Ryggen mot väggen.
Hotet om ett dunderfiasko.
Nog borde Frölunda klara slutspel - trots kvällens förlust mot Timrå. Och trots tufft spelprogram med Skellefteå borta och Djurgården hemma som avslutning.
Å andra sidan piggar det alltid upp med galna skrällar.
För tänk om både Modo och Timrå tar sig till slutspel på upploppet.
Det skulle kunna hända.
Ja, allt kan hända torsdag och lördag och vilken fantastisk sista omgång vi får.
För Modo och Luleå kommer definitivt vinna på torsdag.
Jag tror även Timrå vinner mot Djurgården.
Lek då med tanken att Frölunda förlorar i Skellefteå.
Då ser tabellen ut så här inför sista omgången:
7. Frölunda 75 poäng.
8. Luleå 75.
-------
9. Modo 74
10. Timrå 74.
Som jag nyss skrev i ett twitterinlägg:
Vem sa transportsträcka?
Och ju mer jag tänker på detta drama - ju mer vill jag varna för Timrå.
Det är svårt att inte göra det efter kvällens seger i Göteborg.
Det här laget har prickat formen bra och har de matchvinnare man vill ha i kommande matcher. Timrå har också bra självförtroende.
Och Timrå har Lindbäck i mål och den fantastiske Pääjärvi Svensson.
Men samtidigt:
Det borde bli Frölunda och Luleå som klarar sig vidare.
Om de lagen missar är det ett stort fiasko för Frölunda och snudd på fiasko även för Luleå.
 

* Men Modo - vad gjorde ni?
Tre poäng var säkrade. Foppa hade fixat segern med sitt mål till 2-1.
Så slog blixten ner.
19,59 in på tredje perioden kvitterade Christian Söderström.
Vilken smäll!
Och vilket jubel i Luleå.
Elitserien blir en rysare till och med lördag.
* Samtidigt.
Skellefteå AIK - Respekt!
* Brynäs klara för slutspel.
Niklas Czarnecki måste få priset som årets coach.
Och Calle Järnkrok har elitseriens coolaste namn.
Tänk när han blir NHL-proffs:
Mr Ironhook.
Med Jakob Markström kan laget dessutom överraska i slutspelet.

Gissa vem som var mest jagad i mixade zonen efter matchen?
Gissa vem som är populärast i Kanada?
Nu funderar jag själv på att köpa hockeytröjor till mina barn.
Med ”87 Crosby” på ryggen.
Det blir liksom inte bättre än så.
Och när ni hämtat andan efter den här fantastiska avslutningen på OS och helt makalösa hockeymatchen - då kan ni göra som jag.
Läsa det här igen:
Klicka
Sen ska ni få en snyggare avslutningsbild härifrån än den oskarpa på Crosby här ovanför som jag knäppte.
Den nedan har ett superproffs tagit: Thomas Engström.

Därmed säger jag "hej och tack" från OS.
Nu väntar låååång hemresa.
Och lite bloggvila - veckan ut i alla fall.
Men sen kör vi igen.
Snart börjar SM-slutspelet.
PS:
Missa inte min krönika i måndagens tidning.
Den är jag väldigt nöjd med.

Vilken kväll i Vancouver.
Finland vänder 1-3 till 5-3 i sista perioden.
Mäktigt!
Häftigt!
Och väldigt imponerande!
Och snacka om att ledartyperna i Finland visade vägen
I pausen mellan andra och tredje perioden var det gubbarna Teemu Selänne och Saku Koivu och den fantastiske Kimmo Timonen som ”pratade allvar” med laget.
Och det var roligt att prata med Mikko Koivu efteråt (och han sa bara obviously en gång).
- Det är nästan ofattbart. Snacka om att vi kom samman som ett lag i tredje perioden.
- Och vi vinner brons. Alla länder har sina bästa spelare här. Detta är en stor framgång för oss.
Och han berömde ”gubbarna” för deras tal.
Inspirerande att lyssna på dem?
- Ja, det är lätt att lyssna på såna killar sa han och log.
Ni är trea i världen, vilka är bäst då - vilka vinner finalen, frågade jag efter en stund
- Du, sa Mikko och log.
Sen tog han tag i sin medalj och sa:
- Det bryr jag mig inte om. Inte i kväll...
Och här ser ni hur en OS-medalj ser ut.

