STOCKHOLM Snart blir det nakenchock på Ystads saltsjöbad.
Festföremålet är den här gången Carolina Gynning.
Nej. jag talar inte om någon kontroversiell installation där Gynning agerar typ rondellhund med Vilkshuvuid eller nåt sånt, utan om Carolinas nya konst som tagit form i hennes ateljé i Stockholm under vintern.
En riktigt snygg kollektion som ska visas upp i samband med konstrundan Österlen i påskhelgen.
Den här gången får vi en helnaken Gynning på de gigantiska, New York-lilknande dukarna.
Carolina säger att det är en spegling av att hon just nu är inne i en lycklig period i livet.
Efter en lite svårmodig höst som resulterade i en utställning på World Trade Center i Malmö, är hon back to basic där allt en gång började.
Mustigt, explosivt och ganska avklätt.
Kan redan nu se rubrikerna framför mig inför konstrundan där Carolina i D&G konkurrerar med Österlens kulturtanter i Marimekko-tält.
Ska bli kul att kolla men tyvärr missar jag vernissagen eftersom jag då befinner mig i New York för att dammsuga gallerierna i SoHo, Village och Williamsburg.
Men boka in påskhelgen på Österlen och stanna till vid Saltsjöbaden så får du se den svenska såpakulturens enda renässanskvinna och hennes senaste gobelänger.

Ett av Gynnings "glada" verk som snart fraktas till Ystad.

Gynning som just nu är i Miami på den stora dj-konferensen/mässan, är aktuell som Scoertts nya ansikte i ny kampanj som nu släpps. Sen vill vi se Schlager-Anna på Converse stortavlor.

MALMÖ Ibalnd framstår Nöjesbloggen som "räddaren i nöden" i Nöjessverige.
I synnerhet under den gångna schlagerveckan då ett par röda Converse All Star höll på att stjälpa en lovande karriär.
Jag uppmanade tidigt Anna (se tidigare blogginlägg) att ta på sig ett par av sina gamla röda Converse, till exempel de hon hade på sig i Idol.
Då kommer det att gå vägen.
Anna följde förstås Nöjesbloggens uppmaning, rotade i garderoben och valde till slut, för säkerhets skull syrrans gamla, avlagda röda (fast det var kanske ändå det par hon hade på sig i Idol...).
Det var en lätt match.
Ingen har heller noterat att den modell Anna fick av sneakersjätten Coneverse var den nya modell med en lite tunnare sula än klassikern, hon hade på sig i deltävlingen i Malmö. Alltså den modell Converse försökte lansera redan förra året men det gick så där i Sverige.
Nu har man förmodligen ett stort restlager som man inte vet hur man ska bli av med (kanske Svedala Outlet). Anna var ju den perfekta reklampelaren säger folk i branschen (som inte vet vilken modell hon hade på sig. Men ingen såg vilken modell det var Anna egentligen skulle marknadsföra via schlagersåpan!

MALMÖ Äntligen en festivallåt som kan matcha vad man en gång kallade det svenska popundret.
Dålig smak har varit genomgående tema i den svenska Melodifestivalen under senare år
I går bröt man sunktrenden - en riktig artist med en riktig låt VANN!
All respekt till låtskrivaren Bobby Ljunggren som börjar närma sig Benny Andersson/Per Gessle-klass.
Sverige åker till Schlager-EM me en låt man inte behöver skämmas över. Som till och med irländare, engelsmän, fransmän och norrmän kan älska.
Tacka Malmö för det.
Anna, liksom en gång Carola, slog igenom i Malmö.
Så ska det vara.
Kanske kommer till och med det forna öst att gilla Anna Bergendahl, denna själfullt väna, helvita Tracy Chapman som vågade trotsa SVT och körde med sitt varumärke på fötterna. Röda Converse även denna kväll.
Fast forna öst hade nog hellre sett Saade på EM-scenen kan jag tänka.
Jag har bevakat ett Melodifestivalen i dryga 15 år och blir lite generad över den svenska mediekåren av tillfälligt omskolade poprecensenter som alla tycks bara älska Jöback och årets i särklass sämsta låt.
Vid sidan om Pernilla Wahlgren årets verkliga bottennapp.
Bäst denna kväll vid sidan om Anna var popens egen Carl Philip, Andreas Johnsson, och Casablanca med en suverän Dolls/Guns-version av "La Voix". Tänk om man skickat den versionen med Malena Erman som gästvokalist till fjolårets EM final. Då hade Sverige landat Topp 5.
Lita på en som kan det här.

