Fem veckor har gått sedan dödsskjutningarna av två svenska soldater i Afghanistan. Men först i dag lämnar försvarsmakten över skyddsvästar och annat bevismaterial till polisen.

Hur är detta möjligt? Det finns egentligen bara två möjliga svar på den frågan. Antingen försöker försvarsmakten mörklägga något eller så har man bara inte fått tummen ur. Jag lutar åt den senare förklaringen.

Försvarsmakten är en notorisk återfallsförbrytare när det gäller förseningar. Det finns inte ett beslut som är tillräckligt enkelt för att inte dras i långbänk. Det automatiska svarsmeddelandet från högkvarteret lyder:

Förzzzvaret - var god dröj.

En konstnär, en journalist och en svensk integrationsminister diskuterar konst och utländska militanta islamister. Vem ska bort?

Janne Flyghed, professor i kriminologi, och människorättsjuristen Anna Wigenmark, är förundrade över integrationsminister Nyamko Sabunis uppdrag till Säpo, nämligen att ta fram "en nationell helhetsbild över den våldsbejakande islamistiska extremismen" i Sverige.

Flyghet och Wigenmark skriver: "Vi utgick ifrån att detta redan ingick i Söpos verksamhet. Varför skulle de ha missat just denna typ av våldsbejakande extremism?"

Duon är inte bara skeptisk till att Sabuni pejlar in just islamistisk extremism - gång på gång - utan undrar också om inte hennes uppdrag till Säpo i praktiken omfattar en kartläggning av en minoritetsgrupps åsikter.

De fortsätter: "Sabunis uppdrag riskerar att öka rädslan och utanförskapet hos människor som redan i dag misstänkliggörs på grund av sin tro. Det spär på främlingsfientligheten och kan därmed bli direkt kontraproduktivt."

Intressanta tankar. Sabuni har sannerligen en högst säregen uppfattning om vad integration innebär: hård övervakning und sehr sträng uppfostran.

Vi borde inte ha någon integrationsminister alls och sannerligen inte en som Nyamko Sabuni.

Och, förresten, vad i hela världen gjorde integrationsministern i Agenda i söndags? Hon ställde upp på en debatt om Lars Vilks, med Vilks och Guillou. Varför ställde hon upp? För att kommentera helgens blodiga Muhammedkravaller i Rinkeby? Nix. För de ägde inte rum. Ville hon delge oss sina prisvinnande tankar om Irländsk integration av jemeniter? Eller breda ut sig om Jihad Janes utanförskap visavi västerländsk frisörskonst?

VAD GJORDE HON DÄR? annat än att med sin blotta närvaro implicera att Vilks kludd medför stora integrationsproblem fast-vi-vet-inte-riktigt-vilka.

Tondöv. Det är ett ord som uppsöker mig närhelst Sabuni uppträder på scenen. Så erbarmligt tondöv.

Vilken vecka för Sverige! Abba har skrivits in i rockens Hall of Fame. Samtidigt når oss nyheten att USA:s utrikesminister Hillary Clinton får kritik för att hon har köpt kristallglas för 5,4 miljoner dollar av Orrefors/Kosta Boda i stället för av amerikanska tillverkare.

Äntligen kommer tacken för att Sverige 1865 – 1914 lät 1,2 miljoner av landets mest fritänkande, modiga och driftiga befolkning utvandra till USA. Kvar blev de feta prästerna, fjompiga adeln och dästa borgerskapet. Sådana som min farfar, vars syskon utvandrade, tvingades tyvärr att stanna eftersom någon var tvungen att driva familjegården vidare. Och här sitter jag nu...

Det gick som tur var rätt bra för den gamla världen ändå. Abba och Orrefors/Kosta Boda är väl två goda exempel på det.

Den leende alliansen. Man skulle nästan kunna tro att detta är höstens valparoll efter dagens lansering av nya sajten Alliansen.se. På så gott som samtliga bilder ses människor le. En gapskrattar till och med. I alliansens Sverige är alla glada? Alliansen - smilfinkarna?

