Sexbristen har påverkat mitt omdöme till den milda graden att jag registrerade mig på ett dejtningssajt. Jag brukar göra det då och då men vistelsen är alltid kortvarig. Även denna gången innfan sig känslan av katastrofalt misstag inom kort, speciellt när jag läste följande:

Jag är är man på 62år som vill veta mer om dig,

gillar du att bli masserad?

och var gillar du bli masserad?

är det ok ommassagen leder till annat?

Min första reaktion var att avregistrera mig OMEDELBART! Om min dröm var att bli masserad av en snuskgubbe skulle jag gå på krogen. Där finns det alltid gott om smygmassörer, ni vet de där killarna som står så nära en att man undrar om ryggen kommer ha blåmärken dagen efter.

I vanliga fall skulle jag skrida till verket men att radera hela profilen men smarta mig har redan betalat för en månads medlemskap. Grrrrrrrrrrrr…  Så nu efter en vecka av flitigt flörtande skall jag på en dejt! Lugnt och fint! Inte med massören så klart… har hittat en yngre variant. Problemmet är att jag är i stort behov av ångestdämpande om jag skall klara mig genom den här upplevelsen.

Någon som känner en bra och pålitlig langare? ;D

Wow! Ett dygn efter comebacken och jag har blivit censurerad. Må hända ett personligt rekord. Antingen har jag blivit porrigare eller så har expressen.se blivit prydligare. Jag antar att de blev upprörda över p-ordet... nu har jag censurerat bort det själv...

Tack och lov har min favorit härskare hunnit läsa inlägget :) Ni övriga för använda fantasin!

Pössar

Kan inte folk vara ärliga? Tänk så mycket tid man skulle spara om alla ute på stan började bära T-shirt med en slogan som stämmer in bäst på de.De skulle man ju kunna lätt undvika den där killen som bar T-shirten med ”All grown up but still fascinated by nipples”–texten. Istället för att vakna först morgonen därefter med helt sönderbitna bröstvårtor. Jag tycker att ärlighet är det viktigaste som finns därför har jag köpt den här:

Både snyggt och sant!

Här sitter jag Spinster/Eulalia, skamsen och ångerfull, med håriga handflator och halvblind. Vem skulle tro att livet kan förlora sin mening bara för att man har slutat blogga. Men detta var nog en välbehövlig paus. Jag kan ju i alla falla hoppas att mina gamla arbetskamrater har gett upp hoppet om min återvändo och slutat läsa min blogg.

Min vinteride har varat lite längre än vanligt men nu är jag mig själv igen mycket tack vare Wonderwoman som har lockat fram det galna inom mig :) Även om festen i Malmö inte kulminerade i några one-night-stand så var det en fantastisk påminnelse om hur roligt jag hade innan jag blev en onanist på heltid :D

Även Just Mike har haft sitt finger med i spelet. Jag fick hans mobila bredband så jag kunde ha internet hemma. Vem skulle tro att jag var såååååå älskad!?!

Som The Spinsters närmsta blogg partner, rycker jag in här med The Spinsters godkännande såklart!
Jag hoppas att jag har lyckats få henne att börja blogga här igen, eftersom så många saknar henne här. Eller som hon själv uttryckte det i lördags " MaatKaRe kommer döda mig.....minst"   
Jag & The Spinster ska återigen ut på äventyr, och ni vet ju alla hur det kan sluta, ni kanske fortfarande har vår kräftskiva på närhinnan? 2:a maj gåår det av stapeln, fler mil från den staden där vi bor. Men detta innebär att det kan bli ännu värre än vanligt.
Efter den incidenten ska jag verkligen se till att The Spinster ger en bra redogörelse för vad vi gjorde o inte gjorde. Finns bara en beskrivning på den händelsen: Party ala Wonderwoman & The Spinster!

Hon hälsar till alla o ber om ursäkt på sina bara knän!

