Teckningen har jag på skakig hand gjort själv på Photoshop. Men texten i pratbubblan är tagen från en pdf fil från Skatteverket.

Anledningen till att jag ägnade många timmar en kväll förra veckan, åt att leta mer kunskap än den lilla jag har, vad gäller skatteregler och sköntaxering är två. För det första har jag efter nästan ett års betänkande slutligen beslutat att göra en del förändringar i mitt liv. Hobbybiten vill jag har kvar ett tag till och därför ville jag ha lite mer kött på benen angående skatter mm. För det andra kom det här med sköntaxering upp på sexformet sexwork.net och någon skrev att det hittills inte finns något domslut på att en sexsäljare blivit sköntaxerad.

Jag vet om två, kanske tre fall, men jag vet inte domslutet på dem. Jag sökte på Skatteverket och på Kammarrätten, utan resultat.  Jag börjar med de här sköntaxeringarna, så fortsätter jag sedan med skatter.

Det första fallet är ganska välkänt. Det är från 2003, då Roshina Sambo fick F-skattsedel för att kunna skatta för sin intäkt som sexsäljare. Det blev mycket dividerande och det visade hur idiotiska reglerna är, pga denna sexköpslag. Skattar man för sina hobbypengar, så blir staten en form av hallick, som tar emot pengarna. Det hela slutade med att Roshina gick i konkurs och sköntaxerades med 700 000kr.

Det andra fallet är när poliskommissarie Gripenlöv statuerade ett exempel på Malmskillnadsgatan 2006. Här står att Länsrätten dömde till sköntaxering, men jag har inte kunnat hitta domen.

Det tredje fallet, (eller om det är samma som ovanstående), där slår 2007 Kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Det var den domen jag letade efter och inte fann.

Hur gör man då, om man är en ärlig, pliktskyldig person, som på sin fritid ( eller som försöjning) vill ha lite trevliga sexmöten mot en viss ersättning och skatta för ersättningen? Detta försökte Frida reda ut och bestämde tillsammans med ytterligare några sexsäljare ett möte med Skatteverket.  Resultatet blev, man får inte någon F-skattsedel om man uppger förtjänst genom sexmöten. Ändå är vi skyldiga att betala skatt. Så för att kunna göra rätt för sig och för att undvika en ev sköntaxering, måste man ljuga och hitta på en annan verksamhet. Samhället uppmuntrar alltså till lögner och hyckleri.

Det här borde det pratas mer om i debatten, för här har vi en lag som kriminaliserar våra kunder. Ändå vill staten ha en bit av deras pengar, samtidigt som vi, om vi vill vara rätttrogna, inte får uppge inkomstkällan. Får det verkligen vara så här?

Man hör ibland av andra sexsäljare, att de inte alls är intresserade varken av en avkriminalisering, eller av debatten överhuvudtaget. I vissa fall är det för att de är rädda att bli tvingade att skatta för sina intäkter från sexsäljandet. Men den skyldigheten har vi ju redan. En länk till en artikel om en sexsäljare i Ungern, som i detta fall ligger före oss.

Nu kommer jag då till dessa pdf filer. Jag sökte således efter kunskap hur jag personligen kan agera på bästa sätt, efter min kommande förändring. Först lite bakgrund om mig själv. De sista fem åren har jag i min vanliga verksamhet, som inte är något kamouflage för hobbybiten, skrivit kvitto, skött bokföring och tillsammans med revisor gjort bokslut, enligt konstens alla regler.

Hobbybiten, alltså sexsäljandet, har varit ett kompliment till den vanliga verksamheten och eftersom jag inte anser det vara någon särskild skillnad på syftet, så har jag även där skrivit kvitto och redovisat dessa intäkter. Inte vid varje möte, men vid väldigt många. Detta har jag gjort för att jag dels är en sådan person och dels för att jag anser, att kunden har rätt att ha möjligheten att kunna dra av för en skön stund, som stärker välbefinnandet.

De första trevande åren före min vanliga verksamhet, utgjorde hobbyn en så väldigt liten del, så intäkterna därifrån skulle nog inte ens överstiga gränsen för hobbyverksamhet, som inte är skatteskyldigt.

Pdf filen http://www.skatteverket.se/

download/18.2132aba31199fa6713e80003149/30126.pdf  hittade jag på Skatteverket, då jag ville veta mer om näringsverksamhet respektive hobbyverksamhet. Handledning för inkomst taxeringsåret 2008, heter den. Att göra om min verksamhet till hobbyverksamhet verkar enligt detta inte vara någon bra ide:

Det ska observeras att det är kravet på egentligt vinstsyfte som

skiljer hobby från näringsverksamhet. Har verksamhet vid

denna bedömning fått karaktären näringsverksamhet bör ej

uppgifter om arbetsinsatsens ringa omfattning förändra bedömningen

och omvandla den till hobby.

 Men jag skulle kunna starta om på nytt. Bilda en hobbyverksamhet i vanliga jobbet och en i hobbyn (med fingerat syfte då). Dessa skulle då inte slås ihop om man läser det här. 

Som vanligt för er som vill, kan ni läsa mitt dagliga svammel här. Ibland kan man faktiskt finna mitt bland svamlet, en och annan tänkvärd mening. Kanhända blir det bara ett eller två inlägg till här på Expressenbloggen. Jag vet. Jag har sagt det förr *ler*. Men om så blir, är svammelbloggen ett ypperligt alternativ.

En inre plikt gentemot mig själv, manar på att jag bör skriva lite här igen. Annars vet väl de flesta vid det här laget, att mina dagliga funderingar kan läsas på min andra blogg.

Anledningen till dagens inlägg är naturligtvis Federleys motion om ett avskaffande av sexköpslagen. Mer om det finns att läsa på Aftonbladet, Expressen och DN. Att jag blir glad över varje litet försök från politikerhåll att röra om i grytan, är ingen hemlighet. Tyvärr brukar alltid debatten stranda, då avvikande frågor blandas in.

Allra först måste man skilja på människohandel/sextrafficking och prostitution. Ja, jag skrev måste, för det är två olika ämnen. Efter det kan man diskutera, debattera och försöka finna lösningar på var sak för sig.

I flera år har vi ju sett hur fullständigt omöjligt det verkar vara, att föra en sansad, nyanserad debatt i ämnet. Enligt lagivrarna är allt annat än vad de själva tycker och säger, rena bullshiten. Detta utan att de har ett enda vettigt argument och ingen färsk undersökning att luta sig mot.

Makt tas ofta upp, men vad är mer makt än att anse att ens egna åsikter är de enda rätta och sanna. Arrogant och respektlöst, anser jag.

Vissa, med Schyman i spetsen, ser oss som brottsoffer. Tänk er själva, att bli sedd som ett offer mot sin vilja. Tänk er, att när ni rullar runt i sänghalmen och ger er hän i sexualitetens mysterier, då finns det folk som anser att ni utsätts för ett brott. För mig är det horribelt, förminskande och arrogant.

Även om jag vore missbrukare och var tvungen att få pengar till att finansera det, så är sättet jag väljer ett fritt val. De som köper mina tjänster är för den skull inga brottslingar.

Valde jag istället att tjäna pengarna på ett jobb i en butik, så vore ju inte kunderna heller där några brottslingar. Vill någon i det fallet se mig som ett offer, så är det mer logiskt att se mig som offer för missbruket.

Samma sak om jag pga ekonomisk misär ( sjukskriven, arbetslös, låg pension, underbetald ) väljer att öka min levnadsstandard genom att erbjuda sexuella tjänster, så är jag inte offer inför mannen som ger mig ersättningen. Han är inte heller någon brottsling i egentlig mening, bara enligt den här ologiska lagen som många vill få bort. Han gör rätt för sig, fullföljer överenskommelsen och behandlar mig väl.

Här är jag mer ett samhällets offer. Tyvärr finns det många idag som offras av samhället. I mina ögon är den största boven staten, då den tvingar bevisade sjuka människor ut i arbetslivet. Många gånger till arbeten de mår dåligt av.

Som de flesta vet och vissa vägrar inse, finns det även de som valt att sälja sex helt enkelt för att de vill och gillar det. Istället för att leta män på kontaktsidor, eller hoppa på någon på krogen att dra hem, så håller de sig sexuellt aktiva på det här sättet. Samtidigt får de bekräftelse, extrapengar, träffar trevliga människor och får utlopp för sin kåthet på ett sansat och belevat sätt.

Så långt ifrån offer man kan komma, enligt mig. Vill man vara riktigt långsökt kan man kanske säga, att de är offer för sin kåthet och sina medfödda behov. Men det är vi väl alla?

Sedan finns också vissa män eller kvinnor, fast de aldrig nämns, som köper sex och som man kan säga " är slav under sin last". Dvs de har ett förhållande till sin sexualitet som de inte kan tackla, eller ett behov som aldrig blir mättat. Men är det rätt att göra dessa till kriminella?

Jag skulle välkomna en prostituionsdebatt där var fråga behandlades relevant och efter den verklighet vi lever i nu. jag skulle också välkomna en avkriminalisering ( ej samma som legalisering ), som förhoppningsvis öppnade upp och gjorde det lättare både för information och för blottande av oegentligheter.

Mycket krut kunde då läggas på att informera speciellt unga människor, utan att det skulle tas för prostitutionspropaganda. Inte förbjuda unga människor att sälja sex, utan påvisa vad de har att vänta sig mm. Min åsikt är, att man bör vara både sexuellt och socialt mogen innan man tar steget fullt ut. Jag tror på information och samtal med ungdomen.

Nyare undersökningar visar, att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och där överdelen är homosexuella. Vad gör man åt detta? Det här nämns aldrig i debatten, fastän det kanske är viktigaste biten att börja med. Män som köper sex av män är också en sak, som aldrig nämns.

Vad gäller människohandel, sextrafficking och hallickar, är det en helt annan fråga som ska diskuteras för sig. Alla tycker nog att det är en viktig fråga, där resurser bör läggas.

Även om det troligtvi inte händer så mycket med den här motionen av Federley, då lagivrarnas åsikter är skrivna i cement, så rör det iallafall om i grytan.

Jag ser gärna fler modiga män och kvinnor, som vågar lämna strömmen och stå för sin egen sanning. Som oftast står för sin åsikt på ett mycket mer sansat och respektfullt sätt än lagivrarnas fanatism och aggression. Lycka till Federley.

 Ja, nu är jag här och smyger i buskarna igen. Har det hänt något då, sedan sist? Njaa, inte mycket, men lite finns det att skriva om. Lite, som kan bli mycket, när jag breder ut mina vingar.

Kan först nämna "FrågaOlle dokumentären" som igår onsdag 16/9 handlade om sexarbetare. Av någon anledning går det tyvärr inte att för tillfälligt se det på webtv, men ni kan läsa kommentarer och se att den obligatoriska röstningen visar att över 70 % vill ha bort sexköpslagen. Samma resultat som det varit de senaste två-tre åren.

Olle Waller, sexualupplysare sedan ca trettio år, har i mina ögon alltid framstått som en kunnig, ödmjuk och tillåtande person. Därför kändes det extra gott i hjärtat att höra, att även han är kritisk till vår sexköpslag. Sexsäljande och sexköpande kommer alltid att finnas, sa han och man måste skilja på frivillig och ofrivillig.

I programmet fick 4 olika sexarbetare berätta om sin sysselsättning, en engelsk manlig eskort, som ville kalla sig gigolo, en dansk sexsäljare som arbetade på bordell, en svensk oberoende sexsäljare och en svensk fd strippa, som när hon var aktiv jobbade i Danmark.

Personligen tycker jag det var jättebra att den ljusa sidan av prostitutionen visades och som Waller avslutade programmet med att säga, äntligen låta dem få prata till punkt. Det är ju faktiskt väldigt sällan det händer. Oftast är det endast och bara den destruktiva och ofrivilliga prostitutionen det pratas om. Så ett stort tack till Olle Waller och kanal 5.

Närbesläktat med det här, att vissa väljer att få en ersättning i någon form i utbyte mot sex och att ganska många gärna väljer att ge den ersättningen, är dejtingsidorna. Men där är inte männen lika generösa och jovaliska.

Sexbehovet finns naturligtvis, både hos männen och hos kvinnorna. Men vill man prata makt så framkommer det mer där, än i den frivilliga prostitutionen. Singlar, gifta och sammanboende söker sexpartners, som kan ställa upp när de själva har tid och lust och gratis förstås.

Läste i Aftonbladet om en journalist som registrerade sig på några olika dejtingssidor. Fyra gifta män på en vecka är rubriken. Det här kan man lägga utrymme för i en kvällstidning, men hade det handlat om mer öppna kort där de gifta männen var villiga att ösa presenter eller  pengar till kvinnorna, så hade det kallats för sexköp. Något att fundera på. Kanske ska vi förbjuda dejtingsidor?

Hoppar jag sedan till vårt grannland Norge, så kan man få intrycket, att i sin iver att få män att sluta betala för sin sexuella njutning, så förtränger polis och myndigheter allt vad empati och medkänsla heter.

Ett tag utgjorde sig manliga poliser för att vara sexköpare, för att efter det att de fått adress till sexsäljaren kontakta dennes hyresvärd, med vräkning som följd.

Efter det så skrevs det om en plötslig ökning utav gatuprostituerade??

Nu är det kvinnliga poliser, som beslagtar sexsäljarnas mobiler och sedan svarar när kunderna ringer, för att på så sätt få tag i de som väljer att ge en ersättning í utbyte av sex och närhet.

Man kan undra om dessa utvalda, elelr självvalda poliser är asexuella och/eller utan känsla för sina medmänniskor. Jag kan anta, bara anta, att det kanhända är poliser som själva köpt sex och genom det här dövar sitt samvete. Jag kan också anta, att de kvinnliga poliserna är bittra kvinnor som kanske aldrig upplevt en orgasm.

Ja, jag antar alltså bara. Precis som den norska polisen antar att 80 % av de prostituerade är traffickingoffer. Om nu så vore fallet, hur hjälper det här utövandet kvinnorna? Varför sätta dit och lura oskyldiga män, som  troligtvis inte har en aning om huruvida den de ringer till är traffickingoffer eller inte?

Jo för att polisen har makt och nu har de gett sig den på, att alla män måste följa en idiotisk lag som de antagligen inte själva tror på. Men det gäller ju att visa sin auktoritet och sin arrogans, oavsett metoder och oavsett hur många de skadar på vägen.

Jag har många förslag på alternativa tillvägagångssätt, som jag tror hjälper mer än som nu stjälper. Men det ska jag inte uppta det här inlägget med.

I stället fortsätter jag med ungdomsrapporten som kom nyligen "unga om sex och internet". Den bekräftar en del av det jag själv haft åsikter och funderingar om. Det mest skrämmande i den, är att medelåldern för att börja sälja sex är 14 år. Vad görs åt detta?

Annars visar rapporten att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och att ungdomen är mer insatt, mer nyfiken och mer öppen än vad myndigheter och andra vuxna vill tro.

Den visar också att i de flesta fall, då unga människor väljer att ha sex i utbyte mot pengar, kläder, smink, sprit etc, så finns i bakgrunden en otrygghet i någon form. Det är inget häpnadsväckande med det, anser jag. Så är ofta fallet även vid självsvält, brottslighet, mobbning, missbruk, skolk, självmord mm.

Risken finns, att då det handlar om att sälja sex, så kommer vissa att ta fokus från orsaken och lägga skulden helt på sexsäljandet. Så är det även nu och det kan alltså späs på ytterligare

Enligt mig så bör, eller rent av ska det finnas tid och resurser i skolorna av kunnig personal, som slår vakt om eleverna, uppmärksammar när något inte stämmer och som agerar på ett tidigt stadium.

Dessutom och nu återkomer jag till mina åsikter, så bör nuvarande sexköpslag förändras och sexköp av oberoende sexsäljare avkriminaliseras. Vi måste öppna upp och prata klarspråk. I rapporten framkommer att dagens information till unga funkar inte.

Låt professionella och insatta personer informera på högstadiet och i gymnasiet. I mitt huvud har jag väldigt svårt att tro, att någon 16-18 åring och allra minst 14-16 åring, har den sociala och sexuella kompetensen som krävs för att ge av sig själv, utan att må dåligt och utan att bli utnyttjad. De har i den åldern inte den livserfarenhet som krävs för att sälja sex, eller för att utföra annat jobb där det krävs intuition, lyhördhet, empati, självtillit och mycket, mycket skinn på näsan.

De flesta ungdomar lever för stunden och blir euforiska över lite sedlar och bekräftelse. Låt dem få den bekräftelsen på annat sätt än genom webcamshower, avsugningar och kåta män på nätet. Men så länge ingen ser dem, hör dem eller bryr sig, så är detta ett för dem enkelt sätt. Som i en förlängning troligtvis kommer att visa sig vara allt annat än lätt. Ungdomsstyrelsen har gett ut en vägledning "fråga mig bara" , som faktiskt inte är helt dum.

 Jag fortsätter lite i samma spår, som det förra inlägget, men sett utifrån perspektivet som många lagivrare har.

1.Ingen säljer sex frivilligt. 2. Det är efterfrågan som styr. 3. Penningatransaktionen utgör en maktfaktor. 4. Ett desperat behov av pengar gör att "trasiga" människor säljer sex. 5. De utnyttjas då av de som har pengar. (och de som "utnyttjar" ska straffas)

Jag säger egentligen inte emot på någon av punkterna. Det är så här vårt samhälle är uppbyggt. Det jag sätter mig emot är, att när det handlar om sex, så skiljs det plötsligt från övrigt i samhället och används som argument för att ha kvar en tokig sexköpslag.

Både pengar, makt, tvång, behov och utnyttjande förekommer lagligt och i större omfattning i samhället, än vad de gör inom den frivilliga prostitutionen. (Alltså den prostitution som inte handlar om slaveri och påtvingat). Alla är vi på något sätt tvingade att försörja oss, då vi alla har behov av föda, kläder och tak över huvudet. Till det krävs pengar och naturligtvis utnyttjas väldigt många av bla politiker och kapitalstarka företag, som har makt.  Ändå har vi en lag, som endast förbjuder det vid sexuella förbindelser. Varför är just det sexuella så annorlunda? Är inte Sverige ett ganska frigjort land? Och ett jämställt land. Varför har vi då en sexköpslag utformad på det vis som den är?

Det sägs nästan alltid, när prostitutionsfrågan tas upp, att det är fel att sälja, fel att köpa och fel på de som säljer och fel på de som köper. Alla förstår nog hur tråkigt det är, att ständigt få höra hur mycket fel det är på mig och på det jag gör och på mina kunder. Visst får andra tycka att det är fel med kommersiellt sex, men så länge jag inte tycker det, borde jag bli respekterad för det. Jag kan tycka att det är fel när arbetslösa idag tvingas till att ta vilket jobb som helst, fastän man rent ut sagt hatar det. Jag kan tycka det är fel att så många är offer för samhället idag. Men inte proklamerar jag om att det ska bli en lag mot det för det.

En annan sak som ständigt påtalas är, att ingen polis och ingen prostitutionsorganisation någonsin träffat en sexsäljare som mått bra och som trivts med det han/hon gör. Det är ungefär som att fråga en läkare på akuten om han träffar friska patienter.

Nu vet vi att nuvarande sexköpslag varken skyddar eller hjälper någon sexsäljare. Vare sig de som mår dåligt, eller de som mår bra. Ska man resonera på det sätt, som många lagivrare gör, så måste man först veta vilka som är i majoritet. Man måste också definiera betydelsen av må bra.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag beslutade mig för att sluta sälja sex? Det är tack vare sexhobbyn, som jag jag kan hålla mig över ytan ekonomiskt. Enbart företaget räcker inte fullt ut. Det är tack vare sexhobbyn som jag kan undvika stress och det är tack vare sexhobbyn som jag i vanliga jobbet kan syssla med det jag helst vill och som ger mig själslig tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag samtidigt får fysisk tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag kan leva fritt, utan tvång och andras krav.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag ändå ville sluta? Skulle jag bli erbjuden någon praktikplats, som skulle få mig både att krympa som person och att känna mig instängd? Eller skulle jag vara tvungen att återgå till mitt gamla yrke, som jag lämnade just för att det blev löpande band, där pengarna var viktigare än patienterna. Den attityden har för övrigt inte minskat, utan är snart en norm. Nu erbjuds man till och med en bonus om man kan hålla patienttiden på 5 min.

Eller skulle jag kanske bli satt på någon utbildning jag inte vill gå, bara för att det ska se bra ut i statistiken? Kanhända skulle det, såsom läget är i dagens samhälle, inte finnas något alternativ, utan hjälpen skulle bestå av ekonomiskt bistånd från socialen sk försörjningsstöd. Med täta besök och anmälningsplikt hos en maktlös och uttråkad arbetsförmedlare, som kanske vantrivs på sitt ämbete.

Allt det jag räknat upp, skulle få mitt välmående att försvinna. Mitt egenvärde skulle stympas och tilliten både till mig själv och andra skulle vara borta. Dessutom skulle ju min ekonomi rasa fullständigt, vilket skulle få mig att ytterligare må dåligt. Ändå är det så här många, många har det idag.

Nu är jag inte i behov av hjälp för att sluta, utan den enda hjälp jag vill ha är att låta mig fortsätta. Fortsätta med det jag tycker om, både i vanliga verksamheten och i sexhobbyn. Låta mig få skatta och göra avdrag även i sextjänsten. Låta mig bli sedd och respekterad för den jag är och för det jag gör.

För att komma åt den organiserade brottsligheten, hallickligor och illegala invandrare, så tror jag, att man måste vidga sitt synfält och inse, att med den sexköpslag vi har idag, så eldar vi för kråkorna. Avkriminalisera frivilligt sexköp och låt vanliga sexköpare vara ifed och låt sexsäljare få hyra lokal, utan att hyresvärden anklagas för koppleri osv. Lägg sedan resurser på samarbete mellan både olika instanser och mellan länder, för att försvåra för människohandlarna. Lägg också resurser på individuell hjälp till de som vill ha och behöver. Framförallt öppna upp, informera om hjälp, om risker. Våra sexuella lustar kommer aldrig att försvinna. Men sex ska aldrig vara tvång.

Ni som är intresserade av att läsa mina tankar kring det nyss avslutade kopplerimålet klicka här. 

 Kan även nämna artikeln i Expressen i onsdags 5/8 -09. Skärp straffen för de som köper sex, anser någon som inte vill framträda med namn. Artikeln är underskriven med ledarsidan. Kanhända är artikeln endast tänkt som provokation och inte skribentens innersta åsikt. I vilket fall saknar den substans och säger inte så värst mycket.

Däremot var en av kommentarerna lite tänkvärd. Antagligen ett hypotetiskt exempel, men fullt sannolik. Vännen som regelbundet besöker en gammal dam. Hon får lite sex och han får en femhundring. Klart att damen ska ha ett strängt straff. Eller??

        Dags igen för lite nya tankar på den här bloggen. Mina dagliga bloggtankar hittar ni som vanligt här.

Nya tankar, skriver jag. Men det är ju samma gamla vanliga resonemang jag för med mig själv. Fast då och då ploppar det upp i huvudet nytappningar i ämnet. Kontentan i det jag skriver här på Expressenbloggen är, att jag vill ha bort sexköpslagen i nuvarande utformning. Det är en helt flummig och ologisk lag och jag vet, att jag inte är ensam om att anse det. Jag vill till och med påstå, att de som ivrar för den, inte kan ha förstått innebörden av den. Eller avsaknaden av innebörd, rättare sagt.

Jag efterlyser också en attitydförändring, men precis det motsatta. Inse att jag finns och inse att det finns män och kvinnor, som väljer att köpa de tjänster jag erbjuder. Ola Mårtensson på SvD har förstått och insett. Tack.  

Hade planer på att tota ihop ett inlägg, men det strålande och varma vädret lägger sorti på både ork och lust. Min dagliga blogg hittar ni som vanligt här, ifall ni är nyfikna på vad jag styr med.

Jag kan ju ändå länka till en undersökning som de danska sexarbetarna gjort. De frågade ut vissa EU kandidater hur de ser på sexarbetarnas ställning mm. Hittade det när jag for runt lite angående Danmarks tankar på att också kriminalisera sexköp.

De danska sexarbetarna är ju lite mer på sig än vad vi är, så jag är ännu inte så orolig. Men fanatiska, sexfientliga personer kan säkert manipulera. Jag hoppas ju ändå att de koncentrerar sig på den ofrivilliga prostitutionen och att de tar reda på ordentlig fakta, innan de tar något beslut.

Pye Jacobsson kan ni som är intresserade lyssna på i ett inslag som finns på den danska bloggen "En luders dagbok". Hon pratar om avkriminalisering och inlägget är på engelska.

Med detta så hoppas jag att ni som kikar in här då och då och läser mina rader, får en riktigt fortsatt skön sommar, med mycket vila och avkoppling.

Det rullar på med ännu en uppdatering här på bloggen. Det händer så mycket nu i sexköpsdebatten, att jag känner att jag måste pränta ner lite tankar kring det hela. Annars hittar ni mitt dagliga svammel här.

Eftersom min stora önskan är ett öppnare, friare, mer tillåtande samhälle, så glädjer jag mig oerhört åt att fler nu vågar säga vad de tycker om sexköpslagen. Framförallt att de vågar stå för sin åsikt.

Tidigare har det varit de som förespråkar lagen som hörts mest och de med avvikande åsikt har tystats ned grundligt. Antingen med kränkningar och nedvärderingar, eller med hot om repressentalier.

Nu tycker jag mig ana en skymt av förändring. Fler och fler trycker på för att få en ändring av lagen. Trots att flera av dem mötts med översitteri, jag vet bästattityd och spott och spe, så står de fast vid sin åsikt. Senast var det Per Hagwall stockholmsmoderaterna, som fick igenom sitt förslag om en avkriminalisering. Tidigare var det CUF och LUF står på tur.

Det är inte alltid lätt att få fram sina synpunkter i debatter med de som avgudar lagen, eftersom de dels vägrar att lyssna på vad som sägs och dels pratar om ovidkommande saker, som inte handlar om sexköpslagens vara eller inte vara. Citerat från regeringens hemsida:

"Lagen (1998:408) om förbud mot sexuella tjänster (den sk sexköpslagen) trädde i kraft 1 jan 1999. I samband med sexualbrottsreformen 2005 upphävdes den och ersattes av en ny straffbestämmelse-köp av sexuell tjänst- i 6 kap 11 & brottsbalken.

