Jag har precis gått upp från min säng för att jag inte kunde somna. Jag hatar när det är på det sättet. Man försöker och försöker men tankarna kan inte sluta snurra. Jag tror jag sover bäst när jag är helt utmattad men det gör kanske alla? Hur som helst så bestämde jag mig för att äntligen komma till skott och skriva min avskedsblogg. Jag har funderat på det länge. Jag har ju inte precis uppdaterat den som i fornstora dagar (år sedan) men jag har hela tiden haft ambitionen att hålla liv i den. Men jag har helt enkelt inte haft ork. Tänka sig att man skall behöva ork bara för att skriva lite... En annan anledning till att jag lägger ner bloggen är att alla har bloggar idag och om jag kämpar med en halvdan blogg så blir jag bara en i mängden, till och med sämst i mängden. Något som jag faktiskt hatar mer än att inte kunna somna. Fåfängt, eller hur? Fåfänga till trots så bestämde jag mig för att gå upp och  ägna lite sista tid åt bloggen. Jag känner jag är skyldig både er och mig själv det. Det blir ett avslut.

Jag slutar också härmed att spela poker. Den glöd och lidelse jag har haft för poker är nu slut. Det är som ett bål som brunnit hela natten och nu ligger och pyser långt in på morgonkvisten. Går man dit och petar i den så kan den kanske tillfälligt flamma upp till liv igen men det finns ingen näring till elden längre. Det är bara aska kvar.

Det har tagit tid för mig själv att erkänna det. Jag har gått i nästan två års tid och intalat mig att jag skall börja spela seriöst igen men jag har hela tiden hittat ursäkter som skjutit upp det hela. Ursäkterna har stavats på många olika sätt; "skall börja när jag flyttat", "skall börja så snart jag kommit i ordning", "sommaren är helig" "nu skall jag resa lite", "semester", "segling" och pokerturneringar (som egentligen är en ursäkt i en ursäkt då den rätta benämningen har varit något helt annat för mig), osv. Det är egentligen ointressant förutom att ursäkterna hela tiden utgjort en lögn. Fast en lögn som jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till eftersom den har givit mig ett liv. Ett rikt liv.

Om man jämför mot tidigare när jag verkligen brann för poker och jag satt i trummande väntan på att windows tröga operativsystem skulle starta igång så jag kunde spela. Vi har väl alla varit där och känt den där nästan barnsliga entusiasmen. Den där spänningen och törsten som bara tillfälligt kunde stillas när vi väl hade dubbelklickat på Ladbrokes ikonen och satt oss vid ett bord. Äntligen action tänkte vi. Vissa månader gjorde vi ju inget annat än att sitta och spela dagarna såsom nätterna i ända och när sömmnen blev för svår att motså så kravlade vi oss till soffan/sängen, beroende på hur utmattade vi var, så fortsatte vi vårat parti i drömmen och tog vid där vi slutade sist!

Jag har nämnt eller snarare "hintat" att jag skall sluta spela till mina vänner och de har sagt åt mig att gå ner på lägre nivåer och fortsätta spela men det är två anledningar som håller mig ifrån detta. Dels så skulle det inte förändra min ekonomiska situation i större utsträckning. Jag bör inte behöva arbeta mer i mitt liv, förutsatt att jag spelar mina kort rätt (den klyschan såg ni komma innan ens jag gjorde det!). Den andra anledningen till att jag slutar spela är skam. Att gå från toppen till någonstans på nedre tabellhalvan och riskera att åka ur är för mycket för mitt fåfängliga psyke. Utan att överdriva så skulle jag få svårt att se folk i ögonen (vilket jag sista halvåret har börjat märka att jag har). Här väntar jag mig lite skrattsalvor från de som läser och eventuella hånfulla kommentarer men det är sådan jag är och jag kan inte dölja det. Jag vill heller inte dölja det.

Nu kommer bloggen fortsätta med lite historier. Någon kommer vara för att beskriva mitt psyke men de flesta kommer handla om minnen.