Och så blev det en krönika om Finland:
-----
VANCOUVER. Finland är världens tredje bästa hockeylandslag.
Vem hade trott det före OS?
Kul för Finland.
Kul för hockeyn.
Och jag måste erkänna.
Inför sista perioden var jag helt säker på att Slovakien skulle vinna.
Det var spelarna i Slovakien också.
Tyvärr för deras del.
Slovakien tappade fart och koncentration och drog på sig alldeles för många utvisningar.
Finland vände 1-3 till 5-3 i den roligaste match om tredje pris jag sett sedan Sverige-Bulgarien 1994.
Och Olli Jokinen av alla spelare gjorde segermålet.
Han som inte direkt gjort sig känd för att vara bäst när det gäller.
Nu var han det.
Verkligen.
Kul att se.
Vilket galet hockey-OS.
Nu är alltså Finland trea i världen.
Sverige, Ryssland och Tjeckien åkte ut redan i kvartsfinalen.
Här har man kunnat köpa t-shirts med de fyra semifinallagens flaggor: USA, Kanada, Finland och Slovakien.
Jag borde köpt en sånt tröja. Vilken raritet.
Och Finland, ja.
Detta lag som skämde ut sig totalt mot USA i semifinalen och deras sex insläppta mål på de första tolv minuterna är en klassiker.
Men snacka om att komma tillbaka.
Från det pinsamma fiaskot mot USA.
Från 1-3 efter två perioder i matchen om tredje pris.
Säga vad man vill om finska hockeyspelare.
Ge upp?
Åh nej.
Det finns inte i deras värld.
Klart att man beundrar det.
Lika imponerad var jag av Slovakien fram till deras sista period i OS.
Slovakien hade bronset.
Det var ju klart....innan paraden till utvisningsbåset inleddes.
Och slutet av matchen då?
Helt sjukt.
Miikka Kiprusoff - som var så usel mot USA - visade äntligen varför det är självklart att han ska vara förstemålvakt.

Eftersom jag är en hockeydåre, så älskar jag att besöka det här landet.
Så har det varit ända sedan jag var här för första gången för 23 år sen.
Och Vancouver var faktiskt första staden jag besökte i Kanada.
Då träffade jag bland annat Michael J Fox för en intervju och blev senare samma kväll bjuden på öl av hans mamma.
Michael J Fox är också en hockeydåre.
Precis som alla kanadensare.
I dag tog jag en promenad från hotellet. På gågatan Granville Street pågick en hockeymatch.
Bara så där.
Mitt på gatan.
I duggregn.
Nu ska jag strax ge mig i väg till arenan för bronsmatchen.
Brukar ha svårt att gå igång på den här förlorarmatchen - alltså matcher om tredje pris
Men nu är det två lag som verkligen vill vinna.
För både Slovakien och Finland är ett OS-brons en stor framgång.
Båda kommer satsa allt på seger.
Skriver dessa rader med ny musik i datorn.
Är man i Kanada ska man förstås lyssna på kanadensisk musik också.
Jag har köpt Kathleen Edwards fantastiska platta ”Asking for flowers”.
Och hon är också en hockeydåre - förstås.
I låten ”I make the dough, you get the glory” finns också den svårslagna textraden:
”You´re the Great One, I´m Marty McSorley”.

