Mobbningen har under decennier varit den svenska skolans  gissel som man omväxlande blundat för och "tagit tag i", som det heter på skolledarspråk, med metoder som Tanja bergkvist nämner i sin artikel i Access och som oftast bara lägger ved på brasan: ”kamratstödjare”, ”medling” och schemalagd livskunskap. I lika mån som det arbetats med mobbingplaner har lärare och skolledare tröttnat på själva problematiken och så småningom bagatelliserat eller förträngt den. Där står vi idag.

Det är därför mycket förvånande, men naturligtvis glädjande att självaste Skolverket nu äntligen (varför just nu?) tar till orda och dömer ut nuvarande anti-mobbningsprogrammen som bygger på en naivitet som inte borde få förekomma när det gäller barns och ungdomars godhet. Goldings klassiker "Flugornas herre" är inte en vetenskaplig utredning men påvisar detta övertydligt och övertygande. Rastvakter, ordningsregler och disciplinåtgärder verkar vara en mycket enkel medicin, så enkel att man kanske först inte vill tro på den. Men den som känner till att mobbning förekommer där och när inga vuxna personer finns närvarande verkar det mer än rimligt.

En intensifierad, underrättad och uppmärksammande vuxen närvaro. Så få som möjligt men tydliga och rimliga ordningsregler. Disciplinåtgärder som utfaller per automatik och där det finns inget eller litet utrymme för diskussion. Till detta skulle jag vilja lägga så få förflyttningar som möjligt och ett maximalt koncentrerat schema. Även om jag förstår att särskilt detta senare är svårt att kombinera med den svenska skolans parallella funktion som uppehållsort medan vårdnadshavarna arbetar, så skulle det icke desto mindre ett medel mot mobbning. Dilemman är till för att lösas, eller hur?

Och så avslutar jag med att svära i den svenska PK-kyrkan, en rejäl ramsa blir det: avskaffande av övningsämnen, utflykter, skolresor och friluftsdagar tror jag skulle bidra till att reducera mobbning hur ont det än skulle göra i hjärtat. Drömmen att barn ska vara som en stor, sammanhållen familj där alla hjälper varandra är vacker men detta ska då ställas mot de tusentals enskilda offren för mobbning som våndas inför varje sådant evenemang eftersom de i förväg vet hur det ska bli. Låt var och en finns sin egen familj enligt håg och fallenhet och stöd elever som verkligen behöver stöd med den sociala biten (som det heter på skolledarspråk).

Ang. Krönika i Aftonbladet

Jag måste säga att det inte alls gör något gott intryck när företrädare för mediefeminismen på det här sättet rutinmässigt men glädjefullt hoppar alla män för att några rika, i det här fallet manliga individer, missbrukat sin maktposition och visat stor hänsynsfullhet. Varför är det så Monica Gunne? Låt mig gissa. Du svänger enkelt i hop ännu en krönika, du får PK-poäng, klappar på axeln från medsystrar på redaktionen och kommer närmare en löneförhöjning eller ett avancemang. Plus att du gör en "osjälvisk" och hjältemodig insats för det radikalfeministiska, svenska projektet. De män du nämner representerar alla, i det här fallet, världens maktelit, lika mycket, troligen mer eller huvudsakligen, än de representerar gruppen män. Även om händelserna inträffat under en kort tid och det därför är lättare att se dem i något slag sammanhang så skulle man lika gärna kunna skriva något liknande om kvinnor. Och om män missbrukar sin makt så beror det inte på att de är män utan på att de har makt. Likadant för kvinnor, och t.o.m. barn. Det är inte länger bara att ta för sig. Ett sådant paradigm skifte hälsar också jag välkommet. Men då gäller det makten människor mot maktlösa människor. Jag förstår att kvinnorörelserna strävar mot större representation på alla områden, särskilt där det finns makt och pengar, men därför behöver de inte ta glädjeskutt när det tycker sig skönja patriarkala, blottade strukturer. Det finns kanske strukturer men inget tyder på att de är patriarkala. Din artikel kan uppfattas som mansfientlig, Monica! Du spelar dina tänkta ”motståndare” i händerna.

