Nu blir det operation och till att hålla sig lugn ett tag.

I morse klockan 9 började doktor Hans och hans operationssköterska skära och hugga bort ben i min fot.



Hallux rigoris... benknöl på fotleden under stortån som gör ont och som gör att man inte kan ha vilka skor man vill. Det var den som skulle bort.



Ingreppet skedde under lokalbedövning och ett massa bankande. Jag antar att det helt enkelt handlade om mejsel och hammare... det lät så i alla fall.



Stort bandage, men foten är fortfarande helt okänslig, helt bedövad. Det är sen det kommer göra ont.



Sen fick jag ligga i ett rum, med foten högt i vädret, och stirra på det här.  Blev så utrustad med en ful specialsko, ett ganska fiffigt arrangemang som gör att man kan duscha utan att blöta ner foten (den får inte bli blöt under de närmsta två veckorna) morfintabletter och  förhållningsregler om att ligga still och hålla foten högt i minst två dagar.

Sen kom Mira och hämtade mig och vi tog en taxi hem.
Nu ligger jag på sängen, med fotändan upphissad, lyssnar på radion och med det trådlösa bredbandet går det ju bra att blogga i det här läget också.
Foten är fortfarande bedövad, men det börjar dunka i den och det blir nog värre framåt natten.
Ja, det är tur att man inte behöver vara ute och gräva i trädgården - just nu.

Nu är det verkligen grått och trist. Jag har inte tagit en bild på flera dagar.
Däremot vänt lite på högarna med papper, både hemma och på jobbet. Hittade en hel bunt från Elmia i september.
Jag hade väl lite hjärnblödning när jag var där, eller i alla fall svininfluensa eller något annat som gjorde mig väldigt okoncentrerad. Har i princip glömt allt som hände.
De tio nominerade till årets trädgårdsprodukt, till exempel, som visades på Elmiamässan.
Där fanns ju både bra och kul grejor och annat mindre väsentligt, enligt min åsikt.

1. Den här gulliga äppelskalaren skalar, skivar och kärnar ur äpplena på nolltid. Den är gjord efter en gammal idé, Moster Huldas, av New Garden.
www.newgarden.dk


2. Lätt och smart skördeväska från Vertical garden. Plocka äpplen, potatis eller vad som helst. Kan bäras i handtagen, över axeln eller som midjeväska. www.verticalgarden.se



3. Jag är en stor vän av odlingslådor. Men jag snickrar mina själv eller målar om pallkragar... Men får väl erkänna att de inte blir lika snygga som de här från Hasselfors garden, snygga knutar, lättmonterad dessutom. Har måtten 118 x 80 x 23 centimeter och är gjord i varmbehandlat trä.

Odlingslådorna ingår i Hasselfors gardens nya sortiment Hem och trädgård, som jag tycker är riktigt fint och smart.


Trädgårdsbod kombinerat med växthus. Byggs och monteras av moduler och kan varieras efter hur man vill ha det.


Buskstöd med fina detaljer, det skulle man ju kunna kopiera...

Kolla mer på: Hasselfors Garden



4. En vikbar planteringsbricka hade Nelson garden valt att skicka in som årets trädgårdsprodukt. Lätt att göra ren, lätt att stuva undan... det är bra.
www.nelson.se





5. En kompakt klocka för kruka eller rabatt Campanula 'Sweet Me' visade Gartneriet PKM i Danmark. Kolla deras hemsida, där finns fler sorter.  www.pkm.dk



6. Gorillakvasten Gorilla broom kan klara det mesta när det gäller tuff rengöring. www.allox.se



7. Självvattnade balkonglådor i plast i glada färger från Lively selfwatering. www.indoorsprings.com 
Bild från Odla.nu Foto Bernt Svensson

8. Rölunda Produkter presenterade naturkalk som ska förena den billiga  finmalda kalken med den kornade kalkens enkla spridning.
www.rolunda.se

9. Led-belysning med lågenergilampor till ljusstakar och julgransbelysning lanserades av Star Trading. www.startrading.com

10. En barnsäker råttfälla Safe Mousebox, som också är hygienisk och lätt att tömma kom från Silvandersson Sweden. www.silvanderson.se

(Ja, ja. Jag kan inte garantera att alla produkter finns i produktion än eller att de går att köpa på nätet nu.)
Nu ska en jury bedöma de nominerade bidragen och vad som blir Årets trädgårdsprodukt 2009/10? får vi veta i mars.

