Lillasyster Millanpillan tackar ja till kaffe hemma hos mamma. Min haka dinglade ända ner till Sydafrika. I chock helt enkelt. Bör tillägas att mor har en kaffelatte-maskin som hon gärna stoltserar med. Hon går inte länge ut och fikar. Bara onödigt när hon har cafégott kaffe hemma. Frågan är om man sparar några pengar. Tar typ 110år att fika upp så mycket pengar som en kaffelatte-apparat kostar, och då har den redan gått sönder.

Tanke: Nördigt. Emilia tillhör en riktigt tvättäkta kaffelattegeneration. Typiskt. Ska hon komma och vilja vara vuxen nu? Bråkar med Lillebror W som hon vore lika gammal som honom. 5 år.

Jag försöker sluta att dricka kaffe med mjölk. Kommit på att jag är en typiskt kaffelattetjej. Dricker egentligen Mjölk med kaffe. Vad ger det för effekt? Väcker endast röksuget. Dessutom så måste man ta med sig egen mjölk till ett av mina arbeten. O det glömmer jag alltid bort. Tänker att jag MÅSTE sluta dricka bögkaffelatte. Ändå tjuvtar jag mjölk ifrån de andra. När de inte ser.

När min generation blir vuxen kommer det inte finnas några som dricker endast kaffe. Rent svart kaffe. Jo endast de gamla och döende. Men om man tänker på alla som är som mig - unga o fräscha.

Nya vikarien på mitt vikariejobb: Hur gammal är du?

Vikarien Carolina (jag):              20! UNG OCH FRÄÄÄÄSCH!

Träffade en av de boendes föräldrar idag.

Boendets gamla mamma:         O. Trevligt att träffa dig Caroline du..

Carolina                                   DET ÄR CAROLINA MED A PÅ SLUTET

Jag skrek nästan för hon hörde så himla dåligt

Boendets gamla mamma:         O. Carolina. Du ser verkligen pigg ut.

Carolina:                                 Ja. Än så länge är man ung och fräsch.

Läste ut Tusen strålande solar igår. Det såg ut som jag blivit nerboxade i hela fejjan om och om igen. Den var SÅ sorglig. Jag grät och grät och grät. Svullnade o svullnade o svullnade. Jonas skrattade mest åt mig. Snorig som fan vart jag. Varför kan inte jag vara som en filmstjärna? Fälla genomskinliga tårar och fortsätta ha vita ögonvitor och normal hudfärg och absolut inga gråtsvullnader i ansiktet.

Tänk om detringt någon på dörren och jag öppnat.

Ringaren på dörren:    

MEN GUD VAD  HAR DU GJORT? SHIT VAD JONAS MÅSTE VARA STARK SÅ SOM DU SER UT I FEJSET.

Carolina (jag):            

Han är inte stark. Jag håller bara på att läsa en bok som är VÄLDIGT sorlig.

Sen skulle dörren ha stängts.

Har startat en tävling med mig själv. Läsa så många böcker som möjligt på en vecka. Jonas tycker mest jag är tråkig.

Visst att jag tittade på Söderlund & Bie som en galning. Rekomenderade programet till alla jag kände. Synd att det inte delades ut någon provision. Då hade jag legat på en drömstrand idag. Och inte varit hemma i stockholmsslasket.   Jag förälskade mig i Ann Söderlund. Hon blev liksom som en inre liten förebild. Jag läste hennes krönikor i Amelia och tyckte att hon hade talang i skrivande såväl som i tv.   MEN. Så kom flopp 1. Jag satt bänkad framför tv och skulle se Saras Kök. - Vad? undrade jag och slutade att titta på programmet. Sara sög. Tänkte att det kanske inte var Anns fel. Hon var ju duktig om man jämförde med Suga-i-Köket-Sara.   Men. Chans 2. EKG skulle börja i kanal5, och jag satt bänkad igen. - Vad? undrade jag IGEN.   Den här gången kändes allt så pinsamt och jag har på kanal5 på måndagar klockan 20.00 bara för att jag tycker synd om henne. Henne = Ann Söderlund.   Överallt står det om denna superäckligt floppiga EKG -är du inte riktigt frisk? StackarsStackarsStackars.   Nu har jag börjat förälska mig i Katerina Janosch istället. Och Ann blir ett minne blott.