Att älska kvinnor och att ta ställning för eller emot den hyperradikala feminism vi upplever i dagens Sverige har inget med vartannat att göra. Visst kan man älska kvinnor, och i synnerhet de som är attraktiva, som könsvarelser, ”det andra könet, det annorlunda och gåtfulla” men på något filosofiskt sätt måste en humanist älska alla andra människor, hur lite dragen man är till dem eller hur fula de är, till själ eller kropp.

Har du inte råkat ut för hur snabba tjejer är att måla upp skräckscenarier vid minsta lilla motgång och hur kontrollerande de är i allmänhet. Det är min egen erfarenhet men jag lyssnar gärna på motargument. Nu har feministerna kollektivt målat upp spöket Könsstrukturer som de febrilt försöker kontrollera i allt det företar sig. Kvinnor kanske har motats i mycket men vilka strukturer skulle kunna bakom det. Namnge dem! Definiera dem! Prata inte bara om dem.

Vem skulle ha intresse av att det fanns sådana strukturer?  Tvärtom har det under senare hälften av 1900-talet funnits andra någorlunda transparenta strukturer som organiserat barnpassning för alla ungdomar upp till 18 års ålder, och av ekonomiska skäl genomdriv särbeskattning och, milt uttryckt, å det varmaste (ni vill väl ha samma standard som andra familjer?) uppmanat varje enskild familj att arbeta dubbelt så mycket.

Ang. artikel på Newsmill

Den oövervakade fria leken är en grogrund för mobbning. Detta har inget med genusideologi att göra.  Den moderna människan står förvisso på jättars axlar. Jag frågar bara: när blev dagens radikala genusideologi en jätte? När har den bevisat att den ÄR en jätte, hur har den övertygat oss om det och när har vi haft möjlighet att säga ja till att den i denna burleska form ska räknas som konsensuell etik, moral, värdering eller norm.

Här slinter Dagerlind, antagligen medvetet, när han försvarar en väldigt speciell inriktning med hjälp av allmänna sanningar. Det är definitivt mer kontroversiellt att lära ut radikalfeministiska värderingar till barn än att förse dem med andra färdiga kunskaper. Det är att bagatellisera genusprojektet som Christina Lundkvist skriver i en kommentar. Vem är inte för jämställdhet? Snart är alla emot feminism, tyvärr, och, lyckligtvis, det sätt den tolkar jämställdhet på

Femisitisk schism? Se denna artikel.

Borde inte lagen egentligen betrakta allt våld som könsneutralt? Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt.

Även om män oftare slår kvinnor, och även om män GENOMSNITTLIGT är fysiskt starkare än kvinnor, än det motsatta fallet så är det en (starkare eller mer hänsynslös) individ som slår en annan (inte så stark eller så hänsynslös).

Även om kvinnor oftare dominerar och mobbar män, och även om kvinnor GENOMSNITTLIGT är mer verbala och observanta än män, än det motsatta fallet så är det en (mer verbal eller mer hänsynslös) individ som slår en annan (inte så verbal eller så hänsynslös).

Vi är nu alla hjärtligt trötta på kvinnor utmålas som det goda, änglalika könet och männen som det onda, djuriska. Är inte detta i sig självt ett tecken på att radikalfeminismen laborerar med att de genetiska skillnader som den förnekar, faktiskt finns? Även om det inte finns exklusivt manliga eller kvinnliga egenskaper. Utan vissa egenskaper ligger som flugsvärmar en varm julidag på ömse sidor om den fysiska könsbarriär som kan bevisas genom att vi klär av oss nakna.

Ingen kommer någonsin att kunna övertyga mig om att den generellt och genomsnittlig sett, åtminstone i ungdomen, starkare sexualdriften os män, är socialt betingad, eller motsvarande den generellt och genomsnittlig sett det kvinnliga drömmarna om att bilda familj, vårda etc. skulle vara det. Sedan är var och en ovanpå detta en individ som gör så fria val den kan (för ingen förblir utan påverkan).

Får jag rekommendera Pär Ströms nya bok: Sex feministiska myter. Den är bara på 90 sidor men jag gissar att den kommer att bli en brytpunk för när det gäller Sveriges utveckling mot en stat styrsd av statsfeminism. Man behöver inte hålla med om varje enksilt ord. Men det är en utmaning att läa och och se var man själv står i frågan. Kan verkligen vara så illa?