Den nya grafiska profilen är också lekfull. Nästan lite "skön" 70-talskänsla. Om man för fyra år sedan ville lansera sig som den pigga uppstickaren, är man nu det gamla goa gänget som vill lattja en mandatperiod till.

Det är lätt att göra sig lustig över ytlig profilering. Men faktiskt är dokumentet ”Fyra initiativ för valseger” som också presenteras på sajten ganska bra. Visserligen inte så mycket nytt, men den visar att kampanjledarna fattat att alliansen måste fortsätta sin berättelse om Sverige. Det räcker inte att skryta med hur duktigt man förde landet genom krisen. En gammal kampanjsanning är ju att väljarna bryr sig mer om framtiden, än det man redan presterat.

I dokumentet uttrycks också en strävan att inte hänga upp allt på de rödgröna. Alliansen ska utgå från samhällsproblemen, inte från ”vänsterexperiment”. Lyckas man åtminstone lite grann med detta kanske kommande debatter kan bli aningen mindre gnatiga än vinterns. Det vore bra, för alla parter.

Turkiet-krisen, Folkpartiets jämställdhetsprofil och Wetterstrand-effekten var ämnena i söndagens panel i "Gomorron, världen!".

Deltog gjorde Göran Greider, Aron Etzler och ledarsidans Anna Dahlberg. Lyssna här.

Gunnar Wetterberg är ny fristående kolumnist på ledarsidan. Han kommer att skriva varannan måndag, med start i dag: "Rut-avdraget bör fasas ut"

Wetterberg är debattör och författare, välkänd för sin stora spännvidd och omfattande sakkunskaper. Han är även samhällspolitisk chef på Saco.

Se vår webb-tv-intervju med honom här.

Efter Agenda-debatten i går förtydligar Guillou nu i Aftonbladet vad som är problemet med Vilks: "Han kan ju inte rita". Så lägger journalistlegendaren ännu en titel till sin digra meritlista: konstexpert!

Men med hans överklassbakgrund kanske det inte är så konstigt att han tycks föredra den figurativa skönmålningen, framför den postmodernistiska relationella konsten som Vilks ägnar sig åt.

Intressant i sammanhanget är att den konservative Axess-redaktören Johan Lundberg, som befinner sig i en evighetsdebatt där han kritiserar kulturetablissemangets ointresse för klassisk figurativ konst, försvarar Vilks. Till skillnad från andra som annars inte drar sig från att stå upp för den provokativa konsten.

Lundberg kommenterar Guillous uttalanden, och diskussionen efter mordkomplotten mot Vilks, här.

Mona Sahlin kan faktiskt tänka sig att låta undantagen från turordningsreglerna i las vara kvar. Det finns inget "akut behov av att ta bort" dessa specialregler för småföretagen.
Här har Socialdemokraterna och Vänstern fått böja sig för Miljöpartiet som var med och införde las-lättnaderna.

Och blir Mona Sahlin statsministern har hon fått sin egen "värnskattsfråga". Partiet har visserligen beslutat om ett skrotande, men tidpunkten förflyttas alltid framåt. Det kallas visst att vara pragmatisk.

Folkpartiet vill slopa skatterabatten på etanol när detta undantag från EU:s statsstödsregler upphör 2013.
Utmärkt.
Etanol som drivmedel driver upp priserna på livsmedel och drabbar världens fattigaste. Etanol driver fram nyodlingar och utsläpp av växthusgaser.

Etanolbilar tillhör inte framtiden. Men vår miljöminister Andreas Carlgren hänvisar till att dyrare etanol skulle "slå mot Saabs och Volvos etanolsatsningar."
Suck, så korkat. Nyligen hörde vi Carlgren lovprisa elbilen. Stå fast vi det.

Vänsterpartiet har med svenska biståndspengar sponsrat Colombias kommunistparti med 260 000 kronor, och mer är på väg. En tredjedel användes i valkampanjen, vilket strider mot reglerna för den här sortens partibistånd.

