Fredagmorgon. Ledig dag och jag gör ett nytt försök till inlägg, efter nattens fadäs, då jag när inlägget i stort sett var klart tryckte på någon tangent så det bara hokus pokus försvann. Kanske var det meningen, för hittade idag i Aftonbladet en artikel som återigen ger en skev bild åt prostitutionen. Egentligen inte ens värd att ge någon replik på här i bloggen. men då skribenten ville ha svar på några frågor så kanske jag avslutar med att svara på dem.

Det kan väl inte ha undgått någon att det är politikernas festival denna vecka i Almedalen på Gotland. Ja, inte för den regerande alliansen förstås. Varken Reinfelt eller Olofsonskan är där. Men många andra finns på plats, för att som på bilden dela med sig av sin kärlek till sina medmänniskor. Läs sista meningen som ironi, liksom rubriken. Ändå ligger ett visst mått av riktighet i mitt påstående om smittrisken, till skillnad mot vissa andras.

Bilden återfinns på politikerbloggen och är från ett kysskalas på Donners plats i Visby. Det är ingen lögn att det innebär risk för smitta att byta saliv med varandra. Personligen har jag  ingenting alls emot att kyssas *ler*. Tvärtom.  Däremot har jag svårt att förstå  detta uttalande av  moderatkvinnan  Magdalena Andersson i en fråga, som egentligen handlade om att skicka delgivningen till sexköparens hemadress..

...Vi kan heller inte acceptera att man från polismyndigheterna de facto medverkar i ett svek gentemot den misstänktes anhöriga genom att skydda den brottsmisstänkte. Ett svek där den anhörige dessutom kan ha utsatts för livshotande smittorisker.

Jag upphör aldrig att förvånas. Livshotande smittorisker! Jag anser, att risken för att smittas av könssjukdomar är avsevärt högre om den anhöriges partner skaffar sig engångsligg på krogen. Helt ärligt, så tror inte jag att dessa kvinnor och fåtal män, som har en sådan skev och sned uppfattning om oss frivilliga sexsäljare, själva har ett fungerande sexliv.

Vad spelar det för roll, om jag berättar att jag nu i veckan blev mer och mer upphetsad vid ett kundbesök, så att jag frångick min princip att inte ha samlag på hemmaplan. Det handlade inte om att kunden tvingade sig på mig, eller utnyttjade min kropp, eller att jag var ett offer för hans kåthet. Det var istället han som var ett offer för min kåthet, om man nu överhuvudtaget ska prata i sådana termer. Det mest riktiga var, att vi var två människor som blev kåta på varandra och där och då inget annat ville än att njuta av varandra. Men hur många gånger man än försöker påtala hur min och andras frivilliga sexsäljares verklighet gestaltar sig, så vägrar man att ta någon notis om det.

Vilken annan grupp i samhället diskuteras och debatteras det så mycket om, utan att de själva ens får säga flaska? Att just min verklighet inte utgör något undantag är inte svårt att förvissa sig om. Bara viljan finns så är det inte svårt att ta del av andra eskorters inlägg på olika forum. Men viljan för att ta reda på fakta om de frivilligas situation är helt obefintlig. Visst, det skulle rubba hela kartan för dessa kvinnor/män som har en skev syn om oss. De vill fotsätta att vandra de kända, trygga vägarna och är totalt blinda för nya stigar.

Att så är fallet visar även det faktum, att alltid i frågan om prostitution så nämns det dåliga. Det är de som mått eller mår dåligt som får uttala sig. Aldrig vi. Vi blir istället tystade genom att vi tex sällan får publicera en artikel, eller som konsulten helt frankt bara bli portad av DN.  Om vi nu ska fortsätta att kallas för offer, så är vi offer för samhällets inskränkta syn och fördomar och ingenting annat.

Ett bevis för att så är fallet är dagens artikel i Aftonbladet, skriven av Malin Wollin. Bara rubriken får mig att gäspa. "Är det din dotter som ska sälja sin kropp?" Jag tycker att både min, din och faans dotter vid det här laget borde vara uttjatat. Kom med något nytt. Inte nog med att dottern är med i rubriken. För att göra det hela än mer befängt och löjligt så ska dottern också sälja sin kropp. Vem som helst inser, att om det vore så att vi sålde våra kroppar, då borde det snart inte finnas några kroppar kvar att sälja.

Jag kan faktiskt inte se den här artikeln annat som ren provokation. Bara genom att välja att använda ordet hora, visar hon tydligt sina fördomar och sin avsmak för oss och våra kunder. Hon frågar..vem...hur.. och varför blir man en hora?

 När den kvinnan väljer att hoppa av ekorrhjulet och skola om sig till professionell kuksugare, då ska jag eventuellt omvärdera mina åsikter. Den dagen ska jag eventuellt säga ja till en legaliserad hor- och torskbransch.
  Jag vill att någon visar mig den kvinnan

Ja, du Malin. Om du bara öppnar dina sinnen och inte stagnerar i dina fördomar, då skulle du se henne lite överallt. Men först måste du omvärdera din syn. Du behöver inte alls själv tycka om oralsex, men du bör respektera och acceptera de som gör det. De är många. Långt fler än du kanske kan tro. Om du sedan väljer att kalla dem kuksugare, proffesionell eller ej, det är upp till dig. Jag själv njuter av att genom min tunga och mina läppar, kunna göra det skönt för en man. Jag njuter också oerhört av att en man med sin tunga gör det skönt för mig.

Vem blir en hora, som du väljer att kalla oss? Jag antar att du liksom jag nu pratar om frivilliga horor. Vem som helst, som njuter av sexuell aktivitet, som tycker om nya möten, som gillar utmaningar och som jag kanske vill ha regelbundet sex utan att för den skull ha en enda man, kan bli det. Om hon vill.

Hur man bedriver sin hobby är lika individuellt för oss, som för de som samlar fjärilar, spejar på fåglar, mekar med bilar eller klipper hår. För de flesta frivilliga är det just en hobby, något man gör vid sidan av studier eller arbete, just för att man tycker om det och mår bra av det.

Att man väljer att ta emot en viss ersättning för att njuta med olika partners, gör det hela så skamfyllt och så hemskt..för vissa. Men gör man som tex Kristina, då är det helt accepterat. Då kan man till och med få råd av en sexcoach. Visst är väl livet förunderligt? Jodå, jag har också nätdejtat och haft några stycken patrners att variera med, utan ersättning. Det fungerade inte för mig, då känslor lätt blandades in efter ett tag och man kände sig faktiskt lite elak. Att som nu, sätta villkoren från start och låta pengar bli en del av mötet gör det lättare för männen att skilja på sex och känslor. Samtidigt som det också blir lättare för mig att leva.

Den dagen jag mot förmodan, skulle vilja ha endast en man...ja då skulle jag naturligtvis ha det. En del kan inte tänka sig att ha fler än en och somliga kan inte tänka sig att ha sex utan att kärleken finns med. Det tycker jag kan vara en sund inställning om man mår bra av det. Jag mår bra av att variera mitt sexliv och kärlek känner jag till allt levande. Varför slösa min kärlek endast till några få, när det finns så många som vill ta del av den?

Slutligen vill jag återknyta till inledningen. Jag undrar om moderatkvinnan Magdalena Andersson verkligen tar oss sexsäljare för idioter, eller om hon liksom Malin bara vill provocera och irritera oss? Är det några som är måna om att skydda sig, så är det väl sexsäljarna och deras tillfälliga sexpartners. Risken att vi väljer att utsätta oss för smitta är minimal, jämfört med att stå och kyssa kreti och pleti i Visby.