Turerna kring de två små omhändertagna barnen i Luleå väcker känslor. Bakgrunden är att pappan dödade mamman och barnen omhändertogs. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare.

Socialtjänsten ville att barnen skulle skiljas åt och placeras i olika fosterhem. Motivet till detta var  bl.a.  att de små barnen (en då  2-åring och en 10- månaders baby ) inte lekte tillsammans. Samt  att pojken behövde extra stöd. Att vilja skilja på dessa redan hårt drabbade barn väckte ramaskri bland luleåborna. Särskilt eftersom det fanns en familj som ville ta hand om båda barnen. 

Det har varit många oklara turer kring dessa barn och socialtjänstens agerande. Först skulle en familj i barnens nätverk få ta hand om ett av barnen. De ville, liksom de, anhöriga,  att barnen skulle placeras tillsammans. Nu är denna familj inte längre aktuell.

Vad som inte riktigt framkommit är att barnen befann sig, vid den aktuella tiden,  omgivna av tre trygga familjer. På ett något annorlunda, gammeldags och tryggt sätt på landet. De hade vistats omväxlande med sina föräldrar hos mor- och  farföräldrarna.  De hade också vistats hos den tidigare tilltänkta fosterfamiljen, där deras halvbror bor. Barnen kände trygghet och tillit hos de närstående  när tragedin inträffade. Då slogs allt i spillror. 

Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Socialförvaltningen tog därmed helt över´ansvaret för barnens framtid. Den tf. vårdnadshavaren blev därmed ”part i målet” och hade stort inflytande över barnens framtid. Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte till barnen. De anhöriga hade ingen talan.

Strax före jul uppstod komplikationer. De anhöriga skulle inte få träffa barnen över jul. Mormodern gick då ut i media. Även den tilltänkta närståendefamiljen framförde synpunkter på detta hossocialtjänsten. Därmed betraktades de närstående ha samarbetssvårigheter. Barnen skulle förflyttas till en, för barnen,  okänd fosterfamilj.

Socialtjänsten bortsåg nu plötsligt ifrån att barnen redan hade ett gott,  tryggt och stabilt umgänge med sina anhöriga. Den tilltänkta närståendefamiljen var inte längre aktuell.

Barnen hade sen omhändertagandet umgåtts, och gör det fortfarande, med de tre närståendefamiljerna en halvdag var, tre dagar  i veckan.  De närstående är ju deras enda trygga värld. Nu när varken mamma eller pappa finns som vårdnadshavare. Men nu räknas inte längre barnens trygghet hos de närstående som viktig. Där står vi nu kort sammanfattat även om mycket annat, av skilda slag,  har hänt.  De olika turerna  har väckt starka känslor.

Det har startats en namninsamlig på Facebook utifrån detta speciella fall. I Norrbotten Kuriren den 24 febr.  sa högste ansvarige för barnen, socialnämndens ordförande, Eva Bergström, att detta är ett hot mot demokratin. Det kan man svará  både ja och nej´på. För att råda bot mot detta ”hot mot demokratin” borde ordföranden, i detta speciella fall, tillsätta en opartisk utredning.

Barnavårdsärenden är en svår fråga att hantera. Men förändringar behövs. Det säger även folkhälsominister Maria Larsson. Endast en folkopinion kan ändra de dunkla turer som, ibland, förekommer inom socialtjänsten. Opartiska utredningar krävs då något förefaller gå fel. Det är inget hot mot demokratin. Tvärt om.
eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se

Hon är 68 år och lever sedan flera år med barn och barnbarn i Stockholm. Nu hotas hon av utvisning till Irak. Där har hon inga släktingar. Hon kom till Sverige för 2,5 år sedan då hon blivit änka. Farmodern tillhör en kristen minoritet som är utsatt. Enligt FN kan upp till en halv miljon, 60 procent av den kristna befolkningen, ha flytt landet idag. Hon bor hos en av sönerna som vill ta hand om henne. Vi behöver inte ens några bidrag. Ingenting! Bara hon får stanna, säger sonen.