Några av myterna är lätta att hålla med om som den att könet skulle vara ENBART en social konstruktion, kvinnor och män exakt likadana. Ett blånekande av det genetiska arvet som strider mot all traditionell forskning. Medan andra kanske kan vara svårare att ta till sig med en gång.

Hur som helst har vi här ett viktigt dokument som bryter mot inkörda tankemönster och tankar ”uppifrån”.

Boken finns att läsa här.

Nu måste kungen ta bladet från munnen sägs det i en artikel. Hur skulle det se ut? Det är omöjligt! En kung som saknar "god vandel" (vi vanliga kan sakna det) kan inte längre vara kung. Därför är det enda alternativet förnekelse och en plågsam skärseld. Ingen kommer att glömma men stormen att bedarra. Och det blir väl lite mattare glans över slottet. Tills någon utomstående kraft agerar.

Kungen och "hans vänner" har själva försatt sig och Sverige i den här situationen. Eftersom monarkin bara är ett parasiterande ornament utan reell makt är det, egentligen, bara att inför republik på stubben. Då kan vi få en riktig statschef som kan avgå. Och då slipper vi att åse när fem mänskliga oh stenrika angorakatter plågas utsiktlöts i evigheters evighet, eller åtminstone livslångt.

Inget ont om de kungliga som personer. I huvudsak har de haft dåliga rådgivare. Det skulle ha kunnat sett ut på ett annat sätt. Upphöjdhet "i tiden" är inte det lättaste av cirkusnummer.

Just nu gillar jag kungapesonerna i följande ordning: Carl Philip, Madeleine, Viktoria, Karl Gustav och sist och minst Silvia.

Se även DN SvD Expressen

Om nu det libyska folket kunnat göra revolt mot en människofientlig regim så bör det vara mottagligt för förnyelse i alla avseenden. Även om kvinnorna inte var ute på gatorna långt ifrån i samma utsträckning som ung män så måste de ju ha stött revolutionen. Libyen är ett av de länder som skriker efter bl.a. jämställdhet men det gäller att få den att inte repellera islamismen. Detta är en enormt stior nöt som kanske kan lösas med Khadaffis blodpengar och femistiska missionärsgrupper från väst.

Inget vidare faktiskt. Blir tisdag bättre? Nästa vecka ännu bättre och kommer jag att befinna mig paradiset redan nästa år? Nej, jag kämpar nog på ett tag. Evigheten får vänta. Det har den tid till. 

Ute skiner solen och det är varmt. Men det duggregnar i min själ som dagen då jag kom till Aeropuerto Mariscal Sucre med begynnande influensa. Växlade så många dollar att jag knappt fick plats med alla sedlar i fickorna.

Det är farligt att inte veta vad man vill. Det slutliga intet kommer att sluka allt. Det känns trösterikt. Skruva upp musiken om ni vill. Själv trivs jag i stillhet, tystnad och ordens berusning.

På västfronten intet nytt, i väster intet nytt, världen är en stor besvikelse, den förbli alltid den samma trots att den snurrar runt, dess dröm om befrielse snärjs av gamla befriare, runt går väst, runt går öst, väst blir öst och öst blir väst.

På förekommen anledning: Det är hög tid att införa bötesstraff för nedskräpning i Sverige. Naturligtvis kan inte fterlevanden bli 100 % men effekten skulle bli avskräckande.

Som det är nu ser en del kvarter i våra städer ut som om det vore Brroklyn eller en kåkstad. Endast polispatruller skulle kunna utdöma böterna, men obevekligt om gärningsmännen tas på bar gärning. En motsvarighet till p-vakter duger inte eftersom de skulle ha för lite pondus.  Efter ett visst antal böter för samma sak skulle det bli obligatoriskt renhållningsarbete i kommunal regi. 

Detta säger ganska mycket om dagens situation eftersom jag, som bekant, är emot alla storebrorsfasoner ju mer desto onödigare de är. Men jag vill leva i en civilsierad miljö! Och detta är tvärr nödvändigt.

Vad gör skolan? Vad gör myndigheterna? Förfölja svenssons kan de men ta tag i buset det vågar de inte! Eller?

