Här sitter Expressens Annika Leone i programmet "Förkväll" i TV4 – med en t-shirt med texten "FREE DAWIT". Annika, som är redaktör för bilagan Fredag, diskuterade kändisnyheter med Elisabet Höglund och Carin da Silva och tog chansen att få fram budskapet om den fängslade trebarnspappan.
   Bra, Annika! Och det här tröjbudskapet har ni nog inte sett för sista gången på en Expressen-medarbetare, vågar jag lova.

Här börjar torsdagen i TV4 "Nyhetsmorgon". Jenny Östergren och Steffo Törnquist diskuterade de 91 tidningarnas masspublicering med Peter Englund och mig, bra genomslag för kampanjen i morgonsoffan – men inte lika kul när klockan ringde 05. Än värre för Svenska Akademiens ständige sekreterare, som ställde in sin fel – och väcktes kl 04. Men vi fick berätta om manifestationen, och jag fick chansen att här hålla upp dagens kultursidor i Västerbottens-Kuriren och Sydsvenskan. Du ser "Nyhetsmorgon" här.

Sedan över till SVT-huset och "Gomorron". Micke Leijnegard frågade vad det här ställningstagandet för Dawit Isaak betyder för Svenska Akademien, och här passade jag på att visa upp Vestmanlands Läns Tidnings sida med Peter Englunds text. Du ser "Gomorron" här.
   Många medier uppmärksammade dagens initiativ, och det vet jag att Dawit Isaaks familj är glad för. Här kan du exempelvis höra Sveriges Radios "Studio ett", där Monica Saarinen intervjuade Peter Englund.
    Jag vill tacka alla som publicerade texten, men också alla som arbetat med projektet på olika sätt. Särskilt Peter Englund, men också alla ni som sammanställt enkäter och redigerat materialet och allt det där som inte syns i en tv-soffa.
   Till sist, titta på TV8 när Peter Englund läser ur texten i programmet "Adaktusson". Efteråt applåderade Lars Adaktusson, redaktören Sven Vrang och jag i studion:

Allmänhetens pressombudsman (PO) kommer att pröva Expressens publiceringar om Jan Guillous samarbete med KGB.
   I dag berättar Expressen i en nyhetsartikel att Guillou har anmält tidningen, och jag svarar på kritiken också i en intervju med SVD.se.
   I korthet säger jag i intervjuerna att Guillou godkände citaten i artikeln som avslöjade KGB-samröret, att Guillou aldrig begärt någon rättelse eller ens ett genmäle, att Guillou i flera intervjuer fått kommentera fallet, att Guillou fått chatta med besökarna på Expressen.se samt att Guillou själv fått skriva i Expressen.
   UPPDATERAT: Nu har också Medievärlden skrivit.

Vilken fantastisk kväll för Dawit Isaak-kampanjen. I skrivande stund har 91 tidningar meddelat att de kommer att publicera Peter Englunds text i dag. Men det är inte allt. Sven Vrang, redaktör för "Adaktusson", sa efter programmet i kväll om masspubliceringen att TV8 också är med. Jan Axelsson, programdirektör för SVT, skickade SMS om samma sak. Från chefredaktörer landet runt kommer det mejl med PDF:er på deras sidor i torsdagstidningarna – några visade jag upp i TV8-programmet på onsdagskvällen. Med Helsingborgs Dagblad, Vestmanlands Läns Tidning och några till i handen berättade jag om den unika masspubliceringen.
   Men Peter Englund. Vilken text. Han var med i TV8 och läste ett utdrag ur texten. Den borde alla lärare läsa inför sina skolelever i dag.
   Du läser den på Expressens kultursidor om några timmar, och då kan du också se ett webb-tv-klipp från TV8 på Expressen.tv och lyssna på Peter Englund som ger ett utdrag.

Nu har 91 tidningar anslutit sig till morgondagens Dawit Isaak-manifestation. En gemensam publicering i alla våra tidningar kommer att markera stödet för den svensk-eritreanske journalisten.
   Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska Akademien, skriver och alla från Aftonbladet till Arvika Nyheter vill markera hur viktig yttrandefriheten är.
   Publiceringen kommer att diskuteras i "Adaktusson" i TV8 kl 21.
   Vi arbetar intensivt med materialet nu. Alla medlemsföretag inom Tidningsutgivarna (TU) har fått texten som underlag, och intresset från tv-kanaler är också stort. Dessutom deltar Metro, som ju inte är med i TU men ändå vill ta ställning för Dawit Isaaks viktiga viktiga sak.
   Om du arbetar på någon tidning som inte har anmält sig, går det bra att mejla agneta.lindroth@expressen.se och om du har frågor om publiceringen kan du kontakta hakan.wikstrom@expressen.se

BAKRE RADEN FRÅN VÄNSTER: Irene Sjöbeck, Britta Svensson, Ulf Orento, Linda Kling-Baptiste, Torbjörn Wahlstedt, Annika Rosenberg, Henrik Borg. SITTANDE: Nina Lekander, Björn Lundberg, Ellinor Enström.                                                         Foto: PER KAGRELL
Här har ni 25-åringarna på Expressen, alltså de som 2009 har arbetat 25 år på tidningen. Tillsammans med närmaste cheferba, samt personaldirektören Barbro Lorentzon och vd Bengt Ottosson, åt vi häromdagen lunch på "23:an" i DN/Expressen-skrapan. "23:an" är alltså restaurangen högst upp, med en otrolig utsikt. Där försökte vi dra oss till minnes 1984, året då de flesta av dem började på Expressen.
   Nina Lekander på Kulturen borde nog bjudits på den här lunchen tidigare, för hon jobbade faktiskt här före 1984. Men Nina sade upp sig, började på en vänstertidskrift som gick omkull – och då lät Bo Strömstedt henne komma tillbaka 1984. Och nu fick hon, försenat, sin 25-åringslunch.
   1984, ja. Expressen sålde då 571 621 tidningar och man kan anta att bröderna Herreys seger i schlager-EM bidrog. Thomas Johansson fälldes också för doping under sommar-OS. Det kom vi inte ihåg uppe på "23:an", vi talade istället om Styckmordet.
   Häromdagen grattade vi en 65-åring, nu – grattis till 25-åringarna.

I dag firade vi Expressens. 65-årsdag. På bilden ser du vd Bengt Ottosson tala till medarbetarna, och dessförinnan hade jag påmint om att tidningen – när den grundades den 16 november 1944 – också mötte hård konkurrens. Men precis som idag utvecklades Expressen; då blev tidningen störst i Sverige och numera har Expressen hela 1,7 miljoner läsare per dag inräknad publiken på sajten.
   65-årsfesten började med att ett 50-tal pensionärer kom till hörsalen Bakom Rubrikerna, där Bengt och jag berättade om företaget numera. Vi fick förstås en del frågor. Jacob Forsell, stjärnfotografen som blev ordförande i Pressfotografernas klubb, undrade om bildjournalistiken? Lennart "Lente" Eriksson, tennisreportern som följde Björn Borg och sedan vann Stora Journalistprisen för avslöjandena om  "Firma Wahlström & Larsson", påminde om riskerna med att kritiseras för en felaktig publicering. Det blev en bra diskussion, och sedan tog vi alla hissen upp till centralredaktionen.
   Där drack vi cider och åt snittar efter några ord om tidningens historia, den som också Christofer Brask skildrar i reportaget "65-åringen har inte slutat brinna, brumma och bränna" i dagens tidning. Och – alla från måndagens editionschef Magnus Alselind till tidigare förre sportreportern Göran Söderlund stämde in.

   Sedan blev det också några av Expressen-profilernas tur att svara på några frågor om sina Expressen-karriärer. Klicka här så möter du en enkät och ett bildspel med Thomas Malmquist, Birgitta Larsson, Sten Yngborn, Lars Nyberg, Siv Persson, Börje Lundberg, Kerstin Matz, Stig Hoffman och Bengt Jansson.

   Du kan också titta på ett tv-inslag från firandet här. Hör bland andra Lennart Eriksson berätta om när han var som mest stolt över Expressen – just det svaret handlar för övrigt om Curt Rådström. Själv berättar jag om de kommande 65 åren…

I dag fyller Expressen 65 år. Du läser om tidningens historia i Christofer Brasks reportage "65-åringen har inte slutat brinna, brumma och bränna". På ledarsidan publiceras i dag också mina ord om "Expressens uppdrag".
   Det blir, när man uppnår pensionsåldern, gärna några ord om förr. Men nu ska jag berätta en nyhet från i morse:
   När tryckpressarna rullade klart hade Expressen en ny löpsedel — med blåram, precis som förstasidan, som särskiljer Expressen från andra afton blad.
   Överst på löpsedeln finns också en rubrik som förmedlar en åsikt från våra opinionsbildande avdelningar. Det betyder att Expressen, varje dag, driver opinion också på löpsedeln.
   För mig, som chefredaktör och ansvarig utgivare, är känns det bra.
   Klockan 14 i eftermiddag välkomnar vd Bengt Ottosson och jag Expressen-pensionärer till "Bakom rubrikerna" i Expressen-huset i Stockholm, och en timme senare äter vi alla tårta på centralredaktionen tillsammans med de nuvarande medarbetarna.
   Så ser uppdraget ut just i dag.

