Hej Luciano,

Jag har suttit nedgrävd i rapportskrivande, men nu är jag tillbaka. Det är väl jättebra att Alliansregeringen gett uppdrag att stärka entreprenörskapet i högskola och skola, och det är precis som du säger angeläget att entreprenörskapet genomsyrar hela skolan och inte enbart reduceras till en kurs.

Så här i juletider kretsar annars tankarna inte bara kring hur man ska hinna med allt inför jul, utan också vad man ska köpa till nära och kära i julklapp. Förresten så har jag redan hunnit med att köpa en julklapp till min lille son, det är ett fyrkantigt paket med pedagogiskt innehåll, alltså inte en spikmatta J

Vi svenskar handlar för allt mer pengar varje jul, och förhoppningsvis köper vi också julkort eller annat där en del av pengarna går till välgörande ändamål.

I ett frihetligt samhälle där staten inte bestämmer allt kan, måste det civila samhället vara starkt. Det är inte bara politiker som har ansvar över att samhället blir bättre, utan också alla de människor som bor i Sverige och som bidrar genom att vara aktiva medmänniskor.

Att engagera sig ideellt är ett sätt att hjälpa andra, men har man inte tid eller möjlighet kan man istället välja att bidra med en gåva. Engagemanget kan uppmuntras. Jag har därför tillsammans med många andra Allianskollegor drivit frågan om avdragsrätt för gåvor till välgörande ändamål. Erfarenheter från exempelvis USA visar att om människor själva får välja mottagare för bidrag till välgörenhet blir de mer benägna att ge.

Tankesmedjan Sektor 3 visade i en debattartikel för inte så länge sedan att en avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet skulle kunna resultera i 900 000 nya givare.

Politiken kan inte lösa allt, och ska inte heller göra det. Vi måste bygga ett land där välfärden ska vara god för alla, men där ideella organisationer kan vara ett viktigt komplement.

Socialdemokraterna visar tyvärr sig livrädda för att någon annan är staten skulle ge sig på att försöka utöva lite socialt engagemang. Lars Johansson, en socialdemokratisk riksdagsledamot med tung post i skatteutskottet, antyder att välfärdstaten skulle rustas ned om avdragsrätt skulle införas. Han motsätter sig därför kraftigt att människor skulle få incitament att ge mer.

Vad vill han då istället? Jo i sin artikel skriver han att S på partikongressen diskuterat ”forskarstuderandes situation” och ”nödvändigheten av ett nytt handslag mellan staten och idrottsrörelsen”. Räck upp en hand den som förstår vad han menar.

Först måste vi ju börja med att gratulera Expressen på födelsedagen, eller hur Luciano!

Annars hade jag ju lovat att skriva något om Gekås i Ullared. Ikväll sändes åter programmet om varuhuset på TV. Själv har jag aldrig varit där, men är fascinerad av konceptet.

Ullared är egentligen en helt fantastisk framgångssaga. En affärsidé som grundades på 60-talet har utvecklats från försäljning av billiga städrockar till att erbjuda de flesta produkter du kan tänka dig. Förra året omsattes nästan tre miljarder och företaget hade närmare 4 miljoner kunder. Ändå hör man sällan politiker lyfta fram Ullared när de talar om framgångsrika företag.

Jag funderar på vad det är som gör Gekås Ullared så omåttligt populärt. Givetvis måste framgångsfaktorn bero på de billiga priserna kombinerat med ett stort utbud.

När man ser programmet och hör berättelser från människor som varit där, får man en känsla av att de känner en befrielse i att kunna handla utan att behöva titta på prislappen. Jag kan förstå det. Många är vana att alltid jämföra priser och anpassa sina inköp efter veckans kortpriser i matbutiken. Men på Ullared är det så pass billigt att du inte behöver kolla priset, för du vet att du har råd. Det är lite roligare helt enkelt.

Tack vare Alliansens inkomstskattelättnader får fler möjlighet till en bättre ekonomi. Nu kan många gå loss ordentligt med shoppingen, vilket gynnar svenska företag som kan växa och anställa. Sverige får mycket tillbaka när människors inkomster ökar. Kunderna på Gekås bidrar till att 1000 personer fått jobb, så sluta inte konsumera utan shop til you drop, det tjänar Sverige på.