Sveriges elitklubbar och fotbollsförbundet måste ju vara världens mesar. Vad tillför fotbollshuliganerna sporten? Svar: noll och intet.

Biljettintäkterna från dem är försumliga. I stället orsakar det en massa onödiga kostnader. De är bara egotrippade, bortskämda ungtuppar som är lika intressearde av fotboll som jag är av att brodera eller gräva diken. Nu får det vara nog!

Låt dem inte sitta separat på kortläktarna, visitera dem vid ingången, arrestera dem om de skriker otidigheter, klär av sig, dricker sprit eller hotar personer.

Ersätt och förbjud deras supporterklubbar med sådana som styrs av klubben. Där de kan hjälpa till med praktiska saker och belönas med matchresor eller inrädesbiljetter.

Lagstifta NU! Man ska kunna ta med sig familjen med små barn och gammelmormor på fotboll. DET gagnar sporten och intäkterna!

Aftonbladet kör en serie artiklar om Guantánamo-basen, grundade på WikiLeaks-dokument. Vad som hela tiden skrämt mig med denna "utomlagliga fängelsevård" är HUR man synes behandla fångarna. Om man nu inte släpper foton i avskräckande syfte för andra tilltänkta terroroster, vilket jag har svårt att tro att man enbart gör.

Se foto i ovannämnda tidning: "rastning" sker med gasmask, munskydd hand- och fotbojor sammankopplade så att de inte kan räta på ryggen. Det är så starkt att man egentligen inte kan ta det till sig, leva sig in i en sådan fångtillvaro. Åtminstone har jag slagit det ifrån mig sedan jag såg sådana bilder första gången.

Och nu tyder dokumenten på att dessa "farliga krigsfångar" rafsats ihop högst godtyckligt efter MYCKET tvivelaktiga kriterier, efter vad jag kan bedöma av texten. En del "riktiga" illasinnade terrorister har man väl fått i nätet och man ju kan alltid relativisera ondskan genom att peka på mostånarnas gärningar.

Men ändå. Vem vinner på Guantánamo och den policy som bedrivs där? Jag säger inte att det inte är så, jag bara ställer frågan.

Se även Expressen.

Med anledning av det som hänt och händer i Nordafrika och Mellanöstern hyser jag en förhoppning om denna oväntade islossning inte kommer att ta slut på länge än. Utan att känna till läget i de enskilda länderna kan jag ändå säga att jag inte kan tänka mig något fall där jag önskar att regim ska kunna fortsätta att förtrycka sina landsmän. Sedan är det ju frågan om hur man ska definiera ordet "förtrycka". Men det får vi ta en annan gång.

Det kan förvisso vara svårt, elelr omöjligt, att se i exakt vilket ögonblick ordningsproblem eller protester övergår från att vara olagliga till att vara ett uttryck för en folkmajoritets vilja. En regim ansvarar naturligtvis för ordningen i sin nation, men när fredliga protester blir så massiva. frekveneta och ihållande att det inte råder någon tvekan om att de är ett uttryck för folkets vilja att störta regimen då har denna inte längre någon som helst legitimitet, ingen egentlig möjlighet att fortleva om den inte vill sluta sig mot yttervärlden och under en begränsad tid få Nordkorea-status.

Genom att i det läget skjuta urskiljningslöst mot civila folksamlingar, är inte heller att uppehålla någon ordning, eftersom samhället är till för medborgarna och regimens makt utgår från dem. Oavsett vad det står i konstitutioner och grundlagar så är det bara att avgå och möjligen tillsätta en tillfällig organisatör av nya val.

Allt annat, och i synnerhet att använda vapenmakt, är i stället ett underbetyg, ett stort rött C eller D i uppförande och ordning för makthavarna som redan ÄR ute. När denna gräns paserats finns det ingen återvändo.

Enligt Al Jazeera sätter nu "Syrien" in tanks mot sitt eget folk, vilket får ses som ett självmordssförsök för den regimen,  blodsbröderna i Jemen fått en frist på en månad, vad det nu ska vara bra för. Varje dag den sitter kvar borrar den bara ner sig allt djupare i sin egoistiska latrin. Tråkigt för dess egen skull, men bara en tidsspillan för demokartin och världen. 

