Fem veckor i Argentina. Och nu väntar ”bara” en 30-timmars resa hem. Tiden har gått otroligt fort. Och längtan efter hem och barn har faktiskt varit kontrollerbar. Jag har på något vis lyckats blockera den. Bävar lite för mörker och stress nu. Men oj vad det ska kramas.

Igår var vi helt lediga. Hängde vid poolen med  Felix och Thomas.

Det var lite sorgligt att åka från Wipeoutområdet en sista gång. Det är så pampigt och stort när man ser det lite på håll. Ska bli fantastiskt kul att se allt vi har spelat in här.

Blev dessutom förälskad sista dagen. I en hatt. En grymt cool cowboyhatt som en i teamet hade på sig. Efter mycket övertalning är den nu min. Jag vet att den kanske inte kommer att vara  användbar i Sverige på några månader.  Och på Arlanda kommer jag se ut som  en pinsam svensk turist som har varit i USA på semester i min hatt och solbränna... Men i sommar, på Gotland, då ska Orup få sig en hattduell. Snyggast hatt vinner.

Har fått en massa nya kompisar. Den coolaste är utan tvekan Alfredo. Som styrde och ställde på inspelnings platsen med järnhand. Alltid med en cigarr i mungipan.

Och han har fler kompisar än mig.

Tack Argentina, och Wipeout för den här gången. Hoppas vi ses snart igen.

Dagarna är nu räknade. Imorgon är det sista inspelningsdagen. Skönt och tråkigt på samma gång. Känner att jag inte har inte har hunnit se så mycket av Buenos Aires. Trots att jag varit här så länge. Den inte alltför sexiga inspelningsplatsen har varit mitt andra hotellrum. Hemma väntar härliga familjen, men också mörker och julstress, dagisbaciller och rusningstrafik.

Har skrattat mycket de här sista dagarna.

Borat själv var med och tävlade.

Och i en uttråkad stund försökte jag förvandla Wipeoutbanan till ett lyxspa. Lite massage av mekaniska boxhandskar och lerinpackning för att få len hud. Ni vet väl att kändisars svett har en föryngrande effekt på huden. Tänk vad många celebriteter som varit här och kämpat och mot sin vilja hamnat i leran. Om jag har tur har jag tack vare dom tjänat en 10-15 år.

Min kompis Felix är här och tävlar. Han glömde sina byxor!

För många i vår lilla arbetsgrupp har det blivit mycket festande på sista tiden. Det är få kvällar man går och lägger sig tidigare än 04.00. Och det sliter på kropp och själ. Solen får en lite pigg. Men man känner ändå att jobb och fest gjort att man missat lite att kika närmare på Buenos Aires. Sagt och gjort. Idag var det studiebesök på kyrkogården Recoleta. Där ligger bland annat Eva Peron, också kallad Evita begravd. Legendarisk presidentfru.  Det var en fantastisk kyrkogård, där gravmonumenten stod på rad. Det ena pampigare än det andra. Fick lite känslan av ett bygg expo.delux Ni vet där man går och kollar olika husstilar.

Färjan-Håkan gick och funderade vad det är för skillnad mellan flaga och fjälla.

Sedan var det dags för nya lag att göra entre. Ni kan väl gissa vem det här är.

Svaret kommer imorgon.

När man blir anlitad för ett jobb i Buenos Aires i fem veckor tänker man direkt. Härligt! Här ska solas, badas och njutas varenda ledig stund. Men ledigheten har lyst med sin frånvaro, starkare än solen.

Här har spelats in varje dag sedan vi kom. Några timmar då och då har man kunnat slappa. Men då har det antingen regnat eller så har solen gått ner. Men idag, efter tre veckor slit. Var det dags för poolen. En hel dag. Bara jag, och en massa killar i badbyxor. Tänkte dela med mig lite. Så kan ni väl rösta på vem ni tycker är läckrast.

Expressen har varit här på besök. Dom har tagit lite bilder och jag har berättat om livet i en tv-karusell på andra sidan jorden.

Och visst har det funnits lite att skriva om. Flygplanet med Färjan-Håkan var nära att störta på vägen hit. Typ. Det slog ut flammor ur motorn i alla fall.

Sedan var det ett pistolhot. Bingo, Färjan-Håkan och Bygg-Matte var ute och rumlade. Och allt gick galet över styr. Bara för att en mobiltelefon försvann, Mycket att rapportera.

Och då har dom ändå inte skrivit något om stippklubbar och engångsligg. Men det är klart, det är väl ingen som är intresserad av sånt skvaller…. Eller?

Färjan-Håkan, lär i alla fall ha myntat uttrycket. ”Det blir inte bättre än såhär. Jag kan branschen” Detta efter att ha kollat in brudarna på ett ställe. Och fått häng på en av dom.

Idag har jag dansat tango. Eller dansat och dansat. Jag har lärt mig lite olika steg. Det var två proffs som lärde mig och min danspartner Fernando. Detta för fotografen Thomas Engström skull. Men han var inte den enda som tog bilder. Turisterna trodde antagligen att jag var någon inhemsk stjärna.