Mor- och farföräldrar är viktiga närstående i sina barnbarns liv. Att beröva barn och inte minst barnbarnen sin farmor är ett brutalt sätt att skilja kära och nära åt.  Barn och unga behöver tillgång till den trygghet och oftast tid som far-och morföräldrar har.  För relation, närhet och ljusa minnen för livet. Kasta inte ut en farmor till ett liv, ensamt och farligt i Irak, när hon behövs hos sina närstående.  

eivor.karlsson@comhem.e

www.alterntiv-debatt.se

När två riksdagspolitiker går ut och offentligt kränker en utförsäkrad har de nått lågvattenmärket. Lägre kan de inte komma. En ursäkt vore på sin plats.

Beskrev sitt liv
Helene Riviére och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, ansåg (AB 25 jan) att Alexandra Johansson  inte vill försörja sig själv. 30-åriga trebarnsmamman Alexandra beskrev (AB 15 jan) sitt liv utifrån hur hon och många tusen andra upplever det. Numera utförsäkrad. Rädslan för mat för dagen åt barnen,  kan jag hämta mina mediciner? Hyran är nu för hög. Förvirring och oklara  budskap.
    Hon beskrev mötet på Arbetsförmedlingen, AF.  Tre handläggare stirrade på oss. Sa emot varandra när det gällde regler. Alla var osäkra. Vi var ett tiotal personer runt bordet. Rehabilitering nämndes inte. Det sysslar inte AF med. Papper kom fram.  Skriv under annars ingen ersättning. Alexandra behövde hjälp med tolka innehållet. Får jag ta med pappret hem? Nej, då blir det ingen ersättning.  Hon kryssade i en ruta, 100 % arbetsförmåga.

54 000 utförsäkras
Väl hemma ville hon bara skrika. Ni har förstört så många människors liv!  Förstår ni inte?  Så beskriver också många andra sin utsatthet, bl.a. inom nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället).  Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från försäkringskassan. 
    Under hela 2010  blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen måste få komma tillbaka.
    Moderaterna beskriver också i sin artikel remissen till psykiatrin. Alexandra var störd över att behöva gå dit. ”Jag skulle inte behövt gå dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats.”
    De båda M-politikerna raljerar över detta. Och drar sina slutsatser. Då bör man fråga sig: Vad är grundtrygghet? Vad är det som har rubbats? Var finns den individuella bedömningen? Rehabiliteringen? Samtalen om framtida arbetsförmåga?  Det är pudelns kärna.

Skäms å deras vägnar
Alliansens socialpolitik har medfört stora personliga tragedier. Socialförsäkringsutskottets ordförande Axén raljerade över en enskild och namngiven person. Han var inte heller lyhörd för vad Alexandra skrev i sin artikel. Nämligen: ”Jag är ett bottenskikt i samhället, utan rättigheter och det tär att se vad människor tycker om de som är sjuka.” En  30-årig 3-barnsmamma  oroas för framtiden och mat för dagen till sina barn. Hon är inte ensam. 
     – Som politiker skäms jag å Axén och Rivières vägnar. Det skrev  Olle Thorell på Newsmill den 26 jan ”Moderaterna passerar gränsen för anständighet i den politiska debatten då de ger sig på en enskild utsatt person och skamlöst förödmjukar henne.”
    Thorell skrev att  två  etablerade moderater i rikspolitiken har  passerat gränsen.    De ifrågasätter henne in på bara skinnet. Han anser att  det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
     Det är bara att instämma. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.
    Att som Axén och Rivière ge sig på en enskild utsatt person och förödmjuka är både skamligt och lågt. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.  
    En ursäkt till Alexandra och alla andra utförsäkrade som också upplevde sig kränkta är på sin plats.
eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se

Hon tyckte det var för dyrt med femtusen i månaden för en etta med toa i trappuppgången. När hon skulle ta ner gardinerna inför flytten föll hon ut genom fönstret och hamnade på sjukhus. När hon kom hem hade, för henne, viktiga saker slängts av socialen. Böcker, fotografier m.m. Och julklapparna till de två döttrarna.

Vad säger man – om detta verkligen är sant?

När ett hem försvinner, t.ex. genom brand brukar de drabbade säga att fotografier och album är bästan det värsta att förlora. Eftersom det inte går att ersätta. Annika förlorade tydligen sina fotografier också. 