Svensk schlager befinner sig i kris.
På grund av ett par röda Converse.
Nu tvingas alltså KvP-bloggens favorit, Anna Bergendahlm, uppträda i andra skor eller inga skor  när hon kämpar om guldmedalj i Globen.
Om jag förstått "domslutet" rätt kan hon fortfarande uppträda i ett par Converse, till och med ett par röda.
Bara det inte är de nya, fina hon fick från Converse med ett promotionvärde i tv värt fyra, fem miljoner kronor enligt en generös analytiker i annonsvärlden.
Gud vilka höga tankar man har om Converse och deras produktplacerare.
Jag har påpekat det tidigare och får väl ta det igen. Vad säger SVT om Mums Mums iklädd Tiger-kostym (som vi känner igen från annonskampanjen), alla MQ-kavajer och Gina Tricot-toppar som dyker upp i festivalen.
Hur vet man vilka som är sponsrade och vilka som är köpta för surt förvärvade "stimpengar"...?
Det gäller alltså bara att hålla käften och inte, lite naivt som Anna, gå ut och glädjas över att man som artist fått sina första sponsrade skor (inköpspris för ett par Coneverse till butik ligger runt hundralappen).
Bara för Anna att göra som Sandie Shaw när hon sjöng "Puppet on a string" i Melodifestivalen 1967. Häng på Povel Ramel och "ta av dig skorna".
Om inte, avstå från att tävla.
Sistnämnda vore kanske det kommersiellt smartaste för Anna. Så mycket cred det skulle ge vår nästa svenska popdrottning att bara skita i det hela. Hon har inget att förlora.
Men SVT har problem.
Tänk om Salem Al Fakir har sponsrade bågar från Efva Attling och Olas skinnjacka från Filippa K eller Zadig & Voltaire.
Har man tänkt på det...?
Naket, eller som man kan läsa i en bloggkommentar, kör hela showen i radion. Så slipper vi Converse och andra välplacerade produkter i seriösa SVT.


"När hon går i sina röda skor..."

Sandie lyssnade på Povels uppmaning "ta av dig skorna..." - och vann!

Stones gör sig redo för ett nytt ärevarv.
Men efter upptäckten av tio, tidigare outgivna låtar från mästerverket "Exile on Main Street" har Stenarna kommit på den geniala idén "back to basic".
Nu planerar man att spela in ett nytt studioalbum (det första sen "A Bigger Bang" från 2005) och ge sig ut på turné i mindre lokaler.
- Kanske söker vi oss mot en annan typ av arenor när vi åter ger oss ut på turné. Kanske lite mindre ställen än fotbollsarenor. Du kan ju inte springa omkring i limefärgade trikåer i all evighet, säger Keith Richards till tidningen Rolling Stone.
Samtidigt passar han på att dementera senaste tidens rykten om att han slutat dricka.
- Ryktet om att jag skulle vara helt spritfri är något överdrivet, säger Keef.
Alla bitar verkar vara på plats den här gången. Ronnie Wood har avslutat sitt skandalomsusade förhållande med den nu 21-åriga Katia Ivanova samtidigt som han inlett ett som det verkar mer seriöst förhållande med den brasilianska skönheten Ana Araujo.
Ronnies önskan är att först göra en turné med Faces, något som också kan bli verklighet nästa år. Men Rod Stewart är fortfarande avvisande till en återförening och Faces tvingas nu, liksom Jimmy Page vid en eventuell återförening av Zeppelin, hyra in gästande vokalister.


Brian och Keith vid poolkanten i Miami under Stones första USA-turné. Nu är det åter back to basic som gäller, dock utan Brian.


... och Stones i dag.

MALMÖ Kan man klä sig som man vill inom ramen för SVT?
Givetvis inte i det uniforma Sverige.
Just nu råder Converse-förbud i Melodifestivalen. En skotyp som grovt räknat vad tredje svensk, under 50, äger.
Men nu säger SVT att Anna Bergendahl som vann Melodifestivalen i Malmö i lördags, diskas om hon inte byter skor.
Antingen gör hon låten, eller så behåller hon skorna och diskas, om jag förstått SVT rätt.
Vad menar man?
Kan man ha en Gina Tricot-topp på sig och tävla i den svenska Melodifestivalen?
Den har ju alla sett i tv-rejkamen och kan medföra en dramatisk merförsäljning av nämnda topp.
Vad hade hänt om Bergendahl valt att sjunga i ett par fotriktiga Ecco-skor? Skulle någon (inklusive SVT) reagera?
Knappast.
Om hon byter sina röda Converse (699 kronor i Sverige, 300 kronor i London och Paris!) till ett par kopior från Bo Ohlsson i Tomelilla. Skulle det funka...?
Förmodligen.
Nu säger man att reklamkuppen (!) är värd runt 4 miljoner kronor.
Kan det var sant? Röda Converse har liksom ett par Levis 501 varit bas i den svenska folkhemsgarderoben i mer än 30 år.
Tror inte Converse behöver någon extra tv-tid.
Det får inte finnas några varumärken i bild när SVT sänder schlager.
Hur ska det gå till?
Nakenschlager är enda lösningen.

När hon går i sina gyllene Converse...

Äkta eller falska. Ta ett par likadana från Bo Ohlsson i Tomellila så funkar det!

Hässleholm har redan hittat medicinen mot det smittsamma 08-virus som sprider sig i syd.
Kondom.
Ett sätt att bevara den skånska stammen, eller som i detta fallet, begränsa avkommor som riskerar besitta samma fördomar som den icke-folkvalda nöjesregimen i Kungsträdgården.
Kriget mellan skånsk landsort (läs: Göingebygden) och huvudstadens nöjeselit, fortsätter. Nu vill se caféchefen, iklädd kondom, besöka danspalatset Björksäter den 20 mars. Men redan den 13 mars är det nattklubb med hela den glamourösa snapphaneeliten på plats.
Årets PR-trick är ett faktum men köerna utanför Café Opera lär knappast bli längre framöver.
Personligen föredrar jag Riche.