 

I en del läsarkommentarer efter Alfredssons utbrott på en tv-reporter har jag sett att ni anser att kanadensare och amerikaner är bättre på tv-intervjuer.
Vilket skitsnack!
Tramsigare, mesigare och mer intetsägande intervjuer än de man får se och höra i samband med matcher i den här delen av världen, det slipper vi i de flesta fall uppleva i Sverige.
Nu för tiden i alla fall.
Tv-intervjuerna hemma har bilvit mycket bättre de senaste åren.
Sen krävs det två för att dansa.
Och det var inget fel på frågan Alfredsson fick heller.
Det hade varit skillnad om reportern tjatat om samma fråga flera gånger om eller varit otrevlig. Det var han inte.
Det var Alfredsson som var otrevlig.
Sen har i alla fall jag lagt det där bakom mig
Och som en annan läsare - signaturen Hockeymannen -  påpekade.
”Hellre någon som säger idiot än någon som säger:
- Varför vi förlorade? Jo för att Slovakien gjorde fler mål än oss.
Jag håller med.
Hellre än förbannad Alfredsson än någon som säger ”obviously” 17 gånger.

Det blev även en krönika efter den här rysaren:
------------
VANCOUVER. Visst blir det en drömfinal.
Världens två bästa hockeylag möts i OS-finalen.
Kanada-USA.
Och det blir Kanada mot Ryan Miller.
Men inte ens världens bästa målvakt kan stoppa hemmalaget.
Låt er inte luras av resultatet i semifinalen mellan Kanada och Slovakien.
Den här matchen var inte spännande förrän det helt galna slutet, då plötsligt ett Kanada som innan dess haft matchen under total kontroll plötsligt tänkte för mycket på finalen och USA.
Pavol Demitra var löjligt nära att kvittera.
Men lagkompisen från Vancouver Canucks, Roberto Luongo, räddade.
Det blev 3-2 till Kanada till sist.
Och en hel nation kunde andas ut.
Men om vi ska vara helt ärliga så har detta OS varit en uppvisning av lagen från Nordamerika.
Herrhockeyn påminner nästan lite om damhockeyn.
Det är Kanada och USA i en klass för sig själva.
På vägen fram till finalen har de båda nordamerikanska lagen mött Norge, Schweiz, Tyskland, Ryssland, Finland och Slovakien.
Totalt nio matcher.
Resultatet: nio segrar och målskillnaden 44-11.
Kanada och USA dominerar i hockeyvärlden.
Både på herr- och damsidan.
Slovakien gjorde verkligen sitt bästa i semifinalen mot Kanada natten till lördag svenskt tid.
Det var ”bara” 0-2 efter första perioden. Men det kändes som ”gameover” så fort Halak släppte in första målet.
Kanada hade också total kontroll på matchen.
Precis som USA hade mot Finland.
Det var odramatiskt och tråkigt.
Sen gjorde Slovakien 1-3 efter 11,35 av tredje perioden.
- Hoppsan, sa jag för mig själv, utan att tro på något annat än enkel resa till slutsignalen för Kanada.
Efter 15.07 reducerade Slovakien och då blev det drama.
Ja, vilken rysare.
Detta underbara, vilt kämpande Slovakien lärde självaste Kanada att man aldrig kan sluta spela förrän matchen är över. Något det sägs att kanadensare alltid gör.
Men nu var det Kanada som fick en lektion i rätt inställning av Slovakien,
Kul att se.
Ännu roligare blir OS-finalen.
Och förhoppningsvis blir den dramatiskt i 60 minuter.
USA har vunnit alla sina fem matcher i OS. Ryan Miller toppar målvaktsligan med bara fem insläppta mål.
Han är USA:s främsta vapen mot Kanada.
Det var verkligen Miller som vann matchen mot Kanada i gruppspelet.
USA har ett ungt lag - 13 spelare är 25 år eller yngre.
Och USA har en speed som till och med ger Kanada problem.
Men sedan Kanadas överkörning mot Ryssland i kvartsfinalen är det svårt att tro att USA ska ha någon chans.
Då spelar det ingen roll hur bra Miller spelar.
Då spelar det ingen roll om man murar igen målet på riktigt.
Då kör Kanada bara rakt igenom så tegelstenar och murbruk flyger åt alla håll.
Nej, inget borde kunna stoppa detta kanadensiska landslag i en OS-final på hemmaplan.
Jag har lätt för att reta upp mig på den elake och kompromisslöse Ryan Getzlaf - som gjorde 3-0 mot Slovakien.
Men i ett hockeykrig, som en OS-final, då förstår jag att coach Mike Babcock är väldigt nöjd att han har Ryan Getzlaf i sitt lag.
Kanada har så många spelare som kan spela både hårt och tufft och samtidigt smart och vackert.
Och nu har som sagt Kanada fått ännu en nyttig lektion i ödmjukhet.
Det ska man nog vara tacksamma för.

