Carola  har en tuff vecka. I förrgår föll hennes tänder ut. Idag förföljs hon av nån som tror att han är gift med henne. Själv är jag på väg att packa för att ta tåget till Karlstad och ha föreställning där. I morgon Örebro. Nu börjar vardagslunken på turnén. Som jag har längtat efter den.

Idag har det förresten rasslat till i mobilen må ni tro! Fyra eller fem personer har skickat eller snarare vidarebefordrat ett sms är det står att vi för att stödja våra fantastiska vänner i Burma skall alla i hela världen bära rött på fredag.

För det första är jag lite förundrad av att så många i mitt umgänge har så många fantastiska vänner just i Burma, eftersom ingen av dem någonsin nämnt någon av dessa fantastiska burmaneser förut.

För det andra är det märkligt hur ett politiskt eller humanistiskt, personligt engagemang kan ersättas med att man med ett par knapptryck vidarebefordar ett sms till sin telefons adressbok.

Är det klart sen? Har man gjort en insats då? Är våra fantastiska vänner i Burma nöjda sedan?

Imorgon fredag sitter jag på ett hotellrum i Örebro hela dagen.

I röd skjorta. Som ett riskabelt och kostsamt politiskt ställningstagande av en kille som både bryr sig och vågar.

Krävs det verkligen inte en smula mer av oss än så?