Vad har Horace Engdahl och Peter Englund emot engelskan?

Det är inte ofta Svenska Akademiens distingerade herrar ger sig ut i den politiska debatten. Därför är det märkligt att de går igång på ett simpelt FP-förslag om att göra engelska till obligatoriskt språk från första klass.

De påstår att man inte blir bättre på engelska för att man börjar läsa det tidigt. Eftersom det argumentet håller så dåligt misstänker jag att deras motstånd i själva verket handlar om en kultursnobbig noja för amerikanisering. De sörjer helt enkelt tiden då franska talades på Stockholms caféer.

Själv började jag lära mig engelska redan i förskolan och det har jag verkligen inte lidit av. Jag kunde tidigt läsa engelskspråkig litteratur obehindrat. Är inte det bra Horace?

När Dagens Media listar olika mediers genomslag på Twitter är det tung Expressendominans i toppen. Kollegorna @ExpressenKultur toppar listan med 1692 followers medan vi, alltså @ExpressenLedare, kommer trea med 1372 (och inte 1342 som DM-artikeln hävdar - vi växer snabbt).

Nu är antalet followers förvisso ett trubbigt mått på framgång. Men vi känner oss nöjda även med andra mått mätt (antalet retweets, interagerande med followers etc). Vi tycker helt enkelt att det är väldigt roligt att twittra. Följ oss om du inte redan gör det!

Den var skruvad, nyheten i veckan om att Vellinges kommunalråd, tillika Skånemoderaternas ordförande, Lars Ingvar Ljungman fått i uppdrag att förmå sina kollegor att ta emot ensamma flyktingbarn  - vilka han själv skytt som pesten. Det tycktes ungefär lika rimligt som om IOGT-NTO hade gjort en a-lagare till ny talesperson.

Men utnämningen var kanske inte så galen som den föreföll. Det händer i alla fall saker i Skåne.
Ljungmans Vellinge har beslutat att snabbutreda barnflyktingmottagande. Detsamma gäller Sjöbo, en kommun som varit lika helig för det skånska flyktingmotståndet som Peterskyrkan för Katolicismen.

Nåväl. Hur gärna man än vill tro gott om människor handlar rimligtvis Ljungmans och dylika politikers nytänkande mer om rädsla för Schlingmann än om nyväckt humanitet.

Men det tycks mig ändå som att Vellingedebatten har fört något gott med sig. När flyktingbarn, som på sistone, framträder med sina berättelser och namn, snarare än som torr statistik eller abstrakta vålnader, hamnar främlingsfientligheten (de kommer hit för att snylta och begå brott!) i vrångstrupen.

En färsk opinionsundersökning visade ju att en stor majoritet av Vellingeborna stödjer det omstridda transitboendet.
Det har gått upp för många hur osmakligt det är att göra våld på redan traumatiserade barn genom att använda dem som politiska slagträn.

500 barn är hopträngda på tillfälliga boenden med hemska minnen och osäker framtid. Hälften av kommunerna (det är alls inget skånskt problem) vägrar att ta emot dem. Det är bra att Tobias Billström hotat med lagstiftning. Men så mycket bättre om det i stället är kommuninvånarnas solidaritet som får politikerna att öppna sina gränser. Då får barnen tryggare hem. 

Så ska resten av Europa lära sig att stava till Herman Van Rompuy. Med Belgiens premiärminister som ny EU-president så hoppas de stora EU-länderna att rådande maktbalans inte ska rubbas för mycket.

Visst hade det varit bra för EU med en profilerad och stark president som Tony Blair, inte minst för de transatlantiska relationerna. Men det hade varit mer riskabelt och när just Mellanmjölkens land håller i ordföranderatten då kör man extra  försiktigt och med dubbla säkerhetsbälten.
Den brittiske utrikesministern David Miliband nämndes ofta i förhandsspekulationerna och EU:s nuvarande handelskommissionär Catherine Ashton var väl knappt ens en högoddsare. Med tanke på den kritik som finns mot gubbdominansen på EU:s topposter är det förstås utmärkt att EU:s första "riktiga" utrikesminister blir en kvinna.

Med tanke på det havererade tjeckiska ordförandeskapet kan EU tacka sin lyckliga stjärna på flaggan för att Fredrik Reinfeldt höll i förhandlingarna. Han framstår idag som om att han varit klippt och skuren för pusseluppdraget och vi svenskar känner igen honom som den försiktige regeringsbildare han är på hemmaplan.