Böcker är ju en given julklapp - till vem som helst. Har man nästan bara trädgårdsvänner så är det ju gröna böcker som gäller.

Här är tio, ur årets utgivning, utan någon speciell rangordning, som i alla fall jag skulle kunna tänka mig att ge bort.

1. Passion för pelargon

Veronica Wägner, Bonnier Fakta

Möten med pelargoner innebär också möten med människor. Pelargonerna bär på så mycket historia och traditioner. Veronica Wägner, en passionerad pelargonsamlare, ger här en inblick i denna värld och dess människor. Det finns också tips och råd om övervintring, växthus, skötsel och allt annat som en pelargonskötare måste veta. Ja, trevlig läsning, det är lätt att känna igen sig.

Lasse Anrell, Natur & Kultur

Här en bok om blommor, nästan utan bilder, lite ovanligt i sammanhanget. Det är sportjournalisten Lasse Anrell, som resonerar och funderar över hur pelargonerna kom in i hans värld, hur man gör för att få stora och många pelargoner och varför han numera är ohjälpligt fascinerad av att övervintra dem. Det är roligt - ömsint och kärleksfullt.

3. Nävor

Ulla Hårde, Ica bokförlag

 ”Trädgårdens bästa vänner” kallar Ulla Hårde nävorna, Geranium. Jag håller med. Det finns så många sorter och de allra flesta är lättodlade, trivs överallt, är bra marktäckare eller fina som solitärer. Den finns i färger från vitt till rosa, violett och blått. Själv är jag helt fascinerad av 'Rozanne' som jag tycker är både snygg och blomvillig. I den här boken finns tips om skötsel, plantering och förökning. Dessutom en uppslagsdel om arter och sorter. Det är användbart.

I dag har jag varit och lyssnat på föredrag om Photoshop CS4 och Lightroom 3. Jo det ville man ju ha, men datorerna på mitt jobb klarar inte det. Och hemma, blir det alldeles för dyrt. Jag får väl satsa på Elements 8 i stället.
Och det duger väl också. Jag ska ju inte bildhantera mina bilder fullt ut till print. Det finns bildhanterare på jobbet.
Men intressant - att få veta lite mer vad de här programmen innebär.

Sen hastade jag iväg till Åkeshovs slott för att äta god lunch och titta på julblommor. Lökar mest. Amaryllis, hyacinter och en massa julstjärnor. Jo det är lite fint, med julblommor. Mycket färg, rött och lila eller bara vitt.
Det är fin miljö där i slottet och Erica och flickorna från blomsterfrämjandet hade gjort så tjusigt.
Ett tips! De hade klippt sönder barnens galonkläder och svept in krukorna i det och knutit ett fint band omkring. Funkade bra!
Men det var ju förstås svårplåtat. Det blir skumt och mörkt redan vid två-tiden.



Amaryllis. De som inte har så jättestora blommor är egentligen häftigast, tycker jag. Jag har en 'Benfica' på gång här hemma, den är riktigt mörkt röd, och har stora blommor, men den gillar jag.



Vårens trend är lila, säger de. Här en ny azalea 'Flamenco' som är riktigt lila och har ganska mörka blad. Det finns också en ny varmt röd azalea 'Jimmy' som känns  julig.



Så de här. Princettia till skillnad från Poinsetta julstjärna. En australisk Euphorbia- korsning med massa blommor och rosa bractéer, det är de färgade högbladen, och lite större blommor, som är de små knapparna i mitten, än de traditionella julstjärnorna.

Det är Princettians färgerna som är häftiga. Det finns fyra rosa från ljust rosa till mörkt neonrosa. Ska skötas som en vanlig julstjärna - skyddas från drag och kyla, vattnas måttligt. Kan stå inne i rummet till den blommat över.
Men är väl förstås också svår att få att blomma om sen.
 