Jag spelade fotboll tills jag var 16 och ansågs ganska talangfull när jag var 13-14 år. Jag kommer ihåg att jag var sämst i laget när jag började i 9-årsåldern och hade kämpat mig upp kort sagt. När jag väl var där så hände det som hände med poker. Glöden försvann och jag tränade allt mindre och mindre. på hösten så tränade jag inte alls utan spelade bara match. Glöden försvann nog inte utan snarare riktades om mot tjejer istället och att vara så cool som möjligt, vilket innebär att röka, åka skateboard och gå på fester och bli dyngrak. Sista matchen jag spelade så stal jag en straffspark a la Zlatan men missade mot ärkerivalerna hunnebostrand. Jag bytte strax därefter och skyllde på en skada och sprang in på dass och grinade hejdlöst. Jag såg slutet på min fotbollskarriär (lol). Jag hade på allvar trott, så som man kanske de flesta gör när man är ung fotbollsgrabb, att jag skulle spela i de stora ligorna. Jag kommer väl ihåg hur min kompis Emil sa till mig i nian att jag måste börja träna mer och inte bara spela match men jag sa till honom att jag kommer ändå kunna spela i allsvenskan och han höll motvilligt med. LOL! Jag slutade spela fotboll efter den matchen men började spela igen när jag var runt 20 år. Fotbollen är intressant och jag funderat en längre tid på att börja gå de olika stegen som krävs för att bli tränare. En framtida hobby kanske?
poängen med histroien är att de visar på hur mitt fåfänga psyke fungerar. Kanske börjar jag också spela poker igen om 3-4 år och då utan ambition, vem vet?

En annan gång så anmälde jag mig till klassen elit i Strömstad-Loppet, vilket är en årlig tävling på distansen en mil. Jag tror ärligt talat inte att jag kan beskriva med ord vilken dåre/drömmare jag är. Jag får kombinera orden och be svenska akademin lägga till ordet "dråmare" i svenskan. Definitionen lyder: "En person som har alldeles för höga tankar om sig själv och blir hopplöst besviken om han inte lyckas". Utan att krydda historien det minsta så startade jag med ett gäng på 8-9 kenyaner som hade vader som mina underarmar. De andra (tusen?) fick stå bakom ett rep som spärrade av motionsfållan från elitfållan. När knallpulverpistolen ljöd så sa det pang och vi var iväg. De första två km så hängde jag med och fick lite ny krafter när jag blev påhejad av någon längs gatorna i strömstad men sen så dog jag helt. Jag började gå och när jag mötte två tjejer som hade gått i min skola så sa de skrattandes; "går du?!". Jag försökte säga något vitsigt tillbaka men jag klarade inte av att möta deras blickar. Den skam som blossade upp i mig fick mig i alla fall att tillfälligt ta mig samman och jag avslutade ändå på 41.58. En kenyan kom in på en hög 28-tid. Men jag är stolt ändå i dagens läge när man sitter som hedersledamot i de "halta och lyttas tycka-synd-om-sig-själv-förbund". Needles to say så var det mitt sista lopp.

Okej, det var det sista gnället/självömkandet i bloggen. Nu kommer bara kul och rolig läsning. Tyvärr, kan jag inte ta med de allra smaskigaste bitarna från mitt pokerliv eftersom jag vet att både föräldrar, flickvänn, svärmor och div. andra som jag inte vill framstå i dålig dager för läser de få gånger jag skriver. Jag blir tvungen att spara dem till mina memoarer som jag skriver i den västra flygeln på min herrgård när eklöven i allén upp till fontänen har börjat få den där gyllene färgen som de får i just kring mitten på hösten. När man är så gammal så känns det väl som om man har all tid i världen till just sådant. Fast det egentligen är tvärtom.

Fan också. Nu när jag tänker efter så kommer jag bara på de där smaskiga historierna. Det är mycket man är stolt över fast ändå inte om ni förstår vad jag menar? Okej, byter inrikting till "Bästa pokerminnen".

Första plats måste ju en pott med stort P mot Patrik Antonius komma. Det var den tredje största potten i online-history ett tag och ganska länge den tredje största NL potten innan 500-1000 spelen började.

