Hej alla underbaringar!

Jag håller på att städa i pyramiden och den heliga kossan (Hathor) har lite att stoppa mulen i… men jag håller kollen – ska ni veta!

Kärlek – ärtor och förståelse! (Love, peas and understanding)

Jag ruttnar på en del tråk och närs av en del kul.

Det händer grejor i Egypti land, kan man säga… och om detta kan jag dessvärre inte orda så mycket som jag kanske skulle vilja. Det finns en och annan som skulle kunna hitta hit…

Jag tror att det händer oss alla någon gång, att vi blir helt invirade i en massa ovälkommet tryck och viljor och åsikter från alla håll och kanter som inte alls gör någon glad – i synnerhet inte oss själva. Då är det viktigt att vi får vara sanna mot oss själva, extra viktigt, för att få någon ordning på de där tomtarna vi har på loftet… Det skulle man tycka iaf, dessvärre blir det inte alltid så.

Just nu känner jag mig helt omringad av massor av sådant som jag inte alls är sugen på att ha i mitt liv och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att styra upp hur världen har vänt sig. Finns det någon här som har en jäkligt stor åra?!

En mycket klok person i min närhet sa till mig att livet ibland är som en stor tankbåt. Man reser med den mot sitt utstakade mål, men så kanske man har glömt något eller måste byta riktning eller väja för något som ligger i vägen – då gäller det att ha tålamod. Att hejda eller gira med en tankbåt tar tid och det går långsamt hur man än gör, om man försöker gira för kraftigt kan den ju kantra.

Ungefär där är jag nu, jag hejdar och girar, men det tar sin tid. Jag glömde nämligen något. Något viktigt.

Roligt är att jag läser igen och att jag känner att jag begriper saker. Det är också roligt att jag har fått en ny vän av sån fantastisk kaliber att jag nästan baxnar över min egen tur. Om jag inte var så himla alert skulle jag kunnat häva ur mig att jag nästan är avundsjuk på mig själv, i det här fallet är det orättvist till min egen fördel så det bara sjunger om det! Det vimlar nya tankar och nya mönster i mig och jag har verkligen fått använda mitt intellekt och min glädje för ord i den här vänskapen… En oumbärlig person på alla sätt och vis.

… så har jag fått lite djupare kontakt med några bloggisar här också. Jag har nästan väntat på det. Att det finns så många så rent fantastiska och trevliga, roliga, smarta, givande människor här, bakom allehanda bloggnamn, är inget mindre än makalöst. Det är nästan bara uttryck som ”jösses” och ” det var som fan” som känns rätt att häva ur sig! Så jag gör det;

Det var som faan! =)

Ja det var lite ont och lite gott… e-kramar!!

Mitt favorithatobjekt – alla kategorier; Tito, har mot precis alla odds i hela världen lyckats bevisa att han kunde bli ytterligare lite lite dummare än vad iaf jag trodde var möjligt. (Tack underbara Marie för inspiration till skrivande).

Tito ynkar sig nu med eftertryck i den ytterst seriösa kvällspressen (som för övrigt levereras runt 07:00 till butikerna) över vådan att sitta i fängelse. Det är ingen semester alls menar han, det är nästa precis som ett arbetsläger och han måste tvätta om dagarna!!

Det är ju för hemskt! Den så känslige och sköre lille personen får inte göra som han vill i fängelset – har ni hört på maken!?? Lille Beltran vill ju sjunga om dagarna och nu får han inte det… stackarn… i fängelset och allt… oj oj.

Barnet som han förgripit sig på och barnflickan som han våldtagit känner säkert också att straffet är alldeles för hårt. Inte nog med att han måste sitta nästan två år i buren – han får inte göra som han vill heller! Jag tror deras hjärtan blöder för honom… NOT!

Snälla snälla Expressen –sluta gå en barnskändares ärenden! Sluta skriv om honom, man blir ju bara stum av häpnad över hur obegripligt korkad pajasen är och precis lika stum av chock över det faktum att det skrivs och trycks i tidningar!

Rädda oss från idioti!!

http://www.gt.se/nyheter/1.1670351/tito-det-ar-som-ett-arbetslager

Sorry  folks! Jag tappade sugen, det är viss sånt som händer – säger dom som vet. Det har varit ett turbulent år och jag hänger inte med själv, mycket blev inte alls som jag tänkt mig det och annat … ja det bara sket sig rent av. Just nu sitter jag med en charmant migränskalle och funderar över livets fullständigt genomomöjliga sätt att hantera en liten ärta som mig – hur blev det såhär?

Som många vet gifte jag mig i höstas, det blev inte riktigt som jag tänkt mig kan ja säga. Jag skulle skriva D-uppsats och bli kung, men så kom ju den dumma ekonomiska krisen… så jag har fortsatt att jobba på som vanligt.

Nu har jag hamnat i en känsla av att ha fastnat – på precis alla sätt. Därav tappad sug att skriva. Det är dumt egentligen för det finns knappast någon bättre terapi  än att skriva av sig… Sparka igång mig ingen!! =)

Hem igen, få tillbaka barnen! Tvätta kläder, shoppa festkläder, komponera sånghäfte. Skicka till tryckeri, ringa runt, klippa son, packa kläder.

Fara till Falun på bröllop!

Leva lite rövare i dagarna 3, åka hem, packa om. På måndag drar vi vidare till småländska klippor vid havet!

Utan värme försmäktar jag – så här packas det febrilt för Egyptenresa!

Shoppen är stängd en vecka eller två… två faktiskt om jag ska vara helt ärlig, och det ska man ju! =)

Jag var med om något lite ovanligt idag

En 9-årig kille satt och åt och småpratade med mig på lunchen, så sa han att jag såg ledsen ut. ”Det är inte min avsikt” sa jag och poängterade att det är varmt ute och att det nog var värme mer än ledsnad, det trodde han inte på. Sen sa han; ”du måste sluta att se ledsen ut – och om du håller på att läsa mina tankar nu så tycker jag att du ska sluta med det!”

Vad säger man? =)

Jag har lunchat idag, med en gammal nationsräv från … förr i tiden - då jag vandrade på jorden med dinosaurierna och mammutarna här i Uppsala.  Väldigt trevligt och spännande att få sätta klorna i någon som man umgicks med för 15-18 år sen sådär, massor av babbel och väldigt glest mellan tuggorna blev det… Tur att vi satsade på buffé! Man kan ju alltid hämta mer när gamla maten kallnat!!  =)

Jag har provat säkert 15 par omöjliga jeans och surnat till ordentligt av detta… det enda stiliga paret var inte så herrans billiga som man ju kunde ha hoppats, 1300 pengar – så jag hoppade det…. Då är det är bättre med stora outletshoppen … 300 för samma brallor, måste bara ta mig dit… *funderar men vill inte cykla 32 mil för ett par schyssta jeans*

Hmm… det var en stund sen jag skrev – jag tror livet kom i mellan. =)

Det händer så mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till det… å det kluriga är att det är i det lilla det händer så mycket stort. Å jag har blivit såt rabiat tråkig att jag inte ens flinar åt mig själv längre, jag som annars är en ganska finurlig varelse. Jag har nog glömt hur man är rolig, finns det någon här som kan tala om för mig hur man gör?!!?

Jag behöver ett gott skratt som förlänger käften - å det bums!

Under tiden (medan jag väntar på er hjälp alltså) sitter jag här snällt och dricker en slatt kaffe å mumsar på lite choklad.

e-hångel till alla!

Jaha, då har det slagit slint alldeles. Hon har blivit galen faraonen!

Jag har inte mer än fått hem studieintygen (naturligtvis prydligt underskrivet och stämplat) innan jag börjar se mig om efter merarbete.

Jag har 2 projekt på gång, bortsett från jobbsökeriet alltså (Det vore ju ett otroligt lyft att få ett jobb på utbildningen nu). Det ena är att formulera ett synopsis till min framtida första succéroman – jag har några bra grundidéer på lager - och det andra är att gå igenom Danderyydskans C-uppsats och fixa runt lite i den. Det är dags att den lämnas in och hon behöver låna mina ögon för granskning och analys av vad som är rätt och vad som kan bli bättre.

Klart som korvspad att kvinnan ska ha VG! Jag har den här någonstans i datorn…. *gräver runt*… ja… hmmm.

Jag håller dessutom på att läsa nu, en massa bra böcker som jag inte måste, bara vill läsa. Det är en rent underbar känsla… Det är för min egen skull jag läser – för mitt eget höga nöjes skull. Jag läser i sängen, i soffan, på bussen och i tvättstugan. Jag vill liksom inte lägga ifrån mig boken ”riktigt än” någon gång... Jag tar det som något bra!

Jo! Jag har ju precis fått hem mitt personbevis för ansökan om examen också! Tam-ta-dam… =)

Faraon(essa) Hatshepsut

Zåpp!

Det har varit tunga månader, veckor och dagar – men nu är jag som sagt äntligen klar. Det gäller bara att få kroppen att förstå det också. =)

Jag har blivit lite snällare och lite tamare redan tycker jag… men nog finns det lite grinig grävling kvar i mig, det får stanna kvar där. Som pöket sa härom dan – ”Du kan ju inte ta bort ALLT bra jag har gift mig till”!! Han tänker så rätt!

Då var äntligen den stora dagen här! Jag har äääntligen – efter lång möda och värk lyckats prestera en fullbordad examen. Här har man som en galärslav bitit ihop och tuggat vidare på det gigantiska evighetshavet av inlämningar, tenor och uppsatser – men nu, nu är jag klar!

Jag vet att råkade okynnes-söka hela 6 kurser till i höst (men nästan alla utom en på distans) och att jag har en D-uppsats att skriva , men den gör jag när jag vill! Och såklart en liten men naggande god vetenskapsfilosofi-kurs som bara måste läsas… =).

Men jag måste inte! Jag får om jag vill men jag har redan fått ut min examen! =)

MaatKaRe har således en fil. Kand. slutligen. Jösses…

En ny dag i köket. Bakom orkidéerna sitter jag och tittar på sol och barn och gröna träd - det är ganska ok faktiskt. Jag är nöjd. Barnen har picknick under en stor björk, de ritar med gatkritor och lekar med bollar. =)

Nu ska det blir klart. En eller två sidor till bara, sen så.

Utan kaffe försmäktar jag i köket! På en stol framför ”lappen” grunnar jag på omöjliga formuleringar av hopplöst tråkiga ord. Min hjärna är inte gjord för att hantera sån här gränslöst omänniskovänlig text! Boken är inte ens nästan användarvänlig och bokstäverna vill lixom stanna kvar inuti fingertopparna, de verkar inte vilja ut alls! I vanliga fall brukar just ordfattigdom inte vara ett problem som berör mig men nu jäklar, nu har jag åkt dit ordentligt!

Trotts detta sitter jag här och bläddrar och läser och kliar mig i huvet, jag öppnar dokumentet och läger fingrarna an mot tangenterna, jag vill ju. Det måste vara tanken som räknas!? Eller?

Hur jag än gör så kryper den där lömska högra handen iväg och parkerar sig på musen och vips så är jag inne på fejsboken, på andra bloggar, läser nyheter, skriver inlägg i onödiga debatter… jag skriver brev och mail och jag chattar också – verkligen listigt! Not.

Jag måste måste måste måste måste bli klar!!! Ju!!

Jupp, det är jag - Big time. jag skriver och jag tänker och jag formulerar mig. Det har nämligen äntligen hänt! Jag har formulerat ett makalöst ont hot om sushi-ätning (det värsta som finns!!) om jag inte är klar innan söndag! =)

Så nu har det lossnat!

Jag riktigt känner hur paniken sprider sig i kroppen på ett alldeles rafflande behagligt sätt - nu jädrar annåda ska här tokpresteras!

Och ärligt, det funkar! ;) Det är inte tu tal om att jag har förlorat förståndet alldeles.

E-kläm!!!

Sonen har varit och pyamasbrottats (Aikido) idag igen, det börjar dra ihop sig för gradering! Några veckor kvar bara … sen så smäller det! Det är en duktig liten apa – sonen – han gör allt rätt och har väl egentligen som största problem att han;

1, saknar motstånd från någon annan unge med samma fallenhet för sporten. (Det är inte alltid roligt att vara överlägset ambitiösast)  

2, han har svårt att komma ihåg vad alla greppen och kasten heter på japanska. Det är banne mig ingen enkel sak!

Han beslutade sig för att köra med utpressning, antingen cyklade vi tillsammans eller så vill han inte fortsätta. Han vill att jag ska sitta på bänken och titta på och göra tummen upp när han är bra och att jag ska se när han kastar sig som en totalgymnast i golvet och far upp på fötterna igen. =) Idag var det dessutom helt fritt från spretiga nybörjare i lokalen – äntligen!

Så i veckan ska vi träna på gräset här ute, det är fulländning vi vill åt på den stora dagen!

Jag har banne mig tvingat allt junk ur huset! Som en gigantisk ångestbula har den värpt och nu är den borta! =)

Snart har jag blivit tam och vän igen!

Lördag, vackert väder och vara-ute-i-solen-tvång råder, så jag sitter inne i köket med lilla loppan och käkar mackor i stället.

Mannen rusar runt med kartonger och lådor av olika format, lampor, säckar och småpåsar flyttas flitigt ända härifrån och hit. Det finns så infernaliskt mycket skit i vårat förråd så hälften vore nog - och så ska det också bli! Faraonen har beordrat operation ”brôtestömning” och har pekat med hela handen. Visserligen bor vi i lyxvåningen med ”allt det där utrymmet” men förr eller senare blir det för mycket även för mig.

Sedan 2 år har vi kartonger staplade i sovrummet, vad som finns i dom har jag ingen aning om och jag kan heller inte tvinga fram något intresse för dom mer än att dom ska UT. Jag blir inte riktigt klok på den stora förtjusningen för att stoppa saker i fula lådor och ställa dem mot väggen… Tydligen var den trasiga videon jag slängde för 1½ år sen också sparad. Meeeh!

Jag vill ha rent hus!!

