Long time, no see.

I ett par år har jag hävdat att Linux är skräp. Inte som bakomliggande, "inbäddade", system i elektronik, hissar och i universitetsvärlden, men som alternativ till Windows eller Mac OSX på vanliga skrivbordsdatorer.

När senaste Ubuntu släpptes, 8.10 eller Intrepid Ibex som den kallas, testade jag på nytt.

Nu börjar det likna något. Nu går det att ansluta till Windows-maskiner ungefär som i MacOS X, gränssnittet har tack vare Compiz fått sig en rejäl uppryckning och tja, rent subjektivt kraschar grejer mindre ofta.

Det funkar så bra att jag till och med vågar mig ut i terminalen för att redigera konfigurationsfiler. Har till och med lärt mig använda Vim.

Äntligen. I helgen ryker Windows Vista från mina två bärbara datorer, och jag tänker köra Ubuntu på en partition på min stationära dator.

Som jag har väntat.

Dags för ett utfall mot alla modeord. Lyssnade på en poddcast av ett avsnitt av Sveriges Radios Tekno (för övrigt ett alldeles lysande radioprogram om teknik). Inslaget handlade om AMR-WB, en teknik som ökar bandbredden på taltrafiken över 3G-nätet, och Sony Ericssons taleskvinna intervjuades. Jag tror hon nämnde ordet "funktionalitet" fem gånger på en minut.

Allvarligt talat; vad betyder "funktionalitet"?

- Vi vill först vara säkra på att funktionaliteten är testad i operatörernas nät, sade hon. Ungefär.

Varför säger man inte "funktionen"? Eller "funktionerna"?

Vad har en banan för funktionalitet? Bananitet? Proteinitet? Skalbarhet?

Kombinerat med ordet "teknologi" blir det ännu löjligare. Nästan alla branschnissar använder ordet som om det hade samma innebörd som "teknik". Det har det inte. Teknologi syftar på läran om teknik, till exempel tillverkningsmetoder, bearbetningsmetoder och så vidare. Idiotarvet kommer som allt annat från engelskan som använder "technology" som vi använder "teknik".

Om man nu jobbar som informatör eller marknadschef eller något i den stilen borde man väl vilja framställa sitt företag som professionellt? Slänger man sig med en massa påhittade ord så ger man ju ett helt annat intryck - plus att branschsnacket faktiskt hjälper till att hålla presumtiva kunder på behörigt avstånd istället för att omfamna dem.

Dumheter, dumheter, dumheter.

Fotnot: AMR-WB eller Adaptive Multi Rate Wideband är en utveckling av talöverföringen i GSM-systemet. En vanlig mobiltelefon använder en bandbredd på maximalt 12,2 kbit/s (för det mesta lägre) för att överföra talet. För att lyckas med det klipps det överförda frekvensomfånget ned. Det är det som gör att man ofta hör fel på "s" och "f" i en mobiletelefon. Tar man bort de övre frekvenserna tar man också bort skillnaderna mellan bokstäverna. Till exempel. AMR-WB utnyttjar större bandbredd, upp till 24 kbit/s, med ett större frekvensomfång. Med dagens kodning motsvarar det ungefär 64 kbit/s i AMR-mått mätt, vilket är betydligt bättre. Jämför en mp3-fil på 12,2 kbit/s med en på 64 bkt/s. Skillnaden är enorm.
Tekniken finns redan. Mobilnäten är förberedda och telefonerna är förberedda, men ingen vill trycka på startknappen eftersom det egentligen inte ligger några pengar i det.

Det blir en FRA-lag. Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Och det handlar inte om att avlyssna svenska medborgare. Det handlar om att avlyssna ryska medborgare.

Jag får det inte att gå ihop alls. Sverige har lagt ned försvaret i något slags brainmelt-konsensus. Vi har kvar förmågan till punktvisa fredsbevarande insatser runt om i världen, men vi har lagt ned förmågan att försvara landet om det skulle bli krig (vilket är lika korkat som att säga upp sin hemförsäkring eftersom man aldrig har haft något inbrott - men det är en annan debatt).

Det är skillnad på att sköta patrulleringen mellan Gracanica och Pristina i en handfull Sisu-vagnar och att föra brigadstrid med samverkande förband i, säg, Luleå eller Norrtälje. Stor skillnad. Det förra klarar vi bra. Det senare klarar vi inte av alls längre. Dels finns det inga förband kvar som kan ingå i en brigadstridsgrupp, dels finns det inga officerare som har övat i att leda pansarvärns-, pansar-, artilleri-, luftvärns-, träng- och signalförband i brigad- eller divisionsstrid (det vi förut kallade fördelning). På de militära skolorna övar man det förstås på papperet, men inte i verkligheten.

FRA är en del av totalförsvaret. De ska inhämta strategisk information som underlag för krigsmaktens operationer i krig. Vad är vitsen med det om vi inte har något försvar? Ingen vits alls naturligtvis. Det handlar istället om underrättelseaffärer på hög nivå.

En hel del av internettrafiken från baltikum och Ryssland går via Sverige. Självklart vill NATO ha tillgång till den här trafiken, och det kan Sverige - via FRA - erbjuda. Problemet är att köpeskillingen, andra underrättelseuppgifter i retur, försvarssamarbeten och så vidare, bara har ett värde för ett Sverige med ett eget fungerande försvar.

Idioti är vad det är. Om vi nu inte ska ha något försvar ska vi väl inte ha några försvarsmyndigheter heller? Idén med ett icke-neutralt Sverige utan försvarsmakt mitt i den gubbröra som ryssland-baltikum-östersjön utgör är så korkad att det bara kan vara yrkespolitiker som kan komma på den.

Sony Ericsson C702. Möjligen vattenskyddad. Möjligen stötsäker. Helt klart en telefon för Granlund.

Det är något visst med Sony Ericssons telefoner. Åtminstone en del av dem. G700 och G900 med deras flottiga försök till pekfingernavigering och meningslösa smartphonefunktioner ger jag inte mycket för. C702 är en helt annan femma.