Kanske var det den olyckliga starten med ministerskandalerna 2006 som han nu haft någonstans i bakhuvudet. Riskminimera. Inte utmana i onödan.
Reinfeldt har alltså skött sitt jobb utmärkt, men det hade garanterat blivit mer spännande och mer dynamiskt i EU med Tony Blair. Eller Carl Bildt.
Och så stavar vi: H-e-r-m-a-n V-a-n R-o-m-p-u-y.

I Bryssel förhandlas det nu frenetiskt om den mycket snara sammansättningen av EU:s nya ledargarnityr. Hur går snacket?

Att döma av The Economists EU-krönikör Charlemagnes senaste bloggupdatering påminner stämningen rätt så mycket om den inför ett ö-råd i Robinson. Det är intriger, rykten och.. stigande ilska mot Fredrik Reinfeldt och det svenska ordförandeskapet. Spännande..
Läs!

Det var praktiskt för Maud Olofsson att Lars G Josefsson byttes ut mot en yngre version av Lars G Josefsson - norrmannen Øystein Løseth. VD-bytet drog medial uppmärksamhet från hennes klantigheter men det förändrar knappast Vattenfall.

Vad ska man göra med bolaget? De flesta har vid det här laget insett att problemet med ägarstyrningen varken har med Maud Olofsson eller Lars G Josefsson att göra utan beror på Vattenfalls bolagsstruktur.

Så länge företaget drivs som vilket börsbolag som helst kommer ägarnas, alltså folkets, intressen och representanter vara av underordnad betydelse.

En möjlig och lockande utväg, som Jan Björklund pekat mot, är förstås att sälja Vattenfall (utom det strategiskt viktiga elnät som bolaget tänkte göra sig av med). Å andra sidan, med tanke på klimatförändringarna vore det kanske inte så dumt att äga ett stort energibolag som kan göra långsiktiga, gröna satsningar i stället för att tjäna snabba cash på riskabla kolkraftsaffärer.

Karl Palmås pläderar intressant för att Vattenfall ska bli ett "allmänintressebolag".

"En försäljning vore dock olycklig, givet de utmaningar som vi står inför klimatmässigt. Ett drivande Vattenfall kan ju även fungera som intressant partner till cleantech-industrin. Så, låt oss behålla ambitionen att Vattenfall skall leda de innovationer och de investeringar som krävs inom förnyelsebar energi - men låt oss ge denna ambition en rimlig chans att materialiseras, i form av ett allmänintressebolag. Ja, vi kan!"

Läs hela! 

Folkpartiet säger ja till framtiden! Medan man otåligt väntar på att partiet också ger besked om sin inställning till exempelvis julafton och den heliocentriska världsbilden kan man med fördel titta på den här roliga filmen från Grotescogänget.

Tipstack: Alliansfritt Sverige

Jag tittar igenom Expressenlägg från 2001.

24 januari 2001: "Centerpartiet ska inte ha en homosexuell person som frontfigur. Det vore att ge fel signal om vår grundläggande politik," sade ordföranden för Centern i Östergötland, apropå Andreas Carlgren som tänkbar efterträdare till Det här är Lennart.

11 februari 2001: Expressens politiska redaktör skriver om statsministern: "Föreställningen om mannen som knäckte det ena välfärdssystemet efter det andra och tog pengar från sjuka och arbetslösa kostade honom nästan regeringsmakten".
Statsministern är inte Reinfeldt, förstås, utan Göran Persson.

Men somligt är sig likt...
11 juni 2001 skrev ledarsidan, under rubriken "Skam för Sverige": "Inför valet 1994 skickade moderaterna i Vellinge ut flygblad med kryss som visar var flyktingförläggningar kunde hamna om Vellingeborna inte röstade på dem."

Och den 16 september 2001 hade Expressen denna kommuniké på sin förstasida:
Peter Forsberg i stor intervju: "Därför slutar jag".

Johan Wennström på SvD:s ledarsida har skrivit en strålande artikel om "Ett fall för Louise" i dag. Hans blogginlägg om min kultursyn är inte riktigt i samma klass, om jag får fälla ett djupt objektivt omdöme. Och det får jag, ju.
Wennström citerar först min briljanta kollega Johannes Forssberg, som har skrivit i en krönika: "Det är såklart lite bisarrt att hävda att Sverige inte har någon kultur".
Detta går tvärtemot Ann-Charlotte Marteus kultursyn, hävdar Wennström, och försöker sedan föra i bevis att jag förnekar att det finns något sådant som "svensk kultur".
Han har valt ut fyra citat av undertecknad:

"Men den arabiska kulturen är en urgammal, ofantlig skattkammare. Den svenska kulturen är lite mer som en - etta med kokvrå."