Bestämmelsen innebär att det är föbjudet att mot ersättning skaffa en tillfällig sexuell förbindelse. Straffskalan är böter eller högst 6 mån fängelse. Den omfattar även den som skaffar en sexuell, tillfällig förbindelse, som någon annan betalar. Med sexuell förbindelse avses främst samlag, men även annat sexuellt umgänge.

Bestämmelsen är könsneutral. Även försök till köp av sexuella tjänster är kriminaliserat. Att sälja sexuella tjänster är inte straffbart och säljarna omfattas inte av reglerna om medhjälp till brott."

Att tvinga någon till sex, mot dennes vilja, trots att de betalar är våldtäkt. Hur man än vrider och vänder på det, så är det ett övergrepp när man mot någons vilja våldför sig på denna någon.

Många, kanske de flesta, som förespråkar lagen jämför frivilligt sex mot betalning för övergrepp. Deras fasta övertygelse är att inom prostitutionen existerar inget frivilligt. Jag har förståelse för, att om något är otänkbart för en själv, så har man svårt att föreställa sig att det inte behöver vara lika otänkbart för andra. Har man dessutom fått höra skräckversioner och kanske även mött sexsäljare som mått dåligt, så blir det en sanning.

Men man bör inte fastna i en fanatisk övertygelse, utan att ta reda på om det stämmer med verkligheten. Vi är många som säljer sex frivilligt, alltså som valt det alternativet för att vi helt enkelt vill det och trivs med det. Det är inte alls svårt för dessa förespråkare att forska lite i det, om bara viljan finns.

Sedan finns det säkert de, som valt att sälja sex i brist på annat lika lönande alternativ och som inte trivs lika bra. Det förekommer ytterligare de som av olika orsaker tvingar sig själva att sälja sex, kanske av destruktiva orsaker, eller för att underhålla ett missbruk, eller av fattigdom. En del av dem mår dåligt, andra inte.

Sexköpslagen hjälper inte i något av fallen. Tvärtom strör den mer salt i såren, då den stigmatiserar och skuld och skambelägger. Det heter så fint att sexköpslagen ska vara till hjälp för de utsatta kvinnorna, vilket inte stämmer i praktiken. Så sa de även i Norge, när de vid nyår genomförde samma lag som vi. Idag vräker de kvinnorna på löpande band och försätter dem på gatan.

Förutom att förespråkarna pratar övergrepp och att lagen är till för skydd och hjälp åt kvinnorna, så kommer de också alltid in på människohandel. Här saltas med siffror och förvanskas fakta. Människohandel är ett problem, det tror jag alla är medvetna om och vill bekämpa. Men det bör diskuteras för sig och inte i sexköpsfrågan. Som väl alla vet, så leder inte all människohandel till prostitution. Det är bara en liten bråkdel som gör det.

Man hör och läser också om legalisering. Att en avkriminalisering skulle innebära att vi snart har statliga bordeller i varje gathörn. Avkriminalisering och legalisering är inte samma sak. Skillnaden kan läsas här. Själv är jag för en avkriminalisering, men tveksam till en legalisering.

Vissa har farhågor att gatuprostitutionen kommer att öka och åter bli ett problem, med både inhemska och utländska sexsäljare på gatorna. Det behöver inte bli ett problem. Tvärtom, ifall återigen viljan och empatin finns, skulle en avkriminalisering kunna bli en hjälp för de som behöver. Idag är det väl i stort sett bara ideella organisationer,som bryr sig om dessa kvinnor/män.

Precis som det är för nattvandrare på många håll, skulle det finnas en mötesplats (buss, eller lokal) för de gatuprostituerade. Där skulle också finnas proffessionell personal. Inte för att få dem att sluta, utan för att skapa kontakt och förtroende för dem. Därefter, tror jag inte det skulle vara så svårt att hitta de eventuella traffickingoffren, eller hallickstyrda sexsäljarna.

En annan fördel med en avkriminalisering är att sexköpare som träffar på kvinnor,som inte verkar må bra, inte riskerar rättsliga påföljder om de anmäler det. Alldeles nyligen kunde vi läsa om en kund, som hjälpte en 17-årig flicka, med risk för att själv få problem. Mycket bra och mycket modigt gjort av honom. Med en avkriminalisering skulle vi kanske få se mer sådant.

En avkriminalisering skulle också göra det legalt att informera på högstadier och gymnasier. Inte för att få ungdomar att börja sälja sex, utan tvärtom. Informera om saker de troligtvis inte tänkt på. För unga människor (kanske även äldre) är det snabba, lätta pengar som gäller, utan tanke på vad som kan följa i spåren. man har tobak och alkoholinformation, men den sexuella informationen är katastrofal i skolorna.

Hur man upplever att ge och kanske få njutning till/av okända män, tror jag beror på vilken person man är. Precis som i vilken sysselsättning som helst. Vi är bra på olika saker. Hanterar situationer på olika sätt osv. Vad man än väljer att göra, sälja sex, medverka i dokusåpor, hjälpa äldre, köra buss, så är upplevelsen och agerandet avhängigt hur förberedd man är, hur psykisk stabil och mogen man är och hur stort intresse man har av det man gör.

Det är lika fel, eller lika sant, att säga att ingen gatsopare sopar gatorna frivilligt, som att säga att ingen sexsäljare säljer sex frivilligt. Gatsoparen, liksom vissa sexsäljare har kanske för stunden inget annat val för att kunna försörja sig. Sant är iallafall, att det finns många sexsäljare som trivs förträffligt med sin sysselsättning och har svårt att finna något bättre alternativ.

För att förstå det, måste man först inse att vi alla är olika och inte alltid gillar samma saker. Lika lite som man ska blunda för att vissa mår dåligt, lika lite ska man blunda för att jag med många fler inte mår dåligt. Nu ser jag fram emot fortsättningen på vägen till en avkriminalisering.

Är vi, ett år innan sexköpslagens utvärdering ska vara klar, på väg mot en sexuell attitydförändring i samhället? På väg mot en mer öppen syn på människors egen vilja i sin sexualitet? Jag håller förstås tummarna att fler positiva röster kommer att höras.

Hanna Wagenius (CUF), som kämpat och fått igenom förslaget för en  avkriminalisering av sexköp, ska ha ett stort TACK. Jag förväntade mig faktiskt att Maud Olofsson skulle uttala sig om ungdomligt oförstånd och komma med en skopa ovett i moralistisk anda. Kanske har jag missat något, men jag har inte lyckats hitta någon protest från centerledningen.

För några år sedan försökte MUF med samma, men fick då en rejäl avhyvling av Anders G Högmark. Det liberala ungdomsförbundet säger att de redan i februari beslutade att ta upp frågan på sin stämma i sommar. Per Pettersson, andre vice ordförande i LUF Stockholm säger:

Vi lever fortfarande i ett relativt fritt land. I allafall om man jämför med vissa andra länder. Men när det gäller vårt kön och vår egen kropp, så lägger staten pardon på vår frihet. Egentligen agerar den på samma sätt, fast motsatt, som de hallickar och traffickingligor de borde lägga resurser på att få fast. I båda fallen tas friheten bort. Friheten att få bestämma över sin egen kropp och vad man vill tjäna pengar på. Båda fallen leder till skada och ogynnsamma förhållanden för de inblandade, även för sexsäljarna. 

Jag ser det som en kränkning, när Cecilia Wikström står i tv och kallar mig med flera för en handelsvara. I såfall är även hon en handelsvara, för jag kan inte tänka mig att hon gratis och med lust och glädje medverkade i Kvällsöppet. Hela samhällets existens hänger på att varor och tjänster byts mot pengar och att pengar är i rullning. Vad vi säljer, eller betalar för, måste vi (så länge det inte skadar någon) i ett fritt land själva få bestämma över.

Söndag 1 mars, hade Aftonbladet ett reportage om sexsäljare. Kan ju tyckas uttjatat och många sexsäljare som blir tillfrågade, vill inte medverka i dylika reportage. Jag har full förståelse för det, då journalister väldigt sällan får tillstånd att skriva och återge det vi säger. Istället förvanskas det och vinklas så det ska vara så politiskt korrekt som möjligt. I sista halvan av detta inlägg skriver jag om en C-uppsats som tagit upp det.

Jag tycker det är viktigt att det då och då skrivs om den verklighet som jag lever i. Jag och många med mig. Det handlar inte om att glamourisera prostitutionen, som vissa politiker och motståndare vill ha det till, utan att visa framsidan av det mynt som motståndarna bara vill visa baksidan av.

I det här reportaget medverkar jag och två andra sexsäljare. Alla säljer vi sexuella tjänster  helt frivilligt, vi har behållning av våra möten och välkomnar de extra pengar de inhiberar. Vi träffar män, när vi själva vill, gör det vi själva vill och mötena sker där vi vill de ska ske. Vi är inte tvingade av annan part, inte av dålig självkänsla eller av traumatiska upplevelser. Inte heller är vi tvingade av ekonomiska skäl, men naturligtvis gör intäkterna att vi kan satsa på någon hobby eller spendera på något vi tycker om, utan att det gör stora hål i den löpande ekonomin. Dessutom frigör det fritid, om vi vill.

Att jag nu skriver om det här en månad efter publiceringen, beror på att jag trodde det skulle publiceras i nättidningen. Men det fanns endast med i pappersupplagan och det var inte förrän nu i veckan, som jag själv kunde ta del av hur resultatet blev. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Förutom vi tre sexsäljare, så uttalar sig Nicklas från KAST/ FAST Malmö. En prostitutionsenhet som för ovanlighetens skull ser individuellt och inte drar alla över en kam. Även SANS (sexsäljares och allierades nätverk i Sverige) nämns.

Som motpol, vilket helt naturligt bör finnas med, så får tre kända personer i prostitutionsdebatten, svara på tre frågor.

Det är Claes Borgström jämställdhetspolitisk talesperson, Sven-Axel Månsson professor i socialt arbete och Susanne Dodillet idehistoriker och som nyligen utkom med avhandlingen Är sex arbete? som blev frågade.

Kanske är första frågan inspirerat av den titeln. Är sex ett arbete. Borgström anser att män som köper sex begår ett övergrepp. Om han även anser att en kvinna som köper sex begår ett övergrepp, vet jag inte. Kanske tror han inte att de finns. Dodillet tycker inte att allt sex är arbete, men att två samtyckande vuxna ska kunna köpa/sälja sex. Månsson ser sexköp som att främmande män tränger in i kroppens håligheter. Det visar hans syn på sex. Han anser att endast kända män ska tränga in, alltså inom ett förhållande.

Varför sexköp är kriminaliserat endast hos oss och i Norge, säger Borgström vara ett resultat av en genomtänkt analys av jämställdhetsaspekter. Hur tänker han egentligen här? Dodillet tror att det beror på att prostitution helt enkelt betraktas som förnedrande och formuleras med feministiska argument. Månsson anser att orsaken är för att prostitution är ett uttryck för könsojämlikhet och att utnyttjande och utsatthet inte är värdigt i vårt land. Vad har det med frivilligt sexköp att göra?

Sista frågan, som alltid tas upp i argumenten och som enligt mig inte är relevant för kriminaliseringen, vad skulle du säga om din dotter ville börja sex? besvaras av Borgström med att de i hans närhet har förmågan att hitta andra lösningar och att sälja sex gör bara de som inte har andra val. Ja, det är ju hans tro. Dodillet skulle råda dottern att göra det i ett land där hon kan "jobba" öppet och inte stigmatiseras. Månsson säjer faktiskt samma som Dodillet fast i andra ord. Han skulle upplysa dottern om att hennes frivillighet och självbestämmande skulle upphöra ganska fort. Återigen visar hans uttalande på en gammaldags syn. Frångår man den, så får man räkna med fördömande.

Själv ser jag personligen inte sex som ett arbete och jag har inte ännu i något blogginlägg tagit upp min inställning till bla bordeller. Anledningen till det är för att det dels inte ingår i min verklighet och dels att jag inte är så insatt i det. Jag tycker det är okej om några tjejer slår sig ihop och delar på en lokal, men annars gör sin egen grej. Ensamhet och utsatthet är mer regel än undantag för oss sexsäljare, eftersom vi sällan umgås med andra sexsäljare.

 Arbete för mig, är något man tvingas till för att kunna försörja sig och det finns med all säkerhet kvinnor som säljer sex av den orsaken. Men själv vill jag inte se sex som något måste, utan något man ägnar sig åt för att må bra och för att få en stunds njutning och som prostituerad får man variation i det och man får trevliga möten med olika människor.

Om något av mina barn skulle berätta att hon/han börjat sälja sex, så skulle jag informera så gott jag kunde.Berätta om nackdelar/fördelar. Alla mina barn är olika, så det beror lite på vem av dem det vore. Det beror också på vilken ålder de befinner sig i, hur erfarna de är, hur mentalt mogna de är och anledningen till valet. Annars skulle jag stötta dem och finnas till hands, precis som vilken annan syselsättning de än hade valt. Men som sagts ovan, jag skulle råda dem att bara ägna sig åt det när de själva har lust och aldrig göra något de inte själva vill. Men det säger jag ju rätt ofta till dem ändå.

Med den fattigdom som nu börjar breda ut sig, även i vårt samhälle, blir jag inte förvånad om prostitutionen kommer att öka. För att förhindra att alldeles för unga och oerfarna tjejer ser det som ett bra alternativ, om de inte kommer in i systemet med arbete, så krävs information. Och för att det ska bli verklighet så krävs mer öppenhet och en annan attityd till sex. Information krävs också ur sexköparens aspekt, vilka tecken ska man ge akt på etc. Information, öppenhet, avkrimalisering skulle, tror jag, underlätta för de som ändå testar och sedan inte kan hantera det, att få hjälp. Inte då bara hjälp att sätta dit deras kunder, utan proffesionell hjälp och hjälp och stöd till andra alternativ.

Med den fördömande och nedsättande syn vi idag har på sexsäljare så både skuld och skambeläggs de, när de ber om hjälp. Om de nu får hjälp. Tjejen i den nu aktuella kopplerihärvan, som tvingades mot sin vilja till sex, vände sig en gång tidigare till polisen, utan att få hjälp. Det krävs mod att anmäla en kund. En avkriminalisering, tror jag också, skulle göra det lättare att få tag på de män/kvinnor som använder tvång och kanske våld. Sett till alla som köper sex, så utgör de bara en liten, liten del och tvång och våld hör inte till sex och således behövs ingen speciell sexköpslag.

Att som sexkund anmäla en annan sexköpare, kräver också stort mod, då de riskerar att själva bli föremål för utredning, även fast de kan anmäla anonymt. Det finns män som misstänker att allt inte står rätt till, när de befinner sig på på olika sexsiter och forum, men som låter det vara, fast de får en besk smak i munnen. De är inte helt säkra och i lagens ögon är de själva kriminella. Bättre fly, än illa fäkta kan man kanske säga.

 Allt för att vi har en lag som säger att gratissex är okej, men inte sex som du ersätter i någon form. Jag är inget offer, utsatt för övergrepp (enligt Borgström) om jag raggar olika män på kontaktsidor för att tillfredställa mitt sexbehov. Men när jag raggar samma män och tar betalt för att älska, då är jag plötsligt ett offer och sexet blir av någon konstig anledning ett övergrepp. Nej, mer öppenhet, mer vettiga reportage, så vanligt folk förstår. Politikerna lär väl aldrig ändra sig, då de ingått en pakt och har en mall att gå efter när sexköp kommer på tal. Oavsett om de inom sig tycker något helt annat. Kanske några till och med själva betalar för lite skön sex då och då.

    Ni som även läser min dagliga svammelblogg , vet att jag sedan en tid medvetet försöker undvika nyhetsflödet, i den mån det går. Men jag har inte kunnat undgå den nu aktuella kopplerihärvan. Trots att det kanske, enligt vissa, borde ligga i mitt ( som själv prostituerad) intresse att följa fallet, så varken läser jag allt som skrivits om det, eller ser om det på tv.

Eftersom vårt lilla land vill framstå som ett kristet föredöme, där endast den "rena" sexualiteten accepteras och därmed tabu och skuldbelägger förgreningar, så framlägger media ofta sådant här ofta värre än vad det kanske är och vinklar det så att läsare och åhörare automatiskt tar avstånd. (oj, vilken lång mening det blev).

Det första jag läste, var att en man agerat hallick åt ett antal byxmyndiga men ej myndiga tjejer. Att det rörde sig om en chef var tydligen viktigt att informera om, av någon anledning. Egentligen inget konstigt alls idag, att en del sexsäljare föredrar att ha någon som hjälper dem. Läser man socialstyrelsens kartläggning om prostitution från 2007, framgår det att hallickar har ökat. Om det beror på den sexköpslag vi har, vill jag vara osagt. Däremot funderar jag på om sexsäljare i gemen, oftare nu känner rädsla för att råka på någon våldsam kund och därför mer och mer väljer att ha någon bakom ryggen. Som en säkerhet.

Enligt lagen är det ju förbjudet och räknas som koppleri. Även om det är två eller tre sexsäljare som stöttar varandra, räknas det som koppleri och benämns som bordellverksamhet. Fallet Solsippan är väl ett bra exempel på det.

Nåväl, i nästa artikel jag läste, framgår det att en kund tvingat sig till sex av en av tjejerna mot hennes vilja. Ja, tyvärr finns det sådana män. Tack och lov, tror jag, att de utgör en väldigt liten procent och de flesta hittas nog i andra situationer än som sexkunder. Som jag förstått av det lilla jag satt mig in i, är det fyra-fem män som nu står åtalade för olika åtalspunkter bla medhjälp till våldtäkt och köp av sex av barn. Man räknas som barn fram till man fyllt 18 år, då blir man över en natt vuxen. Även här är det tydligen viktigt att informera läsaren om männens yrken och till och med ålder. Enligt mig helt oväsentligt för själva brottet.

Nu kan det kanske tolkas, som att jag accepterar vad de här männen gjort. Naturligtvis gör jag inte det och i hela denna blogg framgår det tydligt, att jag tar avstånd från tvång och hot. Inte bara inom prostitution, utan jag tar avstånd från det i alla avseenden. Men förutom den här tjejen, som tydligen sade ifrån, så vet vi inte (utan att förringa tjejerna) hur mycket tvång och hot som förekommit. Många gör sin sexdebut redan i 14-årsåldern och att som några år äldre vara nyfiken på att ha flera killar etc, är varken konstigt, eller ovanligt. Så hur det verkligen förhöll sig i just det här fallet vet jag inte och frågan är om journalisterna ens vet det, fast de gör sken av det. Det är väl det som rättsväsendet nu ska reda ut. Kanske seglar det upp en väldigt otäck historia med organiserat inhemskt  nätverk, eller så gör media en höna av en fjäder.

Men frånsett det, så tycker jag inte att man ens ska tänka tanken på att sälja sex innan man är socialt, mentalt och sexuellt mogen och fått erfarenhet av sex, män och själva livet. Jag tror inte att många 17-åringar är det. Dessutom tycker jag, att sex är något fint och något oerhört skönt och fastän det sker med/mot betalning ska det ske med bådas önskan och lust till det, vilket inte betyder att sexsäljaren måste vara kåt och känna åtrå. Lust till sex kan man ha ändå. Sex ska aldrig vara en enpartsnjutning, varken i en stadig relation, eller i lösa förbindelser, om så inte är överenskommet innan.

Att jag skriver på det sätt jag gör, är för att påvisa mediernas framställan av det hela. De omyndiga tjejerna görs till små, stackars offer. Offer som är i klorna på hänsynslösa, vidriga, medelålders chefer, lärare, nöjesprofiler och allt vad det var. Läsaren sväljer allt och hatar sexköpare. Alla sexköpare. Det gör även de i rätten läste jag idag, så att juryn ska tydligen bytas ut. Antagligen till andra med samma hat.

De som fördömer prostitution och drar likhetstecken mellan tvång och frivilligt (som de flesta tyvärr gör) stärks av sådana här händelser. Fast enligt mig, bekräftar det att de har fel. Det finns olika former av prostitution och det här är en form, som inte många ställer sig bakom.

Man ska inte skylla allt på samhället, men i mångt och mycket bidrar det till hur människor mår. Många, många ungdomar mår idag dåligt, framförallt tjejer. Socialstyrelsens rapport mars 2009. Några visar det genom att skära sig, andra genom att svälta/hetsäta, en del väljer att avsluta sitt liv och vissa lockas till lättförtjänta pengar genom exempelvis att sälja sex.

Vem som helst, som har intresse av det kan gå in på sexsidor och sexforum på nätet för att se hur unga kvinnor har ett stort attraktionsvärde. Ju yngre, desto bättre. Här kan det göras insatser om viljan och kunskapen finns och framförallt bör det informeras. Men så länge man väljer att förbjuda, skam/skuldbelägga och gömma undan, så pratas det inte om det, för det är detsamma som att förespråka.

Man ser också oftare och oftare (eller så har jag blivit mer uppmärksam) "snälla" män som erbjuder sin hjälp, när någon ny sexsäljare dyker upp på sexforumet. Ur den synvinkeln är forumet genialt, för där finns också erfarna sexsäljare (och köpare) som reagerar, varnar, tipsar och avråder.

Pengar är i dag en bristvara för många. Men som vi i dagarna sett i flera sammanhang, så vill även de som redan har, ha mer. Sex och porr inhiberar stora summor, eftersom det är något som i stort sett alla behöver för att må bra. Det är en drift vi föds med. Man kan då som den här mannen locka till sig socialt utsatta unga kvinnor/män och hjälpa dem att skaffa kunder, agera chaufför etc, mot en viss procent av deras förtjänster. Det behöver egentligen inte vara en elak person som gör det.

Den som gör mest fel, enligt mig, i just det här aktuella fallet, är mannen som tvingade till sig sex mot tjejens vilja. Det är aldrig, aldrig, aldrig okej. Det är våldtäkt. Hur många våldtäkter som sexsäljare råkar ut för, vet jag inte. Jag tror ingen vet det.

Om vi hade en öppnare attityd och avkriminaliserade frivilligt sexköp och ändrade i kopplerilagen, så tror jag att många sexsäljare skulle känna sig tryggare. Dels skulle det vara lättare att anmäla en våldsam kund, utan risk för repressentalier. Dels skulle de som ville, kunna samarbeta med andra sexsäljare, utan att riskera åtal för koppleri. Dels kunde sexköpen ske mer öppet och inte som nu smyga på undanskymda platser och skumma hotell. Slutligen skulle det underlätta att komma åt de som utnyttjar utsatta kvinnor/män genom att tvinga dem sälja sex och även de kunder som inte bryr sig eller till och med tänder på kvinnor som lider under akten.

Man kan ju också tycka, att de män som åtrår unga kvinnor gör fel. Men jag vet inte. Är det egentligen något fel? Det finns kvinnor som åtrår unga pojkar och unga kvinnor som vill ha äldre män. Det är nog även omöjligt som man, att avgöra om det är en villig 17-åring, eller en villig 22-åring man köper sexuell njutning av.

Men som sagt, allt som har med tvång att göra ska stävjas och det ska det fortsättas att läggas resurser på. Sedan kan man förhoppningsvis i en förlängning, hoppas på att sådana här fall inte stärker fördömandet av prostitution, utan istället leder till att verkligheten till slut hinner ifatt myten. För det är mycket tro, okunskap och myter hos prostitutionsmotståndarna, som bla media villigt förstärker i sina artiklar.

För att komma åt avarterna inom sexhandeln, är det viktigt att ta av de moraliserande och fördömande glasögonen och agera på ett nyanserat sätt och skilja det ena från det andra.

Många med mig såg nog Kvällsöppet igår onsdag 4 mars. En del var väl ungefär lika intresserade, som jag är när det pratas sport eller annat för mig ointressant. Men igår var det inte ointressant alls för mig. Det handlade om Dodillets bok och frågan Är sex arbete?

Maria Abrahamsson ledarskribent SvD längst till vänster på bilden, Kulick sociolog i mitten och Susanne Dodillet idehistoriker till höger, var på min sida om man säger så. Man behöver ju inte, som jag påpekat ett antal gånger, vara förespråkare för prostitution bara för att man väljer att se frågan på ett nyanserat sätt och inte generaliserar och drar alla över en kam. Alla tre resonerade sakligt och ifrågasatte bla varför ingen svensk frivillig sexarbetare blivit inbjuden. De ifrågasatte hur ett strängare straff för kunden skulle kunna hjälpa de som behöver hjälp.

De som hyllade vår sexköpslag var dessa tre.

Zaida pratade mycket om sålda kroppar?? Frida om man ska kunna bli erbjuden ett sexarbete på Arbetsförmedlingen ?? och Jenny (vid frågan varför ingen sexsäljare fanns på plats), tyckte att de hade förekommit så mycket både här och där??

Varför jag satt frågetecken kan ni kanske räkna ut. Jag saknade bara argumentet om din dotter också, men det kom i någon kommentar på fyrans hemsida. Jag blir bara så oerhört less på oviljan att inte vilja förstå. Förstå att trafficking är en sak och att det finns frivillig prostitution. Vi är inte alls så väldigt få, som de vill göra gällande, de som iallafall erkänner att kanske finns det någon någonstans. Det är inte svårare för dem att kolla exempelvis sexforumet, än för någon annan. Men de vägrar att ens bry sig. Säger de att det inte finns, så finns det inte.

Abrahamsson tröttnade slutligen på tjafset och undrade varför det aldrig nämns något om män som säljer sex till kvinnor och män som säljer sex till män. Jag minns inte om hon överhuvudtaget fick något vettigt svar på det. Kulick sa precis som jag också tycker att det är. När prostitution debatteras så framställs det på ett enda sätt och något annat tillåts inte ens att ifrågasättas. Kulick sa det inte, men enligt mig är det medveten manipulation. Dodillet pratade om synen i Tyskland bla, som då skiljer sig markant mot vår.

Visst ska alla få tycka som de vill. Men man måste respektera att någon annan har en annan synpunkt och åsikt. Bara för att tex Zaida anser det hemskt att "sälja sin kropp" så betyder inte det att alla kvinnor/män tycker det. Bara att använda det uttrycket gör mig lätt irriterad. Jag tror de kör med den jargongen just för att provocera.

Hemsidan hade även en röstning, som ännu en gång visade, att majoriteten anser det vara okej att sälja sex frivilligt. Varför politiker ständigt påstår att de har folket med sig i den här frågan, övergår mitt förstånd. Nu kan man inte lita till kvällstidningar och tv hemsidors röstningar, men resultatet har varit så de senaste åren. Jag är väldigt nyfiken på vilken undersökning politikerna går efter. Antagligen vet de det inte ens själva.