I kväll tilldelades Dawit Isaak 2009 års Tucholskystipendium. Motiveringen löd:
   "Dawit Isaaks namn har för hela svenska folket blivit en synonym till kamp för yttrande- och tryckfrihet. Hans öde är ett tydligt exempel på hur förtryckare fruktar det fria ordet. Priset går till honom för hans principfasta arbete med att i journalistikens och dramatikens form arbeta för ett öppet, demokratiskt samhälle.”
   Priset delades ut av kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, vilket betyder att två m-ministrar på kort tid nu har hyllat Dawit Isaak offentligt. Det kan inte vara en slump. Det måste betyda att Carl Bildt anser att regeringen måste komplettera sin tysta diplomati med opinionsbildning.
   Priset togs emot av Dawit Isaaks familj, och den här veckan kommer det att bli fler opinionsyttringar. Nästan 50 dagstidningar, bland dem Expressen, har förklarat sig villiga att publicera en text om yttrandefrihet och Dawit Isaak av Peter Englund. Publiceringarna sker på torsdag.
   Varje dag får jag nu mejl från chefredaktörskollegor som meddelar att de ställer upp. Det är ett imponerande engagemang.

Här får Sofie Karlsson, Bålsta, utmärkelsen "Årets mama-hjälte 2009" på tidskriften mamas gala i eftermiddags. Det var Lotta Gray, fjolårets mottagare, och jag som delade ut priset efter omröstning bland mamas och Expressens läsare.
   Sofie hyllades för sin blogg "Den starkaste stjärnan", som handlar om sonen Victor som gick bort i cancer i april. Stark läsning, och Sofie fick en varm applåd av de cirka 800 i publiken på Berns i Stockholm. Den var hon värd.
   Prismotiveringen löd:
   "Den starkaste stjärnan, lilla Victor, blev bara 1,5 år gammal. Hans mamma gav genom sin blogg oss andra hopp när det värsta i livet händer. Nu väntar hon Victors lillasyster – om hon kan gå vidare så kan vi alla det. Du är en sann förebild, Sofie!"
   Lotta och jag träffade Sofie Karlsson i sminket före prisutdelningen, och där var det ett välorganiserat kaos kan jag vittna om. Jag har varit prisutdelare på Stora Journalistpriset, men utan att förringa Peter Kadhammar, Carl-Johan Bonnier och andra medieprofiler där så var Laila Bagge, Alexandra Pascalidou och de andra mama-profilerna här en smula mer scenvana.
   Det var sjätte gången som mama arrangerade galan, och det kändes mycket proffsigt. Gissningvis var det väl 700 mamor och blott 100 papor bland gästerna, och Sofie Karlsson gjorde ett starkt framträdande när hon svarade på Mark Levengoods frågor om sorgen efter Victor.
   Jag berättade först kort om utmärkelsen, och nämnde ett annat exempel på en mamma som kämpar på – Dawit Isaaks hustru Sofia, som tar hand om tre barn i Göteborg och väntar på sin man som fortfarande är fängslad i Eritrea. Hon är också en mamma-hjälte.
   Här är listan på alla mama-vinnare i dag.

Här ser ni en faksimil från mama.nu som berättar om "Årets mama"-galan. I eftermiddag kommer jag och Lotta Gray att dela ut priset till "Årets mama-hjälte".
    Vinnaren har röstats fram av Expressens och Mamas läsare, och i fjol var det just Lotta Gray som fick utmärkelsen. Vem som vann, det ser ni på Expressen.se senare i dag och i tidningen Expressen i morgon.

I gårdagens "Lantz i P4" sändes Gudrun Schymans intervjuer med olika tidningschefer om sportbevakningen. Du hör reportagen här. Du kan också läsa Schymans chatt med lyssnarna efter programmet på Sveriges Radios sajt.
   När Schyman satt på mitt rum och ställde frågor handlade diskussionen mycket om antalet bilder på män respektive kvinnor i bilagan SPORT-Expressen. Men vi talade om annat också. Jag sa att en viktig debatt också är anslag till arenainvesteringar (ishallar eller ridhallar…?) och fördelning av träningstider mellan pojk- och flicklag.
   Bakgrunden till diskussionen var en sammanställning som "Lantz i P4" gjort om hur stor andel män det var på bilderna under, om jag minns rätt, oktober. I Expressen var det 92 %, i Aftonbladet var det 94 %, i Svenska Dagbladet var det 90 % och i Dagens Nyheter var det 87 %.

Nu har vi precis gratulerat Christian Holmén och Micke Ölander och ätit tårta för att fira räckviddsiffrorna, som visar att Expressen är den mest lästa tidningen på helgerna.
   Holmén och Ölander delade i dag på "Per Wendels pris till Årets nyhetsjournalist 2009", en utmärkelse som tidigare år har tilldelats Anna Jaktén (Sveriges Radio, "Kaliber"), Jan Mosander, ("Sveriges Radio, "Dagens Eko") och Fredrik Sjöshult (Dagens Industri).
   Det här var första gången som Expressen-medarbetare får priset, som instiftades sedan Expressens legendariske stjärnreporter Per Wendel gick bort 2005. Men detta är ett pris som ges för många avslöjanden.
   Christian Holmén har tre gånger tilldelats "Guldspaden" av Föreningen Grävande Journalister, det har då handlat om Brillo-skandalen och Borelius-affären och Rinkebymordet. Han har också nominerats ytterligare en gång till Guldspaden, samt varit nominerad till "Stora Journalistpriset".
   Holmén levererar gång på gång egna nyheter. 2000-2008 avslöjade han i en rad artiklar Ericssons mut- och skatteskandal, och bland alla scoop var det exempelvis Holmén som hyrde in egna dykare och fiskade upp den Mockfjärdsrevolver som Palmegruppen letat efter – men som de nu fick levererad av Expressen…
    Holmén är chef för den grupp för undersökande journalistik där också Micke Ölander ingår. Ölander är nu aktuell med avslöjandet om Jan Guillous samarbete med KGB, men andra uppmärksammade egna nyheter i år har varit Wanja Lundby-Wedins semestrande på LO:s hotell i Italien och beskedet om att Annika Östberg släpps från fängelset i USA.
   Ölander har de senaste åren granskat CIA:s hemliga fångtransporter på Arlanda, Bikupan-slöseriet inom försvaret och helikopterskandeln i Afghanistan. Han har två gånger vunnit "Guldspaden", samt varit nominerad till "Stora Journalistpriset".
   Det här är långa meritlistor, men så är de också väldigt duktiga reportrar. Per Wendel skulle varit stolt om han varit med på centralredaktionen i dag när juryn meddelade sitt beslut, och på något sätt var han ju det.
   Juryns motivering löd:
   "Med scoop som Borelius och Brillo-boxarna, med djupdykningar om Mockfjärdsrevolvern och helikopterperspektiv på svenska försvaret i Afghanistan, samt nu senast nyheten om Guillou och KGB, har Christian Holmén och Micke Ölander i Pelle Wendels anda gång på gång satt agendan med egna avslöjanden."

Under oktober hade Expressen i genomsnitt 1 134 536 läsare per dag. Detta enligt Sifo Orvesto Dag, som mäter tidningsläsning. Aftonbladet hade cirka 50 000 läsare fler, men trenden är fortsatt att Expressen vinner marknadsandelar.
   Jämfört med förra året ökar Expressen antalet läsare med cirka 90 000 per dag, Aftonbladet ökar med cirka 8 000.
   Expressen var under oktober den mest lästa tidningen på helgen, det var exempelvis tredje månaden i följd som Expressen var störst på söndagar.
   Vi hade 1 427 214 läsare på söndagar, det är 100 000 fler än förra månaden och årets näst bästa månad. Endast juli, som traditionellt är årets starkaste månad för kvällstidningarna, var bättre. (Då hade vi 1 509 000 läsare på söndagarna.)
   På lördagarna hade vi nu 1 289 824 läsare, och det betyder att Expressen på lördagar hade 78 609 fler läsare än Aftonbladet. På söndagar var gapet, till Expressens fördel, hela 125 125.
   Söndagar är, som jag bloggat om tidigare, extra intressanta eftersom det är den stora tidningsläsardagen. I år har Expressen varit den största tidningen på söndagar sex av de tio månaderna.
   Varför får vi fler läsare? Jag tror att vi erbjuder ett berättande som berör. Krönikörer som engagerar, egna avslöjanden som ger eko i andra medier, nöjesjournalistik som underhåller… och så vidare. Varför läser du Expressen? Mejla mig gärna på thomas.mattsson@expressen.se

Klockan 13.15 i dag presenteras vinnaren av ”Pelle Wendels nyhetspris”. Pelle var nyhetsreportern som avslöjade Ebbe Carlsson-affären, för vilket han  själv belönades med Stora Journalistpriset.
   På Expressen arbetade Pelle som kriminalreporter och politisk reporter, och när han gick bort instiftades ett pris till hans minne. Det tilldelas journalister som gör avslöjanden år efter år, och ska alltså inte – som Stora Journalistpriset – ges bara för det senaste tolv månadernas insatser.
   Fredrik Sjöshult (Dagens Industri), Jan Mosander (Dagens Eko) och Anna Jaktén (Kaliber) är tidigare mottagare. Juryn utgörs av ordförande Otto Sjöberg, som var chefredaktör för Expressen när Pelle avled, samt Kajsa Ericsson, Peppe Engberg och Kjell Dabrowski. I eftermiddag meddelas vem som får priset 2009.

I dag publicerar Expressen bilder från Stockholms stadion, fotografier där vi inte försökt anonymisera de som häromdagen – i strid med lagen – trängde in på en allsvensk fotbollsarena.
   Tidigare i år bloggade jag så här:
   "Är det rimligt att tidningarna ska anonymisera så kallade "supportrar" som springer in på en fotbollsplan trots att det är olagligt? Ska en man, för det är nästan alltid män som gör såna här saker, som river och sliter i ett säkerhetsstängsel vara anonym i tidningen? Ska en huligan som slåss med poliser vara anonym på våra bilder?"
   Jag tycker nog att den som i direktsänd tv agerar så får acceptera den eventuella publicitetsskadan som en text eller bild i en tidning kan medföra.
   "Huliganer ska vara på bild – med sina ansikten", slog jag fast tidigare i år. "Debatten om bilder på fotbollshuliganer", följde jag upp debatten.
   Vad tycker du?

