Ja, nu är det på riktigt. Nu är det slutbloggat på Expressen. Jag har fört över de flesta inläggen till  BLOGGPLATSEN  och det är där ni hittar ev nya inlägg om och när något intressant händer i debatten. Aktuellt nu är ju Pride och det ska jag skriva lite om nu innan jag kryper i säng.

Så oavsett om bloggportalen på Expressen läggs ner (som det fortfarande kommer upp meddelande om) eller inte, så blir det inget mer här. Svammelbloggen  fortsätter naturligtvis som vanligt.

Vad sjutton styr jag med, kan man undra. Eller vad styr Expressen med?. Bloggen är kvar och inga problem med att skriva nytt inlägg. Nu har jag precis skrivit av mig på min dagliga svammelblogg.  Men då ämnet är så viktigt så skriver jag ett inlägg även här. Det kommer ju att föras över till bloggplatsen vid tillfälle ändå, där jag nu undan för undan för över inläggen från denna blogg för att spara. Men det tar sin tid.

Unga som säljer sex.  Ren kopiering blir det från svammelbloggen.

Och när jag nu har bestämt det så kan jag fortsätta skriva om barn/ungdomar som på något sätt mår dåligt och inte uppmärksammas. Jag länkar för tredje gången nu till den här researchbloggen. Jag har svårt att släppa det här, eftersom det här också är något jag ifrågasatt massor av gånger och själv sett med egna ögon när jag hade företaget. Jag kom aldrig i kontakt med ungdomar under 18 år, men många historier fick jag höra och flera duster hade jag med diverse myndigheter och psykvård. Totalt lönlöst. Som att prata med en vägg. Bestämmelser och regler sattes av högre ort och det var alltid, alltid pengarna som styrde.

Jag tycker det är så bra att det debatteras och tas upp som det gör just nu. Visst kan man i vissa stycken eller inlägg få uppfattningen att det mest handlar om redan utsatta individer/barn. Men sanningen är inte alltid så och det är ju det som är det allra viktigaste...att se sin medmänniska, ge förtroende och tillit och framförallt tid, och på så sätt få veta orsaken till det som stör harmonin i den personens liv. Ska jag hårddra det väldigt så slänger man idag ut unga, vilsna (alla tonåringar är på något sätt vilsna), kanske redan utsatta till vargarna. När vargen fått tag i sitt byte så håvar man in, straffar vargen och dumförklarar personen. Enligt mig ska även de som slänger ut straffas. Några spridda citat från bloggen:

"Jag får många mejl från unga som bara får medicin mot sin ångest. Medicinen fyller säkert sin funktion, men de efterlyser någon att prata med."  
Det här gäller inte bara unga, utan överlag. Min anmärkning.

"Jeremy, 24, berättar att han fick kontakt med män på nätet från åttonde klass. "Jag tror att jag bara ville bli sedd och uppskattad då." Han åkte in på psykakuten efter självmordsförsök och fick medicin. Flera år senare hamnade han av en slump på en ungdomsmottagning.

"Jag hade tur. Jag träffade en person där som förstod att allt inte stod rätt till. Hon frågade mig om jag behövde prata med någon, och det gjorde jag ju.""

"Andra som skriver till mig har aldrig mött någon som sett igenom fasaden och vågat fråga. Inte träffat någon som varit beredd att lyssna."

""Mitt hjärta slog dubbelslag i bröstet när jag läste artikeln om unga som säljer sex. Jag har nämligen varit en av dem och jag trodde fram till i dag att jag var ensam, skriver en 20-årig tjej.""

"Många vittnar om gapet som uppstår när man fyller 18 år, där upphör kontakten med BUP och i stället hänvisas ungdomarna till vuxenpsykiatrin.

– Om det är svårt att få hjälp på BUP är det ännu svårare för de som fyllt 18, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri."

"– När de går på BUP får de hjälp att avsluta skärandet, eller sluta med droger, men de få inte hjälp med sitt grundproblem, säger hon."
Hur jäkla svårt kan det vara? Då är det ändå så kallad proffessionell personal med långvarig utbildning. Det här är så vanligt så man tror inte det är sant. Man botar symptomen men inte orsaken. Tänk om man skulle göra så med en fysisk sjukdom?

"Många som skriver till mig berättar att de kommer från "vanliga" familjer, med mamma, pappa, hund och fredagsmys. Men det är så klart inte sanningen för alla."
Det finns ingen sanning för alla. Det är som i prostitutionsdebatten. Man kan inte säga att så här är det. För så är det kanske bara för en del och helt annorlunda för andra. Var och en har sin historia och det är den historien som är viktig.

"– Nästan alla som kommer till oss har sökt hjälp på andra ställen tidigare. Många upplever att de träffat någon som inte lyssnar eller inte tar dem på allvar."
Sagt av psykolog på Rädda Barnen. Som sedan av någon anledning tillägger:

"Jag tror att de flesta vuxna som möter de här barnen och deras föräldrar lyssnar, så det kanske handlar om att de inte känner sig förstådda."
Tror man det så bör man kanske ändra sitt agerande som psykolog och terapeut. Kanhända gå i egen terapi för att få bort sitt eget "skräp". Tyvärr tror inte jag att det är så idag. Att psykologer måste rensa sitt inre och se omgivningen utan sina egna fördomar. Men det borde ingå i utbildningen.

Ni kanske inte tycker att det här är det minsta intressant. Men det är banne mig det viktigaste i hela prostitutionsfrågan. Sextrafficking är också viktigt, fast det ingår inte i sexköpslagen. Nu har vi haft den här jäkla lagen i tolv år och det ser fortfarande ut så här. Så återigen kommer min fråga. Vad är syftet med denna morallag? Att hjälpa sexarbetare som mår dåligt borde ha högsta prioritet. Med hjälp menar jag då förstås inte svar som....först och främst måste du sluta sälja sex, annars kan vi inte hjälpa dig. Högsta prioritet i dagsläget är att få in pengar till staten via böter från de som åkt fast för köp och sedan förstöra deras liv. Då kan man slå sig för bröstet och sova gott om natten.

Viktigt i sammanhanget är naturligtvis, som jag skrev förut, att se var individ för sig. Det finns 18-20 åringar som säljer sex och trivs med det. Men för de som inte trivs och vill ha hjälp men inte vet hur, finns inget. En del avböjer hjälp, men man kan inte avböja något som man aldrig blivit erbjuden. Jag hoppas verkligen att socialstyrelsens  utbildningsrapporter kommer till användning och att de så småningom gör skillnad.

Herregud vad jag skriver. Det här borde egentligen ligga på Expressenbloggen, som egentligen inte borde finnas längre. Ja jag har visserligen inte kollat på några dagar.

Kom på en annan sak så här i sluttampen. Jag var inne på båda sexforumen tidigare idag. Ställen jag hoppas att myndigheter och andra som vill hjälpa utsatta också tittar in på. Där finns både de som slängs ut och vargarna. Plus andra också naturligtvis. Läste iallafall idag att någon 16-åring annonserade på en sida. Hur lätt vore det inte för de som vill hjälpa att ha koll även bland annonssidorna. I samma tråd skrev sedan någon att det här i mitt län tydligen fanns flera stycken minderåriga.

Jag googlade sidan, som jag inte vill länka till här för det är tydligen en riktig skitsida. Den börjar iallafall på a och slutar på s. Nu kunde jag inte hitta någon annons av minderårig, så förhoppningsvis är den borttagen. Jag tror inte heller det kan vara så lätt för ansvariga att veta åldern om de inte skriver ut den. Jag fann en del annonser där det stod "jag är xx år". Om det har stått 16 där vill jag vara osagt.

Tyvärr finns det ju en hel del "vargar" som sitter på lur för att hitta ett passande byte. Och ett passande byte är man om man är ung, naiv,sårbar och bekräftelsebehövd. Inte alltid förstår nog dessa tjejer och killar vad de ger sig in i. Att det som från början är kul och spännande kan sluta som något helt annat. Det är bla sådant som det behöver pratas om i skolorna på lämpligast sexundervisningen. Japp, nu fick jag in det också. 

Ni som inte läser svammelbloggen, men vill veta min åsikt i nya sexundervisningen kan läsa detta inlägg.

HEJ

Expressen lägger ner sin bloggportal 8 Juni -011.

Jag har laddat ner alla inläggen till datorn och kommer undan för undan i mån av tid att lägga in vissa av dem på Bloggplatsen. Den nya bloggen kommer att fylla samma syfte som den här. Vid behov och när något intressant eller viktigt händer inom prostitutionsdebatten så uppdaterar jag alltså med nytt inlägg.

                        Den nya bloggen hittar ni här. 

       Nu har jag väntat tillräckligt på att komma in på min dagliga svammelblogg. Men det är tydligen något fel där så jag får utnyttja den här bloggen istället. Eftersom jag har annat styr för mig resten av dagen och sedan åker bort i helgen och inte kan skriva igen förrän måndag, vill jag förstås att mina läsare ska ha det vanliga fredagsinlägget.

Jag ska försöka att inte bli så långrandig och inte så privat svamlig, eftersom den här bloggen inte är en sådan blogg. Jag tänkte bara koncentrera mig på en enda sak. Nämnligen mina funderingar kring gårdagens regeringsbeslut om höjt maxstraff för sexköp, från det tidigare 6 månader till nu ett år, som träder i kraft 1 juli i år. Att det skulle klubbas igenom visste väl alla, så det var ingen överraskning. Det som överraskar, åtminstone mig, är att förslaget kommer från den av flera, kritiserade, statliga utvärdering, som Anna Skarhed presenterade förra året.

Nu är jag lekman och vet inte vad som är kutym inom politiken. Men normalt bör väl ett bemötande göras av kritiken. Även om det är en statligt, beställd och från början bestämd utvärdering. För mig är det att sätta sig över andra, att som gjorts bara nonchalera. Utvärderingen är ingen riktig utvärdering, utan ett hopkok av redan befintliga rapporter och undersökningar och vissa felaktiga siffror har konstaterats. Ändå utgör den underlag till en lagändring. Det gör mig lätt fundersam. Vad det måntro tanken redan från början?

På riksdagens hemsida kan man läsa gårdagens debatt ord för ord. Förutom  straffskärpningen, så diskuterades det bla också om sexköp utomlands skulle vara förbjudet där de inte var överens alls, plus en del annat angående sexköp.

Genomgående så hänvisades till utvärderingen, som alltså inte är med sanningen helt överensstämmande. Alla var rörande eniga om att lagen har en normerande effekt och att enligt utvärderingen majoriteten av befolkningen ställer sig bakom. Nu var och är det inte några aktuella siffror. Andra undersökningar som media gjort visar det helt motsatta.

Eniga var de även i att lagen avskräcker män ( alltid män) att köpa sex. Men plötsligt kommer ett uttalande från Caroline Szyber (kd) ..."Sexköpslagen är i grunden väldigt bra. Men vi har också sett att den varken avskräcker tillräckligt mycket eller används tillräckligt mycket."  

Alla verkar så angelägna att få spy ut sin avsky mot sexköp så ibland blev det lite motsägelsefullt. Gå gärna in och läs och bilda er egen uppfattning. Jag kan väl säga att jag är glad att jag inte var där *ler*.

Men jag är glad att Fredrik Federley var där. När de andra spytt ur sig sin avsky och deklarerat hur duktiga och moraliska de själva är, så sa han sin syn på det hela. Tvärs emot alla övriga. Det ska han ha en stor, stor eloge för. Det är modigt, anser jag. 

" Man säger att det man egentligen vill komma åt är ett moraliskt ställningstagande. Det handlar om att kammaren och riksdagen säger: På detta sätt får människor inte ha samlag och på detta sätt får människor inte ha sex med varandra men på alla andra sätt. Det är ju inte så att talare efter talare har utgått från sexarbetarens perspektiv. Hade man gjort det hade man sagt: Vi kräver rätten för sexarbetare att organisera sig. Vi vill se till att de får möjlighet till pension, att de får möjlighet att betala skatt och att de, som alla andra, får tillgång till sociala trygghetssystem. 

     Jag vill bara tydliggöra ytterligare några saker. Det är lika bra att passa på *ler* när prostitutionsfrågan nu väcker  allmänhetens intresse igen och många har synpunkter och åsikter.

Bilden föreställer mig på ett hotellrum i höstas. Kanske många nu tror att det handlar om ett sexmöte, med tanke på klädseln bla. Men jag får göra er som tänkte i de banorna besvikna. Allt i min värld handlar inte om sex och att få män att betala för ett knull. Här träffar jag en väldigt trevlig kvinnlig person angående ett speciellt projekt, som jag medverkade i helt utan ersättning. Men det var lika roligt som ett sexmöte hade varit.

Anledningen till dels den här bloggen som jag startade 2006 och som numera egentligen är avslutad och dels att jag började engagera mig i prostitutionsdebatten är det stora avståndet som skiljer prostitutionsmotståndarna från verkligheten. Det avståndet har inte minskat, utan det känns fortfarande som att vi inte riktigt pratar samma språk.

Bara för att jag försvarar min rätt att ha sex mot ersättning och mina kunders rätt att betala för en skön stund, så betyder inte det att jag inte bryr mig om de som far illa, eller att jag negliserar människohandel och sextrafficking. Vore det sextrafficking som diskussionen handlade om och om sextrafficking vore synonymt med prostitution, ja,då vore jag också motståndare.

Men som de flesta borde känna till idag, så är inte fallet så. Människohandel som leder till prostitution så kallad sextrafficking är en sak och prostitution över lag är en annan sak. Det är bara de rabiata fanatikerna som med alla medel försöker att manipulera folk till att tro att allt är samma sak och att sexköpslagen därför är viktig. 

Sexköpslagen i nuvarande utforming behövs inte för att komma åt människohandel och hallickar. Här träder andra befintliga lagar in, så sexköpslagen har inget syfte alls i de fallen. Men tyvärr försöker man slå i folk att det förhåller sig så. Enda gångerna sexköpslagen kan träda i kraft oberoende andra lagar, är när sex i samtycke byts mot ersättning. Och det är det, jag i första hand vänder mig starkt emot. Som en följd av att sex i samtycke som byts mot ersättning är ett brott,  följer även koppleridelen in. Den som gör att jag tex kan bli vräkt då min hyresvärd enligt lagen gör sig skyldig till koppleri.

I gårdagens " Veckans Brott" berättade Paulina sin historia. Hur hon blev bekant med en man genom internet, kände sympati (antar jag ) men också hur hon vid första mötet kände ett slags hot. Deras så kallade förhållande gick sedan ut på att han skaffade kunder som utnyttjade Paulina. Pengarna tog han själv hand om. I tio år ( om jag minns rätt) pågick det här utan att Paulina gjorde något åt saken. Inte förrän hon blev gravid anmälde hon honom.

Det här är inte vanlig prostitution. Det är jätteviktigt att poängtera skillnaden mellan Paulina och tex mig. Den här mannen blev inte dömd utifrån sexköpslagen. Här handlar det om sexuellt övergrepp, våld, hot och tvång. Sådant här förekommer tyvärr. Det verkar också bli allt vanligare att även frivilliga sexsäljare väljer att ha en "beskyddare". Orsakerna till det kan man diskutera. De är säkert många. Men en från början snäll beskyddare kan efter en tid bli mindre snäll och då är sexsäljaren i en situation hon inte vill vara i. Då handlar det inte längre om sexsäljarens egna vilja alltid.

Precis som Paulina sa i programmet så är en sexsäljare, oavsett frivillig eller inte, dömd från start och det kan vi nog tacka etablissemanget för som vill hålla kvar och även förstärka den attityden. Skam och skuld gör det väldigt svårt för utsatta att våga berätta. Lägg därtill till det förödmjukande bemötande som många blir utsatta för, utav myndigheter och prostitutionscentra som är till för att hjälpa. Jag har träffat personer som verkligen är offer för dessa myndigheter. Det är således inget jag hittar på.

Andra saker som prostitutionsmotståndare försöker manipulera med är utelämnande av fakta och att de tar stöd av undersökningar baserade på statistik, gjord på icke korrekt sätt. Det är inte svårt att få 89 % som vill lämna prostitutionen, om man frågar ett ( okänt )antal gatuprostituterade. Vägrar man sedan i vissa fall att redogöra för hur undersökningen är gjord, då kan jag inte se den som seriös och något som våra politiker ska hänvisa till som en sanning. Men hur många "vanliga" människor kan se igenom det här? 

Utelämnande av fakta kan exempelvis vara att endast koncentrera sig på kvinnliga sexsäljare. Det finns undersökningar som visar att andelen unga män som säljer sex är större än andelen kvinnor. Men det näms i stort sett aldrig av prostitutionsmotståndarna. Anledningen är naturligtvis att de inte ser män som offer. Män ska och kan bara vara förövare. 

Ni som vill veta undersökningen kan antingen googla vilket går snabbast, eller scrolla i bloggen här. Jag orkar inte ta mig tid själv nu att gör det. 

Om vi glömmer ersättningen en stund och bara tänker oss det sexuella. Då har vi de som frivilligt har sex med en enda, med två, med flera, med kända, med okända, ute, inne, av kärlek, bara av åtrå, ofta, sällan, tillsammans i grupp, nyktra, onyktra osv.

Där finns även de som har ofrivilligt sex, som alltså har sex fastän de egentligen inte vill. Det kan vara för att ställa upp, för att muta, av medlidande, av hot, av löfte om något och av tvång ( övergrepp och våldtäkt.

Vid sex mot och för en ersättning förekommer också olika varianter. Men då är det plötsligt viktigt att göra all sex som sker mot eller för en ersättning till något fult, alternativt något brottsligt. Var finns logiken i det?

Alla som är emot prostitution måste öppna ögonen, ta bort skygglapparna och se hela bilden för att en rättvis debatt överhuvudtaget ska bli möjlig.

Jag är inget undantag som vissa vill ha det till. Kanske är de frivilliga sexsäljarna i majoritet. Det är det ingen som vet och ingen som är emot prostitution vill veta det. Varför då?

Två läsvärda länkar av andra sexsäljare. Den ena berättar hurhon blivit av med sina barn. Den andra hur viktigt det är att kunderna är observanta vid mötemed en sexsäljare. Vi är nog många som undrar hur Paulinas kunder egentligen var funtade. Bara det att lämna över pengarna till en man??

Mitt eget inlägg om Brås rapport om människohandel som har några år på nacken.

Nu är ni som vill fortsätta läsa mina tankar välkomna till min dagliga svammelblogg.

Med anledning av min replik igår  på Schymans mfl artikel i Svd 9/4 att prostituerade ska ses som brottsoffer, så skriver jag ett par inlägg  på denna blogg igen. Min svammelblogg noteras inte alltid varken på knuff eller twingly, så därför hoppar jag tillbaka till Expressenbloggen en stund. Men det är ingen garanti ändå att den här twinglylänkas, då jag är sexsäljare.

Det är väldigt glädjande, tycker jag, att båda dessa artiklar väckt en sådan reaktion och sådant intresse hos läsarna. Jag tackar för de många kommentarer som skrivits. Jag har skummat igenom dem och noterat att väldigt många resonerar som jag, men naturligtvis finns flera olika åsikter, precis som det ska vara. Jag respekterar de som tar avstånd från prostitution därför att det helt enkelt inte känns rätt just för dem. Men vissa tror jag, har åsikter som kan förknippas med okunskap eller som bara vill tycka något för att vara lite politisk korrekta,eller som av någon orsak vill lobba för sexköpslagen. 

Hur som helst får jag nog se mig i skyn efter en nyanserad debatt, där man skiljer äpplen från päron och där man försöker hitta lösningar på eventuella problem inom prostitutionen. Någon har även helt hakat upp sig på trafficking och nämner det i var och varannan kommentar.

Istället för att ta tid och energi på att bemöta tyckandet på plats så ger jag min syn här på några av åsikterna.

Ingen tvingar mig att bli brottsoffer, skriver en del. Läser man första artikeln av Schyman och Co så står redan i rubriken Prostituerade är brottsoffer. Vidare  "Riksdagen bör förtydliga att alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet, vilket skulle ge dem rätt till skadestånd." Observera det bestämda påpekandet är, istället för tex kan vara. 

Men visst, ingen tvingar mig att sälja sex. Men i ett demokratiskt land som vårt, anser jag mig ha rätt att själv få bestämma över mitt liv, min kropp och min sexualitet. Utan att riskera repressentalier som exempelvis att bli vräkt, eller bli utsatt för nedvärderande och kränkande behandling av myndigheter och prostitutionsorganisationer. Att sälja sex är inget brott. 

Jag snuvar staten på pengar. Ett vanligt argument från prostitutionsmotståndarna. Jag kan förstå att det kan sticka i ögonen på en del, men svartjobb förekommer i de flesta brancher. Inte ens politiker vet vi går fria i det fallet. Nu är detta även ett okunskapsargument. Googlar man lite innan man delger en sådan synpunkt hittar man både domar i fallet och vad skatteverket säger.

Alla är skyldiga att skatta, även prostituerade, men vi får inte göra det. Däremot har staten rätt att ta allt ändå, om olyckan vore framme. Alternativet vore att ljuga och hitta på en annan tjänsteutövning för att på så sätt få ta del av de sociala förmånerna och få skatta och göra rätt för sig. Men det vore, anser jag, att lägga sig och acceptera en ologisk lag.

Jag ser bara till mig själv, kunde jag läsa i någon kommentar. Att jag inte bryr mig om alla de som far illa, som blir tvingade och som mår dåligt. Inget kan egentligen vara mer fel. Det är bara att scrolla i bloggen här så hittar ni  flera inlägg där jag just tar upp sådana saker. Även i boken jag gav ut förra året "Att Sälja Sex" tar jag upp det. Men ibland är det så lätt att tro och tycka utan att bry sig om att skaffa bakgrundsinfo.

Jag kan ha lösa one night stands, anser en del, istället för att ta betalt. Ja visst kunde jag ha det, om jag vore en sådan person som föredrog det. Om man är intresserad av debatten och vill påverka i något håll, så bör man, precis som i förra punkten, ha lite på fötter innan man uttalar sig om något. Det är bara att googla greta garbo eller linnea edvardsdotter, så hittar man nog en hel del och där går även att finna varför jag valt att ha betalande älskare. Personligen skulle jag nämnligen känna mig otroligt mycket mer "svampig" om jag sprang ute några gånger i veckan och drog hem okända bara för att få ett knull. Så går det inte ens till i min sexsäljarutövning. Där är nykterhet ett krav och just jag vill ha en slags relation med småprat och småhångel innan man kommer till skott. Men det viktiga är att det inte alltid handlar om penetrering alls.  

Det är bara män, sexköpare och sexsäljare som är emot sexköpslagen, såg jag någon ha synpunkter om. Det påståendet vill jag bestämt dementera. Det finns politiker ( Federley, Hanna Wagenius, Per Hagwall, för att länka till några, fler finns. ), författare, åklagare, jornalister, forskare, historiker mfl. Plus massor av bloggare av båda könen som aldrig vare sig sålt eller köpt sex. 

Jämföra prostitution med narkotika, är det också några som gör. Jag har som jag nämnde inte lusläst varenda kommentar, så jag kan ha missat syftet med den jämförelsen. Om det är själva lagen, där det i ena fallet är tillåtet att sälja, men inte i det andra, eller om det är behoven som jämförs vet jag således inte just nu. 

Min åsikt om lagen är att den är väldigt ologisk och inte genomtänkt. Antingen ska både sälj och köp vara förbjudet eller annars inget. Men i min värld ska man inte kunna förbjuda sex alls.

Vad gäller behoven anser jag att det är två helt olika behov, som man inte alls kan jämföra seriöst. Behovet av sex, närhet, beröring, bekräftelse och omtanke är ett behov vi alla föds med och tillfredsställs inte det så mår vi dåligt. Det är något som måste tillfredsställas hela livet, både som nyfödd, som barn, som tonåring, som äldre, som gammal. Det är inget som jag hittat på, utan det finns många vetenskapliga undersökningar på det.

Behovet av narkotika är ett skapat behov. Ingenting som vi från början behöver. Sedan skadar oftast narkotika mer än vad det gör nytta. Sex däremot har aldrig varit skadligt om det skett frivilligt och med samtycke och gärna med lust och glädje. Många, kanske de flesta, av oss frivilliga sexsäljare tvingar oss aldrig till något vi inte känner att vi vill.

Om någon vill ha ytterligare svar på något speciellt så är det bara att maila mig. Adressen finns på min svammelblogg. 

Hej Hej igen. Ja som ni ser är jag inget att lita på *ler*. Trots min föresats att låta denna blogg vara avslutad, är jag då här och ruttlar igen. Orsaken är att den här bloggen syns lite bättre på nätet än vad svammelbloggen gör. Det är således en fördel om man vill lyfta fram något man anser vara viktigt.

Socialstyrelsens i dagarna utkomna utbildningsmaterial för bla sjukvårds och hälsopersonal i syfte att fånga upp personer som säljer sex, är enligt mig viktig. Väldigt viktig och det är även bra skrivet, så jag hoppas verkligen att det inte bara läggs i en låda och glöms bort.

Här hittar ni hjälp och stöd till vuxna och till barn och unga. Det sistnämnda har jag ännu inte hunnit läsa, men det för vuxna plöjde jag igenom igårkväll. Blev mycket positivt överraskad över hur fördomsfritt och tillåtande det var. Det ger mig hopp ( igen ). Jag redogjorde för några av mina synpunkter på svammelbloggen, så ni som inte har ork eller tid att läsa materialet kan, om ni vill, få ett litet hum om det ifall ni klickar här. 

Nu får denna blogg fortsätta att sova, tills ytterligare något "sensationellt" dyker upp. Vart ni hittar mitt dagliga svammel vet ni ju.      

gretas svammel

Funkade inte att klicka på bilden, men ni har länken över bilden.

Det ploppade upp lite ideer igår, så jag kan inte låta bli att skriva ännu ett inlägg. Men det här blir det allra sista. Varför jag började tänka på fotpatrullerande poliser, vet jag inte. Kanske var det den aktuella händelsen med självbombaren som omedvetet ledde tankarna åt det hållet. Hur som helst så avlöste den ena tanken den andra osv.

Jag ser aldrig fotpatrullerande poliser nuförtiden. Finns de överhuvudtaget? Jag tror de skulle göra mer nytta idag än de gjorde förr när det var mer vanligt. Att finnas bland folk som ett naturligt inslag. Visst det kostar. Men det gör skadegörelser och oprovocerat våld också.

Inte alls konstigt att tankarna vandrade vidare till sexsäljare och sexköpare.

Sexköpslagen kom 1999 och den finns fortfarande kvar. Mest för att signalera att sex betalar man inte för. Då ska man straffas. Undantag om betalning i någon form sker inom äktenskapet eller ett stadigt förhållande. Då är det okej. Eller om det handlar om att underhålla en älskarinna, eller vara generös på krogen i hopp om att få ett ligg. Det är också okej (alltså inte straffbart) att som chef kräva sex i utbyte mot bättre förmåner för den samtyckande anställda.

Lagivrare påpekar ofta att lagen även gör nytta vad gäller förekomst av sextrafficking. Något som inte finns vetenskapligt bevis på. Ibland kommer rapporter där vi jämförs med andra länders sextrafficking som inte har samma lag som vi. Men det säger inget om eller att vår lag skulle ha reducerat sextrafficking. Det enda synbara är att sexsäljarna på gatan blev färre. Vilket är helt naturligt. Dels för att kunderna plötsligt blev kriminella och dels för att Internet i samma veva gjorde sitt intåg.