Som bisittare har Ekdahl numer Marcus Birro. Jag läser då och då hans blogg, för jag tycker att han ofta skriver väldigt bra med fina metaforer och aforismer. Det kommer jag naturligtvis fortfarande att tycka, men han sjönk markant i min aktning då han rakt ut i direktsänd tv säger att det finns inget så litet som sexköpare. Det är män med små snoppar och bla, bla.

Det här visar lite hur man kan förändras ju mer erkänd man blir. Han har ju själv tagit sig upp från botten och säger sig ömma för folk och besitter empati och ödmjukhet. Men inte igår. Jag håller med honom om, att sex är något fint. Det tror jag de flesta tycker. Men sex kan vara väldigt fint även om det sker mellan två okända och mot/med betalning, så länge det sker på bådas premisser.

Även på den blogg han skriver på fyrans hemsidan nedvärderar han den här gruppen i samhället, utan att egentligen veta något. Jag tror faktiskt inte att han träffat, pratat och diskuterat med någon sexköpare eller sexsäljare.

Ta en stol och slå er ned. Ja, ungefär så började det. Vi åtlydde uppmaningen och fick vara med om en väldigt omväxlande och väldigt överraskande föreställning. Jag var naturligtvis nyfiken på, hur dessa duktiga tjejer  Arena Babuo och deras medarbetare, hade fått till en teater, utav olika sexköpares berättelser.

Inledningen var lite seg, i mitt tycke. På en liten, rund scen mitt bland publiken, kråmar, ålar och berör tre skådespelerskor varandra, samtidigt som en manlig högtalarröst berättar blandade utdrag från sexköpares erfarenheter.

Men undan för undan, så stegras föreställningen. Det läses ytterligare utdrag från mailkonversation med "Börje", som sedan avlöses av trollbunden sång till gitarrakompanjemang, där texten  består av åsikter, tankar mm av sexköpare.

Sedan excalterar det i en fartfylld orgasm, då ännu mer från olika sexköpares funderingar framförs till dans, musik  och fingerknäppningar mitt bland oss åskådare. Efter det återhämtar vi oss till en uppläst text av någon, som jag tyvärr inte minns namnet på. Alltså en av teatermedarbetarna. Publiken görs delaktig genom att frivilliga får varsitt papper med ett textstycke, som de på begäran ska läsa upp.

På samma gång så pågår andra saker vid sidan av. Det görs korv, som en av tjejerna stoppar under armar, hakan, brösten och allt vad det var. Ja, det försigick en del annat också och mer skönsång blev det.

Efter det blev det en kort paus, där vi kunde hämta andan, gå på toa, röka eller köpa sig ett glas vin som jag gjorde. Mitt på scengolvet gjorde tre kvinnliga sexarbetare sig redo. Efter presentation, så kom försiktigt frågandet från publiken igång. Det var både relevanta och mindre relevanta frågor. Vanliga frågor från okunniga i det här ämnet är: Hur började du? Varför började du? Är du alltid kåt? Är du rädd? mm. Mer och mer haglade frågorna och de modiga tjejerna svarade bra. 40 minuter var avsatt till den här debatten, så när vinet var slut, var debatten slut.

Men föreställningen var inte slut ännu. Den sista delen ägnades åt en kvinnlig sexköpares tankar. Så glad och så överraskad jag blev över att de lyckats få kontakt även med en sådan. Lätt omtumlade började sedan, efter föreställningens slut, publiken att mingla runt lite, innan den ena efter den andra försvann ut i mörkret. Själv fick jag en pratstund med en teaterarbetare från vårt grannland i väst, som jag tyckte var mycket trevligt.

Ska jag summera kvällen blev jag hänförd, betagen, glad och överaskad i en salig blandning. Det här var den näst sista föreställningen. Igår lördag var det sista chansen att se den. Publiken den här fredagkvällen bestod av ca 30 personer, övervägande kvinnor och genomsnittsåldern var påfallande ung.

Det här var den andra teaterföreställningen i prostitutionsfrågan. 2007 var det sexsäljarnas berättelser som framfördes. En stor eloge till hela teatergänget som på det här sättet lyfter fram en aktuell och angelägen fråga (iallafall för oss som det gäller). Ett stort tack också, till de sexköpare som genom sin anonyma medverkan, gjorde det möjligt för Arena Babuo att bjuda på en sådan här kväll.

Som avslutning vill jag bara rekommendera er som är intressade, att läsa Pye Jakobsons artikel i Sydsvenskan om vår säkerhet som dragits in pga, i mitt tycke, människors inskränkthet. Det handlar om prostitutionsenheten i Malmö, som delade ut preventionspaket till säljare och kunder. Tänkvärda ord från Pye:

"Den vanligaste frågan jag får i intervjuer är: ”Skulle du vilja att din dotter skall arbeta som sexarbetare?” Min fråga till er är: Om er dotter arbetade i sexindustrin, skulle ni då uppmuntra insatser som värnade om hennes hälsa, säkerhet och trygghet? Prova sen att svara nej på det."

 Fann nu precis en artikel i SvD, skriven av ledarskribenten Maria Abrahamsson, där hon ger sin syn på sexarbete med anledning av Dodillets nyutkomna bok är sex arbete?

"Visst, lagen utvärderas för närvarande. Siktet är inställt på en straffskärpning för sexköp. Ett kraftfullt slag i luften kan man tycka. För vad hjälper en straffskärpning de kvinnor och män som helt lagligt säljer sex men som har fråntagits sina rättigheter? Rättigheter som staten enligt grundlagen och internationella konventioner är förpliktigad att garantera alla medborgare. Dit hör bland annat rätten att bedriva näring, skyldigheten att betala skatt, liksom rätten att få omfattas av landets socialförsäkringssystem.

Justitieministern förklarade i Lunchekot i går att hon under det svenska EU-ordförandeskapet tänker driva frågan om trafficking. Om inte det ska bli en flopp för Sverige måste ministern dock övertyga Tyskland och flertalet andra EU-länder om att de gör fel som skiljer mellan modern slavhandel och frivillig sexhandel mellan vuxna människor. Den uppgiften avundas jag henne inte."

Nej, det gör inte jag heller. När ska vi bli en del av landets medborgare? Med samma rättigheter och samma skyldigheter.

Med anledning av föregående inlägg, känner jag, att jag vill publicera länkarna till Dodillets medverkan i dagarna, i radio och morgontv.

Jag tycker hon för ett bra och sakligt resonemang. Både hon och Petra och ev fler, betyder väldigt mycket för oss frivilliga sexsäljare. Åtminstone för mig.

Ni som vill höra hennes resonemang kan klicka in er  här radio och här tv. Jag tror inte radioinslaget ligger kvar så länge på nätet, men jag vet inte.

Vill ni läsa mer vad som rör sig i mina tankar så hittar ni här mitt dagliga svammel.

Här sitter jag med en lunta på 600 sidor. Susanne Dodillets nyutkomna bok " Är sex arbete?", där hon jämför och redogör för skillnaderna i svensk och tysk prostitutions politik. Den kan vid första anblicken tyckas mastig och jag har inte hunnit att läsa den. Men jag har skummat igenom den lite lätt och fann den både lättläst, överskådlig och oerhört intressant. En bok, inte enbart för  experter och forskare. Alla som har intresse av att lära sig mer, som vill förstå och få en inblick i prostitutionsfrågan har glädje av den. Speciellt skulle jag önska att våra politiker och kvinnosakskvinnor läste den.

Margareta Persson (s) var en av de första i riksdagen (1985) som förespråkade en kriminalisering av kunden.

Lagstiftaren, dvs vi, måste använda lagen i det här sammanhanget för att påverka moralen. (sid 168).

Regeringen betonade vikten av att påverka och upplysa om vad som var moraliskt riktigt och inte. Moraliskt sex innebar en akt mellan två personer i en relation. Omoraliskt var prostitution, porr, sexklubbar etc. Citat fr boken (sid 170):

 Sexköpen skulle alltså inte kriminaliseras därför att de kunde skada de prostituerade, utan eftersom de stred mot samhällsordningen.

Fortfarande används just argument som moraliskt i debatten, liksom jämställdhet. I ett jämställt samhälle kan det inte få finnas prostitution. Prostitution är den yttersta formen av ojämställdhet, sa Maryam Yazdanfar (s) så sent som 2007. Charlotte Cederschiöld (m) sa i en motion 1991: (sid 341)

Ett civiliserat samhälle, som vilar på familjens grund, som är berett att försvara familjen måste lagligt avvisa sådana beteenden, att män mot betalning njuter av kvinnor och barn. Prostitutionen måste därför stoppas....

En sak jag inte själv var insatt i, är hur EU-medlemskapet var en av de bidragande orsakerna till sexköpslagen. Sven-Axel Månsson författade en brochyr Bordell Europa (1993)  (sid 350) där han inleder  med berättelser om sexslavhandel, i syfte att avskräcka och avstå medlemskap. Medlemsskapet kunde få negativa konsekvenser, då könshandeln var samhälleligt accepterat på kontinenten.

Jari Kousmannen fick frågan vad en EU-anslutning kunde leda till. (sid 353)

Han svarade:

Ideologin man har ute i Europa hyllar prostitutionen nästan som ett yrke, man bejakar verksamheten. Det tänkesättet är livsfarligt att få hit.

 Att lagfästa den åsikten och kriminalisera sexköp, skulle göra det svårare för vårt land, att anamma den här "farliga" ideologin i Europa, vid en ev EU-anslutning.

Fortfarande är det viktigt för prostitutionsmotståndarna, att föra ut det här tänket till medborgarna. Antagligen ligger en del av förklaringen här, till att ingen är villig att skilja på prostitution och sextrafficking och att vägra lyssna till att det finns frivillig prostitution.

Jari var en av de forskare som ingick i projektet Prostitution i Norden. 

 Nu ska jag inte citera så mycket mer från boken. Införskaffa den och läs den, om ni är intresserade av att veta mer i den här frågan. Jag tror att jag kommer att få en hel del kött på benen, men jag kommer nog också att bli lätt frustrerad över tex ovanstående tänk och resonemang, angående moral, jämställdhet, makt och jämförelsen med sexslavhandel. Argument som nu är inpräntade i varenda politiker och en politisk överenskommelse att inte frångå, hur oresonabelt det än låter i dagens samhälle.

En annan bok som snart kommer ut är Louise Persons "Klassisk Feminism." Den kommer ut 8 mars.

Från böcker till teater. Teatergruppen Arena Baubo sätter på Dramalabbet  i Stockholm upp en föreställning baserad på berättelser från svenska sexköpare.

SVENSKA TORSKAR -09

Premiär 18/2 kl.19.00.  Varje föreställning följs av en debatt, med inbjudna gäster.

Föreställningar och seminarier:
18 feb "Sexmissbruk och sexköp" Erik Sundby, Åke Fridell
19 feb "Renhet och smuts i folkhälsans Sverige" Louise Persson
20 feb "Sexköpslagen" Anna Skarhed, Marianne Eriksson, Pye Jakobson
21 feb "Manlighet och sexköp" Lars Jalmert
25 feb "Sexualitet och moral från forntid till nutid" Dick Wase
26 feb "En genusvetenskaplig blick på sexköp" Jenny Westerstrand
27 feb "Makt och sexköp" Pye Jakobson och gäster
28 feb "Sex, konst och kontroversiella strategier" Ylva-Maria Thompson, Anders Carlsson

Jag kommer naturligtvis att åka upp och åse en utav föreställningarna och gör sedan, troligtvis, en liten resume här på bloggen.

        Idag skulle jag kunna skriva om kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh i Malmö, som blev tipsad av nätverket PRIS att prostitutionsenheten KAST delade ut kondomer till sexköpare. Katrin A J ser det som ett lagbrott och enligt mig överreagerar hon. Bortser man från just den här frågan, så anser jag att hennes resonemang går ut på att det är fel att hjälpa människor att förhindra och förebygga skador och smitta. Vad gäller kondomer till sexköpare, kan jag tycka, att det kanhända är onödigt då eskorterna i de allra flesta fall står för den varan och prostitutionsenheten delar även ut till sexsäljarna och det borde alla kommuner göra. Att sex(köp) motståndare är emot hjälp till sexsäljare och sexköpare är ingen nyhet. För något år sedan sa Maria Carlshamre i radio, att det fanns bättre ställen att lägga pengarna på.

Jag skulle också kunna skriva om en vimsig och virrig motion av Désirée Pethrus Engström (kd) , om F-skattsedel för prostituerade. Men den skriver Alliansfritt Sverige så bra om. Någon annan som vecklade in sig i moralkakor nu i veckan var folkpartisten Agneta Berliner i Vlt (Västmanlands Läns Tidning), som retade sig på att två sexsäljare fick komma till tals i ett reportage. Frida har skrivit ett väldigt bra svar på sin blogg, så jag går inte närmare in på det heller.

Jag ska istället försöka få mina funderingar om frivilligt/ofrivilligt sexsäljande på pränt. Funderingar som pockat på uppmärksamhet sedan jag såg ett program på tv tidigare i månaden, om sexturister i Venezuela. Det visades redan för några år sedan, så det här var således en repris, men det var första gången jag såg det och situationen är inte annorlunda nu mot då.

Våra politiker slår ju dövörat till, så fort man nämner frivilligt. Enligt dem finns ingen som säljer sex frivilligt och om det finns, så är den procenten så liten att den inte ska räknas med. Ingen vet hur stor eller liten den procenten är, det ska ändå inte förekomma något om frivilligt sexssäljande i debatten.

Jag själv tror och är näst intill ganska säker på, att det är en väldigt stor del, som säljer sex frivilligt. Frivilligt i den betydelsen, att ingen annan säger åt en att göra det. Alla är vi tvingade att försörja oss och vissa väljer att göra det genom att sälja sex. Andra genom att bära ut post i ur och skur, eller vårda sjuka till en minimal lön, eller klippa, färga och permanenta andras hår mm.

Vad vi än väljer, så är det en fördel om vi har ett visst intresse av det vi jobbar med och vi bör också ha fysik och psyke, som passar till det vi gör. Idag är det inte så. Idag kan ingen välja jobb, man måste ta det som finns om man inte vill riskera att bli både hemlös och utan mat. Om någon då väljer att sälja sex eftersom personen tror att det skulle passa henne/honom, så heter det att hon/han blir utnyttjad och den som tar del av tjänsten straffas.

De här tjejerna i Venezuela, gillade inte alltid det de gjorde De var, kan man säga anställda och var tvungna att rätta sig efter reglerna. Ändå var valet deras eget. Hade de istället valt att jobba på en syfabrik eller leksaksfabrik, hade situationen varit ännu sämre. De hade varit tvungna att jobba övertid och kanske utan raster och till en minimal ersättning.

Dagen efter programmet sökte jag lite på nätet. Det är lätt, även för mig som själv säljer sex, att fördöma köparna och ömka säljarna. Hittade denna sida, där man kan läsa:

 Alice Kwan är forskare på Hong Kong Christian Industrial Committee (HKCIC). Hon har gjort undersökningar i bland annat Kina och Vietnam över hur arbetsvillkoren ser ut i leksaks, sportsko- och klädtillverkningen.

Hon menar att leksaksarbetarna ofta har ännu sämre villkor än kläd- och sportskoarbetare. Generellt sett tjänar de som arbetar i leksaksfabriker ca 250 till 340 kr i månaden, jämfört med kläd- och sportskoarbetare som oftast tjänar uppåt 400 kr i månaden. Därtill kommer arbetsmiljöproblem från sprutlackering och användningen av plaster i leksakstillverkningen. Det framgick bland annat att arbetare svimmade av dålig luft, att staffavgifter förekom och att arbetarna skälls ut av förmännen. De arbetar mellan 10 till 16 timmar per dag.

Enligt Alice Kwan från HKCIC är det inför den julhandel som vi är mitt uppe i, inte ovanligt att arbetarna tvingas arbeta dygnet runt.

Politiker svamlar ofta om fattiga kvinnor som utnyttjas av rika män. Enligt mig har de fastnat i ett inskränkt tankesätt. Kanhända är tanken god, men den är inte god då den drar alla över en kam. Dessutom är det inte ett realistiskt och lojalt tankesätt. Vore det det, så borde varenda leksak, varenda sko och vartenda klädesplagg som tillverkas i fattiga länder med usla arbetsvillkor bojkottas i vårt land. De som ändå köper dessa varor skulle straffas, precis som de vill att sexköpare ska straffas.

Ponera att det vore så att köpare till dessa varor blev straffade. Skulle det vara en tjänst eller en otjänst till de drabbade i de fattiga länderna? Naturligtvis en otjänst, då deras försöjning skulle gå om intet. I mitt huvud har alla rätt att välja på vilket sätt de vill försörja sig. Väljer man att sälja sex, så ska inte deras kunder straffas, så att deras levebröd dras in.

Ibland hör man, att ingen i vårt land är så fattig att hon/han behöver sälja sex för att klara sig. Jodå och fler blir det med indragna sjukpengar och ökad arbetslöshet. Den här biten blundar politiker för i nuläget. Jag tror att relativt många i valet mellan ev flytt, heltidsjobb med mindre fritid, dålig lön och att sälja sex ett par gånger i veckan, få mer fritid, träffa nya människor, bli bekräftade...väljer det senare. Varför i hela friden, ska det vara så förskräckligt om personen gillar det, eller åtmnstone inte hatar sex?

Det är bara i motståndarnas egna huvuden, som det är förskräckligt. Antagligen måste sex överhuvudtaget vara något hemskt för dem och speciellt om det sker mellan två som inte har en långvarig relation med varandra.

Om någon mår dåligt av att se sjuka människor, eller får besvär med rygg och nacke i sitt frisörjobb, ska de naturligtvis inte tvingas att fortsätta, utan få hjälp och stöd att hitta något annat. Likaså för de som säljer sex. Inte alltid vet man innan, hur man ska klara av det. Idag finns inte den hjäpen, utan att samtidigt skuldbelägga personen. Det skulle isåfall vara FAST/KAST i Malmö, som av politiker får skit för sina insatser.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag påstår, att de allra flesta som säljer sex, frivilligt har gjort det valet, vad än oinsatta politiker påstår. Orsaken till valet varierar naturligtvis. Det kan vara som för mig..vilja ha kravlöst sex, vilja ge och få välbefinnande, få mer fritid och vilja ha en liten extra slant att röra mig med. Det kan vara ett missbruk som ska finansieras..då är det missbruket som är problemet, inte kunderna som hjälper personen. Det kan vara ett lån som måste betalas, eller arbetslöshet, fattigdom eller studiemedel som inte räcker, eller längtan efter mer fritid, längtan efter att kunna finansiera en hobby, eller längtan efter att få tiden till att ägna sig åt en hobby.

Orsaken kan också vara ett traumatiskt förflutet. Viktigt då, är att bearbeta och behandla det problemet. Det är inte sexsäljandet som är problemet här heller och inte kundernas fel. Enligt politikerna har nästan alla sexsäljare ett traumatiskt förflutet, vilket inte är sant. En del har det och antagligen är det bara sådana som politiker och myndigheter kommer i kontakt med.. och vill komma i kontakt med. Det betyder inte att ALLA har det. Kan faktiskt tänka mig, att det är en väldigt liten procent av alla de som säljer sex.

Det finns även de, som har haft ett traumatiskt förflutet och som säljer sex och trivs alldeles förträffligt med det. Precis som att det finns de utan trauma, som säljer sex och som mår dåligt av det.

Ett fel i debatten är, att det nästan alltid tas för givet i fråga om sexsäljare, att det är kvinnor. Visst, de flesta är nog kvinnor, men det finns många män som också säljer sex. Varför nämns aldrig det perspektivet? Passar inte män in i offerrollen? Eftersom motståndarna ofta drar in det globala och fattiga länder, så hittade jag även den här sidan, om sexturism i Gambia.

 Är detta sexturism? Har den 55-åriga ensamstående svenskan köpt sig sex av en ung fattig man som inte har något annat att försörja sig på än sin egen kropp? Kvinnliga sexturister ogillar ordet prostitution, de använder hellre ord som semesterromans och de har många gånger samma yngling som sällskap hela semestern, snarare än flera tillfälliga sexuella möten. Det visar forskarrapporter av Julia Sanchez Taylor, sociolog vid universitetet i Leeds. Hon har frågat ut kvinnliga turister i Dominikanska republiken, där kvinnlig sexturism också är frekvent, om deras relationer med lokala män.

Å andra sidan finns det manliga turister i Thailand som betalar för samma lokala flicka veckovis, som bor med henne och får service av alla de slag, från städning och tvätt till sex. De kanske kallar detta en flickvän, men alla vet att detta är sexturism och att flickan är prostituerad. Det är och förblir bara en omskrivning, påpekar Julia Sanchez Taylor.

Vad jag vill säga med de här funderingarna är, att det är så lätt, så lätt för oss alla, att inte se bortom vår egen verklighet. Jag satt själv i soffan och tyckte synd om de här kvinnorna i Venezuela och tyckte att männen betedde sig som svin. Nu hade de, enligt mig, en felaktig kvinnosyn, vilket tyvärr förekommer även här. Men är inte vi som köper skor, kläder och leksaker från fattiga länder också svin? Kollar vi verkligen upp att varan vi betalar för är gjord av arbetare som har männskliga rättigheter och att arbetaren får en rimlig ersättning?

Om inte de här männen ville betala för en veckas samvaro med kvinnorna, hur skulle kvinnorna då klara sig?

Det är det här jag stundtals kallar för ofrivilligt frivilligt. Precis som vi alla är tvingade att arbeta för att kunna leva. I politikernas ögon är det här tvång, men bara då det handlar om sex ???

Helt frivilligt är det när man gör något utifrån egen lust, tid och möjlighet. När det gäller jobb, tror jag inte något är helt frivilligt, även om man är egen företagare. Man kan inte tacka nej till ett jobb, bara för att man inte just då har lust. Man måste hela tiden se till att företaget rullar på och att intäkterna kommer in.

Men jag vet att det inte bara är jag, som säljer sex helt frivilligt. Politikerna som påstår något annat är inte insatta alls i det här. Jag och flera med mig träffar de män vi vill, när vi vill, var vi vill och hur vill och vi tar betalt om vi vill och så mycket som vi vill. För mig vore det ju jättedumt, att inte passa på att få lite extra, när det finns de som gärna ger mig det. Jag vill älska, få/ge närhet, träffa nya människor och kan jag få betalt för det, så varför inte? De män jag träffar är inte sämre män bara för att de betalar mig. Tvärtom, skulle jag vilja säga. Jag vet också, att många gärna vill göra rätt för sig och betala skatt på sina förtjänster. Inte alla naturligtvis, precis som det finns både höga och låga i vanliga arbetslivet, som inte vill betala skatt. Men de som vill får inte, så där är det status Q, än så länge.

Ofrivilligt sex, i bemärkelsen ofrivilligt, är våldtäkt, hotas till sex, luras till sex och mutas till sex. Helt enkelt att ha sex med någon, fast man inte alls vill det.

Ofrivilligt sexsäljande är, när någon tvingar en person att ha sex mot betalning. Det förekommer, men jag tror att det handlar om en relativt liten procent, sett till hela komplexet. Ändå är det just det här som politiker alltid drar fram. Tvång och våld är inte prostitution. Det är helt enkelt våld och tvång och inget annat. I mitt förra inlägg skrev jag om människohandel. Införsel av oftast unga kvinnor från fattiga länder till rikare länder i syfte att låta dem sälja sex mot deras vilja, är sextrafficking. Inte många försvarar detta.

Hur de flesta politiker kan anse, att jag tex befinner mig i samma situaion och behöver samma hjälp, som dessa unga kvinnor, förstår jag inte. Ändå blandas det alltid ihop och görs likvärdigt. Må ögon och sinne öppnas hos alla egoblinda personer, innan det är för sent.

Avslutar med en videosnutt från Rosenlundsgatan i Göteborg. Gatuprostitution från verkligheten. Medverkar gör bla en sexsäljare, en polis och en dam från stadsmission. Föga förvånande så ville inte någon från prostitutionsenheten vara med. Den är sevärd.

Ja, jag fick lust ganska snart, att skriva ännu ett inlägg här. Fick en länk till norska Aftenposten.no där kvinnan på bilden skrivit en, enligt mig, väldigt bra artikel. Hon heter Inger Anne Olsen och är journalist på nämnda tidning.

Hon anser att sexköpslagen sviker kvinnorna. En åsikt som jag delar med henne. Förbudet mot att köpa sex, visar att samhället ser på kvinnor som offer. Svaga, omyndiga varelser som inte vet sitt eget bästa, skriver hon.

Vidare att polis och politiker bara lagt uppmärksamheten på kvinnor som säljer sex. Ingenting tyder på att polisen spanar på män som köper sex av män. Hon frågar sig om det är för att män vet sitt eget bästa. Att de bestämmer över sin kropp på ett annat sätt än kvinnor. Genom att bara förbjuda köp, utpekas kvinnan som det svaga könet, som är så ynklig så hon inte vet sitt bästa och inte behöver straffas. medan däremot mannen är stark, vet vad han gör och därmed kan straffas.

Jag citerar fritt översatt från artikeln:

"Alla andra kroppsdelar än könet kan lånas ut för pengar i Norge, efter vissa regler. Vi lånar ut hjärnan, armarna, benen, ryggen. Det är det vi lever av, de flesta av oss. Någon lånar ut könet. Det är länge sedan sex var synonymt med reprodution. Genom att låna ut könet några minuter, eller någon timma, så har människor kunnat försörja sig själva och sina familjer. Det kan de inte längre i och med den nya lagen.

De som ska stoppas är kvinnorna på gatan och männen som anlitat dem. Naturligtvis finns det ynkliga stackars prostituerade, både män och kvinnor. Någon prostituerar sig för den är beroende av rusmedel, andra blir tvingade av hallick eller människohandlare. Men många är inte beroende av varken rusmedel eller hallick. De är svaga för att de kommer från fattigare länder, men ändå starka, då de rest till ett annat land och med två tomma händer klarat av att försörja sin familj.

Att se rika människor utnyttja fattiga är igen vacker syn oavsett på vilket sätt vi utnyttjar dem. Men vi gör det, de allra flesta av oss. Vi köper mat och käder som säljs för en spottstyver, för att de som producerat eller förädlat varan inte fått betalt som de borde. Men i varuhusen slipper vi att se de vi utnyttjar. De hänger inte på våra gator.