Levererade följande text till webben efter den här rysaren:
---------
VANCOUVER. Matchen var över. Sen länge. Trodde alla.
Utom de slovakiska spelarna.
- Man kan inte vinna alla matcher med 7-3, sa en lättad Roberto Luongo efter 3-2 mot Slovakien i semifinalen i OS.
Kanadas målvakt skojade om dramatiken efter matchen och med 7-3 anspelade han såklart på Kanadas seger mot Ryssland i kvartsfinalen.
Alla kanadensare kunde skratta efter 3-2 mot Slovakien.
Men när Slovakien reducerade (2-3) med drygt fem minuter kvar att spela då spred sig skräcken som en präriebrand över hela den här väldiga nationen - jag lovar.
Roberto Luongo gjorde en tavla på första målet, han såg darrig ut i flera ingripanden, men han var faktiskt på Pavol Demitras sista skott - i slutsekunderna.
Vi snackar ett par centimeter från en sudden death.
I en semifinal i OS mellan Kanada och Slovakien.
Det hade ingen räknat med.
- Inte vi heller. Vår taktik var egentligen att spela 0-0 och hålla emot så länge vi orkade. Sen blev det så här på slutet. Och det var Roberto som räddade dem, sa Pavol Demitra efteråt.
Och det var nästan rörande att se de båda lagkompisarna kramas både på isen och i mixade zonen efteråt.
- Man vill helst inte ha såna här slut. Men vi vann, det är huvudsaken, sa Luongo.
Nu väntar USA i söndagens final.
När de här lagen möttes i gruppspelet, då vann USA.
- Nu måste vi ta hand om pucken bättre och spela ett mer tajt försvarsspel, sa Scott Niedermayer.
Hur ska ni överlista Ryan Miller?
- Som vi gjorde mål på Jaroslav Halak i dag. In med pucken framför mål, och sen styrningar. Inte så snyggt kanske, men effektivt.
Jarome Iginla sa att han längtar till söndag.
- Halak är bra, Ryan Miller är bra. Men vi har Roberto Luongo och han visade i dag vilken stor målvakt han är.
- Jag kan inte vänta på att få spela finalen. Det är det här vi har längtat efter så länge. En OS-final. Hemma i Kanada. Och nu möter vi ett oslagbart USA - det kommer bli en rolig match.

Slovakien skakade Kanada.
En stentrist match blev helt galen i slutet.
Jag är själv helt slut.
Och jag kunde inte låta bli att applådera Slovakien,.
Mer eftersnack strax...

3-0 till Kanada genom Ryan Getzlaf.
Så typiskt.
Jag vill givetvis inte se någon spelare bli skadad. Absolut inte.
Men jag skulle inte gråta om Zdeno Chara tacklade in Getzlaf i Kanadas bås. Inte så han blir skadad - utan bara så han får en riktig flygtur.
En tackling som inte inte ens de kanadensiska supportrarna kunde låta bli att skratta åt.
Och sen att den tacklingen vevas i tv och på varenda jumbotron i NHL i alla tider.
Getzlaf är en arrogant spelare som gärna delar ut smällar efter avblåsningar. Som mot Slovakien här i andra perioden.
Jag har stört mig på hans uppträdande ända sedan VM i Quebec.
Sedan tvingas man erkänna att han är en sån där typ man hatar i motståndarlaget och älskar att ha i sitt eget lag.
Och visst är han bra när han är bra.
Världsklass.
Och snart olympisk guldmedaljör.
* För inte kan väl USA stoppa Kanada i finalen?
Inte ens med Ryan Miller i mål.
USA har slagit Kanada en gång här i OS.
Det ska inte kunna hända två gånger.
Det vore en stor skräll.