Jonas pappa kom över med två fiskar idag. De är ovänner. VA? Okej? Fiskar som är ovänner? Vad? Nej. I hitta Nemo där kan fiskar vara kära. Känna längtan, hat och förtvivlan. But in the real world? Okej. Tydligen.

Men så kom dem hem till oss. De är sams nu.

Cykladerna. De är guldfiskfärgade typer. De lever tillsammans i par. Om den ena maken/makan dör, fortsätter den överlevande att leva ensamen i resten av sitt liv. Det kändes så fint på något sätt. Lite människligt. Jag vill också vara en cyklad.

Men våra fiskar. Jag är lite osäker på dem. Känns som att de inte är kära på riktigt. Tvångsäktenskap som kanske ingen av de velat. De bara lever ihop. Societetsfiskar. Älskar i hemlighet någonannan. Kanske öppet. Men man skiljer sig inte. Man älskar vid sidan av.

Hm. Jag vet inte. Kanske inte ska längta till deras liv. Känner att jag nog hade tur som inte föddes in i Societetens Rike. Jag hade skilt mig. Skrikit. Gormat. Dragit snuskskämt. Skrattat högst av alla. Hade inte varit omtyckt. Blivit utfryst ur flocken.

Det här med fiskar. Det är något helt nytt. Men jag är ändå fascinerad. Nu måste de bara få ett namn. Funderar på Rudolf och Hästen. Eller vad heter Sunes mamma? Hm. Det skulle passa dem bra. Måste googla på det nu.

Mitt nya hemmafruliv började idag. 

Jonas åkte till jobbet tidigt. Jag sov. Jonas ringde när han nästan var framme. Jag sov. Det enda jag minns av samtalet var att jag inte hörde honom. Lade på.

När jag vaknat och gått en tidig skogspromenad med hunden. Glömde nästan bort morgonpromenaden. Glömde bort att jag hade hund nu. Vaknade med en huvudvärk som ville döda mig lågsamt, o tänkte nästan gå o lägga mig när Taikon gjorde sig fint påmind. Snubblade runt inne i skogen. Kom på att Om jag hade ramlat. Om jag hade skadat mig på ett fruktansvärt sätt, hade ingen hittat mig. Lika bra att gå hem.

Jag älskar skogspromenader. Då slipper man plocka upp hundbajset efter sig.

Hur många gånger har jag plockat upp hundbajs?

Vill svara; Typ varje gång hunden skiter. Cirkus 7ggr om dagen.

Ärligt svar: Typ noll gånger.

Åkte till Täby Centrum. Lillebror W klippte sig. Jag röstade för en käck Mojikanfrisyr. Mamman är lite rädd för att sticka ut. Blev en modern version av hockeyfrilla.

Jonas var på g hem. Fick lite stresshormoner i kroppen. Måste visa att jag gjort något. Kom hem. Långpromenad (springinslag) med hunden. 10 minuter. Han tyckte det var kul. Han drog lite. Jag blev arg. Diskade fort som fan. Ställde in färdigwooken i ugnen. Plockade upp skräp från golvet. Typ dagens äventyr för hunden: En full pappersrulle. Runt om på parketten. Slängde undan tvätt som låg i köket. Varför i köket? Städa. Städa. STÄDA! Fort. Fort. FORT!

Allt klart. Carolina lugn. Wooken håller på att förtorka i ugnen. Typiskt. Ringer Jonas. Det är fint i lägenheten säger han. Jag nöjd. Tänker i hemlighet på sovrummet. Där är det fan i mig förjävligt. Men det får jag göra imorgon. När Jonas är på jobbet. Det är lättare att städa ensam. Faktiskt.