Annars gläds jag åt idag att det ser ljust ut för möjligheten att introducera ett nytt lärlingssystem med lärlingsanställningar och utbildning. Lärlingsanställningar kan ge unga en möjlighet att få den erfarenhet som är så viktig för att bli mer anställningsbar. Förhoppningsvis kan det nya systemet med lärlingsanställningar finnas från och med 2011. Tacka Alliansen för det.

Hej Luciano,

De senaste dagarna har jag känt mig en smula vemodig. Det här är politik när det är som tråkigast, tänker jag. Anledningen till min nedstämdhet är debatten om ensamkommande flyktingbarn. Vellinge har stått i centrum, företrädarnas uttalande och agerande är bara att beklaga. Men de är inte ensamma, fler kommuner fortsätter att hitta bortförklaringar till varför de inte kan visa upp solidaritet och hjälpa barnen.

Egentligen är det helt galet hur vi kan undvika att ta tillvara alla dessa talanger. Givetvis måste vi prata om integrationsproblemen i Sverige, men det handlar snarare om att det är fel på systemen än på människorna.

Människor som kommer till Sverige från andra länder, har med sig kunskaper och erfarenheter i bagaget som är en tillgång för vårt land. Om vi kan lyckas att ta tillvara alla dessa kunskaper det vill säga. Därför är det viktigt att tidigt kartlägga kunskaper och översätta CV till exempel. Därutöver måste språkinlärningen bli bättre.

En ung kille jag känner, berättade att hans mamma lärde sig språket genom att sitta i tvättstugan hos bostadsföreningen. Tvättstugan var en naturlig samlingspunkt och det var genom samtal, inte via SFI-kurser, som hon kunde lära sig språket, de osynliga koderna och som senare ledde fram till att hon kunde få ett jobb.

Svenska måste man behärska, men ett språk som arabiska kan vara nog så viktigt. I den allt mer globaliserade världen är språkkunskaper en tillgång. Och vem vet, kanske är det vi svenskar som sitter i tvättstugan om ett par år för att lära oss persiska?

Jag har en annan kompis som kom till Sverige från Libanon. Han älskar Sverige, och han brukar säga att han är så tacksam att leva i ett land där man uppskattar människovärdet så högt. Hans uppväxt präglades av att leva i ett land där man inte respekterade livet. Men i Sverige, säger han, där gör man till exempel allt för att rädda ett för tidigt fött barn. Han tycker att det är fantastiskt.

Det gör jag också, men samtidigt som vi lever i ett land där vi lägger ner miljoner på att rädda ett enda barn, så finns det politiker som gör allt för att hålla barn borta. Bara för att de kommer utifrån. Jag får inte ihop det. Vad är de rädda för?

Nej, jag är tacksam för att pressen nu finns från alla håll om att fler ska ta emot de ensamkommande flyktingbarnen. Att Billström (M) nu också vill stärka asylrätten för barn är bra. Som att föräldrar som fått avslag på en asylsökning inte ska behöva skiljas från sina barn för att göra en ny ansökan i hemlandet.

Sedan är det givetvis så att genom en politik där människor, oavsett bakgrund, får jobb eller kan starta eget företag, kan vägen från utanförskapet kantas med framgång.

Imorgon ska jag skriva om: Varför älskar människor Ullared?. Se det som en cliffhangerJ

Först av allt Luciano,

Du vet att jag delar din inställning om ensamkommande flyktingbarn. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det finns kommuner som vägrar att ta emot barnen. Jag kan inte nog beklaga det, men förhoppningsvis kan vi sätta press på att ifrågasätta motiven. I Stockholms kommun utökas nu boendena för de ensamkommande barnen och där finns en politisk vilja att ta emot. Vellinge är tyvärr inte den enda kommunen. SvD rapporterar att Migrationsverket har misslyckats med att teckna avtal med 187 av Sveriges 290 kommuner. Jag skulle rekommendera alla kommuninvånare i dessa 187 kommuner att ta kontakt med sina politiker och sätta press.

