Det fanns en tid när jag sprang på konserter varje vecka och hade finfin koll på ny musik.
Den tiden är förbi. Numera läser jag mest om häftiga skivor och mäktiga spelningar i tidningen samtidigt som jag är på väg till Halmstad, Barcelona eller för all del Haparanda.

Men i går var jag tillbaka vid högtalarna.
Platsen var Filadelfiakyrkan i Stockholm, bandet hette Monsters of Folk – och vilken kväll det var!
Monsters of Folk är en så kallad supergrupp. Medlemmar är bland andra min favorit M Ward, Conor Oberst från Bright Eyes och så mannen med den sagolika rösten – Jim James från My Morning Jacket.
När vi efter en episkt lång konsert vinglade ut från Filadelfiakyrkan kunde inte ens det kroniska novemberregnet få oss att komma ner.

Är ni bara en gnutta förtjusta i The Band måste ni absolut kolla upp Monstes of Folk.
http://open.spotify.com/user/oppenhus/playlist/0on2idZJCJSpQNBs1frPEp

Irlands justitieminister Dermot Ahern kräver att matchen mot Frankrike spelas om. Ahern vet förstås att så inte kommer att ske, och frågan är vad hans egentliga syfte är med utspelet. När hålls det val på den gröna ön nästa gång?

Robbie Keane hävdar i sin tur att bossarna på Uefa och Fifa jublade efter Martin Hanssons olyckliga beslut och antyder en konspiration.
– De applåderar säkert allihopa, säger Keane. Platini sitter där uppe (på läktaren) och pratar i telefon med Sepp Blatter. Antagligen skickar de sms till varandra, lyckliga över resultatet.
Jag kommer att tänka på Mel Brooks film "Det våras för sheriffen" och då särskilt citatet:
– But we don't want the Irish!

Keane tycker också att det var vansinnigt att seeda lag inför play off-matcherna. En åsikt jag delar. Stora lag har redan blivit seedade en gång (när grupperna lottades) och det räcker så.

Thierry Henry säger att han "vill vara ärlig" och erkänner att bollen tog på hans hand. Men hade Henry varit riktigt ärlig skulle han ha sagt att han gjorde det med flit.
Första gången bollen nuddade hans hand var det kanske oavsiktiligt, men i momentet efter var det inget snack – Henry visste vad han gjorde.

Uruguay blev sista lag att kvala in till VM och lagets match mot Costa Rica blev också gårdagens hetsigaste.
Några av Costa Ricas avbytare hamnade mitt under matchen i bråk med personal från ett tv-bolag. Tumultet ledde till ett tillägg på sju minuter.
Kanske är sprickan mellan svenska sportjournalister och det svenska landslaget trots allt inte så farlig?

1990 tillät Erik Fredriksson Diego Maradona att leka målvakt mot Sovjet under en gruppspelsmatch i VM. Ett risigt spelande Argentina kunde ta sig till åttondelsfinal och senare även till final.

1994 varnade Bo Karlsson en oskyldig Sunday Oliseh under en VM-match mellan Nigeria och Argentina (jag kan fortfarande höra Arne Hegerfors referat i mitt huvud: "Oliseh…mycket förvånad. Och det är ju inte så konstigt. För det var ju inte han som fällde Caniggia…")

I kväll på Stade de France i Paris gjorde så ny svensk domare bort sig i en viktig landskamp.
Irland hade överraskande 1–0 borta mot ett stirrigt Frankrike. Den totala ställningen var 1–1 och matchen gick till förlängning. Väl där missade Martin Hansson en solklar hands på Thierry Henry i straffområdet. Henry spelade vidare till William Gallas som enkelt kunde göra 1–1 och den domartabben tog Frankrike till VM.

Jag surfar in på några engelska och irländska tidningar och möts av följade rubriker:
HAND GAUL – CHEAT HENRY ENDS IRISH WORLD CUP DREAM
(The Sun)

HANDY HENRY ENDS IRELAND DREAM
(The Irish Times)

CONTROVERSIAL GOAL BREAKS IRISH HEARTS
(Daily Mirror)

…och The Guardians liverapportör skrev så här efter Frankrikes mål:
The referee had been excellent up to that point, but now he's kicked the whole nation of Ireland in the bollocks.