I dag rapporterar alla stora medier om den lokalpolitiker som fått ett strafföreläggande om 1 500 kronor för sexbrott. Historien är rimligen väl känd för alla som följer allmänna nyhetsmedier, och jag måste ställa mig själv frågan om mitt utgivarbeslut är det rätta?
   Politikern som fått böter, inte fängelse, nekar. Men han namnges ändå av nästan alla redaktioner. Aftonbladet, Dagens Nyheter, Metro, Tidningarnas Telegrambyrå, TV4 "Stockholm", Sveriges Radio "Dagens eko" och Sveriges Television "Aktuellt" har identifierat politikern.
   Såvitt jag förstår är det bara TV4 "Nyheterna", Svenska Dagbladet och Expressen som väljer att anonymisera.
   Jag antar att argumenten för att identifiera politikern är att han är folkvald, representerar ett stort parti, ansvarar för ungdomsfrågor i sin kommun – och att brottet är allvarligt. Dessutom väntades han avgå från sina uppdrag, vilket han också gjorde i dag, och därmed skulle konsekvensen av straffet ändå bli offentligt.
   Det är kloka och ofta rimliga skäl för att publicera.
   Min åsikt har dock varit att publicitetsskadan för politikern inte står i proportion till straffvärdet. Han är inte, som kollegorna i riksdagen, en "lagstiftare" och att identifiera honom i det här sammanhanget är därför inte oproblematiskt.
   Så tänkte jag tidigare i dag, och så tänker jag nu. Men en ansvarig utgivare ska hela tiden pröva sina publiceringsbeslut, och jag funderar vidare. Jag gissar att det finns en stark opinion bland läsarna för att namnge en sexdömd politiker, men för mig som ska ta beslutet är det aldrig lika givet.
   Och just som jag skriver det, får jag veta att både Kyrkans Tidning och Dagen också namnger politikern.

Här sitter jag med Thella Johnson från "Lantz i P4". Tillsammans med Gudrun Schyman besöker hon i dag de fyra stora stockholmstidningarna och diskuterar sportjournalistik. En granskning som Sveriges Radio har gjort av exempelvis bilagan SPORT-Expressen under oktober månad visar att vi hade män på 92 procent av bilderna.
   Jag fick frågor om nyhetsvärderingen och vilket ansvar redaktionerna tar för jämställdheten? Mina svar handlade om att publiceringarna utgår från journalistik och inte matematik, och att – lite förenklat – bevakningen av lagidrotter ofta domineras av manliga utövare, men det är tvärtom med individuella prestationer. Vi skriver mer om fotbollens herrallsvenska än om damallsvenskan, det ser alla som läser SPORT-Expressen, men jag skulle också vilja påstå att vi skriver mer om Anja Pärson och systrarna Kallur och Annika Sörenstam än om manliga utövare av samma idrotter.
   Du hör samtalet efter klockan 14 nu på fredag.
  

Bevakningen av Fotbollsgalan i går resulterade i en ny rekordnotering för Expressen.se räknat i antal unika besök under en måndag: 710 589. Intresset för inte inte minst Zlatan Ibrahimovic är mycket stort, nyheten om hans nej till landslaget är också tidningens förstasida i dag.
   Expressen.tv direktsände förstås Erik Hamréns första presskonferens som förbundskapten, och du som ännu inte testat vår nya webb-tv spelare bör göra det.
   Totalt hade vi i går 5 414 391 sidvisningar.

Hur mycket bredare ska blåramen vara på förstasidan på söndagar? Göran Forsberg, layoutchef på Expressen, sitter till vänster på min mobilbild ovan och tycker "2,26 millimeter". Per-Anders Broberg, biträdande chefredaktör, sitter till höger och hävdar "2 millimeter".
   Så där håller vi på. Snart ska Expressens nya stilbok vara klar, och nu går vi igenom redigeringen en sista gång. Ett layoututskott med flera av tidningens redigeringsledare har granskat den nya stilboken, men än är vi inte färdiga.
   Ett exempel: jag vill egentligen att  rutor med inramad text i botten på större "paket", alltså när vi gör flera sidor om ett ämne, ska fällas ner i den cicerotjocka linje som oftast ligger längst ner över hela uppslaget. Rutan ska också ritsas, för att få en vit kant som kontrast till den svarta linjen. Men så kommer det inte att bli, redigeringsledarna hade nämligen synpunkter på hur denna nedfällning skulle påverka möjligheten att bryta ramen för en "VÄND!"-puff. De hade rätt.
   På sådana möten som här ovan går vi igenom stilboken detalj för detalj. När vi är färdiga ska jag berätta mer om vad vi har kommit fram till.

Under september månad hade Expressen.se i genomsnitt 1 433 000 läsare per vecka. Det är Sifos mätning Orvesto Internet som redovisar hur många som läser sajterna, och den ska inte blandas ihop med tekniska mätningar av webbläsare som presenteras på KIA-listan.
   Nu har Sifo gjort denna mätning i ett år, och för första gången kan man jämföra läsningen med samma kalendermånad föregående år.
   Under september 2008 hade Expressen.se 1 182 000 läsare per vecka, så ökningen är 21 procent och det tackar vi förstås för.
   Aftonbladet.se är största sajt och båda kvällstidningarna ökar räckvidden, vilket är ytterligare ett bevis för att kvällspressen är marknadsledande på nätet.

Radions "Medierna" handlade i dag om Guillou-affären och hur olika redaktioner följde upp Expressens avslöjande. Programledaren Petter Ljunggren konstaterade att "privata relationer, känslor och förmodligen en del ekonomi" påverkade.
   Expressens bevakning ställs mot Aftonbladets, och det antyds att Jan Guillous medarbetarskap i Aftonbladet gjorde att tidningen gav nyheten mindre utrymme.
   "Det kommer att skada förtroendet för Aftonbladet", säger Sydsvenskans kulturredaktör Rakel Chukri i P1-intervjun.
   Chefredaktör Jan Helin försvarar Aftonbladet, och han har har vissa poänger tycker jag. Det är bra att Helin varit tydlig med att man inte kan vara helt konsekvensneutral i granskningen av en egen krönikör. Många ansvariga utgivare håller nog med.
    Jan Guillou, däremot, deltar inte alls i "Medierna". Han har sagt till Sveriges Radio att han numera bojkottar etermedier som vill göra bandade intervjuer – Guillou kräver direktsändningar.
   Här kan du lyssna på programmet.

I kväll var jag inbjuden till Poppius Journalistutbildning i Stockholm för att diskutera pressetik. Mikael Bergling och Fredrik Nejman, tidigare reportrar på Expressen, har tillsammans med Torbjörn von Krogh, tidigare chefredaktör för Pressens Tidning, skrivit boken ”40 år av övertramp – PO/PON 1969–2009”. Nu inledde Bergling och Nejman med att visa exempel på pressetiska övertramp.
   Sedan blev det diskussion. von Krogh och ett flertal elever frågade mig om publiceringar, och jag försökte komplicera en smula genom att ge ett historiskt perspektiv och samtidigt ge aktuella exempel på när Expressen inte publicerat bilder på misstänkta brottslingar (men kanske borde ha gjort det?) och när Expressen avidentifierat en åtalad (som möjligen borde ha identifierats direkt).

Just hemma från Kulturens frilansfest på Olssons på Odengatan i Stockholm. På min mobilbild ser du kulturredaktören Björn Wiman berätta om det senaste året, och i publiken fannas exempelvis Bo och Margareta Strömstedt och Anders Ehnmark. Många fler också, förstås, och alla fick presentera sig. MarieLouise Samuelsson berättade hon skrev manus åt tv-serien "Varuhuset". Nina Lekander kontrade med att hon skrev manus åt "Goda grannar". Bo Strömstedt skrev inga tv-såpor, men påminde om att han skrev i Expressen redan 1950 – och ingressen till hans första publicering tog redaktionen avstånd från den nye frilansarens alster!
   Det blev en hel del annat sagt också. Jag berättade om Expressens framtid, och Anita Goldman passade på att fråga om hur vi ska förhålla oss till Sverigedemokraterna under valåret? Det blev en bra diskussion om SD där Dilsa Demirbag Sten sa att publicisterna måste ta idédebatten med SD, och Per Wirtén inflikade att partiet bör behandlas som andra.
   Diskussionen – eller gästlistan – låter sig knappast sammanfattas här. Men Bo Strömstedt konstaterade att han som chefredaktör "blev åtalad hela tiden", och tillade sedan att han nu saknar just det – åtalen! – hela tiden. En riktig publicist.

