Sveriges internationellt mest kände brottsling. I går i hovrätten. Läs mer här.
Extrabonus, endast här i bloggen: jag frågade Stefan Eriksson om han inte har gått ned i vikt. Han svarade att det går upp och det går ned. Jag sa att jag har ju aldrig träffat honom förut, men att han ser större ut på bilderna. Han svarade att bilder säger inte alltid sanningen.

Svårt val, Stockholm, onsdag kväll. Torgny Lindgren läser ur sin nya bok på Teater Brunnsgatan 4, och samtalar med Kristina Lugn. James Ellroy pratar med Britt-Marie Mattsson på Kulturhuset.

Och vinnaren är…Torgny Lindgren!

Skellefteå nu fyra i Elitserien i ishockey. Experterna kliar sig i huvudet och fattar ingenting.

Jag var ytterst målfarlig igen på innebandyn i kväll. Experterna kliar sig i huvudet och fattar ingenting.

Sju män, varav de flesta har halvlångt hår, skägg, rutig skjorta och spelar gitarr. Suggestiva låtar, som har lika mycket gemensamt med Wishbone Ash som Fleet Foxes och Jethro Tull. Två spelar flöjt. Ingen i Midlake har tights och suspensoar, som Ian Andersson hade.

Ofta rullar jag med huvudet hit och dit och fram och tillbaka, som jag gör när det är för trångt att dansa, men det spritter i kroppen av svänget. Ibland blir jag lite less på sångaren Tim Smith och hans nästan likgiltiga sångstil. Mest gillar jag det jag hör. Min advokat är lyrisk, om nu advokater kan vara lyriska.

Uppvärmarna, First Aid Kit, två svenska systrar som låter mer Texas än Midlake, är hur charmiga som helst. Vilka röster, vilken stämsång, vilka låtar. Johanna och Klara Söderberg är bara tonåringar än, men låter väldigt vuxet.

…när Midlake spelar på Debaser Medis i kväll.
Två unga systrar, vars pappa spelade i Lolita Pop.

" target="_self">Värt.

Devo.

Riksmordkommissionen kommer billigt undan i Leif GW Perssons granskning. Dessa våra främsta experter på att utreda spaningsmord var fortfarande inkopplade när spaningsledningen i januari 2001 bestämde sig för att begränsa sin lista på tänkbara gärningsmän till Dalarna – vilket betydde att Anders Eklund slank ur nätet, trots att han bodde bara fem mil från brottsplatsen.

Läs hela krönikan här.

"När mitt hjärta sakta hade läkt knöt jag ett sidenband kring Pendergrass röst och, likt ett gulnat kärleksbrev, lade jag den försiktigt i en sammetsklädd ask. Jag låste den och gömde den allra längst in i en garderob. Sedan slängde jag nyckeln."
Ni måste läsa Andres Lokkos mycket personliga hyllning till Teddy Pendergrass och "den hemskaste av somrar" här.
Lokko, the Poet, nu en utmanare till Birro.

Jag har missat att tipsa om den här som var inne i lördags, då ni inte läste några nyheter på webben. Om polischefen.

Tiopental - narkosmedlet som hittades i mycket hög koncentration hos Linnea - används sedan december 2008 vid avrättningar i Ohio.

Läs hela nyhetskrönikan här.

… på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.

Ur åklagarens pressmeddelande i dag:

Peter Claeson avser att med den åberopade bevisningen styrka bland annat:
- att den lilla flickan tillfördes narkosmedlet Thiopental strax innan hon avled,
- att det var den misstänkta läkaren som personligen tillförde medlet till flicka,
- att läkemedlet orsakade flickans död,
- att ingen har ordinerat läkemedlet,
- att det inte var medicinskt motiverat att ge flickan läkemedlet,
- att läkemedlet inte har tillförts av misstag.

Jag tror att jag måste skriva något om det här till i morgon.

Wilco spelade på en baseballarena i Brooklyn när familjen kom och hälsade på mig i New York i somras, det fanns biljetter över, men ingen orkade - och jag kunde inte gärna överge familjen när jag fick träffa dem några dagar…
Så nu har jag köpt fyra biljetter till Cirkus 23 maj - får se om jag får med mig alla den här gången. Jag har matat dem så mycket med den senaste att jag tror det funkar nu...
OBS. Det här skriver jag INTE för att ställa mig in hos Expressens vd Bengt Ottosson.
Men han önskade faktiskt "You and I" med Wilco när Ulf Elfving gjorde radio på redaktionen förra veckan.
Bra smak.
Lyssna på Wilco på Spotity här.

Jag vill inte visa den här bilden från "På spåret" i SVT (som jag nyss tittat på i SVT Play) enbart för att Kristian Luuk gör en relativt rolig min.
Huvudorsaken är att jag vill uppmärksamma er på att programmets domare Fredrik Lindström (längst till vänster) ser ut att vara omkring en halv meter längre än den här veckans tävlande hobbitar. Han ÄR en halvmeter längre.
De stora behållningen av programmet var dock Maia Hirasawa. Hennes versioner av Elton Johns "Rocket man" och David Bowies "Star man" är gudomliga. Hon gjorde även Anne Linets/Björn Azelius "Tusen bitar" till sin egen.
Se programmet här till och med 28 mars 2010.