Förnekar jag här att det finns en svensk kultur? Ingalunda. Och vad är det här för grov orättvisa från SvD? De har hyllat Göran Hägglund sida upp och sida ner för hans köksbordsfetischism, motstånd mot snobbkultur och vurm för Verkligheten. Och så får jag en skopa ovett över mig för att jag drar fram det verkliga och kökslika i svensk kultur!
Jag är upprörd.

"Alltså, den svenska kulturen - gör det nåt om den går under?"

Förnekar jag här att det finns en svensk kultur? Gick Titanic under? Ja. Existerade Titanic innan hon gick under? Mycket tyder på det.

"Men det är så mycket som är deprimerande med det här projektet. Inte minst pratet om "svensk kultur". Vad är det? "

"Projektet" jag syftar på är Nyamko Sabunis nya integrationspolitiska flaggskepp: kurser där svenskar ska lära invandrare att det är viktigt komma i tid, samt andra centrala svenskheter.
Här p-r-o-b-l-e-m-a-t-i-s-e-r-a-r jag begreppet svensk kultur, herr Wennström. Det är faktiskt rätt vanligt att man inom svensk kultur problematiserar grundläggande begrepp.

"Jag delar inte en halv värdering med Jimmie Åkesson. Klumpa inte ihop oss i någon förbaskad kultur, tack så väldigt mycket."

Okej. Jag diskuterar inte svensk kultur med min familj. Vi sitter inte och frågar varandra vad "svensk kultur" eller "svenska värderingar" är.
Det är underförstått.
Men om jag satte mig ner och diskuterade kultur och värderingar med Jimmie Åkesson skulle samtalet aldrig ta slut. Vi har en del gemensamt, förstås, men detta julmustkulturgods väger fjäderlätt jämfört med de djupa skillnader som råder vad gäller våra grundläggande värderingar. Och vår syn på kultur skiljer sig åt fullständigt. Åkesson ser "svensk kultur" som någonting som vid en bestämd tidpunkt i historien var äkta, ursprunglig och "ogrumlad". Sedan dess har det svenska "blandats upp" och devalverats, enligt SD:s syn.

Jag, å andra sidan, tror inte att den perfekta tidpunkten då "Sverige var Svenskt" någonsin har funnits. Den är en efterkonstruktion. Svensk kultur har alltid varit stadd i förändring, alltid varit ett lapptäcke av influenser, alltid varit föremål för tolkningar och förhandling.
Om "svensk kultur" var något helt, odelat och odiskutabelt skulle den inte ha något namn. Den skulle vara lika naturlig och osynlig som luften vi andas.

Varför diskuterar vi aldrig "mänsklighetens kultur"? Därför att vi inte har besökts av intelligenta arter från andra planeter.
Först när ufon kommer och hotar oss kommer vi att börja tota ihop och skriva sånger och dikter om vår stolta mänsklighetskultur och allt vackert som förenar folk från Vellinge, Johannesburg och Islamabad.
Inte för att den samhörigheten plötsligt är självklar och solklar, utan därför att vi tycks ha ett behov av att definiera oss mot - och slipa vapnen mot - Främlingen.
Jag är oroad över den nu uppblommande vurmen för "svensk kultur". Allt är inte osunt i den diskussionen, men jag anar klirret av knivar.
Och den som inte är på sin vakt mot dumheter i denna genre är okunnig om en viktig del av vår kultur: Europas svarta kärlekshistoria med nationalismen.

När himlen hänger blytung, och svälten breder ut sig i Syd och SD marscherar alltmer taktfast mot riksdagen, kan man verkligen glädja sig åt att det finns moderater som lägger upp filmer på Youtube.

Nyligen muntrade den unge riksdagskandidaten Anton Abele upp en hel hösttrött twittrosfär med sin allvarsamma thriller om barnligor - "alltså människor under 18 år".

Många trodde att Abeles Youtubekonst aldrig skulle kunna överträffas. Men (M)-riksdagsmannen Hans Rothenberg hamnar bra nära de antonska höjderna med filmen "Freedom Martini", där han förklarar Moderaternas ideologi genom att pedagogiskt blanda en Dry Martini.