 Det farliga kommunallrådet, kvinnan och socialdemokraten Ulla-Maj Andersson

Ni som har vägarna förbi Nordmaling ska se upp för detta farliga kommunalråd. Ja, farlig för arbetsmiljön alltså. Man vet ju aldrig om det kan smitta så ni tar med det till era hemkommuner, särskilt om ni själva är kommunanställda. Här har vi alltså inte en flottare med färg som Snoddas påstod sig vara, utan ett kommunalråd med färg, ja, nästan julgransliknande.

Läs mer här.

Vi hade en gång en gammaldags och lite hårdhänt men i stora drag schysst svenska skola. Så förbjöds agan, dvs. att i "uppfostrande" syfte slå elever. Det var 1958 eller däromkring och det  var bra. Sedan kom enhetsskolan med nio års obligatorisk skolgång, en eftergift till tidsandan och kvasipedagiska strömningar. Det fullbordades 1972 och var väl, efter några barnsjukdomar, inte helt fel. Sedan kom flumskolan och infiltrerade så sakteliga skolväsende uppifrån och ner. Californian bullshit! Efter det kommunalisering, individuella löner, toppstyrning och skolor drivna med ekonomiska intressen. Inget utrymme för personliga prestationer, sunt förnuft och genuin pedagogisk talang. Detta samtidigt som kraven från elev- och föräldrahåll blev allt större. Skolan skulle minsann vara hårt jobb i sitt anletes svett och inte en avspänt behaglig resa som man gör med nyfikenhet och uppmärksamhet allt efter förmåga. Man pratade mycket om "eleven i centrum" men såg egentligen bara sin egen förträfflighet. Och där någonstans står vi nu med skola som är allt annat än kunskpsförmedlare. Stackar den elev som inte tillhör någon av de grupper som inte anses behöva särskild hänsyn och inte heller har kraft att blunda och bara passera genom det passiviserande svenska skolväsendet. Läs artikeln om hur elevr och lärare flyr från en skola i Kävlinge där idiotin drivits till sin absoluta spest. Det gör du här.

Angående artikel i Aftonbladet 

Guillou, som själv han sätter tonen genom att beskriva JA som 'äcklet Assange' verkar ha skrivit detta inlägg huvudsakligen för inte riskera att falla i glömska som svensk kändis.

Överklassgrabben som brukar skryta om att han suttit i fängelse och bolla med engelska glosor som bara är kända på Östermalm. Rättskämpen som nu har blivit moralist och utan eftertanke fördömer coh förlöljligar andra personer som uppvisat stort rättspatos och tagit risker för att följa sin inre röst. Jag ogillar inte Guillou och gillar inte Assange speciellt mycket men märkligt är det?

Om Assange struntar i att hjälpa sin informatör Manning så kan det fördömas som moraliskt lågt men det stärker väl inte våldtäktsanklagelserna mot honom i Sverige eller gör det svenska rättssystemet bättre! Assange kanske är en bortskämd datanörd och avundsvärd flickfavorit med ett rättspatos som inte alltid räcker hela vägen.

Men se det som pockar på uppmärksamhet här: krigets och människans ondska, amerikanska soldaters kallsinniga massaker på civila, ett lika sjukt som meningslöst krigsbrott för nöjes skull, USA:s underlåtenhet att ställa sina egna soldater till svars och samma självgoda, kristna stats hämndlystna och förnedrande behandling av en annan av sina soldater som tjänat en god sak när han informerat om denna amerikanska dubbelmoral och samvetslöshet: Manning.

Bland kommentarerna i Aftobnbaldet skyndar radikalfeminister, USA-vänner och krigshetsare till för att hurra på nymoralisten Guillou, var och en med sina egna inte bara dunkla utan också högst ologiska skäl antagligen byggda på obotlig egoistisk konservatism, nedärvd och socialt förvärvad känslolöshet och/eller i genusindustrin manipulerade intellekt.

Dåligt, dåligt, dåligt!

Kvällstidningarna har tagit upp flera fall där sjuka personer ringt 112 men nekats ambulans. I ett fallen har en person avlidit i andra fall har de övelevt, i ett fall liggande naken på golvet i fyra dygn. Nu säger flera landsting upp avtalen med entreprenören SOS Alarm men missnöjet har funnits länge.