Diskade för första gången tallrikarna direkt efter vi ätit. Sprang ner och köpte jäst. Brödet jäser nu. Och jag har fan varit en bra människa idag. Helt plötsligt. Fuck. Jag har blivit en galen hemmatjej som bara bryr sig om rena hörn. Dammfrihet och hembakat bröd. Shit. Fuck. Men det är ju så mycket enklare att fixa när han inte är hemma. Jag skyller nog städigheten på det. Och på att jag inte har något riktigt jobb.

Att vara soffpotatis är mode numero ONE just nu. Kände mig lite gladare än vanligt när jag läste det i tidningen. Sen att det var världens sämsta tidning som bara är full av skit, det låtsades jag inte om.

Kändisar som är soffpotatisar:

1. Supheta Marie Picasso (Idol, tidigare Tuttvisare o liveknullare i BigBrother)

2. Carina Berg (Idol, även kär i Kristian Luuk) 

3. Paris Hilton (pappas lilla flicka o jetsetare som tycker om att bära kjol utan trosor)

Hmm. Jag vet inte om jag tycker att det var SÅ kul att vara Innemänniska längre. Tur att jag kan piffa till listan med mitt eget namn. Kanske att det blir lite klass då.

4. Carolina (har aldrig haft någon könssjudom fastän hon är snygg naken)

Jag tror att om folk vore som jag. Såg upp till mig. Vore världen en bättre plats. Fittslynor med fula klassiska namn kan slänga sig i sjön. Sjön suger o det gör NI med.

Drömmer om idag:

1. Mitt nya sovrum. 

www.mio.se/Sortiment/Sovrum/

2. Till nästa lön.
    Kvar att leva på den här månaden är ungefär 10st Cocacolaflaskor värde á 4kr.
    Clown har inte flyttat ut än.

Det är dags nu. Kan inte sitta här och häcka. För evig tid arbeta på korttidshemmet med alla tanterna. Nej. Det går inte. Det är så lätt att skaffa sig en vana. Tycka om den. Och för alltid ha den vid sin sida som en äkta make. Där är just då, får jag för mig, som livet blir så tråkigt. 

Utbildningar jag har sökt idag (ordningen är den rätta):

1. Kreativt skrivande A

2. Litteraturvetenska I

3. Konstvetenskap I

4. Etnologi I

5. Nordisk barnlitteratur

6. Modernitetens konst och bildkulturer I

Fett seriöst. För seriöst. Alldeles för vuxet för mig. Sen Astrid Lindgren dog, har jag börjar åldras. Det var fem år sen = igår/förra veckan.

Vad hände?

Det är så mycket vuxenhet omkring mig just nu. Jag vet inte om jag pallar trycket. Nu är det helt klart. Jonas HAR fått jobb. Han ÄR försäkringsförmedlare. Vi HAR TILLSAMMANS poängkort på favvan. Vi HAR en katt och en hund. Vuxet, vuxet, vuxet. Jag tittar tillochmed på blommor i affären. Pensionssparar. Blir rädd för reklamen om pensionssparande med mottot "Du är inte där än. Men du närmar dig". Okej. Klump i magen. Ont i magen. Vill kräkas. Jag. Jag är ung. Ska alltid vara ung.

Jag har blivit tråkig. Föredrar att vara hemma istället för att svänga med aset (elastaflickan) på Tompas. Känner avsmak för fylla. Vill inte vakna upp bakis igen. Kan det bero på att jag kräktes unde förra bakfyllan? Att jag kände att så här dåligt HAR JAG ALDRIG MÅTT I HELA MITT LIV. Att inte vara bakis är ju en del av min grej. Vad hände? Jag har blivit gammal.

20årskris?

Saker jag har missat;

- göra den klichéartade långresan efter gymnasiet

- varit långtidssingel

- suparkryssning

- träna till mig värstingkroppen

- gå med i viktväktarna 

- flytta från Åkersberga 

Vad hände med alla?

Ida, hon är som jag. Men har gjort en långresa på en segelbåt. Sara, pluggar något trist men har flyttat till en annan stad. Jessi har kommit på hennes yrke o ska plugga. Christian är på långresa i Tokyo och Markus njuter av sitt japanska intresse o livet på uni.