Nu har Expressen.tv fått ny form och fler funktioner. Men tv-spelaren är inte klar än, det kommer mer. Jag har bloggat om förändringen tidigare i dag, och det som skett är att vi natten till tisdagen gjorde en teknisk "release". Därefter har vi, alltså tv-redaktionen och ITwebb, byggt upp spelaren steg för steg genom att redigera den med rubriker och lägga in innehåll.
   Vi kommer fortsätta utvecklingen ännu några dagar, och bland annat förbättra möjligheten att sprida och kommentera innehållet.
   Den stora skillnaden mot tidigare är att tv-sajten blivit bredare. Den nya spalten, till höger om själva spelaren, har vi fyllt med ännu mer webb-tv innehåll. Där hittar du både vårt eget material, samt inslag och program som våra redaktörer hittat hos andra stora webb-tv aktörer som exempelvis YouTube och TV4 Play.
   Spelaren har också fått en mer enhetlig design och söket är betydligt bättre. Numera hittar man sökrutan högst upp på tv-sajten.
   Klippen går lätt att skicka vidare och dela på en rad olika sociala medier som t ex Twitter, facebook, Digg, delicious.
   Vad tycker du om nya Expressen.tv nu? Kommentera nedan, eller mejla till thomas.mattsson@expressen.se

Ooops, så skulle det ju inte se ut! Men så var det i morse, på grund av att vi gör om webb-tv spelaren och gör den bland annat bredare, så att du som har en stor skärm direkt kan se mer av innehållet. Vi kommer också att bli mer interaktiva.
   Om du tittar på "Nöje" så ser du mer av hur spelaren kommer se ut:

   Den gamla spelaren lanserades hösten 2008 och tittandet ökar hela tiden. Nu ligger Expressen.tv stadigt kring 400 000 unika besök och 1,4 miljoner visningar. Ibland är publiken större, och därför vill vi erbjuda en ny version av spelaren.
   Det blir flera nyheter, inte bara bredden och en del nya funktioner. Som ni ser görs formen om lite grann, men jag återkommer till alla nya saker. Vi började bygga om spelaren i natt, och arbetet pågår för fullt. Som du ser har vi två logotyper nu, och så ska det ju inte vara.

I kväll deltog jag i "Adaktusson" i TV8 tillsammans med Upsala Nya Tidnings politiske chefredaktör Håkan Holmberg. Programmet, som leds av Lars Adaktusson, handlade om Jan Guillous kritik mot medierna i allmänhet och Expressen i synnerhet.
   Guillou skulle ha medverkat i studion, men var dubbelbokad med NRK1 för att vara med i "Stjerneklart". Så han bandades på dagen och åkte sedan till Oslo, och vi fick kommentera mediekritiken efteråt.
   Du kan titta på "Adaktusson" här. Men en sammanfattning är att Guillou anser att Expressens nyhet om samarbetet med KGB var värd "några rader" i memoarerna, medans jag försvarar varför Expressen – och andra redaktioner – ägnat så stort utrymme åt avslöjandet.
   Mina argument var bland annat att Guillou, som före detta IB-avslöjare, är extra intressant om han utfört uppdrag åt KGB. Och att Guillou dessutom fått "omfattande" möjligheter att ge sin version.
   Guillou menade att han inte fått komma till tals, jag menade att han ju intervjuats av alla riksmedier – och dessutom har han inte bara chattat på Expressen.se utan också själv skrivit om KGB-samarbetet både i Expressen och Aftonbladet.
   Vi var alltså inte helt överens om bevakningen, men jag påpekade också att det är bra att Guillou varit tillgänglig för frågor. Det upprepar jag gärna: Guillou har uppträtt korrekt mot journalisterna som granskat honom.

Rekord för direktsänd webb-tv i kväll! Jag har inga siffror än, men vi har aldrig sett en sådan trafik till tv-spelaren tidigare. Det var Mikael Werneholms bilder och Mattias Lönngrens kommenterande från Råsunda som lockade så många tittare. Och så, gissar jag, Bojan Djordjic och Mikael Stahre som intervjuades.
   AIK-firandet live i datorn blev alltså en succé, och det här stärker förstås oss i analysen att kvällstidnings-tv blir ett mycket attraktivt innehåll på mediesajterna i framtiden.
   Det kommer att bli fler direktsändningar på Expressen.tv framöver, men dessförinnan blir det andra nyheter. De återkommer jag snart till. Till sist en bild till Norra Stå på Råsunda tidigare i kväll:

I kvällens "Agenda" i Sveriges Television diskuterades Expressens avslöjande om att Jan Guillou samarbetade med Sovjets säkerhetstjänst KGB. Per Gudmundson från Svenska Dagbladet var på plats, men de var inte riktigt överens.
   – Det här är ingen story, sa Guillou.
   Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski skrev i söndagens DN ("När masken slits av") om "Expressens viktiga avslöjande", men Guillou håller inte med.
   I tv-debatten sa han nyss att det bara är kollegor (läs: journalister) som intresserar sig för vad han egentligen berättade för KGB:
   – Det är nog inte en människa som undrar.
   Men helt bekväm var han inte, den förre ordföranden för Publicistklubben. Han beskrev sina journalistiska arbetsmetoder (läs: ta emot pengar av KGB) så här:
   – Över gränsen för vad man borde skämmas för…
   Carl Bildt, som var i "Agenda"-studion för att tala om Afghanistan, konstaterade om Guillou att "…han gick över en del gränser". Bildt sa också:
   – Man ska inte ta emot pengar och uppdrag från främmande underrättelsetjänster.
   – Han var ute på ett mycket farligt lutande plan.
   Eftersnacket om årets avslöjande fortsätter redan i morrn kväll. Klockan 21 medverkar både Guillou och jag i "Adaktusson" i TV8.
   Min uppfattning är att det onekligen var en story för Guillou att skriva om sina hemliga möten med KGB, världens största säkerhetstjänst. Och det är fortfarande en story, vilket genomslaget i andra medier nu också visar.

En kvällstidning ska ju överraska, och den här texten överraskade nog många. En opublicerad text av Astrid Lindgren, författaren och Expressen-medarbetaren. Den hittades helt oväntat av Margareta Strömstedt och den publiceras på kultursidorna i dag.
   Nyheten uppmärksammades av Tidningarnas Telegrambyrå, och det kan man ju förstå. Astrid Lindgren tillbaka i tidningen där han hon skrev om Pomperipossa och djurens rätt!

Jag ligger lite steget efter med bloggandet den här veckan, på grund av resor och många möten. Ambitionen är att blogga varje dag, men ibland hinner jag helt enkelt inte med.
   Jag vill tipsa om radioprogrammet "Medierna" som sänds i P1 och som i den här sändningen handlar om hur olika redaktioner bevakar den organiserade brottsligheten.
   Reportaget granskar mest om "Rapport" och "Uppdrag: Granskning" i Sveriges Television, en chef och en reporter där försvarar sina publiceringar, men också Expressen förekommer.
   Lasse Wierup på Dagens Nyheter kritiserar en Expressentext som "marknadsföring för den här kriminella verksamheten". Jag håller inte riktigt med och konstaterar i P1-intervjun:
   – Ett vanligt misstag man gör när man recenserar journalistik i efterhand, det är att man förhåller sig till enskilda tv-inslag, som du refererar till, eller tidningsartiklar.
   Om den aktuella Expressen-publiceringen säger jag:
   – Den måste ses i skenet av Expressen sannolikt är den dagstidning som har ägnat mest resurser och flest sidor åt att granska den organiserade brottsligheten. Och att den inte bara handlar om till exempel kriminella gäng, i den här formen som vi pratar om nu, utan den har historiskt sett handlat om annan form av organiserad brottslighet. Det kan vara mc-gäng eller annan typ av kriminalitet av maffiakaraktär.
   – Jag tror att man måste se helheten i den bevakningen, och då är det ibland nödvändigt att också intervjua de kriminella för att få en bredare bild.
   En smula svamligt kanske, som det kan bli när man pratar i mobiltelefonen när man promenerar utomlands och gör en radiointervju, men min poäng är att mediekritik som fokuserar på en enstaka text eller ett enskild tv-inslag sällan blir substantiell.
   Inte sällan får jag efter stora nyhetshändelser frågor om specifika texter och man undrar varför vi skrev något, eller varför vi avstod en uppgift?
   Standardsvaren är ofta två. Dels att texten i fråga måste läsas i förhållande till alla andra texter vid det här tillfället. Dels att man ju inte alltid behöver berätta det som berättas på annan plats i tidningen – eller i helt andra medier.

Så här såg det ut på sajten i dag när Johannes Forssberg twittrade från S-kongressen. Det är rapporteringen från mikrobloggen Twitter, men presenterad i vad vi kallar "cover-it-live"-miljön.
   Vad tycker ni? Direktsändningskänsla, säger jag. Men vad tycker ni?

Chatten med Jan Guillou i går var mycket populär. "Fick tusen frågor på två timmar" lyder rubriken på Resumes sajt, och där säger jag bland annat:
   – Det är viktigt att Guillou ges chansen att fortlöpande kommentera våra publiceringar och, om han då önskar, också får recensera Expressen och andra medier.
   Jag tycker verkligen så, men noterar att flera bloggare undrar om detta är en kursändring och om alla som granskas av Expressen nu kommer att få chatta? Svaren på dessa frågor är nej och nej.
   I går intervjuades jag också av en journaliststudent i Göteborg som analyserar rapporteringen av Wanja Lundby Wedin i våras, och han resonerade kring varför LO-ordföranden bara uttalade sig i cirka 25 % av artiklarna i Expressen? Jag konstaterade att man aldrig bör analysera medier genom att räkna texter så, ofta publiceras ju artiklar samma dag och det kan handla om bakgrundsmaterial och faktarutor. Det största genomslaget för den som vill svara på frågor och bemöta kritik ges i en enskild stor publicering som kanske dominerar en sida eller två, inte genom några få citat i respektive text. Det säkraste sättet att uppnå 100 % replikrätt är ju att bara presentera alla uppgifter i en och samma alster och sedan sluta det med att den omskrivne får svara på några frågor. Men det skulle bli en mycket undanskymd möjlighet att få ge sin version, och knappast gagna journalistiken eller läsarnas intressen. Så – jag tycker att vi ska vara generösa med att ge den som granskas chansen att svara för sig, men bedömningarna måste göras från fall till fall.
   Ett annan diskussion om LO-ordföranden handlade om när Expressen hyrde en helikopter för att ta sig till hennes sommarställe. Jag tyckte det var ett bra exempel på att vi – till och när pressekreterarna säger nej till intervjuförfrågningar – försöker ge den som är offer för "drevet" chansen att uttala sig. En hävdar säkert att vi ska nöja oss med en artig officiell förfrågan, men jag delar nog inte den uppfattningen.
  Det var ett intressant samtal om "drev", och jag ser fram emot att få läsa analysen.
  Men, till Jan Guillou, igen. Så här inleds chattrefereratet:
   Madicken: Expressen var först med avslöjandet. Tycker du sammantaget att Expressen bevakning har varit juste?
   Jan Guillou: Proportionerna har varit enormt överdrivna. En del har varit juste och en del har varit ojuste.
   Jag ser inget problem med att den som omskrivs på ett 40-tal nyhetssidor eller så också får tycka till om Expressens journalistik. Samtliga stora etablerade medier har uppmärksammat Guillou-avslöjandet, och det ställer förstås ännu högre krav att Guillou ska få ge sin version.
   Han har valt att göra det, och i dag skriver Guillou dessutom själv på Expressens debattavdelning Sidan 4. Det är bra. (Han uttalar sig också för Resume.se i dag.) Nu är Guillou med sin bakgrund kanske sällsynt lämpad att föra sin egen talan, men alla bör komma ihåg att när det i nyhetsmedierna saknas kommentarer från makthavare som granskas – då är det sällan på grund av de förvägrats rätten att uttala sig. Tyvärr är det många som väljer att inte göra det.

