Det jag skrev förut väckte ett par frågor. Och en sak jag var tvungen att göra.

Men först var det full fart med nattning och läxkoll och allt sånt.. Så passade jag på att fråga Aimée om det var ok att Kristoffer bor i deras lägenhet som ingen använder. Jaså sa ungen ska du kasta ut honom nu när pappa är hemma. Du är verkligen kul mamma när du är gravid att du inte klarar att vara ensam en sekund. Fattar inte varifrån alla får det..

Men hur som helst.. Den andra frågan var till A. Varför han verkat nästan uppmuntrande i att - ja ta in Kristoffer igen. Och hans svar var på sätt och vis överraskande. För han sa att även om det trotsade allt sunt förnuft så kände han att han gärna delade ansvaret med någon.

Jaha sa jag. Medan jag är gravid menar du. Ja sa han. Det gör jag nog för annars sköter du det väl helt på egen hand.

Intressant tanke... Att blanda in någon i smeten för att han inte orkar ta huvudansvar för familjen några månader...

Dessutom blir jag visst aldrig klar med det här inlägget. Har hållit på en och en halv timme nu eller något sånt..

Senast var det Helena (syrran) som tyckte hon skulle ringa så här dags. Men jag är ju bevisligen vaken så.. Har däremot ingen aning om vad hon ville för hon svamlade en massa konstigt däemot uppfattade jag en sak att hon ville ha en försäkran att vi alla skulle sluta skaffa barn efter det här. Svarade att jag kan bara svara för mig själv och för min del är det verkligen absolut sista gången.

Eller nja vem vet.. Om några år..

Nej skämt åsido.

En sak jag var tvungen att göra också. Ja jag har pratat med Filippa också..  

I fredags när vi kom hem gick A och pratade med Kristoffer. Att han nog borde bo här med barnen.. Och jag trodde att A tänkte stanna i Stockholm hela helgen så jag sa att Kristoffer kunde sova hos mig. Inte kunde utan jag ville.

A brydde sig nada. Utom att han muttrade lite om att han inte behövde ta hans plats utan kunde sova i hans säng. Jo visst det hade väl varit bättre. Men jag är ju en klängranka.. Enligt A själv då.

Förut idag sa han dessutom är du beredd att leva så här även när du fått tillbaka hjärnkapaciteten. Vadå fått tillbaka sa jag. Ja sa han du är inte riktigt som vanligt. Antar att han menar när jag är gravid så jag sa det är väl normaltillståndet för mig då för gravid är jag väl hela tiden oavbrutet. Efter det sa han inget på en stund, men sen för om du vill att det ska bli som vanligt igen med Filippa så är det nog inte en helt bra idé att ha honom i sängen. Har jag väl inte heller sa jag. Där är väl ändå du oftast.

Du vet vad jag menar sa han. Du behöver inte slingra dig för mig. Jag tror att Filippa nomalt skulle  ta det för vad det är, men just nu är hon rätt långt ifrån normal. Svarade på det att det kan väl inte hon veta. Det är ju ingen som vet. Jodå sa han. Barnen vet. Allihop. Och även om hon är knäpp som jag vet inte vad så har hon känselspröt långt utöver det vanliga.

Jamen sa jag. (Erkänner att hjärnan inte hade hunnit börja fungera än här).. Då får du absolut inte åka någonstans nån enda gång till. Vad har det med Kristoffer att göra sa A förvånat för vi åker väl ändå oftast samtidigt.

(Sa ju att hjärnan fungerade på lågfart). 

Hur som helst tror att jag har fått igång den.. Kristoffer måste flytta till gästrummet. Eller kanske t om till lägenheten på övervåningen som Aimée och Anton skulle bo i.

Det var inte mitt fel att dom bråkade från början. Men jag har nog spätt på det..     

Jag tänkte inte så långt. Och uppenbarligen inte han heller. Kristoffer alltså. För vi har inte gjort något. Inte mycket i alla fall.

A har haft en del insinuationer för sig. Eller förslag. Eller hur man vill kalla det. Pikar kanske..

Han sa i lördags mitt ibland allt det där tjafset om quorn - som för övrigt Kristoffer fick slut på genom att fråga varför han tjasade om det han skulle ju inte ens vara hemma när vi skulle äta tacos. Klarsynt. A blev också lite ställd.

Sen sa han när han åkte ta hand om varandra nu. På vilket sätt ni vill.

Vad menade han med det sa Kristoffer när A åkt. Att vi får ha sex för honom om vi vill sa jag och gick iväg och gjorde något annat.

Sen frågade han mig igen flera timamr senare om jag verkligen trodde det. Ja sa jag, men det blir inte aktuellt inbilla dig inget.

Så jag frågade honom om det idag också om jag tolkat honom rätt. Javisst sa han, men det hade förvånat mig om du agerat efter det.

Jisses sa jag. Har vi inte haft nog trassel i den vägen.

Jo sa han. Men har du inte ställt till det lite i den vägen ändå. Det var där hjärnan började fungera igen.

Det kan nog misstolkas att han sover i min säng.. I synnerhet med tanke på vårt förflutna..  

A skickade mig för att försöka skriva av mig det här.. Och även om jag inte gillar att någon talar om vad jag ska göra så har han väl rätt i sak.