Det här är den näst ljusaste Princettian tror jag.

Nu är det igång.
(Även om jag har skrivit om julblommor i flera veckor, det står mig upp i halsen.)

Var på pressvisning av julgranar och julpynt på Plantagen i dag. Det är julmarknad där nu. Det betyder massor av alla traditionella julblommor, tomtar och allt annat man kan tänka sig för att skapa julstämning på 2000-talet.

Vad som var lite kul var att höra hur Jan Rundgren, Creative Director, på Plantagen, tolkat årets julgranstrender. Han är alltid rolig att lyssna på.

Han tyckte att det var både trender och tradition som gäller. (Är det någonsin något annat?)
Jag satsar på tradition - mitt julgranspynt är sen 40, 50-talet ärvt eller köpt på loppis,  60, 80, 90-talet. På 70-talet hade jag aldrig julgran, firade inte jul (möjligen alternativ), demonstrerade och protesterade och på 2000-talet är det bara enkel utegran med faluröda kulor som gäller.



Jan Rundgren berättar om den klassiska granen som har folkloristiska tema med band till traditionellt konsthantverk. Broderade tygstjärnor, halmhjärtan, röda rosetter...




Den naturliga granen hakar på den ekologiska trenden. Återhållsamt med färger och gärna med fågelmat - talgbollar i toppen - kanske inte så tokigt. Tror jag ska komplettera mina faluröda julgranskulor med det, så får man fåglarna som extra dekoration. Perfekt.



Jan Rundgrens tredje julgranstrend handlade om den smyckade granen där för mycket aldrig är fel. Guld, glitter, färg...


Så nu vet ni hur ni ska tänka inför julgranspyntet i år. Bra, va?

I helgen var det i princip sista chansen att vinterbona. Jag ska operera en fot i slutet av november och kommer väl inte att kunna gå - eller köra bil på ett tag, så pelargonerna och allt annat får klara sig själva ganska länge.
Hittills har pelargonerna i växthuset mått ganska bra. I en annars grå och brun trädgård har deras röda och rosa blommor lyst därinne. Det har ju inte varit så kallt, knappt minusgrader men grått, blåsigt regnigt och det är nog skönt att slippa det tycker  blommorna.
Nu har jag flyttat in nästan allting i huset, där får de stå, lite mörkt, men mer än frostfritt, tio grader, i alla fall.



Men jag har inte bara rensat hängrännorna i dag utan också tagit en tur tillsammans med Maria i skogen. När man väl sett den första höstkantarellen så ser man att hela skogen är full av dem.




Påfåglarna håller ut. De har ju fri och ostörd tillgång till min trädgård hela dagarna, nu när jag inte är där. De pickar i rabatterna och äter upp allt som rör sig, kan jag tänka. De gillar att vara i mitt gamla växthus när de är så här blött och dant.
Det är så löjligt blyga, enda chansen att plåta dem är att smyga eller sitta tyst och  still i nya växthuset. Det här är en sådan bild. Ser ni dem? En på väg in i växthuset och den andre en bit  framför.


Fortfarande sover de i stora almen, framför grannens hus, på nätterna. De har mat, vatten och halm i sitt påfågelhus. så egentligen kanske det inte går någon nöd på dem. Men dagarna är korta för dem. Vi får se hur det blir i vinter med stormar och  minusgrader...



I lördags var det vernissage också. Mira och hennes väninna Ellen ställde ut på ett galleri på Surbrunnsgatan 60. Mira hade gjort snygga artprints av sina fotografier och visade också några fina broderier.
 


Den här tycker jag är ganska spännande.

Det vimlar ju inte av romaner med trädgård som någon slags bärande ingrediens. Inte ens i deckarvärlden är det många trädgårdsmästare som förgiftar folk med ogräsmedel.

