitt vapeninnehav i en intervju i tv-kanalen Nelonen. På frågan vad han tycker om att det finns så mycket vapen i Kosovo svarade han:
– Jag tycker det känns helt bra. Det måste finnas. Man måste kunna försvara sitt eget hem, sin familj och sig själv.

Försvara sig mot vem? Nu måste vi komma ihåg att Ibrahim Shkupolli har varit med om Kosovokriget och säkert upplevt stora fasor innan han flydde och kom till Finland.

Men när samhället drar in på allt, sjukvård, psykiatrisk vård, inkomster och en stor mängd människor går arbetslösa - då undrar jag om inte frustrationen snart blir så stor att folket tar till vapen mot myndigheterna. Jag är rädd för att vi ännu går mot denna utveckling i framtiden, när allt ska styras "uppifrån" och den enskida människan ser sig totalt maktlös och blir desperat.

Jag har också ett förflutet från staden Esbo. Det var härifrån jag flyttade, nu för snart fyra år sedan.

Först bodde jag i ett relativt nybyggt hus med bostadsrätter. I samma trappa utspelade sig ett fasansfullt mord. Det var mamman, en thailändska, som hade mördat sina båda minderåriga barn av svartsjuka för att de nu skulle återbördas till fadern som hade vårdnaden om dem.

Trivdes aldrig här och flyttade ett kvarter längre bort till ett 8-våningars höghus, men jag bodde på femte våningen. Trivdes rätt bra här, men i och med att jag fick sparken från mitt jobb pga nämndemannauppgifter, kunde jag inte sköta mina banklån och tvingades sälja lägenheten. Då beslöt jag även att lämna det stressiga liv som en storstadsmiljö utgör, och jag flyttade ut på den västnyländska landsbygden till stillheten och lugnet i naturen.

Nu, i och med massakern, har det avslöjats att mördaren, Ibrahim Shkupolli, bodde i huset mitt emot där jag bodde på min sista adress i Esbo. Plötsligt kryper allvaret upp i medvetandet så nackhåren reser sig.

Min väninna som köpte bostaden av mig, berättade hur hela bostadsområdet  kryllade av poliser i skottsäkra västar innan de sparkade in dörren till lägenheten och fann mördaren död. Han hade tagit livet av sig. Under dagarna efter har poliser gjort undersökningar där - både inne och utanför. Allt detta utspelade sig inom synhåll från balkonen.

Det blev verkligen ett märkligt och mycket kusligt slut på år 2009.

Smör och grädde – en verklig rysare, skriver Birgit Packalén (Hufvudstadsbladet 19.12) och förespråkar användandet av bordsmargarin och oljor på bordet.

Vad hon, och säkert många med henne inte känner till, är att det margarin vi har på våra bord har först transporterats genom halva jordklotet från trakterna kring Indonesien. Här skövlas palmskogar till förmån för den kemiska lättmargarinindustrin och margariner med kolesterolsänkande växtsteroler gjorda av resterna som blir kvar när man tillverkar grönsåpa eller tallbarrsolja till tvål.
(Källa: Bakom kulisserna)

Till denna gråa sörja, som säkert ingen konsument ville köpa, tillsätter man sedan färgämnen och smörarom. Kvar blir en ”hälsosam” produkt innehållande en massa smakförstärkare och färgämnen. Och vem vinner på det, jo, margarinindustrin! Såhär i juletider, köp och läs gärna Mats-Eric Nilssons bok, Den hemlige kocken, som tar upp alla tillsatsämnen vi får i oss idag genom vår mat när vi äter ”hälsosamma lightprodukter”.
 
I alla tider har människorna ätit smör och grädde. De har varit produkter man haft på sina egna gårdar och som kan anses ytterst rena. I Sverige har man redan svängt och insett att den fettsnåla lightdieten inte alls varit så hälsosam som man först trodde. Men det brukar ju ta ca 5 år innan nya trender också kommer till Finland, och man svänger även här.

Man kan lätt konstatera att det har varit full storm kring doktor Annika Dahlqvist. Hon som menar att vi ska äta mer fett och mindre kolhydrater. En del menar att hon räddar liv. Andra att hennes teorier är helt vansinniga. Men vi har ju redan kunnat konstatera att det inte är light-produkterna som gjort oss smalare, utan snarare tvärtom! Människorna har blivit allt fetare och bl a har diabetes-2 ökat enormt.

Du kan gå ner i vikt och bli friskare genom att äta mera fett och lågkolhydratkost, säger Annika Dahlqvist! Idag har det svenska Livsmedelsverket redan svängt i den här frågan, och förespråkar de ”nya” kostråden. När ska vi i Finland också vakna upp till ett hälsosammare liv?

Som ni redan tidigare kunnat läsa, fick jag sparken från det företag där jag då jobbade. Detta pga att min arbetsgivare inte gav mig ledigt för att sköta detta viktiga uppdrag som nämndeman vid Tingsrätten i Esbo. Nu har snart 4 år förflutit och mycket regn har fallit under tiden.