Vi hade beställt skyltar som varnar för istappar och snöskred eller åtminstone snöras från taket och det kom hit några att satte upp dem på stuprören.
In mot gården satte de en skylt som hänger ca 20 cm från vårt köksfönster - och täcker halva fönstret!
Jag ringde och undrade hur de tänkte, men mannen jag pratade med verkade helt oförstående.
Så nyss hämtade jag en avbitare och klippte av plastbanden som håller fast den där skylten, band fast den en meter längre ned med snören.
Nu har jag jobbat klart för i dag.

Det är inte bara fråga om att snitta av en pulsåder. Det är ett jättestort kirurgiskt ingrepp i halsen. Hur dödar vi på det mest barmhärtiga sätt de djur vi ska servera på middagsbordet?
I en artikelserie i Svenska Dagbladet i veckan avslöjades att kött i vanliga butiker och på restauranger i Sverige kan komma från djur som slaktats utan bedövning i EU-länder, där detta är tillåtet.
Bedövning låter snällt - men i Sverige är tillåtna bedövningsmetoder att skjuta en ko eller en gris i huvudet med bultpistol, kulvapen eller hagelgevär och att slå en höna i skallen.

Läs hela dokumentet här.

Göran Lindberg hittade en smart täckmantel.
Poliskårens allra finaste feminist.
Men gömde han sig för oss eller för sig själv?

Läs hela nyhetskrönikan här.

JÖNKÖPING. Visst, pedofiler verkar i det dolda.
Men frågan måste ändå ställas.
Varför upptäcks inte hundratals sexuella övergrepp - flera så grova att de jämställs med samlag - under flera års tid mot mycket små flickor på den kristna förskolan i Jönköping?

Läs hela krönikan här.

TROLLHÄTTAN. ”Saab – the movie” var ett nervpirrande drama, och finalscenen med två tårögda direktörer som hyllas med dovt dånande vinterapplåder av tusentals anställda andas mer Hollywood än Trollywood.
Nu börjar jobbet med uppföljaren.
Det enda som är klart är att det krävs en massa action.

I väntan på slutscenens hjältar står alla som fått ledigt och huttrar i virvlande snö utanför Saabmuseet i Trollhättan, och jag ser bara leenden överallt.
Inne i museet övertalar fotograf Ylander och jag två Saabveteraner att posera som filmstjärnor för en dag, som Trollhättans Thelma & Louise i en av de många klassiska bilarna som står här, en Saab 900 Turbo Cabriolet.
Camilla Gardtman och Monica Larsson har jobbat 18 respektive 23 år på Saab, med ekonomi på flera olika avdelningar. Medan hon knyter en turkos sjal runt huvudet säger Monica Larsson:
– Det har varit turbulent. Men det är spännande att få vara med på den här resan och se vart den slutar.
På gården har en påver scen byggts upp, och museets chef Peter Bäckström underhåller oss medan vi väntar på Saab Automobiles vd Jan Åke Jonsson och Spykers vd Victor Muller.

De skrattar generat när de gör entré och möts av det starka jublet och det dämpade smattret av värmande applåder. Jonssons röst stockar sig betänkligt när han tackar för allt stöd från golvet.
Många av oss mumlar om Saabandan, och när Monica Larsson ska konkretisera vad det betyder säger hon:
– Fast det har gått skitdåligt har vi gett allt.
Ute i folkhopen känns det som att stå mitt inne i den där scenen i den härligt gråtmilda filmen om den nedläggningshotade fabriken som räddades i sista stund, kanske regisserad av Lasse Hallström.
Morgan Palmén är en av dem som applåderar. Han jobbar på monteringen, har varit anställd på Saab i snart 15 år och säger att ”det känns bättre nu än innan”.
– Men vi har tappat så mycket sista året, det är svårt att säga hur det ska gå. Hela bilindustrin är så konstig just nu. Det blir bara gissningar.

Som i ett välskrivet drama slits vi i ”Saab – the movie” mellan hopp och förtvivlan, allvarliga kriser har dykt upp och fått sin lösning, helt enligt manusförfattarnas bibel. Dramat har skarpt skurna kombattanter; en tårögd vd, en flintskallig ädling, en kritstrecksrandig playboy och en mystisk, rysk miljardär, vars tokrika pappa sköts ned med fem skott på öppen gata i Moskva förra våren – men överlevde.
Det känns som om filmreferenserna kommer flygande genom snömodden, troligen från Saabmuseets granne Film i väst, eller Trollywood som det ibland kallas.
Varken Jan Åke Jonsson eller Victor Muller kan säga så mycket konkret om framtiden, men när jag hör ord som ”rivstart”, ”egen kraft”, ”fart” och ”uthållighet” är det lätt att inse att de snabbt måste producera en actionrulle.
Medan eftertexterna rullar lyfter hundratals arbetare upp sina mobiler för att fota direktörerna, som nu poserar mellan en bil av vardera sorten. Missa inte tvåan.



Foto: ANDERS YLANDER
THELMA & LOUISE I TROLLHÄTTAN: dramat är över för den här gången. När de anställda mötte sin nya ägare Victor Muller utanför Saabmuseet passade Camilla Gardtman och Monica Larsson på att provsitta en klassisk cabriolet.

Om ni ser en man i bar överkropp som står vid ett fönster i centrala Stockholm och syr i en knapp i en blå skjorta kan det vara jag. För att få i tråden i det där löjligt lilla hålet i nålen måste jag stå vid fönstret i dagsljus, eller leta rätt på läsglasögonen.