Höjdpunkten är när han avslutningsvis slår fast att det behövs "två uns av sunt förnuft" och lägger i oliverna.

Här kan du se "mästerverket"

Livstidsdömda Annika Östberg släpps fri våren 2011. Det var lika väntat som att fastan kommer efter julen.

Östberg har redan avtjänat 28 år i fängelse och det finns ingen anledning att tro att hon kommer att återfalla i brott. Därför är beslutet det enda rätta.

Debatten om Annika Östberg har aldrig handlat om att hon bör skaka galler resten av livet. Min och andras poäng har varit att svenska medier bör sluta frisera sanningen och i stället ge en korrekt bild av vad hon är dömd för (mord, inte medhjälp) och vad som verkligen hände under den där mordturnén i norra Kalifornien 1981.

Ett ständigt lika populärt ämne på punschverandorna och i SD-bloggosfären är svenskars föregivna självhat. Den kulturella masochism som får oss att piska våra blågula ändor genom exempelvis användandet av uttrycket "osvensk" i POSITIV bemärkelse.

I går gnällde Herman Lindqvists på svenskarnas "självförnekelse" i en krönika i Aftonbladet. Lite lustigt med tanke på att han själv ägnat mycket av tillvaron som exilaristokrat i Frankrike åt att förbanna hemlandet så att fradgan sprutat över kravatten. Nåväl. Han är väl typiskt svensk.

Det är intressant att Hermans främsta bevis för den galopperande svenskförnekelsen är ordet "osvensk". Jag finner också uttrycket tramsigt och tvivelaktigt. Men inte för att det är underdånigt. Man använder det inte för att kyssa fötter utan för att klappa människor på huvudet. Sådana som må vara ociviliserade men som i alla fall gör spännande kebab och dansar lustiga folkdanser.

Precis som Fredrik Lindström skriver i en intressant krönika i det senaste numret av tidningen Språk (ej på nätet) handlar begreppet "osvensk" inte om självhat utan snarare om falsk blygsamhet.

"Vi tror på fullt allvar att Sverige är världens bästa (och modernaste land)... I detta förhållningssätt ligger en fara i att vi skulle verka nationalistiska och självhävdelsefulla..(...) Därför kompenserar vi, ägnar oss åt lite klädsam självspäkelse medelst ordet osvensk: titta vi har också sådant som vi inte är så bra på (sambadans och kryddstark mat)!"

Det är precis så Mona Sahlins korkade uttalanden om att "ni" (invandrare) "har en kultur" medan "vi har midsommarafton och sådana töntiga saker" ska förstås. Det är såklart lite bisarrt att hävda att Sverige inte har någon kultur. Men eftersom vi ändå har nått civilisationens högsta punkt kan man kosta på sig att ge de stackars invandrarna ordentlig credd för deras lustiga danser. Och att laga "osvensk mat" smäller inte särskilt högt jämfört med att vara svenskt pålitlig, ha svensk arbetsmoral och så vidare.

Stockholms modevecka inleds imorgon, en tillställning som har en förbluffande dragningskraft på våra politiker.

Sannolikt känner de, som varandes kroniskt ohippa, viss upprättelse när de får betrakta visningarna från första parkett. Jag vill inte försaka dem någon glädje. Men politikersnacket om "modeundret" som viktig framtidsbransch är faktiskt nys.

Roligt nog stack H&M-ägaren Stefan Pehrsson hål på politikernas modefloskler i DI . Han påpekade att de flesta företag som nämns som en del av "modeundret" har mindre omsättning än H&M's butik i Solna.

Därmed inte sagt att de är oviktiga. Det är förstås jätteroligt att många begåvade klädskapare är från Sverige. Men de kommer liksom inte att ersätta basindustrin. Och politikerna inte vinna kidsen röster genom att leka fashionistas.

Många har hört talas om de systematiska massvåldtäkterna i östra Kongo.

Färre känner till kopplingen mellan det ofattbart grova sexuella våldet i Kongos djungler och våra egna mobiltelefoner.

Kriget i östra Kongo - det som skördat flest liv sedan andra världskriget - är framförallt en konflikt om områdets värdefulla mineraler, och då i synnerhet Coltan. Ur det utvinns grundämnet tantal som används i kondensatorer i mobiltelefoner, datorer och annan modern elektronik.

Det oerhört värdefulla coltanet smugglas ut av alla inblandade i kriget. Det göder krigsherrarna och finansierar investeringarna i nya massmord. Både Rwanda och Uganda (två svenska biståndsfavoriter) har för övrigt deltagit i plundringen.