* Synd att det var mål när Marleau styrde in pucken.
Jag trodde det var hög klubb.
Och tv-kollen tog också lång tid.
Slovakien var värda 0-0 efter 20 minuter.
För oj vad Slovakien har krigat och kämpat.
* 2-0 kom med 4,43 kvar.
Chris Pronger la pucken på mål, Morrow skymde Halak och styrde in pucken.
Snyggt.
Klass.
* Slovakien och snabba spelvändningar, då?
Problemet är att när Slovakien väl vinner pucken är spelarna ofta så trötta efter sitt defensiva slit att de måste åka och byta.
* Inte så fysisk match.
Men vilken speed.
Sån här fart i spelet var Tre Kronor aldrig i närheten av.
* Milan Jurcina är inte så liten han heller.
Dany Heatley flög all världens väg i en närkamp.
* Kanada-USA.
Vilken final det kommer att bli.

Okej, nu är det fokus på hockeyn.
Ska Slovakien överleva första perioden?
Hur länge dröjer det innan Kanada gör första målet?
Blir det en ny slakt?
Nu vill vi förstås uppleva en spännande semifinal.
Hur kommer det se ut?
Jaroslav Halak måste till att börja med spela sitt livs match - och han var magisk när Slovakien slog Ryssland i gruppspelet.
Zdeno Chara måste spela sitt livs match och han måste verkligen nita några kanadensare direkt. Visa vem som bestämmer i Slovakiens zon.
Om han blir överkörd direkt och publiken vädrar blod och vrålar ännu mer - då blir det fruktansvärt jobbigt för Slovakien.
Sen måste Slovakien såklart spela extremt defensivt - Lasse Falk och Lou Lamoriello ska älska deras taktik.
Slovakien ska helst backa hem med fem spelare, göra det trångt i mittzon, se till att Kanada inte kan susa genom mittzonen med fart.
Sedan ska Slovakien kontra blixtsnabbt.
När Chris Pronger är inne på isen ska man ta sig in i anfallzon den vägen.
När Sharks-kedjan börjar trixa och fixa sig framåt - då ska slovakerna hugga som skallerormar när de där ”hajarna” slår en passning för mycket - och sen satsa full fart framåt.
Och viktigast av allt för Slovakien.
Låt Kanada spela som Kanada, låt dem jaga tacklingar, flera av dem kan lätt göra som Kronwall gjorde mot Slovakien - leta tackling och glömma defensiven.
Slovakien ska också tänka:
Mirakel har hänt förr.
Som i Lake Placid.
Som i Salt Lake City.
Sen kan slovakerna hoppas på lite underskattning också - att Kanada redan tänker USA och final.
Och sen...
Ja.
Be till Gud, kanske.
För det här borde bli en ny kanadensisk överkörning.

Det blev OS-guld efter en helt galen rysare.
Och jag jublade faktiskt, där jag satt i hockeyarenan och såg dramat på jumbotronen medan Slovakien och Kanada värmde upp inför sin semifinal. Tjejerna i curlinglandslaget tillhör de absolut trevligaste idrottare jag träffat i mitt jobb. Jag unnar dem verkligen den här framgången.
Sen ska ni veta en sak. Så fort matchen var över. Då blev det svart i rutan här. Heja Sverige!

 Så här coola var de när jag träffade dem efter träningen kvällen före finalen.

Hittar ett par stenhårda citat i Vancouver Sun.
Vjateslav Bykov blev arg på ryska journalister som undrade om några av de ryska spelarna härjat på krogen före kvartsfinalen mot Kanada.
- Leta inte något sånt där. Ni har redan hållit på så här med våra fotbollsspelare. Spelaren förberedde sig seriöst för den här matchen. Eller ska vi plocka fram giljotin och galge? Vi är 35 personer i truppen - låt oss hugga upp dem allihopa i småbitar på Röda torget, sa Bykov.
Men ryska hockeyspelarna får kritik också.
Av den ryska OS-truppens egen presschef, Gennadij Svets som säger:
- Allting gjordes för det här laget. Vi har tillgodosett  minsta lilla infall från dem. Det enda de saknade var frukost på sängen, och hade de bara frågat om det så hade de fått det också. De bevisade att de inte kan spela mot riktiga proffs.
Hoppsan, säger jag.
Så kan det låta.
Inte bara Bengt-Åke och Tre Kronor får kritik.

