Just som jag gjort mig lite smålustig över Martin Carlssons insikt om att det inte borde vara så svårt att uppdatera den här bloggen, så ser jag att det har gått, ähum, lång tid sedan sist.

Utan ursäkter, förklaringar eller andra halvdana påhitt går vi raskt vidare helt enkelt.

Åker ner till Berlin (jorå, German Wings) över helgen för möten och ett par spelningar.

Såg annars det förträffliga Varbergsbandet Marissa Burns Trey igår på Scandic Malmen i Stockholm. Sångaren Anton har en röst som skär genom betong, sten, glas och de flesta mindre porösa material.

kolla in myspacen över helgen, så återkommer vi nästa vecka!

www.myspace.com/marissaburnstrey

Förra veckan försvann snabbare än jag hann säga "fan, det är nog dags att skriva ett nytt blogginlägg". Som tidigare påpekats har jag inte mycket att skylla på heller, så jag struntar i det och kastar mig raskt över lite ny bra musik som dykt upp på sistone.

Eftersom jag är fri att helt hämningslöst göra reklam för mina egna signingar kan vi börja med Invasionen: www.invasionen.com/downloads - Dennis Lyxzén bytte namn på sitt Lost Patrol, bytte språk på texterna och hittade hem bättre än på länge. Får Aldrig Tro har precis börjat spelas på P3, och plattan är helt lysande.

Å andra sidan, om ni gillar Dreamboy, vilket ni borde göra om ni:
a) är friska
b) har någon form av musiksmak
c) har fungerande hörsel
och även gillar, säg, Olle Ljungström (vilket ni borde göra enligt principen ovan), så kolla för all del in Ludwig Bell, till vardags sångare i Dreamboy. Nu aktuell med nyupplagd Myspace-sida. www.myspace.com/ludwigbell
Har man en textrad som "och du är glad... det ser jag på din statusrad" förtjänar man evig framgång, lycka och nobelpriset i litteratur.

Gillar man å andra sidan Kate Bush och Lykke Li (gärna i kombination) bör man definitivt inte missa Noonie Bao's Myspace-sida. Enligt ihärdiga källor (OK, hennes förläggare Johnny Tennander) börjar det röra på sig rejält för Noonie Bao, och det är inget annat än välförtjänt om ni frågar mig.
www.myspace.com/nooniebao

Har nämnt de tidigare här, men för er som känner att gamla Metallica, Megadeth och Kreator var de enda som kunde skapa vettig musik, och att Martin Westerstrand fått stå som ensam "hårdrockstexter-på-svenska"-killen för länge, så är Zombiekrig något som MÅSTE upplevas. www.myspace.com/zombiekrig
Favoritlåt? Varför inte "Dö För Fan" eller hiten "Håll Käften, Ge Mig Dina Pengar" (förmodligen direkt länkad till bandets merch-sida).

Upptäck och fall i kärlek.

Efter helgens Göteborgsbravader begavs det sig till Nalen på tisdag där Almost Famous härjade med ett antal band. Ett ovanligt packat Nalen, och det kändes som de flesta var där för att se öppningsbandet Treadstone. Bra låtar, bra band om än lite för mycket Foo Fighters för min smak.

Kort möte efter spelningarna över en öl med Robban Qwarforth som producerade A Beautiful Friend-plattan bl.a. Efter några minuters prat gick det inte att hålla sig, utan laptopen slets upp i baren, och vi tillbringade en god stund skickande hörlurar fram och tillbaka med ett "lyssna på det här!" Inte den mest ortodoxa arbetsplatsen, men mycket trevligare än de flesta.

Igår knäckte Invasionen på Debaser. Säger de som var där.

I sista sekund fick jag förhinder, och fann mig själv två mil norr om Tierp istället för Slussen-Debaser. Från en comfort-zone till en inte riktigt lika bekant comfort zone. Det är trevligt i Tierp också, men på ett annat vis än Debaser.