När vi ändå är inne på barn…

Jag nämnde här i veckan att jag tror att välfärdsföretag är nästa stora svenska exportsuccé. Redan idag finns ett stort intresse för den svenska barnomsorgen, med den åldrande befolkningen i världen som ställer krav på att fler måste ut i arbetslivet. Men det är för många länder svårt när det inte finns någon utbyggd barnomsorg. Svenska förskolor kan därför visa vägen.

Moderaterna och Alliansen är som bekant varma anhängare av valfrihet, som att kunna välja förskola efter egna preferenser, som pedagogiskt innehåll, lärartäthet eller egen kock. Det innebär inte en kravlös valfrihet, tvärtom. Ska det allmänna bekosta verksamheterna måste det ställas krav, stora krav, på kvalitet. Håller förskolor, skolor eller äldreomsorgboenden inte tillräckligt hög kvalitet ska de få chansen att rätta till missförhållandena, annars får de läggas ned. Här är det glasklart, det ska vara bra verksamheter som håller vad som utlovats.

I Stockholm har en särskild förskolechef uppmärksammats sedan ledningen vilselett utbildningsförvaltningen. Genom att bland annat missinformera om antalet anställda och utbildade pedagoger, har chefen tagit ut miljoner i vinst och arvoden. Det här är inte acceptabelt eftersom utlovade avtal ska hållas. Givetvis kan kommunalt drivna förskolor ha brister de också, och då ska samma krav gälla på dem. Att göra vinster betyder dock inte att verksamheten utarmas. Många av de friskoleföretag och förskoleverksamheter som idag finns investerar stora summor in i verksamheterna, och det är långt ifrån självklart att företagen går med vinst de första åren. Efter ett tag ska man givetvis ha rätt till vinst om det är så att verksamheterna är så populära att många väljer dem, och att kvaliteten bedöms vara tillräckligt hög. Men som sagt, kvaliteten måste alltid komma först.

På just barnomsorgsområdet har Alliansregeringen gjort tre viktiga satsningar jag vill lyfta fram

-         allmän avgiftsfri förskola för treåringar

-         barnomsorgspeng som stärker föräldrars valfrihet

-         stärkt pedagogik med bland annat ökat fokus på språklig och matematisk utveckling. I satsningen ingår också Förskolelyftet. 200 miljoner kronor satsas per år för att förskollärare ska kunna fortbilda sig, just för att förskolan bättre ska kunna förbereda för skolgången.

Riktigt bra satsningar som jag som småbarnsförälder välkomnar.

Slutligen, julhandeln slår rekord igen. Svensken beräknas lägga i snitt sex tusen kronor på julklappar, anledningen rapporteras bero på låga räntor, och hör och häpna, sänkta inkomstskatter. Sverige gynnas givetvis av den ökade konsumtionen eftersom den leder till bättre resultat för handeln och på sikt fler jobb. Tomten brukar gestaltas som röd, men jag skulle faktiskt vilja förändra den bilden. Tomten är blå, så blå det bara går! Ho ho ho…tänk på det i jul Luciano…J

Hej Luciano,

Först, visst, du har rätt i att tvångsgifte är en viktig och angelägen fråga. Det är bra att den debatteras. Det ska inte vara obekvämt att diskutera den typen av frågor.

Nu lite positiva nyheter. Varslen minskar markant i Sverige jämfört med motsvarande period förra året, enligt TSL, som jobbar med omställningar från uppsägning till nytt jobb eller eget företagande. Förhoppningsvis är det ett tecken på att det vänder. Andelen uppsagda som får nytt jobb är också fortfarande hög, enligt TSL.

Sedan får vi inte glömma att även om arbetslösheten ökar kraftigt, så gör den det från en mycket hög nivå. Därför är det intressant att ta del av hur antalet personer i arbete utvecklas, och där kan man se att det faktiskt är fler idag som har ett arbete än under Socialdemokraternas högkonjunktur. Ser man till ungdomsarbetslösheten ligger den på ungefär samma nivå som 2006, men det är fler idag som har ett arbete än 2005 (Källa SCB:s AKU)

Låt oss påminnas om det i höstmörkret, för vi nordbor kan behöva lite hopp om en ljusnande framtid. För det växer ständigt fram nya jobb, med titlar som inte ens fanns för några år sedan. Tjänstesektorns och teknikens utveckling går så snabbt att det inte ens går att förutspå vilka nya yrken som kommer att finnas om ett par år. Globaliseringen är över oss, och vi ska välkomna den. Men vi ska också vara medvetna om vad vi har framför oss. Jag läste i dagens SvD att 775 00 kineser gjorde fjolårets inträdesprov för statstjänstemän. De kämpade om 13 500 platser. Liknande situationer har vi i Indien och i många andra länder med ett stort antal välutbildade unga som vill in på arbetsmarknaden.