Visst jag jobbade aset av mig och levde Fabror Joakim-liv i våras. Men har fått känna på hur det är att leva i tredje världen nu på sista tiden. Inga pengar. Ingen värme. Ingen mat. Inget varmvatten. MEN, jag har:

- flyttat hemifrån

- köpt en hund

  som äter upp alla mina sopor när jag inte ser. och jag har sjuihelvetes mycket att städa jämt.     Han äter upp mina trosor. Och jag har inte råd att köpa nya. Fitthund

- köpt en katt

  Som diarreat ner hela badrummet, någonstans vi inte ser. Men det luktar HELVETE där inne.

  Min kissblåsa är typ sprängfärdig innan jag går toa. O mina lugnor måste ha växt. För jag

  håller alltid andan när jag är där. Fittkatt.

Måste leta rätt min min bankdosa. Även den har jag slarvat bort. Måste fixa med pensionen och ändra mina sparpengar. Å, nu fick jag ont i magen igen. Bäst att jag röker. Att röka, det är väl ändå ungdomligt?

Får en vag känsla av att det är dags att dö snart?

13.40 Vaknar.
         Fortfarande ASTRÖTT 

14.00 Ringer Ida.

14.03 Skurar ur badrummet

         Hjälper inte. Det luktar fortfarande bajs. Fittkatt.

14.32 Ida ringer tillbaka

14.45 Promenad med hunden

14.57 Går hem till Ida.

14.02 Framme.

         Vi sätter oss i bilen mot skogen.

Världens hemskaste mördarskog. Med ett öde mödarhus. Jag längtade efter att få hitta liket. Som självklart skulle varit en kvinna. Det hade blivit som på film. Mitt liv alltså. Skulle blivit lite spännande. Men inget lik. Inga likmaskar. När inget likfynd fanns. Hoppades jag nästan på en 50årig - gubbe såklart- som skulle jaga oss med älggeväret. Han hade missat våra smidiga kroppar. Och vi hade vunnit. Men inte det heller. Däremot mystiska ljud i huset.

Fynd vi gjorde i huset;

1. Yxa

2. Hjorthorn

3. Klädhängar (säkert 300 år gammal)

Svampfaktor: 0

Fortsätter svamplockningen. Kliver över träsk. Berg. Stenar. Granar och elledningar. Skog på mössan. I stövlarna (de gula). På halsduken. Vantar. Samt i bh. ?

Åker hem.

Antal kantareller o andra svampar som vi hittat: 0 (NOLL)

därmot lite ljung o lingonris.

Mycket fint att pynta i hemmet med. Tills jag kommer på att:

1. Har inga vaser

2. Fitthunden o Fittkatten skulle börja bråka om de nya leksakerna

    = ingen sömn. Och odjuren hade blivit osams. Risk för kattlik.

Middag:

1. Julmat

    Passande nog började "So this is Christman.." spelas när vi satte oss till bord. (självklart i vardagsrummet) 

2. Hundra liter coca cola.

Dagens bokrekomendation:

MÄN SOM HATAR KVINNOR av Stieg Larsson

Dagens bästa:

Jonas har typ fått jobb.

Hunden o jag får billigare hundkurspris (för att jag är så fattig)

Vuxenpoäng under veckan:

 - Skaffat poängkort på Favvan

 - Sökt till en kurs (det kanske blir något av mig också. Inte för att kursen leder till något men ändå..)

 - Skurat badrum

 - Halvstädat vardagsrum

 - Ordnad disk

Dagens tönt:

Metrologerna. Som döpt årets kyla (som kommer varje år) till Kung Bore. 

Dagens hjälte:

Saga. Katten. Som stälde sig på Jonas bröstkorg. Klämde ur sig sin mytomspunna dödodör. Med aset emot hans ansikte (hon blev självfallet nerknuffad från soffan)

Övrigt:

Det här har varit en bra dag.

Jag har alltid hatat hösten. Tidigare år har jag varje morgon vaknat av en fruktansvärt hemsk väckarklocka som väckt mördarinstinkten i mig (ligger dold i oss alla sedan vikingatiden).