Sedan blev det lyxeftermiddag med Karin. Fick rapport hemifrån, att luciafirandet gått bra. Sindy var skolans lucia. Surt att missa... Tröstade mig med ett iskallt glas vitt vin.

Att vara borta från sin familj länge kräver viss disciplin. Då menar jag inte att hålla tassarna borta från argentinska hunks. Utan disciplin att hantera sina tankar, För tänker man för mycket på sin fina man och sina underbara ungar där hemma, då brister det. Idag när jag satt i sminket och läste mail, råkade jag öppna mailet från dagiset hemma i Sverige,. Dom hade varit gulliga och skickat en liten lägesrapport. Men det var ett misstag. Helt plötsligt brast det. Allt längtan som jag lyckats blockera kom och tårarna vägrade sluta forsa.
Smink Mike fick sätta sig ner och vänta en kvart. För att sedan komma och göra om hela sminkningen. Så om jag ser uppsvullen ut i program sju så vet ni vad som hänt…


 
Till min tröst är det bara 10 dagar kvar. Och det är underbara lag här och tävlar just nu. Det är Bifflaget. Bara muskelknuttar. Och så är det Bingolaget. Bingo som här i Argentina kallar sig Gringo. Alla är grymt laddade. Och Bingo är mer atletisk än vad man tror.






Spy Eva betedde sig precis som vanligt. Argentinarna var mycket imponerade.



Funderade ännu en gång hur mycket roligare livet skulle vara om man såg ut som Karin Myrenberg. Hon är så vacker.




På kvällen gick vi ut. Och som ni vet. Det som händer i Buenos Aires…….hamnar på min blogg.






 

Befinner mig som många vet i Argentina. Detta färgsprakande soldränkta land.  Fyllt av tango, passion, och eldiga människor. Och som i många länder med mycket sol är folk lite gladare, lite latare och lite färggladare. Här vågar man ta på sig en illgul kjol och knallgrön topp. Och killarna bangar inte för en chockrosa skjorta. Och man dras lätt med. Hemma i Sverige är jag värsta svartråttan.. Men nu köper jag glatt kläder i grälla färger, som jag redan nu anar kommer hamna längst in i garderoben hemma. Står till och med och provar stora sombrero hattar på allvar. Och tänker, att den kanske skulle funka på Gotland i sommar…. Eller inte. Blev i alla fall positivt överraskad när jag köpte tamponger häromdagen. Trodde först att jag köpt godis av misstag. Eller knark. Men visst är dom snygga. Varför inte förvandla månadens depphändelse till en färgklick i badrumsskåpet.

På kvällen gick jag , Tobbe och Nour på  Madonnakonsert. Hade VIP biljetter. Hamnade 20 meter från scenen. 80.000 på läktaren. En riktigt maffig upplevelse. Ni kan ju tänkar er hur det såg ut och lät när hon sjöng ”Dont cry for me Argentina”.

Annars är det mest jobb, jobb, jobb.

Här i Argentina har jag danska och norska arbetskollegor. Det är lätt att se vilka som  är norska…Till tops bestefar!

Själv har jag drabbats av storhetsvansinne.

Min dotter har varit och hälsat på i en vecka. Det har varit så underbart. Jag har inte tänkt på Sverige så mycket. Idag åkte hon hem. Buuuuuuuu. Hon hade lämnat en lapp i mitt rum när jag kom hem från inspelningen.

Bölade i en kvart.

Men nu är vi halvvägs. Middag med hela teamet på grym restaurang i La Bocca. Ett område där man blir rånad bara man sticker ut näsan på nätterna tydligen. Men restaurangen vi åt på, och var dom ända gästerna på, var grymt cool. Det var som att resa tillbaka i en gammal gudfadernfilm. Efter det festade jag loss med Tobbe och Nour. En Long Island Ice Tea kan göra underverk på en trist lokal och ett värdelöst band.

Anders Glenmark skulle känna sig nöjd om han såg mig. Och även min farmor. Hon sa alltid attt livet blir roligare med  blommor i håret.

Solen gassar här i Buenos Aires igen. Trots det känner jag mig inte så solbränd. Smörjer in mig med skydd och står i skuggan på ett vuxet sätt.

Igår var det blondiner här och tävlade. 24 stycken bombnedslag som fick det Argentinska teamet att svimma. Min inslagsproducent Johan flamsade också runt och visualiserade sina våta drömmar. Och våta blev alla. I poolen. Själv väntade jag med spänning på om hårförlängningar, lösnaglar och silikon skulle pallla för g-kraften.

I nästa lag deltog min kompis Tobbe Blom. Det här var det sista jag såg av honom.

Nour och hennes bror Rami gav mig hopp. Dom tjafsade hela tiden. Mina killar där hemma kanske inte är bråkigare än andra syskon.

Inspelningen flöt på i snabbt tempo. Hann springa iväg och köpa denna grymma väska.