Våra riksdagspartierna har egna biståndsorganisationer och under 2008 fick man dela på 75 miljoner kronor. Biståndspengarna fördelas i proportion till antalet riksdagsmandat. En röst på Vänsterpartiet innebär alltså att chansen/risken för att ännu mer av våra skattemedel går till kommunisterna i Colombia.

Syftet med den här sortens bistånd är att det ska bidra till fungerande partiväsenden i mottagarländerna. I praktiken handlar det i de flesta fall om att de svenska partierna stödjer sina systerpartier i olika länder.

I styrelsen för Vänsterpartiets biståndsorganisation återfinns Eva Björklund, en av Sveriges mest hängivna Castro-kramare. Och vem vet, kanske kommer svenska biståndspengar snart användas för att sponsra den kubanska diktaturens maktbas.

Jag måste säga att det onekligen är storsint av en moderat biståndsminister att acceptera ett system där biståndspengar trillar ner i fickorna hos kommunisterna i Colombia. Men biståndspengarna borde användas för demokratiutveckling, inte till rent partistöd. Hur vi röstar i Sverige ska inte påverka hur man röstar i andra länder.

Sänkta marginalskatter, euro och kärnkraft - potenta prioriteringar?

"Vi ska bilda opinion - inte följa den", skriver Folkpartiet apropå partiets prioriterade frågor i valrörelsen. "I amerikansk och europeisk politik har trenden de senaste decennierna varit att politiker följt opinionen och därefter anpassat budskapet efter vad väljarna vill höra. Det är inte Folkpartiets uppdrag."

Det är välklingande rader - och, förstås, en illa kamouflagemönstrad känga med destination herr Schlingmanns ändalykt.

Men det dygdiga i denna FP-ansats mister en del av sin glans genom att resten av texten så tydligt andas att Folkpartiet lite njuter av att vara den stränga läraren som ämnar uppfostra alla elever i den kepsbefriade Kunskapsskolan Sverige.

Och visst nosar man i folkhavet efter napp: de äldre får inte bara den märkliga och djupt populistiska "parboendegarantin" utan dessutom särskilda RUT-förmåner.

Men, visst, FP är i hög grad ett principdrivet parti, och både nu och då har historien givit partiet rätt. Ta pappamånaden, exempelvis. Det var en anti-populistisk, opinionsledande idé. Folkpartiet införde den - och när historien väl han ifatt, kunde liberalerna njuta frukterna; man framstod som djupt och autentiskt jämställdhetsivrande.

Men nu är det minsann slut i den goodwillbyttan. Under Jan Björklund har partiet blivit En Man. Tredelad föräldraförsäkring? Nix! Och jämställdheten finns inte bland de prioriterade frågorna, alls. I stället är bravurnumren: sänkta marginalskatter, euro och kärnkraft.

Det är en politik med påfallande riklig skäggväxt.

FP har i så hög grad blivit En Man, faktiskt, att Moderaterna börjar framstå som en mental myströja. Med skära kaniner. Det är till det allianspartiet man måste gå för att hitta en riktig bra skrift om jämställdhet, till exempel. Det är bara - "bara" - de riktigt hårda, offensiva förslagen som fattas. Vår tids första pappamånad. Moderaterna, i synnerhet med sitt kompakta slipsförflutna, måste våga gå före opinionen om de ska bli trovärdiga i jämställdhetsfrågan.

Men, som sagt, från sina liberala bröder har de ingenting att frukta, på den flanken.

"Vägen till en omvald Alliansregering går via Folkpartiet", står det i FP:s skrivelse.

Men vägen till en valvinst går via båda könen. Och Folkpartiet tycks göra sitt bästa för mota kvinnor i Maria Wetterstrands riktning.


 

Dagens Nyheter gör ett stort nummer av att miljöpartisten Yvonne Ruwaida i Stockholms stadshus ringer och surfar för 2300 kronor per månad. Räkningen betalas av Miljöpartiets skattefinansierade partistöd.

Det är väl utmärkt om Ruwaida har kontakt med väljarna och omvärlden. Och med tanke på hennes verklighetsfrånvända utspel om en "normkritisk myndighet" skulle hon behöva ringa ännu mer.
Sen borde någon skaffa henne en fast taxa.