Henrik Valentin, författare, trädgårdsamatör med mera, har i sin roman Ödelagd, Fonem förlag, kärleken till en trädgård som drivande tema. Det handlar om Helena, som har byggt upp sin trädgård och livet är rätt perfekt, när hennes man lämnar henne för en annan. Han vill och kan ta över huset, och trädgården också då.

Det blir mycket för Helena att fundera över. Hämnd, depression, ilska, ogräsgift… innan hon kommer till sans och jobbar upp nya kamrater, ny inställning, ny trädgård, nytt liv.

Det är ganska kul, framför allt för att det faktiskt handlar lite om trädgård. Men alldeles för lite tycker jag. Ok, mat är också en stor grej för Helena och det passar ju med trädgården. Men tjatandet om hur förträffligt duktig Helena är på jobbet, hon är lärare, är tråkigt tycker jag. Överhuvudtaget ältas det en hel del i den här boken, långt förbi den punkt där man för länge sedan fattat poängen. Gestaltningen är stolpig, språket osmidigt men jag läser klart i alla fall. Jag uppskattar ambitionen att faktiskt använda sig av vad en trädgård kan innebära för en människa, att åtminstone försöka berätta om trädgårdsarbetet, växterna, form och färg i trädgården och allt annat som hör till.

Boken/Helena har en egen (fiktiv) hemsida.

Och vad mer då – på mitt nattduksbord – som man brukar säga?

Jo, en helt fantastisk bok, Den blinde skaparen - en essä om Darwin och livets sammanhang, av Sverker Sörlin, Weyler förlag.  

Den handlar om Darwin, inte i första hand om hans teorier och evolutionsläran, utan om hur Darwin kom fram till den, hur han jobbade, ofta med barn och tjänstefolk för att utföra sina experiment, hur han levde sitt liv, relationen till hustru och barn, till natur och djur, jakt och växter, varför han var sjuk och den resonerar om hans tid i och omkring mitten av 1800-talet, hur han var som pappa, hans härkomst, varför familjerna Darwin och Wedgwood gifte sig med varandra och om Darwins farhågor för sitt kusingifte… han kunde ju ana vad det i längden förde med sig.

Den ger svar, antydningar och förståelse för hur revolutionerande hans vetenskapliga arbete var och vilken fascinerande, god, klok och genialisk människa han måste ha varit, samtidigt som han var en överklassperson med stora krav på sin omgivning.

Pedagogiskt, lärt och välskrivet, intressant och fascinerande. Här finns en mer utförlig och insiktsfull recension.

Förutom detta då så lyssnar jag på ljudboken Bildhuggarens dotter, Tove Janssons skildring av sin barndom, med uppläsning av Stina Rautelin, Bonnier Audio. Perfekt i nattmörkret. Tröstande, roande, lugnande, så enkelt men så fascinerande… lite för kort bara. 4 cd-skivor.

Om det är någon som undrar var jag har varit så beror frånvaron på att jag hela veckan suttit klistrad framför datorn och uppdaterat systemfiler, drivrutiner, program, inställningar och you tell me what!
Nu funkar nästan allt som jag vill i datorn, det funkar till och med bättre ska jag också säga. Systemet är ominstallerat, bara de program jag vill ha är installerade och uppdaterade...
Men vilken kamp, innan man förstår vilka filer, drivrutiner och uppdateringar man faktiskt behöver.
Ja, nog om det. Nu är det bra igen och jag har inte tappat en enda fil, allt är/var kopierat till olika hårddiskar. Men jag borde nog rensa lite i alla fall.

För första gången sedan 15 mars är jag "hemma" i stan en helg! En hel lördag, jag ser mitt hem i dagsljus.


Utsikten från min balkong på Reimers. Precis bakom det stora trädet - en ek - vill de bygga nya hus. Och antagligen ta bort eken.


En ledig dag -den kan man ju ägna åt att städa. Fixa diskmaskinen till exempel - tömma finsilen! Har jag aldrig gjort förut och det var väl därför det stod vatten kvar i maskinen. Jag menar sådant där hinner man ju inte med annars.
Det är nästan ett heldagsjobb - man måste ta fram bruksanvisningen, läsa igenom, fundera vad man ska göra, göra det, testa - och voila! det fixade problemet.