Idag var det dags för intervju nummer två. Denna gången blev man intervjuad av företaget som sökte peronal. Roligt, roligt. Det ställdes massa onödiga frågor som hade självklara svar. T ex

- Vi arbetar mycket i grupper. Jobbar du väl i grupp?

Tja, svår fråga eller? Vad skall man säga... Jag är skit dåligt på grupparbete... Hehehe, skulle inte tro det! Och ärligt talat om en människa stannar i 5 år på två olika arbetsplatser måste hon vara ganska bra på att samarbeta med andra. Men oavsett alla konstiga och menningslösa frågor så fick jag veta mer om jobbet och det låter bättre och bättre för varje gång jag hör folk berätta om det. Det pirrar redan i fingrarna när jag tänker på det. Vill vara med, får jag en chans? Vad tror ni?

Tänk att bo på ett ställe där solen aldrig kommer fram, där det inte finns någon riktigt skillnad mellan olika årstider. Där det regnar oavbrutet... och tänk sedan ATT DET ÄR DÄR JAG BOR!

Jag behöver PROZAC och det är NU! annars tror jag att jag skall börja suga på avgasrören i stan eller lik en kamikaze börja kräva företräde vid övergångsställen.

Finns det några läkare här?

Jag har en mörk hemlighet, något jag skäms fruktansvärt mycket för, något som passar sig inte en inteligent människa som jag. Jag brukar inte berätta det för folk. Jag är rädd att jag kommer ramla ner från piedestalen som många har satt upp mig på... Men det är för tungt att bära hemligheten själv så jag tänkte att jag skriker ut det över cyberspace... för att må bättre :-)

Jag läser... HOROSKOP! Ja, jag vet löjligt, men någonstans inom mig finns det tvång att läsa de. Och det värsta är att de få mig att må bra. Inte dirket så att jag tror på det, men får jag veta att allt blir bra så tror jag det... och skulle det mot all förmodan stå att det går åt helvete... tja, då googlar jag bara fram en annan sida som har positiva nyheter!

Ja, jag vet LÖJLIGT!

Följande historia har skickats till mig via epost men den påminner mig mycket om saker som jag brukar råka ut för...

Jag hade precis satt mig ner på den offentliga toaletten när jag hörde en röst från toaletten bredvid som sa:

"Hej, hur mår du?"

Jag är inte precis den typen som brukar konversera med främlingar när jag sitter på toaletten men jag vet inte vad som flög i mig för jag svarade:

"Jodå, jag mår väl bra.." 

den andra killen svarade:

"Vad gör du för nånting då?"

Vad var de för dum fråga tänkte jag men svarade:

"Jo, jag är ute & åker med bilen lite"

Det ända jag har i tankarna just nu är att bli klar så fort som möjligt, så att jag kan gå där ifrån när jag hör att mannen i båset bredvid ställer en ny fråga:

"Kan jag komma över till dig sen?"

Hmm, tänkte jag det var också en konstig fråga. Hövlig som jag är så svarar jag änd å

"Nej, det ska komma förbi några från jobbet senare så de går nog inte så bra idag"

Då hör jag killen bredvid irriterat säga:

"Du kan jag ringa upp dig senare? Det är någon idiot i toabåset bredvid som sitter & svarar på allt jag säger till dig"

Moahahahahahaha...

Kan det möjligen finnas någonting som är mer frustrerande än att gå på arbetsintervju och få frågan:

- Vad gör du om 5 år?

Finns det någon rekryterare som tror att jag svarar:

- Förhoppningsvis är jag gift, höggravid och bor i det lilla huset på prärien!

även om det nu skulle vara min dröm?

Antagligen inte! Jobbet verkar super, nu efter intervjun vill jag ha den ännu mer... tyvärr brukar det vara så i mitt liv att jag få inte det jag önskar mig, så jag får fortsätta söka vidare... Men fortsätt hålla tummarna eftersom det skulle vara en tidig julklapp om jag fick som jag ville för engångsskull :-)