Det finns till och med lobbyister för lagen som i rapporter till andra länder gör osanna uttalanden att prostitutionen minskat sedan lagen kom till. Vart finns den statistiken? Jag skulle nog vilja påstå det motsatta i och med att möjligheterna är fler nu. Men det är bara en teori.

Vissa lagivrare som endast anknyter till Lilja4ever när det diskuteras prostitution, kan enligt egna utsagor gärna offra de frivilliga för att nå de som far illa.

Men hur många som blivit hjälpta tack vare lagen finns inte heller någon statistik på. Däremot på hur många sexköpare som blivid anmälda och dömda.

Något är snett i hela resonemanget.

Det enda syftet med lagen är att haffa sexkunder och få in pengar till staten i form av böter. Om så inte vore fallet. Om det vore så som de vill påskina, att lagen är till för att hjälpa och skydda sexsäljare som far illa. Då skulle inte civila spanare smyga i buskarna kring de kända gatorna, eller spionera mot lägenheter och hotell för att få chansen att ta någon köpare på bar gärning.

Då skulle de patrullera öppet, vilket skulle ha en hindrande effekt på eventuella sexköpare. De skulle då också förhoppningsvis komma sexsäljarna närmare och på så sätt, ärligt och renhårigt, både kunna hjälpa utsatta men också lättare få nys om vilka som står under någons "beskydd". Att sälja sex är ju som bekant inte kriminellt.

Det här var alltså bara en tanke som kom till mig i duschen igår.

Tillägg idag onsdagmorgon innan publicering av inlägget:

 Via Camilla Lindbergs blogg fann jag länken till en artikel på SvD Brännpunkt av Anna Hedh och Margareta Winberg. Winberg var bla en av de påstridiga när lagen skulle tillsättas. Här skriver de hur de kämpar för att få andra EU länder att anamma samma lag som vi. Som tur är går det inte så bra. Nu hoppas de ändå att de ska få igenom förbud för köp av sex av traffickingoffer som ett första led.

Något jag inte tror är svårt. Men det är stor skillnad på att vilja förbjuda tvång och våld och mot att förbjuda frivilligt samtycke. Andra länder inser skillnaden, men inte vårt.  

Nytt tillägg:  Replik i SvD angående Anna H och Winbergs artikel. Nej tack till morallag. Skriven av Camilla Lindberg, Alexander Bard, Helena von Schantz , Carl-Johan Rehbinder och Malin Westberg.  

Troligtvis blir det här det sista ordentliga inlägget på den här bloggen. Jag har haft denna blogg sedan 2006  och syftet är och har varit att föra fram min verklighet som sexsäljare. Att påvisa hur manipulativ, omänsklig och många gånger osann den bild är som politiker och experter för fram när det gäller prostitution. Jag har flera gånger tänkt att nu har jag skrivit klart, nu har jag sagt allt. Men det kommer alltid upp nytt och jag har fortsatt rada upp mina åsikter.

Det blir liksom aldrig klart, aldrig färdigskrivet för det tillkommer nya läsare hela tiden och lika viktigt som det var 2006, lika viktigt är det nu att föra fram hur en av flera varianter av den komplexa prostitutionen kan ta sig. Hur min variant inte alls stämmer med hur politikerna vill att den ska ses. Vissa delar av bloggen skrev jag därför om och sammanställde i bokform. 

 Boken kom ut i April i år 2010 och finns tillgänglig både på nätet (AdLibris, Bokia, Bokus) som i bokhandeln och på vissa bibliotek. Trots att vanlig marknadsföring via de mediala kanalerna inte tillåts en sådan här kontroversiell bok har många ändå hittat den och det allra viktigaste är att orden, åsikterna, verkligheten finns kvar. Alltid kommer att finnas kvar. Den här bloggen kommer också att finnas kvar, fastän det inte blir mera inlägg. Min andra blogg Svammelbloggen kommer jag att fortsätta svamla i. Så ni som vill läsa mina dagliga, vardagliga rader är välkomna dit. Jag skriver ju även där om något nytt, intressant dyker upp i prostitutionsdebatten. 

Tvingad, tvungen, fri vilja. Är inte tvingad och tvungen samma sak, kan man tänka? Inom vissa områden kan det kanske vara så. Jag tänkte nu på olika varianter inom prostitutionen och hur gränserna däremellan kan flyta ihop efter ett tag.

Pratar vi tvingad till prostitution, så handlar det i mitt huvud om slavarbete ofta i kombination med människohandel. Fast det kan lika gärna vara en pojkvän, en hjälpare, en "vårdare" som agerar hallick och uppmanar sin skyddsling att sälja sex mot dennes vilja, för att själv dra fördel av det. 

Tvungen att sälja sex är naturligtvis även den som blir tvingad av annan part. Men jag syftade här mest på den som själv anser sig tvungen av olika skäl. Grunden är naturligtvis fattigdom av olika grad. Fler än vad vi ens vågar tänka lever under existensminimum idag. En del (hur många vet ingen) väljer utan att  kanske egentligen vilja, alternativet att sälja sex för att kunna göra något med barnen på sommaren, för att kunna köpa åtminstone en julklapp till ungarna. Kanske till och med för att kunna få mat på bordet. Det är ett relativt enkelt och smidigt sätt, trots den innersta avsmaken för det hela. En avsmak som i en förlängning kan påverka deras syn på både sex och män.

Det hörs stundom röster att ingen behöver vara fattig i Sverige. Ingen vore gladare än jag om det verkligen stämde. Men vi har en hög arbetslöshet och många är utförsäkrade. Ekonomiskt bistånd får man bara om man säljer allt av värde, typ hus, bil mm.  Om huset är en trygghet för barnen där de växt upp och bilen är nödvändig, är det inte ens ett alternativ att sälja dessa. Ta ett lån är ett alternativ, men svårt utan inkomst.  Ett annat för att på något sätt  hålla sig över ytan är tex tillfälliga svartjobb, som för vissa kan vara att sälja sex.

En annan kategori är ungdomar som hamnat utanför den sociala tryggheten av orsaker som arbetslös, utslängd från hemmet, arbetslösa (fattiga) föräldrar, missbruk som några exempel.

Alla i den här gruppen  mår förstås inte dåligt, utan ser det som ett alternativ bättre än inget. Kanske till och med bättre än ett annat arbete med dålig lön.

Sedan finns det fler än vad många vill tro, av de som säljer sex av egen fri vilja för att de vill och för att de trivs med det. Men den här gruppen får inte finnas. De ljuger, för ingen säljer sex frivilligt, säger de som försöker föra vår talan eftersom vi inte ens är kapabla att prata i vår egen sak. Vi är nästintill omyndigförklarade och enligt prostitutionspolis Trolle står vi tillsammans med andra prostituerade längst ned på samhällsstegen. Vi är bottenskrapet.

Med tanke på sexköpslagens utforming idag. På vilket sätt är den relevant till ovanstående exempel? Att straffa de som köper sex gör situationen värre för de som känner sig tvungna. Kriminaliseringen av sexköp minskar de frivilligas möjlighet och rätt att skaffa sig sexuell njutning på vilket sätt de vill utan att för den skull skada någon. Den förstör för väldigt många köpare som inte är ute för att kränka, skada eller för att utforma någon makt över säljarna. Lagen signalerar att de som köper sex är avvikande och ska straffas och att alla som säljer är offer. Inget av dessa sätt ska enligt moralister och andra få vara acceptabelt i samhället. Staten ska bestämma att vi måste  tillfredställa oss gratis.

På vilket sätt hjälper sexköpslagen de som är tvingade då? Ja, jag vet inte. Sexkunderna haffas, sexsäljarna tas om hand, osäkert vilken hjälp de får och hallickarna, människohandlarna fortsätter med nya offer.

Den avskräcker, hörs ofta från lagivrarna. Men om var sjätte svensk man har köpt sex så vet jag inte vad den avskräcker ifrån.

Den avskräcker människohandlarna, fortsätter lagivrarna. Men det vet vi väl inte så mycket om eftersom människohandel inte var något problem när lagen infördes 1999 och ingen vet hur stor den är idag. 

Helt klart ska vi ha en lag som förbjuder människohandel både i syfte till prostituion som till annat syfte. Nu har vi redan en sådan lag

Lagen om köp av sexuell tjänst  Brottsbalken (2004:406) 6 kap 11 § Köp av sexuell tjänst borde tas bort helt, för betalar man för att få sex av någon som inte samtycker eller som inte ser ut att tycka om det, är det våldtäkt, vilket vi också har lagar för.

För den som inte vill innerst inne, men som känner sig tvungen att skaffa medel genom att sälja sex, bör det finnas en klausul som hjälper dessa att finna bättre alternativ och tillfällig ekonomisk hjälp.  Man ska helt enkelt aldrig behöva känna sig tvungen till något man inte vill. Vad det än handlar om.

Kopleribiten bör också rättas till   

Det blev lite långt men ändå bara ett axplock från hennes berättelse. Jag rekommenderar er att ta er tid och gå in och läsa hennes egna ord. Hur hennes situation ser ut idag vet vi inte, men jag hoppas hon mår bra.   

Kör väl ett novemberinlägg denna gråmörka, blaskiga fredag, då iallafall inte jag vill sticka näsan utanför dörren. Just idag behöver jag det inte heller som tur är.

Det händer fortfarande inte så mycket i prostitutionsdebatten. En och annan artikel med skribentens egna åsikter dyker upp. Expressen skrev för en tid sedan att prostitution inte är glamouröst. Detta enligt uttalande av ordföranden för kvinno och tjejjourers riksförbund.

Nej, prostitution är inte mer glamouröst än att köra spårvagn, jobba inom vården eller sitta i kassan på Konsum. Skillnaden är att en sexarbetare troligtvis träffar fler trevliga människor, känner sig kanhända mer behövd, får mer respons på det hon/han uträttar och tjänar mer pengar vilket gör att hon/han får mer fritid. Dessutom bestämmer hon/han över sin egen tid.

Naturligtvis kontaktar inte en frivillig, självständig sexsäljare som mår bra kvinnojouren. Lika lite som en frisk person kontaktar läkare. Men den här diskussionen har vi haft så många gånger så jag lägger den åt sidan.

Mer intressant är då rapporterna om ökningen av sexbrott. Alltså ökningen av anmälda brott, men även insikten för vissa att det är fler än man trott som köper sex. En artikel i Aftonbladet  i somras uppger att var sjätte man någon gång köpt sex. Precis som psykolog Martin Grann påpekar är därtill mörkertalet enormt.

Men varför är det ett problem? Så länge ingen kommer till skada är det inget att förskräckas över, anser jag. Mer än att så många bryter mot sexköpslagen, men det kanske är mer ett friskhetstecken än ett problem. Det visar ju också att lagen i nuvarande utformning är verkningslös.

Nej då, säger "experterna". Tack vare lagen åtalas och fälls fler och fler sexköpare. Det kan däremot, enligt mig vara ett problem, för många av dessa gör inget annat brott än att älska och vara ömsinta mot en kvinna/man mot en viss ersättning. Är det en högt uppsatt chef, polis, politiker eller annan offentlig person så blir det ofta dubbelt och tredubbelt straff, då de hängs ut i media, blir avskedade och kanske av med sin familj. Kan man verkligen må bra och sova gott när man försätter oskyldiga människor i den situationen? Att älska borde aldrig vara något brott, när det sker i samtycke.

I år har hittills 895 fall anmälts. Det högsta sedan lagen infördes 1999. 400 av dessa ingår i sexköpshärvan som nystades upp i Östersund Så 495 om man räknar bort dessa.

Förra året var det 352 anmälda. 2003: 300, 2004: 156 och 2005:460

Så jag kan väl inte tycka att ökningen av anmälda sexköp är så väldigt stor egentligen. Nu är detta bara anmälda, ej åtalade och koppleri och människohandel ingår inte i den här statistiken.

 Att det ändå är en viss ökning beror förstås på direktiven uppifrån att inte sky några medel i jakten på sexköpare. Därför står det spanare i buskarna på de utsatta gatorna i hopp om att ta någon med byxorna nere. Men även försök till köp är ju olagligt, så det räcker att tilltala en person som polisen tror eller vet är prostituerad.  Jag tror inte det hjälper att då komma dragandes med att man bara frågade efter vägen, även om det var det man faktiskt gjorde.

Även på hotell och på nätet finns spanare. Jag skulle önska att de la sin tid på de som verkligen far illa, för de finns ju naturligtvis också och på de som gör illa, vilka också finns. Men helt naturligt är de svårare att hitta och då fastställs inte den bestämda kvoten och det blir ingen fjäder i hatten.

Åsikter om både mig som sexsäljare och om sexkunderna florerar ju då och då, både i artiklar och i bloggar. Jag brukar kika in på Poliometern  mellan varven för att se om det skrivits något nytt. Sist fann jag artikeln i DN, där Hanne Kjöller vill psykologisera sexkunderna. Varför åker män till Asien för att lätta på trycket, var väl den huvudsakliga frågan. Att män betalar en svensk tjej här i Sverige är inte så farligt, men att åka ner och betala en fattig tjej i Thailand eller Kambodja hade hon svårt att förstå.

Jag kan väl nästan tycka tvärtom, men det beror ju på vilket filter man ser igenom.  Jag tycker Motpol skrev ett bra svar i sin blogg. Att det sedan finns hur många orsaker som helst att en man väljer att ge en ersättning för en skön stund, har jag skrivit om flera gånger, sist i det föregående inlägget här. Även kvinnor väljer att betala för en sexstund, vet vi också, även fast de är färre än män som gör det. Kvinnorna är smartare och tar betalt istället och orsakerna till det är även det hur många som helst.

Jag hoppar nu till utvärderingen av sexköpslagen. Sista oktober var sista dagen för inlämnande av remissyttringar. Bemötandet av kritiken mot utvärderingen har ju som jag skrivit tidigare varit noll. Nu ska det bli intressant att se hur det blir efter remissyttringarna. Jag har tyvärr bara hittat två ännu och det är RFSU och RFSL. Båda tar avstånd från högre straff och speciellt RFSL är kritisk till själva utvärderingen.

SvD hade nyligen en artikel om kritiken mot utvärderingen där kriminologen Ingrid Lander inte heller tror på högre straff.

Avslutningsvis en länk till BRÅS pågående uppföljning av regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag har bara skummat igenom den lite lätt, men tyckte att det även där görs paralleller mellan frivilligt och ofrivilligt. Jag tror inte vi kommer någonstans förrän man inser att båda sorterna finns. Tills dess stampar vi på samma ställe och har samma onyanserade debatter. Den här uppföljningen ska vara klar 31 januari 2012.

Trots att det är relativt tyst i prostitutionsdebatten, tycker jag att det är dags att uppdatera lite på den här bloggen. Troligtvis, men det har jag sagt några gånger förr, så kommer jag framöver att avsluta den här bloggen och bara skriva på svammelbloggen.  Det blir ju ett och annat seriöst inlägg där redan nu. Men jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Att det är förhållandevist tyst i debatten kan ju vara för att de styrande i och med den förhandsbestämda utvärderingen anser att det är färdigdiskuterat. Någon respons på kritiken har jag inte sett ännu någonstans.

I måndags 18 oktober startade en kampanj som riktar sig till traffickingoffer. Affischer på sex olika språk sattes upp i Stockholm med ett telefonnummer där utsatta kan ringa dygnet runt. Jag funderade först över nyttan med affischerna, men det är ändå ett bra intiativ anser jag.

Jag är inte enig med politiker och lagivrare, som vill göra gällande att all prostitution är tvingad och som dessutom blandar in sextrafficking i alla debatter och diskussioner. Ingen vet hur många sextraffickingsoffer som finns i Sverige. Personligen tror jag inte att de är särskilt många, men tvärt emot politikerna tror jag att den kan komma att öka på grund av den lag vi har som redan sett till att sexköp måste ske i det dolda.

Jag har svårt att se att de riktiga traffickingoffren har nytta av de här affischerna. Däremot de som står under någon hallicks beskydd. Redan 2007 i socialstyrelsens kartläggning framkom att hallickarna ökade. Utan att ha någon annan fakta än vad jag kan läsa mig till i olika forum, verkar det mer och mer bli allt vanligare att ha någon som skyddar och håller i trådarna. Speciellt nya, oerfarna sexsäljare nappar lätt på erbjudanden om hjälp med hemsida, anskaffande av kunder etc. Det som i början kan verka som en vanlig okej deal, kan i slutänden bli att sexsäljaren inte har något att säga till om.

Det som stör mig lite är att fördomarna återfinns på dessa affischer. Telefonlinjen riktar sig till kvinnor. Så står det tydligt på varje affisch. Linjen sköts av Nationellt centrum för kvinnofrid. En organisation som fått mycket kritik. Jag var även inne och tittade på safe trips hemsida och där står att människohandel kan drabba alla även män och pojkar. Lite motsägelsefullt mot till vilka affischerna vänder sig.

Jag lämnar kampanjen, trafficking och hallickar med en länk till artikel i Svd där EU-s Cecilia Malmström skriver rätt vettigt om vad som bör göras i kampen mot de kriminella nätverken. Även en länk om sista uppdateringen angående gatuprostitutionen i Rosenlund. Polisen spanar efter sexköpare och stadsmissionen hjälper säljarna. Ungefär så. Jag skulle önska att den här specialgruppen polisen tillsatt skulle närma sig säljarna, få förtroende och då kanske kunde få info om ev hallickar och människohandlare. Istället för att ge sig på varenda sexkund i hopp om att öka på statistiken. Man blir inte kvitt den påtvingade prostitutionen genom att bötfälla köparna.

Jag håller mig ändå kvar vid vår utsatthet. Den som ingen vill erkänna finns. Det framkom även i utvärderingen om jag inte minns fel, att farhågorna för ökad utsatthet inte visade sig ha blivit så.

På sexforumet sexwork startades en tråd med en så kallad poll där de som ville kunde kryssa i det alternativ som passade dem bäst. Frågan var:  Har du som eskort någon gång råkat illa ut?  Alternativen var ganska många. Markerar man det gula fältet under alternativen ser man hur många som fyllt i. Man kunde alltså kryssa i fler alternativ. 

Av 46 svarande var det 19 stycken (41 %) som blivit kränkta av kund genom ord eller handling. Lika många hade fått hot via sms, tel eller mail och samma antal hade känt rädsla på grund av någon händelse som eskort. 7 stycken blivit misshandlade och 5 stycken våldtagna. 8 stycken av 46 (17 %) hade aldrig råkat ut för något. 

Nu är det här inte vetenskapligt enligt konstens alla regler. Men det ger ändå, anser jag en bättre bild av vår utsatthet än vad politiker och lagivrare påstår. 

Samma frågade riktades också till sexkunderna. Av 47 svarande hade 23 stycken ( ca 59 %) aldrig upplevt något illa. 8 stycken hade backat då eskorten känts otrygg och 1 hade blivit rånad och ytterligare 1 blivit tagen för sexköp.

Det talas i stort sett aldrig om de risker som även sexköpare utsätts för och då menar jag inte risken att åka fast. Rån, misshandel, hot och kränkningar är tacksamt att utsätta just sexköpare för då de själva begår en kriminell handling enligt lagen. 

När jag ändå håller på tar jag ännu en intressant poll på forumet. Frågan: Varför köper du sex?  Största anledningen verkar vara spänningen och sex utan relationer/krav.  21 stycken av 57 svarande har kryssat i det. 18 stycken ser det som ett äventyr och samma antal har inte tid/ork att ragga tjejer för sexets skull. 

I rättvisans namn fanns också en tråd med frågan: Varför säljer du sex? Av 31 svarande angav 24 stycken skälet..dryga ut kassan. 21 stycken...snabba pengar och 17 stycken att de ändå hade sex med olika män och då lika gärna kunde ta betalt. 

4 stycken för att kunna betala sina utgifter, 3 för att ordinarie lön inte räckte till och 7 stycken för att betala skulder. 

Nu ger det här ingen rättvis bild över landet då det bara är ett fåtal av landets sexsäljare som är inne på sexforumet. Ändå är det intressant och något experter och lagivrare borde ta till sig. Endast 13 % säljer sex för att klara sin försörjning medan 77 % gör det för att dryga ut kassan och få ett extra ekonomiskt tillskott.      

Ett litet inlägg så här på torsdagskvällen. Jag kan lika gärna häcka här vid datorn istället för att lyssna på återupprepade argument från våra partiledare på tv inför det stundande valet.

Jag kommer också att upprepa mig för jag har skrivit om ungefär samma sak på svammelbloggen som jag nu skriver här. Men då jag inte har samma läsare här som där, är det ändå på sin plats.

Att ta till sig kritik oavsett om den är bra eller dålig, är ofta en konst. Kritik är viktigt. Utan kritik vet man inte vad man gjort bra, vad man kunde gjort bättre, eller vad som kanske rent av var dåligt. Att få höra att man gjort något som var dåligt kan få vissa personlighetstyper att antingen låta bli att lyssna eller att vända på steken och lägga över felet på den som kritiserar. 

Även om två tycker något är dåligt och åtta att det är bra, så bör man ändå enligt mig fundera över både den bra och den dåliga kritiken. Framförallt bör man bemöta kritiken och framförallt gäller det om det är en myndighetsperson där det kritiserade handlar om människors väl och ve.

Gör man ett stort beställningsjobb åt staten om ett socialt fenomen,som ibland tyvärr även är ett problem bör man vara medveten om att få både ros och ris. Jobbet jag syftar på är utvärderingen av sexköpslagen som presenterades i juni i år. Jag har inte läst knappt någon positiv respons på den, förutom Schymans.  Däremot är det flera som kritiserat den och då menar jag inte att det bara är en grupp sexsäljare och sexköpare som haft åsikter. Det är forskare, författare, journalister, krönikörer, liberala politiker och ett flertal oberoende bloggare.

Men inte någonstans har jag sett att Anna Skarhed som gjorde utvärderingen har bemött kritiken eller förklarat sitt tänk. I mitt huvud är det brist på respekt och intresse för vad andra anser. Louise Persson och Laura Agustin resonerade i samma banor och skrev en artikel till Newsmill nu i veckan. Skarhed och Ask måste ta till sig kritiken. Läs den!

   Nedanstående är kopierat från min andra blogg. 

Nu ska vi se om jag förstått det här rätt. Vem som gjort vad osv. Rapporten ovan "Handlar det om val" är utförd av Niclas Olsson Kompetenscenter prostitution Malmö. Till sin hjälp (förutom de som svarat på enkäterna) har han haft en del olika personer bla  Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson på RFSL. Den här rapporten kom nu i veckan och jag återkommer strax till den.

  I Juli i år kom RFSL ut med den första delrapporten om Homo-Bi och Transpersoner som köper och säljer sex. Rapporten är gjord på begäran av regeringen och utförd av Suzann Larsdotter och Jonas Johnsson RFSL och Niclas Sandin NMA (nordisk media analys).

Jag tänker inte redogöra så ingående för den här rapporten, då mitt huvud för tillfället är fullt av en massa tankar. Tidigare i år skrev jag själv här på bloggen om den manliga prostitutionen, som till största del består av män som säljer sex till män. Ett fenomen (för somliga problem ) som sällan eller aldrig nämns i debatten. Inte ens i den nyligen presenterade, statliga utvärderingen nämns den i någon större omfattning. Enligt mig för att den helt enkelt inte passar in i offertänket och makttänket och för att den kan omkullkasta det moraliska syftet med nuvarande sexköpslag.

Ulrika Westerlund (bilden) är förbundsordförande för RFSL och i förordet till rapporten skriver hon bla:

3/9: Fick bakläxa på procenten *ler*, så har redigerat en smula.

Eftersom helgens väder inte inbjuder till någon liknande aktivitet som ovan passar det bra att sitta inne istället och skriva ner sina funderingar. Jag känner att jag vill skriva även här om sista tidens uppblossande prostitutionsdebatt, trots att den inte längre är dagsaktuell. På min dagliga svammelblogg har jag naturligtvis pyst ut mina åsikter lite då och då. Men då jag har förstått att jag har olika läsare här och på svamlet tänkte jag då nu sammanfatta mina tankar lite mer sakligt och nyanserat också här.

Efter den kritiserade utvärderingen av sexköpslagen kom den av de flesta nu bekanta Littorinaffären. Troligtvis bidrog båda dessa saker till att bloggare, forskare, krönikörer och andra skribenter plötsligt engagerade sig för sexköpsfrågan igen. Ingen är gladare än jag över det, för debatten behövs. Den kan tyckas uttjatad av en del, men den behöver ständigt vädras och diskuteras. Prostitutionsmotståndarna och lagivrarna vill naturligtvis inte det, för att varje gång frågan kommer upp till debatt ju svårare blir det för dem att försvara den. Och för varje gång debatten blossar upp, desto fler människor tänker till och ifrågasätter. Ju oftare frågan vädras i tv, media och bloggar ju större möjlighet får gemene man att bilda sin egen uppfattning och den möjligheten måste de få.

Utifrån dessa helt naturliga skäl vill naturligtvis inte det politiska etablissemanget att det skrivs något positivt om sexköpslagen i media. Det dåliga kan man frossa i, typ polischefen, Littorin och kopplerihistorier som i rätt ljus är hur oskyldiga som helst. Att jag som sexsäljare då inte får tillgång till det offentliga rummet med mina åsikter och min verklighet är inte alls konstigt. Det är hemskt att det ska vara så, men det är inte konstigt så som dagens attityd är och lagens syfte är som bekant att förstärka denna syn.

Tack vare teknikens utveckling kan idag, det som för det politiska etablissemanget ses som obekväma åsikter, sanningar, kritik, avslöjande av felaktig fakta osv ändå spridas genom exempelvis bloggar och forum. Fem politiskt engagerade personer hade något de ville informera och berätta och satt en dag och skrev ihop en artikel som de sedan skickade till en av landets största tidningar DN. De fick svar att artikeln skulle publiceras och att några små justeringar borde göras. De åtgärdade justeringarna och väntade. Efter någon vecka kom beskedet att de inte skulle få den publicerad. Vad orsaken var vet jag inte, men alla fyra har en blogg så det spred sig ändå.

Men så plötsligt ibland händer det. Om det berodde på att det kanske var en semestervikarie som ansvarade för debattsidan eller om författarkonstellationen var anmärkningsvärd vet jag inte. Expressen (som jag själv inte ens får automatsvar ifrån) tog iallafall in artikeln med rubriken "Skrota sexköpslagen" skriven av Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v).

En väldigt bra artikel enligt mig, där mycket av mina egna åsikter tangeras men med annan formulering. Ni som är intresserade märker det om ni bläddrar bakåt i den här bloggen. De nämner drömmen om det "rena" folkhemmet. Har man någorlunda följt debatten som väldigt sällan är nyanserad, märks just detta tydligt. Lagivrarna säger det även rent ut. Sexköpslagen är till för att signalera till folket att sex mot ersättning är "orent". Något jag anser att de inblandade själva ska få avgöra.

Ständigt återkommer från motståndare "att ingen säljer sex frivilligt". I samma andetag kan de deklamera att sexköp är lika med makt.