Det här är den gamla vanliga Sony Ericsson-nallen på, tja, starkt kaffe. Allt du är van vid finns, men allt är också snabbare, bättre och snyggare.

Den ska vara stöt- och fukttålig. Det tror jag inte en sekund på. Inte sedan min sons test av Sonims katastroflur. Den höll i några minuter. Men håller den för ett tapp i golvet och ett halvjoggande samtal i regn så är jag nöjd. Det tror jag den här gör.

Och så har den GPS-funktioner. Jag älskar GPS-funktioner i en telefon. Jag har visserligen aldrig fått skarp användning för GPS-funktionerna, men jag gillar tanken så mycket att det flimrar satelliter framför ögonen när jag tänker på hur bra det är. Hos C702 får du Google Maps förinstallerat, som möjligen är det mest meningslösa av alla GPS-program, men det är så hårt att det får min tunga att skälva.

C702. Köp en. Låt bara inte min son komma i närheten av den.

Att lämna ut Tele2-loggarna skulle tydligen bryta mot lagen, hävdar informationschefen. Så vem som har rätt kan vi bara gissa om. Trist. Trodde jag skulle få anledning att få spy lite galla över någon.

Det pågår ett rafflande ordkrig mellan tidningen Mobil och Tele2 efter att mobiloperatören hamnat på en delad sistaplats i Mobils stora bandbreddsjämförelse.

Mobil har i flera år gjort Sveriges mest genomarbetade täckningstester, men det här gången har de gjort fel, hävdar Tele2.

Annika Kristersson, presschef på Tele2, ringde precis för att förklara exakt hur fel Mobil har, och hur rätt de själva ha. Enligt henne ska Mobil ha använt fel kopplingspunkt, APN, vid sina tester. Den kopplingspunkt de har använt är avsedd för lägre hastigheter än HSPA, alltså turbo-3G.

Ringer hon alla journalister så måste paniken på Tele2 börja närma sig samma nivåer som när Nokias servicechef fick ringa runt till media och tala om att 59 miljoner av deras batterier kunde överhettas. Man ringer normalt inte till en massa journalister i förebyggande syfte. Det blir nämligen så lätt jobbiga följdfrågor.

Enligt henne gick det till så här:
1. Mobil kontaktade Tele2 och bjöd in dem till testet.
2. Tele2 skickade ett trådlöst modem, förkonfigurerat med rätt APN, till Mobils redaktion.
3. För att vara på den säkra sidan skickade Tele2 ett mejl till Mobil där man påpekade vikten av att använda rätt APN.
4. Mobil ändrade sedan APN till den APN-adress man använt tidigare år, och som nu alltså inte längre ska användas.

Själv tror jag hellre på kollegorna på Mobil än på Tele2 som mest luktar dålig förlorare.

Så jag bad fru Kristersson att mejla mig serverloggarna från APN-noden, tillsammans med uppgifter om vilka IP-adresser som delats ut till abonnemanget. Kan de visa att Mobil faktiskt använt en APN-adress, trots att de informerats om att den inte ska användas så är ju saken klar.

Fixar hon inte det bör Tele2 lägga energin på att bygga ut sitt trådlösa bredbandsnät istället för att ringa och bortförklara en jumboplacering.

Ska bli intressant att se hur det går.

Håll i dig, för nu kommer Iphone-hysterin till Sverige. Lyssnar man noga kan man faktiskt höra hur alla parallellimportörers skriker unisont samtidigt som deras lager av knäckta telefoner blir helt omöjliga att sälja. Vem vill ha en piratlur när den riktiga går att köpa.

Lustigt också vilken kraft Apples grabbatag runt sina samarbetspartners nötter har. Det ynka lilla pressmeddelandet som meddelade att Iphone över huvudtaget kommer till Sverige sade inget om pris, tillgänglighet eller försäljningsstart. Och frågar man Telias pressavdelning säger de ingenting. De säger ingenting ganska elegant för all del, men alltså fortfarande ingenting.

Och Apple, de säger naturligtvis bara flasklock.

Så när kommer Iphone till Sverige?
- Vi har arbetat med ett antal olika operatörer i Europa för att kunna få Iphone till så många marknader som möjligt, säger Alan Hely, europeisk talesperson på Apple.
Okej, fint, så kan du berätta när Iphone kommer till Sverige?
- Nä, det kan jag inte.
Nähä, varför det då?
- Dagens nyhet är att den kommer till den nordiska marknaden och till de baltiska länderna senare under året.

Vilken version av Iphone det är framgår inte. Det har ju talats om en ny 3G-version för den europeiska marknaden.

Men frågan är om lanseringen inte kommer väl sent. "Senare i år"betyder säkert mot slutet av året, och redan nu börjar ju intresset för Apples mobiltelefon att falna lite. Inte på grund av att den är en dålig produkt, utan för att konkurrenterna börjar komma ifatt.

Dessutom visar den med europeiska mått sena lanseringen på en av två saker. Antingen är Apple ganska ointresserat av den nordiska marknaden, eller så hade man stora problem med att övertyga de nordiska leverantörerna om fördelarna med Apples affärsmodell - att man delar på intäkterna.

Bägge alternativen bådar illa för framtiden.

Jag har med stort intresse läst kommentarerna till blogginläggen om telefonförsäljare. Och jag kan bara konstatera att jag fått ytterligare vatten på min fördomskvarn; folk är verkligen idioter.

Människor har sedan begreppet "politiskt korrekt" uppfanns skyllt på sina jobb för att förklara idiotiska grejer. Våra politiker och myndighetsutövare gör det ständigt. "Vi följer bara socialtjänstlagen", säger politikern som särar på två människor som varit gifta i mer än ett halv decennium. "Det visar bara att våra rutiner fungerar", säger kärnkraftsverkets chef som låtit två konsulter promenera omkring med sprängämnen i reaktorbyggnaderna i Oskarshamn i ett par veckor utan att ingripa. "Vill du inte handla är det bara att vänligt tacka nej", säger telefonsäljarna som vill rättfärdiga sina säljsamtal.

