Just nu debatterar riksdagens ledamöter den så kallade "FRA-lagen". Det är en lag som du kan läsa om på alla större mediesajter och som ledarsidorna i Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet samfällt säger nej till. Vi är inte ensamma. Jag citerar (för ovanlighetens skull) tidningen Journalistens ledare som sammanfattar:
   "Justitiedepartementet skriver i sitt remissvar att förslaget innebär ett ”integritetsbrott som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv”.
   Säpo varnar för att den nya lagen kan leda till en ”betydande osäkerhet” om vilket skydd som gäller för angrepp på den personliga integriteten och på andra grundlagsskyddade fri- och rättigheter.
   Advokatsamfundet konstaterar att ”omfattningen av avlyssningen framstår som överväldigande ” och att därmed ”genombrottet av grundlagsskyddet är mycket stort”."
   Trots den massiva kritiken riskerar vi dock en lagstiftning som gör det möjligt att avlyssna personer som inte är misstänkta för brott. Och branschtidningen Resume listar exempel på hur den som vill tipsa medierna riskerar att avslöjas som källa. Naturligtvis är det här en skandal. Och naturligtvis kan man även kritisera medierna för ett sent uppvaknande. Bara den privata sajten Stoppafralagen.nu har haft över 350 000 unika besök. Om vi i mainstream media hade varit lika engagerade som bloggarna och debattörerna på nätet, hade kanske fler riksdagsledamöter börjat tvivla på klokheten i ett Orwellskt kontrollsamhälle?
   Jag vet inte hur omröstningen i riksdagen slutar. Jag vet att vi inte kan acceptera att staten ökar sina möjligheter att avslöja mediernas källor. Den som vill vända sig till exempelvis Expressen.se ska ha ett absolut förtroende för oss. Meddelarfriheten är en helig princip, det finns journalister runt om i världen som väljer fängelse före att röja sina uppgiftslämnare. Medierna kommer att försöka kringgå en eventuell "FRA-lag" och först ut är (sedvanligt pigga) Smålandsposten.
   Förr hade vi kanske uppmanat läsare och besökare att skicka in protestkuponger till riksdagen. Eller varför inte direkt till myndigheten FRA? Men det känns lite old school i dag. Nu får vi kanske lista – och översätta? – ord som intresserar de statliga åsiktsregistrerarna och be vår publik mejla utländska servar för att FRA-tjänstemännen ska tvingas sysselsättas med oväsentligheter istället för att kunna avslöja vem som varit uppgiftslämnare till en journalist?
   Och: Ja, jag vet att källjakt inte är vad FRA ska syssla med, men blott utvärderingen och sållningen av denna massavlyssning skapar en osäkerhet som kan avråda en tveksam och kanske rädd whistle blower från att våga kontakta en redaktion.
   Och: Ja, jag vet att Sverige har skakats av bombdåd och flygplanskapningar och statsministermord och utrikesministermord och att våra utlandsstyrkor utsätts för hot.
   Men: Tryckfrihetsförordningen och dess förbud mot censur infördes första gången 1766 och sedan dess har Sverige, lite beroende på hur man räknar, varit i krig åtta gånger och dessutom genomlevt både två världskrig och "Kalla kriget" i sin omedelbara närhet.
   Jag tror att vi klarar oss utan "FRA-lagen" ett tag till.
   Annars får vi väl mejlbomba själva FRA.