Man ska sticka huvudet långt ned i sanden, för att inte se att det ligger många olika motiv bakom lagen. Har vi fått lagen för att skydda kvinnorna, eller var avsikten att skydda folket mot kvinnorna?

Är det kvinnorna vi vill skydda, så är lagen överflödig, eftersom det redan finns lagar som förbjuder att tvinga någon till prostitution. Vi hade också redan bra lagar mot människohandel. Istället visar lagen klart och tydligt att kvinnor inte kan bestämma över sin egen kropp. Att vi är det svagare könet och att samhället ska förvalta vårt kön, eftersom vi inte själva är i stånd till det. "

En klok kvinna, måste jag säga, eftersom jag är enig i de mesta av hennes tankar. Bläddrar ni bakåt i den här bloggen, så ser ni att jag tangerat en hel del av det hon skriver. Jag själv kan inte se annat än att sexköpslagen förstärker patriarkatet och hindrar jämställdheten. Jag fetmarkerade en mening, som jag tycker är viktig. Just i Norges fall, så är det ingen hemlighet att det var de afrikanska kvinnorna på gatorna, som drev på beslutet. Vissa politiker erkänner även att de själva har en annan  åsikt, men böjer sig för sitt parti. Då kan man undra vem de tänker mest på. Inte är det på kvinnorna på gatan iallafall.

Nu dröjer det nog ett tag, innan nästa inlägg här. Tills dess är ni välkomna hit. 

Nu är det slut på de påhittade, men inte osannolika berättelserna. Avslutar med ett längre och mer faktamässigt inlägg. Låter sedan den här bloggen få bli som tidigare, lite vilande där jag skriver ifall något händer i debatten, eller om jag bara får lust. Mitt dagliga och mer vardagliga svammel hittar ni som vanligt här.

Jag övergår nu till sexuell människohandel. En företeelse, som inte bör kopplas ihop med "vanlig" prostitution. Tyvärr, så har våra politiker ortoligt svårt för att vilja se skillnaden. Senast nu, då Aftonbladet skrev om Norges införsel av samma lag som vi, uttalar sig Inger Davidsson (kd) om utnyttjande, övergrepp och trauman. 

Brottsförebyggande rådet BRÅ, kom i höstas 2008, ut med rapporten "Sexuell människohandel". En rapport som tar upp den sexuella människohandeln.  Regeringen har tagit fram en handlingsplan för att bekämpa människohandel. 210 miljoner ska satsas på bla stöd, skyddat boende och behandlingshem för de som utsatts. Jag skulle ju också önska mer kommunikation mellan länderna och bättre samarbete med tullen och öppen och rak information i de aktuella länderna. Jag skulle även önska en avkriminalisering av "vanligt" sexköp, så det inte behövde tillhandahållas i det dolda, vilket naturligtvis gynnar den organiserade brottsligheten.

I rapporten står, att varje länk i kedjan är viktig när brottsförbyggande och brottbekämpande metoder och strategier ska formuleras. Rapporten utgår från två perspektiv, tillgång och efterfrågan.

Jag tycker det är helt ok att hon ägnar sig åt att plocka bomull. Däremot tycker jag att det var fel att plantageägare i södra USA hade slavar som plockade bomull. Men felet låg aldrig i bomullsplockandet. Felet låg i slaveriet och i tvånget.

    Lars sitter i arbetsrummet och går igenom månadens utgifter. Bekymrat konstaterar han, att de ökar för var månad som går. Visst var det kanske dumt, att byta bil när det redan var knapert, men nu föll det sig ju så bra. Nya Zeelandsresan under jul och nyår fick de ta på avbetalning och kanske var det att ta sig vatten över huvudet, att flytta till den här fashionabla etagevåningen.

Men de trivdes fantastiskt bra, han och Eva. Eva, hans vackra kvinna, som han stötte på av en slump ett halvår efter sin skilsmässa. Hon hade följt med sin vännina vars man var hans närmaste medarbetare på företaget. Det hela slutade med att de alla fyra åt middag tillsammas två dagar senare.

Lars drar fingrarna genom sitt korta gråsprängda hår. Fem år har gått sedan dess och de älskar varandra lika mycket än. Det är mycket tack vare Eva, som de kan ha det så här glamouröst. Pengar ger makt, visst är det så. Inte tu tal om saken. De har blivit ett ansett par i staden och inbjudningarna duggar tätt.

Visst hade Eva protesterat den där kvällen för tre år sedan, då han lagt fram sitt förslag. Aldrig, hade hon sagt. Det kan du aldrig få mig till. Han lät det bero för tillfället, men han var säker på att hon skulle gilla det, bara hon vågade testa. Eva var fullständigt vild i sängen. Påstod att hon aldrig tidigare upplevt ett sådant sex som med honom, fast hon var fyllda 40. Klart han blev smickrad och han visste, att hon skulle gå med på hans förslag. Några veckor senare hade hon sin första kund.

Han hade skjutsat henne till hotellet där kunden befann sig, väntat i bilen och skjutsat henne hem. Hon hade inte sagt så mycket, bara överlämnat pengarna till honom. Men när de lagt sig, hade hon somnat tätt, tätt intill honom. Det första året, upprepade de den här proceduren 2-3 kvällar i veckan och pengarna sparade de på ett särskilt ställe för att så småningom kunna bygga upp det liv de nu levde. Nu hände det bara vid de tillfällen de verkligen behövde fylla på kassan som nu till exempel.

Hon låter det varma vattnet skölja över hennes kropp. Hon känner sig maktlös. Så många gånger som hon ångrat, att hon lät sig övertalas av sin man. Hon minns det knappt. Blev hon övertalad, eller blev hon hotad? Lars, vad hon hade älskat den mannen. Snygg, attraktiv, belevad, hänsynsfull och en fantastisk älskare. Ja, hon hade nog gjort vad som helst för den mannen. Han fick det att låta så enkelt. Tänk på mig, hade han sagt. Låtsas att du älskar med mig och tänk på alla möjligheter, som pengarna ger oss.

Eva sträcker sig efter duschkrämen. Hon gnor hårt över sin kropp och låter händerna arbeta upp ett rikligt lödder. Jag hatar honom, tänker hon. Jag hatar den här lägenheten och jag hatar mannen som snart kommer att röra vid min kropp, smeka mina bröst, suga på mina bröstvåtor. Hatar när han tränger in i mig. Hatar mig själv, när jag låtsas att det är skönt. Jag hatar pengarna jag får.

Hon ökar värmen på vattnet och låter det heta vattnet skölja bort löddret. Det är för sent nu. För sent att ångra. Hon kan inte låta bubblan spricka. Vad skulle det bli med henne då, om alla fick veta? Tårarna tränger upp i ögonen, men hon biter ihop. Hon stänger av kranen. Hör Lars röst genom den öppna dörren. - Skynda dig nu, stumpan, så han slipper vänta på dig.

     Hon får tårar i ögonen, när hon läser mailet. Så fint skrivet, men så fel. Så här skulle det ju inte bli. Fast man kan aldrig vara helt säker. Man rår inte över sina känslor. Hon reser sig. Tar fram ett glas och fyller det med det sista från bag in boxen. Det här var den tredje av hennes fem älskare, som ville ha henne för sig själv.

Hon hade alltid varit noga, innan första mötet, att göra klart för personen att hon föredrog att ha flera män på gång samtidigt. Alla hade tyckt, att det passade dem jättebra Men det var då, i början. Hon ville ju inte såra någon. Det dåliga samvetet tränger sig på. Hon känner sig ledsen. Hon känner sig som en skurk.

Hon tänder några ljus, sätter på en skiva, tar med glaset och slår sig ned i soffan. Hur sjutton ska jag göra, tänker hon, medan hon gör det bekvämt för sig. Jag är ju fri nu och jag vill leva. Jag vill träffa folk, jag vill pröva allt jag fantiserat om. Jag vill inte fastna i ett stadigt förhållande på länge, länge.

Allt medan timmarna går och natten lider mot morgon, funderar hon fram och tillbaka. Tankarna snuddar vid att ta betalt för att älska. Det skulle lösa även hennes ekonomiska bekymmer, nu när hon studerar. Men hon tränger tillbaka dessa tankar. Hon är inte sådan och vem skulle vilja betala henne, en snart femtioårig flerbarnsmamma? Hon släcker ljusen, diskar upp glaset och går och lägger sig.

Dagarna går och tanken på betalda älskare släpper henne inte. Hon pratar om saken med en nära vän, som tycker det är helt okej. Hon pratar med barnens far, som tycker att hon ska göra det som känns bäst. Så, en kväll gör hon slag i saken. Man måste våga, för att kunna vinna, tänker hon och sätter in en annons på nätet. En annons formulerad utifrån hennes personlighet.

På morgonen när hon öppnar mailboxen, får hon en chock. Den är överfull med svar från annonsen.

Idag sex år senare, är hon glad att hon vågade. Från de första osäkra stegen, är hon nu en fullfjädrad glädjeflicka. Hennes självbild har stärkts, hon har kunnat förverkliga flera drömmar tack vare gåvorna hon fått. Hon har fått mer fritid och ett mindre stressigt liv. Hon har träffat många intressanta personer och hon har haft både otroligt bra sex och mindre bra sex. Allt detta, utan att behöva såra en endaste människa. Kanhända vet ni vem hon är.

Freddy stänger dörren till klassrummet. Tittar in i lärarrummet och säger hej till sina kolleger, innan han sätter sig på cykeln och cyklar hem. Han känner sig glad och uppåt. Våren har kommit en bra bit på väg. Luften är klar och ljum. Det är tidig torsdageftermiddag och han är nu ledig fram till tisdag nästa vecka.

Väl hemma går han igenom posten lite snabbt. Öppnar sedan en kall öl och går ut på balkongen. Här är det lä och riktigt varmt. Han slår sig ned i en av solstolarna och bara njuter. Njuter av lugnet, av ledigheten, värmen och ölen. Han dåsar till och drömmer om resan han och några kompisar ska göra i höst. Tre månader ska de vara borta. De ska resa runt till olika länder och bara softa och bara vara. Beblanda sig med urinvånarna och uppleva.

Han är glad att han i ett tidigt skede upptäckte olikheterna mellan honom och Mona. Just nu trivs han väldigt bra med att vara singel. Jag är ju bara 28 år, tänker han där han sitter i solen. Jag har hela livet framför mig och hinner nog med familjebiten vad det lider. Nu ska jag ta vara på friheten och passa på att uppleva mesta möjliga.

Det är sju månader sedan han förklarade för Mona, att han inte tyckte att de passade för varandra. De hade då varit tillsammans drygt ett år. Han kan fortfarande se framför sig hennes tårar, då hon förstod att han menade allvar. Han kände sig usel och hade dåligt samvete en lång tid efteråt. 

Det var en av hans kompisar, som en dag när han kände sig extra nere gav honom tipset. - Herregud, Freddy hade han sagt. Du kan inte leva i celibat, då mår du ännu sämre. Du springer ju lång väg, så fort en tjej visar dig sitt intresse. Om du är så rädd för att kanske behöva såra någon igen, skaffa dig då en betaltjej.

Han förstod inte först. - Betaltjej? Menar du en prostituerad, en hora? Aldrig i livet. Då runkar jag hellre själv i min ensamhet, än att träffa någon som haft hundratals före mig och som bara vill ha mina pengar och som skiter i min själ.

Du behöver ju inte välja just en sådan, hade kompisen sagt. Du avgör själv, det var bara ett tips. Men samma kväll satte han sig vid datorn och klickade runt på olika eskortsidor. Nu var det fem månader sedan hans första möte med en betaltjej ägde rum. Den tjejen blev han nästan kär i, men insåg det tokiga i situationen så valde därför en annan vid det nästa tillfället. I hans mobil fanns idag tre nummer till tre olika tjejer,som han växlade emellan.

Han hade aldrig i sin fantasi kunnat föreställa sig att dessa tre otroligt trevliga allmänbildade och snygga tjejer sålde sex.

Nu ger jag upp, tänker Liv, där hon sitter med näsan över böckerna. Hon tittar ut genom fönstret, ser hur ungarna på gården leker och skrattar i solen. Jag måste ut i solen, säger hon för sig själv. Hon tar på sig en jacka och går ut. Bestämmer sig för att ta rundan förbi hästhagen och slingan genom skogen för att sedan komma ut vid affärscentrat.

Det är skärtorsdag och hon stöter på barn utklädda till påsk-kärringar. Redan efter några hundra meter tar hon av sig jackan och knyter den i midjan. Det är bara i början av april, men solen värmer väldigt. Liv känner hur vårsolen får hennes hormoner att vakna till. Det är tre veckor sedan jag hade sex med en man, konstaterar hon för sig själv. Inte konstigt om det pirrar i kroppen.

Hon inser där hon går, att studierna upptaget hennes mesta tid de senaste veckorna. Men snart är det slut. Till sommaren är hon färdig socionom och jobb är redan klart på stadens socialkontor. Trots att hon egentligen vill jobba med annat, så vet hon, att nästan alla måste börja i den änden. Börja som socialsekreterare.  Undan för undan kommer hon att nå sitt mål, det vet hon.

Tack och lov har hon inte behövt ta så höga studielån, fastän att hon bor i egen lägenhet. Hon har då och då träffat olika män, som dels tillfredställt henne sexuellt och dels betalat för mötet. Ett koncept som passat henne ypperligt under den här tiden. Vilken tur, tänker hon när hon närmar sig affärscentrat, att jag gillar sex. Hur skulle jag ha gjort annars? Ett vanligt jobb hade tagit alldeles för mycket tid från studierna och hur skulle jag då fått sexuell tillfredsställelse? Att dra hem en massa one night stands, skulle nog inte ge så bra rykte och när skulle jag ha tid att gå ut och hitta dessa one night stands, då all tid skulle gå till jobb och studier?

Liv ler lite vid minnet av sitt senaste möte. Hon har en handfull män som regelbundet återkommer. Män som nästan är som vänner och som hon har väldigt trevligt ihop med. Då och då när tiden medger och lusten pockar på mer än vanligt så träffar hon även nya. Jag vore dum, tänker hon för sig själv, om jag inte tog betalt för något som jag gillar, när det finns män som vill betala för något de tycker om.

Stärkt av promenaden och fuktig i trosorna, låser hon upp dörren. Hon sparkar av sig skorna, tar fram sin "sex"mobil och sätter på den. För guds skull..ring, tänker hon, medan hon låter det ena klädesplagget efter det andra lämna hennes kropp. Naken ställer hon sig framför spegeln och smeker sig själv. Då ringer mobilen.

- Hej, det är Freddy.

På en bänk, i en stad en kylig höstkväll. Anna huttrar lite, där hon sitter och tittar ut över parken. Händerna skakar en aning då hon drar upp en cigarett och tänder. Hon drar handen lite lätt över sitt ena stövelbeklädda ben. Hon är glad över sina stövlar. Hon köpte dem idag. De var dyra. Det blev inte många kronor kvar i plånboken efter köpet. Hon brydde sig inte då. Då var hon glad och ägde hela världen. Hon tog dem på sig direkt. Fick sina gamla skor i en påse, som hon nu inte vet vart hon gjort av.

Hon drar ett djupt bloss, innan hon knäpper iväg fimpen. Hon kan inte riktigt hålla händerna stilla. Stoppar dem i fickorna. Känner hur magen drar ihop sig som i kramp. Försöker komma ihåg om hon ätit något idag, men minns inte nu. En skugga lösgör sig ur mörkret. En dam med pudel, går en sista kisstur innan natten. Hon ökar stegen då hon går förbi Anna.

Jag måste göra något, tänker Anna. Nu, innan abstinensen sätter in på allvar. Hon börjar gräva i väskan i hopp om att hitta så mycket pengar att det räcker åtminstone till lite. Så pass att hon blir lugn. Men, nej. Hon tänder ännu en cigarett. Jag vill hem. Jag vill ha hjälp att ta mig ur den här skiten.

Hon drar snabba bloss och låter röken stanna kvar i lungorna så länge som möjligt. Hon fingrar på telefonen hon har i fickan. Vem kan hon be om hjälp så här dags? Polisen? Kvinnan på socialkontoret som hon pratade med för några veckor sedan? Nää, de kan inget göra nu. Någon läkare som kan ge mig piller? Akuten? Hur ta mig dit? Någon snäll kompis, som kan dela med sig av sitt? Pengar. Jag måste ha pengar.

Hon reser sig. Krossar fimpen med sin nya stövel. Drar kappan tätare om sig och går ut på gatan. Fem minuter senare stannar en bil. Hon hoppar in och bilen åker i väg.

Monika tittar på sin tioåriga son. - Vi har inte råd gubben. Dessutom vet jag inte om jag kan ta så mycket semester.

-Snälla, mamma. Vi kan väl.

Gud, tänker Monika. Så gärna hon hade velat åka till Legoland med sina två barn under sommaren. Men hon har knappt råd att köpa nya shorts till dem. Dotterns klassresa gjorde ett stort hål i plånboken, men inte kunde hon neka dottern att följa med sina klasskamrater.

Underhållet från deras pappa täcker deras matkonto under en månad och av hennes egen lön går nästan allt till hyran, telefon, busskort, el och andra nödvändiga utgifter. Hon har försökt länge nu, att lägga undan till en dator, då skolan nästan tar för givet att alla barn har en dator hemma. Men hon får nästan alltid ta av dessa pengar i slutet av månaden.

Otaliga är de kvällar då hon gråtit i frustration över att inte kunna ge sina barn det de flesta andra barn har. Hon är iallafall glad över att hon fick stanna på jobbet, trots varsel tidigare i våras. Fastän jobbet är slitigt många gånger, med oregelbundna arbetstider och låg lön, så trivs hon ganska bra som undersköterska.

- Mamma, säg att vi kan.

Monika rufsar om sin son i håret. - Vi får se. Jag lovar inget. Spring ut och lek nu.

På kvällen när barnen somnat och hon ligger i sin säng räknar hon inte får för att somna. Hon räknar hur många män hon måste träffa för att ha råd med det och det och det. Det här är inget hon egentligen vill, men för barnens skull har hon fattat sitt beslut. Vem vet. Det kan gå åt helvete, men det kan också bli alldeles, alldeles underbart.

Pelle pustar ut, drar armen över pannan för att torka av svetten. Det är inte många som är här den här söndagsförmiddagen. Förutom han själv och kompisen Göran är det bara tre till, som kämpar med sina vikter. Han går och fyller på vatten i sin vattenflaska och sätter sig och väntar på Göran. Igår eftermiddag hade han fått ett samtal från en dam, som undrade om han hade tid att ses som i kväll. Egentligen hade han tänkt att hälsa på sina föräldrar. Det var ett par veckor sedan han var där sist. Men han behövde pengarna och för att vara ärlig, så behövde han nog också lite sex. 

Göran slår sig ned bredvid honom, stönande och pustande. - Faan vad brun du är, säger han. Bor du i solariet?

Pelle tyckte själv, att han är lite väl fåfäng ibland. Men han vill vara brun och snygg. Han vill känna sig nöjd med sitt utseende. Han fick ofta komplimanger, både från sina kvinnliga som sina manliga kunder. Nu hade han inte så många kvinnliga kunder, vilket han tyckte var lite synd. Damen som ringde igår hade blivit tipsad av en bekant, då hon fick reda på att hon skulle hit.

Han hade förstått att det fanns ett behov även hos kvinnor att få köpa sig lite kravlöst sex och närhet. Kvinnor som levde i sexlösa relationer, men inte ville skiljas och inte själva hade tankar på att sälja sex för att stilla sitt behov. Eller kvinnor som drömde om saker som inte mannen ville göra. Eller ensamma kvinnor, som inte hade lust att gå ut och ragga karlar på krogen för en natt.

- Man vill väl impa lite på tjejerna, svarar han på Görans fråga. Ingen kan motstå en brunbränd, muskulös, attraktiv och trevlig karl.

- Men du vill ju inte ha någon tjej just nu.

Nej, det stämmer. De reser sig och gör sällskap till duschen. Nej, han vill för stunden inte bli fast i ett förhållande. Han trivs ypperligt med det liv han lever nu. Han har precis startat upp ett eget företag, där han reser runt och föreläser. Han har både kvinnliga och manliga vänner. Han gör vad han känner för och vid sidan av det träffar han då vid behov, olika män och kvinnor som betalar för att han ska tillfredsställa dem.

Jag kan inte ha det bättre, tänker han, medan det varma vattnet sköljer över hans brunbrända muskulösa kropp.

      -Jävla idioter! Viola slänger på luren. Länge blir hon sittandes och bara stirrar ut i tomma intet. Hon känner sig vilsen, hon känner sig oförstådd, hon känner sig obekräftad. Känslor som hon burit med sig hela livet egentligen. Utnyttjad. Oälskad. Inte ens hennes egen mamma visade att hon älskade henne. Det är bra, är det närmaste ett beröm hon fått av sin mor.

Så som hon försökte utav hela sin själ, att visa hur duktig hon var. Hur hon försökte och ansträngde sig för att göra sin mamma till viljes. Det är bra, var det enda hennes mamma sa. Ingen kram. Ingen klapp på kinden. Bara...det är bra...och så nya uppgifter.

Viola tänker på sin pappa. Hon minns honom som en bullrig, glad och spontan nallebjörn. Tillsammans med honom kände hon sig trygg. Så många gånger som hon i minnet blickat tillbaka för att hoppas kunna förstå och hoppats finna en lösning. Hon minns hur hon sommaren, innan hon skulle börja första klass, kom hem och fann sin mor gråtandes på golvet. Hur hennes småsyskon 2 och 4 år gamla tysta och förskrämda stod bredvid.

Än idag förstår hon inte, hur någon kan lämna ett dödsbesked per telefon. Hennes pappa hade blivit klämd till döds på sitt arbete i en olycka. Efter den här dagen var hennes mamma som förbytt. Viola fick ta ansvar för småsyskonen, fast hon själv bara var sju år. Hennes mamma lämnade dem på morgonen på dagis och Viola fick ta med dem hem när hon slutat skolan. Hon fick sedan passa dem tills mamman kom hem från sitt jobb. Det är bra, sa hennes mamma.

Viola ruskar på sig för att bli kvitt obehaget som minnet framkallar. Utnyttjad, hade socialkärringen sagt i telefon. Förstår du inte att du blir utnyttjad? Männen utnyttjar dig. Jävla idioter tänker hon. De förstår ingenting. Varför vill ingen förstå? Utnyttjad blev hon som barn. De män hon nu träffar, ser henne iallafall. De berömmer hennes hår, hennes kropp, hennes bröst. Hon är vacker, det vet hon, men hon hatar när de tar på henne. Hon hatar när de tränger in i henne. Ändå låter hon det ske.

Hon har sökt hjälp för att komma ifrån männen. Men ingen vill riktigt förstå. En gång besökte hon till och med en privat terapeut och betalade stora summor. Men även han lade ansvaret på henne. Det är bara att sluta, tyckte han. Hon kände mer skuld och skam efter besöket hos honom, än innan. Som en protest mot något, gick hon direkt efter, till ett möte med en man. Sedan gick hon hem och duschade länge, länge.

Jag är bara 25 år, tänker Viola, medan hon reser sig och går runt i sin lägenhet. Jag har ingen utbildning, inget jobb. Men jag har ändå en jättefin lägenhet som jag stortrivs i. Jag har dyra, moderna möbler. En garderob fylld med det allra senaste i klädväg. Jag har råd att resa, råd att gå ut och roa mig, råd att hålla kroppen i trim. Jag har gott om ledig tid.

Utnyttjad,sa socialkärringen. Du blir utnyttjad. Ja, kanske det,säger Viola för sig själv och börjar fylla vatten i badkaret. Men om jag jobbade med något annat som jag hatade. Är jag inte utnyttjad då? Jobba åtta till fem varenda dag med något jag också mår dåligt av och bara få en femtedel av vad jag får nu. Det kallar jag att bli utnyttjad. Jag har inget val, det finns ingen hjälp. Ingen förstår.

Inte i kväll, säger Lisa, drar täcket om sig och släcker sänglampan. Åke suckar, böjer sig fram och ger sin sambo en puss på kinden. Han är inte det minsta trött. Han är kåt. Kåt så det värker i kroppen. Han försöker tänka på tentan han har nästa dag, men tankarna dras till den underbara, varma kroppen han har bredvid sig i sängen. Lisa, som är som hans tvillingsjäl. Lisa, som kan vara så eldig och passionerad när det passar henne och så sval och ointresserad däremellan.

Tänk om du visste, funderar han, medan han sakta sluter sin lem i sin hand. Med små rörelser rör han handen och låter kuken försiktigt glida upp och ned mellan hand och fingrar. Medan han njuter av sin egen beröring tänker han tillbaka på hur det började. Han hade träffat Lisa för tre år sedan, då hon satt i kassan och slog in hans varor. Det behövdes inga ord. Båda visste. Visste att det här var kärlek med stort k. Han själv hade precis påbörjat sin prästutbildning.

När Lisas syster skulle flytta från sin lilla trea, behövdes ingen större betänketid. De bytte ut sina ettor och flyttade ihop. Vi är som gjorda för varandra, tänker Åke. Det är bara det sexuella som går lite i otakt. Jag själv har ett stort behov av sex och Lisas behov går i perioder.

Iden fick Åke under en diskussion med några av sina kurskamrater, då de diskuterade olika sexuella preferenser, dragningar och hur kyrkan ställde sig till det. Han hade tidigare funderat över hur det skulle kännas att vara med en annan man och bestämde sig för att det här fick bli ett led i hans utbildning. Samtidigt såg han det inte direkt, som att han var otrogen mot Lisa, när det inte handlade om andra kvinnor och som studerande var han ständigt i behov av pengar.

Sent en kväll, efter en eldig stund med Lisa och hon somnat, satte han sig vid datorn och gick in på en sexchatt. Han förstod att intresset var ganska stort, så innan han gick till sängs, lade han även in en annons. Han minns hur nervös han var, när han skulle träffa sin första kund. Efteråt var han nästan euforisk. Visserligen gick det inte att jämföra med när han hade sex med Lisa. Det här var något annat och han hade inte tyckt illa om det.

Han hade sedan fortsatt att träffa andra män, när behovet pockade på. Vissa var nu som vänner, som prästen tex. Vilket förlösande skratt, när mannen vid tredje träffen frågade vad han studerade till. - Präst? Ja, det har jag jobbat som nu i 15 år. Tänk om församlingsborna kände till, att deras präst är homo och därtill betalar för sin sexuella njutning.