I dag kan du ställa dina egna frågor till Jan Guillou. Vad tycker han om mediedrevet efter Expressens avslöjande i lördags? Kommer han att skriva om KGB-samarbetet i nästa upplaga av memoarerna? Har han lämnat uppgifter också till Säpo? Är Expressens bevakning juste?
   Klockan 13 i dag chattar Jan Guillou med besökarna på Expressen.se och det är inte vem som helst som sitter framför datorn:
   Sveriges mest kände journalist, Sveriges mest säljande författare, vinnare av "Stora Journalistpriset", ordförande för Publicistklubben, programledare i SVT och TV4, krönikör i Aftonbladet, ägare av Piratförlaget… Onekligen en imponerande CV, vilken förstås förklarar Guillous agerande de senaste dagarna.
   Han respekterade att det var Expressen som tog fram uppgifterna om KGB och bekräftade fakta mot att han fick godkänna sina citat. När nyheten publiceras svarar han på frågor från alla medier – och det fortsätter han med.
   Naturligtvis är det ett mediedrev som Guillou nu genomlever, och därför är det extra viktigt att Guillou själv får komma till tals i olika former. Som chefredaktör är det också mitt ansvar att fundera på balansen i rapporteringen över tid.
   Expressen har förstås haft den mest omfattande bevakningen, men kom ihåg att detta i lördags var toppnyhet i TV4, SVT och radions Dagens Eko. Dagen efter var det hela åtta sidor i Aftonbladet och stora förstasidesnyheten i Svenska Dagbladet.
   Det här är förstås en stor nyhet, och så sent som i går kväll hade "Aktuellt" ett längre reportage.
   SVT lade ut en längre version av "Aktuellt"-intervjun på SVT Play som du kan titta på här.

   Det framgår inte av webb-tv klippet, men i själva sändningen i vanlig tv (vad det nu är, numera?) inledde programledaren före inslaget:
   "Så till den spionaffär som blossat upp: Jan Guillou kan ha skadat personer i sin omgivning under sitt samröre med KGB…"
   Jag tycker att vi ska vara försiktiga med ordet "spion". Det har använts i flera medier, men Expressen har valt en restriktiv hållning.
   Vi kan diskutera lämpligheten i att en journalist tar emot pengar av Sovets säkerhetstjänst, och det kan finnas debattörer och kritiker som vill jämställa analysförfattandet för KGB med spioneri. Men redaktionerna som berättar om fallet bör försöka undvika att koppla Guillou till sponeri, tycker jag.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som deltog i dagens manifestation för Dawit Isaak ute på Lidingö. Inte bara till talarna, som åkte ut för att protestera mot diktaturen, utan också till mina egna kollegor.
   Editionschefen Håkan Wikström organiserade arbetet på plats: hyrde containern som vi placerade framför ambassaden, planerade talarlistan – och höll stundtals bokstavligt talat i banderollen "FREE DAWIT" så att den inte skulle blåsa omkull.
   Linus Nenzén, Mikael Werneholm och Richard Svedberg var videoreportrarna som filmade alla talare så att Expressen.tv kunde sända. Vi direktsände också när "Stödkommittén för Dawit Isaak" var där.
   Anna Wahlgren gjorde 18 (!) intervjuer för Expressen.se och deskreportrarna Marit Sundberg och Josefine Elfström skrev ihop texterna.
   Stefan Söderström tog bilderna, ett rutinerat fotografproffs som till och med hade varmare kläder än de poliser som bevakade arrangemanget.
   Anna Kallenberg var nyhetschef vid webbdesken, och just nu arbetar tidningens nattredaktion med materialet som ska gå i tryck i morrn.
   Ett extra tack till Leif Öbrink, ordförande för Stödkommittén, som sa några extra ord framför Sveriges Televisions kamera så att de skulle få bilder.
   Läs mer om aktionen på Expressen.se/FreeDawit och i onsdagens tidning. Holländsk tv var på plats, de gör ett program om Dawit Isaak, och jag återkommer med en webb-tv länk när den finns.

Just nu pågår Dawit Isaak-aktionen utanför Eritreas ambassad på Lidingö. När jag kom dit gjorde holländsk tv intervjuer om det svenska engagemanget för Dawit Isaak, och när jag gick skulle Muf-ordföranden Niklas Wykman och SSU-ordföranden Jytte Guteland strax tala om yttrandefriheten. Amnestys tidning gjorde reportage och ett antal svenskeritreaner och poliser följde protesten.
   I det här tv-reportaget från Lidingö förklarar jag varför det är så viktigt att ta ställning inte bara för Dawit Isaak, utan också för att det eritreanska folket ska få demokrati. I den här textintervjun förklarar jag vikten av hela tiden skapa nya evenemang kring den här frågan.
   Följ aktionen på Expressen.se under dagen.

I dag genomför vi en protestaktion framför Eritreas ambassad på Lidingö. Det är nämligen ännu en födelsedag i fängelse för Dawit Isaak, men den svensk-eritreanske journalisten är inte glömd. I Göteborg väntar fru och tre barn med bilder på Dawit på lägenhetsväggarna, hans bror kämpar oförtröttligt för att informera om fallet – och de svenska medierna intensifierar bevakningen.
   Jag och flera andra publicister och politiker kommer att tala framför ambassaden i dag. Vi kommer att kräva "FREE DAWIT!" intill den container som Expressen placerar ut, som en påminnelse för ambassadtjänstemännen om att många fångar i Eritrea tvingas leva inspärrade i just containers.
   På plats i dag finns också journalister från bland annat Dagens Nyheter (DN) och Newsmill. Det är en fortsättning på den gemensamma kampanj som svenska medier drivit än hårdare den senaste tiden. Minns namninsamlingen som med DN, Svenska Dagbladet och Expressen som Aftonbladet initierade. Och minns alla program som TV8 har sänt om Dawit Isaak.
   Det krävs många engagerade, och projektansvarig för dagens aktion är Håkan Wikström som är tillförordnad editionschef på Expressen.se och en av dem som arbetat mycket med sajten Expressen.se/FreeDawit. Stort tack till honom, och alla andra som kommer att delta i dag.
   Här är talarlistan utanför Eritreas ambassad (som ligger här på Stjärnvägen 2b på Lidingö utanför Stockholm):
   09.00: Björn Wiman, kulturchef, Expressen
   09.30: Thomas Mattsson, chefredaktör, Expressen
   10.00: Elisabeth Löfgren, Amnesty
   10.30: Jytte Guteland, SSU-ordförande/Niklas Wykman, Muf-ordförande
   11.00: Marcus Birro, författare/krönikör
   11.30: PM Nilsson, samhällsdebattör, Newsmill.se
   12.00: Maria Schottenius, kulturchef, DN
   12.30: Lars Adaktusson, programledare, TV8
   13.00: Agneta Lindblom Hulthén, ordförande, Svenska Journalistförbundet
   13.30: Mustafa Can, författare, Reportrar utan gränser
   14.00: Ulrika Knutson, författare/journalist, ordförande Publicistklubben
   14.30: Meron Estefanos, EMDHR (Eritrean movement for democratic and human rights development)
   14.45: Ola Larsmo, ordförande Svenska PEN-klubben
   15.00: Leif Öbrink, ordförande Stödkommittén Free Dawit
   15.30: Anna Serner, vd, Tidningsutgivarna