Sol! Sol! Sol!

Idag är det allt bra skönt att njuta lite av solen, ja visserligen blåser man nästan bort på kuppen men - det är smällar man får ta! ;)

Fredag och en massa helg, kan det blir bättre? (Om man bortser från semester) Wiiiih!

Jag är snart klar med allt jag måste vara klar med, efter det finns bara Nu. När jag äntligen har nått Nu kan jag äntligen efter all den här tiden bara sätta mig ner när jag så behagar – och helt slippa den där krypande känslan av ”måste”, ”borde” och ”skulle inte du…. ?”. Jag längtar.

Det spelas musik inuti mitt huvud för fulla muggar, jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men det är väldigt sällskapligt och trevligt. Den fuktiga tunga vinterfilten har nästan helt ramlat av nu och jag känner mig en gnutta rakare i ryggen och jag är väldigt mycket gladare och tänkigare än på mycket mycket länge, säg doktorn – är jag sjuk?

Förstår ni vad det här innebär för nationen Sverige? JAG kommer äntligen kunna ge mig hän när jag visar mig bland folk och … bloggisar! Det blir mer fest på festen, somrigare sommarlov och livsglädje som ska levas ut! =)

Tjohooo! Här gungar en ko!

Jag har en knopp som tänker saker och just nu verkar det ha brakat lös alldeles fullständigt. Det verkar som jag med jämna mellanrum drabbas av insikter och medvetande om saker som är så enkla att man knappt ser dom, det är som om dom är för nära för att jag ska kunna upptäcka dom. Som när jag får slita av mig brillorna när barnen visar mig något alldeles för nära – det går inte att se om man inte tittar!

Jag behöver nog lite hjälp tror jag, en handledare vore inte dumt.

Finns det möjligtvis någon här i faggorna? *Hoar lite och små-ropar*

Tänk om jag skulle bli galen på allvar i stället för att småfjalla såhär? Det skulle onekligen förenkla en hel del! =)

Ute ser det väldigt vackert och soligt ut - fast just 7 grader kanske inte är den mest inbjudande temperaturen man kan tänka sig. Här inne är det trevliga 22 i stället, det känns bättre lämpat för min hudtyp ;-) – känner jag. Blek och fräknig är man, frusen så det räcker och bosatt i ett land som visserligen har sina fördelar, men som är vääääldigt kallt.

Nä, jag känner att jag är skapad för något mer gästvänligare trakter med lite mer sommartemperaturer i rörelse. Tänk att inte frysa häcken av sig så fort man ska nån stans… *drömmer*  ..

För en bunt år sen var jag i Turkiet och gottade mig, mitt i Juli, kan man tänka. Det var nog 36 grader och en gnutta hett, men efter ett par dar (okej en kanske) hade jag acklimatiserat mig fullständigt och trivdes som fisken i vattnet – jo bada gjorde jag en del också. =)

På Cypern var det samma sak, perfekt väder. Jag antar att det är nån vajsing med min inneboende termostat eftersom jag inte blir svårt sjuk av behaglig och tropisk värme. Nu i sommar ska ju jag och Mr Pöket åka på bröllopsresa till Egypten och det ska bli sååå härligt! Jag längtar! Allt fram tills dess är fruset! Jag minns nog skolavslutningen förra året, kallt och jävligt var det, kanske 15 grader. Det är ju helt otroligt! Så säger dom att vi går mot varmare tider… ?

När jag var barn blev vi itutade att vi var på väg mot en ny istid och att dessa återkom periodiskt i naturen, jag har beslutat mig för att tro på det i grund och botten, dock förstår även jag att vår påverkan/inverkan på naturen har satt de givna reglerna ur spel och att vädret inte gör som man förutsatt. Isar smälter och öknar breder ut sig, stormar och orkaner far omkring, jordskalv brakar sönder länder och det snöar i Kairo om vintern… inget är sig likt - utom här. Pålitligt kallt är det.

Varför ligger inte Sverige i höjd med Spanien?

Tänk att det kan vara så in i vassen segt! Jag har massor att göra och ändå lyckas jag inte riktigt piska upp den där önskvärda styrfarten… Siiiten åxå!

Lilla loppan är sjuk och gurglar host… ja lite sånt där annat gunk är hon också berikad med, stackarn.

Helveteskanalen (Cartoon) står på här och babblar hysteriska barnprogram i raketfart och stör ut mig fullständigt, kaffe får man heller inte dricka i de mängder som jag skulle vilja och deadline närmar sig med älgakliv. Dags att ge mig själv en uppsträckning, rätta till kläderna, sätta mig ordentligt med boken och SKRIVA. Jag menar, hur svårt kan det vara?? ;-)

Jo du Trulsan, jag måste ha hittat en dunderkur när jag slängde allt vad cigg heter åt skogen. Nu var det visserligen ungefär 16-17 år sen men nog vet jag att jag rasade i vikt. Jag gick helt enkelt över till kexchoklad och cocka-cola – vilket inte helt oväntat gjorde mig överkativ… =) Som katten Findus for jag runt och tappade någonstans mellan 7 och 8 kilon, det var inte helt smart för innan så vägde jag inte så fansansfullt mycket som det var. Suget försvann iaf på en vecka – choklad är pålitligt!

På dagens schema står:

Skriva, skriva, skriva och skriva

Laga punkan på cykeln med den inhandlade slangen som ligger i hallen och väntar

Mocka undan vinterklädesröset och alla pulkorna som ligger i hallen

Äta något innan jag rasar av stolen

Vara en god och snäll mamma och bjussa lilla Loppan på många kramar

e-hångel till alla!

Jodå, jag lever =)

Världen är full av krokar och jag råkade fastna lite på en… eller, ja några faktiskt – men nu är jag räddad! För sjuttiofjärde gången i rad har jag om-bestämt mig – igen – och har nu tagit en hel rad riktigt smarta, listiga och oändligt begåvade beslut! Äntligen har jag både kurs och styrfart! =)

Jag är larvigt nöjd med mig själv. *Klappar mig lite på huvet*.

Uppsatsen är lagd åt sidan tills jag får den hjälp jag behöver. Resan är bokad och betald, hurraaaaa!!!

Jobbet funkar och jag har en massa nya som jag ska skriva ansökningar till, idag gärna. Min dumma dumma restuppgift håller på att bli o-restifierad… jag har kommit näsan halvvägs på den och det vore toppen om jag lyckades dunka iväg den idag eller i morgon.

Det är vår i luften och huset är inte längre mörkt och fullt med geggiga och blöta vinter-barn-ytter-kläder, aporna leker mycket utomhus i halvkylan i sina försök att samla på sig förkylningar – allt medan jag har värpt på alla mina tankar och bränt massor av tid på Facebook.

Förlååååt!

Nu är jag iaf här igen!

Det blev Egypten! =)

Bada bada bada, sola äta, resa, titta, lukta känna…. Dofterna i öknen, maten, alla monument… Och jag ska få träffa Hatshepsut i Deir-El-Bahri!! Jaaaa… Hurra!!!

Annars har jag en elakartad infektion som gör mig ohemult trött, nackspärr och huvudvärk. Bortsett från det är allt bra. Ungefär.

Jag har inte bara misskött bloggen här, jag har också totalt misslyckats med att komponera självlysande och vacker pedagogisk text – totalt faktiskt. Det dumma företaget hör inte av sig som det ska, så jag vet inte längre hur och om det blir några intervjuer. Min handledare är inte riktigt så anträffbar som hon skulle ha kunnat vara heller men det är långt ifrån något jag håller emot henne. Stackars människa, hennes föräldrar dog här med en månads mellanrum… =( Det verkar som det går troll i den här uppsatsen (som hittills är så minimal den kan vara)… nåja, det ordnar sig. =)

Gardinerna åkte ner och nya vita åkte upp. Linnegardiner med ett sparsmakat och diskret broderat mönster, nya gröna löpare från indiska och fina nya vita/genomskinliga tabletter från stckhm pryder nu vårt kök. Enkelt, snyggt och luftigt. Hela taket åkte upp minst 40 cm och väggarna breddade sig med nära nog en meter på detta tilltaget. =) Nöjd! Lilla jag får saftiga stilpoäng – jäää!

Hårt beskuren mat, magkatarren är besvärlig när den väl har installerat sig i kroppen. Ut ska den och botas helst med 7-8 vitpepparkorn om morgonen, nästan inga kolhydrater av spannmålsart, ris eller potatis, många snälla grönsaker och snällt kött och mjuk fisk. Magen är nu på väg tillbaka till ett mer normalt uppträdande. Bönsallad med olivoljevinägrett och massor av persilja funkar till det mesta!! =)

Annars kollar jag och pöket.. förlåt – maken (!!!!) efter en trevlig bröllopsresa, vi behöver besluta oss ganska snart tror jag. Tydligen är det inte säsong i juni/juli att åka till Venezuela. Inte heller till Bali, Vietnam eller Kambodja har någon som helst säsong då. Argentina var kört och tro det eller ej men Egypten verkar svårt det också! Skam den som ger sig!!

Söndag är det idag. Jag har svullat i mig giganto-fantomiska gazillioniska fantasimängder av pannkakstårta (dekorerad med hallonsylt och grädde) och kaffe. Sedan toppade jag det hela med en trave After Eight… jag har även planer på att toppa toppströsslet med en slatt Madeira… Mmmmm... Jag tycker att jag kan få det.

Nu har jag haft galopperande skallebang och ögonryckningar av osannolik frekvens i dagarna 6, jag har tröttnat! Eventuellt kan ett besök hos den gode doktorn vara något som jag borde tänka på men vanligtvis brukar de rycka och dra lite i mig för att avrunda med att friskförklara mig. Om så armarna hängde bakofram, tänderna ramlade ut, febern var över 57 grader och sänkan talade om att de vita blodkropparna upptog 87% av mitt ”blod” – skulle de friskförklara mig. Detta är mitt öde. Endast om det är hål på mig, blodet forsar eller om det finns vittnen på att jag har drattat på huvet och skrubbat bort näsan i gruset, finns det en möjlighet för mig att bli trodd. Det handlar nämligen om trovärdighet.

Av någon anledning ser jag både ut som en simulant, en sån där som vill ha ledigt utan anledning, och en arbetsnarkoman som bara inte vet hur man spänner av. Som arbetsnarkoman får jag ofta uppmaningen att stressa av och ”sätta mig ner efter jobbet”.

Mhmm, tänker jag. Undrar om det är fel sorts stol jag har här hemma, eftersom den uppenbarligen inte duger till att sitta på… Inte så det räcker för en doktor iaf.

Livet som simulant bjuder också på många överraskningar, speciellt överraskande är att jag tydligen är benägen att smita undan alla former av jobb och ansvar… Alltid lär man sig något nytt om sig själv!

Nä då rekommenderar jag definitivt fotskador framför migrän och huvudproblem. Om man inte är man förståss, då kan man nämligen få penicillin mot bihåleinflammation - inte ett ord om simulering eller arbetsnarkomani.

När jag blir stor ska jag begripa det där.

Trött, svårt migränig och väldigt öm i båda fötterna. Livet är med andra ord inte bara underbart. Jag har iaf ställt kryckorna i köket nu och rör mig utan dem och fötter  knakar och ömmar på ett spektakulärt och tryggt ångestingivande sätt.

Migränen har satt sig i ögonen och i balansen den här gången. Solbrillor på, persienner ner, Eeze in i munnen och spröt (dvs. tryck) på huvet. Ja ja, vad är väl en bal på slottet?

Idag kommer min älskling hem från sin skidkonferensresa i ALPJÄVLARNA (fuskigt), då kan man kanske få sig en tröstekram och lite klapp på huvet? =)

Krameli-kramkram-kram!

Ja en del människor bara kan, att jag är en av dem är ingen nyhet – iaf inte för mig. ”Redan som barn var jag liten” (Lindemann) och utförde rent osannolika trick med mig själv, till mina föräldrars stolthet. Några axplock av jag åstadkommit är t.ex;

Bli biten av hundarna och därmed få i mig i runda slängar 10 ggr fler stelkrampssprutor än vad som torde vara normalt (helt och hållet sant)Jag fick röda hund 2 ggr

Jag skrek av ilska tills jag svimmade (men detta är bara hörsägen, visserligen från mamma – men ändå!) på en vacker klippa ute i skärgården, en solig och vacker dag när jag var lite tjurig bara.

Jag klotade ner för trappan och landade upp och ner i grinden nedanför med ett ylande, som dock inte fick mina päron att rycka så mycket på axlarna som jag hade förvänta mig. De menade att eftersom jag skrek så levde jag ju, det tog en stund men till slut var även jag övertygad om detta.

Jag har fastnat med fingrar i låsta bildörrar som smälls igen, fump! Aaaje! Mest uppmärksamhet lyckades vi ofrivilligt dra på oss någonstans i Frankrike, mitt i natten dessutom, på ett litet och ekande torg. Japp, jag skrek lungorna ur mig. ;)

Jag har ”vänt mig om och gått ifrån foten”… ja den envisades med att sitta kvar i golvet på det dumma jobbet, stukning Big time alltså. Kryckor och annat larv i 7 veckor.. Jag har ramlat (när jag bara stod upp och höll i mina slalomskidor) rakt på min axel så den delvis krossades mot den mjuka snön – utanför Sunwing-hotellet i Åre. Sjukstugan nästa och trassel med högerarmen sedan dess.

Jag har haft en synål fastkilad i foten (i skelettet) som en mycket vrålförkyld norsk doktor försökte lokalisera genom att sicksacka med skalpellen i min fossing – tills han stötte på den, sen tejpades jag ihop.Jag har fått borrelia av en flygande besnablad stekel i Marocco, den bet mig i benet på julafton -86. Jag har nog som ensam patient i vår lilla sommarstad, kommit till lasarettet med en betydande sårskada på handen orsakad av en tvärförbannad fransk vädurskanin, som råkade ta ut sin ilska på mig i stället för på bollen bredvid min hand – så som han avsåg. =)

Jag har stannat vid ett rödljus med min cykel och uppenbarligen trampat så fel att hela benet vek sig. Stukning hette det men jag var svartlila ända uppe på låret av blodsutgjutelser från foten… Kryckor 6 månader och balansterapi, jag är fortfarande inte bra.