För mig är deras uttalande auktoritär makt. Att tala om för mig, som friviligt och med glädje och lust träffar okända män för intim samvaro mot ibland en viss ersättning, att jag i stort sett ljuger. De säger något som vore det sanning, fast det finns ingen substans i det de säger. Ingen enda kund har någonsin utövat varken den auktoritära eller patriarkala makt mot mig som lagivrarna gör med sina argument och påståenden. Lagivrarna gör mig och mina frivilliga kolleger till våp, offer och medellösa.

Att sex under tvång och utan samtycke (vare sig det är med eller utan ersättning)  inte ska accepteras det tror jag vi alla är överens om och för detta finns befintliga lagar. Ändå dras fortfarande likhetstecken mellan frivillig prostitution och sextrafficking. Det är som att prata med en vägg. Som att jämföra tvångsäktenskap med Viktoria och Daniels bröllop.  Lagivrarna drar till med orealistiska siffror över traffickingoffer för att få folket med sig i sin avsky. Egentligen är det väl avskyn för sex överlag. Numer räcker det även att du har teckningar på avklädda barn i din ägo för att du ska åtalas och straffas. Förhoppningsvis är och blir folket mer och mer medvetna och inser hur bla sexköpslagen manipulerar och faktiskt på sitt sätt straffar oskyldiga.

Jag tror precis som Camilla och Marianne att tillåts folk ha sex som de själva vill utan att skada eller skadas, så skulle avarterna urskiljas lättare. Ett öppnare samhälle där sex, nakna kroppar, lust och njutning inte är tabu, skulle även underlätta för de speciellt yngre tjejerna och killarna att våga sätta gränser, våga säga nej, våga prata med andra, våga anmäla mm. Märk väl att jag propagerar för en avkriminalisering, vilket inte är detsamma som legalisering. Vid avkriminalisering är det helt ovidkommande att ens nämna a-kassa som även det ofta dras fram. Brist på kunskap. 

Det är strongt. Väldigt strongt när politiker så här vågar offentliggöra sin åsikt och sin ståndpunkt. De flesta flyter med strömmen för det är det behändigaste. Så länger man säger ja och amen och rabblar mantrat som den med störst makt lärt ut, då sitter man säkert. Då är man fortfarande en i gänget. Sedan kan en del ändå förlusta sig och ge sig hän på en swingersklubb eller längta efter beröring och kvinnlig njutning så mycket att man betalar för en skön stund när ingen ser. (Eller tror att ingen ser.)

Visst är det hyckleri. Men med tanke på vad de som går emot etablissemanget får utstå, är det kanske inte lustigt att så många inom makt, myndighet och politik ändå väljer att spela död och flyta med strömmen. Av nyfikenhet och för att ev lära mig något av hur de som avskyr och ser ned på sexköp resonerar har jag läst en del bloggar och blivit nästintill mörkrädd. Respekten inom det egna ledet för en partikamrats åsikt verkar vara noll. Är det rädsla månntro för att själv förpassas ut i kylan ifall man håller med, eller är det äkta moralistisk avsky mot sex och därtill ovilja att ta till sig kunskap och information som inte följer ens egna syften? Däremot är responsen överlag, som jag sett, väldigt stor. 

En del tycker si och en del tycker så. Även inom en grupp, ett parti, ett team, ett arbetslag, en familj kan man inte vara enig i varenda gemensam fråga. Jag lärde mig som barn och jag har lärt mina barn att respektera våra medmänniskor och deras åsikter, utan att för den skull alltid acceptera dem. Det som är rätt för den ena behöver inte vara rätt för den andra. Framförallt ska man inte som döda fiskar flyta med strömmen av rädsla för att hamna utanför gruppen om man säger vad man tycker. Då är det fel på gruppen eller ledaren och inte på den som har mod att stå upp för sin åsikt. 

Så för att få liv i debatten krävs friska levande fiskar som bla Marianne och Camilla. Fler finns och jag hoppas att de halvdöda piggnar till och vågar simma motströms.  

Fler än jag har reagerat på utvärdering av sexköpslagen tack och lov. Annars hade jag trott att det var mig det var fel på *ler*.  Några länkar men fler finns:

Fajaf   Hagwall 1  Hagwall 2    Louise  Motpol  Blogge  Hanna W  Helena von Schantz  Hos sistnämnda finner ni ytterligare bloggare som skrivit om utvärderingen.

Jag kände att jag ville få ut vad jag som sexsäljare känner och tycker till fler än mina bloggläsare så skrev en insändare till Expressen angående Anna Dahlbergs ledarartikel. Skulle blivit förvånad om jag hade fått svar, vilket jag naturligtvis inte fick. Men man måste ju försöka. Den artikeln kan ni läsa på min svammelblogg.

Försökte sedan att publicera en artikel på Newsmill i natt, men troligtvis blev den inte godkänd efter granskning, för i kväll fanns den inte kvar när jag loggade in där. Så jag lägger den här och länkar dit istället.

KRITISK TILL UTVÄRDERINGEN AV SEXKÖPSLAGEN

Efter att ha tagit del av justitierådet Anna Skarheds utvärdering om förbudet mot köp av sexuell tjänst 2 /7 -010 känner jag mig kränkt. Kränkt som kvinna, kränkt som människa och dessutom diskriminerad på grund av min sexuella nyfikenhet och sexuella lust och mina kravlösa sexuella möten. Möten där mina tillfälliga älskare ger mig en gåva eller överenskommen ersättning. Jag förstår att så också ska vara meningen då direktiven för utvärderingen var satta redan från start. Men i mina ögon kan man inte göra en statlig utvärdering efter påtryckningar och efter tio år från lagens införande med färgade glasögon och i syfte att förstärka stigmat för mig som sexsäljare och förstärka avskyn för mina kunder.

Jag känner att jag vill dela med mig av mina åsikter av utvärderingen i egenskap av sexsäljare. Jag är indirekt involverad i lagen som förbjuder köp av sexuell tjänst. Jag gör som bekant inget olagligt i lagens mening, men lagens syfte är till största delen att få folk att inse att kommersiellt sex är något fult. Något som absolut inte bör förekomma. Målet är en nollvision. Tillsammans med sexköpslagen finns en kopplerilag som säger att främjande till sexköp är ett brott. Således är tex hyresvärdar tvingade att anmäla vid misstanke att sexköp förekommer och de har även laglig rätt att vräka sexsäljaren. Därför riskerar även sexsäljaren att drabbas vid ev upptäkt.

Lagen infördes 1999 med syftet att ändra folks attityd (sex med okända är förkastligt, sex mot ersättning är avskyvärt), att förbättra för sexsäljarna och att minska efterfrågan. Genom kriminalisering trodde man att köparna skulle bli avskräckta och avstå. När lagen väl var spikad så var den ristad i sten och någon utvärdering var inte att tänka på. Efter flera påtryckningar från bla FN som bad om en oberoende, neutral utvärdering tillsatte regeringen slutligen 2008 justitierådet Anna Skarhed som ansvarig för en utvärdering, men med direktivet att lagen inte skulle ändras. Redan här borde det ha reagerats. Varför lägga tid och pengar på en utvärdering vars resultat är bestämt från början?

Under resans gång kom indikationer på en höjning av nuvarande straffsats. Schyman förespråkade skadestånd till sexsäljarna. Men man skulle avvakta tills utvärderingen var klar. Var alltihop redan uträknat? Var det hela bara ett spel för gallerian? Att vi sexsäljare skulle vara med och ge våra synpunkter fanns inte heller med i direktiven. Men trots alla frågetecken tror jag att denna utvärdering välkomnades av både förespråkare till lagen och icke förespråkare. Kanske skulle jag nu få reda på det faktiska tillståndet. Inte bara moraliska spekulationer, saltade siffror och "sanningar" byggda på någons tro.

I elfte timmen, i februari kom ett mail från sexarbetarnas organisation Rose Allianse där Anna S ville ha svar på några frågor. Samma frågor fick en annan organisation som består av 6-7 kvinnor som tagit sig ur prostitutionen och nu kräver revanch. I utvärderingen går att läsa att ca 7 svar inkommit från båda. Istället för att redogöra för svaren väljer Anna S att endast publicera en snyftberättelse från en fd prostituerad. Detta, enligt mig passar inte in i en statlig oberoende utvärdering. Alla förstår att om man mått dåligt av något så pratar man sedan inte väl om det. Oavsett vad man mår dåligt av tycker jag det är starkt att kunna göra en förändring till det bättre. Nu var det inte bara prostitutionen som gjorde att den här kvinnan mådde dåligt. Det poängteras i utvärderingen (s129) "att de som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Helt logiskt.

Att vägra kalla oss frivilliga sexsäljare för sexsäljare är ytterligare ett sätt att stigmatisera, nedvärdera och moralisera. Vi kallas kort  och gott "utnyttjade".

Fick jag då några nya fakta jag kunde ta till mig? Nej, tyvärr ingenting. Det mesta i utvärderingen är byggd på redan befintliga undersökningar. Attitydförändring hos folket påstår Anna S. Hon åberopar en SIFO undersökning 2002 då 1000 personer telefonintervjuades och 76 % ville att det skulle vara olagligt att köpa sex. Hon nämner också en enkätundersökning som gjordes 2008 då 71 % av 1100 svarande ville behålla sexköpslagen. Jag ser inte dessa undersökningar mer trovärdiga än de som media gjort de senaste åren. Tvärtom. 2007 hade SvD frågan Bör prostitution vara kriminaliserat? Av 6.499 svarade 37 % nej och 31.4 % nej, men koppleri. 2009 frågade Aftonbladet Bör sexköpslagen skrotas? av 57.315 svarande, sa 63.2 % ja.

Om prostitutionen ökat eller ej vet man inte, då ingen undersökning gjorts sedan 1990.

Gatuprostitutionen har minskat vilket vi redan visste. Inget nämns i utvärderingen om att den åter har ökat. I DN för ett år sedan kunde man läsa att polisen i Malmö, Göteborg och Stockholm bedömde det som lika många som innan sexköpslagens införande.

Vad gäller människohandel i Sverige finns det inte heller ågra uppgifter.

Utvärderingen visade på att inget tyder på att lagen varit till nackdel för de som känt sig utnyttjade. Men det saknas statistik över anmälningar om övergrepp för personer inom prostitutionen. Men att de som ville och behövde tog kontakt med myndigheter för att få hjälp. Samtidigt framgår det tydligt att här i Sverige hjälper vi på ett annat sätt än i de andra nordiska länderna.

"Sammanfattningsvis kan konstateras att arbetet mot prostitutionen i Norge, Danmark och Finland till stor del synes vara inriktat på skadereducerande åtgärder medan arbetet i Sverige (se avsnitt 3.8) i större utsträckning syftar till att få de prostituerade att lämna prostitutionen."(s.141)

Harm Reduction (skadereduktion) poängterades även i den direktsända pressinformationen att det sysslar inte vi i Sverige med?

Manlig prostituion (s.115) "Det finns emellertid inga närmare uppgifter om hur många män som totalt utnyttjas i prostitutionen i Sverige."

Nu finns det faktiskt undersökningar som visar att unga killar i prostitution är fler än unga tjejer.  Men det passar väl inte riktigt in i offertänket och tas därför inte med i den här utvärderingen vars resultat var bestämt redan innan den började.

Vad man än anser om sexköp och sexsäljande, är detta inte en utvärdering värd namnet. Den är långt ifrån oberoende utförd och den visar inget nytt. Den  bygger till största delen på redan befintliga, äldre undersökningar och i mina ögon förstärker den det stigma jag ofta känner av. Förutom att signalera vad  folk ska tycka har lagen inte haft så stor effekt, som tanken troligtvis var.

Prostitutionen är komplex och det är inte relevant som vissa vill göra gällande, att jag ska avstå mina lustfyllda möten för att det någonstans finns någon som inte upplever det lustfyllt. Eftersom vi vet att det finns de som tvingas och de som av olika orsaker tvingar sig själva till att mot sin vilja sälja sex borde resurserna sättas in där, istället för att sticka huvudet i sanden och göra sin tro  till en sanning för alla....att ingen säljer sex frivilligt.

Citerar som avslutning Julie O Conell, ociolog och författare: " Det är fel att kalla den vuxna kvinna som självständigt och frivilligt arbetar som eskort för sexslav och på samma sätt är det missvisande att kalla den kidnappade, inlåsta tonåringen för sexarbetare."

Linnea Evertsdotter, skribent, sexsäljare och beteendevetare

Att åsikterna är ristade i sten hos prostitutionsmotståndarna fick jag ytterligare bekräftelse på nyss när jag läste Hanna Wagenius från dagens seminarie om bla sexköp i Almedalen.  Det är inte bara att de står för sin åsikt, utan de vägrar ta till sig vad andra tycker och ironiserar i stort sett över sexsäljare och sexköpare.  Josh var också där. Läs vad han skriver så förstår ni hur det många gånger känns att vara frivillig sexsäljare.

 Ja, frivillig. Ingen har bett mig, jag har ekonomi så jag klarar hyra och utgifter, jag använder varken narkotika, alkohol eller nikotin och min uppväxt har varit harmonisk och trygg. Ändå väljer jag att ta emot en ersättning för att två människor kravlöst ska göra det skönt för varandra och därmed öka sitt välbefinnande och må bra.

Idag klockan 10.00 hade Anna Skarhed pressträff på Rosenbad, där hon redogjorde för resultatet av utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Alltså utvärderingen av sexköpslagen som nog fler än jag har väntat på. Jag tittade själv på direktsändningen på regeringens hemsida och ni som vill kan gå in och titta i efterhand. Hur länge det ligger kvar vet jag inte.

Hela utvärderingen finns att läsa här. Den är på närmare 300 sidor så det tar sin tid om man vill läsa den i sin helhet. Jag försökte nu att skumma igenom den för att få ett grepp om vad hon kommit fram till och det tog 1½ timma bara det.

Ju mer jag läste ju mer förstärktes barriären för mig som sexsäljare mot övriga samhället. Vissa bitar var bra och saker som jag själv poängterat och nu fått bekräftat. Men de flesta bitarna var ur mitt perspektiv en förstärkning av redan rådande norm. Nu var ju som vi vet direktiven satta redan från start, så utvärderingen har naturligtvis gjorts, inte neutralt och oberoende, utan utifrån den moraliska norm och attityd som politiker förespråkar.

Källor som använts i utredningen har varit Socialstyrelsen, Rikskrim, Prostitutionsgrupper, BRÅ, Forskningen prostitution i Norden, Attitydundersökningar, Studier på internet och svar från kvinnor med erfarenhet utav prostitution. Det här sista var inte med i planeringen utan kom mig tillhanda så sent som i februari. Frågor skickades till PRIS (prostituerades revanch i samhället) och Rose Allianse.

Kvinnorna från PRIS består av kvinnor som tagit sig ur prostitutionen och mått dåligt på något sätt. Rose Allianse består av sexarbetare som är aktiva i sysselsättningen. Sju svar från båda hade inkommit och i utvärderingen finns ett brev med från en kvinna i PRIS. Detta spär i mina ögon på attityden och offerstämpeln, trots att Anna i sändningen säger att meningen inte är att se kvinnan som offer utan hon pratar om jämställdhet och människovärde. Dessutom säger hon i sändningen att de som tagit sig ur prostitutionen är väldigt positiva till lagen.

Naturligtvis är det så om man har mått dåligt av att träffa män sexuellt och ser sexköparna som våldtäktsmän och svin. Ingenting nämns om vi som trivs med vår sysselsättning. Överhuvudtaget nämns ingetnting om svaren från Rose Allianse.

På sid 129 i utvärderingen står det om vår olika syn på förbudet.

"En sådan var att en kriminalisering skulle riskera att driva prostitutionen under jorden vilket skulle medföra att det blev svårare att nå de utsatta personerna med sociala insatser. En annan farhåga var att förbudet skulle medföra ökad risk för fysiska övergrepp och allmänt försämrade livsvillkor för de prostituerade.

Synen i andra länder. sid 136.

Förslag.

På sid 232 står det jag ansåg var bra. Fortsatt och ökad hjälp till utsatta och speciellt ökad kunskap och ökad information. Nu menar vi säkert inte på samma sätt, men mer kunskap efterlyser även jag.

Ett nationellt centrum sid 233. Samordning är idag en brist.

Maxstraffet för köp av sexuell tjänst bör höjas. Från dagens sex månader till ett år. sid 237.

Mer nyanserad bedömning sid 242.

Sexsäljaren kan ses som målsägande, alltså brottsoffer sid 247.

 Utredningens bedömning och förslag: Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011. Någon särskild övergångsbestämmelse ska inte meddelas.

Nu är det väl bara att vänta och se vad justitieminister Ask gör med det här.

Varför jag börjar ägna tid och energi åt det här med manlig prostitution vet jag inte riktigt. Mer än att jag blev nyfiken då jag fick en länk till en norsk tidning för några dagar sedan.

Jag började googla och förundrades en smula av det jag hittade. Förundrades och blev än mer oklok på vad vår nuvarande sexköpslag egentligen är till för. I mitt huvud kan man inte bara tillsätta en lag vars huvudsakliga syfte är att hindra män ( i första hand ) för att betala för en stunds sexuell njutning. Jag skriver i första hand därför att det är underförstått hos lagstiftarna och lagivrarna att det är män, fastän lagen är könsneutral.

I mitt huvud kan man inte heller göra en lag där det andra syftet är att offerförklara kvinnorna. Lyssnar man till lagivrarnas argument kan man inte undgå att förstå att det är just det de vill. Till och med såpass att vi borde få skadestånd.

I mitt huvud bör man, om man vill hjälpa och förhindra människor att skadas eller skada (vilket jag anser ska vara huvudsyftet med en lag) skapa en lag där huvudsyftet ligger i att hjälpa och förhindra. Inte straffa och offerstämpla. Jag skulle vilja veta hur många sexköpslagen har hjälpt under de här elva år som vi haft den. Kanske Anna Skarhed kommer med ett svar den 30/6 då utvärderingen ska vara klar. Om den inte är förlängd ännu en gång, vill säga. Även hur många av dessa som är män.

Länken jag fick gick till en artikel i Dagbladet.No. Pro centret i Oslo har  kommit ut med en rapport, "Et usynlig marked?", en feltstudie av sexsalg blant gutter, menn og transpersoner i Norge. 

Det är första gången som den manliga prostitutionsmiljön kartlagts står det. Det kan så vara, men det är inte första gången som det gjorts undersökningar om den manliga prostitutionen. 

Det är ingen större skillnad mot den kvinnliga prostitutionen, står det i artikeln, mer än att den manliga är mer dold och därmed också mer riskfylld och män som mår dåligt av sin sysselsättning upptäcks inte.  

"Ingen av mennene Pro Sentret brukte i sin feltstudie fortalte at de var tvunget til salg av sex. Pro Sentret skriver i rapporten at de ikke vet om menneskehandel innenfor den mannlige prostitusjonen".

Men det kan man naturligtvis inte helt utesluta. 

— Vi må gi hjelp til dem som trenger det, men vi må ikke gjøre alle disse mennene til ofre. Mange vil ikke kjenne seg igjen i dette, sier Jessen.

Klicka gärna in er på länken på artikelsidan och läs om Jonas 26 som säljer sex.

Artiklar om manlig prostitution har då och då dykt upp även här i Sverige. Forskningsprojektet "Prostitution i Norden" som redovisades -08 belyste bla manlig prostitution. Jag skrev lite om projektet här, inte om manlig prostitution, för det var inte det som snappades upp av de fåtal medier som skev om rapporten då.

Idag hittade jag denna artikel från -09 som visar att i en undersökning bland ett stort antal män och kvinnor (enligt mig inte helt seriöst då antalet inte nämns) mellan 18 och 74 i Sverige visar att 2 % av männen någon gång sålt sex och 1.6 % av kvinnorna.

För några år sedan gjordes en undersökning också i Göteborg men med unga tjejer och killar, där resultatet även där visade att fler unga killar än unga tjejer sålde sex. Jag har inte sparat på den länken, men har man tid och lust så finns den i något gammalt inlägg här på bloggen.

2005 intervjuade RFSL i Malmö  sex svenska, manliga prostituerade och redovisade resultatet på en konferens i Stockholm.

- De kommer från stabil svensk medelklassbakgrund, och är väl integrerade i samhället. De ser sig inte som offer, utan som subjekt som väljer det här, säger Niklas Eriksson.

Niklas Eriksson har jobbat i tolv år på RFSL-rådgivningen. Han tycker att de sex killarna i undersökningen är ganska typiska för de manliga prostituerade som han kommit i kontakt med under årens lopp.
Ingen av de sex får sin huvudinkomst från prostitution, utan har andra jobb eller pluggar vid sidan av. Kunder raggar de via egna hemsidor eller på någon träffpunkt på nätet, exempelvis Aftonbladets chat.

Redan 2001 såg jag under mitt googlande, alltså två år efter sexköpslagens införskaffande, att Aftonbladet gjorde någon egen sammanställning om manliga prostituerade.

"I Sverige har debatten om prostitution handlat om kvinnor som säljer sig till män. Prostitution har blivit en könsfråga där företeelsen ses som mannens yttersta förtryck av kvinnan."

"Till skillnad från de kvinnliga prostituerade som kan bedriva sin verksamhet öppet uppe på Malmskillnadsgatan tvingas en manlig prostituerad vara ytterst försiktig. Risken att drabbas för våld från böghatare är stor. Trafiken är därför mycket svår att upptäcka för den oinvigde."

"Liksom polisen är prostitutionsgruppen helt inriktad på den kvinnliga prostitutionen.

– Tyvärr är det så, säger Patrik Cederlöf. Vi har ju bara möjligheter att nå kvinnor som prostituerar sig öppet och som är mottagliga för vår hjälp.

– Men vi vet att pojkarna och männen som dras in i prostitution mår lika dåligt som kvinnorna. Tyvärr kan vi inte nå dem."

En sexköpslag av vår kaliber innefattar ingenting om hjälp och stöd för de som valt att sälja sex. Ska du ha hjälp måste du förkasta sexköp och låtsas att det är det som är problemet även om det inte är det. Så humana är vi. Och är du manlig sexsäljare då behöver du ingen hjälp över huvudtaget. Så långt har vi kommit i jämlikhetstänket. En man är inget offer. Bara en buffel.

I söndagskväll visade tv2 dokumentären "Som en pascha" av Svante Tidholm. För mig som är helt okunnig inom bordellvärlden var det både informativt och intressant. Jag skrev tidigare ikväll ett inlägg på min dagliga svammelblogg om hur jag upplevde programmet. Det blev så mycket av både fakta som framgick och av mina egna personliga åsikter att jag anser det vara värt att även publicera här.

Hittade denna text på en sida på nätet. Samtycke.nu, som någon Göran Rudling, opolitisk vad jag kan se, står som intiativtagare till. Den handlar om en önskan att få en samtyckesparagraf i sexualbrottslagen. Personligen anser jag att det är så självklart att inte ha sex mot någons vilja, att det inte ska behövas någon speciell paragraf till det. Men det är mycket jag anser vara självklart som för andra inte är lika självklart.

 Ett nej är alltid ett nej, vad det än gäller. Viktigt att reflektera över är att även ett ja är ett ja. Vilket bla moderatkvinnan Magdalena Andersson inte riktigt förstått eller vill förstå. I hennes värld är de flesta sexsäljare trasiga och sårade individer. Oftast kvinnor då förstås som "tvingas" säga ja fast de menar nej. Visst finns det sådana kvinnor inom prostitutionen och de finns med all sannolikhet även inom förhållanden och äktenskap. Kanske till och med i större utsträckning i det sistnämnda. Men det finns också kvinnor och män som säger ja och som verkligen menar ja.

Jag tycker också att det är en mänsklig rättighet att få bestämma när, hur och var jag vill ha sex. Tyvärr gäller inte denna rättighet varken mig som sexsäljare eller mina kunder. Förespråkare för sexköpslagen anser att all prostitution är våldtäkt. Säger jag ja, så menar jag nej enligt de som tror sig veta bättre än jag själv vad jag egentligen menar.

Det är för mig mycket märkligt att ett nej ses som mer förtroendeingivande än ett ja när det gäller det sexuella. Det finns många sexsäljare (hur många är det ingen som vet) som verkligen menar ja när de tackar ja till en träff med en känd eller okänd man. Som vill bruka de redskap till lust och njutning som naturen gav oss redan från födseln. Som bejakar inte bara sin sexualitet utan även livet. Nya möten ger nya erfarenheter och man värdesätter ledig tid och bättre ekonomi.

Johan Linander (c) säger i en artikel i Dalarnas tidning att sexköpslagen är viktig i kampen mot människohandel. På vilket sätt framkommer inte. I nästa mening säger han att de som vill skilja på människohandel och frivillig prostitution inte förstår hur människohandlarna agerar. 

Själv förstår jag inte riktigt vad han vill ha sagt med det. Troligtvis betyder ett ja inte ja för honom heller. Jag tycker inte man ska blanda in någon lag överhuvudtaget för de som säger ja till sexuella möten i kommersiellt syfte och där mötet är en frivillig, gemensam överenskommelse.

Självklart kan man inte jämföra det då med att bli tvingad till sexuella handlingar. Där man med både kroppsspråk och känslor  och verbalt säger nej. Där man helt enkelt inte samtycker till arrangemanget. Hur många som tvingas utan att samtycka finns det ingen bestämd, verklighetsbaserad siffra på. Men här ska man naturligtvis ha en lag. Inte en lag som nuvarande sexköpslagen, utan en lag som inte kan tolkas på annat sätt än att ett nej är ett nej och att ingen ska tvingas utföra något mot sin vilja.

Det här var bara ytterligare ett sätt att framställa hur orealistiskt lagförespråkarna resonerar i prostitutionsfrågan. Det kan synas tjatigt, men ibland behövs det tjatas om och om och om.

Sexköpslagen hindrar inte unga, bekräftelsesökande eller destruktiva människor att börja sälja sex. Inte heller hjälper den dessa människor att komma tillrätta med det grundläggande problemet (vilket sällan är prostitutionen).

Sexköpslagen hindrar inte de människor som av någon orsak lever under existensminimum, eller av ytterligare orsak inte kan, vill eller har möjlighet att jobba 40 tim/v att med eller mot sin innersta önskan förstärka ekonomin genom att sälja sex. Inte heller hjälper sexköpslagen dessa människor (som önskar) att få ordning på sin ekonomi och sin tillvaro.

Sexköpslagen hindrar inte de missbrukare som snabbt behöver pengar till nya droger, att sälja sex. Inte heller hjälper den dessa missbrukare.

Sexköpslagen hindrar inte mig eller andra som av egen vilja och lust vill sälja sex för att få en kick, krydda i tillvaron och samtidigt få en extra ekonomisk förstärkning som ytterligare kryddar tillvaron.

Nähä, tänker ni kanske, sexköpslagen handlar ju inte om de som säljer utan om de som köper. 

Men så länge ett attraktivt utbud finns, gör inte lagen att intresserade spekulanter plötsligt försvinner. Så länge tjänsterna finns så finns det också köpare.

Logiskt sett borde även sexsäljandet förbjudas. Men då skulle fötterna ryckas undan helt för de som är i en utsatt situation ekonomiskt, socialt och sexuellt.