Jag höjer med 10c-9c från knapp, PA slår om och jag synar. Vi spelar 165k djupa på 200-400$ HU, alltså över 400 bb. Floppen kommer 8-6-7, absoluta nötter alltså och pengarna åker otroligt nog in på floppen. Jag klarar nog bara beskriva den känslan jag hade i pokertänk; tänk att du har A-A riktigt djupt mot en bra spelare. Du höjer, han höjer, du höjer, han höjer, du höjer igen och pengarna åker in preflop. Du tycker nästan det är overkligt att han också skall ha A-A och börjar nästan bli arg för att kortleken hånar dig. Du hade hellre velat se en syn istället för den där sista höjningen eftersom du vet att skulle ha svårt att släppa sin K-K väl på en låg flopp och du tror inte att han ställer in så mycket med second nuts pre. Något åt det hållet kände jag.

Jag är upp mot 8h-9h om inte minnet sviker mig. Jag tror att han bara har en backdoor kåk som outs och han är i princip drawing dead. 3 outs till en split. Bättre har jag nog aldrig fått in det på floppen så djupt någonsin. Vi spelade i nio-tio timmar eller så. Han fick in det in en 200k pott med K-9 off i en enkelraisad pott där jag synat med J-10 på brädan 9-Q-K. Det låg bara 1400 dollar i potten på floppen och pengarna åkte in. Blev tyvärr utdragen på en river 9 och dessutom utdragen i en annan 200k pott mot ett flushdrag. Han var running good i session, inte jag! Dessutom gjorde mitt livs bluff mot honom! Har många fina minnen att ta med mig från den tiden då detta var det högsta gamet som fanns på nätet förutom  300-600. En viss hamburgare skulle envist staka mig trots att jag i min vidskeplig inte ville spela på annat än Ladbrokes där jag inte hade satt in en enda krona. 40k till 847k på 10 dagar är den enda raket jag gjort i mitt liv. Annars har ju grinden dominerat från de små 5 dollars sit and go och uppåt. Det är där jag kommer ifrån så att säga; grinden.

Jag skulle kunna dra en mängd andra pokerpotter jag spelat men tror inte ni skulle vara intresserade eftersom det bara egentligen är för mig det är roligt. Men jag minns dem i detalj och jag kommer ihåg vad jag kände.

"Sämsta poker minnen" är förmodligen en roligare kategori och där har jag också massor.

De som kanske står ut mest är väl formodligen Scandinavian Poker Awards, där jag fick pris för bästa online spelare, och för er som inte har sett eller vet om det så kan det låta som ett bra pokerminne, men icke. När jag hörde mitt namn ropas ut av Magnus Persson så visste jag bara att något skulle gå snett. Det var väl Nostradamus spöke som blåste en vindpust på mitt huvud. Denna känsla fick mig så nervös. I efterhand så skall väl tilläggas att man kanske inte var van vid omvärlden riktigt än. Nåja, de som känner mig vet att jag inte har mycket ont i mig och de är de som jag bryr mig om även om jag måste erkänna att det var lite kallt att se en helfigursbild på sig själv fast med Hitlers ansikte, istället för sitt eget på 2+2. Så det kan gå. Jag vill tro att jag blivit äldre och klokare men förmågan att ibland skjuta mig själv i ryggen när jag öppnar munnen har jag inte helt lyckats göra mig av med. Saker låter ju på ett visst sätt i huvudet och på ett annat när man talar dem högt.