Om jag inte visste så himla mycket bättre så skulle jag lätt kunna tro att jag har ränt hos alla möjliga ”Akuter” snäppet mer ofta än vad som skulle kunna anses normalt, hur många besök som mina jämnåriga generellt hunnit med har jag dock inte en susning om..

Det allra senaste som har hänt är att jag har trampat väldigt snett igen, med den andra foten den här gången (tack och lov), så nu hasar jag runt med kryckor igen. En praktvurpar var det och jag är öm upp på utsidan av benen och foten är blågrön. Ja, lite svart är den nog fläckvis också. Jag har sån förbaskad träningsvärk i bröstet och i armhålorna, jag är helt slut i kroppen.

Jag har fått påpekat för mig att kanske kanske har detta hänt för att jag skulle sätta mig ner och andas lite, att någon där ovan fick nog av att se mig rusa runt som en skottspole och göra grejor till förbannelse… Naturligtvis är detta en helt befängd idé, eftersom jag är både sansad och bara har ”lagom” mycket att göra – eller hur?!

Så nu sitter jag (för att vara snäll och generös) här och tar itu med uppsatsarbetet, jag strukturerar och läser och grunnar vidare på dispositionen, kontaktar företaget som jag ska skriva för, lånar böcker till Carolina (Rediviva, det var för övrigt när jag skulle hämta böcker där som jag pajade foten. Kanske är bibliotek farliga för kroppen?) så att jag vet vad jag ska skriva om… osv.

Ja ja, vad är väl en bal på slottet?

Fotmos och kryckhoppning… =/

Nåja, det går väl över va?

Siiiiten!

Här är det så fantastiskt underbart långsamt att jag kvillrar av lördags-slöhet och slappar-glädje! Det är inte alla förunnat att bara dega såhär som vi gör… och jag kan väl kanske misstänka att jag förr eller senare själv blir galen på det och kastar mig ut i utomhuset – förmodligen bara för att hämta en pizza eller 4, men nog räcker väl det för daglig motion?

=)

Mitt huvud grubblar på uppsatsarbetet, vad har skrivits om detta och vad är fortfarande fritt att orda om?

Ska jag ge en full bakgrundsbeskrivning med hur utvecklingen har sett ut för fenomenet/tjänsten, så att alla kan följa vad som händer – eller ska med förenklad sammanfattning älga fram i en beskrivning av hur det hela utvecklats och nu går till, så att läsaren fortare får ta del av utvärderingen av mitt valda företag? Bah!! *Muttrar som självaste Häxan Surtant*

Ja ja, jag får väl sätta mig och idiotläsa boken igen så kanske det klarnar… kanske… Föresten vill jag ha godis!

Jag gör faktiskt vad jag kan, men jag kan inte hur jag än anstränger mig uppbåda någon form av sympati för landets mest pinsamme, dryge, arrogante och ovärdige Kleerup. Han är ett offer. Japp, så beskriver han sig. Han är ett offer för skvaller och ilskna påhopp – allt utan egen förskyllan!

Att han sen är stolt över sitt drogmissbruk och att han hävdar att det är varje människas rätt att dra en lina kokain eller två, har inte ett endaste litet spår med saken att göra. Han har i stället ”rasat över” att han (!!) blev så brutalt ivägsläpad av polisen (”snutjävlarna”) mitt på fina festen för att narkotikatestas. Men huvva!

Stolt som en tupp över sin egen fenomenalitet, men skitsur över kissprovsbehandlingen, störtar han därefter ut från kalaset och tänkte inte vara med och leka mer(!!) ”Näe, såå behandlar man då verkligen inte en supermegaultrastjärna som mig!” – tänkte han. Att provresultatet visade att han var knökafull av just kokain var inget han ens ansåg vara något att kommentera. Den självgoda, flottiga och maximalt oattraktive idioten menar nämligen på fullt allvar att utan droger gjordes det ingen musik! Nä, det är omöjligt att prestera, säger han.

Det visade sig – föga förvånande – att han inte hade så många åsiktsfränder om detta som han hade trott, det han möttes av var istället massiv kritik från så väl de ”egna leden” som av oss vanliga musikkonsumenter!

Haha! Så det kan gå va!?

Nu har han suttit och gnällt i radio också, han ”har givit sin sista intervju!” – i alla fall i det här gudsförgätna landet.

Som för att straffa oss tänker han därför packa väskan och guran och bege sig utomlands, till ett land där han uppskattas bättre.

Jag har en vädjan till Kleerup – Packa fortare!!!

=D

Näe, jag har inte så mycket till övers för vare sig droger eller surpuppor!

Sur jävla idiot

Lilla Yster undrade;

- Sjuk?

- Men du dricker väl sprit?!!

Jovars, det händer. =)

Som den listiga flicka jag är – har jag förstått att det allra bästa sättet att tjäna pengar på i det här landet, är genom att skriva sin alldeles egna och oumbärliga modeblogg! Därför, mina vänner, startar jag en egen modeblogg här och nu!

Jag kommer att tåta lite i trender och nödvändiga plagg, berätta om nya spännande material och så kommer jag att se ut som en utstökad idiot i kvällspressens extrabilaga om onsdagar och fredagar – allt för att ni ska begripa bättre hur ni ska se ut! =).

Är det något som någon undrar över är ni självklart välkomna med frågor om mode, jag ska svara så bra jag kan. Det är ju inte helt säkert att ni får svar på stubben – då mitt nya uppdrag kräver att jag kuskar runt och tittar på undernärda anorektiker – förlåt – modeller ska det stå, som visar upp sig med våra främsta klädskapares alster hängandes över sig!

Med lite tur kan vi titta lite närmare på de nödvändiga skönhetsingreppen som är trendiga för säsongen också. Flaskhals, extrem-bantning, kokain-näsa och hängande ögon (populärt kallat Kate-Moss-stilen) är väldigt inne just nu och bör exponeras ännu lite ytterligare i media.

Exempel:

Vi kommer att förkovra oss i allt från skor;

Till hattar!

Dessa uunderbart vackra och stilrena huvudbonader följer självfallet upp de spännande trender som kommer nu under våren. Det ska vara diskret och glädjande på samma gång, bäraren av dessa kommer tveklöst att känna sig fräsch och inspirerad!

Lite senare under våren finns det så äntligen utrymme för riktigt fina vintage-kläder, under försommaren kommer trycket att ligga på de secondhand-butiker sommar förstått vad som komma skall – matchande kläder i stora sällskap!!

Mer om detta får ni se mer av då.

=D

MKR

// Moderedaktör

Vaknade illa trött och nerburrad i det stora fluffiga kudd- och täckeshavet klockan 11:35 – jösses, säger jag bara! Sen åt vi frukost och efter det har vi gjort ”ingenting” med stor framgång. =). Lilla loppan plopp hade beslutat sig för att sova kvar hos mamma inatt och sonen som sov hemma, var precis lika slö han som vi, det har varit luuuugnt här med andra ord.

Igår var vi och grattade mamma på födelsedag och namnsdag med en liten kompakt digitalkamera och Svea rikes största tulpanbukett!! Store broder kom med liten apa från Sumpan – dagen till ära, det blev middag och testning av kamerna. Barnen lekte som galningar och spelade DS bredvid varandra i soffan – 3 apor på rad med varsin liten ynkans konsol i tassarna … vad ska man säga!??!

Ploppan blev alltså kvar hos mormor med en godispåse och 2 stora gosedjur, medan vi åkte hem för att se resterande plågsamma bitar från det som förr i tiden kallades Melodifestivalen

 – Gääärfhhh, vilken plåga det var! Är det över huvud taget möjligt att skita ur sig sämre låtar, kassare uppträdanden eller en mer spastisk programledare?? Går det att skapa större hysteri kring något så pinsamt dåligt? Varför tror vi fortfarande att vi kommer att få stimuleras av någon som helst form av intelligentia när vi beslutar oss för att titta på skiten?!! Varför finns programmet kvar?

Jag hade lyckats inbilla mig – i min barndom – att ett villkor för att en låt ska kunna anses ”bra” eller ”gångbar” eller ha ”vinstchans” var att den iaf har en refräng som är ”catchy” … jag har en fråga till er alla där ute; har vi hittills blivit utsatta för någon låt än som innehar den kvaliteten?

Jag ska säga att min hjärna svider – nästan lika illa av ”melodifestivalen”s låtar i år, som av Tito Beltrans försvar i rätten!  Det måste vara brottsligt att exponera intet ont anande svenskar för denna genom-onda skit!

Christer är EVIL!

Förresten – Agnes?!! … Det var kanske därför jag blev så trött och sliten, det är fullt möjligt nu när jag tänker på det… ?

Jag tänker personligen heja på Pontare - vare sig han är med eller inte!!

Mina axlar sluttar uppåt… jag ser jättefånig ut. Näsan är röd – nästan lika röd som mitt läppstift, och lyser upp hela mig – ”Mitt liv som Rudolf”- härligt!

Jag håller på att bränna hjärnceller i rekordartad hastighet här, för jag tänker så det knakar. Just nu känns det en smula ovant, men det ger sig nog. Det är uppsatsen som spökar… och trots att jag har lurat ut ungefär hur jag vill ha den så håller jag på att ändra om dispositionen på den hela tiden – inuti mitt huvud … Antagligen håller jag på så för att på något underliggande omedvetet plan skapa merarbete för mig själv, jag har nämligen redan konstruerat en ”ram” till den, som jag för övrigt är väldigt nöjd med! Jäklar, att man ska vara så knepig … Näe, jag har inte satt igång med arbetet än, jag håller bara på att ”baka till en bra form” så jag vet vad jag vill ha i den. Superflummigt – jag vet!!

Annars är det mest en massa giddrande på fejsboken som gäller, jag letar jobb som en iller och så försöker jag rensa upp i lyx-våningen emellan tankeanfallen… det där sista det går ju hellre än bra kan jag säga! =)

Ja, ja… vad är väl en bal på slottet?

Trött och förkyld… =/

Helt och hållet o-kul! Näbben tutar när jag andas och så gunkar det i lungapparaten…. Snor i ögonen och trötthet som är bedrövlig. Jag vill inte!!

Annars är allt underbart och hela världen är blommig och vacker! =) Det är ljust och fint ute, solen visar sig, datorn funkar, uppsatsarbetet har satt igång, skidorna är vallade, barnen är glada, vi har tokstädat hela lägenheten, min gamla råbundis från highschool har dykt upp på facebook (buskul!), jag tänker ut smarta lösningar på problemen, jag ahr fått hasa ner för berg, jag ska träna som en tok igen, maken är underbar…. Ja, ungefär så.

Blomma blomma blomma!!

Svejdens stora skidmetropol – Klövsjö, de helt obefintliga liftköernas Mecca! Här har vi varit i en hel vecka och plågat skiten ur slappa ben och före detta muskler…

Jösses vad slut jag är och jösses vad roligt det är!

Danderyydskan med familj och så lilla jag med familj knölade efter stort planerande in oss i 2 bilar med otroliga mängder packning och mat i beredskap, sedan for vi iväg på isiga vägar och stannade alltså inte förens vi var i Klövsjö – i republiken Jämtland alltså. (Här måste jag få påpeka att jag självfallet deltar i republikens frihetskamp, denna stillsamma men envetna strävan att bryta sig ur nationen Svejden, LEVE PRESIDENTEN!)

Ah! Frisk luft, barn i snödrivor och många långa meter snor. Av en ren händelse fick jag tag på vad som förmodligen var världens bästa hyrskidor, jag har fånflinat och åkt mig våpigt gnällig, benen har emellanåt uppfört sig som överkokt spagetti och själva finalen – den sista spunken som kroppen kunde uppbringa – körde jag ur kroppen i går på kvällsåkningen…. =)

Lille sonen har visat sig vara helt galen, han saknar helt och hållet vett och kör därefter. Jag har sett rökmolnen efter honom när han har backhoppat sig ner från toppen och brassat som ett jehu i skogen, käre Pöket har förstört hans omdöme fullständigt …. Snubbe …. ! Så nu har jag 2 sajkosnubbar i samma hushåll, man kan ju undra hur länge nerverna håller på en stackars faraon.

Dottern är en fenomenalfantastisk liten metodisk varelse, hon är dessutom orädd när hon åker och kommer nog i framtiden kunna bli något stort inom skidsport – om hon nu skulle vilja det. 7 år gammal och redan i den avancerade gruppen … undrar om hon kan bli Anja Pärssons protogée? Vi hade iaf skitkul och har absolut för avsikt att göra det igen! =)

Danderyydskan avvek dock redan i onsdags, kanske saknade hon hemmet (i okänd stockholmsstadsdel) eller så var det faktiskt som så att hon skulle jobba på riktigt – och inte bara använde det som ursäkt för att fly från tassemarken till civilisationen… ?

Maken hennes, och den lille ätteläggen stannade dock kvar och mosade snön till oigenkännlighet… grabbarna boys lekte som galningar i nerförslut *ser rörd ut*…

Pöket hävdar att man kan åka till Romme eller Kungsberget om det skulle knipa – över en dag eller så. Vilket självfallet får mig att undra – Var är min vinst? Stålars kosmos!! Stålars hitåt!!! *ropar*

Det är dags för återhämtning och för lite lugn och ro. Här packas det därför i ett tempo som är oslagbart! Hjärtat sitter i halsgropen medan jag rusar runt, lagar mat, handlar, packar, tvättar och... ja, allt annat också. Barnen är nedskruvade i sina sängar, DS är laddade, Gameboy är laddade, böcker finns, filmer ligger överallt och en och annan fluffig gosekanin väntar också på att stuvas i kappsäcken.

Jag vill ju bara skyta lite... vi ses när jag kommer hem igen!! =)

Man undrar vad som händer i bloggarike? Vart har alla tagit vägen – och varför?