Här är utsikten från köksfönstret med ekarna de stympade i vintras. Det ser inte ett dugg bättre ut nu. Träden kommer inte att överleva så länge. Men denna skandal försöker jag blunda för. Jag tittar inte dit helt enkelt. Det är för sorgligt.




Jag tittar lite till höger och ser den här eken, som än så länge är ganska intakt. Men där uppe på kullen, precis framför bilen, vill de också bygga hus.

Jag vill flytta! If you can't beat them - till något nytt på Reimers kanske. Eller vart som helst där det finns ett stort badrum - och utsikt - över träd och vatten eller något annat lugnande.

I fredags föll alla asplöv. Almarna, pilen, lönnarna, björkarna är också på gång.
Men fortfarande är landskapet så där illande gult och orange. Det är lite disigt, duggigt och vindstilla,  hösten är inte helt fel.



Inte bästa tiden för hammocken. Vem hann ligga där i somras? Inte jag i alla fall.


De sista av äpplena är nu nerplockade. Cox pomona är det här.


Nästan alla krukor är tömda och undanställda. De här med gräs, alunrot, anisisopp i bakgrunden och lite annat mer tåligt trivs ganska bra när det är sju grader varmt och fuktigt. De står ju i plastkrukor så de får väl vara kvar, kanske över vintern... alunroten brukar överleva, vissa gräs också.



Hjortarna, som kommer på besök varje morgon, har tuggat i sig bladen på kärleksörten.


Vattentunnorna är tömda och undanställda alla trädgårdsmöbler har flyttat tillbaka in i boden (klockan också?)  alla lökar är planterade och alla knölar till dahlior, kannor, gladiolus ligger nerbäddade i torv i jordkällaren.
Återstår lite lövkrattning då...

Påfåglarna sover fortfarande i stora almen, trots att de ju faktiskt har ett litet hus att vsatas i. Men de verkar pigga och nöjda.

I torsdags la hårddisken på min dator av. Jag kom inte in i den. Svartruta och två rader varningsmeddelande. Man blir lite (sic!) deppad trots attjag kanske hade back-up på rätt mycket.
Men HP, en av datasupportkillarna, här på jobbet, har lyckats fixa den och installera om systemet och rädda de 20 000 bilder jag hade i den!
Stort tack, HP är en ängel!

I rena nervositeten har jag ägnat helgen åt att dubbelkopiera, till olika externa hårddiskar, alla bilder på macen och den externa hårddisken på jobbet där jag också har en jäkla massa bilder.

Förr eller senare kraschar det ju!
Tänk på det och ägna vintern åt städning, trimning och back-up på datorn. Fast det har ni väl redan gjort.

Ska man ha något i krukorna nu och framåt så kanske det ska vara cyklamen och ljung. I alla fall ljung.
Jag brukar lägga av med krukor nu i oktober, eftersom jag inte är där och kan kolla på dem varje dag!
Ljung verkar ju lite tråkigt också. Men det här med knoppljung Calluna vulgaris där knopparna inte slår ut är ju rätt häftiga. De kan se ut som de blommar hela vintern.
Det finns massor av spännande färger i lime, rost, vitt och violett.



Som så här till exempel...




Plantera i krukor tillsammans med penningblad, murgröna, prydnadsgräs... Det kan bli fint. Jag har varit på Slottsträdgården Ulriksdal och på Zetas handelsträdgård och fotograferat. Massor av fina krukor där till inspiration...




Cyklamen är inte helt fel heller. Här en krusbladig. Men de är väl inte lika frosttoleranta som ljungen..?

Och nu har den där tiden börjat, när man sitter framför datorn varje kväll och kollar sina bilder.Ja, nu är det inte lika deppigt. Det finns en och annan bra bild.
Bara i år, 2009, har jag nog tagit mer än 20 000 bilder. Då är det förstås en del kopior och raw-filer.. Med min förra kamera Nikon D 200 vågade jag aldrig plåta något utan raw-filer, den exponerade inte bra, oftast blev det för mörkt.
Men med D 700 som jag har nu blir det perfekt, nästan bäst när det är lite mindre ljus... Nu behövs inga raw-filer. Men det har ju tagit mig ett par månader ett år, att inse och lita på det. Men nu kan jag rensa bort en massa gigabite med rawfiler och varianter på nästan samma grej. Fast det tar tid, gå igenom, bläddra, ta ställning, slänga. Men jag måste, hårddisken är nästan full...