Ögonen har öppnats. Jag har i halvsovandes tillstånd satt mig upp i sängen med utsträckta armar och visat långfingrarna mot världen som en hälsnigfras.

- GODMORGON HOLY FUCKING VÄRLDEN TODAY IS CAROLINA'S KILLINGDAY! 

Sen öppnar jag ögonen. De är svarta. Men det är de varje morgon.

Jag kan i övrigt meddela att om NÅGON hade satt på Jimmy Janssons låt "GODMORGON VÄRLDEN" Hade denna Någon blivit brutalt mördad med mina brutala händer. Tro mig. De är inte så vekliga. De är stora, muskulösa o kraftiga. Allt tack vare min ädla arbetssamma jordbrukssläkningar Bönderna. Alltså en helt ointressan släkthistoria, utan intriger, utan pengar o förbjuden kärlek, slott och herrgårdar med anor från De gamla Svenska Konungarna. Jag har bönderna Pettersson att tacka för min onäpna figur, klantighet och alltförstora händer o fötter. Men jag är inte bitter jag inte. Eller? 

Tillbaka till Hata-Hösten-O-Vintern-O-Alla-Andra-Kalla-Sverigedagar. Det är ju för att jag aldrig haft en hund! Tack kära mor och far för att Ni fått mig att slösa flera miljoner ton energi på detta.

Hade jag bara haft en hund hade jag:

1. Gått upp i rimlig tid för att rasta hunden

2. Alltid kommit i tid till tåget

3. Vetat hur mycket/litet kläder jag skall ha på mig under dagen

4. Aldrig klagat på värder o vind 

5. Aldrig varit förkyld

Nej men istället har jag försovit mig. Rasande. På alla andra. Tittat ut och upptäckt ett solskensvärder som fått mig tro på "att det här kommer bli en bra dag!". Jag har klätt på mig. Alldels för lite. Gått ut. Sprungit snarare. Halkat på ett löv. Svettats lite. Kommit fram till en perrong som skriker om ett försenat tåg. Svetten försvinner snabbt. Händer börjar frysa. Kropp börjar frysa. Och jag kommer på igen att dagens väder var ett stor Oktoberskämt. Sen hade jag varit förkyld i två veckor.

Eller.

En regning dag. Sprungit till tåget. I vanlig ordning. Påpälsad som fan. Ett försenat tåg. I vanlig ordning. Och det är varmt som fan ute. Svetten försvinner aldrig. Och tanken igen:

- Det här är den sista hösten/vintern jag är hemma.

En dröm väcks. Hur jag finns på en kritvit strand. Med turkosblått vatten. Ett vatten klarare o blåare än himlen själv. Palmer som växer fritt o precis vid strandkanten. Hur jag springer igenom palmskogen för att inte bli träffad av deras mogna kokosnötter som försöker döda mig. De snuddar mitt öra. Men det gör ingenting. Öronen är ändå så gott som förstörda (hmm, måste ringa öronläkaren, skulle gjort det i april...)

Men jag kom aldrig dit. Fuck. Drömen knäcks.  

Men istället fick jag en hund. Fick o fick. Han kostade drygt en miljon kronor. MEN. Idag var vi ute och gick. Och jag tyckte faktiskt om hösten. Jo. Jag gjorde det. Jag gillade att det var kallt och att löven hade alla solnedgångens färger (utom blå).

Jonas ska på jobbintervju imorn. Försäkringsförmedlare (AAAAAAAAAAAAAAA -panikskrik- har ni hört något så vuxet arbete förut???). Men då får han en massa pengar.

Vad Jonas kan göra med alla pengar han kommer tjäna:

- Bjuda mig på en resa

  (till en strand med kritvita sandkorn mina tår kan leka med. Ett turkosblått vatten klarare än himlen. Där jag kan titta på palmerna vid strandkanten. Men det där med koksnötternas hot om Carolinas förintelse kan vi väl glömma..?)