Socialen: ”Våra tjänstemän slänger aldrig bort klienternas tillhörigheter, men det är inte bra om hon upplever det så”. Ibland förefaller socialen maktfullkomlig och ofelbar. Och detta är vårt allra yttersta skyddsnät. Det är inte bra.

eivor.karlsson@comhem.se

www.alternativ-debatt.se

I TV4 kan vi nu i 12 avsnitt följa reportageserien  ”Spårlöst”.  Det handlar om  adopterade barn som söker sina biologiska rötter. De är vuxna nu och kärleksfulla adoptionsföräldrar förefaller stödja dem i deras sökande.

I första avsnittet fick 23-åriga Justina från Polen tillbaka sin biologiska pappa och bror efter 20 år. Mamman var död. För Justina och förmodligen även de andra barnen i följande reportageserier,  nu unga vuxna, gav adoptionen dem ett bättre liv än barnhem och andra umbäranden.  Ofta med mycket kärlek och glädje från adoptionsföräldrarna.  Och kärlek tillbaka från barnen.

Men det biologiska ursprunget finns där alltid. Varför övergav ni mig? Vem  bestämde, vad avgjorde,  att vi skulle skiljas åt?  Ursprunget är alltid känsloladdat med många frågetecken. Det kan också vara svårt mellan olika länder och kontinenter. Men i Sverige?

Utifrån det som visats och kommer att visas på TV4, när det gäller sökandet efter sin biologiska familj, förefaller det mig nästan absurt att svensk socialtjänst ibland vill dela på syskon inför fosterhemsplacering. På sikt kanske adoption. Har syskonen inte tillgång till sina föräldrar borde de i varje fall få tillgång till varandra under viktiga barna- och ungdomsår. 

Men ändå delar landets socialtjänster ibland  på syskon inför en fosterhemsplacering. Hur tänker socialtjänsten? Just nu handlar det om två små barn inom Luleå socialförvaltning/nämnd.  Har socialtjänstförvaltningen eller nämnden  i Luleå sett första avsnittet av ”Spårlöst”?

Varför skilja syskon åt när de inför framtiden kommer att som bäst behöva varandra? 

 eivor.karlsson@comhem.se

www.alternativ-debatt.se

Det blev inget julfirande för mor- och farföräldrar med sina två små barnbarn i Luleå. Men den 29 december fick mormor i alla fall ha hand om sina barnbarn för en dag. 
    Av vad som hittills framgått förefaller det bara vara en politiker, Staffan Eriksson (M) i Luleås socialnämnd, som reagerat starkt över beslutet om att avstyra julfirandet och eventuellt skilja syskonen åt. Om fler politiker engagerat sig är det vällovligt. Ni behövs.

Politiskt ansvarig
   Högste politiskt ansvarig för att barnen inte fick fira jul är Eva Bergström (S), ordföranden i socialnämnden i Luleå. –Vi kommenterar aldrig ett enskilt ärende, säger hon och lägger ansvaret på Gerd Bergman, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Luleå. 
    Detta tyder på uppenbara brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller  ansvarsfrågan.  

Ställningstagande
Nu återstår nästa viktiga ställningstagande: De små syskonen kommer nu snart att placeras permanent. Luleå socialnämnd har planer på att dela på syskonen. Efter helgerna kan frågan  bli aktuell. På sikt, efter att barnen först placerats i fosterhem några år, kan de bli föremål för vårdnadsöverföring, senare eventuellt adoption.
   Att barnen riskerar att säras har orsakat ett ramaskri  i Luleå. Det gör n Luleåborna alldeles rätt i.
    Nu måste politikerna i socialnämnden sluta gömma sig bakom tjänstemännen. Frågorna kan bli besvärliga i valrörelsen. 
    Är det rimligt att dela på syskonen, en 2-årig  pojke och en 9 månader gammal flicka?  Det förefaller finnas två familjer som är beredda att ta emot båda barnen och ge dem en gemensam uppväxt inom det biologiska nätverket. Dessa önskemål skall alltid beaktas när man gör en vårdnadsutredning.