Här sitter Expressens layoutchef Göran Forsberg och redigeringsledaren Jonas Fond i mitt arbetsrum och arbetar med de sensationella uppgifterna om att Jan Guillou arbetade för KGB. Bilden är tagen natten till lördag, och den ommöblering av Expressens nyhetsredaktion som jag bloggat om tidigare resulterade alltså i att mitt rum – som är beläget bara några meter från nyhetsdesken – blev till ett projektrum.
   Så tycker jag det ska vara. En chefredaktör ska vara mitt i produktionen.
   Nu råkar jag dock själv vara på INMA:s Europakonferens i England och har i några dagar hört medieföretag från hela världen berätta om sina bästa projekt, men på fredagen blev det mest telefonsamtal med editionscheferna Viveka Hansson och Mattias Lundell som ledde arbetet med Guillou-avslöjandet i lördagstidningen. I dag fortsätter vi rapportera om KGB-samarbetet.
   Alla stora medier följde upp Expressens avslöjande och Guillou sa i intervju efter intervju att han var ung, naiv – men inte spion. Det är viktigt att komma ihåg att Expressen överhuvudtaget heller inte omnämnde honom som "spion"; den spekulationen gjordes förvisso i tv och radio och på andra mediesajter — men inte i Expressen.
   Det här är, förstås, en klassisk nyhet men ändå inte en oproblematisk publicering. Den är resultatet av ett arbete som Expressens grupp för undersökande journalistik, som leds av Christian Holmén som tre (3) gånger tilldelats ”Guldspaden” av Föreningen Grävande Journalister, gjort tillsammans med Mikael Hylin. I fredags, efter att reportern Micke Ölander presenterat vår dokumentation för Jan Guillou, fattade vi beslutet att publicera.
   Som chefredaktör för Expressen tycker jag naturligtvis att det är bra att spektakulära reportage som detta presenteras just i vår tidning.
   Guillous relation till just Expressen beskrivs för övrigt på flera ställen i hans nyligen utkomna yrkesmemoarer, en smula pikant är det att Expressen ju nu även förekommer i denna KGB-affär. Inte bara för att Sovjets ambassad låg rakt över gatan från Expressens redaktion, som alla läsare av Guillous "Coq Rogue"-böcker redan vet, utan också för att Säpo-dokumenten om Guillous samarbete med KGB omtalar att han skulle använda Expressen-artiklar som underlag för en rapport och därför skulle gå till Expressens textarkiv. Den person som larmade Säpo om Guillou var för övrigt en kollega, som senare blev Expressen-reporter. För alla som kan sin Guillou-/Expressen-historik är detta ytterligare en intressant historieskrivning, om den stundtals något ansträngda relationen mellan Sveriges mest kände journalist och det som då var Sveriges största dagstidning. Nu är det dessutom Expressen som skriver det senaste, men knappast det sista, kapitlet om oss och Guillou.
   Guillou är ju själv en av Sveriges mest profilerade journalister, tidigare ordförande för Publicistklubben och en IB-avslöjare och tv-programledare som bland annat vunnit ”Stora Journalistpriset”. Han är kontroversiell, men Guillous gärning har otvetydigt spelat en stor roll – han är inte bara vår mest framgångsrika författare, utan också en del av vår nutidshistoria.
   Så långt det självklara: naturligtvis skulle vi publicera nyheten.
   Men det var också viktigt att sätta in samarbetet i KGB i sitt sammanhang. Guillou var i bästa fall en ambitiös skribent som ville göra scoop av en KGB-infiltration, i sämsta fall var han något värre – men i så fall heller inte ensam. Inte minst bland journalister och författare finns det många exempel på framstående namn som i sin ungdom samarbetat med organisationer och regimer som vi idag fördömer.
   Hur det förhåller sig med Guillou vet bara han själv, men att han nyligen publicerat sina memoarer utan att nämna KGB-samarbetet är förstås en försvårande omständighet i ögonen hos de kritiker som nu kommer att se honom som lögnare eller till och med landsförrädare.
   Att ta emot pengar av KGB är naturligtvis oförsvarligt, givet de omständigheter som nu är kända. Men i Expressens rapportering har det varit viktigt att konstatera att det, att döma av Säpos egna dokument, handlat om att Guillou sammanställt och analyserat redan offentliga och kända förhållanden. Det var naturligtvis omdömeslöst att hjälpa en diktatur som ockuperar grannländer och har en säkerhetstjänst, KGB, som avrättar människor för deras åsikters skull. Men det var, också under Kalla kriget, en stor skillnad mellan att skriva om socialdemokraterna – trots att det var det statsbärande partiet – och att hjälpa KGB och underrättelsetjänsten GRU som flera andra svenskar gjorde. Stig Wennerström, Stig Bergling och andra lämnade ut militära hemligheter och dömdes därför för spioneri.
   Guillou är inte dömd för spioneri för KGB-samarbetet, men han är dömd sina IB-avslöjanden där han röjde svenska militära hemliga verksamheter. Dessa avslöjanden har han i decennier, med rätta, hyllats för.
   Men det avslöjande som Micke Ölander och Mikael Hylin gjort i Expressen gör att Guillous motiv till IB-skandalen kommer att diskuteras. En lång rad experter, från en professor i underrättelseanalys i Sveriges Radios "Dagens eko" till en lektor i journalistik i TV4 "Nyheterna", ifrågasatte redan i går Guillou. Andra journalister och debattörer var också kritiska.
   Det här förändrar därmed historieskrivningen inte bara om IB utan också om den moderna svenska journalistiken, om de undersökande reportagen som blottlade åsiktsregistrering av tusentals svenska medborgare.
   Men mest av allt är det en personlig tragedi för en reporter, programledare och författare som också producerat så mycket bra och viktig journalistik under så många år.

Veckans medienyhet är förstås Aftonbladets publicering av Sverigedemokraternas debattartikel. Och frågan från branschtidningen Resumé var förstås given till mig och andra ansvariga utgivare: Skulle du tagit in texten?
   Jag ska återkomma till det, först några ord om chefredaktörskollegan Jan Helins beslut.
   Helin argumenterar väl för att vikten av att blottlägga Jimmie Åkessons egentliga åsikter genom att låta honom – oemotsagd – få komma till tals och så att säga därmed skriva fast sin främlingsfientlighet, utan att i efterhand kunna skylla på de liberala vänstermediernas politiskt korrekta vinklingar.
   Det är inte ett ologiskt resonemang. Helin är ju en resonerade publicist som också försöker plocka poäng på att hans tidning, minsann, inte ”ta emot pengar” genom att sälja annonsplats till Sverigedemokraterna och därför säger kategoriskt nej till dess reklam.
   Att flera tryckfrihetsexperter före publiceringen av debattartikeln varnade för att den kan betraktas som olaglig på grund av sitt innehåll, blir i Helins motiverande ord också snarast ett argument för att den ska hamna i spalterna – ty bara så kan ju Jimmie Åkesson med sina egna ord beslås med sina egna åsikter.
   Typ.
   Det är alls icke ologiskt.
   Dock.
   Jag håller inte med alls. 
##   Jag säger inte kategoriskt nej till några annonser, löpsedelsformuleringar, insändare eller sponsorskyltar i Expressens olika kanaler. Vi är en liberal tidning, vi värnar yttrandefriheten, vi har inga åsiktsförbud. Vi ska pröva varje publicering för sig, så som jag anser att varje ansvarsfull ansvarig utgivare bör göra. Vi ska förstås betacka oss för olagligt och oetiskt innehåll, men toleransnivån ska vara så hög som möjligt – och högst bör den vara i den politiska debatten.
##   Jag säger heller inte kategoriskt nej till att publicera uppgifter som kan bli föremål för Justitiekanslerns åtalsprövning och fällning i domstolsjury. Vi har i svensk tryckfrihetslag inget censurförbud, och bör – i undantagsfall! –  vara redo att göra även juridiskt kontroversiella publiceringar. Men i min värld handlar det snarare om att exempelvis publicera journalistiskt producerade uppgifter om hur myndigheter kränker medborgares integritet, eller att avslöja hur säkerhetspolis och försvarsmakt eventuellt missköter sin verksamhet. Att granska, säg, FRA eller Säpo eller Must kan innebära olovlig hantering med hemlig uppgift och kanske röjande av fakta för vilka det finns undantag i tryckfrihetsförordningen, och därför kan det också sluta med böter eller fängelse för den ansvarige utgivaren. Men jag skulle nog inte konfrontera grundlagens intentioner för rätten att få offentliggöra en debattartikel, alltså en pressrelease, från Sverigedemokraterna.
##   Mitt nej till att trycka en sådan debattartikel som Aftonbladet tryckte, innebär dock inte att Expressen inte skulle trycka samma uppgifter om Sverigedemokraternas syn på muslimer. Märk väl: det är stor skillnad på att passivt ta emot Sverigedemokraternas egen skrivelse och trycka den trots att den är rasistisk, och att med egna redaktionella resurser och egen research belägga samma sak. Jag menar alltså att en smygfilmning av ett Jimmie Åkesson-tal på ett partimöte hade varit mer relevant att publicera på webb-tv sajten Expressen.tv än en lång debattartikel på Sidan 4.
   Naturligtvis är det här svåra överväganden, och det kan ha funnits andra bevekelsegrunder för Aftonbladet att fatta publiceringsbeslutet än för andra medier.
   Efter Aftonbladet-publiceringen av obelagda uppgifter om israelisk organhandel anklagades ju tidningen för att vara antisemitisk (vilket jag i denna blogg menade är en för långtgående kritik; naturligtvis är Jan Helin inte antisemit). Därefter gick tidningen snabbt ut och slog fast att Sverigedemokraterna inte skulle få annonsera inför valet 2010, och menade att man inte ville bidra till att sprida Sd:s främlingsfientlighet. Aftonbladet anklagades då för ge partiet just den martyrroll man alltid dragit nytta av – nämligen att etablerade medier förbiser deras åsikter – och svarade direkt med att lova publiceringar på debattsidan. Om jag minns rätt utställdes detta löfte av dessutom mer eller mindre rätt ut av Jan Helin själv i SVT ”Debatt”, där Jimmie Åkesson tacksamt tog emot erbjudandet.
   Helin sa också att Sd-annonser om barnbidrag inte var tillräckligt talande för partiets ideologi, vilket nästan får anses som rena redaktörsbeställningen av en så skarpt formulerad debattartikel som sedan sattes på pränt.
   Så när texten nu kom, kan man spekulera i om det bara var att publicera och sedan argumentera därefter?
   Alldeles oavsett den historien har Sverigedemokraterna fått en exceptionell medieuppmärksamhet två gånger om, först när Aftonbladet förbjöd deras annonser och sedan när Aftonbladet tryckte deras rasistiska budskap. Efter en Aftonbladet/Sifo-opinionsundersökning i förrgår kunde man i går också läsa följande rubrik i tidningen: ”SD kan få 12 procent”.
    Så debatten lär fortsätta.

