Hej jag �r schizo!

Den nya bloggen

Abzu — Thu, 12 Jun 2008 08:43:51 GMT

Som jag skrev i f�reg�ende inl�gg, s� byter jag blogg.

Den nya finns p�: http://kontrolleradgalenskap.blogg.se

Jag tackar Expressens blogg-sidor, l�sare och kommenterare f�r denna tiden.

"Hej, jag �r schizo!" kommer att f� ligga kvar tillsvidare.

Bloggbyte?

Abzu — Tue, 10 Jun 2008 08:31:05 GMT

Jag har under en l�ngre tid funderat p� att byta blogg/bloggst�lle, detta av en m�ngd olika saker.
Hur mycket humor det �n ligger bakom min bloggtitel, s� k�nns den numera lite fel. Sen �r det ocks� det att �ven om jag inte har n�got emot Expressen alls, s� k�nns det lite fel att ha en personlig blogg p� vad som egentligen �r en nyhetssajt.

N�r jag b�rjade blogga f�r �ver tv� �r sedan, var valm�jligheterna n�r det g�llde st�llen att blogga p� inte vad de �r nu.

Jag har redan registerat en ny blogg och f�rmodligen kommer jag s� sm�ning om "flytta in" p� den i st�llet, men inte nu och inte tv�rt, det blir en �verg�ngsperiod.

Inl�ggen i denna blogg kommer jag kanske l�ta ligga kvar ett tag, det har jag inte best�mt �n.

Att b�rja med nya saker kan vara bra, men att kasta sig in i dem �r s�llan bra. Att f�rankra sig i historien �r en f�rdel om man skall bygga sig en framtid.

�ngestf�rebyggande

Abzu — Mon, 09 Jun 2008 05:46:45 GMT

Efter en usel natts s�mn, ska jag snart iv�g till gymmet f�r lite �ngestf�rebyggande tr�ning. Fysisk aktivitet minskar inte bara deprissivitet enligt min mening, utan �ven �ngest.

Jag f�redrar att tr�na p� morgonen, innan jag hinner vakna till mentalt och k�nna efter hur jag m�r. Innan jag lyckas hitta p� urs�kter f�r att inte tr�na.

Det �r definitivt inte bara som �ngestd�mpande tr�ningen �r bra, nej jag m�ste verkligen ned i vikt ocks�. Jag g�r och sl�par p� 30 kg mer nu �n f�re jag b�rjade �ta en massa mediciner. Jag hoppas att efexorslutandet kanske g�r det l�ttare att g� ned i vikt, men vi f�r se. Jag har ju fortfarande tv� mediciner kvar att �ta.

30 extra kilon �r v�ldigt mycket f�r n�gon p� 158 cm och jag orkar inte med det. Det handlar inte bara om utseende, utan �ven om h�lsa. Jag �r r�dd f�r diabetes och f�rslitningsskador. Kroppen tar mycket stryk av �vervikt.

Innan alla mediciner brukade jag v�ga runt 55 kg och det var jag mycket n�jd med. Jag promenerade mycket d�, s�kert minst 2 mil i veckan eller mer eftersom det var 2,2 km fr�n min bostad till t�gstationen och jag pendlade mellan Esl�v och Lund 4 ggr i veckan ungef�r. Sen blev det ofta kv�llspromenader ocks�.

Men, pga �ngest/panik�ngest som jag fick sedan ville jag inte g�rna g� ut - alls. S� mediciner, stillasittande och depressioner.... pl�tsligt l�pte siffrorna p� v�gen amok. Den v�rsta boven vad g�ller mediciner var Risperdal, den �t jag i ungef�r 3 -4 m�nader och under den tiden gick jag upp 10 kg.

Onyttigheter �r inte riktigt min grej vanligtvis, jag k�per s�llan godis och s�nt. OM jag n�dv�ndigtvis vill sm��ta, s� blir det oftare kn�ckebr�d med kaviar �r tex chips.

Undantaget var n�r jag var heml�s och bodde p� G�kboendet, d� tr�st�t jag. Men det ligger inte f�r mig egentligen, snarare tv�rtom, m�r jag inte bra s� �r aptiten r�tt l�ngt borta. Som i g�r tex, d� fick jag verkligen k�mpa f�r att f� i mig en liten portion couscous med tonfisk.

I dag ska jag nog �ta qournpyttipanna med broccoli, men nu skajag till gymmet.

