Jag gör faktiskt vad jag kan, men jag kan inte hur jag än anstränger mig uppbåda någon form av sympati för landets mest pinsamme, dryge, arrogante och ovärdige Kleerup. Han är ett offer. Japp, så beskriver han sig. Han är ett offer för skvaller och ilskna påhopp – allt utan egen förskyllan!

Att han sen är stolt över sitt drogmissbruk och att han hävdar att det är varje människas rätt att dra en lina kokain eller två, har inte ett endaste litet spår med saken att göra. Han har i stället ”rasat över” att han (!!) blev så brutalt ivägsläpad av polisen (”snutjävlarna”) mitt på fina festen för att narkotikatestas. Men huvva!

Stolt som en tupp över sin egen fenomenalitet, men skitsur över kissprovsbehandlingen, störtar han därefter ut från kalaset och tänkte inte vara med och leka mer(!!) ”Näe, såå behandlar man då verkligen inte en supermegaultrastjärna som mig!” – tänkte han. Att provresultatet visade att han var knökafull av just kokain var inget han ens ansåg vara något att kommentera. Den självgoda, flottiga och maximalt oattraktive idioten menar nämligen på fullt allvar att utan droger gjordes det ingen musik! Nä, det är omöjligt att prestera, säger han.

Det visade sig – föga förvånande – att han inte hade så många åsiktsfränder om detta som han hade trott, det han möttes av var istället massiv kritik från så väl de ”egna leden” som av oss vanliga musikkonsumenter!

Haha! Så det kan gå va!?

Nu har han suttit och gnällt i radio också, han ”har givit sin sista intervju!” – i alla fall i det här gudsförgätna landet.

Som för att straffa oss tänker han därför packa väskan och guran och bege sig utomlands, till ett land där han uppskattas bättre.

Jag har en vädjan till Kleerup – Packa fortare!!!

=D

Näe, jag har inte så mycket till övers för vare sig droger eller surpuppor!

Sur jävla idiot