Kondomtricket i Hässleholm.

MALMÖ Så har den gamla härliga pajkastningen mellan nollåttor och lantisarna i syd åter dykt upp på mediescenen.
Ett lobbyföretag, eller kanske en reklambyrå med bas runt Stureplan, har anlitats för att sälja in Café Opera i det stora landet.
Hässleholm får bära skott.
Sveriges tråkigaste stad, trodde det var Eslöv, men okej.
Det är som att sparka på en stackare som redan ligger.
Det vet väl alla att Hässleholm, av förklarliga skäl, inte har något som liknar lätt förlegade Café Opera (som var hot, hot, hot på 80-talet!).
Hässleholm är landet, men dom har en fantastisk rockfestival - Siesta (men sånt känner man inte till på Café Opera).
Café Opera är däremot inte mycket rock´n´ roll i dessa tider.
Därför blir det lite komiskt när kommunalrådet försvarar sin bygd med att säga att "Hässleholm är en högst levande stad där det händer mycket".
- Vi har ett fantastiskt kulturhus och både pubar och restauranger.
Kommunalrådet nämner också klassiska Björksäter "dit danslystna från hela södra Sverige åker".
Men mest komiskt blir det ändå när Café Operas nattklubbschef Jonas Ghauri säger att han inte tycker Skåne är tråkigare än andra ställen i Sverige.
- Skåne har mycket vackert att erbjuda, exempelvis Torekov, Halmstad och Båstad.
Jo så är det nog, kunskapsnivån är inte så där extremt hög i Stockholmsnatten.
Men vi tackar - nu har Per Gessle blivit skåning och ingår därmed i landets mest vitala rockkultur.

"IQ, kan räkna upp till 100..." Superchica heta Cafe Opera i Kungsträdgården, eller...

... rockfestivalen Siesta i Hässleholm. Bara att välja.

,,

KÖPENHAMN På onsdag nästa vecka avslöjar Tivoli i Köpenhamn årets konsertprogram.
Men redan nu får jag höra att Elvis Costello och hans nya band, countryinspirerade The Sugarcanes, spelar i Tivoli Konsertsal den 5 juli.
Konserten bygger alltså på Costellos senaste album "Secrets, Profane and Sugarcane", hans samarbete med producenten T-Bone Burnett och musik i gränslandet mellan "americana" och halvakustisk country/folk.
Det är nästan på dagen exakt 33 år sedan jag köpte Costellos debutalbum "My Aim is True" i Edinburgh. Egentligen var jag i England för att bland annat lyssna på The Clash i London i samband med CBS World Convention.
Men avstickaren till Skottland fick mig att få en helt ny syn på tidens pubrock, den begynnande punken och den mer poppiga versionen man började benämna "new wave".
Costello var ren dynamit och jag blev frälst. Sen dess har jag intervjuat honom ett tiotal gånger.
Även om det nu är drygt 30 år sedan han nådde sin (pop)musikaliska topp med "Armed Forces" är han fortfarande intressant på scenen. I synnerhet med det här bandet, ett gäng som säkert kan gjuta nytt liv i delar av Elvis tidigare katalog.
Och så får vi säkert en ny version av "Good year for the roses". Nu i Carter Familly-tappning.

Costello i ett nytt sammanhang, här med Jersey-Bossen Bruce i Elvis egen tv-show.

MALMÖ Det krävdes ett besök i Malmö.
Äntligen fick den svenska evighetsfestivalen i melodi en värdig vinnare.
Vilken röst, vilken låt, och vilket framträdande.
Anna Bergendahl - we love you!
När jag hörde en snutt av Annas låt förstod jag att det var kvalitet, men inte att det var världsklass.
När hon framträder i Malmö Arena fattar jag.
En vit Tracy Chapman med med en mer popig framtoning och en låt som om den haft sitt ursprung i USA skulle lagt sig topp 5 på Billboard-listan
Efter en vecka.
Egentligen för bra för detta forum. Men så har det alltid varit med låtskrivaren Bobby Ljunggren. Han är i en klass för sig.
Han har visat det flera gånger, inte minst med Empty room.
Men Anna Bergendahl och "This is my life" är så hög klass att jag förlåter övriga bottennapp där samtliga skulle vara chanslösa i Oslo (om de kom så långt).
Bergendahl slog visserligen halvt igenom i Idol - men i natt blev hon stjärna och ett framtidshopp.
Tack Malmö (och ursäkta för det jag skrev i dag på morgonen).
Och, förresten, varför pratar inte Sibel skånska längre. Sånt straffar sig.


Anna Bergendahl, nästa svenska stjärna och än så länge årets enda värdiga vinnare.