Mobiltelefonföretagen hävdar gärna att deras produkter inte innehåller någon kongolesiskt coltan. Problemet är att det ofta är omöjligt att veta säkert. Det går inte att spåra de enorma mängder som Kongo plundras på varje år.

Ett första steg är en större medvetenhet om coltansmugglingen. Därför är det mycket bra att Sveriges kristna råd (homoäktenskapen dödade visst inte eukemeniken) nu går ut i en kampanj för "fredliga telefoner".

Med tanke på hur mycket det talats om de "blodsdiamanter" som finansierat krig i bland annat Västafrika är det märkligt tyst om coltanet. Kanske för att det är mer obekvämt. Få av oss bär diamanter, men knappt någon är utan coltan. Världen hänger samman.

ps. Här är en intressant artikel, visserligen några år gammal, från The Industry Standard Magazine om du vill veta mer om Kongo och coltan.

Thomas Bodström vill hemskt gärna bli minister efter valet. Men kommer att husera på andra sidan Atlanten.

Många har svårt att få ihop det. De känner inte Bodström. Eller Super-Bodis som han kallas om natten. När han har trikåerna på.
Bodis kommer förstås att teleportera sig mellan USA, Rosenbad, och Krypton. Ständigt redo att slåss för svenska väljare, nödställda kvinnor och Världens Överlevnad.

Bodis kritiker ska heller inte glömma att en annan S-minister, Margot Wallström, också har skött arbetet från fjärran land - Karlstad. Jag menar, i USA talas åtminstone ett språk som de flesta svenskar förstår.

Fördämningen har brustit och Lars G Josefsson är kanske på väg att spolas bort på kuppen.
Det anmärkningsvärda är att Lars G Josefsson uppenbarligen saknar elemäntär politisk insikt. Ägarna - regeringen skulle aldrig - tillåta en försäljning av Vattenfalls elnät. Alliansen var före valet stenhård på att Vattenfall inte skulle säljas och att sälja ett elnät för 50 miljarder är lika med en delprivatisering av Vattenfall.
Dessutom kan elnätet definieras som en central angelägenhet för svenska staten, till skillnad från exempelvis tyska kolkraftverk. Eller den brittiska kärnkraft som försäljningsintäkterna möjligen skulle finansiera.
Att Maud Olofsson tvingas ut på banan ock kritisera Vattenfall är mumma för oppositionen.
Men att skälla på Lars G Josefsson är alldeles för billigt. Både den nuvarande eller tidigare Socialdemokratiska regeringar har drabbats av kortslutning när det gäller ägaransvaret.
Varken Mona Sahlin eller Maud Olofsson vet inte riktigt vad man ska göra med Vattenfall. Orsaken stavas: pengar.
Alla de miljarder Lars G Josefsson har levererat till staten brukade Socialdemokrater använda som ett bevis på "välskötta statliga bolag".
Och Lars G Josefssons vikingatåg på kontinenten har applåderats i smyg av S-ministrarna. Och Socialdemokraterna har haft gott om tid att bromsa Josefssons - och styrelsens - expansionslusta; han rekryterade ju år 2000. Då satt Mona Sahlin i den regering som hade ägaransvaret.
Ägardirektiven för Vattenfall borde helt enkelt vara en blocköverskridande angelägenhet, så att styrelse och vd kan agera långsiktigt.
Om spelreglerna ändras vart fjärde år riskerar vi en enorm kapitalförstörelse.

Maggie Tháuersköld är klimatförnekare. Hon är också redaktör för klimatförnekarverkstaden The Climate Scam. Maggie är den enda kvinnan i Stockholmsinitiativets högsta råd och känner sig uppenbarligen kallad att försvara sina kolleger, Åke Ortmark och kompani. Maggie tycker att jag har ett grymt överläge gentemot de griniga gamla klimatförnekargubbar som jag kritiserade i en krönika i går
Maggie skriver så här: 

"Ann-Charlotte, jag brukar vara snäll och diplomatisk, men i mitt tycke är du är mycket större fara för planeten än de gamla gubbarna. Och vet du varför? Därför att griniga gamla gubbar inte kan föröka sig på egen hand. Du, däremot, kan få en hög med griniga små barn som också blir extremfeminister och manshatare."