Ett annat dåligt pokerminne är när jag förlorade 500 000 dollar på fyra dagar. Det var på 50-100 och precis när jag börjat spela högt. Jag mådde så dåligt under dessa fyra dagar. Först en 24-timmars sittning och sen kollapsade jag på sovan utan att ha varken ätit, druckit vatten eller gått på toa. Andra dagen så förlorade igen men denna gång med vatten och toalettbesök. Efter en ny kollaps i soffan så var det liknande den tredje dagen värmde jag ett vitlöksbröd och kaffe. Det hjälpte föga och fjärde dagen blev det en kort sittning och jag erkände mig besegrad. Jag har nog inte mått så dåligt i mitt liv som då tror jag. Inte vad jag kan minnas. I efterhand så undrar jag vad fan det var jag höll på med.
Men jag lärde mig något och kom ner på jorden lite. Ibland behövs det och en läxa som är hård sitter kvar i minnet desto längre. Det var i alla fall något sådant jag försökte trösta mig med just då när jag låg de följande tre dagarna och kollade på Simpsons och åt upp resten av min vitlöks baguette, en liten bit dag för dag. Jag kommer ihåg att vi hade någon form av hushjälpsflicka som kom för att städa på söndagen och när hon upptäckte mig på soffan så sa hon att jag såg för djävlig ut. Kanske inte det som jag ville höra men det var nog det som jag behövde höra.
Hon tvingade in mig i duschen och sa att jag skulle raka mig. Jag lydde och sen gick jag ut för första gången på en 6-7 dagar. Vet inte om ni har testat att sitta inne en vecka utan dagsljus (vi hade mörkläggningsgardiner i vardagsrummet för projektorns skull) men det är som en helt ny värld när man stiger utanför dörren. Man hör ljud som man glömt att de finns. Människor som pratar, fåglar, stadsljud, någon som sopar gatorna. Alla dessa ljud blir man varsebliven om när man varit ensam i en mörk lägenhet i en hel vecka och man lyssnar till dem som om det var första gången man hörde dem. Lite längre ner på gatan så kände jag plötsligt en vind som  kylde mitt hår som inte blivit helt torrt. Doften och atmosfären av vår trängde sig plötsligt på när jag såg några lättare klädda flickor som gick och skrattade eller snarare kvittrade (svenskan räcker inte till). Jag sa högt; "Fantastiskt!". Sedan började jag le och småskratta hela vägen tillbaka. Glädjen kom förlöst som en flod. Född på nytt kan man säga. När jag öppnade dörren till lägenheten igen så fick jag ångra att jag att jag hade aktiverat luktsinnet med de härliga vårdofterna. Det pokersvett som sipprade ut från vardagsrummet hade smittat av sig och var inte den välkomst jag tänkt mig. När jag sedan fortsatte till vardagsrummet fick mötte mig en bölja som fick mig att undra om en uteliggare krupit in i min lägenhet och dött i ett hörn. Kontrasten blev så mäktig att jag fick kväljningar. Jag blir något illamående bara av minnet men det bjuder jag på.

Nu blev jag faktiskt lite less på att skriva när jag levde mig in i dåtiden så livligt (orken att skriva ni vet). De sista dåliga minnen jag har från mitt "(poker)liv" tar jag lite snabbt.
    
Jag hade precis skrivit lite längre här angående min olycka med en Ferrari men så raderade jag det för jag upptäckte precis hur korkad jag skulle uppfattas. Förmågan att skjuta sig själv i ryggen kom in och, tja, jag lär mig tydligen. Hur som helst så var det inte mest mitt fel även om jag körde lite fort och jag hävdar bestämt att jag blev felaktigt dömd i den senare rättegången. Skulle uppskatta att jag var skyldig till max 35-40% och denna gång fick jag flushen emot mig.

Sist var väl olyckan i Thailand. Kort sammanfattat, kitesurfing, hjärnaskakning, hjärnblödning, brutna ben, skruvar, flyg hem med hjälp av SOS. Kanske blev jag permanent skadad inne i skallen men det är svårt att märka skillnad om man redan varit konstig innan eller om man har blivit mer konstig efter. Kanske har pokern lidit av det, vem vet.


Vissa andra händelser som kan betraktas som en annan typ av olycka (som bara angår mig, mig själv och jag) har gjort mig lite paranoid.