I dag startar Expressen en ny artikelserie om avgifter i skolor och på dagis. Små summor, tycker nog många, men en ibland oplanerad och i alla fall ovälkommen extra utgift för många barnfamiljer.
   Vi är nog många som lite obetänksamt skulle humma med när någon hurtig ansvarstagande klassförälder glatt föreslår att det ska samlas in en slant till en skolresa.
   Vad skönt att han organiserar det där!
   Jag betalar gärna – bara jag slipper baka!
   Känner ni igen er?
   Allt för många mammor och pappor skulle gärna höja rösten och säga att den där insamlingen, som ju inte avser några svindlande belopp, faktiskt ändå svider rätt bra.
   Det är dem som den här artikelserien handlar om.
   Men viktigast är nog att alla dem som gång på gång röstar för dessa insamlingar på föräldrarmöten läser serien och tänker efter nästa gång.
   Lotta Gröning skriver krönika i dag, och resten av veckan berättar vi om ”Klassamhället i skolan” i en rad reportage där vi också vill ha dina reaktioner.

Om du klickar här kan du läsa min krönika om tidningsupplagan i september, en månad där det återigen är en tuff utveckling för kvällstidningarna. Vi har båda hög räckvidd, alltså många läsare av våra tryckta och digitala produkter, men Expressen minskar upplaga jämfört med samma månad och Aftonbladet minskar nästan lika mycket (exklusive de så kallade abonnemangsexemplar som delas ut för att hålla upplagesiffran uppe i statistiken).
   Medräknat abonnemangsexemplaren, som sprids på exempelvis fotbollsmatcher eller till den som köper helt andra saker i butik, ökade Aftonbladet upplagan i september. Detta förstås också på grund av att Aftonbladets septemberupplaga i fjol var klart sämre.
  Såna här abonnemangsdistribuerade exemplar av en lösnummerförsåld tidning är ett exempel på hur dagspressen försöker hantera den strukturomvandling som pågår. Den som, obönhörligen, gör att publiken successivt väljer digitala kanaler före de gamla analoga, tryckta.
   Det är viktigt att vi som företräder de stora, marknadsledande tidningarna – och hit räknar jag de största riksmedierna och även lokaltidningar med nästan monopol – fortsätter att hitta nya kreativa sätt att affärsutveckla oss.
   Det kommer att handla om nya intäkter, att ta bättre betalt för gamla affärer – och att erbjuda innehåll som upplevs som än mer relevant för publiken. Transparens och ödmjukhet blir viktigare, inte minst i journalistiken.
   Jag gör mig inga illusioner om utmaningen. Upplagegapet mellan Aftonbladet och Expressen har minskat 14 av de 15 senaste månaderna, men man måste vara långsiktig och tänka 2013 och 2014 snarare än november och december.
   Så här blev tidningsupplagan i september 2009:

Det här är en bild från direktsändningen av en av landslagets presskonferenser i veckan. Du kunde se den som webb-tv här på Expressen, och jag visar den som ett exempel på hur snabbt utvecklingen går nu. Radiosportens utsända berättade om förbundskaptenernas avgång per telefon för sina lyssnare, Expressen visade presskonferensen direkt som webb-tv. Nya tider nu, och 2010 blir spännande.
  Det har hänt en hel del senaste dagarna, men bloggen har haft fokus på Dawit Isaak-kampanjen så jag summerar snabbt:
•   "Uppdrag: Granskning" skildrade i veckan hur medierna berättade om svenskarna som greps i Pakistan, men nu är hemma igen. Jag har inte sett programmet än, valde istället Sverige-Albanien, men Aftonbladets chefredaktör Jan Helin resonerar klokt om detta på sin blogg.
•   Expressen var den tidning som först namngav alla de vuxna svenskarna, och det är ett beslut som jag – också nu när de är släppta och hemma igen – anser var rimligt. Så här motiverade jag den identifieringen i bloggen.
•   Vår nyhetsredaktion byggs om, det har jag nämnt. Nu ska vi ta nästa steg och hänga upp fler tv-apparater och skärmar på väggar och i tak så att medarberna mer effektivt kan följa nyhetsflödet från sina arbetsplatser. Detta är också viktigt för känslan på en redaktion, och alla som är journalister vet vad jag avser med den  k ä n s l a n .
•   Vi förväxlade en bild på en insida, vi skrev i bildtexten att det var försvarsminister Sten Tolgfors men det var hovmarskalk Jörgen Lindström. Jag beklagar.
•   Under arbetet med att få en av dem som ju greps i Pakistan,att återge sin version erbjöds Expressen att betala för en intervju. Det avböjde vi. Motivering överflödig.
•   Veckan har bjudit på några spännande möten med kollegor på TV4, men de projekten återkommer jag till vad det lider.
•    I går namngav vi en skådespelare som varit skurk i "Beck"-filmerna sedan han dömts till livstid för mord. Det är en ovanligt hård påföljd, men så var också brottet grymt. Skådespelaren hade fällts för brott tidigare, jag ansåg att historien kunde skildras bättre med fler detaljer och därför blev det namn och bild. Det är viktigt att komma ihåg att det journalistiska uppdraget är just att berätta saker, ibland tenderar medieforskare och många journalister själva att hylla ansvariga utgivare som har som policy att inte berätta för sin publik vad som hänt. Sådant beröm betackar jag mig för. Varje publicering ska prövas efter sina förutsättningar, och eftersom vi ofta uppmärksammar exceptionella fall finns det vanligen speciella omständigheter som gör att vi normalt anonymiserar. Detta är i så fall ok tycker jag, om man utgått från ansatsen att vilja publicera – men avstått efter en aktiv analys.
•   I dag namnger vi en gangsterledare som misstänks för anstiftan av ett bombdåd som råkade drabba en programledare på TV4. Det är flera misstänkta i utredningen, men gangsterledaren har flera gånger berättat om sin kriminalitet för flera medier – också Expressen – och eftersom han sedan flera år valt att lämna Sverige för att undandra sig rättslig prövning är naturligtvis hans integritetsskydd lägre.
•   I dag har vi också en debattartikel på Sidan 4 skriven av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Läst och godkänd av mig i går kväll.
•   I dag publicerar Aftonbladet sin tidningsupplaga för september (359 700 exemplar per dag) och redovisar en "ökning" med 600 exemplar. Det betyder att utvecklingen är fortsatt tuff också för Aftonbladet; tidningen har ju tidigare i år haft cirka 10 000-20 000 så kallade friex och abonnemangsexemplar varje dag och det handlar om bland annat tidningsbuntar utanför idrottsarenor och tidningar som skänks bort när man köper byggvaror eller brödlimpor… osv. Dessa redovisas här, helt i enlighet med AB Tidningsstatistiks regler, som "sålda" men om man istället bara tittar på hur många tidningar som läsarna faktiskt valde att själva köpa i kiosk eller butik så var det alltså en fortsatt minskning av Aftonbladets upplaga med cirka 4-5 % även i september. Också Expressens upplageutveckling har varit vikande, och varje dag kommer branschnyheter från olika delar av världen där dagspressen testar nya försök för att mildra konsekvenserna av den strukturomvandling som sker. Här står Aftonbladet, Expressen och hela den svenska tidningsbranschen inför samma tuffa utmaningar. Expressen kommer att redovisa upplaga för september när jag har den den färdigräknad och reviderad från AB Tidningsstatistik.
   Detta om detta. Nu är det snart helg, och då hoppas jag att flera supporterklubbar har med sig "FREE DAWIT"-banderoller till de allsvenska matcherna.
   Dawit Isaaks hustru, Sofia, tackade för engagemanget i går kväll. Jag skickar den hälsningen vidare till alla er som skriver på bloggar, skriver under upprop, läser om fallet och kanske ska hålla upp en banderoll på en fotbollsmatch.

Svenska Fotbollförbundet ändrar sig om böterna för Dawit Isaak-banderollen. Styrelsen sammanträdde i dag, och när ordförande Lars-Åke Lagrell mötte medierna efteråt sa han:
   – Vi säger inte att disciplinnämnden har fel och vi kör inte över dom på något sätt. Men när så många engagerar sig och när en hel nation tycker samma sak så det är klart att vi ska ändra oss.
   Lagrell och förbundet gör rätt, bara några timmar tidigare hade jag själv bloggat om att jag trodde på självransakan: "Jag tror förbundet backar om Dawit Isaak".
   Jag har hyllat Örgryte och Örgrytes supportrar för deras engagemang för den fotbollsintresserade Dawit Isaak och hans familj i Göteborg, och jag tycker också att det hedrar Lagrell och styrelseledamöterna att förbundet tar intryck av kritiken.
   Efter att Expressen berättade om disciplinnämndens bestraffning i måndags – då hela folkstormen drog igång – ringde jag till nämndens vice ordförande Staffan Anderberg för att dubbelkolla om man verkligen menade allvar med böterna? Anderberg ringde tillbaka, vi hade ett bra samtal och jag informerade om att Expressen de närmaste dagarna avsåg att uppmärksamma frågan stort.
   Därefter träffades vi i SVT-studion när vi diskuterade i "Gomorron"-soffan, och då framförde jag att det var bra att han och andra förbundsrepresentanter tog debatten om böterna. Detsamma måste nu sägas om Lagrell och förbundsledningen. Man borde förstås agerat snabbare, men det viktiga är att man gjorde det.
   För Dawit Isaak-kampanjen var det här, paradoxalt nog, kanske bra. Hundratusentals människor har redan tagit ställning för uppropen i Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet och Expressen – men det här var lite av ett genombrott. Jag har skrivit om Dawit Isaak många gånger, ofta fått uppmuntrande ord men också fått en hel del rasistiska mejl.
   I artikelkommentarer kan man ibland också ta del av kritiken mot kampanjen. Ibland är rasismen öppen, ibland dold bakom argument om att medierna och politikerna bara försöker knipa billiga poäng. Det har kommit en del sådana åsikter nu också, men de senaste dagarna är mejlskörden dramatiskt mycket större och 90 procent är positiva tillrop.
   Jag hoppas att supporterklubbarna runt om i landet genomför sin manifestation för Dawit Isaak under nästa omgång, trots att fotbollsförbundet redan ändrat sig. Vi behöver fler tydliga avsändare i budskapet till Eritrea – "FREE DAWIT!" – och till symboler och logotyper för alla från Amnesty International till Aftonbladet vore det uppmuntrande att se AIK och de andra klubbarnas märken.
   På åttaårsdagen av gripandet av Dawit Isaak föreslog jag att alla svenska tidningar den 19 november ska publicera en text om yttrandefriheten signerad Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska Akademien. Många sa ja direkt, och redan dagen efter publicerade Expressens logotyperna för ett 20-tal tidningar som stödjer Dawit Isaaks kamp. Vi gör det gärna igen den 19 november, och då med ännu fler varumärken i sammanställningen.
   Låt oss få lägga också de allsvenska fotbollsklubbarnas symboler till sådana listor. Visa "FREE DAWIT!"-banderoller i helgen med era märken intill så att alla ser att det är många olika röster som kräver att trebarnspappan ska få komma hem.