Försök att hänga med här, nu: äldre män kan inte föröka sig på egen hand. Det har redaktören för The Climate Scam - där naturvetenskapliga frågot diskuteras, nota bene! - alldeles rätt i. Men, Maggie dearest, gröna kvinnliga feminister kan inte heller föröka sig på egen hand, hur skrämmande och allsmäktiga - och grönfingrade - de än kan te sig ur Stockholmsinitiativets testosterongeriatriska perspektiv.
Repetera för dig själv, Maggie: vinbergssnäckor - tvekönade. Feministsnäckor - enkönade.

Jag har en gammal studiebok i embryologi som du kan få låna, Maggie. Var inte blyg! Kunskap gör inte ont.

Göran Holm Foto: Gisela Svedberg

Vellinge är en liten kommun, som dock har en stor förmåga att hamna i det mediala rampljuset. Striden om de ensamkommande flyktingbarnen är långtifrån den första stormen. Där är det drag under galoscherna helt enkelt.
Här är fem citat som skapat debatt.

5. ”Jämlikhet och låg kommunalskatt tycker jag om”.
Kommunalrådet Göran Holm skickar julkort till sina kollegor. Debatten gällde dock främst de barbröstade kvinnor som illustratören ritat in bredvid Holm.

4. "Sett till nerlagd tid får jag inte mer än några hundra per timme"
Göran Holm förklarar varför han får drygt 40 000 kronor per styrelsemöte med Vellingebostäder.

3. "Vellinge kommun saknar problem med slagna kvinnor".
Göran Holm försöker förklara varför Vellinge saknar ett skyddat boende för hotade kvinnor. Han gjorde dock en pudel när Malmö stad förklarade att de hade flera Vellingekvinnor på sina boenden-

2. ”Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där.”
Bengt Hansson, moderat kommunpolitiker i Vellinge, förklarar Sverigedemokraternas valframgångar i Landskrona.

1. "I stater där det är ordning och reda gör man sig av med sådana som dig".
Hot som KD-politikern Anders Alkewall fick motta sedan han föreslagit att Vellinge skulle ta emot tre ensamkommande flyktingbarn.

 

Vellinge har i åratal vägrat att släppa in en enda flykting. Moderaterna som styr kommunen har enträget hävdat att det inte alls har med främlingsfientlighet att göra. Att det bara är en kostnadsfråga. Nu rör det sig visserligen om en av Skånes mest välbärgade kommuner, men låt gå för det.

Nu krackelerar emellertid den fasaden. Malmö har planerat att inhysa 30 ensamkommande flyktingbarn i Vellinge och kommer att betala för det. Likväl beträdde de ökända Vellingemoderaterna omedelbart sin väl upptrampade krigsstig. Kom inte och säg att det handlar om något annat än främlingsfientlighet. Och Reinfeldt, säg ifrån!

När regeringen i går uppmärksammande Berlinmurens fall på Stadsteatern i Stockholm var programmet omfattande. Bland annat hölls ett seminarium om det politiskt sanktionerade, blodiga hatet mot homosexuella i Litauen. SvD:s ledarsida ansåg i går, upptäcker jag nu, att det var en praktskandal, "bara för dåligt", detta att tala om homohat.

Skribenten Claes Arvidsson muntrar inte sällan upp med ofrivillig komik. Men det här var bara tragiskt.

"På programmet står också punkter som inte alls är relaterade till Murens fall , om yttrande-frihet och mänskliga rättigheter i allmänhet."

"Jag förstår att man blir både förvånad och förbannad på andra sidan Östersjön, när den svenska regeringen firar frihetens ankomst med ett seminarium om de homosexuellas situation i Litauen."

Jag har svårt att tro att en ärrad antikommunist som Arvidson inte inser att yttrandefrihet och "mänskliga rättigheter i allmänhet" i allra högsta grad har med Berlinmuren och dess fall att göra. Vad han rimligen menar är att just homosexuellas rättigheter är något mindre viktigt, något alldeles för futtigt att nämna i detta Stora Sammanhang.

Som om Sovjetkommunismen inte hade med homofobi att göra. Det brinnande böghatet i det gamla östblocket i dag är tydligt besläktat med SSSR:s politik på området.

Men alldeles oavsett blir Murjubiléet så mycket större om det sätts i samband med dagens murar, förtryck och frihetskamper. Om man av vörnadsskäl inte får nämna andra ofriheter än den gamla kommunistiska blir tillställningen mest museal onani för äldre män som anser att det enda kvarvarande förtrycket består i värnskatten.

Ps. RFSL:s ordförande Sören Juvas har skrivit en replik på SvD:s ledarblogg.