Fällande domar och fängelse i Pirate Bay-rättegången. Härligt! Inte främst för film- och musikbranschen, förstås, utan för motståndarna.

Pappret som domen är skriven på ska användas som bränsle i bloggbrasan! utropar nu någon. Fattas bara. Vad skulle man annars haft att elda med? Vad vore hobernas fridfulla Fylke utan Mordor? Ferdinand utan matadorer? Bamses kullar utan Krösus Sork?  

I själva verket var den fällande domen förstås det bästa som kunde hända för alla blomsterbarn i det som alltmer liknar digitalålderns motsvarighet till hippierörelsen. Fri kärlek? Fria filer! Simon & Garfunkel? Sunde & Gottfrid! Log on, log in and drop out. Ett frikännande hade blivit en lika stor besvikelse som om Lyndon B Johnson kommit ut som fredsaktivist under självaste Summer of love.

Nu kan ju festen fortsätta, ända till Woodstockfestivalen i hovrätten.

UPPDATERING: En arg gaisare tycker att jag borde ha creddat Rasmus Fleischer för braständarliknelsen ovan och det kan jag förstås göra. (Även om den dök upp i ännu mer storvulen form också hos Isobel Hadley-Kamptz dagen efter.)