Vissa pokerjournalister kontaktar mig fortfarande och vill göra intervjuer men jag tycker egentligen det är jobbigt fast jag har svårt att säga när nej, speciellt eftersom varenda person jag träffat inom poker har varit väldigt schyssta och trevliga. Jag räknar faktiskt dem alla som vänner, speciellt då Den Fruktansvärda Turken! Det finns nog inte någon som, när jag har träffat dem personligen, inte har bemött mig på ett väldigt bra sätt. Jag är förvånad själv över att jag aldrig träffat någon inom poker som jag har något emot eller som har något emot mig!?
Jag blev varnad tidigt för att de kunde vara baksidor med medier men jag har inte uppfattat någon som helst baksida från någon pokerjournalists sida. Däremot så finns det en baksida för personer som väljer att synas, men jag orkar inte gå in i detalj på sådana negativa saker. Ger man sig in i leken får man leken tåla.


Jag känner mig verkligen färdig med poker och allt det bagage som det innebar att vara en framgångsrik pokerspelare.men jag är självklart inte nöjd med allt jag gjort. Det är som efter en lång pokersession och man vunnit men ändå tänker på vissa händer som man kunde spelat bättre. Satsat mer i den ena handen eller lagt sig i den andra. Men det är bara dumt att gråta över gammal snus och när allt kommer kring så är det mesta bara ögonblicksbilder av ens liv och det är svårt att veta hur ett beslut påverkar ett annat. Paralella universa och allt det där.

Jag kommer förmodligen börja med något annat. Vad det blir vet jag inte. Kanske blir det ingeting alls, men jag har lite planer och ideér som jag ägnar tid åt att undersöka. Jag vill inte bli pensionär redan men samtidigt måste jag vara vaksam med mina investeringar eftersom de misstag jag gör i framtiden kommer bli svårare att reparera än mina tidigare misstag. Hur det går får tiden både berätta och döma om eller ut.



P.S. Nu när jag läst igenom min avskedsblogg så vet jag inte varför som jag dragit upp allt som jag skrivit när jag egentligen bara ville säga att jag slutar med poker, blogg etc. och att jag kommer dra mig tillbaka helt och hållet från allt som har med poker att göra. Jag antar att jag ville att ni skulle förstå mig lite tror jag. Det jag försökte säga var kort sagt, att jag är less på poker.

När du läser detta Andreas så ber jag om ursäkt att jag inte meddelat dig tidigare men jag fick en impuls att skriva avskedsbloggen och jag ville inte stoppa den impulsen. Det är inte helt korrekt mot er på Ladbrokes men det är väl det som varit lite av mitt signum; just att jag inte alltid är helt korrekt.

Tack för mig,

Over and out for good.

Jag är isildur lika mycket som om jag är Usuain Bolt. Det är ungefär samma glapp i snabbhet som i pokerskicklighet. Just nu ströspelar jag 2-4 PLO för att lära mig spelet. Det är bara två personer det kan stå emellan. Hur som helst så är Isildur världens överlägset bästa HU-spelare i världen. Han är 100 på en skala 1-100. Durrrr är 90 och resten ligger under 50.

Ungefär efter jag sett Isildur spela en timma så misstänkte jag hur ruggig han var och efter att ha sett tre dagars lir så är det bekräftat. Spelbolagen kommer få slåss, nej de kommer starta krig för att få hans signatur (förutsatt att han skulle vilja stiga fram i ljuset). Oavsett så kommer han bli hur stor som helst. Större än någon annan tidigare (inom poker).

Så alla bittra "motriggade" pokerspelare (och svenskar i övrigt kanske?) runt om i sverige kan bara hoppas att han är väldigt ful eller har extremt liten kuk, annars kommer landets gränser svälla över av avundsjuka och sprida sig likt en pandemi. Hellre svininfluensa säger jag själv!


Edit: I deras episka matcher har jag sett Durrrr ändra spelstil och strategi men Isildur har tacklat detta bra. Väldigt bra. Det är bara en typ av spelare som jag kan se hota honom men med en sådan gudomlig talang så kan han säkert övervinna denna också om han skulle stöta på den. Durrrr kommer förmodligen inte abdikera utan en rejäl strid. Kjesare som han är (i ett tag till i alla fall) så skulle han behöva ta efter deras gamla sed om att ha en slav stående intill sig som viskar: "Du är dödlig". Isildur är ju odödlig så länge han har ringen på sig enligt sagan och då blir det svårt för Durrrr att vinna. Durrrr är ju faktiskt lik en hobbit:).

