I går kväll bjöd Svenska filmkritikerförbundet årets Greta-vinnare på en firarmiddag. Greta är alltså förbundets förmnämliga pris, som varje år delas ut till årets bästa film. Den här gången var det regissören Fredrik Edfeldt och manusförfattaren Karin Arrhenius som belönades för "Flickan" (som så skamligt blev utan bästa film-nominering på Guldbaggegalan tidigare i år).
De verkade glada över priset och berättade att de hoppas kunna börja filma på nästa film redan i år. Det finns ännu ingen titel på det nya projektet men det blir "en naturlig förlängning av "Flickan", förmodligen i samma tidsepok (tidigt 80-tal) och mer dramatisk. Och kanske med mer dialog".

(En mer alert bloggare hade naturligtvis tagit en bild på vinnarna och priset och kanske några käcka bilder på filmkritiker som dricker rödtjut. Men nu får det bli en bild på själva Greta (snodd från filmkritikerförbundets hemsida) istället!)

Befinner mig på presskonferens för Josef Fares nya film "Farsan". Med i filmen är Juan Rodriguez, som för evigt kommer att vara Carlos för mig. Ni vet, han i charken i "Varuhuset". Han är sig lik. Undrar om han tycker det är jobbigt eller kul att bli förknippad med den gamla rollen. Oj, nu sitter jag visst och nynnar högt på Varuhuset-låten. Kommer ni förresten ihåg själva byggnaden som syntes under förtexterna?
Den ligger på Birger jarlsgatan i Stockholm och jag gick förbi den på väg till skolan varje dag. En gång var den gröna Öhmans-skylten, den med ett Ö i guld, som roterade, KVAR när jag passerade förbi. Det var enormt stort.
Nä, jag kanske skulle ta och fokusera lite på Fares och hans farsa i stället. Undrar om de kollade på Varuhuset?

Veckans krönika. Trevlig helg!

Efter att i princip ha intervjuat varenda kändis i landet (en effekt av att ha jobat med nöjesjournalistisk i många år) så har jag kommit fram till att ödmjukhet är ett extremt trevligt drag att bibehålla, även om man är megakänd eller har allmänt flyt. Skådisar som till exempel tackar nej till att vara med i enkäter med motiveringen "men vet inte du vem jag är" (jo, det händer faktiskt!) borde tänka igenom ett och annat.
En person som verkar både ödmjuk och cool är Sandra Bullock.
Hon har varit med i rätt många kassa filmer men håll med om att hon alltid jobbar sig igenom "Speed 2" och sånt med hedern i behåll. Och när hon får chansen att bita i bra material kan det blixtra till. Som i Oscarvinnaren "Crash" och tydligen nu också "Blind side", som för evigt placerat prefixet "Oscar nominee" framför hennes namn.
Samtidigt är hon nominerad till razzien (The golden raspberry award, ett hånpris som delas ut till årets värsta filmer). "All about Steve", där hon spelar huvudrollen, ska vara en riktig stinkare. Men Sandra Bullock tackar och bockar för att någon överhuvudtaget bryr sig och tänker ta emot priset om hon vinner.
Det måste man bara älska. 

I morgon har "The men who stare at goats" premiär. En lite skum film, som hävdar att den amerikanska militären är mer influerad av new age än man kanske kan tro. Den är full av hippiefierade skådisar i högsta ligan: George Clooney, Jeff Bridges, Kevin Spacey. The dudes ande vilar över framförallt Jeff Bridges flummiga militär. George Clooney har långt hår och är rätt rolig. Tyvärr håller filmen inte hela vägen (se recension i morgon) men den har sina stunder och en del roliga publikflörter. Som när Ewan McGregors rollfigur, en reporter som får nys om de paranormala övningarna, får förklarat för sig vad en Jedi-riddare är för något. *Fniss*

"En vadförnågot? Jedi?"

När det nu inte blev något för Ruben Östlunds "De ofrivilliga" (som försvann i tidigare gallringar) så är det ur ett svenskperspektiv trevligt att kortfilmen "I stället för abrakadabra" knep en nominering. Patrik Eklund och Mathias Fjellström ligger bakom filmen, som nu borde visas som förfilm på varenda biograf fram till galan tycker jag.