Idioter. Det är inte min uppgift att i samtal efter samtal behöva tacka nej till snusundersökningar, tvättmedel, försäkringar eller morgontidningar när jag lagar mat, umgås med min familj eller (mer vanligt nu för tiden) spelar GTA IV.

Varför ska jag bemöta telefonsäljare med respekt när de visar sin brist på respekt genom att ringa och störa mig?

Med detta lämnar jag telefonsäljarnas äckliga värld och koncentrerar mig på denna bloggs själva huvuduppgift - prylar. Alldeles strax.

Det har varit dåligt med uppdateringar här på ett tag. Den mer långsiktiga anledningen är att jag har flyttat och börjat på en yogakurs. Sådant gör en inte sugen på att blogga (eller på nånting förresten - allvarligt talat; yoga, vad är det jävla nonsens?).

Den mer omedelbara anledningen är att jag ramlade ur sängen och landade på pannan. Just nu ser jag ut som Gorbatjov. Skinburns i huvudet är ingen höjdare. Försök att undvika om du kan. Det bränner mot kudden.

Holländaren Martijn Engelbregt har producerat en massa hopplösa flödesscheman som han samlat i en bok och gett ut. En del verkar skojiga, en del bara vettlösa (men jag har i och för sig inte läst hela boken). Ett är riktigt underfundigt; motfrågeformuläret för folk som ofta blir uppringda av telemarketingfolk.

Så fort säljaren har presenterat sig börjar du ställa motfrågor och vänder på det sättet hela samtalet till din (möjligen något meningslösa) fördel. Resultatet är fem hopplöst bortslösade minuter för telefonsäljarens del, men förstås en stor moralisk seger för dig som blir uppringd.

Jag gillar speciellt tanken på att betygsätta säljarens entusiasm. Man kan ju förmoda att entusiasmen dalar en smula när han eller hon märker att du också följer en förkomponerad samtalsmall. Och det är ju så oväntat!

Idén att sätta betyg på säljarens dialekt är inte heller dum.

Just det här formuläret är översatt till svenska, och du hittar det här. Skriv ut och tejpa upp ovanför telefonen!

Tack till LS för tipset!

Bredband till "full hastighet" för 99 kronor i månaden. Jag skulle också ha nappat, så de tusentals personer som tecknade ett bredbandsabonnemang hos Tele2 gjorde det i god tro (jag är alltså rikslikaren för vad som är god tro).

Efter årsskiftet skrev Tele2 på egen hand om villkoren. Plötsligt fick kunderna en trafikgräns att ta hänsyn till. Använder man mer än 5 gigabyte (gigabit skriver DN och Dagens PS obegripligt) per månad stryps hastigheten till 384 kbit/s, det vill säga vanlig 3G-hastighet.

Ett brott mot avtalsvillkorslagen anser Konsumentverkets jurist, men Tele2 vägrar ändra sig. Tolv anmälningar och ingen bättring gör att ärendet kan hamna i marknadsdomstolen.

Under tiden - sky Tele2 som pesten.

DN skrev förresten redan i januari om vad som retar upp folk som väntar i telefonkö. Listan är skojig:
* Att behöva betala för för att stå i kö.
* Att det spelas irriterande musik i luren.
* Att man aldrig får prata med någon som har ansvar för produkten eller tjänsten.
* Att hela tiden bli påmind hur som många som är före i kön.
* Att bli hänvisad till en webbsida när problemet består i att man inte kan komma åt internet.
* Att behöva trycka in en massa koder och siffror och att personen man till slut får prata med ändå frågar om samma koder och siffror igen.

Callcenter borde förbjudas. Om jag ringer en leverantör för att få hjälp vill jag åtminstone prata med någon som får lön från samma företag som jag köpt min pryl från. Att prata med någon på Luleå Callcenter AB som varje dag pratar med kunder från sju olika företag är helt vansinnigt.

Apples Timecapsule klarar allt utom att bre ostmackor. Ett måste i varje designgalet hushåll.

Den första tidskapseln jag fick prova var trasig. Den andra fick mig att gå i spinn.

Den är en basstation (b/g/n), den är en switch, den är en skrivarserver, den är en radiobrygga, den är en nas-enhet (nätverksansluten hårddisk) - antingen trådbundet eller trådlöst och den är kompis med Apples Timemachine-funktion. Det sista är bäst. Har du en mac med Leopard och timemachine aktiverat så läggs de inkrementella backuperna automatiskt på Timecapsules hårddisk. Har du flera macar så fungerar det precis lika bra ändå.

Har du en mac ska du ha en Timecapsule. As simple as that.

Vadå? Pc? Det spelar ingen roll. Den enda funktion du inte får är den som är inbyggd i alla macar - du kan inte använde Timemachine. Men allt annat fungerar som vanligt.

Pris: 2 895 kronor
Läs mer här.

Jag får samtal varje dag från människor som blivit lurade av stora kedjor och tele- och bredbandsoperatörer. Eller som åtminstone känner sig lurade.

Problemet när du till exempel blir lovad lägre priser av en säljare på kundtjänsten du ringer är att du bara får höra fördelarna. Ofta slinter de på sanningen för tjäna ihop till sin provision, och när du får hem ditt nya avtal per post så är det lätt att missa det finstilta - som ofta skiljer sig rejält från vad som utlovades i telefon.

Men det finns några enkla knep du kan ta till för att minimera riskerna för att bli lurad:

1. Handla alltid på Internet eller per telefon. Då gäller distans- och hemförsäljningslagen som ger dig rätt att häva köpet inom två veckor - utan reservationer. Handlar du i en butik kan du i vissa fall få öppet köp, men helt skyddad är du först när du handlar på distans.