Det mest logiska är att helt ta bort förbudet att umgås, kyssas, kramas och/eller ha sex mot ersättning då det handlar om vuxnas, frivilliga, ömsesidiga överenskommelse.

Vid ofrivilliga avarter träder som bekant andra befintliga lagar in.

Hur fördelningen frivilligt, ofrivilligt och sextrafficking ser ut är det ingen som vet och ingen är intresserad av att ta reda på det heller i vårt land. Resultatet skulle ju kunna bli förödande för våra lagivrare. Istället för att verkligen söka fakta drar de till med siffror de hört, läst eller helt enkelt hittat på. Senast var det Nyamko Sabuni som utan faktaunderlag påstod i "efter tio" att 95% av all människohandel går till sextrafficking. En så hög siffra att den är ologisk bara av den orsaken.

I höstas gjorde Storbritannien en stor undersökning under en sexmånaders period. Blogge skrev om det då för er som är som jag, som hellre läser på svenska. 55 polisdistrikt plus andra enheter och organisationer deltog. De gjorde razzior på över 800 bordeller. 528 misstänkta personer greps under de här sex månaderna. Av dessa fälldes och dömdes slutligen 5 för traffickingbrott och dessa 5 hade upptäckts redan innan undersökningen startades. Slutresultatet för undersökningen blev alltså noll fall av trafficking under de aktuella sex månaderna. Ytterligare en engelsk länk om traffickingmyten med en del länkar.

Nu vet vi ju ändå att det finns och förekommer och även om det bara skulle var en enda så är det en för mycket. Vi vet också att lagivrarnas siffror är skyhögt saltade. Just för att få dig som sväljer allt och som litar blint på personer i maktposition att ta ställning mot prostitution. Jag vet också att sexköpslagen i nuvarande utformning inte betyder ett skvatt varken för de som tvingar eller för de som tvingas.

Det här är min teori om fördelningen i vårt land. Alltså utan faktaunderlag och således inget att lita på.

Inte bara för att du delar min åsikt. Utan för att du vågar gå emot strömmen och för att du vågar stå för din avvikande åsikt, gentemot ditt parti (folkp).

Vad är det för mening med att vara politiker om man inte vill förändra det man anser vara fel eller åtminstone påskina att man är av annan åsikt än partikamraterna. Idag tycker jag att alla partier går i varandra nästan, ingen har någon specifik idiologi tillhörande ett speciellt parti. För dagen är det mest kortsiktiga lösningar som ser bra ut på papper varvat med valfläsk som ingen i nuläget vet om det någonsin blir verklighet av.

Man kan tycka att åtta saker av tio som ens parti står för är bra, men håller man inte med om de återstående två ska man ha så mycket råg i ryggen att man påtalar det och inte bara jamsar med, för att sedan gå hem och må dåligt för att man inte var sann mot sig själv. Eller så blir man så itutad ett ställningstagande att man till slut ljuger så man tror sig själv.

Sexköpslagen är just ett sådant ställningstagande. Det är bestämt i riksdag och regering vad som ska tyckas och vad som ska sägas angående den. Oavsett vad som är logiskt eller inte, oavsett vad som är sant eller inte och oavsett vad ens personliga åsikt är. Få är de som kritiserar den, men de finns och glädjande nog verkar de blir fler och fler.

Inte ens när det äntligen, efter flera påtryckningar från övriga Europa, beslutades om en utvärdering av lagen så fick den kritiseras. Det var en förutsättning redan från start. Vad än utvärderingen visar så ska lagen vara kvar och till och med skärpas. Trots att kravet (bla från FN) var en neutral och oberoende utvärdering så var det ett justitieråd som fick den stora äran. Mycket märkligt. Resultatet skulle enligt planerna vara klart den 30 april i år, men av någon anledning som jag inte vet så har deadline förlängts.

Igår lördag 8 maj -010 uttalar sig Camilla och offentliggör sin åsikt. Antingen leder det till reaktioner och diskussioner, eller så tystas det ner. Eftersom det strider mot de beslutandes ställningstagande är risken stor att det tystas ned. Detta trots att vi lever i ett demokratiskt välfärdsland med yttrandefrihet.

Jag tar mig friheten att citera en kommentar till ovanstående artikel.  De flesta som tar avstånd från kommersiellt sexumgänge gör det troligtvis för att de själva inte kan tänka sig en dylik situation. En del för att de svalt allt om Lilja4ever och tror att allt sexköp är lika med tvång. Citatet: 

 "Det handlar inte om man anser att sexbranschen är nyttig och moralisk bra eller omoralisk och dålig.
Jag tycker inte att köpa sex är ett moralisk bra beteende. Lika lite som att sälja sex, begå äktenskapsbrott, att röka, att dricka sig berusad att skrika högt när andra störs osv.
Men frågan är - som liberalen Camilla Lindberg säkert funderat över - om staten får lägga sig i människors privatliv och FÖRBJUDA och STRAFFA omoraliska handlingar.
För en liberal är svaret mest NEJ. För andra som inte uppskattar friheten så mycket är svaret ofta JA."

Nu är jag, som jag poängterat tidigare, osäker på om jag vill se bordeller växa upp här i Sverige. Jag vet för lite om det. Kanske fördom eller inte, men i mitt huvud ska ingen annan få anställa, bestämma eller övervaka mitt sexliv, vilket jag tror är vad bordeller går ut på.

Däremot vill jag precis som Camilla att mina och andras kunder avkriminaliseras och att attityden öppnas upp vad gäller sex och sättet att utöva sin sexualitet. Sexsäljare ska ha samma rätt som vilken entreprenad som helst att få F-skattsedel, tjäna in pension mm. De som endast gör det för ett njutningsfullt tidsfördriv vid sidan av ordinarie försörjning bör få göra det skattefritt upp till ett visst belopp.

Lagen bör ändras så att de som blir tvingade får proffessionell hjälp och stöd, att unga människor som mår dåligt och som därav kan bli lätta offer för "störda" personer uppmärksammas tidigt och att de som för egen vinnings skull skor sig på andra och de som skadar och tvingar andra ska bestraffas eller få vård.

En rapport från IOM 2007, uppdaterad 2010 visar att slavarbete är vanligare än prostitution vid trafficking. Tre fjärdedelar av traffickingoffren har hållits i slavliknade arbetsförhållanden inom jordbruk, byggsektorn och tiggeri. Att som någon ovis herre för ett tag sedan förorda ett förbud mot tiggeri, är lika idiotiskt dumt att som enligt sexköpslagen förbjuda sexköp. Man kan inte tro att en företeelse försvinner bara genom ett förbud och för att de försvinner från gatorna. Det är orsaken till beteendet som måste åtgärdas.

Nu hoppas jag förstås att Camillas modiga framstöt kommer att stötas och blötas från alla håll och kanter. Inte utifrån kristna och/eller moraliska värderingar, utan från verkligheten och människans rättigheter.

Fenomenet Prostitution består ju inte av en enda form. Inget man kan sopa ihop i en och samma hög och sedan tro att om man förbjuder folk att betala för tjänster inom prostitutionen så försvinner det. Man kan inte heller jämställa en kvinna eller man som av egen vilja valt att sälja sex, med de som tvingas av någon annan. Inte heller kan man likställa alla sexköpare och på allvar mena att alla kunder överlag inte bryr sig om säljaren mår bra eller inte.

Människohandel blandas alltid in i diskussioner och debatter om sexköpslagen, trots att det egentligen inte alls hör hemma där. Vi har andra befintliga lagar som träder i kraft vid tvång, våld och övergrepp. Däremot är påtvingad prostituton en form i fenomenet prostitution.

Slavarbete var, är och kommer alltid att vara ( hoppas jag ) något som aldrig ska accepteras. Allt som skadar djur, person eller sak ska förhindras. Men det är bara inom prostitutionen man stigmatiserar och nedvärderar själva arbetet även om det inte utförs av slavar. Det är bara inom prostitutionen man förbjuder köp av vara/tjänst komna ur det arbetet.

Förr användes slavar till bomullsodlingar, men man förbjöd inte odlingarna och man förbjöd inte köp av bomull. Idag används slavar till städning, restaurang, bygg, asfaltläggning bla och prostitution. Det är inte stigmatiserande att arbeta i dessa sysselsättningar förutom prostitutionen och det är inte förbjudet att betala för städning, att äta på restaurang eller få en byggnation utförd mot ersättning. Men den som betalar för att få vara nära och intim med det motsatta könet blir straffad. Ett straff som till och med lär höjas efter det att pågående utvärdering av sexköpslagen är klar.

Kan man urskilja frivilligt/ofrivilligt i det ena fallet så bör man kunna göra det också i det andra. Avkriminaliseras den frivilliga prostitutionen skulle mer tid och resurser frigöras för att bekämpa den klick som njuter av att tvinga och utnyttja någon mot dennes vilja och de som gynnar sig själva på bekostnad av andras utsatthet. Det skulle förmodligen även bli lättare att urskilja den här klicken om man inte buntade ihop alla i en hög.

Finland har ju så, men jag vet inte om de gjort någon utvärdering och om det i såfall visade att sextrafficking minskat, ökat eller varit oförändrat.

En annan form i fenomenet prostitution är de väldigt unga människorna som många gånger inte har en aning om vad de ger sig in på. Det pratas mest om unga tjejer, men även unga killar är nog minst lika förekommande. För några år sedan visade en undersökning att unga killar var i majoritet bland unga som sålde sex. Hur det är nu vet jag inte.

FAST i Malmö gjorde nyligen en webundersökning på  ungdomssiten "Bilddagboken" och fick glädjande nog över 1000 svar.

Precis som Niclas Ohlsson på FAST säger  måste det tas upp till ytan, pratas om det, informera och diskutera med ungdomen, med skola, med föräldrar. Inte som nu tabubelägga, vilket lägger skuld och skamkänslor på de tjejer och killar som det berör.

Vissa av dessa ungdomar som visar sig i webcam, eller tar någon form av ersättning ( pengar, kläder, smink, alkohol tex ) för en sexuell tjänst gör det för att deras inre gråter. De mår helt enkelt inte bra utav någon orsak.

Om det öppnas upp, pratas, diskuteras och informeras finns, enligt mig, en ganska stor chans att man ser dessa ungdomar i ett tidigare stadium och kan då gå in med individuellt stöd och hjälp innan de råkar illa ut. Möjligt är också att man då skulle ha lättare att hitta de män som aktivt söker dessa unga, sårbara tjejer och killar.

Andra ungdomar gör det för spänningens skull. Kanske tillsammans med en kompis. Förhoppningsvis vet de när gränsen är nådd och de kan stoppa själva.

En del gör det av ren kåthet på pengar. Risken finns att de efter ett tag tappar omdömet om pengars värde och utökar sina gränser mer och mer och då är de redan ute på både djupt och farligt vatten. Väldigt svårt för någon som blivit van att ha nästan obegränsat med pengar, att sänka den nivån, att lära sig längta och spara till det man vill ha. Öppenhet, information och diskussion underlättar även här. Veta att man inte är ensam, ha någon att prata med utan att skuldbeläggas.

Ytterligare en form i fenomenet prostitution är till stor del avhängigt vår socialpolitik. Man kan inte skylla allt på den för valet är alltid ens eget. Men i vissa fall handlar det om att välja mellan pest och kolera och då väljer en del att sälja sexuella tjänster för att få in till sitt uppehälle och sin försörjning. De väljer det inte för att de gillar sex, människor och nya möten. De gör det för att de på mindre tid får in mycket mer än vad de skulle fått av ett typiskt kvinnligt, lågavlönat och ofta slitigt arbete. De får mer kapital att röra sig med och mer tid till att tex umgås med sina barn, vänner, eller till en hobby, eller till resor.

De ser till stunden och oroar sig troligtvis varken för sin pension eller vad som skulle ske vid eventuell sjukdom.

Antagligen kommer några i den här gruppen att slutligen må dåligt. Vissa väldigt dåligt. Men det är inte lätt att hoppa av karusellen om man inte hittar ett bättre alternativ, vilket kan vara snudd på omöjligt med dagens arbetslöshet. Även skatten påverkar om alternativa val är bättre. Med lägre skatt för inkomster under 20-25 000kr/mån kanske valet vore enklare.

Jag vet inte, men jag kan tänka mig att det är kvinnor från den här gruppen som, när de inte orkar längre, uttalar sig i pressen om hur dålig prostitution är, hur sviniga kunderna är och hur dåligt de själva mår. Helt naturligt eftersom de innerst inne aldrig har velat sälja sexuella tjänster, utan tvingat sig själva till något de egentligen avskyr. Det skulle lika gärna kunna ha varit vilket annat arbete som helst som de avskytt och därmed mått dåligt. Men nu handlar det om prostitution. Manliga sexsäljare tror jag inte är vanligt i den här gruppen.

Troligtvis är det också dessa kvinnor som prostitutionsenheter och socialarbetare träffar på och gör till en mall gällandes alla sexsäljare.

En annan form i fenomenet prostitution är missbrukarna. Men för dem är det nog sällan sexsäljandet som utgör problemet. Deras största problem är att få ihop till dagens ranson av stimulantia och då är kanske en sexträff mot ersättning det enklaste för dem. Speciellt när det är kvinnliga missbrukare.

Problemet som jag ser det, är den utsatthet de befinner sig i. Riskerna för den här gruppen är mycket, mycket större än för de som inte, på grund av abstinensbesvär, är desperata. Övergrepp, misshandel, kränkningar, våldtäkt är, tror jag, vardagsmat för den här gruppen. Även kanske att ha en hallick, men det vet jag inte.

Jag vet inte heller vilken relevant hjälp den här gruppen får. Vår nuvarande sexköpslag gjorde när den var ny att den här gruppen gick under jorden, där de kunde misshandlas, bli fråntagna sina pengar och våldtagna utan att någon såg.

Slutligen i fenomenet prostitution finns då formen jag själv tillhör. Vi som säljer sexuella tjänster vid sidan av ordinarie arbete eller studier, eller som försörjer sig helt på det. Oftast trivs vi med det vi gör och många kan till och med njuta av mötena och i flera fall blir sexkunderna återkommande besökare.

Vi tvingas inte direkt utav dålig ekonomi, utan kan om vi vill välja andra alternativ. Men trivs man med det man gör och samtidigt får extra pengar att röra sig med, eller i en del fall kan försörja sig  på det, så varför tvinga sig att välja något annat bara för att normen säger det och för att samhället stigmatiserar oss.

Det vi i den här gruppen mest mår dåligt av är nog att behöva göra det i smyg. Att på grund av kopplerilagen och attityden i samhället inte våga och kunna vara öppna och sanna  knappt mot oss själva. I den här gruppen tror jag också de flesta manliga sexsäljare finns.

Om man nu bortser från den första formen, slavarbete som inte har med sexköpslagen att göra egentligen, så är de resterande frivillig prostitution. Frivillig på det sätt att det är personens eget val, om än att valet föregåtts av orsaker som på något sätt "tvingat" personen att göra just det valet.

Jag skulle tycka att det vore intressant att undersöka hur fördelningen är i vårt land inom de uppräknade formerna. Jag skulle inte bli förvånad om den sista frivilliga formen visar sig vara i majoritet. Om inte skulle man ändå få ett hum om var insatserna, stöd och hjälp främst skulle sättas in.

Läser man hur lagen är utformad borde alla inse, att inget som sägs i den är till gagn och hjälp för någon av formerna. Den här lagen bygger endast på moral och enligt mig ska inte någras moral föranleda lagstiftning.

När det gäller slavarbete, alltså den påtvingade prostiutionen är det andra befintliga lagar som sätts in. Lagar som gäller vid alla former av tvång och våld.

Koppleribiten är ett dilemma då den stjälper i den frivilliga prostitutionen, men kan vara till hjälp i den påtvingade. Ett exempel är detta och detta.

Det viktiga enligt mig, är att komma åt de män och i en del fall kvinnor, som tjänar pengar på andra personers utsatthet, sårbarhet och oerfarenhet. Även att hitta de män som inte är ute för att få en ömsesidig skön sexuell upplevelse, utan som av avsaknad utav både empati och sympati gladeligt tömmer sig i både väldigt unga tjejer, som i oengagerade och likgiltiga kvinnor.

Jag vill gärna tro att dessa män utgör en minoriet av landets alla sexköpare. Ändå görs de till en typisk mall för hur sexköpare är. Att likställa alla sexköpare med de som medvetet söker "offer" att utnyttja är diskriminerande. Likaså att så som nu fösa ihop alla som säljer sex och göra gällande att det som gäller för en gäller för alla är lika diskriminerande. Det hjälper varken kreti eller pleti och framförallt utrotar det inte fenomenet prostitution.

    Bilden är från ett bildspel i Sydsvenskan igår söndag. Artikeln i samband med bildspelet har rubriken "Från Ziar till en madrass i Staffanstorp." Artikeln handlar bla om 17-åriga Sara, en romsk tjej från Slovakien.

När förespråkare för sexköpslagen uttalar sig, pratar de endast om detta. Prostitution för dem är lika med tvång. Varje gång jag hör en sådan onyanserad debatt åker mitt adrenalin i topp och 99 % av alla debatter som handlar om sexköpslagen är precis så onyanserade.

Senast nu var det debatten som följde efter min medverkan i "efter tio" förra onsdagen där jag presenterade min bok "Att Sälja Sex"och berättade om min verklighet som sexsäljare. Jag var inte med i debatten utan såg den senare på nätet. Den här gången var det jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som var inbjuden för att försvara och propagera för sexköpslagen och tala om att den är viktig och gör nytta. Hon får så gärna ha den åsikten, men lika lite som jag kan göra min sanning och min verklighet till en sanning för alla sexsäljare, så kan inte hon göra sin sanning, sina fördomar och sin moral till en sanning som gäller alla. Definitivt inte kräva att den "sanningen" till och med ska lagföras och tvinga folk att tycka som hon och hennes anhängare.

De allra flesta av oss tycker nog att det är fel och hemskt att tvinga någon till att sälja sex, till att ha sex mot sin vilja, till orimliga arbetstider, att tvingas arbeta utan lön,  att tvingas gifta sig mot sin vilja mm. Men är det rimligt att förbjuda det frivilliga?

Nyamko säger i debatten: Det är inte förbjudet att sälja sex, de som gör det kan söka hjälp. Lagen stigmatiserar inte.

Vet hon vad hon pratar om egentligen? De som trivs med att sälja sex behöver väl inte söka hjälp? Om min hyresvärd vill ha bort mig från lägenheten för att inte riskera att åtalas för koppleri, hjälper lagen mig då? Om jag blir avskedad från mitt jobb för att jag säljer sex, hjälper lagen mig då?

Hon säger även: Det är fel att låta mig vara och bekämpa Lilja 4 ever. Prostitution hänger ihop med övergrepp och missbruk. Mina kunder besöker även de sexsäljare som är tvingade.

Det första förstår jag helt ärligt inte. Det andra är fördomar och gäller för vissa helt klart, men långt ifrån alla som prostituerar sig. Det tredje vet hon ingenting om. Det är inte omöjligt att något fåtal av de som besöker mig en enda gång, även besöker de som inte säljer sex frivilligt. Däremot vet jag, men inte hon, att huvuddelen av mina kunder INTE skulle besöka någon som inte är engagerad och tar sig tid och som verkar gilla det de gör. Hon vet ingenting om mina kunder och kan således inte uttala sig om dem, fastän att hon gör det.

Enligt det här resonemanget ska de som besöker mig bestraffas för att de eventuellt även skulle kunna besöka en som ofrivilligt säljer sex. Det är alltså inte handlingen som ska bestraffas utan att de är män som väljer att ge en gåva för sexuell samvaro. En samvaro där samlag inte alltid ingår.  Får svenskt rättsväsende verkligen agera så?

I hennes ögon är Sara från Slovakien och jag enbart horor (hon använder det ordet, inte jag). Jag är lika olycklig som Sara eftersom hon säger att hon inte tror på några lyckliga horor. Det är ingen skillnad på att Sara har tre kunder under en halvtimma och jag tre kunder i veckan. Det är ingen skillnad på de män som kommer till mig, som jag masserar i lugn och ro, eller delar en flaska vin och pratar om livet med, eller de som hänsynsfullt och ömsint tar mig med till sjunde himlen och på Saras kunder som slår och misshandlar henne.

Utdrag ur artikeln:  

– Jag ringde till Martin och Loncho och sa att jag inte ville stanna, att han slog mig och ville ta mig med våld. Men de sa att jag skulle stanna, att han egentligen var trevlig.

Till slut kommer Loncho, men inte till hennes undsättning. Istället har han med sig en vän som nyss muckat från kåken. Han ska få komma emellan med ett gratisligg.

Medan kåkfararen tränger in i henne i ett av rummen, står kunden utanför och skriker, förbannad över att ha blivit avbruten i sin sadistiska sexakt. Kåkfararen fullbordar på några minuter och blir sedan utkastad. Sára får stanna kvar för att fullfölja avtalet.
– Han började slå mig riktigt ordentligt, för han var så arg för att killen hade stört honom, berättar hon.

För mig är det här två helt skilda saker som jag även säger i programmet. Det är som Hanna Wagenius centerns ungdomsförbund uttrycker sig, som att jämföra våldtäkt med frivilligt sex. Nyamko säger också att 95 % av Sveriges människohandel går till prostitution. En väldigt hög siffra. Tyvärr berättar hon inte vart den siffran kommer ifrån. Kanske högg hon bara till med den, vilket är troligt. Hur seriöst är det av en politiker att fara med siffror som inte hänvisas till någon fakta?

För att vara extra auktoritär så använder hon ord som horor och  sälja sin kropp. Hon påstår även att regeringen VILLE göra en utvärdering. Ja, men efter påtryckning från andra länder och från FN. FN skriver att det ska vara en oberoende utvärdering. Jag vet inte om jag vill kalla det oberoende när den görs utav ett justitieråd. 30 april skulle den vara klar, men tydligen har de bett att få den tiden förlängd. 

 Precis som alla röstningar i media de senaste tre- fyra åren är majoriteten emot sexköpslagen även denna gång, på tv4-s hemsida.

Det kanske inte är så konstigt att det dels inte fångas så många sexköpare och dels att de som ändå tas fast får väldigt låga böter. Radio P1 tog igår upp det här med låga böter i programmet Kaliber. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, tror att en förklaring till att det är så många som fått för låga böter är att åklagarna inte tycker att sexköp bör leda till så höga straff.

"Från politiskt håll är budskapet tydligt: människohandel och prostitution ska stoppas eftersom det ofta innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Regeringen har till och med en särskild handlingsplan för detta, och de skriver att det är efterfrågan – alltså antalet sexköpare – som upprätthåller prostitutionen och människohandeln."

Det är alltså kutym att blanda äpplen och päron från regeringshåll. Jag vet inte om det endast är efterfrågan som kan upprätthålla ett fenomen. Om det vore importförbud och vi tex inte kunde importera kaffe, så spelar det nog ingen roll hur kaffesugna vi vore. Sveriges klimat lämpar sig inte till kaffeodling och vi finge helt enkelt klara oss utan, eller hitta ett surrogat. Om det är själva sexköpen de vill ha bort så måste även tillgången strypas, alltså att sälja sex borde då bli förbjudet. Exempelvis är det förbjudet både att sälja och köpa narkotika. Ska resonemanget hålla vad gäller efterfrågan så varför inte bara förbjuda köp av narkotika?

Varför sväljer folk allt ologiskt som politiker säjer egentligen? Även om man har en moralisk och/eller kristen syn på det sexuella så borde man inse det ologiska i sexköpslagen. Både polisen och de största partierna gjorde det ju när lagen skulle tillträdas. Varför har de nu helt plötsligt vänt kappan efter vinden? Till och med kammaråklagare Rolf Hillegren säger att det måste finnas gränser för vad man tror sig kunna uppnå med lagstiftning. Och det måste även finnas gränser för vad samhället ska lägga sig i. 

Jag vill naturligtvis inte förbjuda min egen hobby. Men jag vill kunna utföra den utan risk för repressalier och jag vill att de män som kommer till mig inte ska ses som kriminella brottslingar. Jag efterlyser en neutral, oberoende undersökning på hur många frivilliga respektive ofrivilliga sexsäljare det finns i vårt land. Det är det ingen som vet. Det är heller inte intressant från regeringshåll att veta, eftersom de vägrar inse att jag och många med mig finns. Enligt dem så satt jag och ljög för fulla muggar i programmet.

Eftersom det fortfarande är tillåtet att betala för en massagetjänst, för samtalstid, för skrattterapi och för taktil beröring så är det väl det jag tar betalt för. Det sexuella följer med på köpet om vi båda vill. Så de män som kommer till mig gör sig således inte skyldiga till något brott. Kan andra vrida och vända på saker, så kan jag också. Skillnaden är att det är fullständigt sant det jag skriver.

 Istället för som lagivrarna säga att män betalar mig för att köpa min kropp och får massage, skratt, ett lyssnande öra och beröring på köpet, så påstår jag det omvända. Nu tror inte jag att prostitutionsmotståndarna kan föreställa sig hur ett möte med mig går till. De tror säkert att jag tar emot på en skitig madrass på golvet och att männen står i kö för att tömma sig i mig. Man tror ju det man vill tro, eller det som tjänar ens syfte.  

  Har precis präntat ned på svammelbloggen om min dag idag i huvudstaden och hos Malou på TV4 i hennes program efter tio. Vill ni se intervjun så finns den här. Vet inte hur länge den ligger ute på nätet. Jag fanns där av anledning av min bok.

Hanna Wagenius, Nyamko Sabuni och Adam Cwejman medverkade direkt efteråt i en debatt om sexköpslagen.

Både Hanna och Adam har bloggat om sin medverkan. Jag hoppas att detta ger ringar på vattnet vad gäller boken och dess innehåll.

Jag skulle kunna börja det här inlägget med ..det var en gång...men det är kanske lite löjligt. Iallafall så startade jag den här bloggen en gång, närmare bestämt sensommaren 2006. Petra Östergrens bok "Porr Horor och Feminister" hade ännu inte kommit ut. Jag var medveten om hur lagivrarna till sexköpslagen tänkte och agerade. Jag hade gjort en del intervjuer till tidningar som var tillräckligt öppna och modiga för att ta in ett sådant reportage. Annars brydde jag mig inte så mycket. Titt som tätt fick man från politikerhåll och "expertis" sig till livs att det finns inga lyckliga horor.

Ja, de uttryckte sig så då och gör fortfarande. Att återkommande få höra detta mantra ( som alltså var en osanning om mig som person och människa ) spridas till den oinsatta allmänheten, gjorde att jag till sist reagerade. Folk måste få veta att sådana som jag finns, tänkte jag och startade denna blogg. Några månader senare kom Petras bok och debatten tog fart. Strax efter mig började även Isabella Lund att blogga,fast på ett helt annat sätt än jag. Senare har ett antal sexsäljare både börjat och slutat att blogga.

Efter ett år ungefär tyckte jag att jag hade sagt det jag ville säga och använde bara den här bloggen när något nytt dök upp. Skaffade mig en svammelblogg att svamla i dagligen istället. Jag är en sådan person som resonerar som så, att det räcker att säga en sak en gång. Jag ogillar alltså tjat och upprepningar, liksom repriser på tv. Har jag sett en film, läst en bok så räcker det. Jag vill inte se eller läsa samma sak ännu en gång.

