Så ska resten av Europa lära sig att stava till Herman Van Rompuy. Med Belgiens premiärminister som ny EU-president så hoppas de stora EU-länderna att rådande maktbalans inte ska rubbas för mycket.

Visst hade det varit bra för EU med en profilerad och stark president som Tony Blair, inte minst för de transatlantiska relationerna. Men det hade varit mer riskabelt och när just Mellanmjölkens land håller i ordföranderatten då kör man extra  försiktigt och med dubbla säkerhetsbälten.
Den brittiske utrikesministern David Miliband nämndes ofta i förhandsspekulationerna och EU:s nuvarande handelskommissionär Catherine Ashton var väl knappt ens en högoddsare. Med tanke på den kritik som finns mot gubbdominansen på EU:s topposter är det förstås utmärkt att EU:s första "riktiga" utrikesminister blir en kvinna.

Med tanke på det havererade tjeckiska ordförandeskapet kan EU tacka sin lyckliga stjärna på flaggan för att Fredrik Reinfeldt höll i förhandlingarna. Han framstår idag som om att han varit klippt och skuren för pusseluppdraget och vi svenskar känner igen honom som den försiktige regeringsbildare han är på hemmaplan.

Kanske var det den olyckliga starten med ministerskandalerna 2006 som han nu haft någonstans i bakhuvudet. Riskminimera. Inte utmana i onödan.
Reinfeldt har alltså skött sitt jobb utmärkt, men det hade garanterat blivit mer spännande och mer dynamiskt i EU med Tony Blair. Eller Carl Bildt.
Och så stavar vi: H-e-r-m-a-n V-a-n R-o-m-p-u-y.