2. Spela in alla samtal med säljare. Nästan alla mobiltelefoner har en funktion för att spela in föregående samtal, och du har rätt enligt lag att spela in ett samtal du själv är part i. Ett muntligt avtal gäller som ett skriftligt. Stämmer inte slutresultatet överens med vad säljaren har lovat är det enkelt att häva köpet.

3. There's no such thing as a free lunch. Bjuder de på en telefon värd flera tusen för en spänn så beror det på att de räknar med att räkna hem kostnaden på dina fakturor. Ingår det ett "gratis" abonnemang så är garanterat inte månadsavgiften gratis. Får du en bildskärm på köpet så är datorn överprissatt. Använd sunt förnuft!

4. Har du kontaktat företaget du köpte varan eller tjänsten av utan att få kompensation, kontakta ARN. Skicka inte en massa sura brev, mejlbomba inte företagets vd, sitt inte i timslånga telefonköer. Skicka ett bra med krav på åtgärd, vänta in svaret och kontakta sedan ARN om du fortfarande inte är nöjd.

5. Lusläs alla avtal du får hemskickade och jämför dem med vad du blev lovad på nätet eller i telefon.

Ericssons marknadschef, Johan Bergendahl, påstår att "hotspoten" är död - som IDG får det till. Han menar alltså att trådlösa uppkopplingar på olika platser, caféer till exempel, är på utdöende på grund av mobilt bredband.

Uttalandet är lika ointelligent som det är ointressant.

För det första. Det digitala nätet kommer att bli mer och mer av ett lapptäcke av olika tekniker. Redan i dag har vi en handfull olika tekniker som måste kunna samsas i datorn (eller telefonen). Om ett par år finns det ytterligare några. När nu de olika hårdvaruleverantörerna (Nokia och Ericsson i första hand) sitter och forskar på alldeles egen teknik för 4G-näten lär väl antalet tekniker öka.

För det andra. Poängen är inte att en av alla de här teknikerna kommer att "vinna". Poängen är att de som tillverkar kretslösningar till datorer och mobiltelefoner måste hitta sätt att sammanföra de olika teknikerna så att vi användare inte märker något - annat än att uppkopplingen alltid fungerar.

Jag struntar högaktningsfullt i om jag ansluter via 802.11 eller HSDPA när jag sitter på Scandic i Luleå och försöker kombinera en fjärde white russian med en allt grötigare powerpointpresentation.

Teknikerna som måste samsas - hittills:
GSM
GPRS
Edge (nåja, kanske inte)
802.11 a/b/g/n
UMTS
HSPA (HSDPA eller Turbo-3G)
WiMax (så småningom)
CDMA2000 (Nordisk Mobiltelefon AB bygger om NMT-nätet)

Apple brukar vara fantastiska på att sälja in ett enda specifikt användningsområde för sina produkter. Iphone är en telefon (i och för sig på steroider - men alas, en telefon), Macbook är en bärbar dator. AppleTV en (förbannat krånglig) tv-adapter till din Mac.

Timecapsule är mindre rak på sak.

Först och främst är den en backupgrej. Tillsammans med Time Machine-funktionen i MacOS X sköter den inkrementella backuper (på filnivå) automatiskt, och återställer manuellt vid behov.

Men den är också en bredbandsrouter (eller en repeterare, om du redan har ett trådlöst nät som du vill bygga ut), en alldeles vanlig nätverksdisk och en nätväxel (switch).

Följer man de inbyggda guiderna får man någon av funktionerna. Använder man de manuella inställningarna kan man göra i princip vad som helst.

Hur det funkar?

Ingen aning. Mitt testexemplar står och hickar. Den är så varm att man inte kan lägga handen på den, och ikonen för Timecapsule på min Mac blinkar som ett stroboskop.

Ordet "fritt" används normalt i betydelsen "gratis". Men Telenor är uppenbarligen av en annan uppfattning.

Telenor hör till de företag jag får flest läsarbrev och samtal om - till övervägande del negativa. Eller nä, nu ljuger jag. De är uteslutande negativa.

Nu har de börjar med något nytt. De tecknar en massa tilläggstjänster till folk som inte bett om det. Jag har pratat med flera läsare som råkat ut för samma sak, och Telenors kundtjänst hävdar envist att de verkligen beställt tjänsterna själva.

Men inte nog med det. De har passat på att uppfinna en ny definition av ordet "fritt". "Prova fritt i 3 mån" står det entusiastiskt på en faktura från en läsare, tätt följt av kostnaden - 69 kronor. Det är mycket pengar för något som både är gratis och obeställt.

Fel i Telenors system eller vanlig hederlig girighet? Jag har faktiskt ingen aning? Är du också drabbad? Hör av dig till mig och berätta. Bifoga gärna en bild på din faktura.

Jag har väntat i tjugo år, sedan 1988. Nu är nästa, och tragiskt nog antagligen den sista, delen av detta filmepos äntligen här. Jag pratar naturligtvis om Rambo IV. Eller bara "Rambo" för oss Rambo-konnässörer.

Trean var lite av en höjdpunkt. Franska Puma-helikoptrar, hysteriskt ombyggda med svajande vingar av lättmetall för att åtminstone lite grann likna ryska Mi24-helikoptrar, stridsvagnar och smärtstillning meddelst cellulosakrut och en tändsticka - allt gjorde filmen till något helt enastående.

Sajten Slashfilm.com har gjort en stilig tabell över hur många Rambo har ihjäl, hur många gånger han blir beskjuten utan att bli träffad och när i filmen den första skurken tas av daga. Det är imponerande läsning.

I "Rambo - First Blood Part II", har Rambo till exempel ihjäl 12 skurkar med skjortan på. Men när han fått av sig skjortan och slåss barbröstad går det bättre. Då lyckas han ha ihjäl 46 skurkar till. Första avdagatagandet sker 29 minuter in i filmen. I snitt dödas 1,18 skurkar per minut.