Men jag insåg ju till slut att det resonemanget håller inte när det gäller prostitution, bloggar och internet. Nya läsare tillkommer ständigt och för dem är det ingen upprepning av gammal skåpmat.

Då kom tanken på att varför inte ge fler möjligheten att läsa hur en frivillig glädjeflickas vardag kan te sig och hur det skiljer sig markant från medias och politikers framställan. Tanken på en bok tog form. Jag sammanställde några kapitel utifrån den här bloggen. Ja, först gjorde jag en innehållsförteckning och funderade länge på vad jag skulle ha med och vad jag inte skulle ha med osv.

December 2007 skickade jag in det jag hade fått ihop till tio bokförlag. Ett hörde inte av sig alls, ett var intresserad och ville ha mer och de övriga åtta var inte intresserade alls.

Jag totade ihop 23 kapitel och skickade in till det förlag som ville ha mer. Sedan hörde jag inget mer därifrån. Kanske lika bra, tänkte jag då och lade det hela på hyllan. Men tanken fanns där hela tiden och poppade på. Jag försökte förtränga den. Dels hade jag inte tid och sedan var det även lite otäckt ifall boken skulle bli uppmärksammad. Vad skulle jag göra då? Jag vill ju inte stå i något offentligt ljus. En del har svårt att tro det, men jag är egentligen en väldigt blyg person och verkar helst i kulisserna.

Senvintern/ tidiga våren 2009 somnade jag med tanken och vaknade med tanken. Jag förträngde det obekväma och tog tag i skrivandet igen. Nu med mer diciplin och mer målmedvetet. Jag gjorde om alltihop. Jag visste precis hur jag ville ha det. Vad som var viktigt, vad som kunde vara intressant med mera. Jag förde över de blogginlägg jag tänkt mig, skrev om dem, la till nytt och tog bort gammalt.

Juni 2009 kände jag mig nöjd och skickade in till 4 andra bokförlag. Ett har ännu inte hört av sig, ett var det som gav ut Liv Engqvist bok året innan och de ville inte utsätta sig för samma sak igen och två var inte intresserade.

Jag accepterade avslagen fullt ut. Jag är ingen författare och jag kan inte alls veta om avslagen berodde på dåligt manus eller rädsla för att utsätta sig för "dålig" icke politisk korrekt publicitet, eller deras känsla att det här är ingen intresserad av att läsa.

Jag lät det hela bero över sommaren. Nya saker tillkom i debatten, bla började de politiska ungdomsförbunden att ivra för en avkriminalisering för sexköp. Hela tiden hörde jag den här rösten inom mig, ge inte upp. Det låter kanske lustigt, men helt av sig självt så sitter jag en höstkväll med mitt manus uppslaget framför mig på datorskärmen. Jag börjar rumstera om bland kapitlen, skriver nytt och vet plötsligt återigen precis hur jag vill ha det..nu. Jag skriver ny innehållsförteckning, tar bort och lägger till.

November 2009 kontaktar jag Vulkan via mail. Nu är jag fast besluten att få ut det här så att alla som är intresserade får möjlighet att ta del av mina tankar, min vardag, min åsikt. Kosta vad det kosta vill ungefär och jag bestämmer mig även för att ta konsekvenserna av eventuell offentlighet. Nu vill jag ha ut boken innan utvärderingen av sexköpslagen är klar 30 april 2010.

Så fort jag tänkte och bestämde mig och hade målet klart för mig, så släppte allt. Plötsligt fick en massa annat plats i huvudet och jag fick ro att påbörja nya skriverier i helt andra ämnen. En riktigt skön känsla infann sig. Ett tag. För jag fick inget svar från Vulkan. Jag skickade nytt mail och fick något svar som inte alls besvarade mina frågor. Attans, tänkte jag, ska jag möta motstånd även här. Ett tredje mail slängde jag iväg, nu direkt till Linda Skugge.

Dagen efter hade jag mail att jag skulle sända in manuset igen. Jag hade telefonkontakt med en person och mailkontakt med en annan. Plötsligt blev allt så nytt. Jag befann mig i en situation jag aldrig tidigare varit i och förstod att jag måste göra saker jag aldrig tidigare gjort och inte visste något om. Dessutom kände jag mig ensam och osäker för jag tyckte inte att jag fick den respons och den hjälp jag behövde. Plötsligt blev jag osäker på om jag verkligen gjorde rätt.

Men som så ofta förr, så befann jag mig plötsligt en natt i full färd med att göra mina bokomslag. Iden som kom till mig var fullständigt klar. Vit framsida och svart baksida som symboliserar prostitutionens olika sidor.

I januari i år 2010 fick jag tänkbara alternativ. Jag fattade inte riktigt eller annars var det de på Vulkan som inte fattade vad det här handlade om. Jag tror inte de då förstod mitt syfte att få ut det här till gemene man. Jag valde det dyraste alternativet med tron att få en inbunden bok. Där ingick även korrekturläsning av mitt manus, vilket jag ansåg var det allra viktigaste. Jag vet hur hemmablind man blir.

Tjejen som läste mitt manus återkom med fyra sidor kommentarer. Sådan tur att jag lät någon utomstående och kunnig person korrekturläsa, även om berget reste sig framför mig igen. Återigen började jag om. Att jag inte själv sett hur min kommatering såg ut och hur jag upprepade mig och hur hela alltet helt saknade struktur?

Skickade sedan in det nya manuset. Efter diverse mailväxlingar blev det då dags för provtryck. Jag påpekade vissa saker som jag inte godkände tex för liten text i innehållsförteckningen, för stora mellanslag och för små mellanslag och avsaknad av citatstecken. Slutligen blev det då ett provexemplar som skickades hem till mig.

Lätt besviken ser jag att mina påpekanden inte lyssnades på. Fler mailväxlingar och nytt provtryck och tiden går. Jag godkänner och nu blir det då dags för prissättning och exemplar ska skickas till det ena och det andra stället som Vulkan sköter om. Jag lutar mig tillbaka och tror det är klart med det mesta.

Så kommer ett mail att vi skickar nu in till AdLibris och Bokus och de gör ett påslag på satt pris. Kanske borde jag ha förstått det själv, men det fick mig förstås att ändra tankegång. Dessutom det här med inbundet finns inte alls på Vulkan. Hård eller mjuk pärm är det som gäller och hård pärm tar de 300 kr för att trycka. Inget att tänka på alls för mig, så beslutade endast mjuk pärm som är så nära pocket man kan komma.

Sänker så mitt pris med tanken att med påslaget så blir det kanske som mitt ursprungspris. Jag köper mycket böcker själv och jag ger inte hur mycket som helst för en bok, speciellt inte en pocket. Jag vill ju inte ge ut en bok som avskräcker folk på grund av priset, men samtidigt vill jag ju ha tillbaka det jag lagt ut. För varje bok som beställs tar Vulkan helt naturligt ett tryckpris och skillnaden till mitt satta pris sätts in på ett konto. Men om kontot under ett år inte kommer upp till 1000kr, så får jag inget. Då går det till Vulkan. Det står klart och tydligt på deras hemsida.

Nåväl. Boken kommer ut på Bokus. Jag häpnar. Troligtvis för att jag inte alls är insatt i den här världen. Bokus påslag är 106 kr. Mitt sinne åker upp och ner. Jag skulle aldrig lägga nästan 300 kr på en häftad bok. Det här berget börjar resa sig igen framför mig, samtidigt som jag har stora funderingar på varför den inte kommer ut på Ad Libris. Vägrar de kanske att befatta sig med en bok som min? Kanske måste man vara sexsäljare för att förstå dessa spöken som ständigt dyker upp och känslan av att inte passa in i samhället.

Idag fanns den där iallafall, med ungefär samma stora påslag som Bokus. Jag har nu efter ett antal mailväxlingar fått bekräftat att jag själv kan beställa min egen bok från Vulkan till det pris som jag satt 189 kr och mellanskillnaden när tryckpriset är borträknat sätts in på mitt konto.  Ska andra personer köpa från Vulkan är det endast hård pärm som säljs där enligt den information jag fått och jag valde ju av förklarliga skäl bort hård pärm så min bok kan inte köpas från Vulkan. Det här är så oklart för mig, men jag bryr mig inte. De som vill införskaffa boken till mitt pris 189 kr kontaktar mig via mail eller via meddelande på Expressenbloggens profil. Ska den skickas blir det 200 kr.

Boken är ute iallafall och syftet med den är att alla som vill, ska få möjlighet att skaffa sig information om en helt vanlig sexsäljare. Att nå flera än de jag når med en blogg. Nu kommer nästa steg. Att göra folk uppmärksamma på att den här boken finns. Även det helt nytt för mig, vilket är lite spännande. Antingen blir det bara en flopp eller så finns ett intresse. Jag lade ut lite krokar härom natten, men har hittills bara fått ett napp. Det är bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig. Lite stolt över mig själv är jag ändå att jag kommit så här långt.

Nu kanske ni undrar vad det är för figurer jag lägger in här. Sexköpare ska det föreställa. Jag tror att alla vet att det finns alla de sorter av den kategorin fastän vissa vill klumpa ihop dem till samma skrot och korn och gärna sätta åt dem så hårt som möjligt. Jag blev lite irriterad av det lilla jag såg på Kalla Fakta i söndags, då de tog upp sexnätverk på internet, som lurar unga "oskyldiga" tjejer och utyttjar dem mot deras vilja.

Naturligtvis stöder jag inte sådana män som gör så, men enligt mig var programmet lite felvinklat, där syftet verkade vara att få alla sexköpande män att framstå så. Nu såg jag inte allt. Kanske blev det bättre i slutet. Jag försökte få det här ur huvudet. Men  i dag dök bilder upp i tankarna som jag nu ikväll ritade på photoshop. En bild säger ju mer än tusen ord, sägs det.

Man kan säga att de som omnämndes i Kalla Fakta kom från grupp C och E. Alltså en väldigt liten del av totala delen sexköpare. Enligt mina spekulationer och teorier alltså. Sexsäljare finns det också olika sorter av, fastän även de gärna slås ihop av somliga.

De här unga tjejerna tillhör då grupp Dd och i viss mån Ee. En liten grupp i den stora hela av sexsäljare enligt min teori. Men ändå bör den inte finnas alls och den verkar även att öka. Dd gruppen skulle lika gärna kunna valt något annat än att lägga ut sig på nätet med syftet att bli bekräftade och därmed bli ett lätt byte för grupp D och E.  Självsvält, skära sig eller dylikt. Det är här det ska läggas resurser och satsas pengar. Förebygga genom att se de här individerna så tidigt som möjligt och erbjuda stöd och hjälp. Detta plus att införa ett gemensamt obligatoriskt ämne i skolan som tar upp sexualundervisning, kultur, empati, nätkunskap, att sätta gränser mm.

Att som nu kriminalisera en hel grupp och nedvärdera en annan är ingen lösning för att hjälpa utsatta individer. Om grupp Dd och i viss mån Ee inte finns, så skulle grupp D och E få svårt att hitta "offer". Grupp C skulle få mothugg och vara tvungen att ändra sin attityd om de inte vill bli åtalade för övergrepp eller liknande. Med rätt information skulle kanhända även grupp Cc minskas.

Med den attityd som många politiker har att lössläppt sex, kommersiellt sex, flera partners etc inte är acceptabelt, så skam och skuldbeläggs redan utsatta personer och kan till och med förvärra deras situation. För att lösa ett problem måste man gå till kärnan av problemet.

Det är samma sak med ökningen av unga förövare. Att åberopa lägre straffålder eller hårdare tag hjälper föga om man inte även här går till botten med orsaken och helst agerar så tidigt som möjligt.

Allt det här har jag skrivit förr, fast med annan formulering, men det tål att upprepas tycker jag.

Annat som det behövs läggas resurser på är nedanstående och det tror jag att det också görs. Men kanske inte på helt rätt sätt. Jag är inte så insatt i arbetet mot trafficking. Varken sextrafficking eller annan.

Här krävs samarbete över gränserna. Inte bara polisiärt utan även socialt, så att unga kvinnor i utsatta länder blir medvetna om riskerna och kanske undviker att bli lurade hit eller till annat land, under falska förhoppningar. Tullen har stor betydelse. Lägg resurser där med utbildning och information till personalen. Hjälpen till redan hitlurade kvinnor måste förbättras. Framförallt ska det inte blandas ihop med den vanliga prostitutionen och dess eventuella problematik.

Majoriteten tycker att justitieministern har fel, vilket naturligtvis gläder mig och gör att jag ändå ser ljust på framtiden.

    Tar ett skutt för en ovanligt bra serie om sexköp, som Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidning publicerat sista veckan. Bra, enligt mig, för att den tar upp olika perspektiv inom prostitutionen. Ofta när prostitution nämns i media är den framlagd ur den negativa synvinkeln. Ingen tidning vill framstå som förespråkare för prostitution vilket hänt att de blivit beskyllda för, ifall de inte följt den politiska normen. Corren brukar sällan vilja avvika från det politiskt korrekta, men har här överraskande gjort ett avsteg. Det glädjer mig.

Jag lägger in länkarna till alla inslagen, men vet inte hur länge de finns tillgängliga på nätet.

Ett av inslagen handlade om män som kontaktar unga tjejer via nätet. Vissa kontakter leder till ett möte, som ofta slutar i en sexuell handling. Ibland är tjejerna helt oförberedda, då det sexuella syftet från mannen inte kommer fram förrän de står öga mot öga med varandra. En del tjejer är fullt medvetna om det och växer genom komplimanger och bekräftelse. När verkligheten kommer ifatt dessa tjejer får de ofta en fadd smak i munnen, skuldbelägger sig själva och bär det inom sig utan att våga (eller kunna) prata med någon i sin omgivning. Det är inget fel att som hormonstinn och bekräftelsesökande tonåring figurera på nätet. Men de måste bli medvetna om riskerna och ev följder.

Jag tycker Kriminalchefen i Norrköping Anne Asp resonerar ganska vettigt i inslaget. Min personliga önskan är att det blir ett nytt ämne på högstadiet ( kanske redan i sexan) där både sexualundervisning, empati, jämlikhet,nätkunskap, sociala frågor, social kunskap, intution, kultur, beteende  mm mm ingick. Jämsides med information och föreläsning, skulle det vara grupparbete, kanske teaterversion eller musikal för de som är intresserade av det. Det måste vara intressant och kul och från elevernas perspektiv och följa eran vi befinner oss i.

I det andra inslaget (som egentligen var det första) berättar en sexköpare om sina upplevelser. Jag får känslan att lagen får honom att skuldbelägga sig själv. Det är väl även en av meningarna med lagen. Men jag tycker det är fel att en lag ska få personer att känna skam och skuld över sitt sätt att sköta sin sexualitet, då ingen kommer till skada. Hade han skaffat en älskarinna istället när partnern tappade lusten, skulle ingen utomstående moraliserat över det.

Det tredje inslaget tar upp en sexsäljares erfarenheter.  Trots likheter med min egen erfarenhet, så är det inte mig det handlar om  (vad jag vet iallafall).

Fjärde inslaget tar upp straffet för sexköp. Kammaråklagare Marie Kronqvist Berg intervjuas. Jag är inte ense med henne.

I det femte och sista inslaget pratar Lisen Lindström från Stockholms prostitutionsenhet om hjälp till prostituerade. Ja, vad ska jag säga om det? I och med att hon bara ser de som mår dåligt, pratar hon naturligtvis om sin erfarenhet. Jag delar inte hennes åsikt att prostitution är destruktivt. Alltså att all prostitution är det.

Det är en väldigt svart och negativ bild hon målar upp och så ser förstås hennes värld ut. Det här stärker berättelser jag läst av sexsäljare som velat haft hjälp. Man måste hjärntvättas och erkänna att det är prostitutionen som är boven i det dåliga måendet. Gör man inte det, får man ingen hjälp. Det vore en fördel om sådana här personer öppnade upp ögonen och såg lite mer än det som finns precis framför dem. En del mår dåligt, en del gör det inte. Alla ska ha rätt till hjälp och stöd oavsett vad orsaken till problemen är.

I måndags 11 jan debatterade  liberala Sophia Blomqvist med ordföranden i SSU Jonatan Hermansson i Correns 30 min, om sexköpslagens för och nackdelar. En ovanligt bra debatt om än lite kort, tycker jag, med sakliga argument från båda. 

Sophia skriver sina åsikter i frågan på sin blogg Dexion.

Daniel Åhs Karlsson ordförande för CUF Norrköping, medverkade i veckan också på Correns 30 min, med åsikten att sexköpslagen borde avskaffas. Jag håller naturligtvis med, men tyvärr gör inte Centerpartiet det, läste jag i gratistidningen Extra Östergötland.

Jag kan ha fel, eller så är jag för tillfället extra positiv, men jag tycker det känns som att det öppnats upp en smula i den här frågan. Jag skuttar vidare med förhoppning om att det öppnas upp ännu mer framöver.

Som vanligt hittar ni mitt dagliga svammel här.

Pingade  förra inlägget på intressant.se, men det verkar inte fungera. Har hänt förr, så testar igen med detta och hoppas på det bästa även där. 

Nu har vi kommit en liten bit in på det nya året. Prostitutionsdebatten ligger lite i dvala, utom i Östergötland och det återkommer jag till i ett separat inlägg. Kanske väntar de flesta på den stora utvärderingen som väntas vara klar i slutet av april. Med de flesta i detta sammanhang syftar jag förstås på lagivrarna. Jag tror de väntar på det stora lyftet med bla skärpta straff för de män som valt att betala för sitt sexuella välbefinnande. Väntar på att få trycka ned oss sexsäljare ännu mer i smutsen och sätta en ännu större offerstämpel på oss.

Så här precis när vi påbörjat ett helt nytt decenium, skulle jag ändå vilja klatcha för ett nyare tänk i prostitutionsfrågan, vilket bilden får symbolisera. Naturligtvis lär, om så blir fallet, vissa skuggor dröja sig kvar som på bilden.

Jag skulle önska att man en gång för alla särskiljer människohandel, trafficking och hallickverksamhet från den vanliga prostitutionen. Med den vanliga menar jag sexköp av en fristående, oberoende sexsäljare. Jag skriver medvetet inte frivillig, för det ordet tolkas så olika från person till person och vad menas egentligen med frivillig? Även om det är ett eget val, vilket jag anser att det alltid måste vara, så är det inte liktydigt alltid med frivilligt. Hur många traskar inte dagligen till ett jobb de egentligen inte vill ha? Men de har gjort bedömningen att det valet var bättre än andra alternativ.

Ser man på hur lagen ändrats efter hand, kan man förundras över hur sakta kunskap och förståelse når makthavarna. 1999 kom förbudet att betala för en sexuell tjänst. 2002 infördes ett nytt brott i Sverige, människohandel för sexuella tjänster. 2004 utvidgades det till att även gälla andra former av utnyttjande än sexuella. Källa.

Läser man Aftonbladets artikel 10/1-010, får man uppfattningen att lagen är svårtolkad. Inte många döms för människohandel, trots att en hel del ligor avslöjas. Den här sortens brott borde ha hög prioritet och även om man kan tycka att män som besökt tvingade kvinnor, borde ha misstänkt något och avstått, så är det inte jakten på dem som är det primära. Det är organisationen bakom. Spindlarna i nätet och hantlangarna man måste komma åt.

Det nya tänket borde vara, att se människohandel både med sexuellt syfte och annat syfte avskiljt från prostitutionsbegreppet. Vi ser ju tex inte alla städare eller byggjobbare som offer, trots att människohandel finns även där.

När det sedan gäller prostitution, så önskar jag som tidigare att sexköp med gemensam överenskommelse och eget val avkriminaliseras. Att man inte moraliserar, men att man informerar och försöker snappa upp de som kan hamna i riskzonen, tex väldigt unga människor. Vi vet alla hur lätt det är att knyta kontakter via nätet. Det viktiga är att unga killar och tjejer är uppmärksamma och att de vågar prata med någon i sin omgivning ifall de misstänker något. Vi kan aldrig förbjuda hormonstinna och bekräftelsebehövda tonåringar att visa sig på nätet. Det är inget fel, utan det viktiga är att få dem att förstå just det. Att det inte är deras fel.

Vid destruktiv prostitution är det inte prostitutionen som är boven. Här ska naturligtvis den grundläggande orsaken utredas och behandlas individuellt. Vid missbruk likaså. Med individens fria vilja. Finns inte den bör man iallafall så gott det går underlätta för utsatta personer.

Prostituerade som upptäcker att de tar skada av det och vill få hjälp att sluta, måste erbjudas den hjälpen snabbt och på proffessionell basis. Utan att skuldbeläggas.

Att lägga all skuld på sexköparna och offerförklara oss är helt förlegat. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns emotionellt skadade och störda personer. Personer som njuter av att förnedra, att skada och att kränka. Vad passar bättre till det än en hora? Personer som njuter av att sätta på unga flickor. Ju yngre och trångare desto bättre och utan att bry sig om ev motstånd. Sådana personer bryr sig naturligtvis inte det minsta om ifall den prostituerade gör detta frivilligt eller inte.

Ännu viktigare att komma ihåg i sammanhanget är att sådana på något sätt skadade personer, bara utgör en liten klick av alla som köper sex. De här personerna bör upptäckas och få den vård de behöver. Att som nu straffa alla, gör bara att de som behöver komma fram i ljuset,för att undvika att de skadar än fler, blir mer gömda i mörkret. Aktuellt i media nu är härvan i Staffanstorp. Tack och lov att en vanlig, empatisk sexköpare till slut dök upp, så helvetet slutade för tjejen.

Jag tror att fler misstänksamma sexköpare skulle anmäla ifall de inte som nu, själva betecknades som kriminella. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Risk att skada oss föreligger inte, då vi inte gör något olagligt.

Så en klatch som sagt för att tvång och våld behandlas för sig och separeras från prostitutionsbegreppet och att attityden sakta ändras för oss frivilliga sexsäljare och våra betalande älskare. Att samhället blir mer öppet och tillåtande.

Återkommer så småningom med ett inlägg om sexköpsserien i Corren och NT.

Nu återstår bara några sista, skälvande dagar och andetag, innan detta år läggs till förgången tid. Ett nytt, blankt år väntar på oss. Jag tycker och hoppas, att vi alla försöker fylla det med sådant vi eftersträvar och vill ha eller göra, just i den fas vi befinner oss i, i den tid som är nu.

Att vi tar vara på tillfällen som dyker upp och gör det som vårt inre suktar efter, utan att bry oss så mycket om vad omgivningen ev tycker och tänker. Känns det rätt och är någorlunda realistiskt, så är det rätt. Iallafall just då och det är ju i nuet vi ska leva, eftersom det  är det enda vi egentligen känner till.

Själv ser jag nästan alltid ett nytt år som förändringens år. Något okänt och spännande som ligger framför mina fötter. Men tyvärr så brukar det oftast lunka på i samma spår, som det jag nyss lämnat bakom mig. Men denna gång ska jag ge mig ut på okänt vatten i stort sett när nyårsklockorna slutat ringa. Trots förmaningar, avståndstaganden och negativa profetior från en "välmenande" omgivning. Men jag kan inte nonchalera alla tecken som kommit till mig när jag tvivlat, alla drömmar jag drömt med återkommande vägledning. Jag har beslutat att lita till mitt inre och följa mitt hjärta.

Samtidigt som det gamla året slutar att gälla, så slutar även mitt företag att existera. Jag har ägnat hela hösten åt att fundera än hit och än dit, för att finna en lösning.

Har man ett företag som de sista åren gett underskott, är det idiotiskt att fortsätta, bara för att man gillar det man gör. Men lika idiotiskt, har jag förstått av andra, är det att göra sig arbetslös. Jag trivs ju med jobbet, som nästan är som en livstil och jag trivs ypperligt med att vara min egen boss. Jag kan inte ha det så mycket bättre.

Men det slukar energi och ger en inre stress, att ständigt planera och planera om för att få det att gå ihop. Att vid varje månadskifte dra en suck av lättnad. Yes, jag klarade den här månaden också. Utan sexhobbyn skulle det inte gått alls. När jag så insåg att jag de sista 3-4 månaderna, mer eller mindre medvetet, ökade på sexmötena för att på så sätt klara av ekonomin, började jag fundera.

Tre, max fyra möten per vecka, av sexuell karaktär är lagom för mig. Både vad gäller mitt eget behov som för att ekonomiskt sätta en guldkant på livet och vardagen. Sexhobbyn har för mig alltid varit något vid sidan om. Inget måste för att klara min försörjning. Tills nu då. Vilket ökat på den inre stressen och nästan tagit bort det roliga med det hela. Så för att mota Olle i grind och för att återta kontrollen över mitt liv, ger jag mig ut på okänt vatten så fort det nya året börjar.

En del tycker att jag är ansvarslös med tanke på den massarbetslöshet som råder i samhället nu. Andra oroar sig för hur jag ska klara mig. Själv ska jag försöka att bara flyta med. Ta en dag i taget. Söka alla tillgängliga jobb (utom inom Landstinget ). Jag är beredd att ta vilket jobb som helst nästan, i väntan på bättre tider. Det kan inte annat än ge nya erfarenheter och ingen vet vad det kan föra med sig i en förlängning. Jag är också beredd att rätta mun efter matsäcken, sälja av saker jag inte använt det sista året, mindre lägenhet kanske.

Naturligtvis ska jag fortsätta träffa mina sexkunder. Det kommer jag att göra så länge mitt behov finns och så länge de vill träffa mig. Men inte för att det fattas några tusen till hyran, utan för att jag vill.

Jag har förstås massor av andra ideer och saker jag skulle vilja göra. Om några blir verklighet återstår att se. En utav dem är redan på god väg att bli det. Om det blir som jag vill, så kommer ni att kunna läsa om det här i bloggen inom en ganska så snar framtid. Så jag tänker inte lägga locket på ännu för den här bloggen. Jag fortsätter nog att skriva lite då och då. Iallafall fram till april/maj. Då bör vi förhoppningsvis fått vetskap om det blir en bättre förändring, eller sämre, eller ingen förändring alls vad gäller sexköpslagen.

Ni som vill läsa mitt dagliga svammel, vet väl vid det här laget vart ni finner det. Men det här blir det sista blogginlägget här för 2009 och med det vill jag önska alla ni som läser en skön, behaglig och GOD JUL, följt av det jag nämnde inledningsvis, ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2010.

Teckningen har jag på skakig hand gjort själv på Photoshop. Men texten i pratbubblan är tagen från en pdf fil från Skatteverket.

Anledningen till att jag ägnade många timmar en kväll förra veckan, åt att leta mer kunskap än den lilla jag har, vad gäller skatteregler och sköntaxering är två. För det första har jag efter nästan ett års betänkande slutligen beslutat att göra en del förändringar i mitt liv. Hobbybiten vill jag har kvar ett tag till och därför ville jag ha lite mer kött på benen angående skatter mm. För det andra kom det här med sköntaxering upp på sexformet sexwork.net och någon skrev att det hittills inte finns något domslut på att en sexsäljare blivit sköntaxerad.

Jag vet om två, kanske tre fall, men jag vet inte domslutet på dem. Jag sökte på Skatteverket och på Kammarrätten, utan resultat.  Jag börjar med de här sköntaxeringarna, så fortsätter jag sedan med skatter.

