Veckans krönika! Trevlig helg!

Amerikanernas ovilja mot textremsor resulterar då och då i Hollywood-remakes av utländska filmer.
Oftast blir det i aningen mer strömlinjeformade produktioner med snyggare skådisar i rollerna.
Härom veckan gick till exempel danska Susanne Biers "Bröder" upp i amerikansk tappning, med Natalie Portman, Tobey Maguire och Jake Gyllenhaal. Kritikerkonsensus var ungefär: Helt ok men originalet var bättre.
Så klart.
Det stämmer oftast. Men det är också en ryggmärgsreflex hos kritiker och andra förståsigpåare.
Nu är det "Millennium" som är på tapeten i USA. David Fincher sägs vara aktuell som regissör och genast börjar farhågorna sprida sig. I filmtidningen Empire skriver oroliga fans om "mästerverket som Hollywood inte kommer att göra rättvisa".
Men vänta lite nu. Vi snackar alltså David Fincher. Som skapat moderna klassiker som "Seven" och "Fight club".
Det är ju inte helgerån - det är en våt dröm. Förmodligen det bästa som kan hända den här filmserien.
Om han dessutom återigen teamar upp sig med Brad Pitt så är till och med en "Millennium"-uttröttad filmkritiker som jag villig att ge projektet en ny chans. 

I morse var jag och snackade veckans filmer med gänget i "Äntligen morgon" igen. Jag hade inte mycket gott att säga om veckans svenska premiär "Änglavakt" (men alla ni som älskade "Såsom i himmelen" kanske gillar den) och ännu mindre snällt att tillägga om "From Paris with love". John Travoltas nya actionrulle, som med besked knuffar honom tillbaka till det b-filmsträsk som Tarantino räddade honom i från i mitten av 90-talet. Lyssna här!

Foto: Mix megapol. Morgonmys och filmsnack.
Nästa vecka ska jag snacka om svenska ungdomsfilmen "Klara" och "Nowhere boy", om en ung John Lennon.

Har precis varit på pressvisning av nya barn/ungdomsfilmen "Klara". Den handlar om hästjejen Klara som egentligen inte kan rida men gillar hästar. När hon flyttar och hamnar i en ny klass full av hästtokiga tjejer får hon smaka på den obarmhärtiga hierarkin i både stallet och på skolgården, den som avgör vilka som är "in" eller "out", som Heidi Klum skulle ha uttryckt saken. Innan hon vet ordet av ska hon, helt otränad, delta i en galopptävling! Om bara en månad! Som tur är dyker en het kille i trettonårsåldern upp och kan träna henne.
Ok, det övas inte lyft men väl svåra balansövningar. I vatten! Förstår ni, det är hästar i stället för dans men annars är detta precis som "Dirty dancing" fast för tweenies.
Klara har dessutom en pappa som berättar om vikten av att följa sitt hjärta och dessutom kliver in och reder ut problem när det behövs.
Precis som, ja just det, Babys.

I Stockholm pågår just nu Tempo dokumentärfestival, en grym festival med allehanda dokumentärfilmer. Jag har inte hunnit dit än men om jag kunde gå idag skulle jag se "La danse the Paris Opera ballet". Den är gjord av dokumentärräven Frederick Wiseman, nu i 80-årsåldern. Han är också på plats i stan och samtalar med Andrea Reuter på Södra bar i kväll!
Se där, dagens tips.

En titt bakom kulisserna på Operan. Gissar på blod, svett och tårar i mängder.

 

En snabb reflektion efter att Kathryn Bigelow gick och vann regipriset på Oscargalan: Det snackas ju ofta om att det behövs mer "kvinnliga perspektiv", att det är just det som är anledningen till att "släppa in" kvinnor på de högsta posterna (i filmbranschen eller styrelserummen). Är inte det bara nys?
"The hurt locker" handlar om Irakkriget och i huvudrollen finner vi en man som är skadad av sina erfarenheter där. Kvinnligt perspektiv?

En annan av årets nominerade filmer var "Precious". Om en ung tjej i Harlem och hennes vidriga morsa. Alla större roller gjordes av kvinnor. Regissören var en man, Lee Daniels. Manligt perspektiv?

Kan vi inte bara konstatera att det är viktigt att det finns både män och kvinnor på höga poster i samhället för att befolkningen består av just män och kvinnor och att det ur ett rättviseperspektiv är orimligt med något annat sätt.
Vilket "perspektiv" de sedan väljer att skapa/iscensätta är väl egentligen inte så viktigt? Olika röster i sig borde vara tillräckligt.

Ännu en Oscarnatt till ändå. Medan festadet tar sin början borta i Hollywood är det dags att knoppa in här hemma. Skälva galan kommer väl inte gå till historien men det gör däremot Kathryn Bigelow, som första kvinna någonsin att ta hem Oscarn för bästa regi. Stort. Att hennes förhållandevis lilla indiefilm dessutom blir den stora vinnaren är också kul. Men roligast av allt var att Sandra Bullock vann sin Oscar. Och det säger jag utan att ens ha sett filmen det handlar om ("The blind side", svensk premiär i vår). Så mycket gillar jag henne!

Att kalla "Avatar" för förlorare är en smula löjligt med tanke på den ekonomiska toksuccén. Men på Oscargalan blev det bara tre priser (art direction, foto och specialeffekter). James Cameron gråter väl hela vägen till banken...

Den gick upp på bio i tre kopior, två i Stockholm och en i Göteborg. Nu kanske den kan få ett nytt liv? Med tanke på att den blev Oscargalans stora vinnare med hela sex Oscarstatyetter: Bästa originalmanus, ljudredigering, ljudmixning, klippning, regi och film.

Herregud, vilken kväll för "Hurt locker"-gänget!

Egentligen tycker jag inte att det är årets bästa film (heller) men jag är mycket nöjd och glad över att det inte är James Cameron och "Avatar"-gänget som står och kämpar emot tårarna just nu i sina tacktal.

En kvinnlig regissör, som gjort en totalt "okvinnlig" film, "The hurt locker" om en bombdesarmerare i Irak. Det är årets värdiga vinnare av ett av de absolut tyngsta priserna. Kathryn Bigelow spöade övriga nominerade, inklusive ex-maken Cameron.

Återstår att se om "The hurt locker" tar storslam och plockar även bästa film.

I två sekunder tvivlade jag plötsligt på att Sandra Bullock skulle slå Meryl Streep men så vecklade Sean Penn upp kuvertet!
Tänk att en skådis som precis vunnit razzien för årets sämsta filminsats också kan belönas med en Oscar. Det är så hoppingivande på något sätt. Något för oss alla att tänka på i stunder av upplevda personliga fiaskon. Oj, nu fäller jag nästan en tår här i tv-soffan. Det kan ju ha att göra med att klockan snart är 06 på morgonen. Men också att Sandra var så fin och bra.