I fyran har mördandet nått helt nya nivår. Skjorta på: 83 döda. Första dödade skurken: 3 minuter in i filmen. Antal dödade skurkar per minut: 3,04 (det blir drygt 180 per timme eller 1,8 centiskurk/h). Totalt delas aktiv dödshjälp ut i 236 skurkfall. Det är banne mig inte illa.

Om jag har sett filmen? Absolut. Om jag ska se den igen? Absolut.

Vill du titta på tabellen över Rambo-filmernas statistik - titta här!

Edit: Så här skriver Nationalencyklopedin under uppslagsordet "Rambo":

"Rambo [rä´mbou], fiktiv krigshjälte, spelad av Sylvester Stallone i fyra framgångsrika actionfilmer (1982–88 och 2008). R. har sedan blivit en allmän benämning på en manschauvinistisk hållning som betonar den fysiska styrkan och våldet som problemlösning."

Edit 2: Det blir antagligen "hektoskurk/h". Centiskurk borde innebära en fraktion av 1. Fysik är inte min starkaste gren.

Wikileaks är en sajt i Wiki-serien som kör ett lite modifierat wikiprogram som tillåter anonyma postningar. Inte bara det tydligen, alla loggar med IP-adresser och uppladdningstider raderas automatiskt efteråt.

Sajten används för att läcka hemliga handlingar - en hel del om de amerikanska krigsansträngningarna i Irak och Afghanistan, men på det hela taget om ämnen som behöver belysas. En funktion i Wikileaks gör att de företag och organisationer som hängs ut enkelt kan göra egna inlägg och svara på anklagelserna.

Identiteten på de som läcker är hemlig, och skyddas av det första tillägget i den amerikanska författningen - ungefär YGL i amerikansk tappning.

Det räckte inte för att avhålla banken Bank Julius Baer i Schweiz (eller snarare dess lokalkontor på Caymanöarna) att kräva att Wikileaks stängdes. Ett hundratal dokument på Wikileaks visar att banken varit inblandad i brottslig aktivitet i allmänhet och sysslat med pengatvätt i synnerhet. Ingen har ifrågasatt dokumentens äkthet. Banken vill bara inte att dokumenten ska ligga uppe på webben.

Efter att ha försökt hota med rättsliga åtgärder utan framgång vände de sig till distriktsdomstolen i Kalifornien och lyckades, i - hävdar kritikerna - strid med amerikansk grundlag, få domaren att dels stänga den amerikanska delen av webbplatsen, dels "låsa" domännamnet så att det inte kan flyttas till någon annan operatör. Allt detta utan att ens höra vad Wikileaks har att säga. Domaren, en herr Jeffrey White, är tillsatt av president Bush, och var tidigare distriksåklagare - om det nu kan vara av intresse.

Domen visar på några intressanta saker.

1. Ingen tycks begripa att världen består av länder utanför den engelskspråkiga sfären - länder som inte nödvändigtvis lyder under brittisk eller amerikansk lag. Wikileaks har flera säkerhetskopior; en i Sverige hos PRQ, en i Belgien och en i Tyskland. Alla innehåller samma information som ursprungssajten, och omfattas inte av domslutet från en amerikansk distriktsdomstol.

2. Det lönar sig inte att slåss med stora världsomspännande informationsnätverk. Banken borde ha hållit hårdare i sin olagliga verksamhet till att börja med, och kunde ha undvikit den värsta pressen (kunderna överger antagligen banken som råttor från ett sjunkande skepp just nu) genom att helt enkelt strunta i informationen, eller bemöta den lite lagom artigt och trevligt direkt på Wikileaks.

Före Internet kunde man hjälpligt kontrollera informationsflöden genom att stoppa upphovsmannen i fängelse, låta CIA ta honom av daga på något spännande sätt eller helt enkelt elda upp alla dokument. Det fungerar inte så längre. Information vill vara fri, och ju mer uppmärksammad informationen är, desto friare blir den - på gott och ont.

Domare White har förresten gjort intrång i den journalistiska yttrandefriheten förut. Nyligen lät han två reportrar, Lance Williams och Mark Fainara-Wada, välja mellan att antingen avslöja sina källor till en artikel om dopning eller dömas till fängelse. San Francisco Press Club, en lokal motsvarighet till SJF, Svenska Journalistförbundet, har fördömt domslutet.

Strunta i de stirrande ögonen. Blixten betedde sig märkligt. Titta istället på den jättetunna datorn mellan ögonen.

Apple gör inget med pukor och trumpeter två gånger. Har de en gång snackat om en ny datormodell så är det liksom färdigpratat.

Den lilla Macbook Air-datorn dök upp på mitt skrivbord mest som av en tillfällighet, lite i förbigående. Hundratals adjektiv snurrade runt i huvudet, men det stannade vid ett: "Tunn". Eller möjligen "Satan vad tunn".

Nu, ett par timmar av hejdlöst maclekande senare, står jag fast vid det omdömet. Det här är helt enkelt en väldigt tunn dator. Som väntat.

Den är långsam. Jag har fått låna den långsamma versionen, den med 1,6 GHz-processor och den vanliga hårddisken. Den snabbare modellen har en snäppet snabbare propp och en ssd-disk - alltså minne istället för hårddisk med rörliga delar. Den är i och för sig nästan dubbelt så dyr, så jag klandrar inte Apple. Själv hade jag inte lånat ut så mycket som en pastamaskin till mig.

Och där någonstans tar omdömet slut. Macbook Air är tunn, och den är ganska långsam. 2 GB minne gör att den kan hantera hyfsat stora bilder och hålla det mesta i minnet utan att swappa till disken. Men det går inte snabbt.

Skulle jag köpa en? Ja, om jag behövde en lite mindre bärbar (jag har saknat Apples lilla 12-tummare sedan den slutade säljas), men inte för att den är löjligt tunn, utan för att den är lite mindre än de stora 17-tumsasen.