Man tittar runt och inser att det är nära nog 4/5 av alla gamla vanliga som är borta, hur kommer det sig det? Visserligen har jag inte varit helt hyperaktiv själv på sista tiden men nog finns jag kvar alltid!

Har hela världen gått å döttat eller?

Hej hej!

Jag måste inleda med den hemskaste nyheten på den här sidan förra sekelskiftet – jag åkte på däng i pokern. Fråga mig inte hur det gick till – det verkar hur konstigt och oförklarligt som helst ju! Vi blev inte så många och vi höll inte på så herrans länge heller… dessutom far det här nog första gången nångsin som ALLA drack folköl och var lite dävna. =)

Om jag inte visste så mycket bättre så skulle jag kunna tro att folket hade varit ute och partajat! Alla var dock trevligt mosiga och snälla mot varandra, inga av de vanliga glåporden kastade sig över bordet – som elakast utstöttes kommentaren: Fy bubblan vilken mört!

Idag rapporteras halsont och trötthet, viss stress över pengar har också noterats och irritation över att jag misslyckats i minst 2 månader, med att ansöka om ledighet v. 8 för sportlovande i fjälltrakt. Olistigt. Fffhhhgt…. Hur dum får man bli?

I vilket fall som helst drar vi nästa lördag, ledigt eller inte – annars får jag väl ta det som obetald semester… siiiten.

Annars är allt gott… förutom allt det vanliga; städning som ligger efter, gigantiskt stor trötthet, inget underbart lyxjobb, skobrist och allmän o-rikedom. =).

Tänk att det ska vara så jäkla långt mellan fredagarna nu för tiden! Jag har bara inte tid med alla dessa vardagar som kommer i mellan hela tiden... jösses vad frustrerande det kan vara ibland.. =)

Jobbeli-jobb först och sedan strykerli-stryk... det är ca 8 maskiner tvätt som ligger här och väntar på att få strykas så vad jag ska göra i kväll känns ganska givet!

Men i morgon blir det poker... och lite spelinköp och lite planerande inför resan =) SPORTLOVET nalkas med stormsteg och laggen ska på!

Laleh sjunger i mina höron och märkliga harmonier rusar runt åt alla håll …  =)  Me lajks!

Jag är såå slut att det nästan är larvigt och ändå har jag inte lyckats ta mig till middan än… men jag drömmer om en bit saftig kossa med mängder av stekyta och peppar på… undrar om det går att lura Mr Pök med sig till den lokala äterian? Vi har en klanderfri Grek runt hörnet, som ofta och gärna serverar väl valda delar av kossa… mmm…. Jag ska villigt erkänna att laleh inte gör det lätt för mig att vara samlad och seriös – otäckt luddig och glad blev jag!

Här har jobbats och jagats barn, jag har tvättat i 4 timmar – ca 12 maskiner – och så har jag listigt nog tumlat så mycket av sängkläderna att alla rentvättade kvalster blev luddiga, varma och fastnade i filtret! Hehe… det gäller att överlista de små jävlarna! Sen har jag manglat allt! Mina armar är längre än Nilen och mitt psyke tog slut någon stans där i valsarna i mangeln men det var det nästan värt!

Lopporna bleve hämtade av Pökets ömma moder och har tillbringat all tvättiden med att förlusta sig i ett av stadens badhus. Om jag har förstått rätt ska dom ha trevligt hela kvällen med allt från mat-ätning till läxläsning, glass och filmkurr.

Meningen är alltså att då vi har en ”barnfri” (fånigt ord!), en kväll och en natt då vi inte behöver vara ansvariga för barnen – ska vi trivas och lämnas ifred att göra lite vad vi vill. Pöket är dock en smula ämlig och inte helt kurant, jag kan klia mig på tårna utan att böja mig och jag skulle mest uppskatta lite käk, någon pilsner och en otroligt mysig film! =)

Föresten – var det någon mer än jag som såg Holiday härom kvällen? Mmmmm! En film helt i min smak! Ja, om man bortser från den ynkepyttiga lilla detaljen att Cameron Diaz inte var så våldsamt hundraprocentig tillsammans med råhunken och ärkepuddingen ”vad-han-nu-heter”… Annars var den fantastisk!

Jo, åsså har jag varit på utvecklingssamtal (sonen) – mitt i tvätten… han är så himla underbart go den gossen! =)

Längst ner står det MaatKaRe, så ni begriper! =)

Jag skäms lite men det känns som jag har tappat babblet! Jag har ingen aning om hur det kunde hända mig – MIG AV ALLA MÄNNISKOR… kan jag kanske få lite hjälp? Hela huvet är fullt av att tänka och planera och allt, men mest med av att sakta andas ut och in … *andas för att bevisa detta* … jag har gått på högtryck för länge!

Vet ni förresten om att det inte är vare sig praktiskt eller hälsosamt? Man kan bli konstig, trött, blåst… ja till och med lite vimsig och disträ?!! Det här är allvarliga grejor… Jo fingrarna babblar vidare mest hela tiden – men mest på tjatterier på fejsboken och på mjällen. Jag kommenterar allt och alla hela tiden men jag verkar inte ha något egentligt att säga. =/

Fast jag kan lova och försäkra alla och en var att jag tittar in varenda dag, flera gånger!

Jag är hemma idag igen och vårdar min ömma mage. Den stökar och bråkar, ömmar och knorrar som aldrig förr! Igår trodde jag nästan att vi skulle bli vräkta av våra arma grannar… ynk…  trött är man och hungrig likaså. Duschen är trasig, sover gör jag – mycket, och äta… mjae, jag tror jag aktar mig för det en liten stund till. Världen här i lyxvåningen är instabil.

Om jag orkade skulle jag skriva nåt kul, men det kanske får bli i morgon i stället? =)

Jag är loj och helt ovillig till alla former av nödvändigheter – hur botar man det?

Förresten, kolla vad jag hittade!! =) Hahahahaha!

Lördags-hets… nästan. Vi vaknade och sträckte på oss, älsklingen tittade på klockan och barnen kom indrällandes ungefär samtidigt 11:30, jösses vad seeeegt! =). Jag kan faktiskt tänka mig att ha lördag flera dagar i veckan – så det så!

Mr MKR håller på att skura av köksgolvet och sen ska vi bära bord. De har stått på fel platser sen julen och nyår men det är först nu som det har blivit en bra dag att ordna detta på, jag antar att vardagsrumsparketten ska bonas också – mitt jobb. Inte för att jag känner någon kvillrande glädje över detta, eller någon direkt ork… men kanske efter en tupplur? =D

Min kropp har varit fullständigt ur led sedan inlämningen av ekonomitentan, jag tror att den var mer pressad än vad jag fått klart för mig… det är ju så lätt att inbilla sig att allt sitter i huvet, ändå är det ju fullständigt självklart att minst hälften av all stress sätter sig i kroppen!

Jag önskar alla en lugn och trivsam dag! (grattis Rufus – visst är det otäckt vad man kan göra med lite glädje i maggropen?!)

=)

Med tanke på att jag rent fysiskt presterar oanat pytte-lite just nu, är jag fantastiskt högeffektiv inuti mitt huvud. Här pågår rådbråkning och stötning av goda idéer till den tänkta uppsatsen, det formligen väller ut uppslag – efter sådär 2 veckor av total förstoppning. Tankarna flödar fritt, ut på mitt lysande stiliga wordokument här framför min näbb (ja fast bakom/under/bortanför det som jag sitter och skriver det här  inlägget på alltså), meningen är att jag ska fånga upp dem och stirra stint på dem - tills det där självklara formligen kastar sig ut från raderna och kladdar sig fast mitt i ansiktet på mig! Som alien-bebbarna ungefär! =)

Annars har jag mest pokrat, läst och hatat expressen, för att det blev så fult i bloggen!!

Med hjälp av en Rufus och hans ledtråd, i kombo med mitt genomlysande intellekt och mitt småhetsiga skithumör har jag dock insett att den här förb****ade bloggen är allergisk mot versaler – kan ni fatta?! Inte fler än fyra stora bokstäver på rad i rubriken, för så havererar allt!

Blä!

Fast jäklar vad jag är smart! =)

Varför har jag blivit utvald av blogg-jävlarna (de där små Kurtarna som sabbar livet för en) att få världens längsta sida?

Varför ska man just här behöva scrolla sig gomspalt när alla andra i hela förbena bloggarike verkar ha klarat sig alldeles utmärkt från detta? Är det en virus som noga har tagit sikte på mig - och som i all sin glans bara är ute efter att få mig att bli trött? Mmm, jag tror bestämt det.

Någonstans där nere *pekar surt* finns kommentarsraderna....

Det har sina sidor att vara ordblind;

"Diggiloogänget gör spelning i Ullared" står det visst ... jag hade på känn att det var nått lurt med "Dildogänget"!!

- Å vad tusan skulle de i Ullared att göra??!! 

Som när jag läste Single i Sumpans "framsida" första gången, Status: Snigel

Jag skrattade så jag skrek - å sen blev jag riktigt trött på mig =)

Nerramlad på andra sidan, fortfarande chockad men betydligt lyckligare än innan. Jag har hunnit vara på två jobb idag och sitter just nu och funderar på en del saker jag ska göra i eftermiddag.

Listiga framtidsplaner och en ”to do-lista” håller också på att skapas så jag fick faktiskt rusa in en sväng på LundeQ för att inhandla en maffig och vacker anteckningsbok, lite post-it-lappar och en ärtig men matchande penna =)

Jag håller alltså på att utarbeta en plan! Jag ska ringa och höra med lilla företaget ”D-uppsatsämnet” om de fortfarande är sugna och om de måhända har ett lämpligt ämnesfokus/ämnesinriktning till mig, jag ska mjälla iväg en flirt som resulterar i en intervju med stort ”big giant head” på firman ”himla smart att vi föreläser om D-uppsatsämnet” … allt för att få lite på fötterna! Jag ska färdigställa textanalysen (en bit kaka egentligen) och så ska jag kontakta min handledare på institutionen – kvinnan som ska hjälpa mig genom allt ont i världen under nästa halvår! =)

Jag ska brottas med banken och så ska jag klura ut hur jag kan få sonen till Aikidon utan att ta med Loppan – som behöver vara hemma och göra läxorna! Läsning för förstaklassare är något som man måste vara nooooga med!

Sedan början av november har jag haft stela axlar, ångestsyptom från magen, kramper över bröstet och svårigheter att slappna av kvällstid - sådär inför gå-och-läggandet ... allt för den jäkla företagsekonomikursen!! Projektledning-Management hette kursen och var utformad som en läskurs - för oss som helst saknar förmåga att hanera siffror utan att svimma av skräck och fasa. Det var inte så herrans många som var inskrivna på den och själv blev jag uppringd av kursledaren som faktiskt erbjöd mig en plats, han visste att jag har lite problem (lindigt sagt) och att jag misslyckats med den ordinarie företagsekonomiska kursen inte mindre än 2 ggr på 1 ½ år ... so...

Jag frågade naturligtvis allas vår fenomenal-förträfflige Rufus om han kunde hjälpa oss (min väninna Danderyydskan var också skriven på kursen och hon är minst lika siffer-analfabetisk som jag) med att förklara ALLT för oss. Jag fick också understryka å det fetaste, att vi faktiskt inte skämtar när vi framstår som totala fån - vi ÄR sånna här!

Så under december har vi haft stödsamtal telefonledes och vi har också haft 2 hela pluggadagar med vår speciallärare - tack Rufus! =) Fast vid det andra tillfället vägrade Danderyyydskan lämna hemmet och hävisade till larvig sjuka och feber å sånt... men hon deltog ändå - fast lite mer indirekt då... =)

I torsdags var det då inlämning av 6 ekonomifrågor och 4 casestudier... totalt 20 sidor bjådder och briljans levererade jag och vänninan också.

Stel av fasa och sträck har jag vaggat runt i ett dygn, o-sovit och o-slappnat av, allt enligt konstens alla regler. Jag hade lite på känn att jag skulle drabbas av panikångest, mindervärdeskomplexet inom detta är nämligen magnifikt och storslaget, av gigantiska mått helt sanslöst!

13:00 fredag 16/1 -09 förhöret!

Gestapo var närvarande och gjorde ilskna viftande med bilan, min sista stund var kommen. Utan möjlighet att andas zoomade jag således ut och tappade hörseln, talförmågan och all annan kapacitet utom möjligen att dregla. Panikångestattacken var ett påtagligt närvarande faktum, jag var nere för räkning, gong-gongen ljöd och ... Danderyydskan kastade sig in i leken och läste ur mina papper - jag levde igen och kunde otroligt nog andas. Efter en kvart eller så var jag talbar igen och svadade ur mig ord och obegripligheter - ord som tydligen betydde något på lärarspråket, jag fick respons och en liten nickning. Uj.

Ute ur det trånga lilla rummet lutad vi oss mot varandra, jäklar alltså! otroligt! Han sa att vi är godkända!! Han sa att han ville fundera lite på några VG'n som behövde delas ut också... garanterat inte till mig, men bara att han sade något extra-positivt efter att ha haft mig i rummet har fått mig att lyfta flera meter! Han kunde ju ha sagt att "det var ju på gränsen det där" - men det gjorde han inte. =)

Ringa mamma och kvittra, sms'a alla underbaringar och pöket, springa till favvohaket och beställa en öl och lite käk! =)

Jag var äntligen hemma - mitt i natten och väääldigt på lyset. Jag kan väl tänka mig att det inte enbart var resultatet av öl som åstadkom detta, en hel del trötthet, avspänning och glädje låg nog bakom också... och jag mår faktiskt helt ok idag! =)

Not: 18/1 - Mår strålande idag också =)

GGodkänd! =)

Jag är dessvärre inte riktigt kontaktbar just nu - håller på att ta hand om resterna av panikångestattacken jag drabbades av under förhöret/genomgången... detta botas förslagsvis med en öl eller så på favvohaket - naturligtvis akompanjerad av den eminenta kurserskan Danderyyyyydskan.