- Köpa mig en hundvalp

- Bjuda mig på en lyxkryssning i Karibien

- Köpa mig en helt ny höstgarderob

- Köpa mig hundlektioner

- Köpa mig massa varma ytterkläder

- Köpa mig en massa öl 

- Köpa en massa fina möbler till lägenheten

Men hankommer nog bara sucka om jag frågar honom. Bäst att jag visar att jag tycker om honom.

...Familjen Zenkert af Gripenbark. Jonas, Carolina, Taikon och Saga (samt den ständiga fattigdomen som numera känns som en inneboende vi själva inte har valt, ohyra typ. Jag kallar honom Clown).

Hunden är helt otroligt hispig och förvirrad. Hundkurs 1, avklarad. Han är fin nu och har slutat att dra. Taikon har slutat att visa sitt långfinger mot mig. Istället får Jonas det uppkört i fejjan. Hehe. Han är inte ute och går med hunden lika ofta längre.

Om Taikon drar i kopplet,

1, skäll på

2, ömka

Jonas på promenad själv med Taikon:

Taikon drar i kopplet och skriker som en 14åring FUUUCK YOOU!!!

Jonas skäller på hunden. Kommer på att han måste ömka hunden. Lite pinsamt. Höjer mp3n till MAXvolym så att han slipper höra sigsjälv. Så. Nu kan han ömka hunden.

Katten Saga ligger mest och sover. Sover. Sover. Sover. OCH sover. Flyttar man på henne sover hon vidare. Tills hon upptäcker att det inte längre är Jonas hon sover på. Han måste letas upp. Hon hoppar ner ifrån soffan. Som en graciös sköldpaddsfärgad panter stryker hon sig mot hunden (som genastbörjar flämta och vill leka). Hon blänger lite mot honom, viftar på sexigt på svansen och går vidare.

Taikon vill leka nu. Hela lägenheten börjar lukta avflämtande hundandedräkt. Taikon förstör parketten lite mer. Saga hittar Jonas. Som har tagit paus ifrån diskande med en cigg under fläkten. Hon sätter sig på köksbordet och iakttar. Hunden hoppar runt, runt:

- VAR ÄR KATTEN? VAR ÄR KATTEN? LEKA? LEKA?

Saga glor från bordet med en blick som påminner honom om vilken idiot han är.

Taikon har ett alldeles för litet huvud. En liten utvecklingsstörning som satt sig på luktsinnet. Stackars hund. Har inget luktsinne.

Carolina och Taikon är astäta nu. Världens bästa kompisar. Däremot blir jag lite orolig när han hela tiden får stånd. Stånd på mig. Oftast när vi är ute och leker han och jag. Känns INTE helt OK. När jag berättar det förJonas ger han mig samma blick som Saga ger Taikon (en sådan som påminner mig om vilken idiot jag är?)

Carolina tappar bort saker hela tiden. Igår var det tandborsten. Annars är det nycklar och ringar och annat shit.

- Jonas har du sett den där grejen?
- Vilken grej? (återigen den där blicken som Saga ger Taikon)

Hunden rapar hela tiden efter att han ätit. Oftast precis framför Jonas. Det är också till Jonas han går och flämtar i ansiktet efter atthan har käkat lite kattbajs. Jonas tycker inte om det. Han tycker nog inte riktigt om hunden. Men det gör jag. Katten tycker om Jonas. Men inte mig. Sådärför har jag letat lite efter andra kattungar på nätet.

Jag har kommit på att bland allt hundhår, kattsand, alla möbler, toalettpapper, matrester, gamla tidningar och kläder. Tvättat som otvättat. Kan inte skilja på vilket som är vilket, för allt ligger i samma hög.(Smart Carolina!) Så pågår en liten hemlig tävlan:

Carolina och Taikon vs Jonas och Saga.

Bara det att Jonas och Saga tävlar liksom inte så mycket tillbaka.

Jag och Taikon vinner utomhus. Jonas och Saga inomhus. MEN om Taikon inte hade varit för stor för att ligga på soffan. Tror jag att vi hade vunnit mysrekordet. Så egentligen kan man säga att jag och Taikon vinner den hemliga tävlingen.