Några riktiga minus då? Ja, faktiskt. Ett. Det trådlösa nätverket är långsamt. Det tar lång tid att ansluta till olika nät och överföringshastigheten är låg. Kör du trådlöst i ett LAN kommer du att upptäcka att enhetsmappningar tar lång tid.

Ingen annan internetoperatör genererar så många klagomål som Comhem. Det handlar om anslutningstider på flera månader, timslånga väntetider till kundtjänsten, problem med anslutningar av hela hus, märkliga fastighetskopplingar - listan kan göras hur lång som helst. För att inte tala om de mediahaussade problemen med alla e-postservrar som vandrat in i evigheten.

För något år sedan slutade Gunnar Asp, vd på Comhem, prata i telefon med journalister - utom i undantagsfall. Istället hänvisades till hans presschef. Asp ledsnade väl på att behöva förklara alla problem i organisationen.

Nu säger Asp upp sig. Men det är förstås inte Comhem som berättar om det, utan Eniro där den nya vd:n kommer ifrån. Inget på Comhem.se så mycket som andas om ett ledarbyte. Vilket förstås är helt i Comhems stil.

Nu är den äntligen här, efter åratal av forskning och produktutveckling. Åtminstone har jag väntat på den under hela mitt vuxna ungkarlsliv - maskinen som kan koka korv, koka ägg och poppa popcorn. Den värmer till och med korvbröden. Man trär upp dem på ett par rejäla spikar, och efter en stund får man sådana där runda bröd som man kör in korven i.

Allt är alltså klart för ett fullödigt och värdigt ungkarlsliv. Tillsätt bara french hotdog-dressing, lite Kalles kaviar till äggen och ketchup och senap - alltsammans varor som går att förvara även i ett trasigt kylskåp eller, om det krisar, i sedelburken/sängen/gitarren/spritlådan.

Du hittar den här. Priset - apparaten är faktiskt snuskigt billig - anges till 29,48 amerikanska dollar. Jag beställer en nu. En utförlig recension kommer!

Bombkapsel 90, eller DWS-39 som den egentligen heter, tillverkas av EADS som äger bland annat Airbus. I Sverige kallar Försvarsmakten den "Mjölner". Nu vill folk här hemma förbjuda den för att andra länders flygvapen använder helt andra vapen på helt andra ställen i världen. Korkat är bara förnamnet.

Det var ett jäkla snack om "klusterbomber", eller bombkapslar eller multipelvapen som det heter egentligen. Nu senast protesterade Ayat Suliman, 12, mot användningen. Och det är inte första gången det protesteras om detta.

Det är dags att räta ut några frågetecken ur ett strängt tekniskt perspektiv. Vi tar det i ordning.

1. Bombkapslar orsakar stort civilt lidande.
Korrekt. Flera amerikanska typer av bombkapslar saknar säkerhetsfunktioner, och substridsdelar kan bli liggande oexploderade i åratal på marken. De kan detonera av så lite som den statiska elektriciteten från beröringen av en människohand, eller vibrationerna från ett fotsteg. Jag har själv varit i "Cluster Town" i Kosovo och sett resultatet av amerikanska CBU-kapslar. Så mycket som 20-30 procent av alla substridsdelar faller till marken utan att explodera.

Moderna bombkapslar har en säkerhetsanordning som gör att de detoneras av en elektrisk laddning. När batteriet i substridsdelen tar slut, vilket det gör efter timmar eller dagar, kan substridsdelen inte längre detonera. Åtminstone inte av sig själv. Den svenska Bombkapsel 90 är av den typen. Skulle substridsdelen inte detonera som det är tänkt självsprängs den inom en minut. Skulle den säkerhetsspärren inte fungera så får man alltså vänta tills batteriet är urladdat.

2. Substridsdelarna sprejas helt okontrollerat över enorma områden
En bombkapsel innehåller ett antal substridsdelar (72 hos bombkapsel 90). Kapseln fälls över målområdet och öppnas i luften och släpper då ut substridsdelarna. Området är normalt ett par hundra meter i sida, och lite längre i längd.

3. Bombkapslar är ett terrorvapen
Icke. Bombkapslar är ett utmärkt sätt att slå ut samlingar av trupp eller stridsfordon. Att fälla dem över en åker eller ett samhälle är bara slöseri med dyr ammunition.

4. Sverige har inget behov av bombkapslar
Bombkapsel 90 är tänkt att användas i Sverige i krig, inte vid insatser i utlandet. Sverige är ett glesbefolkat land där runt en procent av BNP går till försvarsutgifter. Vi har egentligen bara råd med rätt enkla vapensystem. En IR- eller laserstyrd bomb eller robot kan med lite tur slå ut en fientlig stridsvagn, men kostar skjortan. Vanliga bomber har normalt ingen effekt mot stridsfordon såvida vi inte pratar tjogtals 1 000-kilosbomber som släpps från B52-bombplan under totalt luftherravälde, och några sådana har vi förstås inte, och luftherravälde vid en invasion - tjena. Ska vårt flygvapen kunna slå mot depåer och uppställningsplatser i krig behöver vi yttäckande pansarvärns- och splittervapen till våra lågtflygande JAS 39.

5. Bombkapslar dödar
Ja, det får man verkligen hoppas, annars är det inte mycket bevänt med sådana vapensystem. Hos Bombkapsel 90 finns det två typer av substridsdelar. Den ena är en splitterbomb som detonerar i luften ovanför målet och skickar ut tusentals små glödande metallfragment som är tänkta att döda och lemlästa oskyddad trupp, det vill säga fiendesoldater. Den andra är en bomb med en rsv-stridsdel. När den detonerar bildas en metallstråle som skickas mot stridsfordon med en fruktansvärd hastighet. Strålen slår med lite tur igenom takpansaret, dödar besättningen och har sönder stridsvagnen (rätt rejält desutom). Varje bombkapsel kan laddas med olika substridsdelar för lite blandad kompott i målet, eller med en enda typ för att till exempel slå mot pansrade förband eller mjuka mål.