Martin Hansson gör nog bäst i att undvika den gröna ön under den närmaste framtiden.

Jag går hårt honom här och även i morgondagens tidning.
Kanske är jag väl elak.
Hansson gjorde helt klart ett misstag. Men den verklige skurken är ju Henry som ytterst medvedet förde med sig bollen med handen.

***
Man ska aldrig räkna ut Otto Rehhagel. Den lätt koleriske tysken förde i kväll sitt Grekland till en överraskande bortaseger mot Ukraina.

***
Guus Hiddink blev däremot för en gångs skull en loser. Målet som hans Ryssland släppte in i slutet i Moskva i lördags blev ödesdigert. Ett smart spelande Slovenien vann returen med 1–0 och är klart för VM.

***
Egyptens VM-förbannelse fortsätter. Trots mägder av chanser blev laget mållöst i den laddade matchen mot Algeriet i Sudan. Algerierna satte däremot en (snygg) boll och får spela VM för första gången sedan 1986.

***
Har fortfarande inte kommit över att Wayne Rooney är rädd för Fabio Capello.
Det kan inte vara många människor här i världen som skrämmer Wayne Rooney.

***
Ett oväntad VM-profetia från en oväntad tippare:
Västerås bandytränare Jonas Holgersson låter hälsa att Ghana får lyfta pokalen i Sydafrika.

"ROONEY ADMITS HE IS SCARED OF CAPELLO"

Den rubriken på The Guardians sajt var förstås omöjlig att inte klicka på.
Wayne Rooney berättar vilken tuff tränare Fabio Capello är och säger bland annat:
– It's the little things ... the way he looks at you.

Hela artikeln går att läsa här.

Kvällens mest spännande landskamp avgörs inte i Donetsk (Ukraina–Grekland). Ej heller i Zenica (Bosnien-Portugal), Maribor (Slovenien–Ryssland), Saint-Denis (Frankrike–Irland) och absolut inte i Cesena (Italien B–Sverige).

Nej, kvällens överlägset mest intressanta match avgörs i Khartoum.
Khartroum är Sudans huvudstad och där ska Algeriet och Egypten göra upp om en VM-plats.
Ni känner kanske till bakgrunden?

När de två nordafrikanska länderna möttes i helgen vann Egypten med 2–0. Exakt det resultat som krävdes för ett omspel. Före helgens match blev algeriernas spelarbuss attackerad av egyptiska fans. Tre spelare fick skador efter att ha blivit träffade av stenar. I egyptisk media rapporterades däremot att spelarna själva krossat bussens fönster med en hammare.
Under själva matchen skadades minst 32 personer.
Bossen på det algeriska fotbollsförbundet, Mohammed Raouraoua pekade ut Samir Zaher (hans motsvarighet på det egyptiska förbundet) som ansvarig för oroligheterna.
Efter det osannolika resultatet (Egypten gjorde 2–0-målet på stopptid) blev flera egyptiska affärer i Algeriet attackerade av upprörda algerier. Detta fick i sin tur Egyptens utrikesminister Ahmed Abul Gheit att kräva att "sabotörerna" skulle konfronteras.

Hotellen i Khartoum är nu fullbokade. Tusentals fans från båda länderna har redan anlänt och 15 000 poliser kommer att bevaka kvällens match. Myndigheterna i Sudan har låtit upprätta två läger – belägna flera mil från varandra.

Fotbollsmässigt ligger det mycket i potten.
Senaste gången Egypten spelade VM var i Italien 1990. Algeriet har inte nått slutspel sedan 1986.

Det är inte ofta jag har längtat till Sudan, men i kväll hade man gärna varit på plats. Tyvärr har jag inte heller lyckats hitta någon kanal som sänder denna batalj.

Sportbladets linje i dagens tidning är att Erik Hamrén har gjort bort sig.
Vad borde han ha gjort? Ljugit? Mörkat? Här har folk klagat på ett stängt landslag och tio år. Så dyker det upp en förbundskapten som är ärlig nog att förklara läget, och så får han skit för det.
Jag förstår ingenting.