=)

Bye for now

Jag har skrivit så herrans mycket nu att man tycker att jag borde ha fått nog!? Så jag tar och skriver lite till – fast här dårå. =)

Jag har skrivit och tänkt, tänkt och skrivit, rådbråkat min sanslöst bokstavsrika hjärna, rotat i boken och frotterat mig med snillrika personer och andats – jättemånga gånger! Nu är iaf mitt/mina alster (det var två feteuppgifter, ego 2 buntar bjådder) inlämnade i lilla luckan och så har jag gjort den nödvändiga lilla dansen. Den är obligatorisk – så ni vet det.

Jag har inte ens hunnit spela bort min dyrbara tid på texas hold’em som jag brukar

 Det vill inte mena lite det, ska ni veta.

Jag är väldigt odrägligt nöjd glad och lycklig – jag hoppas det håller i sig en stund Nått skit lär ju kasta sig över mig snart, och om jag är tillräckligt nöjd och glad nu så kanske jag lider igenom träleriet lite bättre? 

Nu till Internets roligaste diagram, njut! ;

Jag känner ett överväldigande behov att gnälla lite.

Ergo – dagens gnäll; Klagan på Henke Larsson.

Jag vänder mig alltså emot alla som klagar och gnäller, hånar och sågar, stöter och blöter, en fullständigt fullvuxen mans rätt att inte - mot sin vilja, tvingas spela i svenska fotbollslandslaget. Vill Henke spela innebandy så får Henke spela innebandy, jag kan för mitt liv inte begripa hur ”förstå-sig-påare” ges dyrbar tv-tid för att orda om detta – som de enligt min ödmjuka mening inte har att göra med!

Följande står om Henkes ”velande” i Aftonbladet idag;

  16 juni 2002, VM-åttondelsfinal mot Senegal

Förlust mot Senegal, då tackade Larsson för sin tid i landslaget. Det var hans sista match, sa han då. Dessutom tyckte han det var tungt att vara ifrån familjen.

  2 april 2003, EM-kval mot Ungern

Gör comeback för att landslaget har anfallskris. Han säger att det är en engångsföreteelse...

  17 juli 2006, VM-åttondelsfinal Mot Tyskland

Missar en straff mot tyskarna. Besviken tackar han för sitt i landslaget.

  1 januari 2007, Manchester United

Egentligen har han tagit farväl av toppfotbollen och tänker trappa ner i Helsingborg. Men när Sir Alex Ferguson ringer och vill ha Henke till Manchester United, kan han inte tacka nej. Han lånas ut i tio veckor av Helsingborg.

  12 maj 2008, EM

Nej, nej, nej. Men plötsligt tackar Henke Larsson ja till EM i Schweiz och Österrike efter ett samtal från Lars Lagerbäck.

  8 januari 2009, USA-turnén

Tackar nej till januariturnén för att han inte spelat fotboll på länge och inte känner sig i hundraprocentig form

Är det alltså bara jag som ser en envis trend i detta? Är det bra jag som inbillar mig att Henke faktiskt inte VILL längre, men att han av respekt för laget och för sin stora lojalitet till kompisarna ÄNDÅ har spelat ett otal matcher?

Man undrar när han är stor nog att få säga nej och respekteras för detta… Heja Henke! Spela innebandy och härska!! =)

Söndag. Gråväder, tänkbakis, glad, trött, medtagen, o-orolig och en god bit på väg!

Rufus, du är en pärla! Jag är ledsen att jag inte hann krama på dig innan jag slängde mig på bussen, så nästa gång vi ses måste jag nog dubbelkompensera detta! =). Jag hann med tåg och allt iaf, med alla böcker i behåll. Vanligtvis brukar jag glömma saker här och där – men den här gången verkar jag faktiskt ha fått med mig alla pinaler!

Jag är således fulltankad av nya sätt att tänka och jag tror nog att jag fortfarande hajar …  i stort sett alla iaf.. Jag ska bara sätta mig och gå igenom allt och skriva det ännu mer till mitt, så att jag begriper det lite bättre. =)

Super-smarrans mat och roligt sällskap bådar gott för faraoners lärande! Tack!

Idag blir det Stockholm igen och Operan… vi ska på Nötknäpparen  =). Så om jag ramlar här senare så är det efter hemkomsten i kväll!

Häpp - alla underbara fantastiska och oumbärliga varelser!

Så reser hon slutligen till Rufusska domäner - att lärsas (nåja, så gott det går iaf) allt om det obegripliga. Danderyydskan sammanstrålar. Rapport avlägges sent i natt... eller så.

+ 4,7 C och mer än lovligt grått ute, kanske det är blått egentligen men det kan man ju inte så noga veta vid den här tiden. Jobbeli-jobb och pluggeli-plugg är det som ligger framför mig. Med stigande oro ska jag försöka särskilja olika slags budgetar – så att jag inte framstår som det diskalkylektiska fån jag är när det är så dags. Om jag bara fick ett grepp om detta så skulle ungefär hälften av alla mina stirriga nerver få en chans att lugna ner sig till ett minimum av galenskap.

Får man ta med sig den stora boken till jobbet tror ni? Får man sitta där och orda högt om sådant som inte är ett endaste dugg arbetsrelaterat? Näe, jag skulle inte tro det. Men om jag satsar all äta-mat-tid på att tugga och förstå samtidigt då? Mmm, det kan gå.

Nu ska jag bälga i mig en mugg kaffe till och måla lilla ögonfransen – jobbdax!

E-kramar till alla!

Bacillisk och fenomenalt ämlig, jag skulle kunna säga trög också men det skulle väl ingen tro på? =)

Jag tragglar vidare här med uppgifterna - med snor i tangentbordet och ylande feberdotter… I morgon börjar skolan för dem och då ska de båda dit, så det så.

Nu ska loppan i badet för hon är såååå svettig och slut – sen får hon sova.

Skrutten ska också få bada, fast lite senare.

Men jämna mellanrum flyr jag från hemtentaskrivandet och slungar mig in i det jäkla roliga pokerlekandet som jag lurat in Rufus i …. =) hehe… Trots det har jag faktiskt presterat betydligt bättre än jag trodde jag skulle och det är väl bara till att hoppas att jag har förstått uppgiften rätt!

Vi har bland annat fått 4 case som vi ska lösa, nu är det väl i realiteten inte så våldsamt svårt - Men – det känns mer som lästförståelseövningar (de är på engelska) än något annat.

Självfallet måste man lusläsa texten, gruppera personers åsikter för att sedan djupdyka i boken (den stora projektboken) och försöka identifiera var och en av personerna i caset… sedan ska man bara ”hantera” dessa och ge dem lite ”hjälp på vägen” till ett bättre samarbete. =)

Är det det här som kallas praktiskt tillämpbara övningar?

Emellanåt blir jag dock helt skogstokig och befriar min hjärna med ovan nämnda pokrande, det går ganska så bra skulle jag vilja säga… fast man skulle nog kunna säga att det är våldsamt tidsbegränsat hur länge det går bra! I torsdags hade jag 288 000 pokerchips och .. sissådär 2 timmar senare var jag nere på NOLL – lite lustigt är då att jag blev mest sur för att jag blev utsparkad ur konversationen vi hade i ”pokerrummet”… det var ett jäkla trevligt gäng det där!

Så! Nu ska jag skriva en massa och smita en massa – vill nån säga hej så vet ni var jag är!

Det är tillräckligt svårt att vara liten som det är. I ett land som vårat, i hem där inget ont (krig alltså) händer och där barnen inte har någon påtaglig anledning att vara oroliga eller drabbas av ångest finns likt förbaskat barn med inre stress förlamade av självkritik och oro inför allt. Jag vet inte om det är perioder som alla ungar genomgår eller om några är mer känsliga än andra, men tungt är det.

Så betänker man alla stackars krigsbarn här i världen och man kan lätt bli förbannad på att vuxna människor inte fattar bättre och att de genast borde sluta slåss. I vanliga fall tror man nog instinktivt att vuxna slåss för sina barns framtid men i dessa tider verkar det helt och hållet handla om ett fullständigt självblindt vansinne som tagit överhanden – jag fattar ärligt talat inte.

I blickfånget just nu finns alla skräckslagna barnfamiljer som lever i någon slags ”gisslan-drama-limbo” i Gaza som inte kan ta ut. De kan inte vara kvar för då blir de bombade och de kan inte fly för då blir de skjutna. De har ingen mat för det vågar ingen hämta/köpa/sälja och de fryser för att de inte vågar stänga sina fönster, de är så rädda för att skadas av krossat glas att de formligen sover i utomhustemperatur.

Man undrar när Israelerna vaknar till? … Är det månne när man har förstört livet för alla barn där inne nu? Det är ju alltid barnen som kommer i kläm, alltid.

Det hela kunde ha lösts så mycket snyggare och så mycket värdigare, att ”ta ut” hela familjer (7-10 personer) för att få tag på en Hamas-ledare kan inte vara värt det. Jag säger som jag brukar – eftersom det hela försiggår i religionens och trons namn undrar jag hur de här människorna förväntar sig att bli emottagna i efterlivet, jag har en stark känsla av att en ”big surprise” är att vänta … och inte av den bra sorten.

Det kan inte vara nyttigt att leka för mycket …?

I natt satt vi och spelade poker här i huset, fast först hade vi långväga besök – från Amärrikat. God lunch blev det alltså, med betoning på god och detta med hänvisning till gästerna… sen att jag inte lyckades känna någon direkt smak själv var lite surt, det blir visst så när man är riktigt täppt och förkyld. Dock lyckades jag få mina brillor igenimmade en hel bunt gånger, soppa kan visst ha den effekten. =)

Så fick Pöket för sig at vi ville fortsätta leka och att det blev för tyst när gästerna gick, så han skickade ut ett rikslarms-liknansde sms och anmodade sysslolösa själar i bekantskapskretsen att pallra sina rövar hit för pokersamkväm!

En av anledningarna till att jag är en av Svea Rikes tröttaste varelser idag hänvisar jag till pokern, vin är en annan. Klockan 02 slocknade jag i soffan med en filt över huvet för sovrummet var belamrat med en hoper pokerfantaster (varav stor-och-luddig-faktorn var oroande hög) som tittade på bröllpsbilder på Pökets burk. Sängen var således osynlig för mitt trötta öga.

Idag har jag lyckats dricka ... 1 ½ kopp kaffe och så har jag sovit till och från till nu. Jag känner ett överväldigande behov av att akta mig för allt med alkohol i nu – känner jag… lite bönsallad har jag också lyckats peta i mig.

Och jag vann inte ens!

Ny dag (eller kväll kanske), nytt år och nya tag!

Jag sitter här vid min lille burk och brottas med ekonomiuppgiften, som i själva verket innehåller uppgifter A till F plus 4 case-studier… jag kan ju få hjärnbryt för mindre… iiingh*

Det är svårt och lurigt ska ni veta kära människor – att försöka införliva stixig och kantig information in i den här hjärnan, den är mer anpassad för enklare saker som …. att äta, shoppa, peka med hela handen och lägga sig i allt som alla andra gör! Det är betydligt enklare än allt som kan tänkas snudda vid något som har samröre med Excell… Fy blubblan för detta enerverande och helt hopplösa program! Det är tur att man har en kalkylator i datorn så man kan räkna ut saker för med excell är det helt förbannat jä***a omöjligt.

Andas nu MKR… *andas i staccato* …

Så jag tänkte helt lugnt ta och sätta mig med Texas Hold’em i stället, det fattar jag ju!!! Inte är det väl helt listigt så här 16 dagar före examination, men jag har iaf löst uppgift A och casen har jag redan läst.. jag ska bara ordbajsa ihop något som kan verka kompetent i fråga om dessa =)

Häpp Svejden!!

Nyårsafton!

Jaha vänner, då är det ett nytt år som i rask takt kastar sig över oss – har ni en bra beredskapsplan? Jag har listat ut en som går ut på att äta gott och dricka gott i kombo med att umgås med trevliga vänner här vid bordet! Danderyydsklan med vidhängande teknolog och apskaft är på ingående och även en uråldrans kompis till Mr Pöket. Jag har känningar att det kommer att bli mycket trevligt och att planen kommer täcka alla eventuella fronter…

 maaaat! =)

Så blir det väl helt otippat lite poker också… det kan lixom tänkas att det blir så.

Jag hoppas alla kommer få en trevlig kväll och att det nya året bara för goda saker med sig, det kan behövas!

En tanke vill jag därför också skänka åt alla de stackars människor som lever i fasa, armod och sorg runt om i världen. De som kommer i kläm när ”ledare” bestämmer sig för att banka vettet ur andra ”ledare” och de små människorna får ta all stryk som råkar komma deras väg… och oftast i religioners namn. Man undrar vad de utpekade gudarna tycker om detta?

Människor är inte kloka. *Tock tock – som Obelix gör*

Njaae, rumplös vet jag inte… lite platt och öm där bak kan man kanske kalla det… ? Dagen igår for jag och barnen (inte Mr Pöket, för den rackaren satt uppe hela långa natten och spelade dataspel) i ottan, sådär vid 06:00 och stuvade i oss varm choklad och kaffe. Väskorna var i stort sett färdigpackade så det stora gällde egentligen att släpa korvarna ur sina sängar och lyckas med det oöverstigliga; att få dem att stå upp och att samtidigt ha kläder på sig!

Mr Pöket hämtade bilen och tryckte in barn och alla våra grunkor och väskor i den och så drog vi ner till stationen för att slänga oss på tåget. Jäpp, tåg hela dagen faktiskt. Det är ett helt ok sätt att resa på med barn bl.a. eftersom man kan röra sig när man faktiskt behöver det … och det är ju helt nödvändigt ganska så ofta.