SAS-fack från Norge, Sverige och Danmark protesterar mot att det danska kabinfacket inte ställt sig bakom SAS-ledningens sparkrav.

Om inte facken ställer upp ställer inte heller de skandinaviska skattebetalarna upp med miljarderna i nyemissionen. Det är kravet från Maud Olofsson och andra SAS-ägare.

Låt oss heja på det militanta danska kabinfacket. Så vi  slipper slösa ytterligare skattemiljarder i detta krisföretag.

Storbritannien ger 42 miljoner i bistånd till Sydafrika. Inte i pund räknat, utan i kondomer. Sydafrika säger sig dock behöva en miljard kondomer, delvis för att möta anstormningen av besökare under fotbolls-VM i sommar.

Var femte vuxen sydafrikan är idag hiv-smittad. Det finns inte ord för att beskriva denna mänskliga katastrof.

President Jacob Zuma har utmärkt sig för att inte använda kondom. När han åtalades för våldtäkt av en hiv-smittad kvinna 2006 försvarade han sig med att han faktiskt duschade efteråt. Och nyligen blev det känt att han fått barn med en älskarinna.

I detta fall finns det för en gångs skull skäl att hoppas att mottagarlandets ledning snor åt sig av biståndet.

Ledarsidans fristående kolumnist Sakine Madon debatterade i går i Aktuellt med integrationsminister Nyamko Sabuni.

Ämnet, rasism mellan invandrare, skrev Madon om i sin lördagskrönika.

Så bänkar vi oss på internationella kvinnodagen och tittar på säsongsstarten av Svenska Hollywoodfruar. Trots allt tycker jag att det är ett gott tecken.

För oss är detta exotiska kvinnor, totalt beroende av sina män och jämt upptagna av att putsa på ytan. Hemmafruar har tack och lov varit sällsynta i Sverige ganska länge nu.

Dock inte inte i USA, Tyskland, Sydeuropa, och i tja...nästan i resten av hela världen faktiskt. Undra på att vi tittar häpet.

Schweiziska gäddor, katter, hamstrar och andra djur får ingen rättshjälp sedan folket folkomröstat.
Djurens kanske främste advokat Antoine Goetschel uppges vara irriterad över att de mest absurda rättsfallen får uppmärksamhet. Typ när han nyligen företrädde en gädda där fiskaren var anklagad för tortyr.
Möjligen skulle advokaten inte acceptera alla uppdrag.

De svenska advokater som ständigt prenummerar på uppmärksammade fall ligger i alla fall onekligen i lä. Leif Silbersky har väl inte försvarat någon gädda? Eller? Kanske dock en eller annan torsk.

Aldrig har väl ett rungande nej i en folkomröstning varit så säkert. Mindre är ett par procent av islänningarna röstade ja till Icesavelagen; Islands tidigare avtal med Storbritannien och Nederländerna. De fick träda in betala när den isländska insättningsgarantin till bankkunderna kollapsade.

Folkomröstningsresultatet är än så länge bara en politisk seger för presidenten Olafur Ragnar Grímsson som körde över alltingets beslut om det kontroversiella skuldavtalet. Det kompakta folkliga motståndet är ingen nyhet, folkomröstning eller ej, Island måste på något sätt betala sina skulder.

Ytterst handlar det om EES-medlemmen Island ska fullfölja sina åtaganden enligt EU:s insättningsdirektiv. Men förhoppningsvis kan förhandlingarna länderna emellan nu leda till en mindre tuff återbetalningsplan.

Den senaste veckan har påfallande många män i min närhet - lagda från vänster till höger - rusat omkring och ropat: "VAR är boken? Jag MÅSTE ha den!" Den magnifika ”Citizen Schein” har utlöst en smärre epidemi.

Vad är det som skapar snubbars soft spot för denne socialdemokratiske excentriker och kulturpersonlighet?

Efter jobbet är det jag som köper praktverket och en flaska Cutty Sark. Tar tåget till den rödgrönt styrda bruksorten Avesta, garanterat fri från flärdsossar, och försöker sätta diagnos på Scheinfebern.