(Ja, ja. Jag har backup - på flera ställen, Min senaste externa hårddisk är på en terrabyte, kraschar något så kommer jag kunna återställa det.)

Den ser ut så här, vinterrealiteten. Här är min nya arbetsplats. Sen vi flyttat omkring lite grand. Här ska jag sitta till nästa sommar och drömma om trädgård och blommor.



Trångt, stökigt och bökigt. Och då har jag ändå städat! Slängt mer än två tredjedels container med broschyrer, böcker, frökataloger och trädgårdstidningar.



Men det finns ju de som har det värre. Inget skrivbord, bara några flyttkartonger, en dator och en skrivbordsstol.

Ja jag vet, jag är lite negativ just nu, det går över när jag vant mig, vid att det är förfall, förruttnelse, förödelse i trädgården. Att det tar minst tre månader innan hoppet kan börjar spira igen.
Men egentligen är det just det som är det bästa med trädgården. Årstiderna - variationerna, att det nu är en paus att vila i, tänka efter, läsa på, drömma, längta och bli sugen igen.


Vem vill ha sommar hela året?

Det är kallt, mörkt, regnigt och jag har en liten höstkris. Tittar på mina bilder och tycker allt är dåligt - boring, boring, boring... Och det är bara början. Nu måste jag sitta framför datorn hela vintern och titta på skiten och försöka göra något av det.
 
Blir på mycket bättre humör när jag kollar på Hannus blogg. Han har hittat bilder - i sin kamera - från när Gunborg och jag var där i början av sommaren. Och vem kan inte ta fina bilder i Hannus trädgård?



Blev också på lite bättre humör i Slottsträdgården Ulriksdal som hade den här fina lilla rabatten med kärleksört och kryddor.



Jag var egentligen ute efter ljung. Och i trädgårdsbutikerna nu finns massor av fin knoppljung. Ljung Callandiva vulgaris, den europeiska varianten, sorter som sätter knopp men där blommorna inte slår ut. Hållbara och "blomningen" blir lång. Det finns fantastiska färger i lime, brons, vitt, gult, rosa, orange. Jo, det kan man ha i sina krukor nu.


På Zetas trädgård i Huddinge finns också många fina planteringar med knoppljung att inspireras av. (Jag var där och fotograferade men bilderna är i en annan dator...)

Ja, det blir bättre, höst och vinter tar slut. Det tar bara lite tid!
Ni som vill ha rosenkallor kommer att få det om en eller ett par veckor. Det finns några knölar till om någon vill ha. Kolla vad det handlade om här: Mer om rosenkallorna

Det känns som man måste skynda sig nu, innan det blir supervinter och massa minusgrader. Kallt, blåsigt, regnigt. Men i går var det förstås jättefint, det ska jag inte glömma.
Jag har tömt massa krukor, diskat allihop, tömt hälften av vattentunnorna och tagit in hälften av trädgårdsmöblerna. Stängt av vattenutkastare och plockat undan alla redskap och saker som låg här och var.
Det återstår ändå en hel del. Men det tar jag itu med nästa helg.




Lika bra att diska och ställa undan innan det blir så kallt att vattnet fryser och krukorna inte går att tömma längre. De flesta sommarblommorna ser ändå inte särskilt kul ut.

Har satt ner en massa i de tomma i kökslanden - med krukor - fuchsior som ska vara perenna och härdiga, rosor i kruka, klematis i kruka, myntor och en del annat som borde kunna överleva... Får ösa på löv där sen.



Inne i lusthuset frodas fortfarande pelargonerna. De får stå kvar där en eller två veckor till. Har också ställt in kamelian, rosmarinen och sånt.