Inte bara Bengt-Åke Gustafsson är i blåsväder.
Detsamma gäller finske förbundskaptenen Jukka Jalonen.
Efter 1-6 mot USA - och alltså 0-6 efter 12,46 - så kommer det storma ännu mer kring Jalonen.
Enligt finska kollegor är många av NHL-spelarna i finska laget arga på Jalonen för att han är raka motsatsen till Bengt-Åke Gustafsson.
Om Bengt-Åke låter spelarna leda laget i många avseenden så är Jalonen mer av ett kontrollfreak.
Nog med detaljer. Allt ska vara uppstyrt.
Medan svenska spelarna inte hade en aning om vilka de skulle spela tillsammans med förrän efter andra (!!!!) träningen här i Vancouver, så hade de finska spelarna redan fått varsitt usb-minne fullproppat med information om spelsystem och annat.
En finsk kollega som kommenterade Jalonens ledarstil sa:
- Han kommer inte få det så lätt med finska spelare till VM. Det kan bli många nej, tack.
Och det var inte glada miner i mixade zonen efteråt:
- Det är inte mitt jobb att ta beslut om målvaktsbyte. Det är coachen. Och jag tycker han tog rätt beslut, sa Kiprusoff.
-  Om det var en chock? Oh, yeah. Man tittar upp på jumbotronen och det är 6-0 till dem, när matchen knappt har börjat. Det var inte kul, sa Niklas Hagman.
- Jag vet inte vad som hände - det är en stor besvikelse. Detta är något du inte vill uppleva. Det är ofattbart. Vi kämpade inte ens. Sex mål i en en förstaperiod - på den här nivån, sa Teemu Selänne.
Och fortsatte:
- Jag hoppas jag kan le i morgon.
- Innan bronsmatchen måste vi sätta oss ner och analysera vad som hände de första 10-15 minuterna i den här matchen, sa Saku Koivu.  

6-0 efter första perioden.
Det var tur att USA slog av på takten lite.
Öser USA på resten av matchen kan det bli 20-0.
Sen kommer Kanada mosa Slovakien.
Och då, mina vänner.
Då vill jag att alla som tycker damhockeyn ska kastas ut ur OS ska vara konsekventa och kräva.
UT MED HERRHOCKEYN UR OS
Det där snacket om damhockey är så dumt att jag knappt orkar kommentera det.
Ska damhockeyn ut ur OS för att två lag är fantastiskt bra och de andra behöver bli bättre.
Då får vi lägga ner mycket sporter och ligor.
La Liga har två topplag och resten utfyllnad - lägg ner La Liga.
Låt Barcelona och Real Madrid möta varandra 30 gånger per säsong.
Hur många lag kan vinna Premier Leauge - kanske också borde läggas ner, eller i alla fall bli en liga med sju-åtta lag.
Kolla antal mästarlag i de flesta ligor och sporter och hur många lag som aldrig vunnit eller inte vunnit på evigheter.
Timrå har aldrig vunnit SM-guld
Ut med Timrå ur elitserien!
Toronto har inte vunnit Stanley Cup sedan 1967
Kasta ut Toronto ur NHL!
Jag kan fortsätta hur länge som helst
Damhockeyn ska naturligtvis vara kvar i OS - och tjejerna ska ges alla möjligheter att få träna och utvecklas.
Hur många klubbar i Sverige är generösa med möjligheter och träningstider för tjejlag?
Hur många kan inte sköta det bättre?
Börja där. Då blir damhockeyn ännu bättre.
Alla tjejer i hela världen som spelar hockey ska förstås ha samma chans att få spela OS som Teemu Selänne och de andra trötta finska lejonen.