Jag trodde nog att "the botten var nådd" i Ö-vik vad gäller årets turnerande schlagercirkus i regi av SVT.
Tills jag hörde bidragen till kvällens "Malmöfestival".
Jag skäms.
Malmö har länge varit Rikets Popstad och har en potential långt över riksgenomsnittet.
Här finns ett otal nya band i alla tänkbara genrer, från gitarrslammer och indiepop till western swing samt en lokal klubbscen man bara kan drömma om i huvudstan.
Och så kommer årets upplaga av schlagersåpan till stan och man undrar: kunde inte Malmö fått ett lite mer hyfsat, up-to-date startfält...?
För sin image.
Det som är lite kul är att flera av kvällens artister har lokal anknytning.
Jöback fick sitt seriösa genombrott på Malmö musikteater i Kristina från Duvemåla, Sibel är så vittt jag vet från Kristianstad, Py var stjärna vid sidan om Dan Hylander i Raj Montana Band som i inledningen hade sin bas i Malmö och Pernilla Wahlgren kämpade en gång mot Dan Tillberg i Malmö med Piccadilly Circus (med bröderna Ingrosso som dansande rekvisita) men blev då mest känd för det järnkors hon hade runt halsen.
Men nu är det andra tider.
Inte en låt är värdig Globen även om det givetvis kommer att finnas representanter även från Malmö i den svenska finalen.
Pernilla ligger nu två steg efter Kikki i den klassiska schlagerkulturen, Noll Diciplin (vad är det för dagis-punk-namn?!)  låter som en sämre version av Jumper (svensk landsbygdspop anno 1999).
Bobby Ljunggren, som vanligt tävlingens mästare, kan givetvis inte överträffa sitt mästerverk Empty room och Jöback, ja, han har fått en hyfsad tredjesingel från ett planerat soundtrack till en musikal som ännu inte hitta någon producent.
Och Sibel, ja hon är verkligen söt, Kristianstads Audrey, men hon kan ju så mycket mer, utanför schlagersåpan.
I dag skäms jag faktiskt över Malmö men får skylla på att kvällens schlagerorgie ute i Percyland är iscensatt av helt andra krafter än vad vi normalt kan hitta runt Möllan.
Kan detta gynna NEO - Buggles möter Harpo. Eller kanske till och med Lovestand, Finlandsfärjornas eget Bucks Fizz (om någon minns).

Bilden av en vinnare...?  Foto: Sven Lindwall

Veckans motvikt till schlagerslasket i Malmö Arena:
Ray Davies från Kinks och Bruce Springsteen är ett par.
Den nya, heta duon har varit i en New York-studio och spelat in en ny version av Kinks-låten Better Things".
Under samma besök i New York spelade Davies även in en ny version av Celluloid Heroes tillsammans med Jon Bon Jovi.
Det är några av de låtar som kommer på Ray Davies nya duettalbum där han tolkar gamla Kinks-låtar på ett nytt och lite annorlunda sätt.
Andra artister som är bokade för detta album är Lucinda Williams, Killers och Metallica.
- Det tog bara ett par timmar med Bruce i studion sen var vi klara. Ungefär lika snabbt gick det med Jon Bon Jovi, säger Ray Davies till New Jersey Star-Ledger.
- De var väl förberedda och jag var mycket imponerad. Jag är överväldigad att ha spelat in med dessa båda herrar.
Nu finns bara en duettdröm kvar - att Ray spelar in med sin yngre bror Dave och att man då kallar sig Kinks.
Även detta projekt är på gång bekräftar Ray.
Dave Davies har repat sig hyfsat bra efter den svåra stroke han fick för snart sex år sedan.
- Just nu går Mick (Avory) och jag igenom en massa tejper som vi spelat in med Dave och gräver allt djupare i arkiven.
- Nu får vi se om Dave vill vara med igen, allt är upp till honom.

Efter körprojekt "Kinks" gör Ray Davies nu en serie kändisduetter av gamla Kinks-klassiker.

... men det kan även bli ett nytt Kinks-album avslöjar Ray.

KvP-Bloggen har rört om ordentligt bland känslorna i Mediesverige.
Under drygt en vecka har svenska medier talat till förmån för Elisabeth Höglund i diskussionen om hennes vara eller inte vara i Förkväll.
Alla köpte PK-versionen (den politiskt korrekta formuleringen) om åldersfascismen, diskriminering av äldre och mobbning i TV4-huset.
Att Höglund mobbades ut för att hon var gammal och rynkig, inte lika snygg som de övriga medlemmarna i Förkväll-trion.
Jag reagerade tidigt på detta. En äldre kvinna i Förkväll är förstås inte fel. Men det ska vara en äldre kvinna som är djupt förankrad i den värld man är betald att bevaka.
Höglund läste innantill från sitt manusblad, verkade inte känna till flera av sina intervjuoffer och var helt malplacerad i den här rollen vilket inte betyder att hon är en dålig journalist. Bara fel kvinna på fel plats vid fel tillfälle.
Tyvärr.
Då räcker det inte med att man charmat tittarna i "Let´s Dance".
Det finns kvinnor som är både 60 och 70 år som skulle kunna ha en given plats i programmet.
Glöm inte att H&M-aktuella Sonia Rykiel (dock inte aktuell för Förkväll) fyller 80 om ett par månader och och svenska trendoraklet Cay Bond är 67.
Därför är det förvånansvärt många kvinnor (från 25 till 80 år!) som nu hört av sig via mejl, sms och till Kvällspostens insändarsida. Alla överens om att Carolina Gynning är det givna valet i ett program som Förkväll.
Den i trion som har mest erfarenhet av livet i den glamourösa världen, som sett såväl de goda sidorna som trendindustrins baksida.