Speciellt utskott
Staffan Eriksson har alltså engagerat sig och till Norrländska Socialdemokraten påpekar han att det är ett speciellt utskott, där han inte är med, som behandlar ärenden som det aktuella. Ingen har insyn där och när klubban har fallit så står beslutet fast. Men det får inte bli så att man skiljer på barnen, säger han.
    Hur är det möjligt att beslutet tas och står fast om inte samtliga politiska nämndledamöter är med om beslutet? Hur kommer de närståendes möjligheter att vilja ta emot barnen då att beaktas?
      Detta speciella utskott torde gå helt i otakt med den barnskyddsutredning (S 2007:14) som nu varit ute på remiss.
eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se

Mamman dödades av pappan. Nu vill socialen i Luleå förhindra mor-  och farföräldrar att umgås med sina barnbarn över julen. Det är dessvärre inte första gången anhöriga till en mamma som mördats av pappan nekats naturlig kontakt med sina barnbarn av socialtjänsten. Utöver detta kan barnen bli föremål för adoption. Vilken chans har då närstående att få bli vårdnadshavare?  

Utsatta barn
Somliga anser att man borde återinföra tjänstemannaansvaret så att ämbetsläget kunde förtydligas på ett opartiskt sätt när det gäller utsatta barn. Nackdelen kan vara att socialsekreterarna kanske blir så försiktiga att de inte vågar ingripa då barn verkligen far illa.
    Högste politiskt ansvarig för att barnen inte ska fira jul är Eva Bergström, ordförande i socialnämnden i Luleå. Expressen 22 dec. Håller i ö. helt med Staffan Eriksson (M) i socialnämnden som i Norrbottens Kuriren också reagerat starkt över beslutet.
    En återkommande fråga i en sådan här situation: Är det tjänstemännen eller politikerna i socialnämnden som ytterst har ansvaret? Den frågan borde klargöras.

Kärlek och omtanke
Jag tror alldeles säkert att dessa mor- och farföräldrar är kapabla att ordna en fin jul för sina barnbarn. De båda familjerna hade redan planerat in en jul tillsammans med barnen och kommit överens om att dela på tiden. Är det inte något som socialtjänsten och samhället, d.v.s. vi borde se som ett fint exempel i en svår situation. Det vittnar om kärlek och omtanke.
    Ibland orkar människor mobilisera oväntad styrka och utan förebråelse gentemot varandra. Då strör socialtjänsten ytterligare salt i de djupa såren genom att neka barnen umgänge över jul med sina biologiska familjer.
    Var finns empatin, medkänslan och den sociala kompetensen inom socialtjänsten? Var finns politikerna i den sociala nämnden?

Vårdnadsöverföring/adoption
Utöver detta väntar en framtida placering av barnen. Då kan vårdnadsöverföring,  på sikt kanske adoption att bli aktuell.  Kommer de närstående och deras nätverk då att kunna hävda sina möjligheter  till eventuellt omhändertagande gentemot socialtjänsten? Eller har de närstående genom att  ”våga” ifrågasätta socialtjänsten nu blivit obekväma? 
     De anhörigas naturliga agerade ska naturligtvis inte spela någon roll. Men kan ändå inte helt uteslutas. Ibland går det prestige i sådana är ärenden. Därför är det viktigt att media följer upp.

Treårsperioden
Stockholms stad har beslutat att fler barn i eller inför långvariga placeringar ska komma att övervägas för adoption. Om föräldrarna/vårdnadshavarna inom en treårsperiod, en förhållandevis kort tid kan tyckas,  inte anses kunna ta hand om sina barn kan vårdnadsöverföring/adoption bli aktuell.
   I det aktuella fallet kan inte föräldrarna/vårdnadshavarna ta hand om sina barn inom en treårsperiod. Inte heller  ge något medgivande. Mamman är död och pappan sitter i fängelse. Vad händer då? Kommer släkten/närståendenätverket att, om möjlighet och vilja finns, att få ta hand om barnen? 
    Något som media borde fortsätta att följa upp. 
Får inte fira jul med barnen

eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se

AB:s ledare skriver bl.a att  regeringen vräker över ansvaret  på de mest utsatta. Trygghetssystemen skärs ner och en låglönemarknad med en lön på ca 11.000 kr  i månaden öppnar sig. En ursel arbetsmiljö kan accepteras.