Åke ler för sig själv vid minnet och ökar takten lite under täcket. Många långa och intressanta samtal hade de sedan haft i köket hemma hos prästen. En annan man, var den äldre herre som levde i ett heterosexuellt äktenskap och som hade barn och barnbarn. Han förstod tidigt att han hade dragning till andra män, men vågade aldrig erkänna det, då det på den tiden inte var accepterat.

Det pulserar nu i hela underlivet. Han försöker att inte andas så häftigt, för att inte väcka Lisa. Han ökar takten ännu mer för att komma över tröskeln. Det rycker i benen lite och han känner den varma vätskan på sin mage. Avslappningen sprider sig i hans kropp. Tyst sträcker han sig efter papper från sängbordet och torkar försiktigt av sig.

Snart ska jag berätta för Lisa om min hobby, tänker han. Hon kommer att förstå. Han lägger sig tillrätta och somnar omgående med ett leende på läpparna.

      Fick iden att skriva några fiktiva små berättelser direkt ur min fantasi. Små korta historier som skulle kunna vara sanna. Tanken är att få folk att se lite bakom och att se lite från ett vidare perspektiv. En sexsäljare är inte alltid bara en dålig människa som borde sluta med sin sysselsättning och en sexköpare är inte alltid så som media och politiker vill framställa dem.

Det är fredagkväll. Klockan har passerat midnatt. Allan sitter ensam i soffan och funderar. Hur kunde det bli så här? Det är inte första gången han försökt finna ett svar på den frågan. Lena, hans fru gick till sängs för över en timma sedan.

Han hade känt hennes irritaion direkt, då han föreslaget att hon istället för att gå och lägga sig kunde lägga huvudet i hans knä och vila, medan han såg slutet på filmen. Lena hade rest sig utan att ens svara och gått ut ur rummet. Som så många gånger förr förstod han, att hon ville hinna i säng först och låtsas sova när han själv sedan kom.

Han hade flera gånger försökt att prata med sin fru. Hade hon tröttnat på honom, eller hade hon helt enkelt tappat lusten för sex och skulle de då inte i såfall söka hjälp? Men Lena ville aldrig diskutera saken. Hon tyckte att de hade det bra som det var och anklagade honom för att vara sexfixerad. Jag är bara 43 år, tänker Allan. Jag älskar min fru och jag älskar våra barn. Ska jag verkligen behöva avstå från sex resten av mitt liv, för familjefridens skull?

Tanken på en älskarinna har funnits. Men Allan vill inte ha någon annan kvinna än sin fru. Han reser sig från soffan, släcker lamporna och går mot badrummet. På vägen slänger han en blick in till kontoret och ser att datorn inte är avstängd. Han går in för att stänga av, men blir istället sittandes framför skärmen.

Tidigare samma fredag, men i stadens centrum, sitter Peter och Stina i en hotellbar och pratar drömmar över ett glas vin. De har varit gifta nu i sex år och har en treårig liten pojke. Båda har välbeställda jobb och har det i stort sett väldigt bra.

Både Peter och Stina är öppna och nyfikna som personer. De älskar varandra och är måna om att bevara känslan av kärlek, gemenskap och trygghet. Då båda har arbeten som upptar deras största tid och även egna fritidsintressen, samtidigt som de också vill tillbringa all ledig tid med sin son, så planerar de två gånger i månaden in egen tid. Tid då de bara bryr sig om varandra.

Ikväll är en sådan tid. De har bokat rum på hotell och de var tidigare på bio som följdes av ett restaurangbesök med god mat och dryck. Nu sitter de som sagt i hotellbaren för ett sista glas vin innan de ska gå upp på rummet och ägna sig helt åt varandra.

Båda älskar sex. De har fantiserat och även förverkligat en del av sina drömmar. De har bla tillbringat en natt med ett annat par och de har också vid flera tillfällen besökt en parklubb. Peter älskar att se hur andra män blir kåta på hans fru och Stina njuter av att se sin man så kåt och hon njuter av andra mäns beröring.

Nu tömmer de sina glas och går omslingrade in på sitt stora dubbelrum och ser till att dörren är låst. Båda är, efter att ha suttit och drömt och fantiserat om olika sexäventyr, väldigt upphetsade. Innan de ger sig hän helt åt varandra, så fotar Peter sin kåta fru. Dessa foton ska de sedan ha för att göra verklighet av kvällens fantasi...att ta betalt då Stina träffar andra män. De har redan spånat ihop en annons och när de sedan trötta och utpumpade tar fram laptopen, publicerar de den, en bit efter midnatt.

En av de första som läser den är Allan. Förtvivlad och frustrerad skriver han ett svar.

    Vi har nu tagit klivet in i 2009. Vårt grannland Norge har nu från och med årsskiftet, tagit steget till att precis som vi förbjuda och straffbelägga män som köper sig en stunds njutning. De gör ingen hemlighet av, att det var de afrikanska kvinnorna som fyllde upp gatorna på jakt efter kunder, som gjorde att de slog till med ett förbud. Stolta går de ut i media med att hälften redan lämnat landet. Ja, det är ju den attityden som numer återspeglas i samhället.  Att se om sitt eget hus. Vart kvinnorna tar vägen, både de utländska och de inhemska och hur de mår och hur de nu försörjer sig, det är inte viktigt. Huvudsaken att de försvinner från gatorna. Det man inte ser, det finns inte.

Dyrt lär det också bli för de sex och närhetstörstande männen enligt denna artikel. 9000 kr kan de få betala i böter och händer det fler gånger så blir det ännu dyrare. Det viktigaste är inte att ta mest sexkunder, säger Öjvind Nordgaren, utan att krympa sexmarknaden. Jag vet inte, om det nu är jag som har skygglappar framför ögonen och inte kan se saker ur andra synvinklar än min egen. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget. De tänker sig att ha patrullerande, uniformerade poliser i avskräckande syfte. (finns det resurser till det i Norge?) Dessutom ska de ha civila spanare, som ska följa efter kunderna och slå till mitt i akten. Jag kan inte få det till annat, än att det handlar om att slå till mot kunderna och få in pengar till statskassan.

För att krympa sexmarknaden behövs ingen lag mot sexköp. De kan göra samma sak, men koncentrera sig på kvinnorna istället och bygga upp ett förtroende med dem och även med männen. Jag är övertygad om att de då både smidigare och effektivare, skulle hitta den organiserade brottsligheten. Ytterligaren en sak som kunde göras, om de nu verkligen månar om människorna, är att inrätta en form av värmestuga där kompetent personal ska finnas. Jag tror mer på öppenhet och kommunikation än förbud och maktattityd, som leder till undanskömda platser och faktiskt försvårar för både kvinnorna, polisen och de män som misstänker något tokigt men inte vågar larma då de själva är kriminella och riskerar böter.

Kvinnoföreningen Ottar, tar åt sig en del av äran. De påstår att de representerar folks åsikter, att folket vill ha ett förbud. Hur det går ihop med den röstning som Aftenbladet gjorde strax för jul, vet jag inte. Där visar 63% av 4258 röstande, att de är emot lagen. Det ska bli intressant att se, om Norge också väntar 10 år med att göra en utvärdering.

Jag lämnar Norge, för att istället skriva lite om ett par skolarbeten gjorda hösten 2008. Jag tycker det är ett bra sätt att få ut information till yngre. Dels måste de som gör arbetet skaffa information från båda sidor och dels så berättar de för resten av klassen om sitt arbete. Det ena är en uppsats gjord av journaliststuderande. Jätteviktigt, anser jag, att journalister inte bara skriver utifrån det politiskt korrekta. Den andra är gjord av socionomelever, där det också är viktigt att möta behövande, utan att döma utifrån egen eller andras ensidiga tro. Tyvärr ligger inte dessa arbeten ute på nätet, så jag kan inte länka till dem. Jag själv har fått dem tillsända mig dem via mail. I journalistarbetet medverkar jag själv, men inte i socionomuppsatsen. De har gett sin tillåtelse att jag tar upp deras arbeten på bloggen.

Journalisteleverna går termin 3 och kallar sitt arbete för "Vem pratar med horan". De har valt att utgå från endast en tidning Göteborgsposten och de har koncentrerat sig på artiklar publicerade från jan 1997 till dec 2007. De valde bort artiklar om sextrafficking, barnprostitution och kortare notiser under 450 ord och fann då 94 artiklar. I 84 av dessa kommer någon person till tals, vilket sällan är en sexsäljare.

1997 och 1998, alltså innan sexköpslagen kom till, skrevs det överhuvudtaget inte mycket. Totalt sju artiklar i denna tidning. Borde det inte ha debatterats för fullt då, egentligen? För och emot osv. Det som förvånar mig är, att i dessa sju artiklar uttalar sig inte en endaste politiker. Ingen sexsäljare heller förstås, men två sexköpare och två poliser, två övriga, en expert/forskare och en socialarbetare.

1999 hade Göteborgsposten hela sexton artiklar, i vilka en sexsäljare och två sexköpare fick uttala sig. (kanske samma sexköpare som tidigare). Däremot är det hela tolv poliser, åtta socialarbetare, fem politiker och tre experter.

2000 fanns fem artiklar och 2001 tio.

2002 måste något ha hänt, som jag tyvärr inte har en aning om. Då publicerades plötsligt sjutton artiklar och sex sexsäljare och fyra sexköpare kom till tals, tillsammans med bla sju poliser.

Hände sedan inte mycket förrän 2006 då plötsligt fyra sexsäljare får uttala sig och tre sexköpare, plus bla tre poliser, en expert och en socialarbetare. Ingen polis. Sex artiklar publicerades.

2007 publicerades elva artiklar. Jag kan tänka mig att det nu bla diskuterades om Petras bok "Porr,Horor och Feminister" som kom ut året innan. Här utalar sig fem från övriga myndigheter, tre poliser, två socialarbetare, en expert, en politiker, en sexköpare och tre sexsäljare.

Trots att den här undersökningen bara baseras på en enda tidning och således inte kan göras till någon sanning, så är det ändå ett intressant resultat. Totalt sett så har sammanlagt 63 poliser uttalat sig angående sexköp under en tid av tio år. 29 stycken från övriga myndigheter, 25 socialarbetare, 23 sexsäljare, 20 politiker, 19 sexköpare, 15 öviga och 11 experter/forskare.

Jag ska inte redogöra för hela arbetet, bara lite kort nämna om ord och språkval som använts av journalister. De flesta använde ordet prostitution sexköpare och torskar. Helt klart är att media påverkar läsaren, genom ord och språk. I många av artiklarna benämns vi först som prostituerade och sedan som kvinnorna, vilket gör att läsaren kopplar ihop prositution med kvinnor. Kunderna benämns som männen, utan att först ha benämnts som manliga sexköpare, vilket får läsaren att koppla ihop män med sexköp. Mannen beskrivs alltid som aktiv, medan kvinnan beskrivs som passivt offer. Hon arbetar inte med sex, säljer det inte ens...utan blir bara köpt. (citat fr arbetet). De ord som används i samband med en viss nyhet påverkar vilka ord läsaren sedan själv använder när han pratar om händelsen.

I sitt arbete har eleverna intervjuat tre journalister, tre sexsäljare, en socialarbetare från prostitutionsgrupp, en polis och en doktorand. (doktoranden är Susanne Dodillet, som nu i början av året kommer ut med boken "Är sex arbete... svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 70-talet). En av journalisterna bekräftar faktiskt min egen upplevelse av en del tidningsfolk. Han säger:

..att när han låtit sexsäljare som är nöjda med sin sitution komma till tals, har han fått kritik. Folk har kallat honom för en okritisk reporter. Både socialarbetare och kolleger på tidningen har kritiserat honom.

Det är väl den här rädslan för kritik som gör, att debatten inte är nyanserad i media. Därför anser jag att ett sådant här arbete är väldigt viktigt, om inte annat så för nya journalister.

Det tenderar att bli ett långt inlägg, så ska bara försöka att lite lätt återge syftet med socionomuppsatsen. Det här är en C-uppsats och elevena har här fokuserat på mötet. Mötet mellan aktören (sexsäljaren) och den verksamma (soialarbetaren). De har intervjuat fem sexsäljare och sex stycken som arbetar med prostitutionsfrågor bla från prostitutionsgrupperna i Malmö och Göteborg. För övrigt hänvisar de till annan litteratur och andra gjorda undersökningar.

Precis som alla andra som söker information om prostitution, har även dessa haft svårt att hitta aktuella undersökningar som är någorlunda nyanserat utförda. De hittade endast fyra där även våra röster finns med.

"Vägen ut" av Ulla-Carin Hedin och S-A Månsson (1998)

"Porr, Horor och Feminster" av Petra Östergren (2006)

"När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet" Niclas Olsson (2007)

"Mellan lögn och verklighet" Pye Jakobson (2008) Finns tyvärr inte på nätet.

Niclas Olson arbetar på prostitutionsgruppen i Malmö och är intiativtagare till  Fast/Kastprojektet, vilket även numer finns i Göteborg.

Författarna till uppsatsen vill belysa frågan från tre olika perspektiv, den som säljer sex, socialarbetaren och samhället.

Tyvärr tror jag, att många (om inte de flesta) socialarbetare tar på sig en makt och översittarattityd i mötet med behövande och ser personen som ett objekt. Lite lustigt i sammanhanget är att ev samma socialarbetare i nästa stund seriöst anser att alla våra kunder bara ser oss som objekt. Är det en spegling måntro? 

    Jag valde bild med tanke på den kommande stora högtiden, vi har framför oss. När många av oss nu i dagarna stressar runt för att hitta den perfekta julklappen till moster, faster och hennes syster, eller jagar extrapriser på Ica för att få julbordet att gå ihop ekonomiskt, så tänkte jag ägna ett inlägg här åt vårt grannland Norge.

Men innan, vill jag bara ge er en länk till Blogge, som jag precis klickade in mig hos. Jag har ingen aning om ifall det är grekiska eller latin han braverar med och det är helt oväsentligt. Bilderna säger allt. Jättefina bilder på barn. Den allra sista är tagen av Nan Goldin (förra årets Hasselbladsvinnare) och den bilden lade jag själv ut på en blogg för ungefär ett år sedan. Det dröjde inte lång stund förrän den var bortcensurerad. Idag kan vem som helst gå till Kulturhuset i Stockholm och se samma bild på hennes utställning. Blogges inlägg handlar alltså om censur och den omdebatterade skivan med ett naket barn på, för lääänge sedan.

Över till Norge. Där debatteras den nu förestående lagförändringen angående sexköp. I januari beräknas lagen träda i kraft och vi i Sverige är då inte längre ensamma med en fullständigt orimlig och ologisk lag, där vissa kvinnor och män plötsligt blir en diskriminerad grupp och ställs utanför samhället.

En del anser att det är ett hastverk och jag har också funderat över varför inte Norges regering kan invänta de utvärdringar som nu görs här. 2010 ska vår utvärdering vara klar, som då är den första och enda som gjorts sedan lagen trädde i kraft 1999. Visserligen är den här utvärderingens resultat bestämd från början utav justitieminister Ask, men om jag vore politiker skulle det nog ändå vara i mitt intresse att invänta den, innan jag införde en liknande lag. Speciellt då åsikterna om den går så vitt isär.

I svenska medier skrivs inte så mycket just nu om hur debatten i  Norge går. Antagligen är det där, som det är här hos oss. Vi som det berör har inte mycket att säga till om. Här är iallafall en artikel av en norsk sexsäljare. Aurora 20 år, studerande. För henne som för många av oss andra frivilliga sexsäljare är det en hobby vid sidan av studierna. Hon undrar vilken effekt den här lagen kommer att ha. När de inte ens har resurser till att hålla polishusen öppna, hur kan de då ha tid att ta sexköpande män?

I en annan artikel intervjuas  forskarna  Marianne Tveit og May-Len Skilbrei som har gjort en rapport  på uppdrag från Justisdepartementet. Lagen kommer att slå hårt mot kvinnor som säljer sex, säger de. Många som säljer sex på gatan är drogberoende och får genom sexsäljandet pengar till nya droger. När kunderna nu inte vågar visa sig på gatan då de plötsligt är kriminella, så måste kvinnorna skaffa sina pengar på annat sätt. De säger vidare, att några enstaka kanske slutar att köpa sex av rädsla för att bli tagna. Men de flesta kommer att fortsätta som vanligt.

Den sista artikeln från Norsk media. Där uttalar sig Venstres justispolitiske talsmann Odd Einar Dørum. Han hade velat att regeringen väntade med att tillsätta lagen. Han säger också, att det är viktigt att man pratar med dem det gäller innan man inför en sådan här lag.

 Høyres André Oktay Dahl tycker att lagen är ett hastverk. Han säger att, både justitieministern och alla Arbeiderpartiets representanter i justiskomiteen från början var emot lagen.

Frps Solveig Horne, säger att det kommer att bli värre för kvinnorna. De kommer att gå under jorden. Hon är också väldigt emot lagförslaget att sexköpsförbudet även ska gälla utomlands. Det har inte polisen resurser att följa upp, säger hon.

Ledaren av justiskomiteen  Aps Anne Marit Bjørnflaten, var från början motståndare av lagförslaget, men är i dag en varm anhängare och  hon fnyser av kritikerna.

Jag kan inte låta bli att få känslan av hyckleri bland Norges politiker, tyvärr. Först är man emot och sedan en varm anhängare. Vad händer bakom kulisserna? Hur mycket dravel har svenska företrädare försett dem med? Hur mycket spelar det politiska grupptrycket in? Tänker över huvudtaget någon av de som vill genomföra lagen, på de som det gäller och konsekvenserna som det för med sig? Vad tycker norska folket?

- Mitt parti står bakom lagen och jag böjer mig för det, men jag hade önskat att vi hade kunnat hantera det på ett annat sätt.

Så sa i en nordisk debatt,stortingsledamoten Inga Marte Thorkildsen från Socialistisk venstreparti.

Min undran är vem som egentligen vill ha samma ologiska lag som vi har? Det verkar som att flera bara viker sig av någon anledning. Mycket mysko. Sanningen lär vi väl aldrig få reda på. Att deras beslut kommer att drabba flera människor väldigt hårt, det rör dem tydligen inte i ryggen, så länge det räddar deras eget skinn.

Slutligen för er som undrar om forskningsrapporten "Prostitution i Norden". Det är väldigt tyst i media om den, men det kanske det nomalt är om sådana här projekt. Jag vet inte. Själv tycker jag att allmänheten ska få information om den och vad för resultat som kom fram. I vilket fall så kommer samtliga forskningsartiklar och resultat att vara sammnställda i jan 2009 och man kan då mot en avgift ta del av dem.

Vi kunde i veckan läsa hur vänsterpartiets Lena Olsson hakade på Norges förslag, att förbjuda sex även utomlands. Beatrice Ask tycker det är klart intressant och Tomas Bodström anser att det är ett naturligt steg att vi följer Norges förslag.

Frågan är vem det här förbudet ska gynna? Min åsikt är att en lag ska antingen vara till nytta för någon/något, eller förhindra något. Sverige har haft den här, enligt mig, ologiska lagen som kriminaliserar män som betalar för att ha sex med en annan person, sedan 1999. Den var om jag förstått rätt, en del av kvinnofridslagen, som i sin tur skulle hindra mäns våld mot kvinnor.  2005 blev den inskriven i brottsbalken.

Utgångspunkten för lagen var att varje människa ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och sin egen sexualitet. Men vad var målet?  Enligt den här lagen har varken köparen eller säljaren rätt att bestämma över sitt liv, sin kropp eller sitt eget sexliv.

Det är lätt att få uppfattningen, att målet för de som ville få igenom den här lagen, var att lägga skuld på mannen och skam på kvinnan. Bilden som månglades ut till allmänheten var och är tyvärr fortfarande den att ingen kvinna frivilligt väljer att ta betalt för sin njutning. Den här bilden är inte alls sann,vilket folket mer och mer börjar inse. Trots det så fortsätter politiker att vidmakthålla den här osanningen och till och med lobbyrerar runt om i världen med falska uppgifter om att lagen gjort nytta och att huvuddelen av svenska folket står bakom den. Varenda folkomröstning som de senaste åren gjorts i olika tidningar visar att 70-80 % är emot lagen. Men våra politiker gör allt för att försöka få andra länder att anamma den. Det enda land som, pga av invadering av afrikanska kvinnor som sålde sex på gatorna, beslutade sig för att följa vår lag är Norge. Stor Britannien valde att endast kriminalisera sexköp av ofrivilliga.

Det målet borde även Sverige ha haft när lagen infördes. Istället för att hindra människor som själv vill försörja sig, eller som bara vill få en guldkant i vardagen genom att då och då ta betalt för att älska med en annan person, så borde resurserna läggas på den organiserade människohandeln som leder till bla prostitution och sex mot sin vilja. Resurser bör också läggas på hjälp till de som av destruktivitet, missbruk eller ekonomiska svårigheter tvingar sig själva att sälja sex. Prostitution handlar inte heller bara om sexköp kvinna/man. Det finns kvinnor som köper sex av kvinnor och män som köper sex av män.

Helt klart lever inte sexförbudsivrarna i vår verklighet och jag har svårt att ta de senaste förslagen från främst kvinnor, på riktigt allvar. Både förslaget om skadestånd till oss sexsäljare och nu detta att förbjuda personer att köpa sex utomlands gränsar till dåliga aprilskämt. Det vore väl tokigt om utlänningar som kommer hit ska rätta sig efter våra lagar, men när vi åker utomlands så ska vi följa våra egna svenska lagar istället för landets vi åker till. Om andra länder resonerade enligt det här förslaget, så skulle tyskar, danskar, engelsmän etc kunna resa hit och idka betalsex för fulla muggar, så länge det sker med alla parters frivilliga medgivande.

Jag hoppas att våra politiker snart ska inse, att lagar inte kan bygga på några fåtal personers moral och tro och därtill även försöka få den moralen överförd till andra länder. Nog borde väl målet ändå vara, att förhindra att kvinnor och män blir skadade, kränkta, eller tvingade att utföra något mot sin vilja.

Här kan ni läsa andra som bloggat och tyckt till om saken.

  Visst rör det på sig då och då i den annars så sega och ensidiga prostitutionsdebatten. Det är mest två saker jag tänker på just för dagen. Tyvärr har jag inte så mycket tid att skriva något längre, mer analytiskt inlägg. Men eftersom det handlar om mig bla, så måste jag skriva ner lite hur jag ser på det hela.( Bilden är tagen av Nan Goldin.)

Det första är Gudrun Schymans, Claes Borgströms mfl spektakulära uttalande att våra kunder bör betala skadestånd till oss. På Newsmill har några icke kunniga personer skrivet en lätt förvirrad debattartikel. Det kan tolkas som att jag nu vill ironisera, men tyvärr är dessa personer inte det minsta insatta i hur jag och mina frivilliga kolleger handskas och ser på vår sysselsättning som sexsäljare.

När jag först läste vad de totat ihop,så visste jag inte om jag skulle ta det på allvar. Bara det att använda ordet "torsk"! Ser de då också måntro sexaktiva kvinnor som horor? Jag har läst det nu ett par gånger, utan att riktigt förstå vad de menar. Jag förstår att de anser oss som några offer, men hur har de tänkt sig det här i en förlängning? Har staten råd att gå in och betala vårt skadestånd, då kunden inte har möjlighet? När ska man anses som offer och få det här skadeståndet? Ska man anmäla själv att nu har jag haft sex mot ersättning, kan jag få mitt skadestånd nu? Måste det finnas vittnen som kan bestyrka att jag haft sex mot ersättning? Måste jag leka lite skådespelare och säga nej, fast jag menar ja?

Jag kan inte riktigt ta det på allvar. Men om så är fallet att det verkligen finns politiker som resonerar så här dumt, då är det skrämmande. Jag ser det mest som ett provokativt inlägg där meningen är att alltid reta upp någon. Personligen så nöjer jag mig gott med den ersättning, som mina betalande älskare ger mig, så något ev skadestånd utöver det, är inte aktuellt för min del. Louise Persson, som jag anser vara mer insatt och kunnig än både jag och Schyman mfl, har skrivit sin åsikt i frågan. Stort tack för det.

Det andra som gör mig lite förvirrad är det jag skrivit om i de senaste inläggen. Nämnligen forskningsrapporten " Prostitution i Norden". Kanske är jag för dålig på att surfa på nätet, men det verkar vara väldgt tyst i media om denna rapport. Det enda som skrivits är en kort notis att Jari i sin undersökning kunna påvisa att speciellt kvinnor även vill kriminalisera oss som säljer. Något som varken har ifrågasatts eller följts upp.

Under konferensen så anordnades en paneldebatt. Jag vet faktiskt inte om SANS var inbjudna. Jag skulle inte tro det iallafall, för då hade jag nog vetat. Däremot var den finska frivilligorganisationen Pro-tukipiste som arbetar för prostituerade närvarande.

Istället för att stödja prostituerade har de blivit ett ordningsproblem, menar Jaana Kauppinen, som är verksamhetsledare för organisationen. 
- När man talar om koppleri blir prostituerade ett objekt för att få tag på de kriminella. Tyvärr har det blivit så även när det gäller människohandel. Prostituerade blir ett objekt istället för människor man ska hjälpa.

Andra som deltog i debatten var bla den norska stortingsledamoten Inga Marte Thorkildsen från Socialistisk venstreparti. Hon säger sig vara emot lagen om kriminalisering av sexköp, som stortinget ska besluta om nu i november.

- Mitt parti står bakom lagen och jag böjer mig för det, men jag hade önskat att vi hade kunnat hantera det på ett annat sätt.
Anledningen till att den norska opinionen svängt kraftigt den senaste tiden för en kriminalisering är att en grupp nigerianska kvinnor kommit till Norge och varit både aktiva och synliga, menar Inga Marte Thorkildsen.

Norska kvinnoföreningen Ottar var också på plats. I mitt tycke inte vidare intelligent så säger de, att det inte alls är konstigt att vi prostituerade är emot lagen, eftersom vår försörjning då försvinner. Ja, kanske kan vi säga att de norska sexsäljarna precis som vi blivit, blir varslade. Tillhör man Ottar så kan man gör den jämförelsen. Nu är det ju långt ifrån alla sexsäljare som försörjer sig på endast sexköpare. Många har andra jobb. Å andra sidan om man nu vill ha postitutionen som enda inkomstkälla, så vad spelar det för roll om de tar betalt för sex, istället för att låta någon annan ta betalt för något annat som de utför och sedan ger dem en skälig ersättning för det i form av lön. Själv har jag aldrig fått någon skälig ersättning för det jobb jag utfört. Det får man inte av Landstinget.

