Torsdag  20 Mars  2008

Andy Warhol

Utställningen biter tag i mina smärttrådar och gråtande lämnar jag museet med ett starkt obehag dunkande i tinningarna. Andrew Warhola en legend redan under sin livstid, skapade en länk för massorna att ta del av hans personliga trauma, genom den geniala ideen att massproducera sin  konst för tillgänglighetens möjlighet.

Under hans relativt korta livstid 1928 - 1937 levde och bodde han med sin mamma. Med den trygghetsbasen kunde han sväva ut i den yttre regionen av en konstnärssjäls vida fingertopparskänsla för att skapa leenden och myt.

Hans typiskt snöpliga slut...ett misstag under en relativt enkel operation, både  tangerar och kontradikterar  den "vanlighet "som hans i moderna museets presentation  tydligt viker upp.

I gränsöverskridande omkväden körs hans vardagsrealism i filmer kors och tvärs med ljudembargon att drunkna i. På en allltför sparsam yta trängs dekadens och förvånande ansikten ur den dåtida samhällsbilden på en plattform som ger betraktaren andnöd och press över hjärtats ensamma skrik och längtan.Madonna Elvis Mao blandar sig med de bekanta soppburkarna. Hans" se mig se mig se mig "och kändisvibrato ekar väggarna rörliga.

Storhet och ensamhetens smärta går hand i hand väl synliggjort.Warhol sticker in handens trollspö in i osynliga dimensioner och plockar in dem i sin massiva produktionshistoria. Men jag , jag måste kräkas efteråt.

TRE KRONOR  - ett regentspel i 3 dimensioner

Tisdag 4 Mars  2008

I Dramatens gyllene  famn får besökaren en subjektiv men dock mycket intressant  historielektion sig till livs.

Gustaf Wasa

I den första av dessa 3 Strindbergs dramer får vi möta en bild av Gustaf Wasas ( kung  1523-1560) dilemma och  stora utmaning. I tidstypisk atmosfär skildras en historia, som inspirerad av Shakespeare, påverkade Strindberg att berätta sina historier i mycket personliga och fritt framställda ordalag.

I denna uppsättning, regi  Åsa Kalmér, ser vi en fri och ledig Torkel Petersson som Gustaf I, rumlaren Prins Erik i Peter Vitanens  och Prins Johan i Emil Johnsens tolkning. Drottning Margareta Leijonhufvud gestaltas av en förtjusande Kristina Törnqvist.

Det som sätter sig mest, är den fantastiska rollprestationen i  Kicki Brambergs vibrerande ilska som Olaus Petri hustru Ebba Karlsdotter. I hennes fräsande hat reduceras såsen ner till en sublim känsla för en svunnen tid doftandes förtvivlan mörker förtryck  och blodsutgjutelse som konstant färskvara.

Drottning Kristina 

Regi Jagos  Markovic

Elin Klinga - Drottning Kristina,  ger ingen avkall på sin egen inre sanning. Som regent från barnsben fryser hennes utvecklingsrörelse till en fastlåsning i ett barns  sätt att hantera  kärlekens längtan, starka känslor och drömmar. Kvinnan söker mannens bekräftelse . Och hon finner sin andliga tro i "fiendeland", i  katolicismen. Att hon hade en passonerad kärleksaffär med Claes Tott, en affär som gör att hon tar steget och abdikerar var en oskriven kunskap för hela mitt sällskap. Inte desto mindre intressant som tes. Dovt mörker och beskuren värld i en av tradition då som ännu ,styrd mansvärld skapar en modfäldhet som ger sur smak i munnen.

Gustaf III

Maria Åberg har lyckats med konststycket att  korsbefrukta  en upphöjt till 3 med sitt modernistiska bildframställande av Gustaf III och hans hov, i en som vanligt helt fantastisk Michael Nyqvists gestalt.

I hypermoderna överdådigt glittrande kostymeringar sker en psykologisk transfer till ett 1700 tal med dess senaste ā la mode som än mer förstärker bilden. Gustaf III i  svarta lackridbyxor , hela maskeradbalens dekadenta klädfaiblesse dagens stil, verkligen vibrerar in dåtidens överdåd och Konungens eventuellt androgyna dragning.

Som en sammantagen bild berättar alla dessa tre gestaltningar om ett deprimerande svårmanövrerat regeringsuppdrag i en maktkåt och mörk tid av mänsklighet. Förändring möjlig? 

Onsdag 23 januari  2008

Ett Drömspel sannerligen.

Mats Eks påverkan på ett av vår nationalskalds kanske märkligaste verk har en suggererande och mycket angenäm påverkan på betraktaren, det mörka ämnet - livets svårigheter- till trots.

August Strindberg skrev ett drömspel 1901 men i denna presentation känns ämnet som total nutid. Strindbergs längtan och väntan på sina båda stora kärlekar Harriet Bosse respektive Siri von Essen  utanför dåtidens scen, gestaltar Hans Klinga sympatiskt och tragikomiskt i "officeren med rosornas" gestalt.

I denna uppsättning får Agnes Indras dotter nedstigen från Gudariket att uppleva mänsklighetens villkor, förträffligt gestaltad av Rebecca Hemse, slängas mellan smärtor och lidanden. Som betraktare mildras eländet av sköna danspartier i modern tappning till läcker musik och av underbar skönsång av Joaquin Munoz. Vi finner utmärkta skådespelarinsatser i bland andra Jonas Malmsjö som gestalar Diktarens uppgift, och i  Kicki Bramberg(Lina), Irene Lindh(portvakterskan) som i sina rollprestationer cirklar kring mysteriet med den "stängda porten".

 I längtan efter att få tillgång till dold kunskap gestaltas en låst dörr som symbol för en livsuppehållande nyfikenhet och ett driv om vetskap om sakers djupare natur. Vi får oss här en läxa i, att fundera över möjligheten, att låta saker och ting kanske bäst vara förtsatt fördolda för mänsklighetens öga .  

Onsdag 2 januari  2008

Som en röd tråd dansar och sjunger sig  ensembeln fram genom underjorden till att vinna och lösa kärlekens gåta. Orpeéus fantastiskt gestaltad och sjungen av Anna Larsson  kämpar om  allas vår  döda och som vi tror förlorade Eurydike.

Emellertid skapar scenografin av Marie-Louise Ekman och en utmärkta koreografi & regi av Mats Ek en snarast burlesk upplevelse av mänsklighetens mest centrala längtan.

Som ett ropande sorgkväde vrider sig smärta  och mod fram i toner av ChristophWillibald Gluck i Kungliga Hovkapellets  strålande tappning.

Tänkvärt om den mest centrala livsfrågan i mänsklighetens ständiga kärlekslängtan och "nu-singeltid."

Torsdag 18 Oktober 2007

Cendrillon på Operan  som blev Romeo och Julia

Kvällens inställda balettföreställning Cendrillon ( på svenska Askungen)ersattes med en "Romeo och Julia" med en kraft som kan överraska Baletten Romeo och Julia med sin omfattande och mångbesatta danstrupp blixtinkallades med en svans av än större turbulens då Romeo  vrickade foten i första akten.

En andra akt med ersättare och en tredje med Jan Erik Wikström mot Jenny Lind som fantastiska aktörer förundrade och ingav respekt för balettchef Madeleine Onnes sinnesnärvaro att leende meddela oss att "The Show must go on".

En under bar kväll till trots.