* Om Marcus Allbäck blir permanent assistent åt Erik Hamrén ökar nog inte chansen för att vi får se Zlatan i landslaget framöver.

* Visste Adam Alsing alls vem Caroline Seger var?

* Var det Jessica Almenäs egna (befängda) idé att tugga rinkebysvenska och försöka vara nere med Martin Mutumba?

* Det är omöjligt att inte älska Klas Ingesson. När jag ser honom blir jag stolt över att vara östgöte.

* Men jag tror inte att Zlatan slutar. Han njuter nog av läget nu och är säkert tillbaka när de stora matcherna kommer.

* Kent liknar mer och mer en parodi på sig själva.

* Caroline Seger fick ett pris för mycket, Sara Thunebro ett för lite.

* Årets tränare är alltid de som vinner. Men nog fan gjorde Torbjörn Nilsson en större prestation än Linköpings Magnus Wikman?

* Johan Glans var sällsynt oinspirerad.

* Väldigt skönt att Erik Hamrén pratade fotboll och inte bara "bjöd på sig själv" och var "härligt charmig".

* Lite fint när Lagerbäck tog emot hyllningar med händerna i byxfickorna.

* Emil Johansson gjorde årets mål och fick ta världens längsta promenad fram till priset. Men när han väl kom fram hade Hamrén pratat så länge att tidschemat höll på att spräckas. Stackars Emil mer eller mindre kastades av scenen.

* Olof Mellberg var nog inte så glad när Lagrell och Bank glömde hans namn när de rabblade upp tidigare vinnare av Guldbollen.

* Undrar om Zlatans Ajax-scout hade en rolig kväll?

ÅRETS MÅLVAKT, HERR
Kim Christensen, IFK Göteborg
Daniel Örlund, AIK
Eddie Gustafsson, Red Bull Salzburg
Andreas Isaksson, PSV Eindhoven

Om jag fick bestämma: Daniel Örlund
Får priset: Daniel Örlund

ÅRETS MÅLVAKT, DAM
Barbara, Sunnanå
Kristin Hammarström, Kif Örebro
Hedvig Lindahl, Kopparbergs/Göteborg
Sofia Lundgren, Linköping

Om jag fick bestämma: Sofia Lundgren
Får priset: Hedvig Lindahl

ÅRETS BACK, HERR
Daniel Majstorovic, AEK Athen
Jos Hooiveld, AIK
Olof Mellberg, Olympiakos
Ragnar Sigurdsson, IFK Göteborg

Om jag fick bestämma: Olof Mellberg
Får priset: Daniel Majstorovic

ÅRETS BACK, DAM
Sara Thunebro, Djurgården/Frankfurt
Charlotte Rohlin, Linköping
Linda Sembrant, AIK
Faith Ikidi, Linköping

Om jag fick bestämma: Sara Thunebro
Får priset: Sara Thunebro

ÅRETS MITTFÄLTARE, HERR
Kim Källström, Lyon
Rasmus Elm, AZ
Anders Svensson, Elfsborg
Wanderson, Gais

Om jag fick bestämma: Kim Källström
Får priset: Kim Källström

ÅRETS MITTFÄLTARE, DAM
Victoria Sandell Svensson, Djurgården
Caroline Seger, Linköping
Therese Sjögran, Malmö
Mami Yamaguchi, Umeå

Om jag fick bestämma: Therese Sjögran
Får priset: Caroline Seger

ÅRETS FORWARD, HERR
Marcus Berg, Hamburg
Tobias Hysén, IFK Göteborg
Zlatan Ibrahimovic, Barcelona
Ivan Obolo, AIK

Om jag fick bestämma: Zlatan
Får priset: Zlatan

ÅRETS FORWARD, DAM
Ramona Bachmann, Umeå
Kosovare Asllani, Linköping
Jessica Landström, Linköping
Linnéa Liljegärd, Kopparbergs/Göteborg

Om jag fick bestämma: Linnéa Liljegärd
Får priset: Linnéa Liljegärd

ÅRETS GENOMBROTT, HERR
Michael Almebäck, Örebro
Miiko Albornoz, BP
Pär Ericsson, Gais
Viktor Noring, Trelleborg

Om jag fick bestämma: Mikael Dyrestam
Får priset: Sjukt svårt. Pär Ericsson?