Den svenska deltagaren var Sven-Axel Månsson.

- Det finns ett radikalt annorlunda sätt som inte handlar om att skuldbelägga prostituerade – det är att kriminalisera sexköp, säger Sven-Axel Månsson.

Det utalandet är nästan lika dumt som Schymans och kompani om skadestånd. Nu tenderar det här att iallafall bli ett långt inlägg och klockan tickar på, så jag ska inte uppehålla mig vid det uttalandet. Det som är förvirrande för mig, är varför det verkar vara så hemligt det här. Den här infomationen och länkarna är inget som jag hittat själv på nätet. Är det inte till för allmänhetens kännedom? När ska vi som det egentligen handlar om få säga vår mening?

   Eftersom jag nu läst hela rapporten "Prostitution i Norden", som jag skrev om i förra inlägget, så känner jag att jag vill dela med mig. Dela med mig dels av rapporten naturligtvis, men även lite av mina egna åsikter angående den.

Tyvärr har jag inte hittat själva underlaget till framförallt då Jaris forskning, vilket i mina ögon gör att den svenska studiens resultat fortfarande är delvist oklart.

Anledningen till den här forskningsrapporten är ett uppdrag från de nordiska jämställdhetsministrarna, för att se likheter och skillnader mellan de nordiska ländernas prostitutionspolitik. Ett syfte och uppdrag som jag helt ställer mig bakom och välkomnar. 11 nordiska forskare har medverkat och pojektledare har varit fil.dr. Charlotta Holmström och dr.polit May-Len Skilbrei. Tiden detta projekt pågått är ett år.

Studien innehåller tre olika syften.

1. att redogöra och diskutera förekomst och omfattning av prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Metoderna som använts har varierat bland forskarna för denna uppgift, vilket kanske kan bidra till att slutresultaten i mitt huvud, då inte blir helt enhetligt tillförlitligt. Bla saknas kunskap om män som säljer sex. För Sveriges del stod Charlotta Holmström för undersökningen och till största del samlade hon in uppgifterna från sociala myndigheter. Beräknad förekomst enligt hennes studie är 300 gatuprostituerade och 300 som annonserar på Internet. Hur många sextraffickingsfall som förekommer här vet hon inte, men gatuprostitutionen har minskat under de sista tio åren. Enligt mig ett resultat helt för att hylla sexköpslagen.

2. Forskarna ska beskriva rådande lagstiftning och varför den kom till, plus redogöra för vilka sociala insatser som görs och ideologin den vilar på. För Sveriges del bidrar Annelie Siring med sin rapport. Prostitution = mäns våld mot kvinnor är orsaken till vår lag. Det är en normativ lag. Hjälpande instanser är främst de kommunala prostitutionsgrupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Insatserna går ut på att hjälpa de som vill sluta sälja sex. Till skillnad mot Norge så handlar det hos oss inte om att stödja och hjälpa, utan få dem att sluta. 

3.Kartlägga och beskriva attityder om prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är här Jari kommer in. Jari Kuosmanen står för den här tredje och sista delstudien för Sveriges del. Till skillnad från de andra länderna som hämtat sina uppgifter från redan befintliga resultat, så har han gjort en egen undersökning. Han har sedan jämfört sitt resultat med andra studier i samma tema som gjorts 1999 och 2002 och konstaterar att stödet för kriminalisering av sexköp är konstant och högt. I sin egen studie nu till denna rapport, uppger han att 71 % vill behålla sexköpslagen. Men samtidigt, vilket är konstigt enligt mig, så visar den att allmänhetens tro på den svenska lagen är väldigt liten. Slutligen så uppger Jari att i hans studie vill 66 % av kvinnorna även kriminalisera säljarna.

Det var det här sista som media nappade på och gjorde som det viktigaste nästan i hela denna nordiska rapport. Ja, jag är inte förvånad längre. Men som jag skrev i förra inlägget, jag är förvånad över Jaris resultat. Jag kan tyvärr inte ta till mig tillförlitligheten i hans resultat förrän jag läst hans tillväagångssätt. Hur många intervjuade han tex. Hur ledande var frågorna osv.

Min önskan och förhoppning är att någon mer insatt än mig, ger respons på den här rapporten, då jag tror att politiker och andra lägger stor vikt vid den och den är ju onekligen intressant. Men intressant betyder inte alltid sant. Dessutom, som vanligt, så har vi som det berör inte haft minsta talan i den här undersökningen. Kanske borde vi inom SANS eller andra länders sexförbund protestera och/eller ha synpunkter? 

För er som vill läsa hela rapporten "Prostitution i Norden. "

   Ja, det går framåt. Här visar jag mig såsom jag ser ut till vardags. Sex, njutning och fokusering på välbefinnande bör, enligt mig, tillhöra var kvinnas vardag. Naturligtvis även var mans vardag, ja alla människor bör försöka fokusera på att må bra. Men gör vi det?

Jag tror att merparten faktiskt försöker, på ena eller andra sättet. Det är ju inte endast sex och dess njutning, som innebär välbefinnande. I ett förhållande, eller en relation är närhet, beröring, bekräftelse och trygghet det som utgör kittet för relationen. Sexet är kronan på verket, kan man säga. Är kittet dåligt, så blir oftast passionen och sexet också dåligt.

Nej, jag är inte ute och svamlar. Svamlar gör jag här och det var där jag först fick informationen i en kommentar. Ett TT meddelande, som även togs upp i TV-s nyheter i veckan om att en undersöking visar att majoriteten, främst kvinnor, vill att även sexsäljandet ska förbjudas. Som kvinna, tillika en kvinna som säljer sex, blir jag naturligtvis nyfiken på vad det hela handlar om. Men jag har inte förrän idag, haft tiden och möjligheten att söka information.

Som utsatt sexsäljare. Som en kvinna som inte följer samhällets normer och som tyvärr ses som ett hot av de kvinnor som i sina relationer inte kämpar för kittet, åker mitt adrinalin berg och dalbana och taggarna vänds per automatik utåt. Vad sjutton är det här? Vad menas? Var är förnuftet?

Min första spontana sökning gav ingenting. Blogge skrev om det och jag skummade bara igenom hans inlägg. Nu vet jag mer och min harmoni har lagts till rätta.

Om vi börjar med TT meddelandet. Svenskar vill förbjuda även sexsäljandet, vilket redan vid start visar sig vara fel. Det är framförallt kvinnor som vill det. Min teori är att det är just kvinnor som känner sig hotade pga att de själva vet med sig att de inte gör något för kittets hållbarhet. Anledningen till det, är en annan diskussion, men ändock viktig.

Vi fortsätter med avsändaren till meddelandet och dess mening med det. Jag har tidigare skrivit om att vår sexköpslag aldrig utvärderats, utan folk kör på i gamla ullstrumpor. Som vi väl alla vet så pågår en av regeringen beställd utvärdering, som tyvärrr är avgjord redan innan start. Se tidigare inlägg, för hittar inte just nu länkar till den. Förrutom den så har forskare i norden, dvs Sverige, Norge, Finland ingått i ett projekt Prostitutionen i Norden, som avslutades i juli och som  nu i helgen har haft en sammankomst där resultaten delgivits. Det är därifrån som meddelandet kommit.

Ännu har inte själva forkskningsrapporten kommit ut, så med visst fog, så undrar jag naturligtvis varför detta TT medelande var så viktigt. Vad har andra forskare kommit fram till? Är det här en del av den pågående manipulationen att få folk att tycka som etablissemanget? Kanske ser jag spöken som inte finns, men det är då naturligt för en kvinna i min situation.

Vem gjorde forskningen, var nästa punkt. Jari Kuosmanen, av finländsk härkomst, nu verksam vid Göteborgs universitet som tillsammans med bla Sven-Axel Månson forskar om kön, genus och sexualitet, visar sig vara den som står bakom den här undersökningen.

  Nu är faktiskt min åsikt om denna Jari, ganska positiv. Här är en arikel från 2001 i Aftonbladet. Jag tycker han visar empati, medkänsla och förståelse.  För er som befinner er i Göteborg och som vill se honom live, så medverkar han 12 november på universitetet i konferensecentrum Wallenberg kl. 13.30 -14.15 och pratar då om "Vem köper sex i Sverige och varför.

Trots min positiva inställning till forskningspersonen, så är jag ändå förundrad över de resultat han vill påskina sig ha funnit. Att så hög procent vill förbjuda sexköp och även förbjuda kvinnorna att sälja sex. Här ligger en hund begraven alla gånger. Måntro att han endast frågat kvinnor som han vet ger ett speciellt svar?. Jag vet inte. Jag hoppas få mer kött på benen, när hela forskningsrapporten är officiell, med källor och tillvägagångssätt. Tills dess, några ord till er kvinnor och andra som verkligen anser att vi som säljer sex, bör förbjudas att fortsätta göra det.

Vi är mitt uppe i en finanskris och med en arbetslöshet i stigande, där varslen duggar tätt. Sexköpslagen är ologisk och idiotisk som den är. När jag tidigare har skrivit om att prostitutionen försvinner inte bara för efterfrågan förbjuds, så menade jag naturligtvis inte att också tillgången skulle förbjudas.

Däremot är det önskvärt, enligt mig, att undersöka tillgångarna. Varför, När, Hur osv. Få kunskap, så att den allmänna bilden av en prostituerad som en slafsig kvinna på gatan med missbruksproblem byts ut till en verklig bild.

På den här bloggen visar jag min verkliga bild och det finns många, många fler. Alla av olika varianter. I en tid som nu, där tiderna är kärva och de kommer att förbli alltmer kärva, kan prostituitoon för en del vara enda livlinan. Men samtidigt viktigt att komma ihåg...alla som säljer sex gör det inte för att  de ekonomiskt sett måste.

Jag anser inte att en sexuell transaktion är något problem, när det sker mellan vuxna människor med sinnena i behåll. Problem blir det, när någon tvingas utföra något mot sin vilja. Det kan vara tvång från annan person, tvång av destruktivt tänkande eller tvång av yttre omständigheter tex fattigdom.

Att förbjuda löser inte något av ovanstående problem. Det tvärtom förvärrar. Är det logiskt och rätt att lägga pengar på att jaga män och kvinnor, som mot ersättning vill älska eller bara träffas? Jag anser inte det och enligt alla läsarundersökningar i media så har jag medhåll av över 70 %. Klart jag undrar vart Jaris siffror kommer ifrån.

Förflytta koncentrationen och satsa pengar och resurser på de som på något sätt blir skadade av prostitutionen. Fler förbud eller åtstramningar medverkar till att fler får lida i onödan och att den organiserade brottsligheten får härja fritt i de allt mer mörka kulisserna.

Jari är ju av Finländskt ursprung. Ta ett snack med kollegerna där. I Finland är sedan några år tillbaka frivillig prostitution tillåten, medan ofrivillig och tvingande är förbjudet. Ta reda på hur det har fallit ut.

Stolthet eller bitterhet från kvinnor som känner sig hotade av sexsäljare, är inget bra recept för att hindra eller minska ett problem. Så svälj stoltheten och ev bitterhet och börja se verkligheten.

   Ny månad och hösten har börjat krypa in i både kropp och sinne. Åtminstone på mig. Anledningen till att jag skriver nu, är varken att huvudet är fullt, eller att det hänt något revolutionerande i sexköpsdebatten. Jag orkar överhuvudtaget inte leta efter ev nya artiklar. Snubblar jag över någon, så gör jag.

Men jag läser bloggar när tiden medger och häromkvällen kikade jag in hos Blogge och läste att Petra Östergren har kommit ut med en ny bok. Jag vill naturligt puffa lite för den boken, så det är största anledningen till att jag präntar ner lite nytt här. Sedan skadar det väl inte hur som, att uppdatera även den här bloggen. Här kan man annars läsa mitt dagliga svammel om man vill.

Jag vet inte hur bekant Petra är för er som läser. En del känner säkert till henne. Feminist, författare, föreläsare, liberal i den humanistiska andan. Det där sista hittade jag på själv, för att jag tycker så. Med sin tidigare bok Porr, horor och feminister, satte hon fart på sexköpsdebatten och fick tyvärr ta emot en hel del hugg och slag från motståndarna. Jag är nog inte den enda sexsäljaren som var tacksam då, att någon kunde stå upp och försvara oss. Eftersom det då var och fortfarande är, så tabubelagt att sälja sex, kunde och kan inte vi själva agera öppet.

Hennes nya bok heter F-ordet och ges ut på Alfabeta bokförlag. I den här boken har hon bett olika människor att skriva om saker som berört dem. Abort, våldtäkt, pengar, mode och sex bla. På svt opinion läser jag, att hon med den här boken mest vill mana till efertanke och reflektion hos framförallt feminister som ser just sin syn som den enda rätta. Förhoppningsvis kommer den nog även att väcka upp till debatt.

Någon gång kanske jag själv får tiden, att skriva om och sammanställa den här bloggen till bokform, så att fler av de som vill, får möjlighet att se en annan sida av prostitutionen än Lilja for ever. Men troligtvis skulle inget förlag våga ge ut den, då frivilligt sex mot ersättning inte anses rumsrent...ännu.

Något annat som också borde tas upp mer till debatt är narkotikapolitiken. Jag är inte alls insatt i det, men reagerar naturligtvis över hur okunniga och oerfarna myndighetspersoner handskas med människors liv. Gå gärna in och läs Louise inlägg  om en specifik händelse.

Ett slag över munnen. Det fick alla seriösa män, som betalade sin sexpartner enligt en frivillig, gemensam överenskommelse, när de över en natt blev kriminella 1999.

Ett slag över munnen. Det fick också alla missbrukare, arbetslösa, lågavlönade, studenter som stärkte sin ekonomi genom att locka till sig män på gatan, när de plötsligt blev hänvisade till mörka, tomma gränder, då männen nu blev straffskyldiga.

Ett slag över munnen. Det fick även alla kvinnor, som lurades och tvingades till prostitution, då nu sexöparna tvingades till underjorden och drog sig för att anmäla misstänkt hallickverksamhet.

Ett slag över munnen. Det får samma kvinnor om deras situation uppdagas,när de upptäcker att ingen bryr sig om dras livsöden, utan de skickas tillbaka till utgångsläget.

Ett slag över munnen. Det får alla livsnjutande och sexbejakande kvinnor, som frvilligt valt att älska mot ersättning, då alla maktpersoner påstår att de ljuger.

Ett slag över munnen. Det fick sångerskan Frida för sin låt "Dunka mig gul och blå" då den av enkelspåriga personer feltolkades och till och med förbjöds i vissa radiokanaler.

Ett slag över munnen. Det fick också chefsredaktören för Vecko Revyn, av samma orsak som ovanstående,när hon publicerade en artikel om en sexsäljare.

Ett slag över munnen. Det fick nu Jessica och Cecilia efter deras blogginlägg " Jämställdheten kväver oss".

Även här tolkas texten utifrån den läsandes inre bild. Allt som inte stämmer med den bilden är fel. (se tid. inlägg). Enligt min egen inre bild, kan jag inte tolka det på annat sätt, än att de personer som utfrån en enda mening i inlägget...det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?...direkt associerar slaget över munnen till misshandel och då kvinnomisshandel, antagligen är låsta i sin egen föreställning. Precis på samma sätt som många är låsta i sin föreställning att ingen prostitution sker frivilligt.

Ska jag vara ärlig, så förstår jag inte själv riktigt hur ett försoningsknull ska kunna hjälpa en misshandlad kvinna. Men jag hakar inte upp mig på detta enda. Att försoningsknull, kan vara himla underbart, det tror jag de allra flesta kan hålla med om.

Naturligtvis blir vi alla då och då upprörda över saker vi ser, hör eller läser. Frågan vi då borde ställa oss är: Varför blir jag uprörd över just det här? Själv blir jag upprörd när människor och djur på något sätt kommer till skada, fysiskt eller psykiskt, speciellt om de skadas av en annan människa. Det behöver inte vara att någon ger en annan ett slag över munnen i ordets rätta betydelse. Det kan vara när någon av maktlystnad, eller av tro på sin egen förträfflighet trampar på en medmänniska för egen vinnings skull, eller för att komma i bättre dager.

Innan Nyamko skrev sitt inlägg, som är baserat endast utifrån hennes egen tolkning, som i sin tur beror på hennes inre bild, så borde hon ställt sig frågan: Vad menar dessa kvinnor egentligen? Varför tolkar jag texten som jag gör?

Detsamma gäller alla som kommenterat och till och med gått till personangrepp. Innan man ifrågasätter och fördömer bör man ha hela isberget för sin syn. Inte endast toppen av det. (se tid, inlägg).

Jag menar inte nu, att det är fel att ha åsikter. Tvärtom. Jag har det ju också. Men det här är inte bara vanliga åsikter, utan aggressiva påhopp. Det finns mycket som jag själv inte skulle vilja göra, men som tillfredställer andra. Så länge ingen kommer till skada, har jag inte rätt att fördöma dem bara för att deras syn strider mot min. Här är deras svarsinlägg.

Det är bra att det debatteras och rörs om. Här tas det för givet, att det handlar om att kvinnor vill ha lite mer våldsamma män eller åtminsone dominanta män. Men det är inte ovanligt, speciellt i det sexuella, att det är män som vill vara den undergivna. På någon lustig signal, så görs kvinnan fortfarande till den svaga. Till offer. Alla är vi olika, vilket vi alla också vet, men många vill inte tillåta att så är fallet. Det säger mycket om hur vårt samhälle är, när en sådan här text leder till sådan upprördhet. Sådan upprördhet,att det till och med tas upp i ett program som Debatt.

Jag tycker själv och har skrivit om det också någonstans, att jakten på jämlikhet har gått överstyr. Att många radikala feminister vill förminska mannen istället för att stå på samma nivå. Den biologiska skillnaden kan vi ju aldrig komma ifrån och jag själv föredrar en "riktig" man. En som är en "riktig" man för mig. Som är både hård och mjuk på samma gång. Som både kan styra mig och följa mig. Framförallt som respekterar mig och som själv kräver respekt.

Jag önskar ett mer öppet och ett mer tillåtande samhälle. Väldigt många håller igen och vågar inte visa sitt sanna jag, av rädsla för att som här, bli fördömd utav omgivningen. Inte många vill hamna utanför etablissemangets norm och acceptans.

Jag beundrar de som vågar.

Från den ena till den andra. Här hoppar jag mellan bloggarna. Ungefär som jag brukar hoppa mellan mina älskare. Svammelbloggen för intresserade finns här. Men nu ska jag försöka att inte svamla så mycket, utan vara fokuserad på det jag har för avsikt att skriva om. Nämligen uppsatsen som jag nämnde i förra inlägget.

Uppsatsen skrevs 2004 av Sara Lagerqvist och är en C-uppsats i sociologi. Det finns många intressanta uppsatser på nätet man kan ta del av, om man orkar och har tid att leta.

Den här uppsatsen bekräftade för mig, att jag inte är ensam om att uppleva sexsäljandet så som jag skrivit om det här på bloggen, i en del intervjuver och i vissa artiklar. Visserligen visste jag det även tidigare genom andra frivilliga eskorters uttalanden. Men här sattes ord på mina egna tankar och egna upplevelser och erfarenheter. Ord formulerade av någon annan och på ett annat sätt än jag kan göra.

Bara delar av rubriken...beskrivning av en del av den dolda prostitutionen... tilltalar mig. Dels det tillåtande - en del av- och dels att hon ser min och många andras verklighet som den dolda prostitutionen. Den öppna är då det som visar sig på toppen av isberget. Gatuprostitution, drogmissbruk, det som syns på ytan. Och det som syns på ytan formar människors syn och de skapar sig en bild utifrån det, utan att bry sig om vad resten av berget innehåller. Bilden de skapat är sanningen för dem.

Genom den här uppsatsen vill då Sara ta reda på vad som döljer sig under ytan och en del av det är då min och flera andras verklighet. Den verklighet som inte är trovärdig och inte finns, enligt svenska experter, politiker och förståsigpåare. Vår sexköpslag är beslutad utifrån den synliga delen av isberget. Samma erfarenhet gör Sara, då hon jämför svensk forskning och undersökning, mot andra länders. Prostitution betraktas genomgående i svensk forskning som ett samhällsproblem och inte som ett individproblem. Den svenska bilden av en prostituerad är en bild av ett offer, skriver hon.

Vänder man blicken utanför norden, hittar man en annan typ av forskning som ger en mer nyanserad bild, skriver hon vidare. Hon skriver också att  , i hög  utsträckning saknas den prostituerade kvinnans egen röst,både vad gäller svensk forskning och vad det gäller den allmänna debatten. När det gäller män som prostituerar sig, så behandlas de inte med samma misstro och skepticism som prostituerade kvinnor.

På något ställe citerar hon någon Yvonne Hirdman, som anser att män gör och kvinnor görs, vilket ju ger kvinnor en mer passiv roll. Det här, tycker jag stämmer bra in på politikernas syn på prostitution. Att göra oss till offer och kunderna till förövare som ska straffas.

På ett annat ställe citerar hon från ytterligare en undersökning eller forskning (Lundgren2001) där denna Lundgren säger att kvinnor ses som kön, medan männen ses som människor. Enligt mig kan det väl ligga lite sanning i det, med tanke på allt rabalder som då och då uppstår, när det gäller tidningar med lättklädda kvinnor, foton med det samma, musikvideos, reklam etc där lättklädda kvinnor förekommer. Sällan hörs samma skrik när det handlar om lättklädda män.

Precis som jag själv var inne på i ett tidigare inlägg här, där jag undrade var individen kom med i bilden, så anser även Sara, att det är nödvändigt i analysen av prostitution, att ha med både struktur perspektivet och individperspektivet. Båda perspektiven behövs eftersom individen alltid är en produkt av det samhälle den lever i, men samtidigt ett subjekt i sitt eget liv. Här jämför jag mitt eget resonemang, att de problem som finns inom prostitutonen ska ingå i hela biten inom socialpolitiken och att inte trassla in begrepp som tvång, våld och människohandel där det redan finns särskilda lagar och bestämmelser.

Bitar jag själv ofta betonar är, att respektera att andra kanske tycker annorlunda än du själv. Det här tar även Sara upp.

"I en kontext som hyllar trohet och tvåsamhet, är det rimligt att anta, att det för kvinnor generellt sett känns som något onaturligt att ha sex med främmande män på löpande band under en viss tid. Men utifrån detta kan vi inte automatiskt dra slutsatsen, att detta gäller alla kvinnor."

"I den svenska forskningen särskiljs prostitution från den normala sexualiteten och ses endast som destruktiv och sjuk".

Men vad är normalt och vad är onormalt? För inte alls länge sedan så var var det inte "normalt" att känna dragning till sitt eget kön. Homosexuella stämplades som sjuka. Idag är de "normala". Hur vet vi egentligen hur normala den stora allmänheten är i sina tankar? Det vi vet är att fler och fler vågar sätta ord på sina tankar och många går från tanke till handling. Vi läser ständigt om partnerbyten, trekanter, gruppsex, utesex,tillfälliga sexpartners, nyfikenhet på dominanslekar, fantasier till barnbilder mm mm. Jag själv anser inget vara fel eller onormalt, så länge ingen kommer till skada och när alla inblandade medverkar av egen fri vilja.

Sara intervjuade sex kvinnor, två svenska och fyra danska, som jobbade på klinik i Danmark. Hon skriver att ingen av kvinnorna verkade eftersträva det "normala", vilket hon anser är en viktig del i förståelsen av prostituion. Ingen av kvinnorna befinner sig i en sådan situation, där  ekonomiskt sett inga andra alternativ finns.  Där emot har prostitutionen möjliggjort att de kan syssla med det de verkligen vill, läsa de ämnen de vill och i den takt de vill, utöva konst, musik och liknande, som det kan vara svårt att överleva på.

Här menar de sig ha funnit en möjlighet att kunna ignorera marknadskrafterna och de krav som dessa för med sig. De menar att istället för att anpassa sig till en kvinnoroll, som ofta innebär dåligt betalt och där de riskerar att hamna i en underordnad position till en man via äktenskap och barn, så profiterar de istället på sexualiseringen med följd att de står friare än vad de annars skulle göra.

Precis det här känner jag också. Jag har ibland försökt få fram det, men vet inte om jag lyckats, eller om någon trott på mig. Tvärtemot vad våra politiker vill göra gällande, att prostitution hotar strävan till jämlikhet, så anser jag att den många gånger istället främjar jämlikheten.

En utav kvinnorna säger så här:

En kvinna kan klä upp sig och flirta, varigenom hon får omgivningens bekräftelse på att hennes sexualitet ”duger”, att hon har lyckats uppfylla samhällets krav på rätt sorts sexualitet.

 Män har inte den möjligheten. De kan onanera i ensamhet, men inte visa upp sin sexualitet. Det är väldigt svårt för en man att från omgivningen få bekräftat att han är ”manlig” i just ett sexuellt hänseende.

Det finns en sådan dubbelbottnad moral i vårt land. Jag tycker mig de senaste veckorna, ha fått bekräftat hur krasst vårt samhälle är och hur blåögt medborgarna köper allt de ser, hör eller läser. Alltså det som visas på ytan. Att ta reda på mer, få kunskap och förståelse, det orkar inte folk i dag. Alla har fullt upp med sig själva. Säger folk att det är si eller så, ja då är det väl så. Står det sedan också i tidningen, ja då måste det säkert vara så och bekräftas det sedan av en maktperson, ja då finns inget att tvivla på. Då har man sin åsikt klar, fast det egentligen inte är deras egen åsikt, för den orkar de inte gräva i.

Kanske undrar ni vad jag syftar på? Jag syftar i det stora hela på det mesta runt oss. Just det här, att vi gör oss en bild utifrån ytan på något, som sedan blir en sanning som kan vara väldig svår att rubba, bara för att vi inte tillåter oss att öppna upp och ta till oss insikter. Prostitution är bla en sådan företeelse.

Att ta betalt för att ge någon en stund av skön sex, eller att betala för att få en stund av skön sex är idag i Sverige inte accepterat av makten, media och de som är låsta i den gamla normen. Den här företeelsen passar inte in i den bild som de har om ett perfekt samhälle.