Krig är förjävligt. Men vi lever inte i ett land som startar anfallskrig eller ockuperar andra länder. Vi slåss inte om oljetillgångarna i mellanöstern. Vi avsätter inga presidenter med vapenmakt. Vi är med i fredsbevarande insatser å ena sidan och måste kunna värna vårt territorium å den andra.

Slutsats
Ska man föra en debatt ska man föra den sakligt. Man kan inte förbjuda alla jaktvapen för att någon enstaka stulen älgstudsare använts vid ett bankrån. Ska man reglera användningen av bombkapslar kan man ju börja med att övertala USA att använda en del av sin enorma försvarsbudget till att modernisera sitt lager av bombkapslar utan självdestruktionsmekanism. Tar vi bort våra moderna bombkapslar som har en sådan funktion så tar vi bort ytterligare ett vapensystem tänkt att försvara vårt land.

Gå inte på allt som opinionsbildarna hittar på. Läs på, och skaffa dig en egen åsikt!

Och hörni, alla försvarsanställda - varför sitter ni tysta när irakiska tolvåringar med medias hjälp försöker ändra i svensk säkerhetspolitik? Måste ÖB hugga ved för att ni ska reagera?

Jag har alltid rätt. Jag trodde jag hade fel en gång, men det var bara inbillning.

När journalister som inte är vana vid mothugg får kritik i form av kommentarer brukar de skriva något i stil med "det är alltid kul med synpunkter".

Jag tycker kritik suger. Alla som känner mig vet att jag alltid (anser att jag) har rätt, och dessutom är det här min blogg. Men i ett infall av unik ödmjukhet tänkte jag ta tillfället i akt att bemöta några av kommentarerna till inlägget om Piratebay-åtalet.

Sicket sanslöst trams du kommer med Granlund! Innehållslös retorisk rappakalja med samma vikt som en flugskit. Påståendet att friandet av TBP är en fråga om demokrati är rent ut sagt löjlig. Det är piratförhärligande av värsta sort. Likaså är påståendet att enbart ett friande innebär att industrin måste lyssna på kunderna, eller att ett skivköp är "eknonomisk våldtäkt" inget annat är ren dynga. Det är inte argument, det är trams.
J-Star

Nej, enbart ett friande innebär inte att industrin måste börja lyssna på kunderna. Det har du rätt i. Det krävs mer än så - mycket mer antagligen. Men det vore onekligen ett steg i den riktningen. Jag har hört siffror om hur mycket av skivförsäljningen som går till artisterna, men har dem inte i huvudet. Men det säger sig självt att en process med så många steg - pressning av skivorna, distribution och försäljning i butiker - kostar mer än en process utan de stegen. Och vad är skivbolagens roll egentligen, förutom att sno åt sig en stor del av intäkterna?

Det är skitsnack att TPB skulle vara det enda gångbara alternativet till
att köpa fysiska skivor till högt pris... att priatkopiering är enda sättet
att kämpa mot förlegade affärsmodeller. Vill du snacka ekonomisk våldtäkt
Granlund? Skriv då om dina läsare som tycker sig ha rätt att lyssna på musik, se på filmer, spela spel utan att ge så mycket som ett öre eller en tanke till de som har gjort dem.
J-Star

Det påstår jag inte. Jag påstår att sättet att sälja innehåll på är förlegat. Piratebay är en gerillarörelse som försöker ändra på det. Om de bryter mot lagen är i mina ögon inte så intressant som det faktum att de försöker skapa ett alternativ. En del förslag i debatten har handlat om att få film- och skivbolagen att låta folk ladda ned vad de vill, men mot en månadskostnad. Folk är beredda att betala och exponeras för reklam, men det måste vara rimliga ersättningar. Om Piratebay vore lagligt skulle andra tvingas konkurrera på just rimliga villkor.

Måhända skrivet lite väl grovt och aggressivt, men poängen är helt rätt. Jag vill inte jobba gratis, vill du? Jag är inte sosse som vill att staten ger mig mat, därför behöver jag en lön, utan inkomst till företaget - ingen lön till arbetaren! Jag är inte heller en linux-fjant som får mat av min mamma och därmed kan jobba gratis. Det är folk som arbetar med att ta fram spel och filmer, det är inte gratis. Varför skall det då vara lagligt att stjäla filmer och spel? Jag vill ha lön - med lön kan jag köpa mig en jävla CD om jag vill ha det!
Martini_80

Jag har aldrig påstått att någon ska jobba gratis (och jag är definitivt inte heller sosse). Jag har inte ens påstått att någon ska tjäna mindre pengar. Poängen är att det finns andra sätt att sälja en vara, och andra sätt att tjäna pengar, än att få folk att betala överpriser för något de inte vill ha. Jag vill inte (till skillnad från Piratpartiet) ta bort någon upphovsrätt. Jag vill bara inte att starka marknadskrafter ska kunna tvinga mig att köpa en vara på ett visst sätt. Det är att sätta marknadskrafterna ur spel. Ska konkurrensen fungera så måste den göra det på en marknad där konsumenterna bestämmer vad de är beredda att betala. Man måste komma ihåg att mediemarknaden är ett oligopol, där få bestämmer reglerna för många. Kan vi vända på det förhållandet är mycket vunnet.

Denna krönika är inget annat än en horaktig läsarflört. Det är pinsamt att se dig sitta och tigga uppskattning som en stripteasedansös som vickar med  baken i nyllet på den dregglande publiken för att få sedlar i tangan.
J-Star

Kom in i matchen. Jag skriver min blogg utan att få en spänn, och jag står för mina åsikter med mitt eget namn. Jag har inte ens hemligt telefonnummer. Vågar du stå för dina med ditt eget namn så ska jag respektera dina åsikter. Det här är bara trams.