Målet togs första gången upp vid Helsingfors tingsrätt på våren 2009, och trots goda vittnen från tingsrätten som kunde vittna om att min närvaro var obligatorisk nämnda dag, valde tingsrätten att förkasta alla våra krav. Tror, att utgången till stor del berodde på att den "verkligt skyldiga", min teamledare som gav mig sparken, valde att resa just den dagen utomlands och inte infinna sig vid rättegången.

Naturligtvis har vi överklagat domen och fått beviljad resning i Hovrätten till den 8.3.2010. Vi kommer att kräva att nämnda teamledare infinner sig till förhör med hot om vite om hon uteblir.

Så alla ni, som följt mig i denna kamp, håll tummarna att det går vägen den här gången! Låt detta bli ett prejudicerande fall. Vi nämndemän gör ett samhällsvikigt arbete och vi ska inte jobba under uppsägningshot när vi utför våra uppdrag vi blivit valda till av folket.

Nu ska Sata-kommiténs förslag om en höjning av utkomststödet höjas
fr. om nästa år. Av vad jag minns kommer detta inte att bli mer än ca 150 euro till i månaden. Högsta godkända hyresnorm är 500 euro, alltså har här skett en förhöjning på 60 euro under det senaste året. Men är detta nog, när hundratusentals nya arbetslösa har tillkommit efter alla uppsägningar som skett runt om i landet?

Varför ska man ständigt envisas med att de sämst ställda alltid ska förbli de sämst ställda? De verkligt fattiga! 584,13 euro i folkpension utbetalas till den som aldrig jobbat och är ensamstående. Vart räcker dessa pengar? Åtminstone inte till räkningar och mat, och man hänvisas återigen till det sociala.

Vore det inte klokare att fastställa en pension som det går att LEVA PÅ?

Nu kommer pengarna redan ändå från olika kassor, vilka staten i botten bekostar. Vore det inte klokare att betala en pension direkt av staten, i form av en pension som alla kan leva på?!!!

Vi fick "gladare" människor som kunde leva tryggt. Idag går all energi åt till att räkna ut "hur ska vi klara den här månadens konstnader igen?" Blir det pengar över till nån mat - eller blir det att stå i brödköer igen?

I början av februari fick jag besked från Folkpensionsanstalten (FPA) att jag beviljats förtidspension. Trött på att ständigt jaga myndigheter varje månad laddade jag ner ansökningsblanketten på datorn och beslöt att "pröva lyckan". Fyllde i blanketten och postade iväg den. "Du får nog vänta på besked i flera månader, kanske t om i ett halvår", varnade mina vänner mig. Men så damp det där beslutet lätt som en plätt ner i postlådan.

Borta är stressen att söka jobb, även om ingen vill anställa mig längre pga ålder. Allra minst nu när hundratals varje dag får gå från sina jobb. Slipper fylla i alla "arbetslös" till fackets redovisning över arbeten och invänta månadens slut innan jag kunde skicka in redovisningen. Alltid lika pank vid månades slut när räkningar ska betalas, och aldrig veta när pengarna kommer in på kontot.
Nu kommer pengarna in månatligen den 20:de. Vilken lyx!

Mer energi och tid finns nu att lägga ner på sådant som är roligt och berikar livet. Måtte det här få fortgå länge...

Förvaltningsdomstolen gav Yrsa Häggström rätt i fråga om utkomststöd. Nu ska hennes sak på nytt prövas i grundtrygghetsnämnden.

"Då utkomststöd beviljas är syftet med beaktande av boendeutgifter att trygga den sökandes boende", konstaterar Förvaltningsdomstolen".

Förvaltningsdomstolen anse att Yrsa Häggströms rimliga boendeutgifter för hyresbostaden bör beaktas då kommunen beviljar utkomststöd. I hennes fall gällde det Pojo kommun. Då nämnden inte beaktat de faktiska utgifter hon hade i juni 2008, upphäver domstolen nämndens beslut och återförvisar ärendet för ny behandling, vilket nu blir i Raseborg grundtrygghetsnämnd.

- Det här visar att det alltid lönar sig att besvära sig. Lita inte på myndigheters beslut, ta reda på själv och överklaga, säger Yrsa Häggström, som överklagade gällande den ansökan hon gjort till Poo kommun för juni månad.

Tidningen Västra Nyland berättade i december 2008 om Yrsa Häggström och hennes problem då hon inte fick ekonomiskt stöd för sina verkliga boendekostnader för sin hyreslägenhet i Pojo. Istället var det kostnaderna i hennes ägarbostad som kommunen ville utgå ifrån då de räknade boendekostnaderna, trots att hon inte bodde där utan hade huset till försäljning.

- Lagen ska vara lika för alla, man ska få ersättning för de utgifter man har just där man bor, betonade hon för VN, innan hon sökte rättelse hos Förvaltningsdomstolen.

Skriven av Beatrice Londén, Tidningen Västra Nyland
18.2.2009