Men samtidigt oreras det stort om ökad jämlikhet, om kvinnans frigörelse mm. Samtidigt fördömer vissa feminister kärnfamiljen.

Samtidigt skriver media om utesex, som förekommit i alla tider. Nu kallas det för dogging och nu söker folk upp okända på internet. De bestämmer tid och plats och har sex med varandra utomhus, i bilar eller annat ställe där det finns risk att bli upptäckta. I mitt huvud är det här likvärdigt, eller kanske till och med farligare, än att som jag träffa okända män inne, på för mig trygg plats och med ett ömsesidigt avtal. När kommer förbudet mot utesex? När släcks chattsidor och kontaktsidor för dylikt ned?

När jag och andra kolleger försöker visa vår bild och vår verklighet, är det ingen som vill, vågar eller orkar bry sig. På sin höjd kan man få höra att man ljuger för kundernas skull, eller att man inte är representativ för det stora flertalet sexsäljare. Det vanligaste är annars ironi och förlöjligande och utestängning från debatten. Att inte bli tagen på allvar, eller inte lyssnad på, eller anklagad för att ljuga kan ta ner den starkaste.

Det är väldigt, väldigt svårt att få de som har sin bild klar, att förstå att det finns ganska många sådana som jag, som frivilligt valt att älska med olika män mot ersättning och njuta av det. Det finns många med annan erfarenhet också. De som tvingar sig mot sin vilja, som jag skrev om i förra inlägget. Tyvärr är det mycket lättare för gemene man och politiker att ta till sig det. Naturligtvis för att deras historia passar deras bild. De här som inte mår bra av sitt val, vill också gärna generalisera, genom att påstå att det finns nog ingen sexsäljare som gillar det de gör. Här kan jag ha en viss förståelse. Det är en önskan att få bekräftat, att så som de känner, känner säkert alla som säljer sex. Det blir liksom lite lättare då. Att inte vara ensam.

Inte heller jag vill ju vara ensam om min verklighet. Jag vet att jag inte är det, men som sagt, det är svårt för oinvigda att förstå. Jag hittade i en kommentar hos Isabella, en länk på en fyra år gammal C-uppsats. Nyfiken som jag är, läste jag den förstås. Den var intressant ur mitt perspektiv, på så sätt, att i den bekräftades en hel del av mina egna åsikter och erfarenheter. Mycket av det som jag skrivit här i bloggen, sedan jag startade den, återkommer i den här uppsatsen med andra ord, andra formuleringar och ett annat sätt att ha upplevt det på.

Tanken från början var att ägna det här inlägget åt den uppsatsen. Nu kom lite andra tankar i vägen, så jag återkommer med ett nytt inlägg med fokusering på gemensamma nämnare jag/uppsatsen.

 Jag känner att jag har lite mer att skriva. Det finns lite mer tankar och funderingar som gnager, stör och vill ut. Som jag skrev i det förra inlägget, prostitution är inte bara människohandel, tvång och offer. Allra helst så bör inte något likhetstecken dras alls mellan prostitution och människohandel, efersom mäniskohandel är ett fenomen för sig. Ett fenomen där människor kan utnyttjas till att ha sex mot sin vilja, städa för kaffepengar, anlitas av byggföretag, restauranger mfl,  utan de rättigheter som vanliga anställda har och till en undermålig ersättning. Ibland kanske ingen ersättning alls.

Via kommentar på Isabellas blogg informerades jag om en artikel i Östersundsposten, skriven av Per Hagwall och Hanna Wagenius (m/cuf)  angående en skärpning av straffet för sexöp. De är inne på samma linje som jag och skriver bla:

"Värt att notera i sammanhanget är att det i socialstyrelsens senaste rapport i ämnet, Kännedom om prostitution 2007, framkommer att andelen hallickar tycks ha ökat sedan sexköpslagen trädde i kraft. Det tyder på att även andelen traffickingoffer i sexbranschen har ökat sedan sexköpslagens införande. Man konstaterar också att det inte finns några som helst belägg för att prostitution i sig har minskat."

 Det behövs ju ingen större intelligens för att räkna ut att ju fler förbud, desto lättare för brottsorganisationer att verka ifred. Med förbud smygs och göms och mörkerläggs det, vilket är ypperligt för dessa brottslingar, men mer farofyllt för sexsäljarna. Här är det brottslingar som tjänar pengar på, enligt vår lag, andra brottslingar.

"Trafficking drivs knappast alls av efterfrågan på sexuella tjänster, desto mer av efterfrågan på en chans till ett bättre liv hos de som flyttar från sina hemländer. Ju mer vi tvingar prostitutionen under jorden, desto sämre villkor får dess utövare. Ju högre murar vi bygger, desto större vinster kommer människohandlare och människosmugglare att göra."

 Jag hoppas de bestämmande politikerna snart tar sitt förnuft till fånga. Man utrotar inte prostitutionen genom att höja straffet för, eller för att överhuvudtaget straffbelägga de män, som av någon orsak valt att betala för att få sex. Man utrotar inte heller människohandeln genom det. För att minska prostitutionen, måste man minska på de som säljer sex. Inte genom att förbjuda,utan genom att undersöka varför de valt att sälja sex.

Så länge politiker inte vågar erkänna sitt misstag och inte kan skilja på äpplen och päron, så förvärras situatonen framför ögonen på dem. Sluta upp att påstå att det handlar om makt och offer i all prostitution. I de flesta fallen är det männen som är offret. Om man ska räkna de kvinnor som mot sin egen vilja, men ändå frivilligt, säljer sex så är de offer för vår tids socialpolitik. Inte offer för någon sexköpares makt. Vi läser dagligen om folk som hamnar mellan stolarna i vårt sociala nätverk. Det finns fattiga även här i Sverige.

Istället för att lägga skulden på de män som köper sex, (det finns  undantag, men alla som jag träffat är helt vanliga, trevliga män) så bör man som jag tidigare skrivit informera och man bör göra undersökning och forskning på källan. Inget sexköp kan ske, om det inte finns något utbud. Jag tror ingen vet hur många procent som kan räknas in bland sådana som mig och mina kolleger,som helt frivilligt valt att vid sidan av vanligt jobb unnar sig lite sexuell njutnig, fast mot ersättning. Hur många som av sociala skäl är tvingade, men mår dåligt. Hur många som säljer sig för att få ihop till sitt missbruk. Hur många som har en tredje part som vill att de ska sälja sex.

Man kan inte bara göra det lätt för sig och klumpa ihop sakerna. Alla sexsäljare är si och alla sexköpare är så. Vi förbjuder köp så fixar det sig. Nähää, det gjorde visst inte det. Då höjer vi straffet, då måste det fixa sig. Vart kommer individen in i bilden?

Vem hjälper de sexsäljare som inte vill, men som känner sig tvingade pga omständigheterna? Vem hjälper missbrukarna. Nu mår inte alla missbrukare dåligt av att sälja sex. Precis som för mig, kan det kanske vara tvärtom. Man blir bekräftad, man har ett visst övertag, man får närhet, beröring som sätter igång mycket positivt i kroppen, man blir sexuellt tillfredsställd. Men de som inte vill?  Det finns prostitutionsenheter på vissa ställen i landet, men är de till för ALLA? Måste de som söker hjälp underställa sig, bli förminskade. Måste man ha andra problem, typ missbruk för att få adekvat hjälp?

Jag har ingen aning. Men jag börjar undra mer och mer hur den här hjälpen är, eftersom jag nu flera gånger har hört och läst om kvinnor som inte får den hjälp de vill ha.Bläddrar ni ner lite i det här inlägget av Frida, så hittar ni hennes erfarenhet. Vi har Bunny, vars blogg inte längre är kvar. Men genom sitt bloggande öppnades hennes ögon och hon insåg  att den enda hon lurade var sig själv. Hon berättade i sin blogg också om hur omöjligt det var att få hjälp. Man kan på sexforumet hos vissa som skriver där, se mellan raderna både avskyn för kunderna och avskyn till det de gör.  Härom dagen fann jag  denna blogg. 

Louise Eek var också en sådan, som gjorde det hon innerst inne inte ville Det tråkiga med henne och säkert flera liknande kvinnor, är att de är säkra på, att bara för det var så för dem, så är det så för ALLA. Men man kan inte generalisera. Så om hjälpen för de som mår dåligt, är att få ännu mer skuld och skam pålagt och att de är tvingade att göra någon form av bekännelse, så är det enligt mig ingen hjälp det handlar om.

 Men det viktiga är också , att hur mycket de än höjer straffet för sexköp, så hjälper det inte de sexsäljare som mår dåligt och som av olika orsaker ser sig tvingade att mot sin vilja få in pengar på det sättet.

Så man kan undra vad syftet med att ha straff för sexköp egentligen är? Det minskar inte antalet sexsäljare. Det minskar inte människohandeln. Det minskar inte missbruket. Sexköparna finns där, oavsett straff eller inte, så länge det finns ett utbud. Jag ser det inte helt osannolikt att de ökar i takt med att vår psykiska välfärd minskar.

Så politiker. Tänk om. Börja nysta i rätt ände istället. Låt människohandel vara människohandel, som ibland leder till oavlönat slavjobb, prostiution eller annat. Lägg tid och resurser på att bekämpa det. Låt den frivilliga prostitutionen vara just frivillig och lämna deras kunder ifred. Leta reda på och hjälp de som behöver hjälp, på ett sätt som passar dem. Sedan är information jätteviktig, främst bland de unga. Många unga mår sämre och sämre idag och det är lätt att hamna snett. Både för killar och tjejer. Det visar en studie gjort av två socialsekreterare i Göteborg.

  Jag har varit på väg nu ett bra tag, att uppdatera den här bloggen med ett nytt inlägg. Men varken tiden,orken, lusten eller inspirationen har varit med mig riktigt. Det krävs lite mer, att skriva här, än att ruttla ner mitt dagliga svammel på blogspot.

Jag har inte för avsikt att skriva om vad som ev publicerats i media, vad gäller sexköp. Som jag påpekat tidigare, så är det sällan något nytt som tas upp. Det är samma gamla argument som rullar, samma gamla forskning de hänvisar till osv. Istället tänkte jag som rubriken visar ägna lite funderingar åt sexköpare, oskulder och älskare.

Jag börjar med sexköpare. Dessa konstiga individer, som speciellt media vill famställa som just...konstiga. Det finns säkert sexköpare som är lite udda, likväl som det finns udda personer lite varstans. Men media gör oftast allt för att gå politikernas ärenden, genom att föra ut en bild av hur en typisk sexköpare är och beter sig. Även varför han beter sig så. (En sexköpare framställs ofta som en han) En bild som vi sexsäljare sällan känner igen. Antagligen för att de aldrig träffat vare sig en sexköpare eller en sexsäljare. Ändå vet de.

I debatten, hörs emellanåt röster, att sexköparna aldrig ger sig till känna. Att det alltid handlar om säljarna. Nu är det inte riktigt sant, för det har förekommit reportage där sexköparna fått ge sin syn på saken. Hittade just nu i skrivande stund bara en ett år gammal artikel från Aftonbladet och en dansk atikel. Men jag vet att andra sexköpare uttalat sig i artiklar. Med tanke på att sexköpare här i Sverige betraktas som brottslingar, så är det inte konstigt att deras röster inte hörs.

I veckan nu såg jag på ett forum en förfrågan från en teatergrupp, vars planer är att sätta upp en teater baserade på olika sexköpares berättelser. Det här är, enligt mig ett ypperligt sätt, att på ett kulturellt sätt få ut den SANNA bilden av sexköparen. Ni kommer säkerligen så småningom at kunna läsa mer om det här fram i höst. Jag tror och hoppas, att det här kommer att få folk att tänka till lite och kanske röra runt i debatten.

Över till oskulder. Det händer lite då och då att jag får förfrågan från någon man som vill ha hjälp med att bli av med sin oskuld. Nu är det inte riktigt min nich, men det beror lite på. Jag åsyftar nu inte de unga 17-20 åringarna som vill göra sin sexuella debut med en äldre kvinna. Något sådant faller mig inte alls i smaken. Överhuvudtaget så har jag, precis som faktiskt även många av mina kolleger, en övre gräns på de vi träffar.

Under våren nu, har påfallande många i 30-årsåldern och över, hört av sig till mig. Kanske är det fel att påstå, att det är vanligt att vara oskuld vid den åldern, men det är inte så väldig ovanligt heller. Själva tror de naturligtvis att de är ensamma om det.

Man vill gärna tro att det handlar om antingen väldigt blyga killar, eller väldigt osköna killar eller killar med någon form av handikapp. Men så är det inte alltid. Att jag tar upp det så här på min bogg, är just för att orsakerna att män väljer att betala för att få sex är så väldigt olika. Jag har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas.

För de flesta av de här killarna, handlar det egentligen om att ta steget och det är inte svårt att förstå, att det inte är lätt att ta det steget med en jämnårig, oftast mer erfaren kvinna. Överhuvudtaget kan det vara svårt att ens närma sig en kvinna. En kille som kom till mig, upplevde det som att det lyste oskuld lång väg om honom.

I sådana här fall, handlar det inte så mycket om min egen njutning. Det handlar inte heller så mycket om att killen får penetrera en kvinna, utan det handlar om killens egna tankar. Det finns, vilket de logiskt förstår, ingen som kan se på någon om han eller hon är oskulder. Det kan även vara svårt, om än till och med omöjligt, att för kvinnans del avgöra om mannen är oskuld. Osäkerhet kan bero på annat, fumlighet likaså.

Att i sådana här fall, förutom skammen att vara oskuld lägga till skulden att vid besök hos mig eller kollega, känna sig och som lagen är också vara en brottsling, är hårt. Troligtvis sitter det en hel del äldre oskulder runt om i vårt land som pga vår nuvarande lag kommer att dö som oskulder. Jag har bara fått positiv respons och mail från de som besökt mig i just dessa ärenden. Att själv veta, att man inte längre är oskuld kan få de sista blockeringarna att lossna av sig självt och de kan närma sig och inleda förhållanden med kvinnor, utan större besvär.

Slutligen lite om älskare. Jag träffar ju en hel del älskare. Älskare som betalar mig efter en gemensam överenskommelse. Det här är ett perfekt recept för mig. Det passar naturligtvis inte alla. Men hur många saker passar alla? Jag försökte tidigare att ha ett antal älskare med öppna kort, utan att ta betalt. Det fungerade inte, utan det blev mer och mer krav och svartsjuka, vilket fick både mig och de att må dåligt. Endast en enda, vill jag ännu inte ha. Kanske jag aldrig mer vill det. Det är inget jag vet något om just nu.

Då och då dimper det ner mail, från kvinnor som känner igen sig i det jag skrivit här. Kvinnor som lever som singlar och vill fortsätta vara fria, fastän de inte vill vara utan den sexuella njutningen. Det här är ju långt ifrån varken konstigt eller ovanligt.

Men hur gör man som kvinna? För vissa är det otänkbart att ta betalt, vilket också är helt förståeligt. De får ta med ett one night hem då och då, för att få sitt behov stillat och hoppas på att personen de tagit hem inte är någon efterhängsen typ.

Andra löser det genom att skaffa tillfälliga kontakter på nätet. En del går med i swingersklubbar och liknande. Sedan finns då de som gör som jag, men som kanske bara har fyra fem stycken som de träffar regelbundet. De här kvinnorna kan man säga är dolt prostituerade. De utger sig inte för att sälja sex och de annonserar inte på så sätt som jag och andra eskorter. Men de tar betalt precis som jag för att få njuta själva, utan krav.

Förutom singelkvinnor, finns en annan dold prostitution som aldrig nämns eller tas med i debatten. Det är de gifta kvinnorna, vars man antingen är mycket borta på jobb, eller som av någon anledning tappat intresset för sex. För att slippa onödiga komplikationer så skaffar de sig älskare som de tar en symbolisk summa av. Ibland med mannens medgivande, men troligtvis oftast i smyg.

Sex handlar ju som bekant inte alltid om kärlek. Jag vet inte hur jag själv skulle göra, om jag var kär i en man, som inte kunde ge mig det sexuella av någon orsak. Det finns för mig tre olika sätt. 1.avhålla mig sex, bli asexuell som det heter..mot min vilja och lust. 2. skaffa mig en älskare, med risk att göra honom illa, om han fick känslor för mig. 3. regelbundna träffar med älskare som betalar mig /alternativt att jag själv betalar.

Liknande situationer befinner sig också vissa sexköpare i. Av någon anledning är deras partner oförmögen att ha sex, men mannen har sin lust kvar och banden mellan dem är så pass starka att en skilsmässa inte ens finns i tanken.

Det är så absurt att straffbelägga dessa människor. Överhuvudtaget att straffbelägga en drift, en lust. Det är också absurt att alltid koppla ihop det här frivilliga köpandet och säljandet med människohandel och tvång. Med sunt förnuft borde alla inse att det är två helt skilda saker.

Ja även fast det är sommar och sol och grönska, så ploppar det upp en och annan tanke. En del försvinner, andra stannar kvar. Några är nya, vissa är gamla, men  i ny tappning. Det mesta häver jag ur mig på min svammelblogg, men en del kräver mer eftertanke och det är dessa funderingar som jag präntar ner på den här bloggen.

Isabella har, som säkert alla märkt, tagit en välförkänt bloggsemester. Nu säger min känsla mig, att för den skull har inte hennes tankar och funderingar tagit paus. Det är nog för henne som för mig, tankarna ploppar upp då och då. Trots att inget nytt skrivs på hennes blogg, så skrivs det desto mer i hennes kommentarer.

Nu kan man ju fråga sig varför jag väljer att spä på min frustration och irritation genom att gå in och ta del av dessa kommentarer. Jag frågar mig detsamma faktiskt, men det är väl nyfikenheten hur det hela ska avlöpa, antar jag. Det är framförallt två personer som skriver lååånga inlägg i kommentarerna. Det har nästan blivit en egen blogg med motsatta åsikter än vad både Isabella och jag har. Bara det är facinerande. Hur tänker människor egentligen? Två stycken som hela tiden bekräftar varandra (i någon annans blogg) och som ondgör sig inför varandra för att de negliseras för att de har motsatt åsikt än de flesta andra kommentatorerna.

Psykologiskt är det här väldigt intressant. Allting handlar om bekräftelse och tillhörighet, vilket det alltid gör hos människor och djur. Jodå, de drar in djur också i resonemanget. Det sociala bekräftelsebehovet tillhör ett av våra grundläggande behov. Ett annat är sexbehovet.

Gå gärna in och läs om ni har tid. Det här säger mycket om oss människor. På ett ställe blandar sig en annan kommentator sig i och direkt kommer ett svar att ..är du född idiot eller? Det lustiga är att det bara var omvänt. Han skrev ungefär samma sak som dessa två gjort om sexköp, men ändrade det bara till att gälla de själva. Så inskränkta är tyvärr vi människor, vi ser inte våra egna fel utan koncentrerar oss bara på hur andra beter sig, utan minsta uns till att ens vilja försöka förstå varför en del beter sig så eller tycker si. Det är väl därför världen ser ut som den gör.

Jg har aldrig, varken här eller någon annan stans, påstått att det är fel att tycka på något annat sätt än jag själv. Var och en har sin ryggsäck, sin moral och sina värderingar. Det som jag anser är åt helskotta fel, är att inte respektera de som inte tycker lika som en själv. Ännu mer fel är det, att med osanningar försöka få andra att anamma den åsikt man själv brinner för.  

När de som anser att sexköp är fel och uttalar det, så är det okej. När jag berättar om min verklighet, så är det fel. Min verklighet är totala motsatsen till vad många vill att folk ska tycka och då heter det att jag glamoriserar. Om några män (icke sexköpare) skulle hålla med mig, så direkt blir de förstås automatiskt mina kunder, eller någon annans.

Jag vet att det finns avarter inom prostitutionen, precis som det finns det i de flesta företeelser. Jag vet också att allt inte är fult och tvångsmässigt inom prostitution. Det sunda förnuftet säger att  påståenden som att ingen säljer sex frivilligt, är lögn. Ändå fortsätter det att malas på.

I SvD kunde man igår fredag läsa att kvinnoorganisationerna nu igen vill ha högre straff för sexköp och t.o.m en ny brottsrubricering..grovt sexköp, som då inkluderar köp av ofrivillig. För mig är det här både absurt och skrattretande, samtidigt som jag blir förbannad på att de fortfarande inte förstått att ingen enda sexköpare vill köpa våra kroppar.

Är det måntro någon strategi de kör med, just för att reta oss? Eller är de verkligen så dumma i huvudet? Jag skulle verkligen inte tveka en sekund för att träffa dessa kvinnor som vill höja straffen och som inte tror på mig och mina kolleger och som bara ser lilja 4ever framför sig. Inte ett möte för att argumentera, utan ett möte kvinnor emellan. Ett möte för samtal.

Både mitt vanliga jobb och min hobby går ut på samma sak. Att stilla ett behov. Att förbättra sitt välmående. Jag använder mig av olika sätt och olika kroppsdelar. När så könet kommer med i spelet, så blir det plötsligt tabubelagt, kriminellt och skamfyllt. Det finns ingen rim och reson i, att skuldbelägga de som betalar för sitt välmåeende då könet är med, men inte då det inte är med.

Ingen kommer till mig, varken i mitt vanliga jobb eller i min hobby och betalar mig för att ta något. Inte heller betalar de för att ge. De betalar för att få och det är jag, endast jag,som håller i rodret. Det är jag, endast jag, som känner in vad det är de behöver få och på vilket sätt de behöver få det. Det finurliga är och det som ingen motståndare vill förstå, är att när jag ger det jag tror och känner är rätt för just den personen, så får jag massor tillbaka. Ibland i form av en orgam, ibland i form av att få känna en kuk i mig, ibland i form av att vissa sympom försvinner, ibland i form av bekräftelsen att jag kände rätt, ibland i form av att någons problem försvinner mm.

Naturligtvis berättar de innan besöket, vad de är i mest behov av, så att jag mentalt kan ställa in mig på just det.

 Det här med grovt sexköp, är något jag inte kan förstå. Var är logiken? Att ha sex med varandra, två, tre ,fyra eller fler vuxna människor är inte förbjudet. Med eller utan kärlek och med eller utan ring på fingret. Kommer någon form av ersättning med i bilden, då är det förbjudet (om man inte är gift).

När jag pratar prostitution, så pratar jag om min verklighet och många av mina kollegers verklighet, alltså den frivilliga prostitutionen. Att ha sex med någon, med eller utan ersättning, som inte samtycker, klassas väl redan som våldtäkt? Varför ska man då krångla med ännu en lag? En lag som redan finns. Ibland undrar jag om dessa kvinnoorganisationer och radikalfeminster över huvudtaget tänker. Det enklaste vore att avkriminalisera sexköp som sker mellan två samtyckande vuxna och sedan använda de lagar som redan finns, där samtycke inte förekommer.

Att veta när det är samtycke eller inte, kan inte vara svårare här än i andra fall, så det är ingen ursäkt för att inte använda de lagar som redan finns. Det hela handlar om viljan. Vill man inte se sådana som mig och mina frivilliga kolleger så vill man inte. Då är det bättre att köra huvudet i sanden eller låtsas som att det regnar. Vi finns inte, vi syns inte. Glädjande nog så anser över 80% att fängelsestraff inte ska finnas vid sexköp.

Men med tanke på FRA-lagen så tas inte landets medborgares åsikter på allvar. Om något redan är bestämt inom riksdag och regering, då existerar inte demokratin längre. Iallafall inte just nu. Men jag vill tro på bättre tider. Jag hoppas ni gör det också.

Ja, tyvärr så föll tron ett snäpp redan efter en timma. Av en slump så fick jag nys på denna länk till politikerbloggen. KD-kvinnor vill ha bort hemsidor och dy på nätet, som stödjer sexköp eller uppviglar till sexköp. Jag kan väl snart lika gärna gå och dra något gammat över mig. Fast det gör jag inte. Tvärtom så vill jag dra något gammalt över dessa kvinnor. Att sexköp räknas till ett brott håller inte längre så många med om, så vi får se vem som drar längsta strået. Uppfriskande att läsa Dexions blogginlägg om saken. Det gör att jag inte känner mig så ensam.

Ena dagen läser man hur danskarna tagit sitt förnuft till fånga och avisar ett sexköpsförbud. Andra dagen läser man norska VG där debatten pågår för fullt. När jag läser vad politiker och andra tycker, så tar adrenaliet ganska så stora hopp då och då.

I den här artikeln tex finns en hel del lögner och egen tro och tyckande. Det är Kajsa Wahlberg vid rikspolisstyrelsen i Stockholm, som nyligen varit i Frankrike för att föra ut lögnerna. Till VG säger hon:

"att gatuprostiutionen är så gott som bortblåst"

"att sexhandeln totalt sett blivit mindre"

"att Sverige inte på långa vägar har så stora problem som Norge och Danmark, vilket dels beror på lagen men också på att poliikerna jobbar mot människohandel"

"att det hållits seminarier i flera olika länder..Ryssland, Spanien, Tyskland, England mm om filmen Lilja 4- ever"

"att alla politiker är positiva till lagen, men att alla tycker straffsatsen är för låg"

"att de flesta svenskar tycker lagen är bra"

"att det inte finns en enda sexsäljare, som inte på något sätt blivit utsatt för någon form av övergrepp"

Vart de gatuprostituerade tagit vägen nämns aldrig.Ingen hänvisning till någon undersökning eller forskning som visar att sexhandeln blivit mindre. Att blanda in sextrafficking och människohandel är ett typiskt trix för att få okunniga att ta avstånd. Det faller under egna lagar och har inget med prostitution att göra. Enligt de senaste årens röstningar i olika tidningar så visar över 70% vara emot sexköpslagen. Naturligtvis finns det åskilliga sexsäljare som aldrig blivit utsatta för övergrepp. Jag är ett exempel.

I måndags svarade Liv Jensen, ledare för procentret i Oslo, på folks frågor, i onsdags någon Anne Marit Bjørnflaten. Enligt den sistnämnda stödjer 85% av svenskarna lagen?? 

I fredags skulle justiteministern Knut Storberget (Ap) ha svarat på frågor, men pga skogsbrand så gick stafetten vidare till statssekretær Astri Aas-Hansen (Ap), som även hon tycks svälja allt vad de svenska förespråkarna säger, med hull och hår utan att någon utvärdering eller undersökning gjorts som kan bevisa sannngshalten.