Sverige kan ändå utgöra en viktig kugge i världens ekonomiska maskineri, om vi satsar våra kort rätt. Jag tycker att Globaliseringsrådet kom med viktiga slutsatser. Jag tror också att det som Göran Hägglund (KD) ska tala om på Stockholms handelskammare i slutet av november spelar roll, nämligen välfärdsföretagande. För det är företag som verkar inom svensk äldreomsorg, sjukvård och förskolor som kan vara nästa stora exportsuccé.. Många länder vänder nu sina blickar mot Sverige, Japan är intresserade av svensk äldreomsorg, Sydkorea och Tyskland när det rör barnomsorgen och i Norge har redan svenska skolföretag etablerats. Men det är klart, det förutsätter att det inte finns krafter som Jämtin (S), som vill göra allt för att motarbeta alla dessa välfärdsföretag

Till sist. My god, skattepengar ska inte gå till Tänkarhattar för kommunchefer. Kan svenska kommuner ute i landet sluta lägga pengar på strunt och prioritera sjukvård, skola och omsorg för barn och äldre istället!

Hej Luciano,

Du har rätt i det du skriver om ditt möte. Ett jobb är så mycket mer än en inkomst. Det handlar om rutiner, att gå upp på morgonen, känna sig behövd, få en social tillvaro och ha uppgifter att göra. Därför är politiken för fler människor i arbete/företagande så viktig, därför att det ger människor möjlighet till självförverkligande på ett sätt som annars skulle vara omöjligt. Jag återkommer till dig om jobben. Men när vi ändå är inne på självförverkligande måste jag ta upp dessa historiska dagar.

För 20 år sedan revs Berlinmuren. Jag är så pass gammal att jag minns de historiska TV-bilderna när euforiska människor tog sig över gränsen för att möta vänner, släkt och kollegor som de inte träffat på åratal. För människor i västra Tyskland fanns yttrandefrihet, rörelsefrihet och möjlighet att utvecklas. I öst fanns inga sådana friheter. När muren revs öppnades plötsligt möjligheten för människorna i öst att få ta del av alla dessa friheter.

Jag har en kompis, Johannes. När vi sitter runt middagsbordet är han precis som vem som helst, han är kunnig om den senaste musiken, insatt i politiken och jobbar inom den innovativa dataspelsbranschen. Trots att vi har mycket gemensamt i dag, skiljer sig vår barndom åt enormt. Han är nämligen född och uppvuxen i forna DDR. Ibland kommer vi in på hur det var att växa upp under förtryck. Bara en sådan sak att aldrig kunna få tillgång till tillräckligt med mat. Ibland fick han tillgång att kunna köpa en Coca Cola, den upplevelsen kunde han leva i månader på. Familjen lyckades senare ta sig över gränsen, i hopp om en bättre framtid, men med risk för deras egna liv. Det var då. I dag ingår forna Östtyskland inte bara i Tyskland, utan som en naturlig del av hela Europasamarbetet. Många ser samarbetet som en självklarhet, gott så. Men även om frasen är sliten, är det viktigt att påminna om att vi måste minnas vår historia för att undvika att upprepa historiens misstag. I Kommunismens spår följer nämligen som regel stor olycka, som hunger, förtryck och allmän misär.

Det är bara att se på Korea. Innan andra världskriget var Nord och Syd jämbördiga, det var till och med så att Nord hade försprång med tanke på att det var där stora delar av naturresurserna fanns. I slutet av 40-talet delades landet upp, Sovjet fick inflytande över Norr och USA över syd. Idag säger egentligen satellitbilderna på jordens yta allt. Sydkorea är upplyst från rymden, med dess enorma industrier, stora affärsliv och många bostadsstråk. Nordkorea är i sin tur becksvart från rymden.