Det första fallet är ganska välkänt. Det är från 2003, då Roshina Sambo fick F-skattsedel för att kunna skatta för sin intäkt som sexsäljare. Det blev mycket dividerande och det visade hur idiotiska reglerna är, pga denna sexköpslag. Skattar man för sina hobbypengar, så blir staten en form av hallick, som tar emot pengarna. Det hela slutade med att Roshina gick i konkurs och sköntaxerades med 700 000kr.

Det andra fallet är när poliskommissarie Gripenlöv statuerade ett exempel på Malmskillnadsgatan 2006. Här står att Länsrätten dömde till sköntaxering, men jag har inte kunnat hitta domen.

Det tredje fallet, (eller om det är samma som ovanstående), där slår 2007 Kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Det var den domen jag letade efter och inte fann.

Hur gör man då, om man är en ärlig, pliktskyldig person, som på sin fritid ( eller som försöjning) vill ha lite trevliga sexmöten mot en viss ersättning och skatta för ersättningen? Detta försökte Frida reda ut och bestämde tillsammans med ytterligare några sexsäljare ett möte med Skatteverket.  Resultatet blev, man får inte någon F-skattsedel om man uppger förtjänst genom sexmöten. Ändå är vi skyldiga att betala skatt. Så för att kunna göra rätt för sig och för att undvika en ev sköntaxering, måste man ljuga och hitta på en annan verksamhet. Samhället uppmuntrar alltså till lögner och hyckleri.

Det här borde det pratas mer om i debatten, för här har vi en lag som kriminaliserar våra kunder. Ändå vill staten ha en bit av deras pengar, samtidigt som vi, om vi vill vara rätttrogna, inte får uppge inkomstkällan. Får det verkligen vara så här?

Man hör ibland av andra sexsäljare, att de inte alls är intresserade varken av en avkriminalisering, eller av debatten överhuvudtaget. I vissa fall är det för att de är rädda att bli tvingade att skatta för sina intäkter från sexsäljandet. Men den skyldigheten har vi ju redan. En länk till en artikel om en sexsäljare i Ungern, som i detta fall ligger före oss.

Nu kommer jag då till dessa pdf filer. Jag sökte således efter kunskap hur jag personligen kan agera på bästa sätt, efter min kommande förändring. Först lite bakgrund om mig själv. De sista fem åren har jag i min vanliga verksamhet, som inte är något kamouflage för hobbybiten, skrivit kvitto, skött bokföring och tillsammans med revisor gjort bokslut, enligt konstens alla regler.

Hobbybiten, alltså sexsäljandet, har varit ett kompliment till den vanliga verksamheten och eftersom jag inte anser det vara någon särskild skillnad på syftet, så har jag även där skrivit kvitto och redovisat dessa intäkter. Inte vid varje möte, men vid väldigt många. Detta har jag gjort för att jag dels är en sådan person och dels för att jag anser, att kunden har rätt att ha möjligheten att kunna dra av för en skön stund, som stärker välbefinnandet.

De första trevande åren före min vanliga verksamhet, utgjorde hobbyn en så väldigt liten del, så intäkterna därifrån skulle nog inte ens överstiga gränsen för hobbyverksamhet, som inte är skatteskyldigt.

Pdf filen http://www.skatteverket.se/

download/18.2132aba31199fa6713e80003149/30126.pdf  hittade jag på Skatteverket, då jag ville veta mer om näringsverksamhet respektive hobbyverksamhet. Handledning för inkomst taxeringsåret 2008, heter den. Att göra om min verksamhet till hobbyverksamhet verkar enligt detta inte vara någon bra ide:

Det ska observeras att det är kravet på egentligt vinstsyfte som

skiljer hobby från näringsverksamhet. Har verksamhet vid

denna bedömning fått karaktären näringsverksamhet bör ej

uppgifter om arbetsinsatsens ringa omfattning förändra bedömningen

och omvandla den till hobby.

 Men jag skulle kunna starta om på nytt. Bilda en hobbyverksamhet i vanliga jobbet och en i hobbyn (med fingerat syfte då). Dessa skulle då inte slås ihop om man läser det här. 

Som vanligt för er som vill, kan ni läsa mitt dagliga svammel här. Ibland kan man faktiskt finna mitt bland svamlet, en och annan tänkvärd mening. Kanhända blir det bara ett eller två inlägg till här på Expressenbloggen. Jag vet. Jag har sagt det förr *ler*. Men om så blir, är svammelbloggen ett ypperligt alternativ.

En inre plikt gentemot mig själv, manar på att jag bör skriva lite här igen. Annars vet väl de flesta vid det här laget, att mina dagliga funderingar kan läsas på min andra blogg.

Anledningen till dagens inlägg är naturligtvis Federleys motion om ett avskaffande av sexköpslagen. Mer om det finns att läsa på Aftonbladet, Expressen och DN. Att jag blir glad över varje litet försök från politikerhåll att röra om i grytan, är ingen hemlighet. Tyvärr brukar alltid debatten stranda, då avvikande frågor blandas in.

Allra först måste man skilja på människohandel/sextrafficking och prostitution. Ja, jag skrev måste, för det är två olika ämnen. Efter det kan man diskutera, debattera och försöka finna lösningar på var sak för sig.

I flera år har vi ju sett hur fullständigt omöjligt det verkar vara, att föra en sansad, nyanserad debatt i ämnet. Enligt lagivrarna är allt annat än vad de själva tycker och säger, rena bullshiten. Detta utan att de har ett enda vettigt argument och ingen färsk undersökning att luta sig mot.

Makt tas ofta upp, men vad är mer makt än att anse att ens egna åsikter är de enda rätta och sanna. Arrogant och respektlöst, anser jag.

Vissa, med Schyman i spetsen, ser oss som brottsoffer. Tänk er själva, att bli sedd som ett offer mot sin vilja. Tänk er, att när ni rullar runt i sänghalmen och ger er hän i sexualitetens mysterier, då finns det folk som anser att ni utsätts för ett brott. För mig är det horribelt, förminskande och arrogant.

Även om jag vore missbrukare och var tvungen att få pengar till att finansera det, så är sättet jag väljer ett fritt val. De som köper mina tjänster är för den skull inga brottslingar.

Valde jag istället att tjäna pengarna på ett jobb i en butik, så vore ju inte kunderna heller där några brottslingar. Vill någon i det fallet se mig som ett offer, så är det mer logiskt att se mig som offer för missbruket.

Samma sak om jag pga ekonomisk misär ( sjukskriven, arbetslös, låg pension, underbetald ) väljer att öka min levnadsstandard genom att erbjuda sexuella tjänster, så är jag inte offer inför mannen som ger mig ersättningen. Han är inte heller någon brottsling i egentlig mening, bara enligt den här ologiska lagen som många vill få bort. Han gör rätt för sig, fullföljer överenskommelsen och behandlar mig väl.

Här är jag mer ett samhällets offer. Tyvärr finns det många idag som offras av samhället. I mina ögon är den största boven staten, då den tvingar bevisade sjuka människor ut i arbetslivet. Många gånger till arbeten de mår dåligt av.

Som de flesta vet och vissa vägrar inse, finns det även de som valt att sälja sex helt enkelt för att de vill och gillar det. Istället för att leta män på kontaktsidor, eller hoppa på någon på krogen att dra hem, så håller de sig sexuellt aktiva på det här sättet. Samtidigt får de bekräftelse, extrapengar, träffar trevliga människor och får utlopp för sin kåthet på ett sansat och belevat sätt.

Så långt ifrån offer man kan komma, enligt mig. Vill man vara riktigt långsökt kan man kanske säga, att de är offer för sin kåthet och sina medfödda behov. Men det är vi väl alla?

Sedan finns också vissa män eller kvinnor, fast de aldrig nämns, som köper sex och som man kan säga " är slav under sin last". Dvs de har ett förhållande till sin sexualitet som de inte kan tackla, eller ett behov som aldrig blir mättat. Men är det rätt att göra dessa till kriminella?

Jag skulle välkomna en prostituionsdebatt där var fråga behandlades relevant och efter den verklighet vi lever i nu. jag skulle också välkomna en avkriminalisering ( ej samma som legalisering ), som förhoppningsvis öppnade upp och gjorde det lättare både för information och för blottande av oegentligheter.

Mycket krut kunde då läggas på att informera speciellt unga människor, utan att det skulle tas för prostitutionspropaganda. Inte förbjuda unga människor att sälja sex, utan påvisa vad de har att vänta sig mm. Min åsikt är, att man bör vara både sexuellt och socialt mogen innan man tar steget fullt ut. Jag tror på information och samtal med ungdomen.

Nyare undersökningar visar, att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och där överdelen är homosexuella. Vad gör man åt detta? Det här nämns aldrig i debatten, fastän det kanske är viktigaste biten att börja med. Män som köper sex av män är också en sak, som aldrig nämns.

Vad gäller människohandel, sextrafficking och hallickar, är det en helt annan fråga som ska diskuteras för sig. Alla tycker nog att det är en viktig fråga, där resurser bör läggas.

Även om det troligtvi inte händer så mycket med den här motionen av Federley, då lagivrarnas åsikter är skrivna i cement, så rör det iallafall om i grytan.

Jag ser gärna fler modiga män och kvinnor, som vågar lämna strömmen och stå för sin egen sanning. Som oftast står för sin åsikt på ett mycket mer sansat och respektfullt sätt än lagivrarnas fanatism och aggression. Lycka till Federley.

 Ja, nu är jag här och smyger i buskarna igen. Har det hänt något då, sedan sist? Njaa, inte mycket, men lite finns det att skriva om. Lite, som kan bli mycket, när jag breder ut mina vingar.

Kan först nämna "FrågaOlle dokumentären" som igår onsdag 16/9 handlade om sexarbetare. Av någon anledning går det tyvärr inte att för tillfälligt se det på webtv, men ni kan läsa kommentarer och se att den obligatoriska röstningen visar att över 70 % vill ha bort sexköpslagen. Samma resultat som det varit de senaste två-tre åren.

Olle Waller, sexualupplysare sedan ca trettio år, har i mina ögon alltid framstått som en kunnig, ödmjuk och tillåtande person. Därför kändes det extra gott i hjärtat att höra, att även han är kritisk till vår sexköpslag. Sexsäljande och sexköpande kommer alltid att finnas, sa han och man måste skilja på frivillig och ofrivillig.

I programmet fick 4 olika sexarbetare berätta om sin sysselsättning, en engelsk manlig eskort, som ville kalla sig gigolo, en dansk sexsäljare som arbetade på bordell, en svensk oberoende sexsäljare och en svensk fd strippa, som när hon var aktiv jobbade i Danmark.

Personligen tycker jag det var jättebra att den ljusa sidan av prostitutionen visades och som Waller avslutade programmet med att säga, äntligen låta dem få prata till punkt. Det är ju faktiskt väldigt sällan det händer. Oftast är det endast och bara den destruktiva och ofrivilliga prostitutionen det pratas om. Så ett stort tack till Olle Waller och kanal 5.

Närbesläktat med det här, att vissa väljer att få en ersättning i någon form i utbyte mot sex och att ganska många gärna väljer att ge den ersättningen, är dejtingsidorna. Men där är inte männen lika generösa och jovaliska.

Sexbehovet finns naturligtvis, både hos männen och hos kvinnorna. Men vill man prata makt så framkommer det mer där, än i den frivilliga prostitutionen. Singlar, gifta och sammanboende söker sexpartners, som kan ställa upp när de själva har tid och lust och gratis förstås.

Läste i Aftonbladet om en journalist som registrerade sig på några olika dejtingssidor. Fyra gifta män på en vecka är rubriken. Det här kan man lägga utrymme för i en kvällstidning, men hade det handlat om mer öppna kort där de gifta männen var villiga att ösa presenter eller  pengar till kvinnorna, så hade det kallats för sexköp. Något att fundera på. Kanske ska vi förbjuda dejtingsidor?

Hoppar jag sedan till vårt grannland Norge, så kan man få intrycket, att i sin iver att få män att sluta betala för sin sexuella njutning, så förtränger polis och myndigheter allt vad empati och medkänsla heter.

Ett tag utgjorde sig manliga poliser för att vara sexköpare, för att efter det att de fått adress till sexsäljaren kontakta dennes hyresvärd, med vräkning som följd.

Efter det så skrevs det om en plötslig ökning utav gatuprostituerade??

Nu är det kvinnliga poliser, som beslagtar sexsäljarnas mobiler och sedan svarar när kunderna ringer, för att på så sätt få tag i de som väljer att ge en ersättning í utbyte av sex och närhet.

Man kan undra om dessa utvalda, elelr självvalda poliser är asexuella och/eller utan känsla för sina medmänniskor. Jag kan anta, bara anta, att det kanhända är poliser som själva köpt sex och genom det här dövar sitt samvete. Jag kan också anta, att de kvinnliga poliserna är bittra kvinnor som kanske aldrig upplevt en orgasm.

Ja, jag antar alltså bara. Precis som den norska polisen antar att 80 % av de prostituerade är traffickingoffer. Om nu så vore fallet, hur hjälper det här utövandet kvinnorna? Varför sätta dit och lura oskyldiga män, som  troligtvis inte har en aning om huruvida den de ringer till är traffickingoffer eller inte?

Jo för att polisen har makt och nu har de gett sig den på, att alla män måste följa en idiotisk lag som de antagligen inte själva tror på. Men det gäller ju att visa sin auktoritet och sin arrogans, oavsett metoder och oavsett hur många de skadar på vägen.

Jag har många förslag på alternativa tillvägagångssätt, som jag tror hjälper mer än som nu stjälper. Men det ska jag inte uppta det här inlägget med.

I stället fortsätter jag med ungdomsrapporten som kom nyligen "unga om sex och internet". Den bekräftar en del av det jag själv haft åsikter och funderingar om. Det mest skrämmande i den, är att medelåldern för att börja sälja sex är 14 år. Vad görs åt detta?

Annars visar rapporten att det fortfarande är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex och att ungdomen är mer insatt, mer nyfiken och mer öppen än vad myndigheter och andra vuxna vill tro.

Den visar också att i de flesta fall, då unga människor väljer att ha sex i utbyte mot pengar, kläder, smink, sprit etc, så finns i bakgrunden en otrygghet i någon form. Det är inget häpnadsväckande med det, anser jag. Så är ofta fallet även vid självsvält, brottslighet, mobbning, missbruk, skolk, självmord mm.

Risken finns, att då det handlar om att sälja sex, så kommer vissa att ta fokus från orsaken och lägga skulden helt på sexsäljandet. Så är det även nu och det kan alltså späs på ytterligare

Enligt mig så bör, eller rent av ska det finnas tid och resurser i skolorna av kunnig personal, som slår vakt om eleverna, uppmärksammar när något inte stämmer och som agerar på ett tidigt stadium.

Dessutom och nu återkomer jag till mina åsikter, så bör nuvarande sexköpslag förändras och sexköp av oberoende sexsäljare avkriminaliseras. Vi måste öppna upp och prata klarspråk. I rapporten framkommer att dagens information till unga funkar inte.

Låt professionella och insatta personer informera på högstadiet och i gymnasiet. I mitt huvud har jag väldigt svårt att tro, att någon 16-18 åring och allra minst 14-16 åring, har den sociala och sexuella kompetensen som krävs för att ge av sig själv, utan att må dåligt och utan att bli utnyttjad. De har i den åldern inte den livserfarenhet som krävs för att sälja sex, eller för att utföra annat jobb där det krävs intuition, lyhördhet, empati, självtillit och mycket, mycket skinn på näsan.

De flesta ungdomar lever för stunden och blir euforiska över lite sedlar och bekräftelse. Låt dem få den bekräftelsen på annat sätt än genom webcamshower, avsugningar och kåta män på nätet. Men så länge ingen ser dem, hör dem eller bryr sig, så är detta ett för dem enkelt sätt. Som i en förlängning troligtvis kommer att visa sig vara allt annat än lätt. Ungdomsstyrelsen har gett ut en vägledning "fråga mig bara" , som faktiskt inte är helt dum.

 Jag fortsätter lite i samma spår, som det förra inlägget, men sett utifrån perspektivet som många lagivrare har.

1.Ingen säljer sex frivilligt. 2. Det är efterfrågan som styr. 3. Penningatransaktionen utgör en maktfaktor. 4. Ett desperat behov av pengar gör att "trasiga" människor säljer sex. 5. De utnyttjas då av de som har pengar. (och de som "utnyttjar" ska straffas)

Jag säger egentligen inte emot på någon av punkterna. Det är så här vårt samhälle är uppbyggt. Det jag sätter mig emot är, att när det handlar om sex, så skiljs det plötsligt från övrigt i samhället och används som argument för att ha kvar en tokig sexköpslag.

Både pengar, makt, tvång, behov och utnyttjande förekommer lagligt och i större omfattning i samhället, än vad de gör inom den frivilliga prostitutionen. (Alltså den prostitution som inte handlar om slaveri och påtvingat). Alla är vi på något sätt tvingade att försörja oss, då vi alla har behov av föda, kläder och tak över huvudet. Till det krävs pengar och naturligtvis utnyttjas väldigt många av bla politiker och kapitalstarka företag, som har makt.  Ändå har vi en lag, som endast förbjuder det vid sexuella förbindelser. Varför är just det sexuella så annorlunda? Är inte Sverige ett ganska frigjort land? Och ett jämställt land. Varför har vi då en sexköpslag utformad på det vis som den är?

Det sägs nästan alltid, när prostitutionsfrågan tas upp, att det är fel att sälja, fel att köpa och fel på de som säljer och fel på de som köper. Alla förstår nog hur tråkigt det är, att ständigt få höra hur mycket fel det är på mig och på det jag gör och på mina kunder. Visst får andra tycka att det är fel med kommersiellt sex, men så länge jag inte tycker det, borde jag bli respekterad för det. Jag kan tycka att det är fel när arbetslösa idag tvingas till att ta vilket jobb som helst, fastän man rent ut sagt hatar det. Jag kan tycka det är fel att så många är offer för samhället idag. Men inte proklamerar jag om att det ska bli en lag mot det för det.

En annan sak som ständigt påtalas är, att ingen polis och ingen prostitutionsorganisation någonsin träffat en sexsäljare som mått bra och som trivts med det han/hon gör. Det är ungefär som att fråga en läkare på akuten om han träffar friska patienter.

Nu vet vi att nuvarande sexköpslag varken skyddar eller hjälper någon sexsäljare. Vare sig de som mår dåligt, eller de som mår bra. Ska man resonera på det sätt, som många lagivrare gör, så måste man först veta vilka som är i majoritet. Man måste också definiera betydelsen av må bra.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag beslutade mig för att sluta sälja sex? Det är tack vare sexhobbyn, som jag jag kan hålla mig över ytan ekonomiskt. Enbart företaget räcker inte fullt ut. Det är tack vare sexhobbyn som jag kan undvika stress och det är tack vare sexhobbyn som jag i vanliga jobbet kan syssla med det jag helst vill och som ger mig själslig tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag samtidigt får fysisk tillfredställelse. Det är tack vare sexhobbyn, som jag kan leva fritt, utan tvång och andras krav.

Vilken hjälp skulle jag få, om jag ändå ville sluta? Skulle jag bli erbjuden någon praktikplats, som skulle få mig både att krympa som person och att känna mig instängd? Eller skulle jag vara tvungen att återgå till mitt gamla yrke, som jag lämnade just för att det blev löpande band, där pengarna var viktigare än patienterna. Den attityden har för övrigt inte minskat, utan är snart en norm. Nu erbjuds man till och med en bonus om man kan hålla patienttiden på 5 min.

Eller skulle jag kanske bli satt på någon utbildning jag inte vill gå, bara för att det ska se bra ut i statistiken? Kanhända skulle det, såsom läget är i dagens samhälle, inte finnas något alternativ, utan hjälpen skulle bestå av ekonomiskt bistånd från socialen sk försörjningsstöd. Med täta besök och anmälningsplikt hos en maktlös och uttråkad arbetsförmedlare, som kanske vantrivs på sitt ämbete.

Allt det jag räknat upp, skulle få mitt välmående att försvinna. Mitt egenvärde skulle stympas och tilliten både till mig själv och andra skulle vara borta. Dessutom skulle ju min ekonomi rasa fullständigt, vilket skulle få mig att ytterligare må dåligt. Ändå är det så här många, många har det idag.

Nu är jag inte i behov av hjälp för att sluta, utan den enda hjälp jag vill ha är att låta mig fortsätta. Fortsätta med det jag tycker om, både i vanliga verksamheten och i sexhobbyn. Låta mig få skatta och göra avdrag även i sextjänsten. Låta mig bli sedd och respekterad för den jag är och för det jag gör.

För att komma åt den organiserade brottsligheten, hallickligor och illegala invandrare, så tror jag, att man måste vidga sitt synfält och inse, att med den sexköpslag vi har idag, så eldar vi för kråkorna. Avkriminalisera frivilligt sexköp och låt vanliga sexköpare vara ifed och låt sexsäljare få hyra lokal, utan att hyresvärden anklagas för koppleri osv. Lägg sedan resurser på samarbete mellan både olika instanser och mellan länder, för att försvåra för människohandlarna. Lägg också resurser på individuell hjälp till de som vill ha och behöver. Framförallt öppna upp, informera om hjälp, om risker. Våra sexuella lustar kommer aldrig att försvinna. Men sex ska aldrig vara tvång.

Ni som är intresserade av att läsa mina tankar kring det nyss avslutade kopplerimålet klicka här. 

 Kan även nämna artikeln i Expressen i onsdags 5/8 -09. Skärp straffen för de som köper sex, anser någon som inte vill framträda med namn. Artikeln är underskriven med ledarsidan. Kanhända är artikeln endast tänkt som provokation och inte skribentens innersta åsikt. I vilket fall saknar den substans och säger inte så värst mycket.

Däremot var en av kommentarerna lite tänkvärd. Antagligen ett hypotetiskt exempel, men fullt sannolik. Vännen som regelbundet besöker en gammal dam. Hon får lite sex och han får en femhundring. Klart att damen ska ha ett strängt straff. Eller??

        Dags igen för lite nya tankar på den här bloggen. Mina dagliga bloggtankar hittar ni som vanligt här.

Nya tankar, skriver jag. Men det är ju samma gamla vanliga resonemang jag för med mig själv. Fast då och då ploppar det upp i huvudet nytappningar i ämnet. Kontentan i det jag skriver här på Expressenbloggen är, att jag vill ha bort sexköpslagen i nuvarande utformning. Det är en helt flummig och ologisk lag och jag vet, att jag inte är ensam om att anse det. Jag vill till och med påstå, att de som ivrar för den, inte kan ha förstått innebörden av den. Eller avsaknaden av innebörd, rättare sagt.

Jag efterlyser också en attitydförändring, men precis det motsatta. Inse att jag finns och inse att det finns män och kvinnor, som väljer att köpa de tjänster jag erbjuder. Ola Mårtensson på SvD har förstått och insett. Tack.  

Hade planer på att tota ihop ett inlägg, men det strålande och varma vädret lägger sorti på både ork och lust. Min dagliga blogg hittar ni som vanligt här, ifall ni är nyfikna på vad jag styr med.

Jag kan ju ändå länka till en undersökning som de danska sexarbetarna gjort. De frågade ut vissa EU kandidater hur de ser på sexarbetarnas ställning mm. Hittade det när jag for runt lite angående Danmarks tankar på att också kriminalisera sexköp.

De danska sexarbetarna är ju lite mer på sig än vad vi är, så jag är ännu inte så orolig. Men fanatiska, sexfientliga personer kan säkert manipulera. Jag hoppas ju ändå att de koncentrerar sig på den ofrivilliga prostitutionen och att de tar reda på ordentlig fakta, innan de tar något beslut.

Pye Jacobsson kan ni som är intresserade lyssna på i ett inslag som finns på den danska bloggen "En luders dagbok". Hon pratar om avkriminalisering och inlägget är på engelska.

Med detta så hoppas jag att ni som kikar in här då och då och läser mina rader, får en riktigt fortsatt skön sommar, med mycket vila och avkoppling.

Det rullar på med ännu en uppdatering här på bloggen. Det händer så mycket nu i sexköpsdebatten, att jag känner att jag måste pränta ner lite tankar kring det hela. Annars hittar ni mitt dagliga svammel här.

Eftersom min stora önskan är ett öppnare, friare, mer tillåtande samhälle, så glädjer jag mig oerhört åt att fler nu vågar säga vad de tycker om sexköpslagen. Framförallt att de vågar stå för sin åsikt.

Tidigare har det varit de som förespråkar lagen som hörts mest och de med avvikande åsikt har tystats ned grundligt. Antingen med kränkningar och nedvärderingar, eller med hot om repressentalier.

Nu tycker jag mig ana en skymt av förändring. Fler och fler trycker på för att få en ändring av lagen. Trots att flera av dem mötts med översitteri, jag vet bästattityd och spott och spe, så står de fast vid sin åsikt. Senast var det Per Hagwall stockholmsmoderaterna, som fick igenom sitt förslag om en avkriminalisering. Tidigare var det CUF och LUF står på tur.

Det är inte alltid lätt att få fram sina synpunkter i debatter med de som avgudar lagen, eftersom de dels vägrar att lyssna på vad som sägs och dels pratar om ovidkommande saker, som inte handlar om sexköpslagens vara eller inte vara. Citerat från regeringens hemsida:

"Lagen (1998:408) om förbud mot sexuella tjänster (den sk sexköpslagen) trädde i kraft 1 jan 1999. I samband med sexualbrottsreformen 2005 upphävdes den och ersattes av en ny straffbestämmelse-köp av sexuell tjänst- i 6 kap 11 & brottsbalken.

Bestämmelsen innebär att det är föbjudet att mot ersättning skaffa en tillfällig sexuell förbindelse. Straffskalan är böter eller högst 6 mån fängelse. Den omfattar även den som skaffar en sexuell, tillfällig förbindelse, som någon annan betalar. Med sexuell förbindelse avses främst samlag, men även annat sexuellt umgänge.

Bestämmelsen är könsneutral. Även försök till köp av sexuella tjänster är kriminaliserat. Att sälja sexuella tjänster är inte straffbart och säljarna omfattas inte av reglerna om medhjälp till brott."

Att tvinga någon till sex, mot dennes vilja, trots att de betalar är våldtäkt. Hur man än vrider och vänder på det, så är det ett övergrepp när man mot någons vilja våldför sig på denna någon.

Många, kanske de flesta, som förespråkar lagen jämför frivilligt sex mot betalning för övergrepp. Deras fasta övertygelse är att inom prostitutionen existerar inget frivilligt. Jag har förståelse för, att om något är otänkbart för en själv, så har man svårt att föreställa sig att det inte behöver vara lika otänkbart för andra. Har man dessutom fått höra skräckversioner och kanske även mött sexsäljare som mått dåligt, så blir det en sanning.

Men man bör inte fastna i en fanatisk övertygelse, utan att ta reda på om det stämmer med verkligheten. Vi är många som säljer sex frivilligt, alltså som valt det alternativet för att vi helt enkelt vill det och trivs med det. Det är inte alls svårt för dessa förespråkare att forska lite i det, om bara viljan finns.