Pirate Bay är inte ensamma . går det illa för dom finns många andra så varför bry sej ? men betala typ 200 spänn för en CD ?? aldrig i livet !
Ticktackticktack

Så kan man ju resonera, men det håller jag inte heller med om. Piratebay är en viktig milstolpe eftersom de har fått huvuddelen av alla datoranvändande svenskar att ladda ned grejer istället för att köpa dem. De är förgrundsrörelsen i Den Stora Protesten mot film- och skivbolagen. Men det innebär inte att deras modell är den rätta. Vi måste fortfarande hitta ett system där upphovsrättsinnehavarna, det vill säga de som producerar innehållet, får betalt. Det kan ske via annonser, via prenumerationer, via lägre priser för nedladdningstjänster (där vi kan välja upplösning, komprimering och format naturligtvis - allofmp3.com var en fantastisk tjänst), eller andra modeller. Men att hävda att det bara är att fortsätta ladda ned hänsynslöst är nog fel väg att gå. På något sätt måste det ju löna sig att arbeta med kultur.

Demokrati ska ju alltid betyda folkstyre. Men detta är ju ännu ett exempel på att demokratin, som den är idag, INTE funkar som den "ska". Jag är läst i forum efter forum, tagit del av resultat av omröstningar etc etc... och det är nästan ALLTID folk som är positiva till piratnedladdning. Visst, självklart finns det folk som är emot. Men den gruppen som är för piratnedladdning är ju oerhört mycket större. Frågan är vart demokratin då ligger, när folket ändå inte får sina röster hörda. Regeringen gör snarare tvärt om. Samma sak gäller bensinskatten. Det spelar ingen roll om 90% av det Svenska folket sitter hemma och är skitförbannade på regeringens piss-förslag... Regeringen gör det i alla fall. Det är lite som att man får välja sin diktator. Välj den som mer eller mindre ska sabba dit liv. För när partiet i fråga har fått makten, så gör dom vad fan dom vill. Det spelar ingen roll vad folket vill, längre...
Whore

Det är ju egentligen en annan debatt. Och du kan ju sitta på din kammare och tjura över att du inte får som du vill. Demokrati går ut på att alla tar sitt ansvar. Starta ett eget parti, rösta blankt eller dra igång en rörelse som demonstrerar för lagändringar. Men sitt inte och klaga.

Edit: Nä, okej, Piratpartiet vill inte ta bort upphovsrätten. De vill förändra den. Jag är skeptisk till bägge idéerna. Jag anser inte att det handlar om upphovsrättens vara eller inte vara. Det handlar om hur jag vill kunna konsumera film och musik. Det kanske indirekt innebär att upphovsrättslagstiftningen måste ses över, men för mig är det ett rätt ointressant sidospår. Fast Christian Engström (som rättade mig i sin kommentar) är en trevlig prick, det lilla jag har träffat honom.

Edit 2: Jag kom på ytterligare en grej jag retar mig som fan på: Grabbarna bakom Piratebay har tydligen tjänat pengar på verksamheten, O fruktansvärda tanke. Åt sig själva dessutom. Det är tydligen så hemskt att det mesta som skrivs om Piratebay nu efter åtalet just handlar om att de tjänat miljoner på verksamheten. Det är väl för fan självklart att man försöker tjäna pengar på det man håller på med. Det gör jag också. Det hade väl varit betydligt värre om de satsat all den tid de lagt ned på Piratebay utan att tjäna en krona. Då hade jag allvarligt ifrågasatt deras mentala hälsa.

Nya prylar ska inte avhandlas i ett sterilt kontorslandskap med en strålkastare i ansiktet. De ska naturligtvis avhandlas i bastun.

Se undertecknad få massage och diskutera framtidens videoformat här. Nästan samtidigt.

Åklagare Roswall har äntligen fått ändan ur vagnen och väckt åtal mot personerna bakom Piratebay. Det var på tiden. Under ett och ett halvt år nu har det varit underförstått från myndighetshåll att fildelning (i sin vidaste bemärkelse) har varit lika förbjudet som att sälja heroin till småbarn.

Som de flesta känner till ägnar sig Piratebay åt att länka till saker och ting; musik, filmer, program och porr till exempel. En länk är en hänvisning, en skylt om du så vill, till var materialet finns. Det är ungefär som om jag står vid Sergels Torg i Stockholm och pekar på en langare - "där kan man med stor sannolikhet köpa lite gräs" - till någon som frågar.

Den där kopplingen till avancerad brottslighet gör förresten många som inte har en susning om vad det handlar om. Nu senast gjorde kollegan Catharina Ingelman-Sundberg på Svenska Dagbladet det med fantasifulla kopplingar till Bandidos. Man slår sig för pannan.

Egentligen handlar det om demokrati. Demokratirörelser föds underifrån, har ofta genomgående förändringar på samhällslivet och påverkar en eller flera mekanismer för gemensamma etik- och moraluppfattningar.

Det är precis vad som har hänt här, i ett ur i-landsproblemsperspektiv ändå rätt viktigt sammanhang. Det handlar inte om att göra Indien till en självständig stat med icke-våld (Gandhi), avskaffa en svag samlingsregering till förmån för proletariatets diktatur (Lenin) eller nationalisera viktiga industrier för att föda landets svältande (Castro). Absolut inte. Men alltså; ur ett snävare demokratiperspektiv är det här faktiskt en jävligt viktig diskussion.

Vi har nämligen tröttnat på att köpa fåniga plastskivor med film och musik för vettlösa pengar. Vi vill konsumera när det passar oss, i ett format som passar oss och till ett pris som står i relation till vad vi konsumerar.

Mot oss konsumenter står mediajättarna som slåss med näbbar och klor för sina förlegade affärsmodeller.

Det är en demokratiskt revolution i det lilla.

Vinner åklagare Roswall i rätten innebär det ytterligare en kriminalitetsstämpel på alla som hellre besöker Piratebay än blir ekonomiskt våldtagna i kassan på Skivbörsen eller Åhléns. Förlorar han innebär det att film-, mjukvaru- och musikindustrin måste börja lyssna på sina kunder.

Vilket föredrar du?