Nog var det lite konstigt att Jan Björklund inte nämnde ett enda ord om integritetsfrågorna i sitt tal igår kväll. De har ju trots allt varit vårens i särklass hetaste politiska frågor, och inget tyder på att deras sprängkraft kommer att minska. Som Johanna Nylander skriver på ledarsidan idag var det ju ett tal som på många sätt tonade ner kravretoriken och lyfte fram Folkpartiets liberala rötter. Det hade med andra ord varit ett utmärkt tillfälle för Björklund att ta ett steg tillbaka och signalera att det gått för långt med den borgerliga  omfamningen av Bodströmsamhället.

Den senaste veckan har Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag - som ofta anses har tydligare liberala instinkter än sin partiledare - börjat prata om Folkpartiets tradition av att värna den personliga integriteten. Smått parodiskt blev det i och för sig när han i en intervju konstaterade att de dåliga resultatet bland unga väljare handlade om att partiet inte lyckats "nå ut i i diskussionen om friheten på nätet". Jag skulle nog säga att det var precis vad man lyckades med - och de unga väljarna gillade inte vad de såg.

För eller senare måste de borgerliga partierna börja prata om integritetsfrågorna och ödmjukt signalera sig vilja att ompröva de beslut som fattats. Almedalstalen är en sådan möjlighet. Ju längre tid det tar, desto svårare kommer det att vara att återuppbygga förtroendet i frihetsfrågorna och vinna tillbaka de väljare som på goda grunder idag ser Miljöpartiet och Piratpartiet som rimligare liberala alternativ. Det är med andra ord knappast konstigt att de borgerliga ungdomsförbuden i SvD enhälligt kritiserar regeringens integritetspolitik.

Ikväll är det dags för Maud Olofsson att hålla tal i Almedalen. I valet 2006 vann Centern många liberala röster. Det är ingen djärv gissning att det i många fall handlar om väljare som idag känner sig mer hemma någon annanstans än hos regeringspartierna. Vågar Maud Olofsson ta chansen att säga att övervakningsstaten faktiskt har gått får långt?