Sedan finns det säkert de, som valt att sälja sex i brist på annat lika lönande alternativ och som inte trivs lika bra. Det förekommer ytterligare de som av olika orsaker tvingar sig själva att sälja sex, kanske av destruktiva orsaker, eller för att underhålla ett missbruk, eller av fattigdom. En del av dem mår dåligt, andra inte.

Sexköpslagen hjälper inte i något av fallen. Tvärtom strör den mer salt i såren, då den stigmatiserar och skuld och skambelägger. Det heter så fint att sexköpslagen ska vara till hjälp för de utsatta kvinnorna, vilket inte stämmer i praktiken. Så sa de även i Norge, när de vid nyår genomförde samma lag som vi. Idag vräker de kvinnorna på löpande band och försätter dem på gatan.

Förutom att förespråkarna pratar övergrepp och att lagen är till för skydd och hjälp åt kvinnorna, så kommer de också alltid in på människohandel. Här saltas med siffror och förvanskas fakta. Människohandel är ett problem, det tror jag alla är medvetna om och vill bekämpa. Men det bör diskuteras för sig och inte i sexköpsfrågan. Som väl alla vet, så leder inte all människohandel till prostitution. Det är bara en liten bråkdel som gör det.

Man hör och läser också om legalisering. Att en avkriminalisering skulle innebära att vi snart har statliga bordeller i varje gathörn. Avkriminalisering och legalisering är inte samma sak. Skillnaden kan läsas här. Själv är jag för en avkriminalisering, men tveksam till en legalisering.

Vissa har farhågor att gatuprostitutionen kommer att öka och åter bli ett problem, med både inhemska och utländska sexsäljare på gatorna. Det behöver inte bli ett problem. Tvärtom, ifall återigen viljan och empatin finns, skulle en avkriminalisering kunna bli en hjälp för de som behöver. Idag är det väl i stort sett bara ideella organisationer,som bryr sig om dessa kvinnor/män.

Precis som det är för nattvandrare på många håll, skulle det finnas en mötesplats (buss, eller lokal) för de gatuprostituerade. Där skulle också finnas proffessionell personal. Inte för att få dem att sluta, utan för att skapa kontakt och förtroende för dem. Därefter, tror jag inte det skulle vara så svårt att hitta de eventuella traffickingoffren, eller hallickstyrda sexsäljarna.

En annan fördel med en avkriminalisering är att sexköpare som träffar på kvinnor,som inte verkar må bra, inte riskerar rättsliga påföljder om de anmäler det. Alldeles nyligen kunde vi läsa om en kund, som hjälpte en 17-årig flicka, med risk för att själv få problem. Mycket bra och mycket modigt gjort av honom. Med en avkriminalisering skulle vi kanske få se mer sådant.

En avkriminalisering skulle också göra det legalt att informera på högstadier och gymnasier. Inte för att få ungdomar att börja sälja sex, utan tvärtom. Informera om saker de troligtvis inte tänkt på. För unga människor (kanske även äldre) är det snabba, lätta pengar som gäller, utan tanke på vad som kan följa i spåren. man har tobak och alkoholinformation, men den sexuella informationen är katastrofal i skolorna.

Hur man upplever att ge och kanske få njutning till/av okända män, tror jag beror på vilken person man är. Precis som i vilken sysselsättning som helst. Vi är bra på olika saker. Hanterar situationer på olika sätt osv. Vad man än väljer att göra, sälja sex, medverka i dokusåpor, hjälpa äldre, köra buss, så är upplevelsen och agerandet avhängigt hur förberedd man är, hur psykisk stabil och mogen man är och hur stort intresse man har av det man gör.

Det är lika fel, eller lika sant, att säga att ingen gatsopare sopar gatorna frivilligt, som att säga att ingen sexsäljare säljer sex frivilligt. Gatsoparen, liksom vissa sexsäljare har kanske för stunden inget annat val för att kunna försörja sig. Sant är iallafall, att det finns många sexsäljare som trivs förträffligt med sin sysselsättning och har svårt att finna något bättre alternativ.

För att förstå det, måste man först inse att vi alla är olika och inte alltid gillar samma saker. Lika lite som man ska blunda för att vissa mår dåligt, lika lite ska man blunda för att jag med många fler inte mår dåligt. Nu ser jag fram emot fortsättningen på vägen till en avkriminalisering.

Är vi, ett år innan sexköpslagens utvärdering ska vara klar, på väg mot en sexuell attitydförändring i samhället? På väg mot en mer öppen syn på människors egen vilja i sin sexualitet? Jag håller förstås tummarna att fler positiva röster kommer att höras.

Hanna Wagenius (CUF), som kämpat och fått igenom förslaget för en  avkriminalisering av sexköp, ska ha ett stort TACK. Jag förväntade mig faktiskt att Maud Olofsson skulle uttala sig om ungdomligt oförstånd och komma med en skopa ovett i moralistisk anda. Kanske har jag missat något, men jag har inte lyckats hitta någon protest från centerledningen.

För några år sedan försökte MUF med samma, men fick då en rejäl avhyvling av Anders G Högmark. Det liberala ungdomsförbundet säger att de redan i februari beslutade att ta upp frågan på sin stämma i sommar. Per Pettersson, andre vice ordförande i LUF Stockholm säger:

Vi lever fortfarande i ett relativt fritt land. I allafall om man jämför med vissa andra länder. Men när det gäller vårt kön och vår egen kropp, så lägger staten pardon på vår frihet. Egentligen agerar den på samma sätt, fast motsatt, som de hallickar och traffickingligor de borde lägga resurser på att få fast. I båda fallen tas friheten bort. Friheten att få bestämma över sin egen kropp och vad man vill tjäna pengar på. Båda fallen leder till skada och ogynnsamma förhållanden för de inblandade, även för sexsäljarna. 

Jag ser det som en kränkning, när Cecilia Wikström står i tv och kallar mig med flera för en handelsvara. I såfall är även hon en handelsvara, för jag kan inte tänka mig att hon gratis och med lust och glädje medverkade i Kvällsöppet. Hela samhällets existens hänger på att varor och tjänster byts mot pengar och att pengar är i rullning. Vad vi säljer, eller betalar för, måste vi (så länge det inte skadar någon) i ett fritt land själva få bestämma över.

Söndag 1 mars, hade Aftonbladet ett reportage om sexsäljare. Kan ju tyckas uttjatat och många sexsäljare som blir tillfrågade, vill inte medverka i dylika reportage. Jag har full förståelse för det, då journalister väldigt sällan får tillstånd att skriva och återge det vi säger. Istället förvanskas det och vinklas så det ska vara så politiskt korrekt som möjligt. I sista halvan av detta inlägg skriver jag om en C-uppsats som tagit upp det.

Jag tycker det är viktigt att det då och då skrivs om den verklighet som jag lever i. Jag och många med mig. Det handlar inte om att glamourisera prostitutionen, som vissa politiker och motståndare vill ha det till, utan att visa framsidan av det mynt som motståndarna bara vill visa baksidan av.

I det här reportaget medverkar jag och två andra sexsäljare. Alla säljer vi sexuella tjänster  helt frivilligt, vi har behållning av våra möten och välkomnar de extra pengar de inhiberar. Vi träffar män, när vi själva vill, gör det vi själva vill och mötena sker där vi vill de ska ske. Vi är inte tvingade av annan part, inte av dålig självkänsla eller av traumatiska upplevelser. Inte heller är vi tvingade av ekonomiska skäl, men naturligtvis gör intäkterna att vi kan satsa på någon hobby eller spendera på något vi tycker om, utan att det gör stora hål i den löpande ekonomin. Dessutom frigör det fritid, om vi vill.

Att jag nu skriver om det här en månad efter publiceringen, beror på att jag trodde det skulle publiceras i nättidningen. Men det fanns endast med i pappersupplagan och det var inte förrän nu i veckan, som jag själv kunde ta del av hur resultatet blev. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Förutom vi tre sexsäljare, så uttalar sig Nicklas från KAST/ FAST Malmö. En prostitutionsenhet som för ovanlighetens skull ser individuellt och inte drar alla över en kam. Även SANS (sexsäljares och allierades nätverk i Sverige) nämns.

Som motpol, vilket helt naturligt bör finnas med, så får tre kända personer i prostitutionsdebatten, svara på tre frågor.

Det är Claes Borgström jämställdhetspolitisk talesperson, Sven-Axel Månsson professor i socialt arbete och Susanne Dodillet idehistoriker och som nyligen utkom med avhandlingen Är sex arbete? som blev frågade.

Kanske är första frågan inspirerat av den titeln. Är sex ett arbete. Borgström anser att män som köper sex begår ett övergrepp. Om han även anser att en kvinna som köper sex begår ett övergrepp, vet jag inte. Kanske tror han inte att de finns. Dodillet tycker inte att allt sex är arbete, men att två samtyckande vuxna ska kunna köpa/sälja sex. Månsson ser sexköp som att främmande män tränger in i kroppens håligheter. Det visar hans syn på sex. Han anser att endast kända män ska tränga in, alltså inom ett förhållande.

Varför sexköp är kriminaliserat endast hos oss och i Norge, säger Borgström vara ett resultat av en genomtänkt analys av jämställdhetsaspekter. Hur tänker han egentligen här? Dodillet tror att det beror på att prostitution helt enkelt betraktas som förnedrande och formuleras med feministiska argument. Månsson anser att orsaken är för att prostitution är ett uttryck för könsojämlikhet och att utnyttjande och utsatthet inte är värdigt i vårt land. Vad har det med frivilligt sexköp att göra?

Sista frågan, som alltid tas upp i argumenten och som enligt mig inte är relevant för kriminaliseringen, vad skulle du säga om din dotter ville börja sex? besvaras av Borgström med att de i hans närhet har förmågan att hitta andra lösningar och att sälja sex gör bara de som inte har andra val. Ja, det är ju hans tro. Dodillet skulle råda dottern att göra det i ett land där hon kan "jobba" öppet och inte stigmatiseras. Månsson säjer faktiskt samma som Dodillet fast i andra ord. Han skulle upplysa dottern om att hennes frivillighet och självbestämmande skulle upphöra ganska fort. Återigen visar hans uttalande på en gammaldags syn. Frångår man den, så får man räkna med fördömande.

Själv ser jag personligen inte sex som ett arbete och jag har inte ännu i något blogginlägg tagit upp min inställning till bla bordeller. Anledningen till det är för att det dels inte ingår i min verklighet och dels att jag inte är så insatt i det. Jag tycker det är okej om några tjejer slår sig ihop och delar på en lokal, men annars gör sin egen grej. Ensamhet och utsatthet är mer regel än undantag för oss sexsäljare, eftersom vi sällan umgås med andra sexsäljare.

 Arbete för mig, är något man tvingas till för att kunna försörja sig och det finns med all säkerhet kvinnor som säljer sex av den orsaken. Men själv vill jag inte se sex som något måste, utan något man ägnar sig åt för att må bra och för att få en stunds njutning och som prostituerad får man variation i det och man får trevliga möten med olika människor.

Om något av mina barn skulle berätta att hon/han börjat sälja sex, så skulle jag informera så gott jag kunde.Berätta om nackdelar/fördelar. Alla mina barn är olika, så det beror lite på vem av dem det vore. Det beror också på vilken ålder de befinner sig i, hur erfarna de är, hur mentalt mogna de är och anledningen till valet. Annars skulle jag stötta dem och finnas till hands, precis som vilken annan syselsättning de än hade valt. Men som sagts ovan, jag skulle råda dem att bara ägna sig åt det när de själva har lust och aldrig göra något de inte själva vill. Men det säger jag ju rätt ofta till dem ändå.

Med den fattigdom som nu börjar breda ut sig, även i vårt samhälle, blir jag inte förvånad om prostitutionen kommer att öka. För att förhindra att alldeles för unga och oerfarna tjejer ser det som ett bra alternativ, om de inte kommer in i systemet med arbete, så krävs information. Och för att det ska bli verklighet så krävs mer öppenhet och en annan attityd till sex. Information krävs också ur sexköparens aspekt, vilka tecken ska man ge akt på etc. Information, öppenhet, avkrimalisering skulle, tror jag, underlätta för de som ändå testar och sedan inte kan hantera det, att få hjälp. Inte då bara hjälp att sätta dit deras kunder, utan proffesionell hjälp och hjälp och stöd till andra alternativ.

Med den fördömande och nedsättande syn vi idag har på sexsäljare så både skuld och skambeläggs de, när de ber om hjälp. Om de nu får hjälp. Tjejen i den nu aktuella kopplerihärvan, som tvingades mot sin vilja till sex, vände sig en gång tidigare till polisen, utan att få hjälp. Det krävs mod att anmäla en kund. En avkriminalisering, tror jag också, skulle göra det lättare att få tag på de män/kvinnor som använder tvång och kanske våld. Sett till alla som köper sex, så utgör de bara en liten, liten del och tvång och våld hör inte till sex och således behövs ingen speciell sexköpslag.

Att som sexkund anmäla en annan sexköpare, kräver också stort mod, då de riskerar att själva bli föremål för utredning, även fast de kan anmäla anonymt. Det finns män som misstänker att allt inte står rätt till, när de befinner sig på på olika sexsiter och forum, men som låter det vara, fast de får en besk smak i munnen. De är inte helt säkra och i lagens ögon är de själva kriminella. Bättre fly, än illa fäkta kan man kanske säga.

 Allt för att vi har en lag som säger att gratissex är okej, men inte sex som du ersätter i någon form. Jag är inget offer, utsatt för övergrepp (enligt Borgström) om jag raggar olika män på kontaktsidor för att tillfredställa mitt sexbehov. Men när jag raggar samma män och tar betalt för att älska, då är jag plötsligt ett offer och sexet blir av någon konstig anledning ett övergrepp. Nej, mer öppenhet, mer vettiga reportage, så vanligt folk förstår. Politikerna lär väl aldrig ändra sig, då de ingått en pakt och har en mall att gå efter när sexköp kommer på tal. Oavsett om de inom sig tycker något helt annat. Kanske några till och med själva betalar för lite skön sex då och då.

    Ni som även läser min dagliga svammelblogg , vet att jag sedan en tid medvetet försöker undvika nyhetsflödet, i den mån det går. Men jag har inte kunnat undgå den nu aktuella kopplerihärvan. Trots att det kanske, enligt vissa, borde ligga i mitt ( som själv prostituerad) intresse att följa fallet, så varken läser jag allt som skrivits om det, eller ser om det på tv.

Eftersom vårt lilla land vill framstå som ett kristet föredöme, där endast den "rena" sexualiteten accepteras och därmed tabu och skuldbelägger förgreningar, så framlägger media ofta sådant här ofta värre än vad det kanske är och vinklar det så att läsare och åhörare automatiskt tar avstånd. (oj, vilken lång mening det blev).

Det första jag läste, var att en man agerat hallick åt ett antal byxmyndiga men ej myndiga tjejer. Att det rörde sig om en chef var tydligen viktigt att informera om, av någon anledning. Egentligen inget konstigt alls idag, att en del sexsäljare föredrar att ha någon som hjälper dem. Läser man socialstyrelsens kartläggning om prostitution från 2007, framgår det att hallickar har ökat. Om det beror på den sexköpslag vi har, vill jag vara osagt. Däremot funderar jag på om sexsäljare i gemen, oftare nu känner rädsla för att råka på någon våldsam kund och därför mer och mer väljer att ha någon bakom ryggen. Som en säkerhet.

Enligt lagen är det ju förbjudet och räknas som koppleri. Även om det är två eller tre sexsäljare som stöttar varandra, räknas det som koppleri och benämns som bordellverksamhet. Fallet Solsippan är väl ett bra exempel på det.

Nåväl, i nästa artikel jag läste, framgår det att en kund tvingat sig till sex av en av tjejerna mot hennes vilja. Ja, tyvärr finns det sådana män. Tack och lov, tror jag, att de utgör en väldigt liten procent och de flesta hittas nog i andra situationer än som sexkunder. Som jag förstått av det lilla jag satt mig in i, är det fyra-fem män som nu står åtalade för olika åtalspunkter bla medhjälp till våldtäkt och köp av sex av barn. Man räknas som barn fram till man fyllt 18 år, då blir man över en natt vuxen. Även här är det tydligen viktigt att informera läsaren om männens yrken och till och med ålder. Enligt mig helt oväsentligt för själva brottet.

Nu kan det kanske tolkas, som att jag accepterar vad de här männen gjort. Naturligtvis gör jag inte det och i hela denna blogg framgår det tydligt, att jag tar avstånd från tvång och hot. Inte bara inom prostitution, utan jag tar avstånd från det i alla avseenden. Men förutom den här tjejen, som tydligen sade ifrån, så vet vi inte (utan att förringa tjejerna) hur mycket tvång och hot som förekommit. Många gör sin sexdebut redan i 14-årsåldern och att som några år äldre vara nyfiken på att ha flera killar etc, är varken konstigt, eller ovanligt. Så hur det verkligen förhöll sig i just det här fallet vet jag inte och frågan är om journalisterna ens vet det, fast de gör sken av det. Det är väl det som rättsväsendet nu ska reda ut. Kanske seglar det upp en väldigt otäck historia med organiserat inhemskt  nätverk, eller så gör media en höna av en fjäder.

Men frånsett det, så tycker jag inte att man ens ska tänka tanken på att sälja sex innan man är socialt, mentalt och sexuellt mogen och fått erfarenhet av sex, män och själva livet. Jag tror inte att många 17-åringar är det. Dessutom tycker jag, att sex är något fint och något oerhört skönt och fastän det sker med/mot betalning ska det ske med bådas önskan och lust till det, vilket inte betyder att sexsäljaren måste vara kåt och känna åtrå. Lust till sex kan man ha ändå. Sex ska aldrig vara en enpartsnjutning, varken i en stadig relation, eller i lösa förbindelser, om så inte är överenskommet innan.

Att jag skriver på det sätt jag gör, är för att påvisa mediernas framställan av det hela. De omyndiga tjejerna görs till små, stackars offer. Offer som är i klorna på hänsynslösa, vidriga, medelålders chefer, lärare, nöjesprofiler och allt vad det var. Läsaren sväljer allt och hatar sexköpare. Alla sexköpare. Det gör även de i rätten läste jag idag, så att juryn ska tydligen bytas ut. Antagligen till andra med samma hat.

De som fördömer prostitution och drar likhetstecken mellan tvång och frivilligt (som de flesta tyvärr gör) stärks av sådana här händelser. Fast enligt mig, bekräftar det att de har fel. Det finns olika former av prostitution och det här är en form, som inte många ställer sig bakom.

Man ska inte skylla allt på samhället, men i mångt och mycket bidrar det till hur människor mår. Många, många ungdomar mår idag dåligt, framförallt tjejer. Socialstyrelsens rapport mars 2009. Några visar det genom att skära sig, andra genom att svälta/hetsäta, en del väljer att avsluta sitt liv och vissa lockas till lättförtjänta pengar genom exempelvis att sälja sex.

Vem som helst, som har intresse av det kan gå in på sexsidor och sexforum på nätet för att se hur unga kvinnor har ett stort attraktionsvärde. Ju yngre, desto bättre. Här kan det göras insatser om viljan och kunskapen finns och framförallt bör det informeras. Men så länge man väljer att förbjuda, skam/skuldbelägga och gömma undan, så pratas det inte om det, för det är detsamma som att förespråka.

Man ser också oftare och oftare (eller så har jag blivit mer uppmärksam) "snälla" män som erbjuder sin hjälp, när någon ny sexsäljare dyker upp på sexforumet. Ur den synvinkeln är forumet genialt, för där finns också erfarna sexsäljare (och köpare) som reagerar, varnar, tipsar och avråder.

Pengar är i dag en bristvara för många. Men som vi i dagarna sett i flera sammanhang, så vill även de som redan har, ha mer. Sex och porr inhiberar stora summor, eftersom det är något som i stort sett alla behöver för att må bra. Det är en drift vi föds med. Man kan då som den här mannen locka till sig socialt utsatta unga kvinnor/män och hjälpa dem att skaffa kunder, agera chaufför etc, mot en viss procent av deras förtjänster. Det behöver egentligen inte vara en elak person som gör det.

Den som gör mest fel, enligt mig, i just det här aktuella fallet, är mannen som tvingade till sig sex mot tjejens vilja. Det är aldrig, aldrig, aldrig okej. Det är våldtäkt. Hur många våldtäkter som sexsäljare råkar ut för, vet jag inte. Jag tror ingen vet det.

Om vi hade en öppnare attityd och avkriminaliserade frivilligt sexköp och ändrade i kopplerilagen, så tror jag att många sexsäljare skulle känna sig tryggare. Dels skulle det vara lättare att anmäla en våldsam kund, utan risk för repressentalier. Dels skulle de som ville, kunna samarbeta med andra sexsäljare, utan att riskera åtal för koppleri. Dels kunde sexköpen ske mer öppet och inte som nu smyga på undanskymda platser och skumma hotell. Slutligen skulle det underlätta att komma åt de som utnyttjar utsatta kvinnor/män genom att tvinga dem sälja sex och även de kunder som inte bryr sig eller till och med tänder på kvinnor som lider under akten.

Man kan ju också tycka, att de män som åtrår unga kvinnor gör fel. Men jag vet inte. Är det egentligen något fel? Det finns kvinnor som åtrår unga pojkar och unga kvinnor som vill ha äldre män. Det är nog även omöjligt som man, att avgöra om det är en villig 17-åring, eller en villig 22-åring man köper sexuell njutning av.

Men som sagt, allt som har med tvång att göra ska stävjas och det ska det fortsättas att läggas resurser på. Sedan kan man förhoppningsvis i en förlängning, hoppas på att sådana här fall inte stärker fördömandet av prostitution, utan istället leder till att verkligheten till slut hinner ifatt myten. För det är mycket tro, okunskap och myter hos prostitutionsmotståndarna, som bla media villigt förstärker i sina artiklar.

För att komma åt avarterna inom sexhandeln, är det viktigt att ta av de moraliserande och fördömande glasögonen och agera på ett nyanserat sätt och skilja det ena från det andra.

Många med mig såg nog Kvällsöppet igår onsdag 4 mars. En del var väl ungefär lika intresserade, som jag är när det pratas sport eller annat för mig ointressant. Men igår var det inte ointressant alls för mig. Det handlade om Dodillets bok och frågan Är sex arbete?

Maria Abrahamsson ledarskribent SvD längst till vänster på bilden, Kulick sociolog i mitten och Susanne Dodillet idehistoriker till höger, var på min sida om man säger så. Man behöver ju inte, som jag påpekat ett antal gånger, vara förespråkare för prostitution bara för att man väljer att se frågan på ett nyanserat sätt och inte generaliserar och drar alla över en kam. Alla tre resonerade sakligt och ifrågasatte bla varför ingen svensk frivillig sexarbetare blivit inbjuden. De ifrågasatte hur ett strängare straff för kunden skulle kunna hjälpa de som behöver hjälp.

De som hyllade vår sexköpslag var dessa tre.

Zaida pratade mycket om sålda kroppar?? Frida om man ska kunna bli erbjuden ett sexarbete på Arbetsförmedlingen ?? och Jenny (vid frågan varför ingen sexsäljare fanns på plats), tyckte att de hade förekommit så mycket både här och där??

Varför jag satt frågetecken kan ni kanske räkna ut. Jag saknade bara argumentet om din dotter också, men det kom i någon kommentar på fyrans hemsida. Jag blir bara så oerhört less på oviljan att inte vilja förstå. Förstå att trafficking är en sak och att det finns frivillig prostitution. Vi är inte alls så väldigt få, som de vill göra gällande, de som iallafall erkänner att kanske finns det någon någonstans. Det är inte svårare för dem att kolla exempelvis sexforumet, än för någon annan. Men de vägrar att ens bry sig. Säger de att det inte finns, så finns det inte.

Abrahamsson tröttnade slutligen på tjafset och undrade varför det aldrig nämns något om män som säljer sex till kvinnor och män som säljer sex till män. Jag minns inte om hon överhuvudtaget fick något vettigt svar på det. Kulick sa precis som jag också tycker att det är. När prostitution debatteras så framställs det på ett enda sätt och något annat tillåts inte ens att ifrågasättas. Kulick sa det inte, men enligt mig är det medveten manipulation. Dodillet pratade om synen i Tyskland bla, som då skiljer sig markant mot vår.

Visst ska alla få tycka som de vill. Men man måste respektera att någon annan har en annan synpunkt och åsikt. Bara för att tex Zaida anser det hemskt att "sälja sin kropp" så betyder inte det att alla kvinnor/män tycker det. Bara att använda det uttrycket gör mig lätt irriterad. Jag tror de kör med den jargongen just för att provocera.

Hemsidan hade även en röstning, som ännu en gång visade, att majoriteten anser det vara okej att sälja sex frivilligt. Varför politiker ständigt påstår att de har folket med sig i den här frågan, övergår mitt förstånd. Nu kan man inte lita till kvällstidningar och tv hemsidors röstningar, men resultatet har varit så de senaste åren. Jag är väldigt nyfiken på vilken undersökning politikerna går efter. Antagligen vet de det inte ens själva.

Som bisittare har Ekdahl numer Marcus Birro. Jag läser då och då hans blogg, för jag tycker att han ofta skriver väldigt bra med fina metaforer och aforismer. Det kommer jag naturligtvis fortfarande att tycka, men han sjönk markant i min aktning då han rakt ut i direktsänd tv säger att det finns inget så litet som sexköpare. Det är män med små snoppar och bla, bla.

Det här visar lite hur man kan förändras ju mer erkänd man blir. Han har ju själv tagit sig upp från botten och säger sig ömma för folk och besitter empati och ödmjukhet. Men inte igår. Jag håller med honom om, att sex är något fint. Det tror jag de flesta tycker. Men sex kan vara väldigt fint även om det sker mellan två okända och mot/med betalning, så länge det sker på bådas premisser.

Även på den blogg han skriver på fyrans hemsidan nedvärderar han den här gruppen i samhället, utan att egentligen veta något. Jag tror faktiskt inte att han träffat, pratat och diskuterat med någon sexköpare eller sexsäljare.

Ta en stol och slå er ned. Ja, ungefär så började det. Vi åtlydde uppmaningen och fick vara med om en väldigt omväxlande och väldigt överraskande föreställning. Jag var naturligtvis nyfiken på, hur dessa duktiga tjejer  Arena Babuo och deras medarbetare, hade fått till en teater, utav olika sexköpares berättelser.

Inledningen var lite seg, i mitt tycke. På en liten, rund scen mitt bland publiken, kråmar, ålar och berör tre skådespelerskor varandra, samtidigt som en manlig högtalarröst berättar blandade utdrag från sexköpares erfarenheter.

Men undan för undan, så stegras föreställningen. Det läses ytterligare utdrag från mailkonversation med "Börje", som sedan avlöses av trollbunden sång till gitarrakompanjemang, där texten  består av åsikter, tankar mm av sexköpare.

Sedan excalterar det i en fartfylld orgasm, då ännu mer från olika sexköpares funderingar framförs till dans, musik  och fingerknäppningar mitt bland oss åskådare. Efter det återhämtar vi oss till en uppläst text av någon, som jag tyvärr inte minns namnet på. Alltså en av teatermedarbetarna. Publiken görs delaktig genom att frivilliga får varsitt papper med ett textstycke, som de på begäran ska läsa upp.