Ikväll bär det av till Söder för showcase med XXXX XXXXX (får återkomma om bandnamnet senare...) och imorgon är det Tilde på Strand som hägrar.

So far, so good helt enkelt.

Har just kommit fram till Göteborg, denna Svenska framsida. Just som jag fått klart med Jack Rocks-kvällen på Sticky Fingers (där bl.a Dynamo 77, kända från tidigare hurra-rop på den här sidan ska spela) fick jag höra att Andreas Grega - som ju öppnar för Lasse Winnerbäck - också spelar i stan ikväll. Alltså, Lasse W har turnépremiär ikväll, vilket betyder att Grega också har turnépremiär ikväll, vilket i sin tur är kul för att jag är på plats.

Nästa vecka ser också ut att bli lite av en spelningsfest med gig på tisdag (Treadstone), Torsdag (Invasionen och Mattias Alkberg) och Lördag (Tilde)...
Alltid bra med mycket spelningar, om ni frågar mig.

Myspace-tips återkommer jag med.

Well, då var det dags - den första signingen på Sony för min del blir... Invasionen! Dennis Lyxzéns första svenska platta och det låter helt fantastiskt bra om ni frågar mig (vilket ni gör, vare sig ni vill eller inte eftersom ni läser den här bloggen).

Min första signing på Stockholm Records var The Facer, och även de var från Umeå. Det verkar som Sverige har tre bra städer för leverans av musik: Göteborg, Umeå och - i viss mån - Växjö. Nu vet jag att alla ni som tycker att Karlstad rockar, eller att Malmö har de fetaste beatsen kommer bli upprörda (OK, kanske inte mer upprörda än ett höjt ögonbryn och en stilla tanke om "den dumma stockholmaren har inte en susning - som vanligt"), men faktum kvarstår: det är nåt med dricksvattnet i Umeå som producerar ovanligt många bra band.

Och, Invasionen är ett av de senaste att komma därifrån. Första singeln heter Får Aldrig Tro, och den är väl på en P3-station nära dig snabbare än du tror. Om du undrar hur de är live kan du antingen hoppas på att du var på Cirkus igår med Moneybrother, där Invasionen öppnade, eller gå och kolla in turnén "Handen på hjärtat" i November, där de spelar runt hela landet.

Så - jag är grymt taggad, och det känns fantastiskt bra so far!

För övrigt spenderades kvällen på Kägelbanan där Amanda Jenssen spelade några låtar från skivan som släpptes idag. Har aldrig sett så många människor så kollektivt förvånade (yours truly inkluderad) över hur j ä v l a bra en showcase-spelning kan vara. Tight, stenhårt och med blås, kontrabas och en Polyphonic Spree-stor kör på en låt.
Riktigt, riktigt imponerande.

Om ni läser Expressen idag (och, gör ni inte det är ni iallafall på deras hemsida, så klicka vidare!), läs Martin "varför är det så svårt att uppdatera din blogg? du skriver knappast nåt som tar mer än ett par minuter att få ihop?" Carlssons recension av Muse igår.

Tycker recensionen är - som ofta är fallet hos herr Carlsson - spot on. Tycker däremot att man inte riktigt fått fram hur extremt storslagen produktionen är, trots beskrivning.

Den var, tja, enorm. Att alla bandmedlemmar hissades upp på varsitt podie redan i första låten satte bara anslaget - därefter blev det bara mer av allt.

Blev bara lite knäckt av Tillman på AEG (killen som tog hit Muse, alltså - knäböj för honom närhelst ni träffar honom!) som berättade att Lördagens spelning bara innehöll typ en tredjedel av den sedvanliga produktionen av anledningar som jag inte riktigt fångade upp i konsertljudet (det jag hörde var "Oslo", "Overnight" och "Dinosaurier")

Hursomhelst, så här såg det ut efter ungefär 45 sekunder på konserten...

Ikväll har jag suttit på Hotell Malmen (ett hotell som för övrigt odödliggjorts i en JustD låt, där låtens 'jag' vaknade upp på hotellet med en '40-taggare på armen') och lyssnat på fem band som spelat.