Ryding, Gynning och da Silva - den givna Förkväll-trion.

MALMÖ Klart att Carolina Gynning ska bli permanent i Förkväll-trion.
Hon behövs som motvikt till  Carin da Silva och Yvonne Ryding. Dels för sin mer okontrollerade spontanitet som för sin trendkänsla och sina erfarenheter i den glamourösa världen.
Precis som hon säger i dagens Kvällsposten i dag: "Jag är bättre på det än hon".
Jag har alltid frågat mig varför Elisabeth Höglund fanns med i den hör församlingen.
En lysande samhällsjournalist men så malplacerad i detta sammanhang. Svårt att samtala och intervjua folk från kändis och glamourvärlden. Lät oftast som färdiga manus, ingen förankring i den här "verkligheten".
Det handlar alltså inte alls om ålder eller om den nu så omtalade "åldersfascismen". Förkväll kan mycket väl ha kvinnor som är såväl 50 som 60 plus.
Nu är det bara att hoppas att Carolina vill ta på sig rollen som programledare (hon har ju trots allt många järn i elden med planerad romandebut, ny parfym, måleriet och en del modelluppdraget).
Jag gissar att Carolina ersätter Elisabeth under våren men att Höglund ändå är kvar i programmet som reporter.
Då skulle den här programidén kunna få nytt liv.

Carolina ger Förkväll en extra dimension med sina kunskaper inom mode, konst och olika livsstilsfrågor. Givet att hon ska ersätta Höglund i soffan.

På 80-talet var ett populärt ämne bland landets rockjournalister "Rocken är död".
Det var en dålig tid för rock´n´roll och det bästa man kunde hitta var en handfull nya band i Los Angeles och New York vid sidan om arenaakter som Springsteen, Stones och Bowie.
Nu meddelar Keith Richards, 66, att han lagt av med sprit och droger, Keef har blivit vit och frågan blir åter aktuell.
Chockad av kollegan Ron Woods nya roll i medierna har Keef bestämt sig för att byta livsstil. Drygt fyra månader har han nu varit vit.
Men, finns det ett liv för rock´n´roll efter en nykter Keith?
I en värld med förprogrammerade, färdigstajlade, botoxade slicka popstjärnor blir det problem.
När renlevnadsmän som Chris Martin och mormon-frälsta Brandon Flowers i The Killers regerar arenascenen, behövs en riktig rock´n´ rollbuse för att hålla lågan brinnande.
Stones-kollegan Wood toppar just nu ligan med en livsstil som förenar Bill Wyman och Keith. unga damer och vodkaorgier innan lunch.
Nu finns det förstås inga garantier för en vit Keef. Han har ju själv varit lite kaxig vad gäller sitt förhållande till sprit och andra snabbverkande droger.
- Jag har haft tre olika läkare som sagt till mig att sluta annars är du död inom ett halvår. Sen dess har jag besökt deras begravningar.


Keith har överlevt tre av de läkare som varnat honom för Stones-stjärnans livsstil.

Rena "Big Love" (tv-serien alltså) för Stones-gitarristen Ronnie Wood dessa dagar.
Just som Ronnie var inne på dam nummer tre efter skilsmässan från Jo Wood, fick han ett återfall.
Inte spriten utan kärleken.
Nu har Ronnie synts hemma hos sitt ex, den 21-åriga, tidigare cocktailservitrisen Katia Ivanova, som gjorde slut med Stones-stjärnan efter det att han förnedrat och dragit henne i håret utanför en pub i Sussex där han hyr ett ett övernattningsslott.
Därefter hittade Ronnie en ny ryska innan han sprang på den argentinska skönheten, polotränaren och arkitektstuderande Ana Araujo, 30.
Under tiden roade sig Katia med Malmöbaserade Basshunter i dent brittiska kändisomgången av Big brother. Väl ute ur huset var det slut med den svenska diskjockeyn och popstjärnan.
Katia uppges ha sagt att hon ändå längtade efter Ronnie och vips, härom kvällen dök Wood upp hemma hos Katia och lämnade huset 03.00.
Kvällen innan hade han haft en romantisk kväll med Ana på en av Londons mest kända vip-krogar.
Hårt att ha långledigt från Stones som inte tänker turnera i år. Och nästa år har Ronnie lovat att det blir Faces, dock utan snart Malmöaktuella Roddan.
Fram till dess får Ronnie njuta av verklighetens Big Love.

Ronnie med Ana, senast i hans eget Big Love.

Polostjärnan Ana laddar upp inför ett träningspass i London.

Men unga Katia lockar fortfarande Ronnie som haft långledigt från Stones och fått möjlighet att odla sinaandra fritidsintressen.

