I går hade vi 2 756 artikelkommentarer på Expressen.se – det är mellan 2 000 och 3 000 varje dygn – och mest diskuterades Mona Sahlin. Partiledarintervjun med s-ledaren var mest kommenterad, och trea på topplistan kom oppositionens kritik mot regeringens nya miljardsatsningar.
   Just politik är ofta det som är mest kommenterat, och i dag är det Jimmie Åkesson i "Stora partiledarutfrågningen". Sverigedemokraternas ordförande grillas av Christian Holmén och Karl-Johan Karlsson, och på fråga efter fråga pressas han om annat än invandring.
   Varför får då Sverigedemokraterna vara med i intervjuserien? Det finns säkert läsare som tycker att vi i dag ger det invandrarfientliga partiet en uppmärksamhet som det inte förtjänar? Att vi bidrar till att Sd får fler röster? Att vi inte heller borde tillåta Sd att köpa annonser, om det nu skulle bli aktiuellt?
   Lars Ohly sa i "Agenda" i söndags att han inte tänkte debattera med Sd före valet. Mona Sahlin, däremot, sa att hon – som ju började sin partiledarkarriär med en debatt med Jimmie Åkesson – gärna fortsätter att pröva deras argument.
   Jag tycker det är relevant att publicera vad Sd-ledaren svarar på Expressens frågor om en politik som lockar cirka fyra procent av väljarna. Att sakligt låta Jimmie Åkesson redovisa sin politik bortom integrationsfrågan blir, som ni ser i vår intervju, mycket avslöjande läsning.   
   Medierna har många gånger nonchalerat småpartierna, som när vi inte uppmärksammade Junilistan i debatter och panelsammanställningar när partiet kom med i EU-parlamentet.
   Nu, med flera profilerade småpartier som satsar på riksdagen, kändes det naturligt att inte bara ha med de mest etablerade namnen i "Stora partiledarutfrågningen". Vad som är rätt eller fel, kan man förstås bara ha sin egen uppfattning om.
   Tv-utfrågningen av Ny demokrati i partiledarintervjuerna inför valet 1991 anses väl idag ha varit tuff och bra journalistik, men spelade möjligen bara missnöjespartiet i händerna eftersom den bekräftade bilden av ett utmanarparti som etablissemanget försökte trycka ner.
   Dagens intervju kan knappast anklagas för detta. Våra erfarna reportrar ställer frågor, Jimmie Åkesson svarar. Det är journalistik eller, om man vill använda större ord, en sorts demokatiskt samtal. Detsamma kan förstås inte sägas om annonser.
   Ska man stoppa annonser för politiska rörelser vars åsikter man inte delar? Det är fullt möjligt. Den ansvariga utgivaren har ensamansvar, och bestämmer alltså helt vad som får publiceras. Jag kan alltså säga ja eller nej till alla redaktionellt innehåll och alla annonser.
   Reklam är inte omkomplicerad. I helgen kunde man se Siv Jensen, ordförande för norska Fremskrittspartiet, i Norges största dagstidning Verdens Gang. Det var en helsidesannons på bästa placering och annonsen innehöll uppgifter om att 41 av 41 överfallsvåldtäkter i Oslo utförts av invandrare. Det stod mycket mer också, som man inte så ofta sett i annonser för politiska partier.
   Ska vi tillåta sådant i Sverige? Jag tycker att annonserna bör prövas individuellt. Om de faller inom ramen för Tryckfrihetsförordningen och inte är anstötande eller kränkande, då bör den principiella inställningen vara att publicera. Expressen är en liberal tidning, vi tror på det fria ordet, på kraften i debatten, på demokratiska samtal.
   Jag tror därför inte på generella förbud. En Sd-annons om att all kriminalitet utförs av invandrare skulle stoppas, men en Sd-annons om att barnbidraget borde höjas med 75 kronor skulle tas in. Och så vidare. Detta var två ytterlighetsexempel, men de visar på spännvidden i frågeställningar. Generella publiceringsförbud är inte förenligt med det publicistiska uppdraget, anser jag.
   Aftonbladets ansvariga utgivare Jan Helin och ställföreträdaren Lena Mellin deklararerar i dag i Aftonbladet: "Därför stoppar vi SD:s valannonser".
   Expressen, däremot, kommer att pröva varje publicering för sig och ta ställning till budskap för budskap. Det ansvariga utgivarskapet kan inte generaliseras, utan ska bedrivas aktivt. Det gäller nyhetsjournalistik och, som i fallet med Jimmie Åkesson, samhällsbevakning. Men det gäller också opinionssidorna, som Ledare och Kultur, och även annonserna.