Gammal man gör så gott han kan... igår hade jag första dubbla föreställningarna. Det innebär att jag står på scenen i fem timmar med ca 50 minuters paus. Ett totalt maratonlopp! Men bägge föreställningarna på Göteborgs Konserthus var utsålda och publiken var i extas - så då orkar man ju. Hur det nu går till... men nästa show jag gör om några år ska vara stillasittande och nertonad. Jag sittande på en pall med ett underfundigt kåseri om tillvaron. Ack j. Jag är ju så gott som pensionär.

I showen ingår ett stycke där jag går igenom olika slogans Sveriges städer har för att attrahera turister och inflyttande. Göteborg kallar sig exempelvis numera "staden på G" - där fick de till det, göteborgarna, medan Stockholm numera ska benämnas "the capital of Scandinavia" vilket ju är exakt - EXAKT vad vi Stockholmare kallar Stockholm för. "Åh, vad det är trevligt att bo i "the capital of Scandinavia" säger vi till varandra, och när vi sjunger Sakta vi gå genom stan sjunger vi numera Åh, det är skönt när "the capital of Scandinavia" är gröööönt... " eller "the capital of Scandinavia i vårt hjäääärta!"

För övrigt var det stående ovationer i Skövde också. Bara så att ni vet.

I showen ingår ett stycke där jag går igenom olika slogans Sveriges städer har för att attrahera turister och inflyttande. Göteborg kallar sig exempelvis numera "staden på G" - där fick de till det, göteborgarna, medan Stockholm numera ska benämnas "the capital of Scandinavia" vilket ju är exakt - EXAKT vad vi Stockholmare kallar Stockholm för. "Åh, vad det är trevligt att bo i "the capital of Scandinavia" säger vi till varandra, och när vi sjunger Sakta vi gå genom stan sjunger vi numera Åh, det är skönt när "the capital of Scandinavia" är gröööönt... " eller "the capital of Scandinavia i vårt hjäääärta!"

Eller också har städerna i en liten festival som ska dra folk. Som Skövde. De har en matfestival. Så lockande det låter, inte sant! "Kom till Skövde, stan som inte svälter!" Man lär sig av att turnera runt landet.

Förresten var det stående ovationer ikväll igen. Bara så att ni vet.

Så var vi tillbaka där premiären var, på Konserthuset i ett regnigt och blåsigt Göteborg. "Självmordsväder", sa taxichauffören, och jag är lite osäker, men jag tror att det var Göteborgshumor.

Föreställningen har ju vuxit över breddarna - som den brukar göra första veckorna - men idag stramade jag åt den och gjorde några bra kortningar, så trots att jag lekte och improviserade rätt mycket hamnade vi på under två timmar. På lördag har vi första dubbla föreställningarna och då kan vi bara inte vara över två timmar långa. 1200 personer ska ut och 1200 personer ska in - och garderoben kommer att braka ihop.

Stående ovationer i kväll också, förresten. En mycket trevlig vana!

Det finns stunder då man är glad att finnas till. Igårkväll på Gävle Konserthus var en sådan stund. En kväll då allt bara tog av och vi flög. Jag började leka och improvisera redan med sura tanten, och sen kom det nya oväntade grejer hela tiden, och ändå höll det fasta materialet relativt stramt, och publiken var med på varenda nyans! EN fantastisk kväll! Hurra!

Föreställningen igår blev märklig. Dels är Västerås Konserthus svårt. Det är brett och det är högt så man måste titta åt alla håll samtidigt och alltid är det några som inte ser en.

Sen blev det lite konstigt igår för jag flirtade med en kille på första raden, och sen när jag under föreställningen frågar om det finns några barn i salongen, räckte han och hans flickvän upp handen. De var bara femton! Jag svimmade nästan! Publiken skrattade så dom dog. Det var ett av de där få ögonblicken där till och med jag kommer av mig och för några millisekunder inte finner mig.

Grabbhalvan såg ju ut som 20! Nå, snabbt byta kille att flirta med. Hittade genast en skallig herre med skägg. Han kunde väl ändå inte vara omyndig! Puh, kunde jag gå på honom istället.

15-åringen och hans lika unga flickvän hette Jonatan och Emelie. (Om de var från Bröderna Lejonhjärta måste de tyckt att jag var Katla!)  De hade varit ihop i två och ett halvt år! Är inte det bedårande? De träffades i princip på dagis! Och var på föreställningen utan föräldrar och hade själva betalat sina biljetter. (Kanske genom att sälja jultidningar, vad vet man.) De satt och höll hand hela föreställningen.

