Det är med blandade känslor jag skriver mitt sista inlägg på den här bloggen, som från början - för dryga två år sen - var en singelblogg minsann. Ja, och sen blev jag ju kär och då blev det en kärleksblogg, resten vet ni...
Kärlek är svårt men underbart.
1625 inlägg har det blivit. Mer än så blir det inte. Jag har älskat att skriva den här bloggen. Ibland hatat det också. Min lilla baby. Mitt lilla monster.
Det är inte utan att jag också känner en viss lättnad. Men förstås också en gnutta vemod. Tänk att jag har känt mig så trygg i era händer att jag har vågat basunera ut mitt allra innersta för er? Och tänk vad mycket jag har fått tillbaka i form av kloka råd, fina ord, tröst, pepp, förtroenden och berättelser ur era liv. Det har varit märkligt mäktigt.
Jag har behövt er. Jag hoppas att ni har behövt mig lite också.
Men nu skiljs våra vägar åt. Kanske möts vi igen.
Till dess så lever minnet av er kärlek, som så många gånger har överrumplat mig och gett mig kraft och styrka, kvar.

Jag kommer sakna er.

Tack för den här tiden.
Kärlek i massor.

Ps Ni når mig fortfarande på malin.forsberg@expressen.se. Här kan det hända att jag skriver några rader ibland om ni skulle sakna mig för mycket.

GOTT NYTT 2010!
TACK FÖR DET HÄR ÅRET ALLA UNDERBARA LÄSARE

KÄRLEK I MASSOR!

Hade tänkt att bojkotta nån sorts 00-summering men så igår när jag inte kunde sova så mindes jag mitt 00-tal.

2000,  jag var nyinflyttad i Stockholm, och bodde i korridor. Jag lyssnade på The Verve och hade svart hår. Jag hade lämnat en destruktiv relation bakom mig. Ibland kände jag mig stark, ibland saknade jag honom. Stekte hamburgare på Burger King och drömde om att bli nåt. Sökte tilll en dokusåpa. Kom inte med.

Jag var naiv. Letade efter kärlek. Men gav upp ganska snabbt. Det fanns ingen kärlek i den här stan – bara skoningslösa egon som utnyttjade varandra. Skedade varandra i fosterställning om natten. Nästa dag nån annan.

Jag blev knäpp.Vaggade av och an. Rökte istället för att sova. Ok, jag blir väl en sån jag också.

Förälskade mig i en popstjärna. Det var bättre så. Lät mig utnyttjas. Och utnyttjade. Det räckte.

Mamma och pappa köpte en dator till mig. "Det måste du ju ha om du ska bli journalist". Skrev på nätterna. Försökte förstå hur världen funkade.

Åkte utomlands en sommar. Levde wild life. Blev smal och brun.

Studerade. Bourdieu, Habermas blablablabla. Drack cosmopolitans. Jobbade i bar. Wow, vad vi var coola och obrydda och iskalla. Ingen fick komma närmare än hud mot hud. Tyst, säg inget. Gå bara.

Skrattade åt våra erövringar dagen efter när vi drack latte tillsammans.

Grät när ingen såg.

Ok, skit i kärleken. Satsa på karriären. Lägg idealen på hyllan. Glöm Bourdieu och allt som heter god smak. Fick jobb på tv-produktionsbolag. Slet som ett djur för inga pengar.

Fick ett till riktigt jobb på tjejtidning och började gå på kändisfester. Wow, ballt. Mitt liv var som Sex and the city.
Skål. Puss. Blink blink.

Fortfarande ingen kärlek.

Ville bli vuxen. Försökte. Skrev för massorna. Vällde ut mitt innersta. Ville bli sedd om det så skulle kräva att jag klädde av mig naken. Spelar roll? Alla gör det ju.
Av med allt och så spetsa till det rejält. Chocka och provocera. Tidens melodi. Var lite elak också. Vem skriker högst?

Läs en sjävhjälpsbok och gå på yoga när du behöver rena dig.

Pang kärlek. Familj. Läskigt. Underbart. Svårt. Hoppsan, inte färdig med mig själv.

Terapi. Terapi. Terapi. Kom lilla flicka och sitt i mitt knä så ska jag trösta dig.