Varf�r inget Mobilt team i G�teborg???

Abzu — Sun, 08 Jun 2008 17:32:58 GMT

Flera andra st�llen i detta land har sk. mobila team i psykiatrin.

Vilket inneb�r att man kan ringa och f� ett akutbes�k i hemmet.
Ja OM man bed�ms beh�va det....tro inte att det �r l�tt. Vet en del som f�rs�kt f� kontakt med "mobat" p� olika h�ll i landet, men d�r bed�mningen gjorts att personen inte var tillr�ckligt akut sjuk.
Men, i G�teborg finns inte ens den m�jligheten!

Varf�r undrar jag???

Ok Sahlgrenskas psykiatriska akutmottagning finns och �r �ppen dygnet runt, alla dagar. �ven �stra sjukhuset har en psykiatrisk akutmottagning, dock inte heldygs�ppen - �n.

N�r jag m�r som s�mst kan jag om�jligt s�tta mig p� buss och sp�rvagn f�r att ta mig till Sahlgrenska. Till �stra �r det inte l�ngt dock, men dom har som sagt inte �ppet alla tider och �ven en kort bussresa dit skulle kr�va en stadig m�ngd lugnande innan jag ens kan t�nka ordentliga tankar om att s�tta mig p� en buss.

Jag har liksom sv�rt att ta mig utanf�r d�rren n�r jag m�r som s�mst. Utom ibland n�r jag har mer �verv�gande psykotiska symtom, men d� �r det inte alltid som jag s�ker v�rd, eftersom jag inte inser att jag beh�ver det.

Ok �ven om mobila team fanns i GBG, s� skulle jag kanske inte klara av att ringa, d� jag har grav telefonfobi men kanske kanske skulle jag faktiskt kunna ringa.

Men, nu finns inte den m�jligheten h�r, s� jag kommer inte att veta.

Det jag d�remot vet, �r kan jag inte ens g� till Ica runt h�rnet, s� tar jag mig d� fanken in till Sahlgrenska �ven om det skulle beh�vas.

H�r med inte sagt att det just nu �r s� illa att jag beh�ver akut v�rd. Detta �r bara tankar som uppst�r n�r jag ser �ver mina m�jligheter, just in case att morgondagen inte blir b�ttre.

Psykv�rden BORDE vara l�ttillg�nglig.....men n�r man beh�ver den som mest, �r den v�ldigt l�ngt borta.....

Tyv�rr, s� �r det ocks� s� att bes�k p� akuten s�llan hj�lper.
Man f�r 5 min med en tr�tt l�kare, som st�ller fr�gor som : "Och vad tycker du att jag ska g�ra �t det?" Sen blir man hemskickad, ibland med enliten p�se piller, ibland tomh�nt.

EN g�ng blev jag inlagd efter ett bes�k p� en psykakut....men, d� visste jag knappt vad jag hette.

Som vi skojade om p� Inre Rum f�r ett tag sen..... f�rr slog folk s�nder psyks rutor f�r att komma ut d�r i fr�n. Nu mera sl�r folk in rutorna f�r att f� komma in.....

Helvetesdag

Abzu — Sun, 08 Jun 2008 16:01:25 GMT

Denna dag �r nog den v�rsta p� mycket l�nge i fr�gan om mitt m�ende.

Trots en hyffsad dos av lugnande medel k�nner jag mig som ett skadeskjutet, jagat djur. Jag har s�n �ngest att jag �r spyf�rdig och just nu f�r jag n�ppeligen i mig vatten.

Hj�rnan g�r p� h�gvarv med myriader av tankar som jag inte hinner t�nka klart. �ven skrivandet �r sv�rt just nu. Trots att jag vet hur man stavar ser orden konstiga ut, fr�mmande. Telefonen �r avst�ngd och kommer s� att f�rbli, jag klarar inte av att prata.

Hade jag inte haft lugnande i blodomloppet just nu, s� hade jag inte kunnat skriva detta.

(berg-och)Dalbana

Abzu — Sun, 08 Jun 2008 11:05:33 GMT

Mitt hum�r �r inte det b�sta idag heller kan jag s�ga.
Det �ker bergochdal-bana, mest dal och d� och d� k�nns det som om jag �ker rakt in i bergv�ggen.