Hoppas att jag får komma tillbaka till Västerås också om ytterligare 15 år och att de också kommer, fortfarande hand i hand, och tittar.

En hälsning till er från den gamla draken. 

Eskilstuna, Stålforsskolans Aula, där finns allt - utom en dusch! Stående ovationer igen och blommor från Ywonne Ryding. Inte varje dag man får blommor från miss Universum. Min bror var där också, vilket gjorde mig nervös, särskilt som jag har en mycket allvarlig monolog om min mor i föreställningen, som ju uppenbarligen också är hans mor. Men han godkände den. Imorgon är det Västerås. Nu ska jag i duschen äntligen. Är förresten naken när jag skriver det här. Kanske nån på Expressen kan göra en liten smaskig artikel om. De är ju så bra på sånt!

Egentligen hade jag tänkt att låta bloggen här självdö efter premiären, men efter påtryckningar så fortsätter jag väl, men bara som ren turnéblogg, dvs som en sjökapten som gör en kort anteckning om dagen som varit. Vill ni läsa mer genomarbetade texter av mig kan ni göra det på www.jonasgardell.se  Där går också att skriva inlägg i en gästbok som jag läser, till skillnad från den här.

Sen sist har jag varit i Örebro och spelat. Två utsålda konserthus, stående ovationer. Har alltid gillat Örebro-publiken. Svåraste var att göra sketchen om landskapsdjuren eftersom jag ska prata närkingska och gör det så usel. På första raden satt en familj som varit och sett mig i alla år. Yngste pojken var väl knappt blöjfri första gången och nu är han stor och hårig som en skäggig björn. Fick också ett rörande brev från en kvinna som brukade komma med sin mor och se mig. Modern gav mig alltid en flaska vin. Jag minns henne mycket väl. Nu finns hon inte längre med oss men dottern fortsatte med traditionen! Tackar djupt och ödmjukt.

Igår var jag i Falun. Hade magknip hela dagen. Trodde att det skulle bli en knivig föreställning, för vi var i en hangarliknande byggnad som hette Magasinet där man inte gjort show förut. Men Falun-gigget visade sig bli det bästa hittills på nya turnén. Gjorde flera sköna nya improvisationer som jag ska försöka minnas ikväll i Eskilstuna.

Förresten har företällningen svällt så den är över två timmar nu. Och ändå har jag börjat korta bort i några sketcher för att få ner tiden. Särskilt Mark-sketchen som börjar bli rätt koncentrerad nu. Hehe.

Folk har varit på mig om bloggen här som jag tänkt sluta med. Men okej. Bloggen här kommer från och med nu bara att vara en ren túrneblogg, som en sjökapten som gör en liten anteckning om dagens vedermödor. Vill man läsa mer genomarbetade texter av mig får man göra det på www.jonasgardell.se

Sen sist har jag giggat i Örebro, två utsålda konserthus och stående ovationer, en underbar familj på första raden som sett alla mina föreställningar och lillkillen i familjen var väl knappt blöjfri första gången, och nu satt han och såg ut som en skäggig björn. Tiden går och vi med den.

Fick ett fint brev från en kvinna i Örebro som alltid sett föreställningarna med sin mor. Modern brukade alltid ge mig en flaska vin efteråt. Jag minns henne väl. Nu finns modern inte med oss mer men dottern fortsatte traditionen med vinflaskan. Tack för det!!!

Och sen åkte vi upp till Falun för att inviga en "ny" show-lokal, Magasinet, en hangarlikande tegelbyggnad vid stationen. Jag trodde att det skulle gå åt fanders med ljud och allt möjligt, men igår var kanske bästa föreställningen hittills på turnén. Och jag gjorde några sköna nya improvisationer som jag ska försöka hitta tillbaka till ikväll i Eskilstuna.

Karlstads konsertlokal är rätt svår, psyko-ful på ett sånt där ljummen lättöls-vis. Men publiken var ju förstås underbar i alla fall. Och stående ovationer blev det. Nu är det rödvin och Beethoven på hotellet. Snart natt-filmjölk och sängen. Här blir definitivt inga barn gjorda inatt. Men på hotell-tvns välkomsmeddelande stod: "VÄLKOMMEN JONAS/MARK GARDELL-L"

Tyckte att det var lite fint att vara Jonas slash Mark. Som en enhet.