Frågan kvarstår om Durrrr kommer offra sitt liv i striden eller om han kommer ge sig till slut. Jag har sett många talangfulla spelare bli knäckta av olika anledningar, ta Lodden, som var den ruggigaste spelaren en tid, som exempel.

Två vänner till mig, Sara Shalabi och Stefan Mattson anordnade en mycket lyckad födelsdagsfest då de fyllde 30 år. Sånt skall ju firas med pompa och det var även fallet på denna fest. Höjdpunkten var en trollkarl som bjöd på en grym show. Han var helt fantastisk (man blir ju alltid lika förundrad). Showaktigheterna avslutades med en strippa. Mycket alkhol (lite för mycket för vissa) gjorde många glada nunnor bland alla som var där. Många pokerprofiler hade hittat dit och det var kul att se alla. Tack för en bra fest. 

I just have to press "b" and the word "Bust" comes up. It saves me a little time, lol.

I am fairly happy with how I played. Big pot which made me lose my stack was when the button limped, I completed with Qs-5s in the small blind and big blind checked. Blinds were 500-1000 with a 100 ante. The flop came Ah-Js-2s, giving me a flushdraw. I bet 2500, BB folded and the button raised to 7k. The button is a really loose player (looser than me actually) and even though I could see him limping an ace I still thought it was rather unlikely. This makes this flop a really good flop to be aggressive on since its unlikely he would limp any strong hands like A-A, J-J, A-J. He would probably raise 2-2 as well just to take the blinds. J-2 I consider is to weak to limp there. So there are not really many combos that can stand a push from me. A-2 is probably the only one and maybe he would raise that from the button as well. In short, I thought that he himself could have a flushdraw or just a pure bluff most of the time. My range from the SB is a little bit wider than his limping range since I get really good pott odds preflop with anything. Also I have seen him raise alot of top pairs with weak kickers on the flop just to take the initative so any type of weak ace I also put in his range but I thought I had fold equity over those.

I pushed for 35k into 13 500 basically repping only J-2, 2-2 and A-2  but I still kind of liked the play since in a tournament people are not that range conscious. He called with A-10 and I am not really sure about his play here. I would not push a flushdraw lower than a ten-high (because of the risk in bumping in a higher flushdraw) and that actually makes my range a slight favorite in this spot. There was however enough money in the pot for him to call but considering I had been playing pretty tight I think he could find a fold because he also has to consider that I might call with a good flushdraw instead of pushing. I guess its a pretty close spot all in all.

Now I am going to have a few guiness and tomorrow I will try to see some of those green litlle leprechauns the Americans come here to look for;)

I heard that at the end of the rainbow is a good place to start.

I forgot to mention that I made a nice call in the nation against nation tournament yesterday. We were heads up and had about 50k each (he covered me slightly). I had the big blind of 3k and my opponent limped in from the small blind (which is pretty unusual). Now two hands before he had done exactly the same but then I had pushed all in preflop (with rubbish) and he folded. This time I had Kd-3c off and decided to check the big blind. The flop came Ks-Qc-5c. I checked and he checked behind. Turn came 10c and I betted out 4k, my opponent raised to 12k. Now I had a real decision. I thought he might be on some sort of flushdraw and wanted to reraise him but stack-sizes felt a bit awkward here and I also had outs with my 3 of clubs if he had me beat. So I called and the river came a blank 6x. I checked and he made an overbet allin for about 36k. I could really only see J-9 that beat me at this point, since he would bet a flushdraw on the flop and he would raise A-J, K-K, Q-Q and 10-10 preflop. This was my info at the moment and if you only can see one hand that beats you its usually correct to call. Also the overbet was a bit supicious, right?