KÖPENHAMN Danska modeveckan är slut för den här gången.
Ironiskt nog större, mer framgångsrik och bättre än någonsin med fyra olika mässhallar, massvis av shower och modepartaj "i byen".
Men var fanns de kungliga.
Kronprinsessan Mary var med när Ecco Walk in Style Award delades ut dagen innan modeveckan drog i gång.
Sen åkte hon till OS i Vancouver. Hovet tyckte det var viktigare än en att sprida glans runt en av landets viktigaste exportindustrier.
Eller så vill man kanske inte att de kungliga ska bli alltför involverade i den lokala modescenen.
En total felsatsning.
Det är tack vara Mary som danskt mode uppmärksammats så stort runt om i världen de senaste fem, sex åren.
Man har fullständigt kört över Stockholm som inte ens nämns i internationella sammanhang trots att Sverige har en rad framgångsrika varumärken som Acne, Tiger, Filippa K, Hope, Whyred.
Men svenskarna slår på stort när man showar och visar upp sig i Köpenhamn. Det är här man marknadsför sina märken över hela världen
Men danska hovet som inte tyckte Mary behövde närvara vid årets modevecka med tillhörande shower, kunde ju i så fall skicka prinsessan Marie.
Men Marie syntes inte till under hela modeveckan.
Ett trendbrott eller bara en hjärnsläpp från danska hovets sida...?


KvP-bloggaren övervakar Mary på modemässan i Köpenhamn hösten 2009.

Mary med sin stylist och hovdam besöker Copenhagen Fashion Week 2009.

Skånsk dominans, skånsk seger.
Precis som som det även brukar vara i Idol.
Det blir allt tydligare att framtidens Sverige ligger i syd.
Det var inte svårt att förutspå vad som skulle hända i Sandviken denna kväll.
Tre skåningar i topp om man nu räknar Bjärred-födda Andreas Johnson som skåning.
Klockrent.
Det fanns bara tre låtar denna kväll värda ett framtida öde i detta jippo.
Skulle inte förvåna mig om Eric Saade från Helsingborg går hela vägen när han och hans givna sommarhit "Manboy" landar i Globen.
Fast Pauline har också en framtida radioplåga på vägen mellan Duffy och Amy Winehouse, en låt som kommer att bli en hit i såväl P3 som som P4.
Och Andreas Johnson, någonstans mellan U2 och Verve, var egentligen alldeles för bra för detta forum. Johnson är en svensk artist som håller om inte världs- som Europaklass. Skulle U2 spela in "We can work it out" så har dom en miljonsäljare.
Ett klart lyft från den låt- och artistmässigt skandalöst dåliga premiären i Övik förra veckan.
Men det var bara den hör trion som höll måttet.
Highlights & Mist, Andra Generationen och Dogge och Anna Maria Espinosa åkte ut direkt vilket knappast kan uppröra eller förvåna någon. Sist i den trion var Anna Maria Espinosa som faktiskt var just det, helt klart sämst denna kväll.


Sveriges nya schlagercharmör är skåning och bördig från Helsingborg. Glöm inte att det var vi som Saade först.

KÖPENHAMN Jag är som bekant inte speciellt politiskt korrekt.
Men tycker nog ändå att det verkar som den danska modeindustrin halkat efter i valet av modeller till veckans olika catwalk-shower i samband med Copenhagen Fashion Week.
Jag propagerar inte för mulliga modeller bara för att få en extra guldstjärna.
Kläderna blir snyggast på bild och på catwalken om modellerna är hyfsat långa och inte för runda.
Men under Copenhagen Fashion Week verkar det som debatten under senare år gått fullständigt förbi ansvariga stylister och koreografer.
Jättesmala, jätteunga, långbenta kalvar som vinglar fram.
180 centimeter långa med en matchvikt runt 45 kilo.
Kanske lite i underkant.
En del går riktigt snyggt andra ser mest förskräckta ut.
Det var som en kollega skrev efter Spon Diogos snygga show på Nimb i onsdag.
- Mm man nu måste klaga på något så är det väl i så fall att kollektionen bara kan bäras om man är 1 och 80 och ganska tunn.
Men å andra sidan då kan man ju alltid boka tid för benförlängning vid Ilizarov Scientific Centre i Sibirien.

Transparent, snyggt och ganska tunt, från Purehearts visning i Köpenhamn i veckan.

Mera från Purehearts visning.