Uts�ttningssymtom �r inte att leka med, speciellt inte n�r de �r p� obest�md tid. Jag slutade ju med antidepp f�r 10 dagar sedan.
De fysiska uts�ttningssymtomen var inte helt roliga men dock hyffsat l�tthanterade om man j�mf�r med de psykiska.
Visst har jag varit beredd p� b�da, men beredskapen g�r det inte s� v�rst mycket l�ttare just nu. Hur l�nge jag kommer att dras med de psykiska uts�ttningssymtomen vet jag ej. Det kan vara dagar, veckor eller m�nader. Jag kan f�rmodligen st� ut med det, men det �r ju inte s�kert att omgivningen g�r det d� jag tenderar att bli v�ldigt misantropisk, n�got som jag ocks� uttrycker i ord. Ord som folk tar till sig och tar �t sig av. Sj�lv tycker jag att det jag skriver �r glasklart och har en r�dtr�d, men jag vet av erfarenhet att s� inte alltid �r fallet.

Efexor, det anti-depressiva preparat som jag slutat med, p�verkar �ven Dopamin -produktionen. Dopamin anses vara en viktig faktor n�r det g�ller psykoser. F�r mycket dopamin= psykos �r den vanligaste teorin i dagsl�get.

S� att jag har mer psykotiska symtom nu kanske inte bara beror p� stress utan �ven p� den avslutade efexorbehandlingen. Niv�erna av dopamin i min hj�rna kan ha blivit lite oj�mna nu, men f�rhoppningsvis �r det �verg�ende.

�verg�ende ja....d� menar jag att det g�r �ver inom n�gra veckor.

Psykotiska symtom i nul�get �r: paranoia, vaga synhallisar, sk. "tanketr�ngsel", lite h�rselhallisar och l�tta vanf�rest�llningar.
Nu talar jag allts� om "psykotiska symtom" och inte en regelr�tt psykos. S� l�nge det bara �r symtom p� psykos, s� kan jag k�nna igen symtomen, men skulle det glida �ver den d�r obest�mbara gr�nsen till psykos, s� �r jag inte medveten om symtomen.

Som vanligt handlar mina vanf�rest�llningar inte om S�PO-bevakning eller f�rgiftat dricksvatten, nej det handlar om andra m�nniskor, speciellt s�dana jag p� ett eller annat s�tt k�nner.

Jag �r/blir ytterst misst�nksam mot alla, vad de s�ger, hur de agerar, vad de INTE s�ger och vad de m�jligtvis t�nker om mig.

Vanf�rest�llningarna tvingar in mig i tankar om att alla snackar skit om mig( �r r�tt s�ker p� att vissa g�r det ocks�), vilket g�r att jag blir defensiv, tar avst�nd fr�n folk, isolerar mig och �ltar allt som andra sagt. I dagsl�get har jag inte tr�ffat en enda m�nniska sen i tisdags och jag har inte n�gra planer p� att vara social de n�rmsta dagarna.

Detta �r naturligtvis inte bra p� n�got s�tt, men nu �r det s� h�r och f�rhoppningsvis �verg�ende, innan jag st�ller till med f�r mycket.

F�rdomar och identitet.

Abzu — Sat, 07 Jun 2008 11:41:37 GMT

Jag �r tr�tt, s� tr�tt....p� folk f�rdommar och envetna vilja att generalisera.

Har man inte ett jobb - d� �r man lat och mindre v�rd.

Har man inte k�rkort - ja d� har man s�kert gjord N�TT olagligt.

Jag inser att mitt singelskap inte enbart beror p� att jag �r s� j�vla kr�sen, nej, det beror ocks� p� att det hittills inte �r n�gon som v�gat vara kvar n�r de skrapat p� ytan.
Detta inte f�r att jag p� n�got s�tt �r "farligt" trots att jag ju �r en s�n d�r galning.
De flesta kommer aldrig s� l�ngt att de ens skrapar p� ytskiktet dock. Det r�cker med att avhandla det faktum att jag �r l�ngtidssjukskriven pga psykiska orsaker s� tar de flesta till flykt.

Och nej, jag t�nker inte ljuga om min situation, varf�r skulle jag g�ra det? Det �r ju inte mitt fel att jag har schizofreni!