Har tagit upp kannor, kobrakalla och rosenkalla ur krukorna också. Knölarna får ligga i torv i huset här där det är ungefär 10-15 grader under vintern.

Det blir faktiskt bara fler och fler rosenkallor! Vet inte riktigt vad jag ska ha så många  till. Är det någon som vill ha?  maila mig en adress så ska jag skicka knölar... (så långt det räcker).



Så här ser den ut när den blommar i slutet av maj. Rosenkalla Arisaema candidisimma.

Det är bara att plantera knölarna i ganska stora krukor i mars, april, ställa frostfritt, vattna försiktigt och vänta.

(Först ska det bara vara vinter i sex månader.)

Bilen är inlämnad till verkstaden, solen skiner och på måndag börjar steg-tävlingen här på jobbet. Jag har altså haft anledning att smygträna lite och har testat nya kameran. Måste nog öva lite mer på inställningarna.

Här är bilder från mina 3 200 steg från Reimersholme till Marieberg och Expressen.


Precis utanför min port blommar rosorna fortfarande.


Längre ner på gatan växer vildvinet på berget.



Bron från Reimers till Södermalm. Gäss, ankor, dopping och sothöns i lagunen.



Näst bro leder över till Långholmen. Långholmskanalen rakt fram. Reimersholme till vänster.



Jag går en bit över Långholmen uppför backen till lilla trappan som leder upp till Västerbron.





Precis innan trappen upp till Västerbron finns den här muren, som stödjer bron.  Där både klottras och klättras det.



Uppe på Västerbron. Är det blåsigt och dåligt väder är det lite kämpigt. Men utsikten är fantastisk, jag har passerat den där bron varje dag i mer än 30 års tid och beroende på väderlek, årstid och tid på dagen så är utsikten aldrig densamma.


Mot Riddarfjärden och centrala stan.


Mot Essingeleden och in mot Mälaren.



En variant med Reimers och Långholmen till vänster.



Efter Västerbron kan man gena över Socialstyrelsens gård och komma fram till Marieberg.



På vägen passerar man också ryska ambassaden, som ligger i princip mitt emot...



...Expressen och DN. Nästan framme.



En sista liten kortspärr, hissen upp till fjärde våningen - framme.

Klockan fem är det lika många steg hem igen - åt andra hållet.

Har köpt mig en ny liten kamera, en Nikon coolpix, mest för att jag gillar Nikon och att det var bra pris på den. I bland säger man ju att den bästa kameran är den man har med sig, och även om D 700 är super tycker jag, så är den förfärligt tung! Så jag tänkte att den här lilla, som man knappt märker, kan jag ju alltid ha med mig.

Har inte hunnit testa den så mycket (har faktiskt glömt bort den - omärklig som den är). Men i kväll på väg till konsum här på Reimersholme blev det några bilder. Klockan blev ju rätt mycket innan jag kom i väg från jobbet, så det var ingen sol men ganska mycket grådaskigt mörker...




Här på Reimersholme har vi "ekopark", frigående höns, och det här är deras hönshus. Jo, skymning - så alla hönorna (med stora fötter med fjädrar på) var på väg in... Strax intill sitter några kaniner i burar också. "Koppla din hund".



Kolsyrefabriken på andra sidan - Liljeholmssidan - är alltid ett spännande motiv. Nu lite grynigt och mörkt. Jag har nog inte lärt mig hålla kameran still.



Ovanpå konsum och parkeringshuset har de gjort om planteringarna. Det ser ganska snyggt och mycket modernt ut. Kärleksört, cimisifuga, gräs och andra perenner.

Ja, jag får väl testa lite mer, känns lite konstigt att inte ha en sökare att titta i. Men som sagt. Den är liten.

Plötsligt blev det höst. Frost, storm, kallt, regn.
Dahliorna på framsidan gick åt, men dahliorna på östra gaveln har klarat sig.
Jag kom hit och fick lite bråttom att peta ner allt som fortfarande står i krukor. Tömma en del annat och plocka undan. Har städat min bod också, så jag får in sommarmöblerna där.