Nu undrar jag om frågor som gäller liv och död verkligen ska hanteras av företag med vinstintressen. De marknadsekonomiska krafterna passar bäst på andra områden men, särskilt inom akutsjuvården, är de kanske till mer skada än nytta.

Det här med att sälja ut statlig och kommunal verksamhet har nu drivits till sin spets eller längre. Med offentliga myndigheter som företagsledare hotar byråkrati, hierarki och trögrörlighet. Med tanke på hur mycket skattepengar som läggs på andra tvivelaktiga verksamheter måste det väl ändå vara bättre att överföra en del av dem till detta område och tas sig råd att anställa de lämpligaste personerna, utbilda dem, övervaka dem och inte låta den största synden vara att de skickar en eller annan ambulans i onödan.

Det sägs att det rings in många "bussamtal" men det måste väl finnas kreativa lösningar för att hantera det också. En människa lever bara en gång och döden är oåterkallelig. En bonusdirektör däremot är högst umbärlig och skulle kunna klara sig i tio år på en årslön. 

...har gått bort. Om jag förstår med lättnad vid 97 års ålder. Hon var den "saltaste bönan" i stan och i mina, och de flestas ögon, otroligt söt och attraktiv. Hennes filmer var något passé men levde kvar på TV under min tid och jag "känner" henne så som man tror sig känna kända personer.

Nu är dessa filmer bitterljuv nostalgi med sina miljöer, sitt språk och sina skådespelare. Glittrande glad bjöd Annalisa Eriksson både på sig själv och på sina skrattgropar.

Hon var en verklig "lady" som förtjänade all respekt. Då och då när hon var lite äldre dök hon fortfarande upp på TV då och då och studsade med sin handväska. Det är svårt att tänka sig henne riktigt gammal på vårdhemmet.

Hon kommer alltid att leva inom oss som "upplevt" henne, om än bara på film.

Expressen Aftonbladet

I den tidiga 20-årsåldern blev jag av min dåvarande svärmor serverad en rätt bestående av kummel. Jag kände vagt igen namnet som gav mig bra vibrationer, långt före Kicki-sången, utan att jag kunde förklara varför.

Den såg god ut och den smakade gott. Och den gav mig ofullbordade men nästan proustianska associationer, ni vet Prousts madeleine-kaka osv., det var smaken som tycktes välbekant … och därmed angenäm. För visst är nostalgi i lagom doser en högst behaglig anrättning. Jag hade med säkerhet ätit rätten förr vilket inte är något märkligt i och för sig.

Vet ännu inte om det är fisken kummel i sig själv som ger den en speciell smak eller om det är /i kombination med/ tillagningen.  Ser att det finns kummelrecept där det ingår flagad, rostad mandel, att den kan tillagas i ugn och serveras med citron etc. Kanske var det också något av detta som föll mig i smaken. Hur som helst lovordade jag rätten.

Jag ser nu att kummeln är en ganska vanlig fisk i våra farvatten, med underbett (!) som under 70- och 80-talet kom att anses vara något av en pensionärsfisk, eller –rätt kanske är bättre att säga, men som nu är på väg tillbaka. Hur som helst så kan åsikterna vara delade.

Jag öste som sagt beröm över den serverade maten, något som inte var helt vanligt, min dåvarande svärmor blev förtjust och insöp berömmet med den dåvarande svågern sa: – Det var gott, men vi behöver ju inte ha detta varje gång vi kommer på besök.

Den oförlikeliga doktorn i matematik, Tanja Bergkvist, bjuder på sig själv i sitt senaste blogginlägg. En fröjd du inte ska undfly om du är av rätta fritänkande tågan. Bl.a. tar hon upp defintionen av folkmord som enligt FN-konventionen omfattar bl.a. följande två punkter.

2. Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslag eller själslig skada.

3. Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång.

Och så redogör hon för hur hon utvecklats genusteoretiskt efter den första knocken när hon en dag skulle hämta sitt barn på dagis. För er som missat hur motståndet mot genusgalenskapen de senare åren vuxit sig allt starkare.

Rekommenderas varmt! Men avrådes i lika mån för  personer med matematik- och humorskräck!

Obligatoriskt att klicka här!