Fr�gan: "Och vad jobbar du med?" Kommer alltid f�rr eller senare, oftast f�rr. �ven om jag f�rs�ker tona ned det, s�ga att jag g�tt in i v�ggen eller har nedsatt funktion i frontalloben, s� kvar st�r faktum att jag �r l�ngtidssjukskriven (dvs. samh�llsonyttig parasit).

D�r tappar m�nga intresset....Delvis kanske f�r att de sj�lva inte har n�gon egentlig identitet om de inte kan f� sig en via sitt jobb eller sin familj.

"Hej jag �r s�ljare" "Hej jag �r mamma till Emil"

Dessa former av identitet �r jag inte direkt impad av. Nog f�r att jag sj�lv titulerar mig "skribent" ibland, med det �r inte min identitet. Inte heller "schizofren" �r min identitet. Jag �r JAG, jag beh�ver inte ha ett epitet f�r att veta vem jag �r.

Jag skr�mmer f�rmodligen folk, inte f�r att jag �r psykisk sjuk, utan f�r att jag har en personlighet och identitet som jag utvecklat sj�lv - utan samh�llsnormen.

Ett f�tal blir faktiskt lite impade.....men de flesta sitter fast i sina f�rdommar, i samh�llsnormen och ytligeheten och kommer aldrig l�ra k�nna mig. Deras f�rlust kanske....men inte min.

Och nej, �ven om Du �r en regelbunden l�sare av min blogg, s� kommer du inte l�ra k�nna mig, f�r vad jag skriver h�r �r en liten del av mig och mitt liv.

Nytt n�tknark

Abzu — Fri, 06 Jun 2008 16:23:25 GMT

Jag har hittat ett nytt n�tknark, dvs en sajt som jag bara m�ste kolla ett par (eller flera) g�nger per dag.
Det �r psykbrytet.blogg.se

Mycket intressant sajt som blandar humor och allvar p� ett s�tt jag verkligen gillar.

F�r humor m�ste man vara f�r att �verlever om man �r sjuk, det G�R inte annars.

F�r flera �r sedan plockade l�karna ut en t�mligen stor tum�r ur min farbrors mage. N�r en l�kare sedan talade med min farbror och sade till honom att de skulle ta prover p� tum�ren, s� kommenterade farbroder p� detta s�tt ungef�r: "Ja g�r det, men resten vill jag ha med hem och i akvariet!"

Nej, min farbror �r inte galen, men han har mycket humor.

Ibland m�ste man skratta f�r att �verleva, men man m�ste ocks� veta N�R man ska skratta ty det passar sig inte �verallt uppenbarligen.

N�r jag var inlagd f�rsta g�ngen var jakten p� n�gon sorts skratt mycket desperat. Jag och en annan tjej huserade i det lilla r�krummet p� avdelningen. Den grava tristessen, allvaret i v�ra respektive situationer och desperationen gjorde att vi med mycket sm� och konstiga formuleringar lyckades tvinga fram skrattet.

"Ser du den r�da kinesen p� golvet?"

Nej, ingen av oss hallucinerade och s�g n�n r�d kines, vi beh�vde mest skratta. Vi skrattade f�r skrattandes skull, inte f�r att vi var glada �ven om personalen trodde att vi var det.

Ett gott skratt f�rl�nger ju livet, s�gs det.

Ett gott skratt f�rkortar kanske vistelsen i slutenv�rden ocks�!

Felanm�lan

Abzu — Fri, 06 Jun 2008 12:00:44 GMT

Nu har jag tagit mod till mig och ringt journummret f�r felanm�lan, det var inte helt l�tt med min telefonfobi.
P�larna utanf�r v�xer litet i taget, s� tyv�rr tror jag att det faktiskt �r en vattenl�cka.
�terst�r att se om n�gon kommer och kollar.

Mystiskt vatten

Abzu — Fri, 06 Jun 2008 10:39:50 GMT

I g�r uppt�ckte jag n�got skumt, trots att det definitivt inte har regnat p� ett bra tag, s� var den lilla asfalterade platsen utanf�r d�r man kan piska mattor alldeles bl�t.
Jag misst�nkte att barn haft vattenkrig f�rst och t�nkte inte mer p� saken.

Men, nu �r det fortfarande bl�tt....och det blir bara bl�tare d�r verkar det som. Det �r sm� p�lar, som trots v�rmen inte torkar bort.

F�r v�l hoppas att det inte �r en s�ndrig vattenledning.....men jag har inte en aning om vad det skulle kunna vara annars....