Med lite god vilja, och det har vi väl en dag som denna, kan även dokumentären "Burma VJ" räknas som svensk. Den är gjord av danska Anders Østergaard och Lise Lense-Møller och har en svensk samproducent i WG Film (de där som också ligger bakom omtalade "Bananas!*", ni vet).

Tänk ändå, att de före detta äkta makarna James Cameron och Kathryn Bigelow ska fajtas om bästa regi-statyetten. Han med "Avatar" och hon med Irak-dramat "The hurt locker". Vilken ironi. 

Oj, det nyväckta tilltaget att nominera hela tio filmer i kategorin bästa film öppnade precis för en liten skräll: "District 9", en lågbudget sci-fi där utomjordingarna för ovanlighetens skull landar ovanför Johannesburg.
Annars var det mesta ganska förväntat i dagens nomineringar.
"Avatar", som numera officiellt kan räkna sig till världens mest framgångsrika film ekonomiskt sett, kan också plocka hem statyetten (det är väl mer troligt). Eller varför inte "Precious", som inte heller oväntat plockade en nominering i sex kategorier. Det blir visserligen ingen Oscar för Mariah Carey, men däremot välförtjänta nomineringar till både regissören Lee Daniels, huvudrollsinnehaverskan Gabourey Sidibe och birollsinnehaverskan Mo'Nique.

..men jag får inte skriva så mycket om den ännu. Först ska den få ha premiär på filmfestivalen i Berlin, sedan är det fritt fram att komma med omdömen.
Men jag kan säga så mycket som att det är en fantastiskt spännande och välskriven bok den bygger på, "Patient 67" av Dennis Le Haine.
Och att det (som vanligt) är ett risktagande att göra film av en bok som är så omtyckt. Och dessutom innehåller en så avgörande twist i handlingen att det skulle kunna kännas onödigt att återuppleva om man redan känner till den.
Om inte hantverket är tillräckligt bra för att stå för sig självt så att säga.

(Och med Scorsese, Leo DiCaprio, Michelle Williams och den härlige Marc Ruffalo, till vänster här ovan, är oddsen ganska så goda, inte sant?).

Veckans krönika! Trevlig helg.

Frånvarande pappor vimlar det av i filmhistorien. Dåliga närvarande pappor också. Den riktigt dåliga mamman är däremot en mer ovanlig figur. Men i vår dyker tre kassa mammor upp, som sviker sina barn på olika nivåer. Nästa vecka får vi stifta bekantskap med Miss Kicki (Pernilla August i högform), som låtit sin son växa upp hos mormor (utan någon egentlig förklaring). I ett försök att ta igen bjuder hon med honom på en inte så genomtänkt resa till sin internetflört. Det går så där.
Lite mer hardcore-usel är stackars Precious mamma, som utsätter sitt barn för vidriga övergrepp. Mo'Nique gör kanske sitt livs roll som morsan, som kämpar för överlevnad på samhällets botten, i Harlems getto.
I ett svenskt getto (om man nu kan säga så) sitter en annan morsa och suger på en cigg och tappar greppet. I "Sebbe", får vi följa dynamiken mellan 15-årige Sebbe och hans mamma och det gör ont i magen och hjärtat nästan hela tiden.
Tre smått fantastiska filmer om något av det mest tabubelagda som finns.

Fotnot: "Sebbe" har premiär 12 mars.

Har fått en finfin bok om hur det gick till när Maurice Sendaks bok "Till vildingarnas land" blev film, i Spike Jonzes händer. Den är sprängfull med bilder från inspelningen, små lappar med anteckningar, intervjuer med skådisar, förord av Spike Jonze och Dave Eggers, ja allt som man kan tänkas vilja veta om processen. Filmen har premiär i morgon och får toppenbetyg!
Vill du ha den? Skicka ett mail till mig (miranda.sigander@expressen.se) och motivera varför du borde få den här godingen så har du chansen att vinna.