Kommunism bekämpar man på många sätt, ett är att stödja frihetliga partier och organisationer. Kom ihåg det vid nästa val. För när människor grät av lycka för exakt 20 år sedan, var det en annan människa som enligt egen utsago grät av sorg. Lars Ohly.

Som sagt, låt oss minnas vår historia…..

Hej Luciano,

Nej, jag köper det inte. Det är inte småföretagarvänligt att höja skatterna, införa rätt till heltid, ta bort den fria etableringsrätten för till exempel företag inom vården osv. osv. Men visst, det är jättebra att ni talar företagsfrågor inom Socialdemokraterna. Men det är inte besluten på er kongress som ni kommer att gå till val på. Den dagen kommer, då ni kommer att behöva visa upp ett gemensam valmanifest med konkreta vallöften. Löften som ni kommer att ha förhandlat fram med Vänsterpartiet. Det räcker nästan så. För det säger sig självt att det knappast kommer att innehålla förbättringar för landets småföretagare.

Nu till något annat mycket angeläget ämne. Nämligen vår trygghet.

Ännu en våldtäkt har ägt rum i Sverige. Denna gång var det en 16-årig flicka som efter en fest blev sparkad, våldtagen och slutligen mördad. Hon är inte ensam. Varje år är det tusentals fler som våldtas.

Den här gången var det en ung kille som inte bedömdes lida av en allvarlig psykisk störning. Ofta bedöms förövarna vara friska. Handlar det om något äldre förövare hamnar de då (förhoppningsvis) i fängelse, och har rätt att neka behandling. Därför driver jag sedan länge frågan om införandet av obligatorisk behandling för sexualbrottsdömda. Ingen ska sitta av ett fängelsestraff utan att ha genomgått någon form av behandling. Detta för att de ändå ska få en chans att kunna bryta sitt destruktiva beteende. För ut kommer de alltid.

Ett annat problem när det rör yngre förövare, är att de får ett tidsbestämt straff som inte alltid följer behandlingsbehovet. Det innebär att en ung våldtäktsman kan sitta sex månader i sluten ungdomsvård, men vara i behov av en tvåårig behandling för att verkligen bryta sitt destruktiva beteende.

Det bästa vore om vi kunde få till stånd olika riskbedömningsinstrument, som i sin tur innehåller en rad olika riskfaktorer att ta hänsyn till när man bedömer återfallsrisken hos varje förövare. Då skulle förhoppningsvis straffet bättre kunna följa behandlingsbehovet.

Nåväl, Alliansregeringen har ändå satsat miljarder på rättsväsendet. Faktum är att vi sjösatt den mest ambitiösa satsningen på rättsväsendet någonsin. Aldrig har vi haft fler poliser. Och man har också satsat på att just öka behandlingar på anstalterna för sexualbrottsdömda.

Det finns också andra utmärkta initiativ där människor hjälper till att förebygga brott. Jag ingår själv i polisens volontärgrupp. I Stockholm har man startat Nattknappen. Det är ett initiativ där unga tjejer, som är på väg hem från festen och som är oroliga över att de kan vara förföljda, kan ringa ett nummer som är kopplat till polisen. Volontärerna pratar med tjejerna ända tills dörren är stängd. Fler liknande projekt välkomnas.

Nu prioriteras brottsligheten. Beatrice Ask har kämpat hårt för att just vardagsbrottsligheten ska minska. Poliser ska vara synliga och arbeta i yttre tjänst, och brott ska inte bara bekämpas utan också förebyggas. Mer finns att göra, men det finns ingen tvekan om att det är just Alliansen som är det bästa alternativet för ett tryggare Sverige.

Äntligen skrev Vaclav Klaus under Lissabonfördraget. Mycket tack vare vår egen svenske statsminister Reinfeldt som medlat fram en överenskommelse. Jag har sagt det förr. Sverige har allt att vinna på att spelreglerna inom EU förtydligas. Genom fördraget blir EU bättre anpassat för sina 27 medlemsstater och kan agera snabbare och tydligare.