Anyway, I told him that I could only see one hand that beat and said that I probably have to call. Then he wanted to flip his hand over and asked the dealer if "I probably have to call" was binding, lol. That really screwed with my head and I had to re-think the situation. After ages I decided to call and he showed 9-9. You might think that if he flatcalls preflop with nines he could also do it with A-J+ and that is the case but the given info at the moment pointed to the contrary. He did it to trap me where as I excluded that he had that in his play book.

I am through day 1 with 29 125 chips and now I am going to bed. See you!

Jag får ursäkta på förhand då denna blogg blir på engelska, jag vet ni hatar det.

I arrived in Killarney yesterday and somehow Irland is new to me. Last time (two years ago) I visted dublin but I didnt get to see much of the city. Usally when I travel I end up in an hotel room and spend time in front of the computer. This time I will try get a good look at the country as well. So far it has been great.

Today we played a tournament where the scandies met the Irish and the English. There were three tables and two from each tables went to the final.

In the final there were two of each nationality representing. Both me and Michelin went through from our heat and then there were one Irish player and one Enlglish from the each of the other two tables. When we were four left there was me and Michelin represnting scandinavia and two English players left. Michelin then busted and things did not look good but I somehow managed to win the heads up against the english fellow:). In short, the scandies won (which everyone expected since we are the superior poker players). 

The win brought me alot of free drinks and claps on the back. which now are starting to hurt a little (both the drinks and the claps, he he).

In short I had alot of fun tonight and lets see what tomorrow brings in the tournament.

Har tagit kontakt med totalt 11 mäklare som varit och kollat på min gamla lägenhet som jag skall sälja. Så här löd mitt efterföljande mail till dem:

"Hej alla mäklare,

Vi har varit i kontakt med 11 mäklare totalt varav endast två har sållats bort. Alla ni som är kvar har gett väldigt bra intryck och ni har erbjudit i stort sett samma tjänst/avtal. Vissa av er trycker på att ni har väldigt bra kundregister, vissa på att ni har bra annonsering och skandiamäklarna är årets mäklare. En annan hade 96 procent nöjda kunder. Kort sagt verkar alla vara väldigt duktiga och kompetenta. Var och en av er försöker övertyga mig om att jag just skall välja Er. Det är väl just därför ni jobbar som mäklare förmodar jag. Ni är bra på att sälja och ni kan tala för er. För mig så gör det att det blir det svårt att välja en av er när det är så lite som skiljer er åt. Jag har nu gett upp att ringa runt till er då jag snabbt insåg att det skulle vara för tidkrävande (dagar).

Det jag ägnat mig åt den senaste månaden är bland annat att stå på knäna i köket och skura golvet för hand. Låter härligt eller hur? Tro det eller ej men jag gillar riktningen på mitt liv just nu.
Jag har också tapetserat lite, bytt dörrhantag, fogat sprickor, dammsugit, målat, packat och tvättat kläder. För vissa av dessa saker har det varit första gången i mitt liv jag gjort dem. För andra saker var det 3 år sen. Tanken är rolig och generande. Jag skäms lite över min lathet de senaste åren. Jag har försökt skyla min lathet/oförmåga genom att intala mig själv att det är ekonomiskt riktigt att låta andra göra saker för mig.

Jag har gått upp lite i vikt sen olyckan i Thailand eftersom jag inte kan springa och röra mig fullt ut. När jag springer så kan ni tänka en trebent häst i galopp.
Nu med allt jag håller på med i den gamla lägenheten så har jag börjat gå ner igen:)