VANCOUVER. Hade inte Slovakien slagit ut Sverige - då hade Kanada gjort det.
Som Kanada spelade mot Ryssland är hemmalaget överlägset bäst i världen. Och vinner OS-guld utan större problem.
Sverige, då?
Jag vill se Pär Mårts ta över redan till VM.
Bengt-Åke Gustafsson misslyckades totalt i detta OS.
Hans kedjor fungerade inte, hans coachning fungerade inte och flera av spelarna underpresterade.
Coachning, förresten?
Det var inte coachning.
Det var panik.
Peter Forsberg gjorde sin bästa match i OS och blev plötsligt bänkad flera byten i slutet.
Defensive forwarden Samuel Påhlsson - han som gjort två mål på 60 NHL-matcher den här säsongen - fick spela i slutsekunderna.
Nu vill jag att Mårts tar över.
Det är dags för ett förbundskaptensbyte redan till VM.
Svensk hockey behöver en nytändning.
Omedelbart.
Samtidigt ska vi kanske vara glada över att vi slapp en ännu värre kväll än denna.
Kanada körde över Ryssland fullständigt. De första 20 minuterna är förmodligen den bästa förstaperiod något lag gjort genom tiderna. I alla fall mot ett så bra motstånd.
7-3 var smickrande siffror - för Ryssland.
Vi slapp i alla fall se Kanada slakta Sverige.
Kanada har en kraft, en fart, en effektivitet - som inget annat lag varit i närheten av i detta OS.
Tänk bara hur Kanada raderade bort Alexander Ovetjkin ur kvartsfinalen.
Alexander Ovetjkin syntes knappt.
I tredje perioden hånade hemmapubliken den ryske superstjärnan genom att skadeglatt skandera hans smeknamn: ”Ovie, Ovie, Ovie...”
Kedjan med Jonathan Toews, Rick Nash och Mike Richards tog fullständigt bort den ryska topptrion med Ovetjkin, Jevgenij Malkin och Alexander Semin.
Som före 3-0 - då den underskattade Toews retfullt enkelt snodde pucken av Malkin vid Kanadas blålinje, Toews startade ett av matchens bästa anfall som slutade med Rick Nash snygga mål.
Snacka om att vi fick en hockeylektion den här magiska kvällen.
Kanada ledde med 3-1 i slutet av första perioden. Det var mindre än två minuter kvar. Brendan Morrow tog pucken i sarghörnet, han hade kunnat döda tid, vänt om, letat passning - han visste att ryssarna var rasande och förödmjukade.
Men för Morrow fanns bara en väg. In framför mål bara.
Han gjorde 4-1 och det var game over redan i första perioden.
I slutet av matchen vrålade publiken: ”WE WANT SWEDEN, WE WANT SWEDEN.”
Nu får man Slovakien i stället.
Det är dags för ett nytt offer i den kanadensiska slaktarboden. Slovakien kommer vara helt chanslöst. Och då ska vi komma ihåg att Sidney Crosby var bra mot Ryssland.
Inte mer.
Även om han förstås var bättre än Ovetjkin.
Vem var inte det?
Ja, i alla fall alla spelare i Kanada, inklusive andremålvakten Martin Brodeur, som i alla fall visade rätt inställning där han satt i Kanadas bås och hejade på sina lagkompisar.
Visst, USA har varit bra. Finland har krigat sig fram till en semifinal. Och Slovakien slog alltså ut regerande olympiska mästarna redan i kvartsfinalen.
Men Kanada är bäst. Klart bäst.
För Tre Kronor är festen över.
Ett bra Sverige mot Kanada i en semifinal i OS - det hade varit helt fantastiskt.
Men det vara bara en vacker dröm. 

...Tre Kronor.
Och nu är det godnatt för mig också.
I morgon ska jag och Engström på curling.
Det blir roligare än den här floppmatchen.
Men tack Kanada.
Tack för uppvisningen.
Den glömmer jag aldrig.

Jag twitttar rakt in i vår liveblogg.