Vid 12 var vi framme vid barnaalstrarens hemstad och sedan var det en massa kramar och pussar och hejdån, jättejobbigt! Vi är visst ganska så tajta jag och aporna så det tar lite tid att skiljas åt ibland… =)

Sen var det dags att åka hem igen… 12.19 kastade jag mig på det hyperöverfulla tåget till Göteborg (där jag vinkade till Tattis och Emils hus och även så till Tattis moppe – japp, den stod där utanför!). Hälften av alla på tåget stod upp av trängsel men jag lyckades faktiskt hitta mig ett stjärterum, visserligen mitt emot en kvinna som stank avfallskvarn, halsböld och ruttna tänder – men med en tillräckligt tjock halsduk kan man trolla till sig en egen liten privat sfär. Sedan toksomnade jag.

Tågbyte i Gbg och glad en glad överraskning - stationen i Gbg är inte alls som alla andra helvetesstationer i Svears Rike, man måste inte klättra under eller över en massa spår för att hitta sitt tåg - alla tågen står sida vid sida och är LÄTTILLGÄNGLIGA. Jag trodde inte sådant fanns!! *suckar rört och känslosamt*

Hemma igen 17:50… så promenerade jag hem med en ledbruten rumpa och blodstopp i ryggslutet… och så borde jag nog skämmas en smula men jag saknar barnen… !!! Ynk! Jag blir så halv och skev utan dem… vad i helsike gjorde jag utan/innan dem? Så nu är jag lite orolig inombords och känner mig… o-hel.. (?)

Nej jag har inte försvunnit alls, jag har bara haft jul och gjort en massa annat! =)

Det ska vara till att resa bort med barnen i morgon också, min arma bak kommer att bli platt igen – och jag som kämpat som ett djur för att få den att sticka rätt ut!! Uj uj uj… vojne vojne..

Men på måndag blir allt återställt och det är dags för jobbeli-jobb igen, jag undrar jag hur man ser ut när man går med tillplattad bak?

Det är städat, rent och det doftar jul. Det enda som saknas här är ett pepparkakshus men annars finns här allt som jag förknippar med julen. En gran, blommor och levande ljus (fast i år har de fått flytta ner från sina höga stakar till ett urval av de kopiösa mängder ljuslyktor vi förfogar över – efter bröllopet).

Det hänger stjärnor i fönstren och risbräck står på bordet, ja ungefär så vill jag ha det. En lite tjock tomte står på matsalsbordet och ser betryggande julröd ut mot den linnefärgade duken, barnen spelar julklappsspel sida vid sida i sonens rum och älsklingen pysslar runt… och jag sitter och tittar på den lilla tomten. =)

Vi har julat här för första gången nånsin, moren och mannen kom hit och åt med oss i stället för tvärt om, vi brukar alltid vara hos moren. Skönt för dem att slippa fixa allt och mycket lugnare för barnen – men nästa år då vi blir ”allihopa” igen – då är vi nog där, här får vi inte plats! (Vilket osökt leder mig in på frågan om var min lottovinst och mitt hur är?)

Om man kunde jaga ut en granne eller två och slå ut några väggar hit och dit, då skulle det här stället (lyxvåningen) vara helt idealisk. Det ligger hur bra som helst och är nära men långt borta, vi har tysta grannar och en magnifik gård att häcka på, problemet är alltså att vi har för få rum!

Vi skulle behöva 2-3 rum till för att kunna sprida ut oss lite mer och för att kunna få plats med nattgäster så att de sussar lite mer bekvämt och så kunde vi kanske ha lite mer ”brakmiddagfester” här i vårt käll… sånt gillar jag! =)

Men nu är det jul allesammans!

Sniffa på varandra och kramas tills ni trivselöverdoserar! Det är såå nyttigt såå – lovar!

Åkej då, det finns väl lite att göra dårå… det har visat sig att det är självaste julafton i morgon och då ska det visst vara klart allt. Så det blir till att städa omkring har och torka en massa golv, bädda rent i alla sängarna och skaka alla täcken. Det ska inhandlas gran och så ska den pyntas med glitter och glam och alla marzipanfigurerna som aporna har gjort ska ställas fram för alla att se.

Lilla loppan vill handla en sak till Mr MKR nere på stan också och så hoppas jag hinna förbi frissan med ett akutfall innan kl 18:00. Som sagt , det finns lite att ta av – men ihärdigt nog vägrar jag fortfarande att stressa upp mig – det finns ingen som helst vinst med att få hjärtklappning av ångest när det egentligen är riktigt roligt att pyssla och joxa! =)

Så ska vi fixa med maten ja… och baka bröd… men det får bli ikväll, jag bara älskar när det doftar brödbak om kvällarna… Det blir bra det här!

Har alla det bra? Julkramar till alla!

Trött mätt slö loj och en smula avslappnad …ungefär så faktiskt. Här händer inte mycket alls och dagens stora plan är ett biobesök, man måste ju akta sig för att ta ut sig! =)

Bion är till sonen och hans kompisar för att fira födelsedagen, man måste ju göra något speciellt ju, fast några päron får inte följa med... stor pojke nurå.  

Jag går igenom lite papper och fixar med tågbiljetterna… en dusch kanske.. ? Mmm, man måste ta det lugnt… =)

Skolavslutningsdax!

Snart har man ungar som illrar runt benen på en och vill att man ”ska hitta på nått kul å göra” – dygnet runt! Visserligen är det välförtjänt hjärnvila för de små korvarna men… hemma blir det desto mer spännande! =).

Idag, nu här på morgonen, ska det bli uppträdanden och sjungerier så alla föräldrar får ont i hjärteroten vid bara anblicken av sina små älsklingar. Det funkar på mig iaf 100 % av gångerna och jag är så jolmig att jag nästan skäms!

Barnen är så fina och stiliga så och vi har under morgonen roat oss kungligt åt att en del inbillar sig att det är snyggt, tufft och coolt att ha toppluva inomhus, flottig pottfrisyr och gällivarehäng så hela fisingarna (med bromsspår) syns!! Haha! Jag vet att man inte får göra så men det känns lixom rätt ändå… aldrig i hel***e att jag tillåter mina ungar att gå klädda så  de är ju för tusan småttingar!!

När måsten om ”tuffa kläder”, märkeskläder och livsnödvändiga skitfula plagg dykt upp här hemma, har jag iaf hittills lyckats vända detta till något larvigt som vi alla kunnat skratta åt.

Häng ligger högst på listan och jag har till och med lärt lilla loppan att killar med häng och som går som bredbenta ankor med skolios, faktiskt VILL att man drar ner brallorna på dem! Man (barnen) FÅR stå i mataffären och gnälla högt när ”hängsnubbarna” kliar sig i häcken för att sedan gräva vidare i godishyllan! =)

Som sagt, jag har väldigt svårt för konformitet i alla dess former, när man "måste" se ut på ett visst sätt för att vara tillräckligt häftig för de tuffa grabbarna är måttet rågat. Det kan väl inte vara tänkande föräldrar som tycker att det är bra att alla ungar ser likadana ut, har kepa ute mitt i vintern och toppluva inne, tappar brallorna, har gränslöst usel hållning och har en halv burk sunk i håret?

Jösses vad jag låter gammal – men det är fel att se förjävlig ut!! Hur kan det vara mode i att se ut som ett takras?

Kan det inte bli inne att se snygg ut? Nä jag menar inte snobbigt kostymig på små ungar – jag menar bara frisk och kanske lite sportig?

Ja ja…sen ska det fixas med kalas här och slås in presenter … stora korven fyller år!! =) Min min min min min min min min!!!!!

Vart tusan ska jag?

I min kalender har jag skrivit in följande; 10:00 – 12:00 ”Kunskapsutveckling Summering”, men jag har inte en susning om vart jag ska! Jag har inte heller en susning om vilken kurs det gäller eller varför det står där. Det är helt vitt i min knippe-knopp och intet minne av denna not finnes hur jag än scannar mitt minne. Uh… Ibland, ja det är sant, blir jag så våldsamt infernaliskt trött på mig själv att det nästan svider i ögonen! Men bara ibland.

Annars är häcken full som vanligt och jag ska springa hit och dit på allehanda möten, faren kommer på besök och kaffe måste pimplas…

Så vill jag be alla att glida in till Singel i Sumpan och skratta er harmynta åt det fasansfullt roliga men tragiska inlägget som sitter där och glimmar – kvinnan är briljant! (länk bör finnas här bredvid någon stans) Jag hade så jäklans ont i kunderna efter att ha läst detta och tårar rasade rakt ner i tangentbordet!!

Det skulle du ha tänkt på Annika, det är fullt rimligt att du inleder med att utfärda en varning ju – man kan ju få stötar och kortslutningar och allt vad det heter… eller så får du sluta skriva på det roliga sättet…

=)

Den vedervärdiga tjuvaktiga haggan i Oskarshamn fortsätter att ljuga – jag är förvånad att hennes tunga inte blivit svart liten och skrynklig. Det senaste i ”härvan” om den reklamerade brudklänningen är ju som jag tidigare beskrivit att hon påstår att jag inte bara provat klänningen och om-bestämt mig, utan att jag burit klänningen, skitat ner den och sen ångrat mig efter några dagar. Hon påstår att jag har geggat smink på klänningen och att den stinker av parfym….

Hur kan jag alls på något vis bevisa att det inte är sant? Jo jag hade faktiskt ett vittne här är jag provade klänningen och när jag packade ner den igen, det var för övrig samma person som skrattade och sa att "men den där klänningen kan du ju bara inte ha gumman" ... alltså kan jag inte bevisa det. Vi hade nämligen inte något tvteam här som filmade hela proceduren - från uppackning till returpostningen.

Allt jag kan säga är att den här människan måste gå på något. Kanske röker hon olagliga substanser lite för ofta - eller så är hon en renodlad sociopat, något av de två är det i alla fall.

I det allra senaste brevet från henne har hon strukit under mitt rumpmått på den bredaste punkten och nu menar hon alltså att eftersom jag har angivit det måttet så måste jag ju naturligtvis ha det måttet om midjan också! Är det månne någon mer än jag som blir akut matt av själva resonemanget?

I precis samma mejl några…11 rader ovanför… står det angivet vilket midjemått jag har och jag kan inledningsvis upplysa om att det skilje i runda slängar 25 cm på dessa mått…. Och 11 rader förståss, men detta är tydligen helt irrelevant?

Hon är som sagt anmäld till allmänna reklamationsnämnden ARN och jag har även upplyst Tradera om att de har en bedragare registrerad som företagare hos sig, de var mycket intresserade av att få veta detta.

Har du således någonsin en anledning att handla på den annars så eminenta auktionssajten Tradera så kom då ihåg att hålla er undan från ”Nöjdis”. Hon inte bara ljuger och myglar, hon förvränger, anklagar och är arrogant också!

Aikidogradering och lussebullefest….

En gammal kompis som faktisk bor nästan granne med oss bukar bjuda alla som han känner och några till på lussefika varje år. Jag har hört ryktas att han bakat uppåt 200-250 lussebullar till denna begivenhet och i år stuvade jag personligen i mig 5 själv. Barnen tuggade upp säkert 3 var och nyblivne maken 4, jag tror man kan säga att vi fyllt familjekvoten med både stil och finess!

Jag är såå onödigt full av bullar nu – jag undrar hur jag tänkte? ”Alla var där” – vilket är sant, för det var dom! =)

Lille mansvalpen klarade sin gradering med bravur och han har visat hela världen hur stilig han är i sin ”pyamas”, det är viktigt det där med att visa upp sig. Det var mäkta nervöst innan själva graderingsceremonin, varenda unge där verkade helt stressade av stunden - men det gick hur bra som helst. Lilla syster yster ville såklart följa med och smacka stora pojkarna i mattan, jäsiken vad hon blev inspirerad! Det är mammas flicka det där… *ler stolt*, dessvärre får hon vänta tills samma år som hon fyller 9 … stakars liten … inte roligt att vara lillasyster då inte!

Jag har helt oförskyllt ont i håret, mycket ont. Allt jag gjort för att drabbas av detta är att följa rekommendationerna enligt inbjudan - genom att närvara vid ett sk. Julbord. Man fick äta sig blå och ta om hur mycket man vill och när jag gjort det några gånger så gick jag helt obehärskat lös på dessertbordet… På bordet stod ett stort antal flaskor med öl och små backar med snapsar som man fick välja bland. Att bara ta en var efter vad jag såg inte ett alternativ – många tog många!

Sen blev det kaffe och avec och så småningom serverades champagne och fyrverkeri i snöregnet… lite dansande och stuffande hjälpte maten en liten bit på traven nedåt i mageriet… jösses vad mätt jag var… öh…

Då, sådär vid … hur sent som helst, kom en lirare på att det såklart skulle vara en sensationellt bra idé att köpa loss en flaska spånk med is och slödricka till alla och så började ett herrans blandande av drinkar vid bordet… å nu har jag alltså ont i håret.

Jag fattar inte… *

Det gäller tydligen julbord också! =)

Jaga barnen i säng – bara för att jag ska kunna plugga i lugn och ro? Inte snällt men helt sant. Jag tror att tomten kommer vara sträng mot mig i år!

De nya tänkarspröten –det rosa renhornsdiademet med pinglor – gör verkligen under för snillrikedomen här i faraoknoppen… ja så är det nog… I morgon är det så dags att bli mentalt lynchad på förhöret, kanske kanske får vi/jag behålla ett uns av värdighet som vackert geniknöls-lik? =)

Nu ska jag förbereda avgrundshoppet bejbs – It was really nice knowing y’all!

Ah! Vad är väl en tisdagskväll utan min underbare Dr House?

Denne lätt syrlige och ständigt små-hatiske charmbulle - förklädd till människa – är verkligen helt fantastisk! Jag är så imponerad av att man har vågat sig på att göra en så brutalt o-snäll och kräksaspydig typ till super-mega-trivslig antihjälte ... *suckar rörd i hjärtat*  … han är ju bara sååå charmig! =)

Ja det var ju det där med Dexter då … en serie så vackert underbart konstig och udda – långt utöver det vanliga! Hur i helskotta tänker man när man bestämmer sig för att skriva ihop en tv-serie där tittaren är på seriemördarens sida??!