Nu är jag där igen. Där jag var 2000. Hur många kudddar jag än bullar upp med så känns det obekvämt. Kan inte sova. Tio år som skaver. En cigg under fläkten. Laptopen är min vän i natten.

Var det inte mer än så här? Vad ska det bli av mig?

Jag tackar och bockar för tiden som varit och lämnar med glädje över till nittiotalisterna för att fundera vidare på den saken.

För jag vet ju. Jag behöver inte bli nåt. Jag är vuxen, det räcker.

Det var ju det jag skulle bli. Tack underbara hatade 00-tal för resan.

10-talet är mitt även om jag mumlar.

Vad skönt det känns.

Hur minns ni 00, och vad förväntar ni av 2010-talet?

Det har surrats om att de är tillbaka på banan en längre tid. Nu finns bildbevis på att Sienna Miller och Jude Law är återförenade!
Det gamla exparet är just nu på semester tillsammans på Barbados och firar sina födelsedagar. Med på resan är Judes kids och några polare. Att döma av bilderna ser de ut att ha de fint tillsammans igen. Härligt!

När det begav sig....

... i morse. Det avslutades med att jag skulle få se en viss kändis come-face om jag skyndade mig. Nu sitter jag och väntar på att få se det. Ska bli väldigt spännande...

Nu är det dags att lära känna varandra lite bättre igen. Jag börjar, och så länkar ni till era bloggar där ni också svarar. Ok??

Kan du bevare en hemlighet?
Nej, väldigt sällan.

Favoritvara på systemet?
Marques de Monistrol och Umbala.

Favorituttryck just nu?
Vajert. Gilla räven att använda kontrastord som att man jättelite sugen eller lite jättehungrig.

Din senaste insikt?
Att jag har gått runt och trott att jag har haft en god självinsikt men att den i själva verket har varit falsk.

Hur flirtar du?
Frågar mycket,skämtar mycket och ger komplimanger.

Så snärjer man dig litterärt.
Citera Hjalmar Söderberg, gärna ur Spleen, så tänder jag till direkt.

Vilken är din favorit tv-serie?
Nu Mad men.

Vem i den serien identifierar du dig mest med?
Lika delar Don Draper och Mrs Draper

Vem i den serien skulle du helst vilja ligga med?
Med tanke på att samtliga män är sexistiska svin så skulle jag kunna tänka mig att straffknulla hela bunten.

Hur många kuddar sover du med?
Många. Numera måste jag ha minst en att krama också.

När skäms du?
I bland när jag har skrivit patetiska saker på ett tonårsdagbokstramsigt sätt.

Dessa bloggar vågar jag inte erkänna att jag läser:
Det kan jag ju inte avslöja här för då kan dom ju googla sig hit.

Vad är du mest nöjd med på din kropp?
Mina nätta handleder.

Vem skulle du vilja ge ett sanningsserum och sen intervjua?
Kungen kanske.Fast man skulle ju ändå inte få publicera de eventuella smaskigheterna…

Vem fick dig att gråta senast?
Manusförfattaren till Mad men.

Vem gav din en komplimang senast?
Lasse.

Älsklingsljud.
Diskmaskin.

Vad är sexigt?
Att vara hård och mjuk samtidigt. Humor. Mod.

Älsklingsdoft.
Kaffe. En viss persons andedräkt.

Vad gör dig rörd.
Jättegamla gubbar som äter snickers på bussen. En barnhand som sträcker fram en knäck precis innan man ska gå ut genom dörren.

Vilken typ av klädesplagg gör dig avtänd.
Ravekläder och  snickarbyxor (på killar).

Vilken är din favortitdikt?
Jag är mer en dickt-tjej. Men om jag måste välja en riktig dikt så får det bli fantastiska Dagen svalnar av Edith Södergran.

När fick du  senast en ny kompis?
Har fått flera nya bekanta på sistone. Men ingen kompis direkt.

När känner du dig obekväm?
När jag åker hiss med folk jag måste konversera med. När jag plötslig hamnar i  fokus i ett större sällskap. När jag tror att andra känner sig obekväma.