"Alltså Jonas, tidigarevar du en av världens kanske bästa online och tjänade grymma pengar. Du har en sponsor som de flesta bara kan drömma om. Jag fattar inte, din "exklusiva blogg" "följ Jonas kamp mot 100 miljoner kr" osv.. du leveer liksom inte upp till något av det där i denna blogg. Du uppdaterar ju aldrig ( = en gång i månaden, maximum). Spelar du över huvudtaget längre? Du skriver mest om lägenheter, vedhuggning och segling, fine med det men det tar ju bort fokuset från pokern. Jag skulle vilja se dig uppdatera varje söndag, redovisa veckan som gått, berätta om intressanta händer och hur du tänkt när du spelat liksom ge oss mindre begåvade lite tips på vägen mm. När allt komme romkrong så vill ju vi också tjäna bra med pengar på poker och som en ambassodör för duktiga pokerspelare ser vi ju upp till dig och vill lära av dig. Varför får man inte svar på frågor i din blogg som: hur långt har du kvar till dina 100 millar, vad ligger din rulle på nu?(det kan man väl skriva, highstakesdb mfl berättar ju ändå vad man vunnit och förlorat senaste åren...) största potterna på senaste? kommentera motståndare online mm.. förut sa du att du "pissade" på Antonius och gänget, gör du det fortfarande om du vill? Du är liksom en cool pokerspelare med attityd men just nu känns du förlägen, förtvinad, utanför top 100, tråkig mm fast du kan ju vända det här bara genom att vara helt transparent och uppdatera din blogg lite oftare, expressen lovar ju trots allt exklusivitet och kamp om stora oengar - är det det nu? nåja nog om detta... hoppas du tar det på rätt sätt."

Väldigt bra kommentar i förra blogginlägget. Håller med om allt i stora drag och uppskattar verkligen kritik (i alla fall när jag håller med om den)!

Jag tänker hela tiden att jag skall börja spela ordentligt och blogga mer men jag har insett att det är otroligt svårt att göra som man tänker. För att jag skall kunna göra det jag tänker behöver jag antagligen vara instängd. Totalt isolerad i princip. Jag har tagit flera steg i den riktingen och så fort jag kommer i ordning i min nya lägenhet så är min plan att göra precis så. I mitt huvud ljuder startskottet den 12 oktober då jag kommer hem från Irland och min flickvän börjar skolan. Det är inte lätt när man hela tiden har saker att göra som stör pokerspelet och därför så försöker jag inte inte ens kombinera ett "liv" och poker. Jag har försökt i 18 månader men jag har upptäckt att jag inte klarar av det. Så 12 oktober alltså.

Har precis skrivit på för en ny lya och så fort jag kommit mig i ordning så planerar jag att börja spela seriöst igen. Planen är i alla fall hård grind men det verkar svårare hela tiden att få upp arbetsångan. Jag avskyr lathet och därmed avskyr jag mig själv lite just nu. Man intalar sig att man skall skärpa sig och sätta igång men det kommer inte lika lätt som när man bodde i en trång sudentkorridor på 16 kvadrat. Då var livet utsiktlöst och därför så kämpade man så hårt för att få det bättre. Nu när man fått det avsevärt bättre, jämfört med hur man hade det, så har jag upptäckt att man tenderar att bli mätt och det är det farligaste som finns i mina ögon. Det är lätt att släppa siktet på drömmen om man har nått målet. Det är inte fel att njuta lite men att bli bekväm och njuta för länge är dumt. Man skall inte slumra till bakom en skyddande mur. Du blir mjuk och klen. Mongolfolket, härförda av Djenghis Khan, lyckades erövra mer än Alexander den store, tack vare de slöa stadsmännsikor som bodde i städerna han la under sig. När de erövrade Yenking (Peking) så var de över miljonen som residerade i staden och de hade 60 000 soldater som mötte den fruktade Djenghis Khans 30 000 mongolryttare. De hade inte en suck. Sen att mongolerna drev en lika stor mänsklig här av fångar framför sig som fick motta alla pilar är en annan historia. Eller att de belägrade staden och till slut mer eller mindre svalt ut dem och 20 000 jungfruar klädda i vit ställde sig uppe på stadsmurarna och dök som svalor ner mot döden hellre än att bli tillfångatagna som slavar av de hänsynslösa mongolerna.

Jag har blivit mjuk och klen. Jag har njutit alldeles för länge och på så sätt varit dum, rentav korkad. Jag hoppas att jag vaknar till när jag blir hemmastad i stockholm. Jag vill och hoppas att jag kan återfå min styrka.

Kan för övrigt rekommendera Conn Igulden.