Fördraget för faktiskt med sig en rad fördelar. Öppenheten stärks genom att rådets sammanträden ska bli offentliga, och institutionerna effektiviseras så att de ska kunna fungera även i en union med fler medlemmar än idag. Stadgan om de grundläggande fri- och rättigheterna blir juridiskt bindande och det blir enklare att fatta beslut då majoritetsomröstning införs.

Alliansens hållning är att parlamentariker i Bryssel inte ska detaljstyra svenska förhållanden på exempelvis arbetsmarknaden. Däremot bör och ska EU gemensamt fatta beslut om att fortsätta öppna upp för fri rörlighet på den inre marknaden och på så sätt stärka konkurrenskraften inom unionen. Med fördraget får Sverige möjlighet att använda sitt EU medlemskap till att arbeta för fler jobb, en bättre miljö och en stärkt tillväxt och konkurrenskraft.

Andra fördelar är att de nationella parlamenten får större möjligheter till att granska att beslut inte fattas på högre nivå än nödvändigt. Sveriges riksdag får en tydligare roll i att bevaka om beslut ska fattas på EU-nivå eller i medlemsländerna. Om tillräckligt många parlament anser att ett förslag inte borde behandlas på EU-nivå måste kommissionen överväga förslaget på nytt. För svensk del är det viktigt att områden som vi har bäst kännedom och kompetens om själva också ska fattas av oss på hemmaplan.

Vänsterpartiet tillhör de kritiker som motsätter sig fördraget. De ser överhuvudtaget inga fördelar med EU-samarbetet och vill att Sverige ska lämna unionen. Tyvärr är den inställningen både protektionistisk och ålderdomlig. Idag är Europas ekonomier tätt sammanlänkade och vi ser nu hur EU-samarbetet möjliggjort gemensamma strategier att möta den finansiella krisen.

I slutändan handlar vår politik om samma saker där som här, vi vill ha effektivare beslutsvägar, ökad öppenhet och friare rörlighet. Det möjliggör det nya fördraget och ger oss bättre verktyg till att använda EU-samarbetet till att skapa nya jobb, livskraftiga företag och en ökad tillväxt.

Ekologiskt smakar bättre. I alla fall om man får tro eleverna på Storkyrkoskolan i Stockholm. Från att ha befunnit sig i en situation där en stor del av maten slängdes, har man istället satsat på mat som är till 80 procent ekologisk. Inte bara äts maten nu upp, på köpet presterar barnen också bättre och bråkar mindre när de är mätta, rapporterar DN.

Det är inte bara Storkyrkoskolan som satsar på bättre mat för eleverna. Stockholms stad har en målsättning om att mer än fördubbla andelen ekologiska livsmedel i den upphandlande maten tills 2011. Mycket görs alltså lokalt, på kommunal nivå. En del kan också göras på nationell nivå, som att tydliggöra att skolmaten ska vara näringsrik. Jag har skrivit om vikten av bra mat tidigare, men jag tycker att det finns anledning att uppmärksamma den nya skollagen som Alliansen drivit igenom. I den nya lagen ställs det nämligen krav på skolmaten, som att den ska vara näringsrik, vilket jag välkomnar. I slutet av 90-talet reste jag runt på skolor uppe i Norrbotten och Västerbotten för att informera om vikten av att starta eget. Jag minns hur en skola hade förlagt skolmatsalen till den närmaste pizzerian, för att det var billigast. Kostintaget fick variera mellan Calzone och Quattro Stagioni. Det var då, idag vet man mer om sambandet mellan en bra kost och förbättrade prestationsnivåer. Det lönar sig helt enkelt att satsa på bra mat.

Just skolområdet är ett av de områden där jag verkligen är stolt över Alliansens reformer. Som tidigare insatser på att alla elever ska lära sig räkna, skriva och läsa. Andra exempel är införandet av tidiga utvärderingar för att plocka upp dem som halkar efter och en ny gymnasieskola med en tydligare lärlings- och yrkesinriktning.

Skolan har ett ansvar för ungas utbildning och kunskapsutveckling. Men givetvis också föräldrar. Det handlar om att skapa en tillvaro där eleverna kommer till sin rätt, att bli självständiga kritiskt tänkande individer som med kunskap kan utveckla sina talanger. Skolan, föräldrar och politiker måste alla vara tydliga med vad skolans roll ska vara. För det är viktigt att elever förstår varför man går i skolan och varför kunskap är viktigt.

