Ja, vad ska nu denna bild symbolisera? Jag återkommer till det alldeles strax. Vill bara först slå ett slag för pjäsen Fackmöte för horor som kommer att spelas i Stockholm på teater Tribunalen den 8 - 12 Maj.

 Det är en pjäs sammansatt av berättelser från några sexsäljare och som framförs av skådespelare.  Föreställningen efterföljs av ett seminarie med debatt av inbjudna. Konsulten är en utav dem, liksom Petra Östergren. Konsulten skriver mer om det i det här inlägget.

Eftersom jag faktiskt kommer att finnas i krokarna just då, så planerar jag naturligtvis att gå och titta. Gör det du med.

För att övergå till bilden, så ska den symbolisera massör, författare, coach, missionär och sexarbetare. Det är några sysselsättningar som främjar andras välbefinnande. Man kan även lägga till kostrådgivare, artist, andlig mentor och healing.

 Inget av dessa uppräknade, kräver egentligen någon särskild utbildning. Fast måste jag välja, väljer jag förstås en utbildad massör framför en outbildad och en kostrådgivare med kunskap än en utan kunskap.

Men i det stora hela handlar det om förmågan att KUNNA utföra dessa sysselsättningar. Det handlar också till viss del om hur kräsen den är, som vill nyttja sysselsättningen och även dennes smak och önskan. Jag väljer den ena författaren eller artisten framför den andra. Du väljer kanske något helt annat.

Förmågan att kunna utföra sysselsättningen är förstås A och O, om den ska ge det resultat som jag förväntar mig. Vill jag ge ut en bok, måste jag kunna skriva så fängslande och bra att någon vill köpa den. Det räcker inte bara med att kunna alfabetet. Vill jag bli en bra missionär, räcker det inte bara med reslust och äventyrslusta. Jag måste även vara mentalt stark och vara beredd på att ge avkall på vissa saker.

Sexarbetare då? Det är väl bara att lägga sig på rygg och sära på benen? Ja, kanske i ett fall på trettio (på sin höjd) är det just det nyttjaren önskar. Men då gäller det att hitta just denna trettionde och att söka på rätt ställe. Själv vet jag inte vad rätt ställe är för att finna en sådan person. Men jag kan tänka mig, att där är risken också stor för att samtidigt hitta personer med skev kvinnosyn.

Om man nu inte ser något annat val för att kunna hålla huvudet över ytan, än att sälja sex och tänker att det bara är att lägga sig på rygg och vänta på att kunden ska bli klar. Är det då något som man tycker om? Antagligen inte. Om man tvingas göra något som man egentligen avskyr, då mår man inte bra. Även om man inte tvingas till det av tredje part, utan helt enkelt för att kunna försörja sig, så mår man dåligt.

Hur många finns det inte i dagens samhälle som avskyr sitt jobb? Men som inte har något annat val. Ännu mindre val har de nu efter sista valet.

Jag påstår att jag skulle må väldigt dåligt om jag var tvungen att varje dag sitta vid ett löpande band. Eller om jag var tvungen att arbeta på någon vårdinrättning eller socialkontor, där värderingarna stred mot mina. Där de vill stjälpa och jag hjälpa.

Inte ofta läser man att Fia mådde väldigt dåligt efter att inte kunna vara klienten/kunden tillags pga arbetsgivarens inställning. Det enda jag vet är Maria på Polhemmet som slutligen sa ifrån för många år sedan, vilket resulterade i lagen Lex Maria.

Vägrar du idag att ta ett jobb som du vet att du mår dåligt av, så är du helt utlämnad. Socialen vägrar bistå och A-kassan vägrar bistå när du vägrar ett arbete. Men om en sexarbetare råkar må dåligt av det hon gör och berättar det för socialnämnd, prostitutionsgrupp eller liknande, då är det näst intill bevisat att ALLA sexarbetare mår dåligt.

Bara för att jag mår dåligt av att sitta vid ett löpande band, vilket jag faktiskt gjort, så innebär det inte att ALLA gör det. Inte förbjuds det löpande bandet heller *ler*

Att förvägra kvinnor rätten att sälja en sexuell tjänst är jämställt med när man vägrade kvinnor rösträtt. En form av omyndigförklaring på vuxna människor med sinnet i behåll. Att kriminalisera sexköparna är precis detsamma som att vägra kvinnan rätten till sin egen kropp, sin egen sexualitet, sin egen försörjning.

Att ha denna nedvärderande syn på de kvinnor som själva väljer att tjäna pengar på att sälja sex är en form av diskriminering. De flesta vet vad som i en förlängning kan drabba dessa kvinnor. De kan bli av med sina barn, sin bostad, sin värdighet och de riskerar att försämra sin ekonomiska situation genom sköntaxering. Det kan nitiska poliser se till. Det vet vi.

Sexarbetare gör ingen skada, som exempelvis mördare, våldtäktsmän och pyromaner. Däremot riskerar denna form av diskrimering att sexsäljare löper risk att utsättas för både våldtäktsmän och mördare. Det vet vi också.

Nu har svenska prostitutionsmotståndare nästan lyckats övertyga Norges regering hur förträfflig denna vår sexköpslag är. Hur de fortfarande kan anse den så förträfflig, förstår jag inte. Jag tror inte de själva förstår det heller.

Norge råkar just nu befinna sig i ett prikärt läge, då många afrikanska kvinnor fyller gatorna på jakt efter kunder. Men hur sjutton ska en kriminalisering kunna hjälpa dessa kvinnor? Hur empatiskt och medmänskligt är det, att skyffla problemet under mattan med ett förbud?

Om torget i min stad plötsligt fylldes med Iranska försäljare och de svenska torgförsäljarna klagade över konkurrensen. Skulle det då vara okej att kriminalisera alla de som väljer att köpa sin frukt på torget?

Jag hoppas att de Norska partierna tänker över för och nackdelar ännu en gång innan de klubbar igenom denna idiotiska lag.