SCHLAGER Den sämsta svenska schlagertävlingen i mannaminne är ett faktum.
Avgrunden är nådd.
Räddaren i den svenska schlager-Nöden heter i år möjligtvis Dolph Lundgren.
Det enda vi minns och vill ta med oss vidare (fast han åkte ju hem).
Ju mer SVT dammsuger svensk schlager, eller ska det vara pop, desto längre ner i det samtida populärkulturella träsket hamnar vi.
Men i Övik fick vi det verkliga bottennappet.
Vinnaren var visserligen en låt som höjde nivån en aning om än designat som ett framtida albumspår med Salem.
Men helt OK.
Ted Gärdestad i nutiden.
Ola då? Man vill ju gärna vara lokalpatriot men hade han kunnat avancera med den klyschiga låten om det inte vore för körslaget? Knappast troligt.
Till och med i det forna öst känns den "daterad".
Jessica Andersson var förmodligen bäst men hennes bidrag var inte ens i närheten Sanna Nielsen och "Empty room", en möjlig världshit som ju inte ens vann när det begav sig.
Barfota och Carling-stajalde sångaren i symfonirockarna Pain of D Salvation (utan band?) och med brynja och trasiga jeans (man tänkte väl att det skulle vara rock´n´ roll - men hur länge sen vare det i så fall...?), gjorde en i sammanhanget fullständigt obegriplig ballad. En låt som möjligtvis skulle kunna fungera som brygga i en framtida popmusikal stajlad som ett sidoprojekt till Wallmans salonger. Men den fick ju en andra chans.
Så kan man fortsätta. Och gnälla.
Problemet är att ju mer den svenska schlagerledningen dammsuger det långa landet, desto lägre ner hamnar vi.
Nu befinner sig svensk schlager runt plats 20 på den europeiska rankinglistan.
En kultur som för tio år sedan med all rätt marknadsfördes ute i världen som det svenska popundret.
Kan inte låta bl att tänka på tiden då Melodifestivalen var EN kväll, EN tävling och TIO finalister. Då fick man fram vinnare som Abba, Carola, Herrey´S och Charlotte Perrelli.
Alla vann förstås också den internationella tävlingen.
Då hade schlagertävlingen det utrymme i massmedia som den förtjänar.
Det fanns utrymmer för andra artister och möjligheten att lansera nya, intressanta grupper och artister.
I dag är dom bara två och stavas Schlager och Idol.
Men ingen vinnare (undantaget Amanda Jensen, men hon skulle inte sätta sin fot i Melodifestivalen).

Dolph som atletisk kabarésångare - kanske var han räddaren i den svenska schlagernöden i Övik.

Malmös underjord, anno 1967, går på export ut i den stora konstvärlden.
När konstnärsparet Sture och Ann-Charlotte Johannesson drog i gång Galleri Cannabis på (gamla) Lugnet i Malmö, var lokalen ständigt polisbevakad.
Men genom galleriets fredliga framtoning blev man snabbt vänner med polisens spanare som bjöds på eftermiddagste med cannabis (fast det visste man inte, tyckte bara att canabis-teet var bättre än Konsums frukostte).
I Malmö var Galleri Cannabis ett hot mot den etablerade konstvärlden och en direkt utmaning mot det bestående.
Nu har galleriets psykedeliska manifest och konceptuella experiment blivit en stor grej på den internationella konstscenen.
Inte nog med att ansedda konstmuseet MACBA i Barcelona köpt delar av Johannessons 60-talskollektion och Raven Row i London nu bygger upp Galleri Cannabis för att visa på 60-talets kraft i den underjordiska motkulturen. Alla vill ta del av cannabiskakan. Efter London är det Frankrike och en av president Sarkozys närmaste inom kultursektorn som gör en utställning med Johannessons 60-talskollektion i Frankrike.
Kanske dags att Galleri Cannabis att lanseras som franchising.
Ett blågult cannabis-galleri i varje västerländsk storstad.
Precis som Starbucks vad gäller latte och muffinskulturen.
Sture sitter på en guldgruva som alla (utom den svenska konstvärlden) vill ta del av.

Sture Johannesson och Haschflickan, Ninna Ljung, kollar den första tryckningen av den numera legendariska affischen.

FILMGALAN Trodde nog att Naomi Rapaces tacktal på Filmgalan skulle rankas som historiskt.
Eller i alla fall veckans snackis.
Men så blev det inte.
Bara ett snopet konstaterande, "jaha, det var ju i alla fall annorlunda".
Läser tidningarna dagen efter Filmgalan och blir inte riktigt klok på analysen.
Var det ingen som förstod poängen med det där korta, smarta talet?
Vad skulle Lisbeth Salander säga om hon gick upp på scenen, fick en bagge i handen och publiken jublade.
Hon skulle titta ner i golvet, skrapa lite med ena foten och mumla "tack", och så ett "tack" till - och för säkerhets skull, bara för att komma undan uppmärksamheten, ännu ett "tack".
Det gjorde Naomi också denna kväll när hon i långkjol och full haute couture-gotik gick upp på scenen som Lisbeth Salander och spelade publiken årets cineastiska spratt.
Eller var det bara för bra.
Lite så där Brecht-smart,  "distanseringseffekt" som han brukade kalla den här metoden under Berlin-åren, mitt i galajublet.
Jag tycker det var årets smartaste tv-tal, eller tv-kupp, även om numera folkkäre Kjelle Bergqvist alltid får publiken med sig när han tackar sig själv (även detta ett skönt grepp i en teater och filmkultur där man alltid ska tacka alla andra och förringa sina egna konstnärliga insatser).
Men den förklädda Lisbeth och henens tal är en modern tv-klassiker.


Naomi Rapace, eller är det Lisbeth Salander, som dök upp på filmgalan...?