En artikel från SvD i maj, berättar om en studie där man följt nästan 10 000 elever i Sverige födda i början av 1980-talet respektive början av 1990-talet. På frågan varför man går i skolan, är svaren från eleverna minst sagt blandade. Låt mig ta några exempel:

”Barnen är vår framtid, därför måste de utbilda sig och få jobb och kunna försörja sig. Barnen måste ju kunna ta över allting, för t ex Carl Bildt lever ju inte i evighet”, svarar en 12-åring.

En annan svarar: ”Därför att man måste för att man ska kunna få ett jobb så att Sverige ska kunna klara sig i framtiden och inte gå i konkurs på grund av vår okunnighet”

Sedan finns det andra elever, som inte förstår skolans roll. För dem är det extra viktigt att det finns lärare, föräldrar och andra vuxna som kan motivera dem till att vilja lära. För på samma fråga, om varför man går i skolan, svarar några:

”För att vi ska lära oss sånt som vi ändå inte kommer att komma ihåg” eller än värre ”För att tortera oss barn”

En bra start i livet, är att lära sig att skolan är till för att hjälpa dig utvecklas, inte att prygla dig. Med Alliansens alla satsningar på skolan, kommer eleverna med all säkerhet att lära sig mer. Ta bara de 900 miljoner som nu riktas till de som riskerar att inte nå skolans mål, eller de 3, 6 miljarder som går till Lärarlyftet för att stärka lärares kompetens och fortbildning eller de 525 miljoner som satsas på att elever ska lära sig matematik, naturvetenskap och teknik. Allt som ett led i att göra skolan bättre, mer motiverande och mer lustfylld.

Det måste ju ändå ni Socialdemokrater också tycka, som till stora delar nu närmar er just Alliansens skolpolitik. Men ni kommer att få det tufft med era kamrater V och MP som motsätter sig både betyg och läxor.

Hej Luciano,

En hel del av vad du skriver i Sydsvenskan kan jag också hålla med om, men frågan är väl hur ni vill att Sverige ska få fler i arbete, fler entreprenörer osv. I er skuggbudget finns det inte mycket som skapar jobb, mest handlar det om olika former av subventioner och bidrag.

Jag följer dig annars på S-kongressen, hoppas att du har det bra och att du får igenom det du vill. Antagligen håller jag inte med dig, men det är en annan femma. Lite, eller rätt mycket pinsamt, blev det när det visade sig att många av förslagen är direkta kopior av texter från Skogsindustrierna, LO, Mp och interpellationscitat från Beatrice Ask. Det finns några tangenter som är extra slitna på datorerna på Sveavägen 68 - Copy-paste.

Annars var det väl för väl att förslaget om att tillåta vinstuttag för friskolor gick igenom. Men det finns ändå ett betydande antal ledande Socialdemokrater som gärna skulle vilja vara inne och förbjuda, eller på andra sätt försvåra, för företag och andra att driva friskolor. Carin Jämtin är en sådan person, som mer än gärna vill slå undan fötterna för dem som vid sidan av kommunerna vill driva skolor. Det ska hon bli påmind om.

Jag måste avsluta med Bosse Ringholm. Han är faktiskt en rätt lustig man. Det var ju så uppenbart att han sov under Ibrahim Baylans tal! Det är väl inte hela världen, jag kan själv ha förståelse för det. Långa dagar, man är sliten och så sjunker man extra djupt ner i de där sköna stolarna som kongresshallar brukar erbjuda...klart att man kan bli lite dåsig. Men till Expressen förnekar ändå Bosse Ringholm det hela med att säga ”Jag hörde mycket väl vad Ibbe sa. Jag satt väl så här och tittade ned i bänken helt enkelt”. Eller hur! Han hade ju så många bättre alternativ till svar som hade varit mycket mer trovärdiga.

Som: ”Äh, det är bara att erkänna. Jag gjorde som Göran Persson och tog en powernap för att fylla på energiförråden”

Eller…”Ok, jag erkänner. Ibbes tal var rena sömnpillret, vad hade ni förväntat er?”