Har rensat lite i kökslandet, tagit bort all krasse och sånt. Nu är det bara tusen små päron kvar från prydnadspäronen. Jobbigt, helt värdelösa, går inte att äta. Bara irriterande.



Det har blåst storm och regnat. Det gick inte att fotografera oktoberstormhatten. Den stod inte still. Men den blommar som bäst nu.



De stackars påfåglarna undrar nog vad som händer. De sitter i växthusen när det blir för jäkligt. Och så väntar de på att Tommy ska bygga klart och inreda deras vinterkvarter.



Det nya uthuset till vänster (byggt av gammalt virke) och det gamla till höger som ska bli påfågelhem.

Nu känner jag mig återställd och efter fyra dagar i stan/inomhus/i sängen var det inte helt fel att ge sig ut i höstsolen en stund. Måste bara åka och kolla trädgården.
På bara några dagar har många av löven gått från grönt till alla granna höstfärger. Det har ju inte ens varit frost!
Vildvinet flammar, lika tjusigt varje år.



Måste nog klippa luggen på det här i helgen, annars kommer jag inte se ut nästa sommar.

Tog en runda i kökslandet, och skördade de sista morötterna, lite rödbetor, några skruttiga squash och purpurbönor.



Purpurbönor är en av mina favoriter, så gott. Har odlat både grön och gul squash i år. Den gröna har varit bäst.



Nändes också plocka några av mina älskade rudbeckior, ska det bli frost snart så går de ju ändå åt. Luktärtorna är jättefina, zinniorna också och persiljan är helt överdådig.
 
I morgon är det tillbaka till skrivbordet på jobbet som gäller, men just nu regnar det och det superfina vädret verkar vara över. Så det är kanske lika bra.
Till helgen blir det en massa höstjobb i trädgården.
Om inte annat ska jag plantera vitlök, om jag får tag på någon sättlök. Det verkar som den tagit slut på många ställen. Annars får jag ta min egen gamla. Det går säkert också bra.

Jag har varit skitsjuk. Feber, ont i hela kroppen, illamående. Vad låter det som?
Har legat däckad i sängen och inte kunnat läsa, titta på tv eller sova. Bara dåsat eller typ varit i koma.
I dag har jag rest mig på benen i alla fall en kort stund. Mer är det inte.

I morgon är det mycket tidig avfärd. Stockholm- Jönköping bör man klämma på tre timmar. Efter en hård dag på Elmia Garden är det sen dags för återfärd, tre timmar till. Jag ska nog gå och lägga mig nu.

Har suttit på jobbet hela dagen vid skrivbordet, bakom skärmen, och sen suttit flera timmar här hemma och letat efter bilder i datorn ... Det är ju väldigt mycket jag skulle kunna rensa bort.

Jag längtar ut till mina blommor!



Ingen frost i sikte än så länge... Det ska fortsätta och vara ganska fint över helgen tyckte jag mig höra.

Hittar jag något kul på Elmia ska jag rapportera.

Ljummet, soligt, ljuvligt. Hösten kan inte vara bättre. Men nu måste jag åka tillbaka till stan och jobbet.

Det är mycket som blommar i min trädgård. Sommarblommor förstås och en del perenner. Silveraxet blommar och oktoberstormhatten är på gång liksom astrarna.
Och rosorna. Zepherine Drouhin på andra vändan.



Inte lika överdådig blomning som i juli, men det duger.



Det här var en mycket liten miniatyrros i en liten kruka i februari. Jag har planterat om den allt eftersom i större kruka och den har blommat kontinuerligt sen i våras. Fantastisk ros. Vad gör jag med den nu? Gräver ner hela krukan i kökslandet under vintern, kanske?

Har städat bort grenar från trädbeskärningen, planterat det sista på baksidan av växthuset, (vill inte visa någon bild på det förrän det satt sig lite. Ser lite tufsigt ut nu, och man kan alltid flytta grejorna i vår om det inte blir som det var tänkt.) Har också fått ner lite lök här och var och tömt en del i kökslandet.
Det är ju mycket kvar, men så är det inte höst - än!