- Åh, juste Clown (fattigdomen), Jonas har fått jobb så Bye!Bye!

Just nu bor jag i skogen. I ett litet uthus. Ett rött, slitet. Känns som bäddat för spökerier och jag är lite rädd. Men det är tur att jag har hunden. MEN, jag älskar inte honom idag.

Kom fram till Göteborg igår. Var på bokmässan idag. Det var trevligt. Lite för mycket folk. Drygt hälften sjukpensionerer, sjukskrivna eller annat handikapp. Alltså - jag är i vägen för dem hela tiden. Har man krycka - går man före alla andra.

Eftersom Carolina inte betalar sina räkningar som hon ska (för hon har inga pengar) så är hennes mobil helt avspärrad. O eftersom bankomatkön kunde sträcka sig ända ifrån Göteborgs mitt ner till Malmö hann jag aldrig ta ut pengar förens mamma och kompisen redan var inne. Kön in sträckte sig ända till Köpenhamn.

Det kändes tugnt. Nu skulle jag få köa själv. Och inte kunna hitta mina kamrater där inne. Vi bestämmer plats. Carolina hittar dit. Är de där? NEJ. Frågar om jag får låna en tants mobil. Hon skriker JA. MEN BARA OM JAG STOD HÄR! Hon pekar precis, precis, precis bredvid sigsjälv. Helst ville hon att jag skulle stå på henne. Hon var nog lite förälskad i mig. Synd att jag inte började jucka på henne när jag lagt på.

Folk över allt. Och jag ber verkligen om ursäkt för min hemska mamma och hennes hysteriska överklasstant till vän, en ursäkt som är tillägnad Martina Haag.  (Mor och hennes hysteriska överklasstant till vän, gick i samma skola som henne, födda samma år, de köpte haschibaschi av henne i högstadiet, men fick tji när det visade sig vara harbajs. SÅ. Alltså. De tror att de känner henne. Nu. Tjugonio (29)år senare. Fel)

Detta blev en scen. Katerina Janousch som var Martina Haags stå-bredvid-kompis gapade precis som de trehundrasjutioelva andra bokintresserad handikappade människorna runt omkring gjorde. Bokmässan var i chock. Mamma och kompisen (den överklassiga hysteriska) fullkomligt hoppar på Marina. Skriker HEEEEEEEEEEJ! KUUUUL AAAAATT DEEEEEEEET GÅÅÅÅTT SÅÅÅ BRAAAA FÖÖÖÖR DIIG!!! Och smekte henne lite lätt på armen. Jag började längta tillbaka till huset, som var rött och slitet och lite läskigt, alla redan. Martina H var i chock. Log lite osäkert. Visste inte vad hon skulle titta. Inte heller vad hon skulle säga. Stackars Stackars Stackars.

Dessa vuxna människor. 40plusare blev helt plötsligt 14,5-åriga kändiskåta galningar. Gud. Jag trodde jag skulle dö. Sen var de tvungna att gå förbi där hela tiden. För de kände ju faktiskt en där. En, som INTE (absolut inte) kände dem. 

Jag längtade hem hela tiden. Köpte tio böcker. Fick morsan att köpa ännu mer. Allt för att hon inte skulle orka bära. Bli trött och vilja åka hem. MEN. Jag fick bära allt. Och vi stannade lite längre.

Äntligen på väg hem. Jag är slut. Pinknödig som vanligt. NEJ. Vi måste stanna. Äta. Handla på ICA. Fittråkigt. Jag hittade en mössa och en halsduk. Hade tur. Kassörskan drog bara den billiga mössan. Så jag firade med ett paket cigg o en trisslott.

SÅ. Hemma. Fittskönt. Har längtat lite efter hunden. Ganska mycket. Nu ska jag ta en riktigt lång härlig promenad i min nya fina mössa och den härliga matchande halsduken. 

Går in i stugan jag bor på. Hälsar kärleksfullt på hunden. Upptäcker. FITTHUND. Han har käkat upp mina trosor. Äckelhund. Fitthund. Jag tycker inte om honom längre.