Expressen, å sin sida, skriver att S har angripit allianens utförsäkring av förtidspenionärer. Men i sin egen skuggbudget gör de  likadant. De har t.o.m.  censurerat S-budgeten – och strukit siffrorna som visar att de behåller utförsäkringen.

Sjukförsäkringssystemet berör oss alla. Vem som helst av oss kan en dag bli sjuk och behöva längre eller kortare sjukskrivning. Kanske t.o.m. förtidspension.
   
Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren ger i Expressen, nedan, en annan syn på sjukförsäkringssystemet. Ikväll möts Sahlin och Husmark Pehrsson i Agenda TV2,  kl 21.15.  Återstår att se om läget klarnat  efter programmet.
Myt att sjukskrivna kostar för mycket

eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se

Det är en katastrof för alla dem som blir utförsäkrade efter nyår och under 2010. De lever redan idag under små omständigheter på sin sjukpenning eller sjuk/aktivitetsersättning. Läs vad TCO skriver om förslaget om utförsäkring: ”Skjut upp beslutet och utred ordentligt först”. 

Det finns anledning att känna djup oro över hur alla utförsäkrade ska klara sig. En reumatikersjuk säger att hon med möda klarar av att jobba halvtid. Nu ska hon klara av en heltidsaktivitet. Och vart tog rehabiliteringskedjan vägen? Efter tre månaders introduktion ska de sjuka vara  ”fit for fight” och komma ut i aktiviteter.

TCO skriver att man inte kan finna några medel inom ramen för de aviserade 17 miljarderna som är avsett för medicinsk rehabilitering. Huvudsakligen går de 17 miljarderna till ersättningar. De förefaller vara ersättningar som personerna får i aktivitetsstöd i stället för de ersättningar från sjukförsäkringen som samtidigt upphör. Totalt sett verkar mycket lite går till rehabilitering.

 –När vi analyserat förslaget är jag skakad  över att så många riskerar bli fattiggjorda efter nyår, säger Sture Nordh

Alliansen, ”Det nya arbetarpartiet”  talar ofta om ”bidrags-Sverige” med hänvisning till oppositionen. Men är det inte just det som de själva nu utvecklar? Och ett utvidgat utanförskap. Utförsäkringen av över 50.000 personer kan bli ett sänke för regeringen Reinfeldt.

Och i DN, 8 dec.står: ”Ödesdigert slå hårt mot de allra svagaste”. Samt: ”Frågan som kan sänka Reinfeldt”. Må det så bli då man inför så stora förändringar som påverkar människors hela existens med så stor hets.  Det var många som pekande på att fanns brister i det nya regelverk om hafsades igenom. Den Svenska utredningsmodellen och dess väl  partssammansatta utredningar med ordentliga remissrundor tog lite längre tid, men det blev rätt. Så blev det inte när Alliansen med Moderaterna i spetsen fick bestämma.

Sjukdom och olycka kan drabba oss alla. Då sitter vi i samma båt som de som nu utförsäkras. Vart tog det sociala skyddsnätet vägen?   
TCO 

 Nu har två lagförslag som rör socialtjänsten, integritet – och effektivitet (SOU 2009:32 ”)  och betänkandet av Socialtjänstutredningen (S 2007:09)  varit  ute på remiss. Socialtjänstutredningen förefaller har rönt förvånansvärt lite uppmärksamhet. Även från   oppositionen och fackföreningarna.
   Det ena lagförslaget handlar om en ny lagstiftning för socialtjänsten. Här förefaller det finnas risk för integritetskränkningar. Det framgår att man ska kunna registrera uppgifter om persons ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa övertygelse, medlemskap i fackförening, filosofiska övertygelser och sexualliv.
     Till detta kommer så ett nytt lagförslag som öppnar för registrering av a-kassans medlemmar och fackligt aktiva. Lagförslagen förefaller integritetskränkande samt gå mot ökad kontroll och övervakning.
Regeringen vill kunna kartlägga fackligt aktiva

eivor.karlsson@comhem.se
www.alternativ-debatt.se