Här är min krönika i torsdagens SPORT-Expressen med rubriken "Förbundsbossarna borde backa och be om ursäkt". Den handlar om banderollen Råsunda under landskampen, och jag skriver bland annat:
   "Efter flera självmål borde förbundsbossarna nu backa, be Örgryte om ursäkt och fatta beslut om att tillåta stödaktioner för Dawit Isaak på alla arenor under nästa allsvenska omgång."
   Lars-Åke Lagrell, ordförande för Svenska Fotbollförbundet, säger nu att han tycker att fotbollsrörelsen har viktigare saker för sig än att jaga sådana här banderoller.
   Det känns som en öppning, och min gissning är att förbundet och klubbarna kommer att agera inför helgen och möjliggöra manifestioner för Dawit Isaak under matcherna.
   Supporterklubbarnas engagemang är viktigt och bra. Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Publicistklubben, Svenska Pen och en rad andra publicistiska organisationer står också bakom Dawit Isaak-kampanjen. Det gör också dagspressen, från Vestmanlands Läns Tidning som deltagit i Dawit Isaak-aktiviter på öppna torg till Ystads Allehanda som haft SMS-upprop.
   Det är viktigt att vi alla, hela tiden, aktualiserar den här frågan.

Här visar vi upp en ny banderoll för Dawit Isaak — mitt under landskampen mot Albanien som pågår just nu.
   Svenska Fotbollförbundet har i flera dagar kritiserats för att man bötfällde Örgryte, efter att föreningens supportrar under en allsvensk match höll upp en "FREE DAWIT"-banderoll.
   I kväll, på förbundets egen arena, hölls en ny banderoll upp. Sven Lindwalls bild visar en ny manifestation för yttrandefriheten — på förbundets eget arrangemang.
   Ska Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd bötfälla Svenska Fotbollförbundet nu? Tja, kanske… Eller kommer FIFA att straffa det svenska förbundet? Knappast, va.
   Under tv-debatten i SVT:s morgonsoffa i morse — när jag ifrågasatte varför förbundet straffade Dawit Isaak-banderollen men inte hyllningen av polismördaren Jackie Arklöv? – sa vice ordförande Staffan Anderberg att nämnden faktiskt  k a n  initiera egna ärenden. Så i morgon ska jag anmäla den här nya banderollen till förbundet och påtala att den också bör granskas.
    Vi har varit tydliga med avsändaren här, att det är Expressen som agerat – så att förbundet inte rikta någon ny kritik mot några supporterorganisationer. Avsändaren är viktig. När Expressen, DN och Svenska Dagbladet på Aftonbladets utmärkta initiativ genomförde en gemensam namninsamling i våras hade vi också en "FREE DAWIT"-vinjett med våra respektive logotyper. Det är bra ju fler som visar sitt ställningstagande. Amnesty International och många andra gör det redan. Gör det du med. Ditt företag, din förening, din skola – agera offentligt för Dawit Isaak och hans familj.
    Jag upprepar min önskan att alla andra supporterklubbar ska framföra samma budskap under nästa allsvenska omgång:
   "FREE DAWIT!"

I morse deltog jag i SVT:s "Gomorron" och debatterade med Staffan Anderberg, Svenska Fotbollförbundet, och Ulrika Rosén, Örgryte, om den uppmärksammade Dawit Isaak-banderollen. Marianne Rundström höll ihop diskussionen lika bra som vanligt, och det är viktigt är den här frågan uppmärksammas hela tiden.
   Du kan titta på samtalet här och bland annat höra mig ifrågasätta varför förbundet bötfäller ett ställningstagande för yttrandefrihet, men inte den banderoll som under en allsvensk match tidigare i år hyllade polismördaren Jackie Arklöv?
   Jag uppmanar också alla supporterklubbarna att manifestera för Dawit Isaak under nästa allsvenska omgång.
   Expressen kommer förstås fortsätta att uppmärksamma Dawit Isaak-fallet, och jag vill passa på att tacka för alla mejl som kommit det senaste dagarna. Jag vill nog påstå att något har hänt. Vi har skrivit om det här fallet många gånger, men reaktionerna nu har överraskat mig.
   Jag tycker Svenska Fotbollförbundet gjorde fel som straffade för Örgryte för supportrarnas engagemang, men möjligen kan man ha gjort kampanjen en tjänst. Många – som Amnesty International och Stödkommittén för Dawit Isaak – har fått tala om fallet i medierna. Och själv konstaterar jag att det aldrig kommit så många positiva, uppmuntrande mejl som under de senaste dagarna.

Här frågar "Sportnytt" mig om det är rimligt att ett medieföretag betalar pengar till en idrottsklubb som tävlar med andra?
   Intervjun med SVT handlade förstås om att Expressen erbjuder sig att stå för de 10 000 kronor i böter, som Svenska Fotbollförbundet utdömt för en banderoll om Dawit Isaak. Intervjun ser du här och där jämför jag även förbundets agerande med regeringens.
    Jag diskuterade också fallet i Radio Stockholm i eftermiddags, och klockan 07.15 i morrn är det debatt i SVT "Gomorron" där Ulrika Rosén från Örgryte och Staffan Anderberg från Svenska Fotbollförbundet deltar. Jag kommer att säga att Örgrytes agerande hedrar svensk fotboll, de gör ju ett tydligt ställningstagande för yttrandefrihet av både förening och supportrar. Dessutom en humanitär insats för Dawit Isaaks familj, som är ÖIS-fans.
   Jag håller inte med förbundets disciplinkommitté, men det hedrar också Staffan Anderberg att ledamöterna står upp för beslutet och försöker förklara sin sak.
   Jag har också fått ovanligt många mejl i dag och återkommer till dem senare. Men jag tycker det är viktigt att uppmärksamma Dawit Isaaks situation i alla sammanhang, och påminner därför om den 19 november-publiceringen där alla svenska dagstidningar erbjuds att publicera en text av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.Alldeles visade också SVT "Rapport" ett inslag om Örgrytes böter

Jag lovar i dag att Expressen betalar de 10 000 kronor i böter som Örgryte tvingas hosta upp, på grund av sitt engagemang för Dawit Isaak. Läs gärna krönikan om skandalbeslutet.
   I går kväll talade jag med vice ordföranden i Svenska Fotbollförbundets disciplinämnd, Staffan Anderberg, som är hovrättsdomare. Han insåg förstås problemet med att straffa Örgryte för protestaktionen för Dawit Isaak.
   Förbundet har sina regler, det förstår jag, men Expressen erbjuder sig ändå att betala de 10 000 kronor som förbundet vill ha i böter.
   Här måste faktiskt disciplinnämnden trotsa Uefa-reglerna, om det nu är sådana som ligger till grund för det sjuka beslutet. Det är  orimligt att Sveriges riksdag, regering, Europaparlament och EU står bakom ett frisläppande av Dawit Isaak från Göteborg – men att den som håller upp en banderoll därom på Nya Ullevi ska straffas.
   Jag skriver en rätt ilsken krönika om detta i tisdagens Expressen.
   Säkert är det så, och det vet jag naturligtvis, att fler vill diskutera vem som blir nästa förbundskapten eller hur Sverige – tack vare Malta! – ska ta sig till VM. Trots allt.
   Men det är ointressant. Dawit Isaak-fallet är mycket viktigare, och om Svenska Fotbollförbundet vill agera paragrafryttare i fallet så ska vi gärna barrera dem.
   Staffan Anderberg berättade i går kväll för mig att det skedde ett formellt fel i handläggningen av Örgryte-fallet, föreningen fick nämligen inte yttra sig före beslut. Jag tycker förbundet kan hänvisa till det slarvet och nu fria Örgryte.

Den här nyheten på Expressen.se i dag gör mig mycket upprörd. Då ska man inte blogga, och därför tillämpar jag Expressens gamla uppmaning till reportrarna:
   "Skriv kort!"

Så här ser våra nyhetsdeskar ut första riktiga arbetsveckan med dem på plats. Till vänster tidningen, till höger sajten. Webb-tv sitter intill med. Min kameramobil har väl inte världens bästa blixt, i verkligen är det lite ljusare. Men någonstans i mörkret här kan ni se bildredaktören Janne Spångberg och Christina Lundell, nyhetschef på Nöjet, titta mot mig…
    Analys: vi fortsätter bygga ett starkt lag.