ÅRETS GENOMBROTT, DAM
Louise Fors, AIK
Kosovare Asllani, Linköping
Linnéa Liljegärd, Kopparbergs/Göteborg
Lina Nilsson, Malmö

Om jag fick bestämma: Linnea Liljegärd
Får priset: Kosovare Asllani

ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE, HERR
Rasmus Elm, Kalmar/AZ
Tobias Hysén, IFK Göteborg
Wanderson, Gais
Ivan Obolo, AIK

Om jag fick bestämma: Tobias Hysén
Får priset: Tobias Hysén

ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE, DAM
Vicoria Sandell Svensson, Djurgården
Caroline Seger, Linköping
Therese Sjögran, Malmö
Faith Ikidi, Linköping

Om jag fick bestämma: Therese Sjögran
Får priset: Caroline Seger

ÅRETS TRÄNARE, HERR
Om jag fick bestämma: Mikael Stahre
Får priset: Mikael Stahre

ÅRETS TRÄNARE, DAM
Torbjörn Nilsson, Kopparbergs/Göteborg
Magnus Wikman, Linköping
Mika Sankala, Umeå
Anders Johansson, Djurgården

Om jag fick bestämma: Torbjörn Nilsson
Får priset: Magnus Wikman

GULDBOLLEN
Om jag fick bestämma: Zlatan
Får priset: Zlatan

DIAMANTBOLLEN
Om jag fick bestämma: Sara Thunebro
Får priset: Caroline Seger

…och betydligt roligare grej:
Fan vad bra Arsenal är just nu.

Till alla Djurgårdens spelare, ledare och riktiga supportrar vill jag rikta ett stort grattis.
Alla älskar en underdog och inget ont om Assyriska – men jag tror att det var fler neutrala tittare än jag som gladdes åt Djurgårdens upphämtning på Stadion i går.
Djurgårdens säsong 2009 var på många sätt usel, men ingen kan ta ifrån laget den här avslutningen. Med fem omgångar kvar av allsvenskan var jag säker på att Dif skulle åka ur. Tyckte till och med att Hammarby såg starkare ut då. Bajen kunde visserligen inte göra mål, men tycktes ändå ha något som åtminstone liknade en struktur.
Det var Djurgårdens karaktärsspelare som räddade laget.
Mattias Jonson.
Mikael Dahlberg (trots en säsong utan mål!)
Pa Dembo Touray.
Toni Kuivasto.
Bror Duktig Markus Johannesson.
Och faktiskt även Jan Tauer.

Ändå kommer jag inte att minnas söndagen den 8 november 2009 på grund av det fantastiskt kämpande Djurgården.
Scenerna som utspelade sig på Stadion efter matchen fick mig att må illa. Jag kan inte påminna mig om att jag någon gång tidigare har sett något liknande. Här handlade det inte om en eller ett par människor som i frustrationen efter ett nederlag begår idiotiska handlingar. Här var det en man som firade en seger genom att slå ner en spelare i motståndarnas lag, ivrigt påhejad av sin arma krakar till kompisar.

Varje gång man uttalar sig om fotbollsvåldet säger folk att man överdriver. Det handlar ju om personer som älskar sin klubb, som har eld i hjärtat och reagerar i fotbollsens namn.
Och det är ju bara några få som förstör, en liten klick.
Men rädslan då?
Den är på riktigt.
De enda gångerna jag på allvar har varit rädd för andra människor har varit i samband med fotbollsmatcher. Att hamna bredvid – eller ännnu värre: mitt i – en grupp människor som är inriktade på att förstöra. På att slåss och sparkas. Som har dragit upp både det ena och andra genom näsan för att ge till sig själva en påhittad självkänsla.
Har ni sett dem, ni som säger att man överdriver?
Har ni varit där?

Jämfört med, säg, Argentina är Sveriges huliganproblem säkert litet. Men vadå. Ska man vara nöjd med att kunna säga: "det finns länder som har det ännu värre"?
Rädslan är på riktigt.