Så är det ju lite småballt också att Dexter och hans syrra fick ihop det när de spelade in serien… men det kan nog vara nödvändigt nu när jag tänker på det – att det blev så, vem annars skulle våga bli ihop med karlen?! Det blir nog lätt att man förväxlas med rollfiguren när man är sådär ”speciell”…

Vilket osökt får mig att tänka på hur svårt det var att se Hugh Laurie i Black Adder igen efter att ha sett honom som House! Från råkorkad byfåne utan möjlighet att begripa … något alls egentligen (King George) … till excentrisk snillrik asocial pillerknarkare (House) i ett nafs – det blev för mycket för min arma hjärna. =)

Lilla apan har idag belönats med ett självvalt wienerbröd – detta genom att genomlida veckans stordåd utan minsta knorrande eller nojande. Idag togs alltså stygnen ut ur hennes ansikte och hon hade ett föredömligt humör hela tiden och hon lyckades även få sköterskan att skratta högt innan vi gick hem!

Den stolta mamman skryter inte alls- nääe då!

Man kan hinna göra en massa saker trots att man inte kryper, kravlar och gnäller sig ur sängen före 11, det vet jag av erfarenhet nu. Det har städats och barnen har städat och det har tvättats och barnen har larvat sig med sina kompisar. Nu är det kaffepaus och pepparkaksdegspaus – så jag orkar laga någon mat om en stund.

Gårdagen var mycket trevlig och mycket lyckad - och precis som Rufus säger är Mörby centrum ett mycket förvirrande och ganska på-/tillbyggt hus. Vi klompade runt där en liten stund och åkte rulltrappa och så… så promenixade vi iväg till Danderyydskan för en holmgång med ekonomiboken, projektboken och de tre olösliga och dumma uppgifterna vi fått med oss.

Många bullar, kakor och kaffe, lunch och middags-Jansson senare - och faktiskt också en hel fyrkantig sak som det varit vin i tidigare – lämnade vi således det Danderyydska hemmet med förrättat ärende. Jag känner iaf att trycket över pannbenet har lättat betänkligt och stresskramperna över hjärtat har backat en gnutta, den totala uppgivenhet jag haft inför den här läskiga kursen börjar så sakteliga lunga ner sig… kanske kan jag med lite vighet ta mig igenom nålen öga?

Jag är skyldig Rufus ett stort tack! *smask på nobban* … men det innebär inte att jag på långa vägar är nöjd än! Nä, det finns uppenbarligen mer du kan förklara för mig … jag vet nog ... =)

Jag ringer nog och ynkar mig snart igen!

Den arma kraken Rufus och den tålmodigt väntande Danderyydskan har under dagen fått sina beskärda delar av lilla (näpna) mig.

Vi har räknat och vi har babblat – vi har också råkat dricka en del vin, ganska mycket faktiskt. Trots det har vi även lyckats lösa veckans tankenötter (kursen alltså) av stygga idéer om att hitta diskussionsämnen från böckerna… Jag måste somna nu känner jag! =)

Jag har sakta närmat mig räkniska tankar och enligt Mr MKR har jag deltagit i något så vågat som förståelse och insikt – till viss del. I realiteten betyder detta att jag har räknat ut en av uppgifterna (tror vi) om än med stark/grav/handfast handledning av Mr MKR. Detta mina vänner bevisar att det finns hopp för alla! Kan jag något matematiskt så kan ni vad-det-nu-är-ni-tror-er-inte-kunna!!  =)

Med andra ord ser jag mig nu som någon slags predikare av ”Glada överraskningars religion” – vi som tror att det omöjliga kn hända när som helst!

Jag väljer här att citera min braiga kompis Albert Einstein; ”Den idé som inte är orimlig från början, finns det inget hopp för.”

Eftersom jag har lite lätt påminnande träningsvärk precis överallt, sitter jag nu här med ryggen rak och magen spänd som en stålfjäder. Det är alltså inte av fri vilja som jag sitter här och ser ordentlig ut – det har bara blivit så helt enkelt… man kanske kan kalla det en bieffekt?

Här ska läsas igen hade jag tänkt mig men min kropp verkar ha andra planer, den drar lixom iväg ut i hallen och vill packa gym-ryggan igen… jag fattar inte – den är illojal mot mig och vill dra i en massa apparamojer i stället. Hur förklarar man för en småmolande kropp att den ska vila upp sig med en god bok när den hellre drar iväg på sportiga dåligheter? Den verkar inte lyssna på mig.

Höjdpunkten igår var bortsett från att jag orkade mer än jag brukar, att slagga i solariet. När man är sådär trött i musklerna och man har stretchat en hel evighet då känns det skönt att lägga sig i en varm burk och bara kontemplera över livet, universum och älsklingen. Zzzz… men sen blev det kallt och mörkt och otäckt… det är väl skit att man ska behöva kliva upp också!

Tänk om någon kunde ta och uppfinna ett o-solande solarie? En ljusbädd med värme och musik – precis som ett vanligt alltså – fast kanske utan själva uv-ljuset..! Det vore nått för frusna svenska vintermullvadar det! Då kunde man ligga där och fläska någon timme om dagen och svettas ut allt gunk som gömmer sig i porerna. Man kunde bli varm och avslappnad och … ja bara vid tanken känner jag hur livskvaliteten skulle skjuta i höjden som ba’fan ba’!

Ordna någon!!

Rufus, du vill ju ha ett nytt jobb! Varför inte tjäna multum hela vintrarna på värmeburkar?! =)

Eller Strutis såklart!

Jag har beslutat mig för att soppa fil och muschli i magen – sen (snart) ska jag dra iväg likt en raket till gymmet. Det är dags att piffa upp fladdret lite och så har jag börjat bli seg i axlarna igen, det är dags med andra ord. Sen tänkte jag sova en 8-10 minuter i det varma och gosiga solariet innan jag skyndar hem och gräver fram kartongen (var den nu kan vara) som innehåller julstjärnorna och ljusstakarna ... ? … Nåväl, den kommer nog fram.

Efter det ska jag läsa projektledning. Jag har tänkt tugga mig genom den inte alls svårlästa boken så att allt finns intankat i min lilla knopp – jag har beslutat mig för att det blir lättare då när vi ska lösa uppgifterna… då behöver jag nämligen bara slå i ekonomiboken för att få upplysning! Så har vi då den gode Rufus som ska förklara allt skräp som jag bara inte hajar!

Snacka om att jag har utvecklat en väl självförsvarsinriktad teflonhjärna! … Men det kanske blir så när man nästan har en fin och fyrkantig diskalkylidiagnos utskriven (vilket inte direkt underlättar själva inlärandet om hur kalkylering går till)... men vad vet jag? =)

Jag har mycket störande nyheter till folket - och nu är det tusan dags för pöbeln att ta till sig vad en enkel faraon har att säga om detta!

Det har kommit till min kännedom att hela folket har fått för sig att så fort det närmar sig december så måste man skaffa sig stress och ångest, man ska städa och pynta och plocka och fixa och bära och ha sig – det verkar dock inte ha något som helst med trivsel och trevnad att göra – Nä det är enkom relaterat till att man på något outgrundligt vis MÅSTE. Jag ställer mig frågande till detta MÅSTE.

Hur har folket kommit fram till att genom att bli en ångestdriven tokstädande decemberdrake med hjärtat i halsgropen, total brist på livskvalitet och inbillad frid - kommer ”julglädje”? (av att piska sig till något som driver hela släkter över stupet?)

Varför är det så förbannat nödvändigt att bortse från livet och i stället fullständigt absorberas av påhittade glädjedödande tvång – ”för att den rätta känslan ska infinna sig”? Närru, den gubben går inte hem här!

Hur tänker folket – VA??!!

Ja ja, jag vet att det ser förjäkligt ut här - men det kommer vara fint i slutet av veckan. Allt kommer städas noga och allt överflödigt ska packas ihop, tvättas och ställas på plats, svårare än så är det inte, men inte tusan tänker jag tillbringa fullständigt nödvändigt kvalitets-tid eller plugga-tid med att jaga runt som en annan galning bara för att ”man ska det”. NÄ!

Härmed tämligen beordrar jag pöbeln (folket alltså) att tänka sig noga för innan ni får städspelet maximus och börjar göra er själva och alla andra omkring er olyckliga! En av de få saker jag har lärt mig om julen är att FRID RÅDER – Fattar ni!

Ja vad tusan man än väntar på är det nog nästan alltid för länge! Här har iaf alla ljusen brunnit i sina ljuslyktor och det har lästs och skrivits. Den ömma maken *underbart att kunna skriva just det* har fixat och haft sig, han har bakat 3 kilo pepparkaksdeg och barnen har tindrat som aldrig förr av förväntan!

Vi har också varit bortbjudna på adventsfika hos den underbara makens numera före detta arbetskamrat och som av ett märkligt sammanträffande tog vi med oss en låda pepparkaksdeg till henne – förhoppningen var att hon skulle bli glad som annars bara barn kan bli – det blev hennes man, de övriga gästerna och alla barnen i hela huset (7)… och jag tror att hon blev det också  =)

Sen åkte vi i raketfart upp till slottet där 40 000 andra glada Uppsalabor stod och skuttade i beckmörkret – dags för det årliga brutalix-majestätiska och öronbedövande bröstdunkar-fyrverkeriet. Årets tema var föga förvånande ABBA och musiken gjorde sig rent fantastiskt till knakelibraket och knallarna i himlen. Jag måste få säga att det var vansinnigt vackert med glitterregnet som sakteliga singlade ner för himlen till världens bästa musik – alla kategorier! =) Barnen var överlyckliga efter sista smällen… det var ett sånt där dovt vaa-boom som känns i hela kroppen och färgerna var verkligen spektakulära, det kändes i bröstet läääänge efteråt.

Sen hem och fixa middag, äta, och pimpla kaffe. Det är också viktigt att poängtera att jag vann i Yatzy inte mindre än 3 ggr trots att jag led av svårartad paltkoma! =) Hahaha! *ser triumferande ut*

Idag ska jag läsa hela dagen och bara emellanåt stoppa goda saker i munnen!, så jag inte tappar fart menar jag ;-) Det är miljontals sidor kvar som jag måste kunna allt på och det börjar onekligen kännas ganska kort om tid… Jag haver dock förtröstan till ”Frasse” (– Eldorados billighetsvariant på kinapuffar i choklad), annars hade jag nog deppat ihop!

Barnen och nyblivna maken ska parkeras framför Svart katt Vit katt så de får något riktigt högkvalitativt att rågarva åt, jag kunde inte heller låta bli att köpa Big fish – vilket förmodligen är en av de lyckligaste filmer jag har sett!

Annars rekommenderar jag varmt Tuesdays with Morrie med Jack Lemon i huvudrollen. Det blev hans sista film och den är en fullständigt makalös hyllning till livet, man gråter av både glädje och sorg hela tiden, man skrattar högt och man blir full av vilja att leva lite mer och lite större än vad man kanske gör. Åsa, den kan mycket väl vara precis vad du behöver se… ? =)

Ojdå, nu blev det visst film…? Jag som bara skulle tala om att jag ska läsa idag!

Kram på hela världen!

Det är ser mörkt ut (på Kameruns avbytarbänk) Den förbaskade mörtiga snön har ju töat bort! Hur ska vi nu fatta att det är vinter?!!? Det var ju så vackert och ljust ute att man blev glad ända in i hjärteroten – men nu är det m ö r k e r…

Det är fredag iofs, det är alltid trevligt med fredagar tycker jag. Jag ska läsa och läsa och läsa för på måndag ska jag prestera illusionen av kompetens och insikt på förhöret som vi ska ha då. Inte går det att gömma sig heller eftersom vi bara är 3 stycken och läraren i ett liiiitet pyttigt rum, om jag skulle kravla ner under bordet skulle det kunna tänkas märkas … och dessutom skulle det kunna bli lite pinsamt också.

Näe, bättre då att läsa på ordentligt så jag kan slänga ur mig begåvade meningar och se klok ut när jag gör det. Det kan till och med ge ett smartare intryck om jag dessutom klarar av enkla följdfrågor – dvs. innan jag ber läraren utveckla sina egna tankar kring ämnet. =)

Nu ska jag koka kaffe så jag orkar göra varma mackor och te! Det blir dagens middag, något annat verkar alldeles för komplicerat idag… trött som en mört … men glad!

Jag har två vackra ringar på mitt finger!

=)

Jag har ägnat mig åt att försöka ta mig fram – utomhus alltså – sedan snöstormen i måndags. Det är lätt hänt att man förvandlas till någon form av streckgubbe när man likt en gisten planka sprätter fram i snömodd och blankis – ryggen är bakofram-vrängd ett stooooort antal gånger, luftfärder har akrobatiserats och ett och annat kraftfullt djupdyk har jag också ägnat mig åt! Asfalt med halka på är hårt kan jag lova!

Nu har jag äntligen haft den goda insikten att byta från blankslipade stövlar till greppvänliga traktorkängor…. Visserligen väger de bly och mina ben har fått svårartad träningsvärk – men rumpan har säkert åkt upp en hel decimeter! =) Det blir så när man måste PROMENERA vart man än ska. Cykeln har varit införlivad i en gigantisk snödriva utanför kåken och jag har bara för någon timme sedan äntligen lyckats operera loss den (med en gnutta våld), så jag har faktiskt cyklat lite! Det är inte heller riskfritt och även om det gick betydligt fortare hit än om jag gått, så känns det nästan läskigare att slira runt på en hoj än att skejta fram på traktorsulor!

Solen skvalar och jag ska hem och läsa – Ekonomiboken är stor, tung och betald för – förhör på tisdag… dvs…. om ungefär 400 sidor omöjliga begrepp….

Yeaah!

Sen blire inge mer bilder här - inte förens jag har lärt mig att göra suddiga blobbar i fejan på folk!

=)

Hesjan alla underbaringar!