Isabella Lund svarade också hon i fredags 13 juni, på folks frågor. Jag tycker hon ger raka, ärliga svar och det är glädjande att de även frågar en svensk prostituerad för att få balans i debatten. Här i Sverige efterfrågas aldrig åsikter från de som besitter de största erfarenheterna vad gäller sexöp. Norska sexsäljares intresseorganisation PION kämpar för sexsäljarna naturligtvis och säger precis som vi här, att man måste skilja på människohandel och prostitution.

Här är en videoinspelning med Isabella från hennes besök i Danmark, tidigare i år.

En norsk prostituerad uttalar sig i denna artikel. Varför politikerna vill ta sexkunderna kan ni läsa här. 

Än är inte lagen klubbad. Jag hoppas förstås att de till slut tar sitt förnuft till fånga, precis som danskarna. Chansen är tyvärr liten, men hoppet är stort.

Jag tyckte att det började bli på sin plats, så här i sommarvärmen, att uppdatera den här bloggen. Till skillnad från min andra blogg, som jag svamlar i så gott som dagligen, är den här numer lite vilande. Min dagliga blogg finns, sedan någon vecka här, (för er som vill läsa mer om och av mig) då bloggspace pga anmälan om stötande bilder, stängde ner den jag hade.

Det verkar som att sexköpsdebatten för tillfället ligger i träda. Kanske har den tagit sommaruppehåll? Kanske är den uttjatad, trots att ingenting egentligen ändrats? Kanske väntar den på den pågående utvärderingen, där direktiven redan är satta och resultatet  är så gott som klart innan den ens har börjat?

Själv anser jag inte, att sista ordet ännu är sagt. Enligt mig har inget relevant sagts överhuvudtaget av de som vill ha kvar förbudet till sexköp och t.o.m vill höja straffpåföljden för sexköparna. Det är bara hårdnackad vägran till att inte vilja se saken ur andra perspektiv och från andras synvinklar.

För oss som vill visa (utan att glamuorisera) att det faktiskt finns positiv och frivillig prostitution, är det som att prata med en vägg. Motståndarna väljer helt enkelt att endast tro på, vad de med negativa erfarenheter har att säga. Naturligtvis för att det passar deras syften. Men vi andra finns också och jag tror inte att vi är så väldigt få. Tvärtom så tror jag, att fördelningen svart/vitt är ganska jämbördig, med en gråskala där emellan. Son vanligt räknar jag inte in trafficking, då det inte hör till just prostitutionslagen, utan faller inom ramen för människohandel, människorov och våldtäkt.

Har ni läst mina tidigare inlägg, så har ni sett hur jag försökt att hitta ett enda vettigt och realistiskt argument för att förbjuda män att betala för en stunds njutning av en kvinna som frivilligt erbjuder honom det. Jag har ännu inte hittat något. Alla som följt sexköpsdebatten kan inte heller ha undgått att ha märkt, att döttrar, barnagan och A-kassan helt orelevant blandas in i argumenten.

Något annat som vi sexsäljare ofta får höra är: - Varför tar du betalt om du njuter så mycket av sex, som du säger?

Nu tycker inte jag, att det är något konstigt med, att samtidigt som jag blir sexuellt tillfredsställd också förstärker ekonomin, då det finns sexpartners som gärna betalar. Män, som precis som jag, inte vill ha krav och förhållande bara för att de (som alla) behöver närhet, beröring och sexuell stimulans och njutning.

Nu finns det ju även sexsäljare som försörjer sig på endast sin lust och sexdrift. Det tycker jag kan vara smart när man vet vad det handlar om och trivs och tycker om det man gör. Istället för att ha ett 9-5 jobb med krav från en arbetsgivare, så kan de tjäna det tredubbla på mycket mindre tid och ha ett väldigt mycket mer stressfritt liv och därmed må bättre. Opponerar man sig mot det, så är det enligt min åsikt troligt, att det då handlar om avundsjuka. Attityder börjar sakta men säkert att bli mer tillåtande och skatteverket öppnar upp nya möjligheter.

För att återgå till frågan, att det upplevs som fel eller dåligt, att tjäna pengar på något man tycker om, så kan man ju föra över det till vilket jobb som helst. En person som älskar att sjunga, vill säkert kunna försörja sig på det. Jag själv tex som skriver natt som dag, skulle inte ha något emot att försörja mig på det om det gick. Någon tycker om att husera bland grytor och kastruller och väljer kanhända att arbeta som kock. En annan tillbringar sin mesta tid i garaget mekandes med bilar. Han eller hon skulle nog inte ha något emot att även försörja sig på det osv osv.

Ibland händer det, kanske mest förr, att folk blev inkastade i något jobb eller yrke, fastän de inte alls ville hålla på med det och antagligen inte heller var lämpade för det. Yrken som gick i arv från far till son tex, eller varför inte ta vår tronföljd, som är ett ypperligt exempel. Av olika orsaker händer det även inom prostitutionen, att personer hamnar där fastän att de inte alls är lämpade. Alla som av någon anledning har gjort det, vet hur stora hinder som möter dem då de vill sluta. Helst ska de hjärntvättas och manipuleras, så att de kan säga de rätta orden, som förstärker motståndarnas hat mot sex, sexköp och sexköpare. Gör de inte det, så vägras de hjälp.  Vad lagen gör för nytta här, därom kan de lärde tvista hur länge som helst. 

Att flera, speciellt kvinnliga, politiker har någon viss aversion mot sex bekräftas ständigt, tycker jag. Kanske beror det på uppfostran, på miljön de växte upp i, på hur öppna föräldrarna var. Men det synes ofta som att de som inte ser på sex på samma sätt som de själva, de är nästintill avskyvärda och perversa. Jag vet egentligen inte om sådana personer är så väl lämpade att arbeta som just politiker. Hur många politiker är politiker för att de brinner för sitt ämne och för att de vill få ett samhälle där medborgarna har fysisk och psykisk hälsa?

Läs gärna tantrabloggs inlägg om den senaste politikerkvinnan som fick andnöd när jordbruksministern försökte förklara det ologiska i att förbjuda tidelag. Jag önskar att några fler ministrar 1999 hade förklarat det ologiska med ett sexkösförbud.  Aftonbladets artikel i samma ämne.

Avslutar med ett citat som en mycket nära och en mycket kär person i min omgivning, sa för en tid sedan. Med det citatet önskar jag er en skön och fin sommar. Njut av varje dag, vi vet aldrig när dagarna är slut.

"Kvinnor är inte maktlösa och offer för de som köper deras sexuella tjänster. Däremot är de maktlösa mot en orättvis värld, vilket de inte är ensamma om."

Att människan är en komplex varelse, vet vi. Att prostitution är komplext vet vi också. Ofta har människan väldigt svårt att förstå andra människors val, då de inte sammanfaller med ens eget tyckande. Det är sällan vi går till oss själva och ställer oss frågan: Varför tycker jag på det sättet?

När det som nu, gäller prostitution så läser och hör man ofta: "Det är inte normalt". "Ingen vettig människa köper sex". "Jag skulle aldrig göra så". Jag vet inte om jag någonsin har sett eller hört någon fundera över och fråga sig själv: "Varför skulle jag aldrig sälja/köpa sex"? "Varför tycker jag inte att det är normalt"?

Får man höra, som tex Bunny berättat på sin blogg, sedan barnsben, att du är ingenting värd, du duger bara till att knulla med, du ska använda det du sitter på, du är dum om du inte gör det och du är dum om du inte ställer upp, då blir det en sanning för personen.

Det kunde lika gärna handlat om något annat, tex ät inte mer nu, för då blir du tjock, du klarar aldrig av något som jag ber dig om, gå inte och dra i snoppen, ta på dig ett par trosor och spring inte omkring naken det är äckligt, du går inte ifrån bordet förrän tallriken är tom.

Sådana här, ofta upprepade påståenden under uppväxtåren, kan för vissa (inte alla) påverka vuxenlivet på olika sätt, som för personen ter sig sanna och normala. Att som barn bli utnyttjad, förödmjukad eller misshandlad på olika sätt, kan ofta (inte alltid) resultera i ett destruktivt handlingssätt som vuxen. Man känner sig inte värd någonting och man straffar sig själv genom att exempelvis svälta, skära sig, förnedra sig (tex i tv) eller prostituera sig. Även om ens intellekt förstår att det är tokigt och man inser att man mår dåligt av det man gör, så är det inpräntat i ens sinne och en sanning. Enligt många förståsigpåare, så är alla prostituerade destruktiva och skadade från barndomen.

Det är då för mig, ett hån mot dessa, att påstå det utan att samtidigt erbjuda dem hjälp. Idag finns ingen sådan hjälp. KAST och FAST är det närmaste i den vägen. Mig veterligen finns inte ens förslag på sådan hjälp. Man förstärker istället den redan befintliga skulden och skammen hos dessa personer, så de måste straffa sig än mer. För att få dessa sinnen att inse,att deras sanning inte stämmer krävs långvarig terapi.

Av olika orsaker kan man också utveckla tvångshandlingar. Man måste bara räkna blommorna på tapeten. Man måste äta tomt på tallriken. Man måste tvätta händerna precis tio gånger. Man måste onanera vart man än är och vad man än gör. Man måste ha sex med så många som möjligt. Man måste blotta sitt kön.

Det här tvånget är oerhört starkt och omöjligt att stå emot. Här krävs också långvarig terapi.

För mig är det ett hån mot dessa personer då förståsigpåare generaliserar och kallar alla sexköpare för sexmissbrukare och säljare kanske för nymfomaner.

Man kan också av olika orsaker ha blivit bemött med en tillåtande attityd i barndomen. Där lust, fantasi och nyfikenhet fått flöda fritt. Ändå kan de ibland få lust, bara för att de vill, att räkna blomorna på tapeten, att gå omkring nakna och visa sitt kön, att onanera, att ha sex utan ersättning eller ha sex med/mot ersättning.

För mig är det ett hån mot dessa, när förståsigpåare vill göra även dem till destruktiva och till missbrukare.

Som sagt, människan är komplex, prostitution är komplext. Jag anser att det överhuvudtaget inte är försvarbart att generalisera. Det är ett enkelt sätt för de bestämmande att dra alla över en kam. Att sopa ev problem under mattan.

För mig ter det sig väldigt märkligt att stjälpa istället för att hjälpa de utsatta, som behöver hjälp. Det är för mig oansvarigt att skuld och skambelägga en stor del av svenska folket. Det är också för mig skrämmande, att omgivningen, våra medmänniskor, numer är både blinda och döva och inte har tid eller lust, att uppmärksamma någon som mår dåligt. Lika skrämmande är det, att psykiatrin inte tillåts få de pengar, resurser och kunskap som krävs. Här är pengar viktigt?

Att de personer som kommit en bit med sina insikter, som är en bit på väg i sitt läkande, gärna lägger skulden på andra och generaliserar är, anser jag, ett naturligt beteende. Ett slags försvar, som många gånger behövs för att komma vidare. Stöttar man det försvaret, som tyvärr många prostitutionsmotståndare och terapeuter gör, så blir även det en sanning för personen. Går man emot försvaret, så kan man ödelägga en hel del av det personen redan byggt upp i sitt inre. Det kan lätt bli kaos i sinnet och man tar tillbaka sin gamla sanning och är tillbaka på ruta ett.

Att inte rekommendera andra, att göra något som man själv mår eller mått dåligt av, är en självklarhet. Självklart är det också att inte rekommendera något som man vet att andra mår dåligt av. Men valet kan man inte göra åt andra. Det finns inget som säger, att andra skulle må dåligt av att klättra i berg, prata inför en stor skara människor, utföra dominanta rollspel eller diska på restaurang, bara för att jag skulle må dåligt av det.

Att omprogrammera sitt inre tar tid och det är bara man själv som kan göra den resan. Stöttning och någons neutrala syn är nödvändigt. Någon som visar vägar, man inte ens visste fanns. Men valet av väg är det bara man själv som kan göra och man måste tillåta sig att gå vilse, innan man hittar den rätta vägen. Alltså den som är rätt för en själv. Ingen varken kan eller ska bestämma över någon annan vuxen person.

Tillägg 12 maj: När jag så här dagen efter, läser igenom inlägget , så kan det tolkas som, att har man obehagliga uppleveser från barndomen och börjar sälja sex, så beror det valet på dessa upplevelser. Så behöver det naturligtvis inte alltid vara, även om det kan vara troligt. Man kan ha varit med om både övergrepp och annat, men ändå välja att sälja sex, just för att man trivs med det och tycker om sex. Alltså utan att det är en destruktiv handling, som man i längden mår dåligt av.

Likaså kan man naturligtvis välja att sälja sex och upptäcka att det här är inte bra för mig. Det här far jag illa av. Trots att barndomen varit både tillåtande, öppen och kärleksfull. Jag vet inte, men i det fallet kan jag tänka mig, att det är lättare att sluta, än om orsaken beror på saker i ens ryggsäck som spökar.

Dags för nya tankar igen. De tar aldrig semester, tar aldrig slut. Ibland simmar de lugnt och stilla omkring i hjärnkontoret, utan något större väsen, men så alltimellanåt så kommer en våg och rycker upp dem till ytan igen. När det är stiltje här så hoppas jag, att ni istället tar del av mitt dagliga svammel på bloggspace.

Igår 3 maj, var det pressfrihetens dag. Vi svenskar har många specifika dagar och jag är inte anhängare av någon, då jag anser att det behövs mer än en dag om året för att uppmärksamma en viss fråga.

Pressfrihetens dag är instiftad av FN 1991 och firas den 3 maj varje år som en påminnelse om värdet av yttrande- och pressfrihet och den avsaknad av dessa friheter som ännu finns på många håll i världen.

 I Aftonbladet kunde man läsa att  i Kina hotar man med arrestering för att tysta jornalister och att tusentals bloggar har släckts ned.”Kina kanske inte längre är en regelrätt kommuniststat. Men det är utan tvekan en totalitär diktatur. Avvikande åsikter är lika ovälkomna i dag som för 28 år sedan, " säger Harry Wo, som forskar om det kinesiska  fängelsesystemet.

”De som har makt kan avskeda, arrestera, fängsla, utvisa eller i hemlighet avrätta journalister"  står det vidare. Ja, huruvida det stämmer eller ej, vet jag inte. Men att censuren är större i Kina än hos oss håller jag iallafall för troligt. Ändå finns det även i vårt demokratiska land mediajättar som inte tillåter artiklar om de inte är politiskt korrekta. Det är bra att Kinas censur mm uppmärksammas, men ibland önskar jag att fokus läggs på vår närmaste omgivning. Vårt eget land.

Jag kan räkna upp flera tillfällen, då press och yttrandefriheten inte gällt här i Sverige. Går man längre tillbaka så är Bordellhärvan 1977, ett typiskt exempel. Journalisten Peter Bratt avslöjade och publicerade i DN , hur politiker köpte sex, vilket då inte var förbjudet. Vad som egentligen hände i kulisserna efter avslöjandet vet man nog inte riktigt . Men dagen därpå bad DN om ursäkt, gav Geijer ett stort skadestånd och avskedade Bratt.                                                

  14 år senare fick SvD ut hemligstämplat material och publicerade denna artikel.

Samma tidning DN, bojkottade eskorten Isabella Lund, så sent som förra året.

Östgöta Correspondenten tar inte in artiklar som är positiva till sexköp.

Bloggar stängs ner även här (spec på Aftonbladet) om deras åsikter avviker från det politiskt korrekta.

Jag känner till tidningar där journalister gjort utförliga reportage bla om Försäkringskassans agerande, men där artikeln sedan aldrig blivit publicerad.

Samma sak händer ganska ofta, då vi sexsäljare blir kontaktade av journalister. Reportaget är okej, men det måste då ändras om i våra svar så att det faller tidningen på läppen. Jag har mött på en del frustrerande journalister, som inte kan göra annat än lyda sin chef. Det är inre konstigt då, att vi sällan vill uttala oss i intervjuer.

Jag känner till statliga organisationer, där det läggs munkavle på de anställda och hot om reprissalier ifall de har en avvikande åsikt än styrelsen. Mycket troligt förekommer samma även inom de politiska väggarna.

Vi har en justitieminister, som inför vittnen tydliggjort att prostituerade inte har rätt till yttrandefriheten.

Så visst ska vi värna om press och yttrandefriheten. Både i Kina, men framförallt hos oss själva.

Nu hoppar jag käckt över till en annan slags frihet. Nämligen sexfriheten. Eller friheten att få ha sex. Även friheten att få bestämma över sin egen kropp och friheten att få bestämma över sitt eget liv. För mig och för många andra är det självklara friheter. Men inte för svenska staten. Trots att även det står i FN-s stadgar och har så gjort i 60 år i år. På regeringens hemsida kan man läsa:

I andra kapitlet i Regeringsformen, Sveriges grundlag, förbjuds lagstiftning som missgynnar någon på grund av kön om inte lagstiftningen utgör ett led i strävandena att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

 Sexköpslagen missgynnar enligt mig både män och kvinnor. Den tar ifrån oss våra rättigheter att själva få bestämma hur vi vill ha sex och med vem vi vill ha sex. Den här lagen strävar inte efter att uppnå jämställdhet. Tvärtom så förstärker den bara bilden av kvinnor som värnlösa offer, som inte vet sitt eget bästa. Den förstärker också bilden av mannen, som den stora stygga vargen, den förstärker patriarkatet i samhället. Den diskriminerar och bestraffar en stor grupp av de svenska medborgarna.

Jag förvånas ständigt över att ett förbud mot frivilligt sex, överhuvudtaget kunde komma till stånd. För även fast det är sex mot eller för betalning, så är det oftast frivilligt. När det inte är frivilligt, då är det andra lagar som träder in. Mycket skrämmande är det att en nyligen gjord undersökning, visar att attityden i samhället är att lägga skulden vid våldtäkt på offret. Offret är ju i stort sett alltid en kvinna, när det gäller våldtäkt. Det är lite omvända roller, kan man säga.

Vid prostitution, då kvinnan medvetet gör sig sexig och lockande, där läggs skulden på mannen,på köparen.

Vid våldtäkt,då kvinnans klädsel och beteende inte är till för att locka till sig sex, där läggs skulden på kvinnan. Hon får skylla sig själv.

Man kan inte komma åt det påtvingade sexet, genom att förbjuda det frivilliga. För det måste väl vara det som var grundtanken? Att hjälpa de som blir våldtagna eller tvingade till prostitution, genom att straffa de som utfört våldet eller kränkningen. Men det fungerar ju inte i ett demokratiskt land att straffa alla. Alla är ju inte tvingade, fastän vissa gärna vill påskina det.

Visst finns det sexsäljare som tvingar sig själva och lurar sig själva. Men valet säljaren gör, är i vilket fall ett eget val, oavsett om det är ett tidigare trauma som triggar igång en tvångshandling. Rätta vägen att gå för att komma tillrätta med det ev traumat, är inte att straffa de män eller kvinnor som blir lurade att tro att det handlar om uppriktig frivillighet.

Då skulle vi logiskt sett även förbjuda knivar för de som skär sig, speglar för anorektiker, utrota alla spindlar för de med spindelfobi, inrätta utegångsförbud för att hindra våld och mord, som ofta begås utav inre tvångshandling.

 En bättre väg, anser jag, är att bearbeta orsaken till traumat. Men det har tyvärr inte psykiatrin varken lust eller tid med och omgivningen har nog med sitt och blundar för andras problem.

I vårt demokratiska, frisinnade och sexvänliga lilla land (sagt med stor ironi) är vi de enda i hela Europa som istället väljer att bestraffa ALLA de som frivilligt väljer att betala för sin njutning, i tron att INGEN säljer sex helt av egen vilja och att  ALLA som säljer sex bär på traumatiska minnen.  Det är Sveriges tolkning på den fria viljan.

Det är inte konstigare att ta betalt för att ge och ta njutning, eller bara för att ge, som för vilken deal som helst. Ställer du upp för mig, så ställer jag upp för dig.

Fixar du maten, så går jag ut med hunden.

Byter du mina däck, så bjuder jag på middag på lördag.

Tar du hand om disken, så får du mysa med mig ikväll.

Du får ligga med mig hela veckan, om du beställer resan i morgon.

Du får en timmes njutning med mig, om du betalar x antal kronor.

Klart att jag tillbringar natten med dig, om du lovar att jag får jobbet.

Jag lovar vad som helst, bara du kommer in i mig NU.

Ger du mig si och så mycket, så ska jag göra det skönt för dig.

Jag tar hand om dina ungar, om du ser till mina nästa vecka.

Jag stryker dina skjortor, bara du ger mig en orgasm NU.

Två påståenden av dessa är förbjudna handlingar, som kan resultera i fängelse. Ni ser nog vilka. Enligt de allra flesta sexköpsmotståndares sätt att se, så utnyttjar de som betalar för sex och samvaro, den som erbjuder det. De tycker antagligen så, för att det är en intim tjänst som vi vill ha betalt för.

Men borde det inte vara vi säljare som bedömer huruvida vi utnyttjas eller inte? Anser ni, att vi inte är tillräckligt kapabla och inte tillräckligt friska i sinnet, än att vi måste ha förmyndare som för vår talan? Hur ska man tolka de mänskliga rättigheterna här? Vem kränker vem egentligen?

Frivilligt sex där alla medverkande parter har gett sitt tillåtande, kan aldrig förbjudas. Då får vi i såfall anamma muslimernas sed. Undvika att fresta och hetsa lystna sinnen, genom att klä in kvinnorna från topp till tå och hålla dem inomhus helst, så de inte själva sätter sina sinnen i brand vid åsynen av andra män. Är det dit vi vill komma?

Nej, det är det nog ingen som vill. Alla vill känna sig fria. Fria att bestämma över sin egen kropp, sitt eget liv. Inte på bekostnad av andra och inte genom att tvinga eller skada andra. Inte genom negationer som sexköpsmotståndare gärna befattar sig med. Det spelar ingen roll vad du säger till mig,för jag bryr mig inte om det ändå. Ifrågasätt inte vad jag säger, för du vet inte ditt eget bästa.

Utan genom solidaritet och empati. Ställer du upp för mig, så ställer jag upp för dig. Le mot mig, så ler jag mot dig. Älska din nästa såsom dig själv.

                       Släpp kärleken loss- det är vår.

Varför jag började fundera över makt och pengar, pengar och makt, minns jag faktiskt inte nu.  Men troligtvis var det något jag läste angående sexkunder och prostitution och tankarna mal på fortfarande. Det verkar tyvärr vara den mest vedertagna orsaken till anledningen att vilja motverka sexköp, att mannen genom att betala för sex samtidigt utövar någon sorts makt över kvinnan och därmed utnyttjar henne och gör henne till ett offer. Genom att förbjuda prostitution, så hjälper man kvinnan och främjar jämställdheten.

Man tar i debatten inte så mycket hänsyn till att även män säljer sex. Jag kan hålla med om att andelen män som säljer sex till kvinnor utgör en minoritet. Jag vet inte om det förhåller sig så, men jag kan tänka mig det. Däremot finns ett ganska stort antal män som säljer sex till andra män. Det vet även prostitutionsmotståndarna, för det har visat sig i diverse undersökningar. Ändå är det bara den sexsäljande kvinnan som utnyttjas, enligt alla de som försvarar lagen och vill skärpa den.

Alla vet vi ju, att dessa kvinnor och män som utnyttjas finns. Jag vet att även de finns, som inte alls känner sig utnyttjade. Ändå fortsätter de som ivrar för sexköpsförbud, att vidhålla att ALLA som BETALAR för sex har ett maktövertag och därmed är den sexsäljande personen i underläge.

Okej, jag respekterar de som har det tänket. Det får stå för dem. MEN jag protesterar när dessa vill få det till en sanning som gäller för alla. Om det vore på det viset, så skulle ju alla som betalar för en tjänst, ha makt över den som säljer tjänsten. Vill jag anlita och betala någon för att putsa mina fönster nu i vår, så har jag alltså makt över den personen i och med att jag betalar för den tjänsten. Fönsterputsaren utnyttjas av mig.

Jag ska snart besikta min bil. Men innan betalar jag en person för att kolla eventuella brister. Jag skulle då ha makt över den personen och utnyttja dennes erfarenhet i och med att jag betalade.

Ska man gå efter prostitutonsmotståndarnas tänk, så är du en utnyttjare så fort du betalar för tex massage, fotvård, städning, terapi mm. Du borde buras in ett år, för du har ingen aning om ifall tjänsten utförs frivilligt eller om det är under ekonomiskt tvång eller tvång från A-kassa, eller försäkringskassa. Hur vet man det? Hur vet man om en sexuell tjänst är frivillig? Precis som det finns tex telefonförsäljare, som hatar att jaga tillräckligt antal sålda abonnemang, men som ändå tvingar sig att le och vara vänlig mot sina kunder, så finns det sexsäljare som gör detsamma. Ändå är det ett frivilligt val.

Varför är det skillnad på det ekonomiska tvånget från staten och från andras tvång? Jag menar nu inte, vilket jag tror att alla förstår, att någon ska tvinga någon annan att sälja sex. Allt som sker mot någons vilja, ska bestraffas eller iallafall hindras, anser jag. Ingen ska tvingas till något mot sin egen vilja. Ändå sker det dagligen, dag efter dag, efter dag, med statens vetskap och statens piska på sig. Samtidigt säger de som håller i denna piska, att allt kan du betala för och allt kan du sälja UTOM sexuella tjänster.

Så fort du köper en sexuell tjänst, så hamnar du automatiskt i en maktställning och när du säljer en sexuell tjänst blir du automatiskt ett offer. Köp och sälj vad som helst, det är bara vid sexuella tjänster som detta träder in. Knulla så många du vill  och när du vill. Maktpositionen inträder endast då du betalar för det.

Tycker du att det här låter rimligt? Okej, då finns det säkert någon förklaring till att du tycker så. Frågan är, om det är så pass rimligt, att det ska föranleda ett förbud för att betala för sex? Att strafflägga de som betalar för en full legitim tjänst som erbjuds dem...är det rimligt?

Jag tycker att argumentet, att köpt sex tyder på makt, är helt befängt. Säkerligen kan det vara så i enskilda fall, men ingen av mina kunder har påvisat att det stämmer. Vänder man på steken, som en av mina kolleger gjorde, så kan man säga, att prostitution är ett sätt att befria sig från vanliga maktförhållanden. I klarspråk innebär det för mig, att jag är fri att sätta mina egna tider, fri att göra det jag själv vill och fri att göra det på det sätt som passar mig bäst.

Makt existerar inte. Bara maktmissbruk.