Vilket år minns du som ditt bästa respektive sämsta?
2008 och 2009 har varit både sämsta och bästa åren i mitt liv. Omtumlande och fantatstiskt på samma gång. Skrämmande och spännande. Vinst och förlust, Glädje och sorg. I slutändan två år som har stärkt mig och gjort mig till en klokare och behagligare människa.

Vad skulle du vilja ändra på i ditt beteende?
Inget just nu.

När var du taskig senast?
Var pms-taskig mot mamma i förrgår. Förlåt.

Vilken typ av spel gillar du?
Älskar frågesport, introtävling, TP osv…

Vad vill du lära dig 2010?
Att köra bil och dansa tango.

Det är sällan man får handskrivna brev nuförtiden. Men om man jobbar på en tidning och har en bildbyline och skriver om sex ibland så kan du hoppa upp och klappa dig på att du får handskrivna brev. Gärna med skakig handstil, bifogade urklipp och lite lagom snuskigt. Det är alltid lika spännande....

SJ... Vilket jävla skämt. Tänk att en älg kan lamslå hela skiten. Tänk att det kan ta teeevåååååå timmar att skaka fram en ersättningsbuss.

Tänk vilken tur att man, när man är två, kan skratta mitt i alltihop. Eftersom man bland annat, istället för att sucka och kolla på klockan, kan skoja om att det vore kul att bete sig som ett freak när man går på dejt. Till exempel så kunde man få för sig att pula personen. Ni vet, först lite retsamt och filmbusigt kasta en snöboll och fnittra flickigt för att sen spåra ur och brotta ner personen i snön och vara aningen för hårdhänt och liksom trycka ner ansiktet i snön och gå bananas. Kanske boxa lite i magen också. Hihihahahahohoho!

Oj, jag är trött. Ska hoppa i pyjamasen och klämma ännu ett avsnitt av Mad men. Är helt stuck, kan inte skilja på serien och verkligheten. Kom på  mig själv att tänka i termerna av att vara "en god hustru" i dag.
På allvar.

Hittar man fin konst signerad Malin Forsberg

De har avhandlats på kultursidor.
De har ett romantiskt ångestskimmer över sig.

Jag skulle kunna skriva en Ronnie Sandhlsk beskrivning av vad som egentligen hände i går men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att meddela att det sköttes enligt konstens alla regler. Det förkrökades hos brorsan, gicks ut och morsades på gamla bekanta "vad gör du nu för tiden? blalablablabla", "va kul att det går så bra för dig", "vad smal du har blivit" blablabla. Det snackades djupt med gamla crushes från mellanstadiet. Det träffades på gamla fritidsledare. Det dansades. Det träffades på gamla ex. Det avslutades med kebab med extra mycket grillkrydda och vitsås. Precis som back in the days.
Det räcktes lite lagom världsvant över en tjuga till taxichaffisen, för så gör man i Stockholm (eller? är det kanske snarare så man gör i Eskilstuna när man försöker leka att man är häftig Stockholmare). Busted. Hur som helst så borde han ha fått mer än en tjuga med tanke på att jag sölat ner halva baksätet med vitlökssås, sorry...

Nåväl, det var en fin hemvändarkväll.

Kanske den sista.

För efter 30 sysslar man väl inte med sånt?

Från tjo och tjim och liv i luckan (alla som känner min familj vet att ordet "livat" har fått en ny innebörd) till alldeles, alldeles knäpptyst.

Förutom det fina ljudet från diskmaskinen.

Alla försvann.
Det var jobb som kallade, pojkvänner som pockade på uppmärksamhet, lockande mellandagsrea på Jysk...

Kvar blev jag.

Med en massa lådor fyllda med saker från källaren att rensa bland. Lådor fyllda med minnen. Hittade bland annat mina gamla favoritbok "Rumpelstiltskin" och efter att ha läste den på nytt i vuxen ålder så kände jag att jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om konstiga sagor, speciellt var sista rader lyder: Sagor kan se hemska ut, men får oftast lyckliga slut. Eh?

Men jag nöjer mig med att ändå gilla att det på sista sidan avslutas med ett budskap som lyder:

Försök på nytt. Ge aldrig opp! In i det sista finns det hopp.

Det är väl fint för barnen att veta?!

Hitade även den här bilden. Ser ni vilket snällt barn jag var????