Här hemma ser det ut som kriget – fullständigt! Vi har fått så många vackra underbara och fenomenalt trevliga presenter från våra gäster!! Av någon outgrundlig anledning är sprit/vinskåpet så fullt det kan bli och då har vi inte petat in hälften ens! =)

Här finns allt! Och om någon undrar så kan jag lova att glädjen var stor när vi öppnade paketen!

I söndags – när vi var lite ”småtrötta” efter festen tänkte vi att det var en uuunderbar idé att tvätta lite. 12 maskiner blev det! Nu har vi 5 stora ikea-tvättsäckar, 2 vinterklädeskartonger, 26345387305 presentkartonger och en flock ungar (4) som ligger omkring här! Utöver detta har jag lagt armarna i kors och beslutat mig för att vila upp mig ordentligt innan jag reder ut den här röran! =) Man får det tycker jag. Igår slängde jag ut en gigantiskt knöka-överfull sopsäck och likadant blir det nog idag.

Vad folk har TÄNKT när de handlat presenter, jag är så otroligt imponerad av det!!

Det ska jag säga till alla – gift er och ha en brakfest! =) Det var sååååå lyckat och alla gästerna verkade ha det väldigt roligt hela kvällen, ingen sur eller trumpen min så långt ögat kunde skåda. Min kära underbara fantastiska och urärtiga nyfådda make har skrutit om alla pussar han fick av middagens fagra damer!

Klänningen var fantastiskt röd och skorna… *dreggggel*…. fick många tillbedjare under kvällens lopp =) Det visade sig att många fler än man kan tro, numera tycker att det är fullständigt självklart att gifta sig i illrött! Det finns många som anser att det borde vara det naturliga alltså. Frissan och hennes personal ville alla ha likadana skor och skulle direkt efter att jag blev färdigfixad sticka iväg och shoppa lite pjuck.

Klänningen är idag illa smutsig och den ser ut som att jag hade väldigt vådligt kul i den… och det kan ni hoppa upp å hajja att jag hade! Den är nästan mer grå än röd och de röda skorna behöver också en uppiffning… Jag måste ha haft precis så roligt som jag tror att jag hade alltså… ;-)

Min vänstra fossing är dansad på av stor och klunsig snubbe med hårda skor, den är skinnflådd oppanpå och den har blågröna avtryck från den något överförfriskade herrens sulor – inte mindre än 5 gånger kastade han sig över den, och klampade runt… tur att jag tagit av mig skorna innan, annars hade det blivit ambulansen för oss båda!

Pöket var vackrare och stiligare än vanligt och precis som Rufus säger hade han ett stoooort leende i nobban hela dagen/kvällen/natten! Han är MIN!

=)

Dessvärre har jag inga bilder att dela med mig av än – fotografkompisen har alltihopa hemma hos sig och han är nog också bakis så jag har inte velat störa!

Pusselipuss å kramelikram!

I’m pooft!

Hu jeda mig ett sånt grisjobb att knyckla till en lada till att bli ett palats!

Min rygg är ond och gisten, jag bara gäspar och gäspar  och inte är jag färdig med det jag ska heller heller! Här passar jag på att trycka till med ett knyckt men lämpligt irritationsuttryck från den gode Rufus – Mudderverk!

Annars är allt bra… =)

Jag har chokladsmet i hela ansiktet – stackars mig! =)

Hur kommer det sig att det alltid lyckas se ut som en katastrof när jag är i köket? Det brukar visserligen nästan alltid bli ett himla bra resultat på det jag försöker tillreda men … allt omkring! Hela köksbänken ar plotterfull av saker som man blir klibbig av om man försöker ta i dem. Det är lite skönt att ingen riktigt ser vad man håller på med… ;-)

Det är lite konstigt trots allt för när jag jobbar i andras kök eller på pubar och fester så brukar det vara nitiskt rent där jag är… och så ser det ut som ett slagfält här hemma? Jag kan inte vara klok… *slickar bort lite chokladsmet från kinden*

Jag undrar jag om det kanske är lämpligt att gunka ihop chokladsmörkrämen nu? =)

Hur kokar man chokladkristyr föresten?

http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5573458

Kolla in den braiga länken!

Finlir och tårtbak! Det är inte det sämsta! =) Här pågår väldoftande grejor… eller så gjorde det det innan jag soffade ihop i fåtöljen… ? Pyssel och plock!!

Kläm! Å du Annika, det blir såå bra sååå!

Full rulle – kanelbulle!

Idag har jag jobbat och hämtat klänningen, jag kunde inte låta bli att fiska upp det brutalix-vackra halsbandet också =). Det är så löjligt sjukt fabulöst och ohemult snyggt att det lixom krampar i dregelnerven … hehe …

I morgon ska jag jobba och shoppa saker och på kvällens lista står bakning av smarriga och snuskigt kaloririka tårtor! Mmmm! Jag ska gegga ner hela köket med choklad och sörjor! =) En kvinnas dröm med andra ord! Kanske nöjer jag mig inte förens jag har gjort allihopa!?

Nu måste jag tanka kaffe så jag blir överaktiv igen! =)

Jo! Broren har tinat upp tänker visa sig, ville bara säga det!

Ibland ska man bara inte tala med varandra. En del människor gör att man får knutar på nerverna och ont i hjärtat, just nu är jag bara ledsen.

Hur når man in i skallen på en som har bestämt sig för något som är bortom rå-korkat och ändå inte ger sig? Måste man ha tratt och hojta som en galärslav in i örat på träskallen innan det händer något? En kaffebryggare har närmare till att tänja på sina förutfattade meningar än den här snubben… hur når jag in?

Så kallar han mig ”ego” för att jag vill ha honom där?! Säg mig gott folk – får man vara lite ego på sin bröllopsdag eller är det ofint att vilja ha sin bror där?

Nu får det faan vara bra!!

Måndag – det känns som allt ska göras idag, å det ska det till viss del… tandläkarbesök med apa, tvätt av kläder och simskola med 2 apor, skrivande av papper till den stora festen, inköp av tårtingredienser, jagande efter skor till 2 apor och hårdpluggande inför morgondagens seminarium. Snart blir det smöör här uppe i knippe-knoppen, fast det har jag inte tid med på minst en vecka till – sen kan jag bli ultra-korkad om det skulle behövas! ;-)

Här ska jag välta i mig kaffemugg nr 3 för att sedan sätta igång med ett brak… Måste ladda busskortet också… bra att jag kom på det!

=)

Pyssel! Fixa och trixa med allt som behöver fixas och trixas med! Vi har massor att göra och fantastiskt lite tid på oss att göra det. Jag har ingen aning om hur vi ska lyckas med det här… men det blir nog bra i slutänden… ? ;-)

Lilla korvatofsen har varit på kalas och häxat sig – trollspö och allt hade hon med sig. En svart batt-cape hade hon och naturligtvis ett svart batt-trollspö med pinglor på, hon har nämligen lärt sig av Dorabella i Trolltider att det ska pingla och ha sig när man trollar. En cykel är lite svår att ha med sig och Mara är kanske inte bruttan man klär ut sig till i första taget! Iofs är Dorabella kanske inte heller så mycket att hänga i julgranen… Lilla loppan tycker att hon är alldeles för mesig och fjantig… =)

Kanske borde jag tillägga att Lilla loppan sjöng på Star Wars-temat hela dagen här innan vi kom iväg, hon menade att hon e g e n t l i g e n kom ifrån Stjärnornas krig och att hon var kompis till den svårt missförstådde Darth Vader (Hennes älskling)

Ibland blir jag lite tårögd… *snyftar av modersstolthet*

Jag hittade den här bilden också!!!

Min hjärna har fått tänka idag! =) Åååh vad jag känner mig stor och vuxen! Är det så här det känns att få tala med folk som VET VAD DE TALAR OM? *Dubbelflinar euforiskt* Jag har suttit i en hörsal och absorberat visdomsord av en kvinna som faktiskt arbetar till vardags! Hittills har ju majoriteten av all tid vi suttit inburade i klassrum och salar gått ut på att lyssna på lärare som försöker förklara hur man ska göra – utan att de själva brukar göra det de undervisar om att vi ska göra… Det var upprymmande och spännande - och så fick vi tänka och träna på praktiska fiffiga saker… Det är visst inte så komplicerat som man kan inbilla sig när man tittar på det såhär utifrån, jag tror att det kommer att gå ganska så smärtfritt faktiskt. Ja det ska vara arbetsrätten då… om det är något som är knepigt så är det juridik. Jag vet att man ska uppfatta lagar som lagar men det verkar som om nästan allt är eller går att göra undantag med, hur ska man då veta? Aj dånt gett itt…

Intervjun var kanonbra och just nu blippar det inuti mitt huvud ungefär på samma sätt som i en dator som ”knastrar” – dvs. ”tänker”. Hela knoppen låter som miljoner ploppande kluster och jag inser att jag kanske borde ha gjort en ”defrag” innan… det är ju så dags nu! =) Jag undrar vad det var för spännande som ramlade bort ur mitt minne nu eller vad det var som blev överskrivet?

Nu är det helg och vi har massvis med saker att göra – här finns osannolikt många saker som ska förberedas! Uj uj uj…uj… fast först måste jag nog häcka i fåtöljen en liten liiiiiten stund, snart kommer alla hem igen och jag har fortfarande huvet fullt av uppsatstänk.

Jag gillar verkligen mitt liv – bara så alla vet det! =)

Det är utbildningsdag i morgon och Tjockhult ska få celebert besök – lilla jag ska nämligen dit! Vi ska förklaras för och indoktrineras i allehanda konstarter som vår förening kan trycka in i oss. Jag sitter lite som klämd mellan två gosiga hötappar för plötsligt har jag fått två mycket bra erbjudanden om kurser som jag behöver närvara på… tyvärr kan man inte vara på två ställen samtidigt… siiten…

Den ena är en information om just det ämne som jag valt att skriva min  uppsats om… å den kan jag ju naturligtvis inte gå på!!!! *muttrar*, den andra är en mer övergripande babbel-babbel-dag med mer allmän info om sånt som yrkesverksamma vill att vi spänner blicken i… det är såklart den jag är anmäld till. Dubbel-siiten…

Fast… på eftermiddagen i morgon (fredag) ska jag intervjua en spännande pingla – det har jag kanske redan sagt? – som ska ge mig all den bakgrund som hon anser är nödvändig för mig för att jag ska fatta vad det är (och kanske hur man gör ???). Det fiffiga med det är att jag som genom ett under kommer att förstå den omöjliga och superduperkomplicerade ekonomin åxå, det är iaf min plan. =) Kalaaas!

Den charmanta fru Danderyydskan gör mig sällskap hela dan och hon har faktiskt beslutat sig för att mygla sig med in på intervjun! Det bådar gott för mig – om man ska vara lite ego.. och det skadar ju aldrig… – för den kvinnan vet hur man frågar alldeles rätt frågor! =) Hon brukar knirka sig in i pudlarnas kärnor och dissekera dem på 2 röda sekunder, det händer att t.o.m. jag fattar när hon har frågat klart!

Jag tror att det här blir bra! Fast jag ska knoppa först – och utfodra en hoper ungar.

Nu är alla här igen, varför blir alltid jag nerlusad av barn? Om jag går och räknar dem så är de sällan färre än 4, ibland har vi 8 eller 9 apor i soffan som skriker och hojtar, kuddkrigar och spelar x-box. Ibland kommer jag inte ens in i mitt eget kök för att en flock har bosatt sig här och äter upp alla mackorna och gör supersnygga tummavtryck på husets spelkort, ibland sitter de på hallgolvet och bygger lego och gallskriker – om man bygger riddare och rymdskepp så måste man tydligen det… ???

Här är ”självplock på apor” vid middagstid, tyvärr går inte tillräckligt många hem då – trots tvär-tydliga pikar… det hjälper inte ens att jag hotar med att trolla dem till potatisar! Vad gör jag för fel doktorn? =)

Precis just nu har 3 stycken tvingat ner sig i en och samma fåtölj medan 2 andra sitter på en yta av totalt 30 cm ungefär – i stora soffan. Hur kommer det sig att ungar knökar ihop sig så de knappt kan andas? (soffan är inte mindre än 2.38 och kan lätt hantera 7 av knoddisarna utan att de får skavsår på armbågarna)

Jag tror jag babblar i cirkel… Dags för kaffe!

Jag fattar!!! Nästan!!! =)

Jag har suttit och pluggat idag och jag måste få skrika ut till världen att jag fattar, nästan!!!!!

Det finns alltså hopp om mig1 *ler fantastiskt stort* och Danderyyydskan har varit med och pekat också. Hörru Rufus, kanske kan jag trots allt få en examen i januari! =)

När Danderyydskan ändå var här i staden så swishade vi runt på stan i 180 och kikade efter… SKOOOOOOR. Hittade inga, däremot så rusade vi iväg till skrädderiet och provade min klänning. Nu ska den bara sys färdigt =) Åååå vad den är fin!!!

Danderyydskan hittade en liten trasa som hon provade hon med, hon fick nämligen en släng av våldsamt klännings-sug… jag vet hur det känns! Jag har det ofta! =) Nästa vecka ska vi dit igen för jag ska hämta min lilla *kviiiiid* trasa och Bryttlan Danderyyd ska prova en frasig kreation som sys upp nu…. *hummar finurligt*

På vägen hem ramlade jag in på alla honors dröm-shop (våt dröm talar vi om här!) Bianco Skor, jag har äntligen hittat dem! Åååå vad de är vackra! Datorer håller i detta nu på att genom sajberspejset blippa 1:or och 0:or till varandra på sitt egna lilla vis, allt för att jag så snart som möjligt ska få reda på var skorna finns i Min storlek. När de hittas ringer de till mig från shoppen och hojtar (hoppas jag verkligen) var de finns – då blir jag glad! =)

(Jag vill verkligen understryka att de är ofantliget übersmaskigt vackra och lätt vulgära…  men *försvimlar igen* ummmhgggh…… =)

Laj-laj!

Jag fattar!!! Jag kommer att klara kursen! Jag sitter fast i taket och kan inte komma ner! =)