Keith Richards, 66, har blivit nykterist.
Stones-gitarristen har inte tagit en droppe på fyra månader, skriver engelska tidningar.
Och allt beror på Stones-kollegan Ronnie Wood, 62.
När Keith såg hur det gick för gitarrkollegan och tidigare suparkompisen Ronnie Woods liv, valde han att lägga av.
Då hade hans läkare redan givit honom strikta order att sluta kröka. I synnerhet efter olyckan när Stones-legenden lätt på lyran, ramlade ner från en palm på Fiji 2006.
- Det finns inget som säger att han alltid kommer att vara nykter men Keith har gjort enorma framsteg senaste tiden, säger en av stjärnan vänner till The Sun.
Jag har suttit med såväl Wood som Richards på olika hotellrum och kunnat se att deras dryckesvanor är identiska.
Båda dricker lite men hela tiden.
Sipprar på svaga drinkar, ofta vodka och "cranberry juice".
De blir aldrig fulla men taggas av att sippra och blir då mer avslappnade, frispråkiga och sociala.
Men Richards som även håller i gång med tennis, har ändå levt sundare än evige tonåringen Ronnie Wood.
När han, för snart två år sedan, träffade den ryska servitrisen Katia Ivanova, då 19 år, på en bar i Soho och sedan gav sig iväg på en ett två veckor lång fylletur till sitt hus på Irland, började allt gå utför.
I dag har Ronnie separerat från såväl sin hustru Jo Wood som Katia och gör sig redo för en soloturné. Frågan är bara om han kan hantera spriten.
Wood är trött på att vänta på att Stones ska ge sig ut på turné och Faces verkar inte bli något den här gången heller.
Senare i år släpper Ronnie Wood ett soloalbum och vill visa världen att han fixar det på egen hand.
Men då ska han kanske testa den nya Richards-modellen.

Keith Richards börjar ett nytt liv, som nykter gitarrist.

KUNGLIGT Kronprinsessan Victorias brudklänning börjar ta form.
Enligt Svensk Damtidning blir den blågul och vit.
Även brudens skor, som ska tillverkas av Skomakeriet Framåt i Gamla stan, ska vara blågula om vi ska tro alla rykten som cirkulerar.
Hoppas man inte stirrar sig blinda på Thore Skogmans klassiska scenklädsel (kostym sydd som svenska flaggan och definitivt inte lika hipp som Pete Townshend i Union Jack-kavaj!).
Kungliga Hovleverantören Almgrens Sidenväveri (som ligger på Repslagaregatan i Stockholm, ironiskt nog samma gata som jag bor i Malmö), har vävt 30 meter sidenduchesse, den finaste kvaliteten av siden med glänsande framsida och matt baksida, som finns.
Det avslöjade designern och stylisten Camilla Thulin i SVT:s morgonprogram.
Det blir alltså en helsvensk brudklänning och inte något modehus i Paris eller Milano som får den äran.
– Victoria är så färgstark i sig själv och vacker i det klassiskt enkla. Hon ska inte ha spetsar och skumheter, säger Camilla Thulin.
Och vem ska då sy Victorias brudklänning? Ryktet har varit i gång ett tag och det verkar som matchen står mellan de svenska couture-mästarna Lars Wallin och
Pär Engsheden.
Victoria har redan garderoben full med såväl Wallin som Engsheden men lågoddsaren för dagen verkar vara Pär Engsheden.


Kronprinsessan Victoria kommer att bli årets vackraste brud. Det ser vi redan nu.

Mary när hon gifte sig med Frederik  den 14 maj 2004  i Köpenhamns domkyrka.

...och Dianas numera klassiska bröllopsklänning.

I Köpenhamn är det tätt mellan cocktailbarerna och en del har utsetts till stilbildare på den europeiska cocktailscenen.
I Malmö har cocktailbaren länge varit bristvara (i synnerhet tiden efter Tahonga),   men det finns en del som gör allvarliga försök att hänga med på den samtida drinkarenan.
Nu verkar det i alla fall som Malmö fått en riktigt hotell cocktailbar med perfekt "kulturgeografiskt" läge (så där lite off-Lilla Torg).
Jag talar förstås om Rosen Bar & Dining som ligger i nya, femstjärniga boutiquehotellet
Renaissance i Malmö.
Bloggen testade baren invigningskvällen och trots att en del flytande råvaror ännu inte anlänt till Rosens barchef upptäckte jag snabbt att vi rör oss i en cocktailmiljö som håller hög internationell klass.
När kvällens bartender inte hittade alla ingredienserna till den beställda drinken improviserade han snabbt och lanserade något som kändes helt nytt.
Detta kan bli platsen för Malmöborna att hänga efter jobbet på fredagarna eller ladda inför kvällens krog eller klubbesök.
Restaurangdelen var kanske inte lika upphetsande rent inredningsmässigt (typisk hotellkrog) men om Rosens tapas håller måttet kan det kanske bli en krog även för en publik som inte checkat in på Malmös, just nu, lyxigaste designhotell.
För de gäster som inte nöjer sig med tapas-plock huserar fiskmästarna John P i samma byggnad. Och de gäster som vill frossa i ostron och skumpa är Johan P:s champagnebar gjuten.

Nya cockatilbaren Rosen Bar & Dining off-Lilla Torg, i Malmö. Foto: Lasse Svensson



KvP-Bloggen testar nya cocktailbaren med Helena, frisör från Rosens granne Streijffert Collection.

Premiärgäster på Rosen Bar & Dining, frisörerna Elisabeth Streijffert och Lotta Appelin.