Utan att gå in på detaljer kan jag nämna att Crescendolls var de som lämnade mest mersmak... som ett svenskt Wolfmother med Chris Cornell på sång. Definitivt värt att kolla in om ni gillar just Wolfmother eller, eh, Chris Cornell.
kolla särskilt in låten Superman (ok, titeln lämnar en smula övrigt att önska, men vafan). www.myspace.com/crescendollsrocks

Har för övrigt just gjort klart de sista detaljerna och torkat bläcket på det som blir min första kontraktering till Sony Music...
I sann cliffhanger-anda låter jag er alla hållas på lina (vänta - jag hör en kosmisk trumvirvel från himlen, trafiken stannar, människor flockas utanför mitt fönster med undrande blickar, ni fattar) och berättar under morgondagen vad signingen är.

Dan Brown - gå och lägg dig. Här är spänning på riktigt hög nivå.

Det kan ju förmodligen bero på att jag lever i en hybris-tro om att alla känner till allt jag gör.  Det kan också bero på att man inte har någon riktig distans till de artister man arbetar (ok, arbetade) med.

Men, häromdagen tackade jag ja till att bli intervjuad av en knattereporter för REA på SVT om musikbranschen. Vi bestämde att intervjun skulle ske hos producenten Björn Ökvist (eftersom folk mer förknippar musik med studios än skrivbord och tomma vita väggar med en church of satan-affisch, som de facto utgör min arbetsplats).

Innan intervjun ska börja och Sebbe - knattereportern - och jag har hälsat på varandra frågar producenten om några "kända namn som du har jobbat med?".

Jag ger mina, i min åsikt, största namn och får ett hummande och aaahande svar innan producenten tittar upp och frågar "har du inte jobbat med någon man känner igen? Typ någon Idol?"

Sedelärande för egen del och en hälsosam väckarklocka att hela världen inte snurrar runt David Mortimer-Hawkins (även om jag, så klart, anser att den borde göra det.)

dagens myspace-tips går, utan någon som helst koppling till historien ovan, till The Sonnets. Gillar du Fibes Oh Fibes? (ledtråd: de har INTE varit med i Idol).

Det är klart du gör.

Gillar du Spandau Ballet?

Det är klart du gör.

Då gillar du The Sonnets. kolla upp på:

www.myspace.com/the_sonnets

Jag kör vidare stenhårt och konsekvent. Ändra inte på ett vinnande koncept och allt det där. "Fredag". Känns rätt självförklarande.

Hursomhelst; skriver detta med en fot på väg ut genom dörren, så dagens inlägg blir också bara dagens myspacetips: Happiness.

Om ni har saknat ett svenskt svar på Arcade Fire (det vill säga, ett bra svar),  look no further. Ska enligt Robin på Luger vara extremt bra live dessutom - vi ses på en spelning nära dig snart då.

www.myspace.com/sthlmhappiness

Ok, jag erkänner - "Torsdag" är kanske den mest fantasilösa rubriken jag har kommit upp med hittills (och då har jag rätt styv konkurrens av mina egna tidigare rubriker som uppvisat skrämmande brist på variation), men det är trots allt torsdag, och jag har inte kommit upp med något bättre.

Dagen har ägnats åt ett idogt ringande och myspace-lyssnande, och även en helt ny spellista på Spotify från ett nystartat kollektiv. Enkelt att komma åt och bra presentationer, så en stor Davidsk tumme upp åt The Cortina Collective.

Simon Nordberg ringde på förmiddagen och befann sig i trakterna och var sugen på lunch. Som Jeff Bridges så snyggt uttryckte saken i Big Lebowski: The Dude Abides. Så, cajun-lunch i Hötorgshallen blev resultatet.

Skulle ha gått på Almost Famous i tisdags, men lyckades dubbelboka ordentligt, vilket var synd då jag ville se Ida Redig. Det finns något fint över hennes akustiska visor - se för er själva på dagens myspace-tips:

www.myspace.com/idaredig