På samma gång så pågår andra saker vid sidan av. Det görs korv, som en av tjejerna stoppar under armar, hakan, brösten och allt vad det var. Ja, det försigick en del annat också och mer skönsång blev det.

Efter det blev det en kort paus, där vi kunde hämta andan, gå på toa, röka eller köpa sig ett glas vin som jag gjorde. Mitt på scengolvet gjorde tre kvinnliga sexarbetare sig redo. Efter presentation, så kom försiktigt frågandet från publiken igång. Det var både relevanta och mindre relevanta frågor. Vanliga frågor från okunniga i det här ämnet är: Hur började du? Varför började du? Är du alltid kåt? Är du rädd? mm. Mer och mer haglade frågorna och de modiga tjejerna svarade bra. 40 minuter var avsatt till den här debatten, så när vinet var slut, var debatten slut.

Men föreställningen var inte slut ännu. Den sista delen ägnades åt en kvinnlig sexköpares tankar. Så glad och så överraskad jag blev över att de lyckats få kontakt även med en sådan. Lätt omtumlade började sedan, efter föreställningens slut, publiken att mingla runt lite, innan den ena efter den andra försvann ut i mörkret. Själv fick jag en pratstund med en teaterarbetare från vårt grannland i väst, som jag tyckte var mycket trevligt.

Ska jag summera kvällen blev jag hänförd, betagen, glad och överaskad i en salig blandning. Det här var den näst sista föreställningen. Igår lördag var det sista chansen att se den. Publiken den här fredagkvällen bestod av ca 30 personer, övervägande kvinnor och genomsnittsåldern var påfallande ung.

Det här var den andra teaterföreställningen i prostitutionsfrågan. 2007 var det sexsäljarnas berättelser som framfördes. En stor eloge till hela teatergänget som på det här sättet lyfter fram en aktuell och angelägen fråga (iallafall för oss som det gäller). Ett stort tack också, till de sexköpare som genom sin anonyma medverkan, gjorde det möjligt för Arena Babuo att bjuda på en sådan här kväll.

Som avslutning vill jag bara rekommendera er som är intressade, att läsa Pye Jakobsons artikel i Sydsvenskan om vår säkerhet som dragits in pga, i mitt tycke, människors inskränkthet. Det handlar om prostitutionsenheten i Malmö, som delade ut preventionspaket till säljare och kunder. Tänkvärda ord från Pye:

"Den vanligaste frågan jag får i intervjuer är: ”Skulle du vilja att din dotter skall arbeta som sexarbetare?” Min fråga till er är: Om er dotter arbetade i sexindustrin, skulle ni då uppmuntra insatser som värnade om hennes hälsa, säkerhet och trygghet? Prova sen att svara nej på det."

 Fann nu precis en artikel i SvD, skriven av ledarskribenten Maria Abrahamsson, där hon ger sin syn på sexarbete med anledning av Dodillets nyutkomna bok är sex arbete?

"Visst, lagen utvärderas för närvarande. Siktet är inställt på en straffskärpning för sexköp. Ett kraftfullt slag i luften kan man tycka. För vad hjälper en straffskärpning de kvinnor och män som helt lagligt säljer sex men som har fråntagits sina rättigheter? Rättigheter som staten enligt grundlagen och internationella konventioner är förpliktigad att garantera alla medborgare. Dit hör bland annat rätten att bedriva näring, skyldigheten att betala skatt, liksom rätten att få omfattas av landets socialförsäkringssystem.

Justitieministern förklarade i Lunchekot i går att hon under det svenska EU-ordförandeskapet tänker driva frågan om trafficking. Om inte det ska bli en flopp för Sverige måste ministern dock övertyga Tyskland och flertalet andra EU-länder om att de gör fel som skiljer mellan modern slavhandel och frivillig sexhandel mellan vuxna människor. Den uppgiften avundas jag henne inte."

Nej, det gör inte jag heller. När ska vi bli en del av landets medborgare? Med samma rättigheter och samma skyldigheter.

Med anledning av föregående inlägg, känner jag, att jag vill publicera länkarna till Dodillets medverkan i dagarna, i radio och morgontv.

Jag tycker hon för ett bra och sakligt resonemang. Både hon och Petra och ev fler, betyder väldigt mycket för oss frivilliga sexsäljare. Åtminstone för mig.

Ni som vill höra hennes resonemang kan klicka in er  här radio och här tv. Jag tror inte radioinslaget ligger kvar så länge på nätet, men jag vet inte.

Vill ni läsa mer vad som rör sig i mina tankar så hittar ni här mitt dagliga svammel.

Här sitter jag med en lunta på 600 sidor. Susanne Dodillets nyutkomna bok " Är sex arbete?", där hon jämför och redogör för skillnaderna i svensk och tysk prostitutions politik. Den kan vid första anblicken tyckas mastig och jag har inte hunnit att läsa den. Men jag har skummat igenom den lite lätt och fann den både lättläst, överskådlig och oerhört intressant. En bok, inte enbart för  experter och forskare. Alla som har intresse av att lära sig mer, som vill förstå och få en inblick i prostitutionsfrågan har glädje av den. Speciellt skulle jag önska att våra politiker och kvinnosakskvinnor läste den.

Margareta Persson (s) var en av de första i riksdagen (1985) som förespråkade en kriminalisering av kunden.

Lagstiftaren, dvs vi, måste använda lagen i det här sammanhanget för att påverka moralen. (sid 168).

Regeringen betonade vikten av att påverka och upplysa om vad som var moraliskt riktigt och inte. Moraliskt sex innebar en akt mellan två personer i en relation. Omoraliskt var prostitution, porr, sexklubbar etc. Citat fr boken (sid 170):

 Sexköpen skulle alltså inte kriminaliseras därför att de kunde skada de prostituerade, utan eftersom de stred mot samhällsordningen.

Fortfarande används just argument som moraliskt i debatten, liksom jämställdhet. I ett jämställt samhälle kan det inte få finnas prostitution. Prostitution är den yttersta formen av ojämställdhet, sa Maryam Yazdanfar (s) så sent som 2007. Charlotte Cederschiöld (m) sa i en motion 1991: (sid 341)

Ett civiliserat samhälle, som vilar på familjens grund, som är berett att försvara familjen måste lagligt avvisa sådana beteenden, att män mot betalning njuter av kvinnor och barn. Prostitutionen måste därför stoppas....

En sak jag inte själv var insatt i, är hur EU-medlemskapet var en av de bidragande orsakerna till sexköpslagen. Sven-Axel Månsson författade en brochyr Bordell Europa (1993)  (sid 350) där han inleder  med berättelser om sexslavhandel, i syfte att avskräcka och avstå medlemskap. Medlemsskapet kunde få negativa konsekvenser, då könshandeln var samhälleligt accepterat på kontinenten.

Jari Kousmannen fick frågan vad en EU-anslutning kunde leda till. (sid 353)

Han svarade:

Ideologin man har ute i Europa hyllar prostitutionen nästan som ett yrke, man bejakar verksamheten. Det tänkesättet är livsfarligt att få hit.

 Att lagfästa den åsikten och kriminalisera sexköp, skulle göra det svårare för vårt land, att anamma den här "farliga" ideologin i Europa, vid en ev EU-anslutning.

Fortfarande är det viktigt för prostitutionsmotståndarna, att föra ut det här tänket till medborgarna. Antagligen ligger en del av förklaringen här, till att ingen är villig att skilja på prostitution och sextrafficking och att vägra lyssna till att det finns frivillig prostitution.

Jari var en av de forskare som ingick i projektet Prostitution i Norden. 

 Nu ska jag inte citera så mycket mer från boken. Införskaffa den och läs den, om ni är intresserade av att veta mer i den här frågan. Jag tror att jag kommer att få en hel del kött på benen, men jag kommer nog också att bli lätt frustrerad över tex ovanstående tänk och resonemang, angående moral, jämställdhet, makt och jämförelsen med sexslavhandel. Argument som nu är inpräntade i varenda politiker och en politisk överenskommelse att inte frångå, hur oresonabelt det än låter i dagens samhälle.

En annan bok som snart kommer ut är Louise Persons "Klassisk Feminism." Den kommer ut 8 mars.

Från böcker till teater. Teatergruppen Arena Baubo sätter på Dramalabbet  i Stockholm upp en föreställning baserad på berättelser från svenska sexköpare.

SVENSKA TORSKAR -09

Premiär 18/2 kl.19.00.  Varje föreställning följs av en debatt, med inbjudna gäster.

Föreställningar och seminarier:
18 feb "Sexmissbruk och sexköp" Erik Sundby, Åke Fridell
19 feb "Renhet och smuts i folkhälsans Sverige" Louise Persson
20 feb "Sexköpslagen" Anna Skarhed, Marianne Eriksson, Pye Jakobson
21 feb "Manlighet och sexköp" Lars Jalmert
25 feb "Sexualitet och moral från forntid till nutid" Dick Wase
26 feb "En genusvetenskaplig blick på sexköp" Jenny Westerstrand
27 feb "Makt och sexköp" Pye Jakobson och gäster
28 feb "Sex, konst och kontroversiella strategier" Ylva-Maria Thompson, Anders Carlsson

Jag kommer naturligtvis att åka upp och åse en utav föreställningarna och gör sedan, troligtvis, en liten resume här på bloggen.

        Idag skulle jag kunna skriva om kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh i Malmö, som blev tipsad av nätverket PRIS att prostitutionsenheten KAST delade ut kondomer till sexköpare. Katrin A J ser det som ett lagbrott och enligt mig överreagerar hon. Bortser man från just den här frågan, så anser jag att hennes resonemang går ut på att det är fel att hjälpa människor att förhindra och förebygga skador och smitta. Vad gäller kondomer till sexköpare, kan jag tycka, att det kanhända är onödigt då eskorterna i de allra flesta fall står för den varan och prostitutionsenheten delar även ut till sexsäljarna och det borde alla kommuner göra. Att sex(köp) motståndare är emot hjälp till sexsäljare och sexköpare är ingen nyhet. För något år sedan sa Maria Carlshamre i radio, att det fanns bättre ställen att lägga pengarna på.

Jag skulle också kunna skriva om en vimsig och virrig motion av Désirée Pethrus Engström (kd) , om F-skattsedel för prostituerade. Men den skriver Alliansfritt Sverige så bra om. Någon annan som vecklade in sig i moralkakor nu i veckan var folkpartisten Agneta Berliner i Vlt (Västmanlands Läns Tidning), som retade sig på att två sexsäljare fick komma till tals i ett reportage. Frida har skrivit ett väldigt bra svar på sin blogg, så jag går inte närmare in på det heller.

Jag ska istället försöka få mina funderingar om frivilligt/ofrivilligt sexsäljande på pränt. Funderingar som pockat på uppmärksamhet sedan jag såg ett program på tv tidigare i månaden, om sexturister i Venezuela. Det visades redan för några år sedan, så det här var således en repris, men det var första gången jag såg det och situationen är inte annorlunda nu mot då.

Våra politiker slår ju dövörat till, så fort man nämner frivilligt. Enligt dem finns ingen som säljer sex frivilligt och om det finns, så är den procenten så liten att den inte ska räknas med. Ingen vet hur stor eller liten den procenten är, det ska ändå inte förekomma något om frivilligt sexssäljande i debatten.

Jag själv tror och är näst intill ganska säker på, att det är en väldigt stor del, som säljer sex frivilligt. Frivilligt i den betydelsen, att ingen annan säger åt en att göra det. Alla är vi tvingade att försörja oss och vissa väljer att göra det genom att sälja sex. Andra genom att bära ut post i ur och skur, eller vårda sjuka till en minimal lön, eller klippa, färga och permanenta andras hår mm.

Vad vi än väljer, så är det en fördel om vi har ett visst intresse av det vi jobbar med och vi bör också ha fysik och psyke, som passar till det vi gör. Idag är det inte så. Idag kan ingen välja jobb, man måste ta det som finns om man inte vill riskera att bli både hemlös och utan mat. Om någon då väljer att sälja sex eftersom personen tror att det skulle passa henne/honom, så heter det att hon/han blir utnyttjad och den som tar del av tjänsten straffas.

De här tjejerna i Venezuela, gillade inte alltid det de gjorde De var, kan man säga anställda och var tvungna att rätta sig efter reglerna. Ändå var valet deras eget. Hade de istället valt att jobba på en syfabrik eller leksaksfabrik, hade situationen varit ännu sämre. De hade varit tvungna att jobba övertid och kanske utan raster och till en minimal ersättning.

Dagen efter programmet sökte jag lite på nätet. Det är lätt, även för mig som själv säljer sex, att fördöma köparna och ömka säljarna. Hittade denna sida, där man kan läsa:

 Alice Kwan är forskare på Hong Kong Christian Industrial Committee (HKCIC). Hon har gjort undersökningar i bland annat Kina och Vietnam över hur arbetsvillkoren ser ut i leksaks, sportsko- och klädtillverkningen.

Hon menar att leksaksarbetarna ofta har ännu sämre villkor än kläd- och sportskoarbetare. Generellt sett tjänar de som arbetar i leksaksfabriker ca 250 till 340 kr i månaden, jämfört med kläd- och sportskoarbetare som oftast tjänar uppåt 400 kr i månaden. Därtill kommer arbetsmiljöproblem från sprutlackering och användningen av plaster i leksakstillverkningen. Det framgick bland annat att arbetare svimmade av dålig luft, att staffavgifter förekom och att arbetarna skälls ut av förmännen. De arbetar mellan 10 till 16 timmar per dag.

Enligt Alice Kwan från HKCIC är det inför den julhandel som vi är mitt uppe i, inte ovanligt att arbetarna tvingas arbeta dygnet runt.

Politiker svamlar ofta om fattiga kvinnor som utnyttjas av rika män. Enligt mig har de fastnat i ett inskränkt tankesätt. Kanhända är tanken god, men den är inte god då den drar alla över en kam. Dessutom är det inte ett realistiskt och lojalt tankesätt. Vore det det, så borde varenda leksak, varenda sko och vartenda klädesplagg som tillverkas i fattiga länder med usla arbetsvillkor bojkottas i vårt land. De som ändå köper dessa varor skulle straffas, precis som de vill att sexköpare ska straffas.

Ponera att det vore så att köpare till dessa varor blev straffade. Skulle det vara en tjänst eller en otjänst till de drabbade i de fattiga länderna? Naturligtvis en otjänst, då deras försöjning skulle gå om intet. I mitt huvud har alla rätt att välja på vilket sätt de vill försörja sig. Väljer man att sälja sex, så ska inte deras kunder straffas, så att deras levebröd dras in.

Ibland hör man, att ingen i vårt land är så fattig att hon/han behöver sälja sex för att klara sig. Jodå och fler blir det med indragna sjukpengar och ökad arbetslöshet. Den här biten blundar politiker för i nuläget. Jag tror att relativt många i valet mellan ev flytt, heltidsjobb med mindre fritid, dålig lön och att sälja sex ett par gånger i veckan, få mer fritid, träffa nya människor, bli bekräftade...väljer det senare. Varför i hela friden, ska det vara så förskräckligt om personen gillar det, eller åtmnstone inte hatar sex?

Det är bara i motståndarnas egna huvuden, som det är förskräckligt. Antagligen måste sex överhuvudtaget vara något hemskt för dem och speciellt om det sker mellan två som inte har en långvarig relation med varandra.

Om någon mår dåligt av att se sjuka människor, eller får besvär med rygg och nacke i sitt frisörjobb, ska de naturligtvis inte tvingas att fortsätta, utan få hjälp och stöd att hitta något annat. Likaså för de som säljer sex. Inte alltid vet man innan, hur man ska klara av det. Idag finns inte den hjäpen, utan att samtidigt skuldbelägga personen. Det skulle isåfall vara FAST/KAST i Malmö, som av politiker får skit för sina insatser.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag påstår, att de allra flesta som säljer sex, frivilligt har gjort det valet, vad än oinsatta politiker påstår. Orsaken till valet varierar naturligtvis. Det kan vara som för mig..vilja ha kravlöst sex, vilja ge och få välbefinnande, få mer fritid och vilja ha en liten extra slant att röra mig med. Det kan vara ett missbruk som ska finansieras..då är det missbruket som är problemet, inte kunderna som hjälper personen. Det kan vara ett lån som måste betalas, eller arbetslöshet, fattigdom eller studiemedel som inte räcker, eller längtan efter mer fritid, längtan efter att kunna finansiera en hobby, eller längtan efter att få tiden till att ägna sig åt en hobby.

Orsaken kan också vara ett traumatiskt förflutet. Viktigt då, är att bearbeta och behandla det problemet. Det är inte sexsäljandet som är problemet här heller och inte kundernas fel. Enligt politikerna har nästan alla sexsäljare ett traumatiskt förflutet, vilket inte är sant. En del har det och antagligen är det bara sådana som politiker och myndigheter kommer i kontakt med.. och vill komma i kontakt med. Det betyder inte att ALLA har det. Kan faktiskt tänka mig, att det är en väldigt liten procent av alla de som säljer sex.

Det finns även de, som har haft ett traumatiskt förflutet och som säljer sex och trivs alldeles förträffligt med det. Precis som att det finns de utan trauma, som säljer sex och som mår dåligt av det.

Ett fel i debatten är, att det nästan alltid tas för givet i fråga om sexsäljare, att det är kvinnor. Visst, de flesta är nog kvinnor, men det finns många män som också säljer sex. Varför nämns aldrig det perspektivet? Passar inte män in i offerrollen? Eftersom motståndarna ofta drar in det globala och fattiga länder, så hittade jag även den här sidan, om sexturism i Gambia.

 Är detta sexturism? Har den 55-åriga ensamstående svenskan köpt sig sex av en ung fattig man som inte har något annat att försörja sig på än sin egen kropp? Kvinnliga sexturister ogillar ordet prostitution, de använder hellre ord som semesterromans och de har många gånger samma yngling som sällskap hela semestern, snarare än flera tillfälliga sexuella möten. Det visar forskarrapporter av Julia Sanchez Taylor, sociolog vid universitetet i Leeds. Hon har frågat ut kvinnliga turister i Dominikanska republiken, där kvinnlig sexturism också är frekvent, om deras relationer med lokala män.

Å andra sidan finns det manliga turister i Thailand som betalar för samma lokala flicka veckovis, som bor med henne och får service av alla de slag, från städning och tvätt till sex. De kanske kallar detta en flickvän, men alla vet att detta är sexturism och att flickan är prostituerad. Det är och förblir bara en omskrivning, påpekar Julia Sanchez Taylor.

Vad jag vill säga med de här funderingarna är, att det är så lätt, så lätt för oss alla, att inte se bortom vår egen verklighet. Jag satt själv i soffan och tyckte synd om de här kvinnorna i Venezuela och tyckte att männen betedde sig som svin. Nu hade de, enligt mig, en felaktig kvinnosyn, vilket tyvärr förekommer även här. Men är inte vi som köper skor, kläder och leksaker från fattiga länder också svin? Kollar vi verkligen upp att varan vi betalar för är gjord av arbetare som har männskliga rättigheter och att arbetaren får en rimlig ersättning?

Om inte de här männen ville betala för en veckas samvaro med kvinnorna, hur skulle kvinnorna då klara sig?

Det är det här jag stundtals kallar för ofrivilligt frivilligt. Precis som vi alla är tvingade att arbeta för att kunna leva. I politikernas ögon är det här tvång, men bara då det handlar om sex ???

Helt frivilligt är det när man gör något utifrån egen lust, tid och möjlighet. När det gäller jobb, tror jag inte något är helt frivilligt, även om man är egen företagare. Man kan inte tacka nej till ett jobb, bara för att man inte just då har lust. Man måste hela tiden se till att företaget rullar på och att intäkterna kommer in.

Men jag vet att det inte bara är jag, som säljer sex helt frivilligt. Politikerna som påstår något annat är inte insatta alls i det här. Jag och flera med mig träffar de män vi vill, när vi vill, var vi vill och hur vill och vi tar betalt om vi vill och så mycket som vi vill. För mig vore det ju jättedumt, att inte passa på att få lite extra, när det finns de som gärna ger mig det. Jag vill älska, få/ge närhet, träffa nya människor och kan jag få betalt för det, så varför inte? De män jag träffar är inte sämre män bara för att de betalar mig. Tvärtom, skulle jag vilja säga. Jag vet också, att många gärna vill göra rätt för sig och betala skatt på sina förtjänster. Inte alla naturligtvis, precis som det finns både höga och låga i vanliga arbetslivet, som inte vill betala skatt. Men de som vill får inte, så där är det status Q, än så länge.

Ofrivilligt sex, i bemärkelsen ofrivilligt, är våldtäkt, hotas till sex, luras till sex och mutas till sex. Helt enkelt att ha sex med någon, fast man inte alls vill det.

Ofrivilligt sexsäljande är, när någon tvingar en person att ha sex mot betalning. Det förekommer, men jag tror att det handlar om en relativt liten procent, sett till hela komplexet. Ändå är det just det här som politiker alltid drar fram. Tvång och våld är inte prostitution. Det är helt enkelt våld och tvång och inget annat. I mitt förra inlägg skrev jag om människohandel. Införsel av oftast unga kvinnor från fattiga länder till rikare länder i syfte att låta dem sälja sex mot deras vilja, är sextrafficking. Inte många försvarar detta.

Hur de flesta politiker kan anse, att jag tex befinner mig i samma situaion och behöver samma hjälp, som dessa unga kvinnor, förstår jag inte. Ändå blandas det alltid ihop och görs likvärdigt. Må ögon och sinne öppnas hos alla egoblinda personer, innan det är för sent.

Avslutar med en videosnutt från Rosenlundsgatan i Göteborg. Gatuprostitution från verkligheten. Medverkar gör bla en sexsäljare, en polis och en dam från stadsmission. Föga förvånande så ville inte någon från prostitutionsenheten vara med. Den är sevärd.

Ja, jag fick lust ganska snart, att skriva ännu ett inlägg här. Fick en länk till norska Aftenposten.no där kvinnan på bilden skrivit en, enligt mig, väldigt bra artikel. Hon heter Inger Anne Olsen och är journalist på nämnda tidning.

Hon anser att sexköpslagen sviker kvinnorna. En åsikt som jag delar med henne. Förbudet mot att köpa sex, visar att samhället ser på kvinnor som offer. Svaga, omyndiga varelser som inte vet sitt eget bästa, skriver hon.

Vidare att polis och politiker bara lagt uppmärksamheten på kvinnor som säljer sex. Ingenting tyder på att polisen spanar på män som köper sex av män. Hon frågar sig om det är för att män vet sitt eget bästa. Att de bestämmer över sin kropp på ett annat sätt än kvinnor. Genom att bara förbjuda köp, utpekas kvinnan som det svaga könet, som är så ynklig så hon inte vet sitt bästa och inte behöver straffas. medan däremot mannen är stark, vet vad han gör och därmed kan straffas.

Jag citerar fritt översatt från artikeln:

"Alla andra kroppsdelar än könet kan lånas ut för pengar i Norge, efter vissa regler. Vi lånar ut hjärnan, armarna, benen, ryggen. Det är det vi lever av, de flesta av oss. Någon lånar ut könet. Det är länge sedan sex var synonymt med reprodution. Genom att låna ut könet några minuter, eller någon timma, så har människor kunnat försörja sig själva och sina familjer. Det kan de inte längre i och med den nya lagen.

De som ska stoppas är kvinnorna på gatan och männen som anlitat dem. Naturligtvis finns det ynkliga stackars prostituerade, både män och kvinnor. Någon prostituerar sig för den är beroende av rusmedel, andra blir tvingade av hallick eller människohandlare. Men många är inte beroende av varken rusmedel eller hallick. De är svaga för att de kommer från fattigare länder, men ändå starka, då de rest till ett annat land och med två tomma händer klarat av att försörja sin familj.

Att se rika människor utnyttja fattiga är igen vacker syn oavsett på vilket sätt vi utnyttjar dem. Men vi gör det, de allra flesta av oss. Vi köper mat och käder som säljs för en spottstyver, för att de som producerat eller förädlat varan inte fått betalt som de borde. Men i varuhusen slipper vi att se de vi utnyttjar. De hänger inte på våra gator.

Man ska sticka huvudet långt ned i sanden, för att inte se att det ligger många olika motiv bakom lagen. Har vi fått lagen för att skydda kvinnorna, eller var avsikten att skydda folket mot kvinnorna?

Är det kvinnorna vi vill skydda, så är lagen överflödig, eftersom det redan finns lagar som förbjuder att tvinga någon till prostitution. Vi hade också redan bra lagar mot människohandel. Istället visar lagen klart och tydligt att kvinnor inte kan bestämma över sin egen kropp. Att vi är det svagare könet och att samhället ska förvalta vårt kön, eftersom vi inte själva är i stånd till det. "

En klok kvinna, måste jag säga, eftersom jag är enig i de mesta av hennes tankar. Bläddrar ni bakåt i den här bloggen, så ser ni att jag tangerat en hel del av det hon skriver. Jag själv kan inte se annat än att sexköpslagen förstärker patriarkatet och hindrar jämställdheten. Jag fetmarkerade en mening, som jag tycker är viktig. Just i Norges fall, så är det ingen hemlighet att det var de afrikanska kvinnorna på gatorna, som drev på beslutet. Vissa politiker erkänner även att de själva har en annan  åsikt, men böjer sig för sitt parti. Då kan man undra vem de tänker mest på. Inte är det på kvinnorna på gatan iallafall.

Nu dröjer det nog ett tag, innan nästa inlägg här. Tills dess är ni välkomna hit. 

Nu är det slut på de påhittade, men inte osannolika berättelserna. Avslutar med ett längre och mer faktamässigt inlägg. Låter sedan den här bloggen få bli som tidigare, lite vilande där jag skriver ifall något händer i debatten, eller om jag bara får lust. Mitt dagliga och mer vardagliga svammel hittar ni som vanligt här.

Jag övergår nu till sexuell människohandel. En företeelse, som inte bör kopplas ihop med "vanlig" prostitution. Tyvärr, så har våra politiker ortoligt svårt för att vilja se skillnaden. Senast nu, då Aftonbladet skrev om Norges införsel av samma lag som vi, uttalar sig Inger Davidsson (kd) om utnyttjande, övergrepp och trauman. 

Brottsförebyggande rådet BRÅ, kom i höstas 2008, ut med rapporten "Sexuell människohandel". En rapport som tar upp den sexuella människohandeln.  Regeringen har tagit fram en handlingsplan för att bekämpa människohandel. 210 miljoner ska satsas på bla stöd, skyddat boende och behandlingshem för de som utsatts. Jag skulle ju också önska mer kommunikation mellan länderna och bättre samarbete med tullen och öppen och rak information i de aktuella länderna. Jag skulle även önska en avkriminalisering av "vanligt" sexköp, så det inte behövde tillhandahållas i det dolda, vilket naturligtvis gynnar den organiserade brottsligheten.

I rapporten står, att varje länk i kedjan är viktig när brottsförbyggande och brottbekämpande metoder och strategier ska formuleras. Rapporten utgår från två perspektiv, tillgång och efterfrågan.

Jag tycker det är helt ok att hon ägnar sig åt att plocka bomull. Däremot tycker jag att det var fel att plantageägare i södra USA hade slavar som plockade bomull. Men felet låg aldrig i bomullsplockandet. Felet låg i slaveriet och i tvånget.