Att vi inte har tid just nu att dalta med Filippa. Ja ordvalet kanske jag inte helt ställer upp på. Men att vi inte har tid att låta det ta överhanden det är däremot helt rätt.

För det är flera saker som måste göras nu direkt med tanke på att vi egentligen inte har en aning om hur det komemr att bli nästa vecka. Eller den därpå. Jag har ju klarat mig ovanligt länge redan.. (Alltså från sjukhuset).

Så han följde mig faktiskt inte bara i hälarna idag utan hjälpte till en hel del med saker som måste ordnas. Så jag sa det var exakt så här jag trodde vi skulle göra. Försök inte sa han bara för att du blir en klängranka när du är gravid så skulle det aldrig funka annars. Du skulle bli fullständigt galen på mig.

Ja något ligger det väl i det.. Bägge delarna om jag ska vara ärlig.

Och däri ligger väl en sak då som jag kanske borde ha hanterat annorlunda. Borde ha hanterat annorlunda..

Kom på att jag varit väldigt diffus med vad det är som har hänt..

Kristoffer bestämde sig för att lämna Filippa för några dagar sen. Det kanske är en vecka nu förresten. Och flyttade hem till C och Henriette. Filippa blev av fullt förståliga skäl galen på honom och flippade närmast ut. Så barnen har bott hos oss. Barnen bor hos oss.

Trodde min äldsta syster skulle försöka lugna ut allt i helgen, men vad hon än gjorde så verkar hon i stället ha eldat på den för igår kom Filippa upp på jobbet och ställde till jordens scen. Så pass skrikande så omgivningen ringde efter både Kristoffer och A. Och hon var verkligen rasande på mig. Och på A. Och på alla andra. Men mest mig. För jag tagit Kristoffers parti. För att jag passat på att använda situationen till att - ja här är det lite oklart men något om att jag halat in honom i mitt nät igen.
Jag är oerhört ledsen att hon tolkar allt på det sättet. För det är det sista jag vill.

När vi kom hem sa A att på sätt och vis har du skapat det här själv. Och det undrar jag fortfarande hur han fick till för det var han som propsade på att Kristoffer skulle flytta in hos oss. För barnens skull. Att dom hade edn förälder närvarande som fortfarande hade vettet i behåll.

Förstår varför han ser det så, men jag sa direkt att Filippa kommer att tycka att jag sviker henne. Men A sa något slags sans och vett har väl även hon.

Nu trodde jag väl inte det, men samtidigt så segrade väl oförnuftet.

Dvs att jag behövde någon att luta mig lite mot när han skulle överge mig hela helgen. Och han visste väl det också.   

Jag avskyr verkligen den här idiotsituationen vi hamnat i. Den tar alldeles för mycket av min begränsade ork.

I går slutade det med att jag sov som en sten ändå till sex när A väckte mig och sa att jag måste äta något. Sen lyckades jag hålla mig uppe ända till nio eller något sånt sen sov jag igen. Det känns inte direkt som ett liv.

Och inte heller den här förmiddan..

Var på ett informationsmöte hos kommunen.. Om vårflod. Spännande eller hur..

Men det oroar mig en hel del. Inte minst vårt eget hus som ligger alldeles för nära en å. Åtminstone just nu i det här läget..

Så planering för det känns som det enda vettiga som händer just nu.

Dessutom har all den här andra stressen fått A att bevak mig hela tiden. Det är väl gulligt, men rätt stressande också. Att ha honom i hasorna precis hela tiden. Han vek inte från min sida ens för att skjutsa till skolan och dagis i morse, det fick barnflickan göra.

Ja det är väl tveklöst att det här är den sortens negativa stress som inte alls är bra.     

Kan bara understryka det jag skrev förut.. Jag känner mig bara totalt slut. Och totalt maktlös. Jag är så vansinnigt trött på allt trassel. Skulle bara vilja dra iväg någonstans där jag får vara ifred.

Med mina barn. Och kanske A då..

Nu ska jag hasa mig hem i alla fall. Och sova.. Får se om det ger några slags krafter inför fortsättningen av dagen. Det är det enda jag vet att jag säkerligen kommer att behöva dom.

Det är precis som om alla krafter arbetar emot mig. På både ett konkret sätt och för den delen ett flummigt sätt.

Men ju mer jag försöker skapa ett lugn ju mer kaos blir det.

Så jag vet inte om jag ska sluta försöka eller om jag måste föröska hårdare.

Det var visst inte så lite heller som jag kom av mig.. Dagen har bara försvunnit i hundraåtti.

A sov bort det mesta av dagen så han kunde lika gärna ha stannat till i kväll. Däremot mågen (heter det så??) var betydligt fräschare och kunde berätta att A varit i farten i natt. Jodå det betvivlar jag inte en sekund. Det låter alltför likt honom.

Har en del annat som måste göras först så får se om jag hinner avsluta det jag påbörjade på förmiddan eller om det får bli i morgon.

För övrigt så var väl dagens höjdpunkt när vi var ute med alla små på eftermiddan. Och det var rejäl röjning där också.. Fast på annat sätt kanske.. 

Kom av mig lite.. Hade tänkt komma i fas, men till min oerhörda förvåning damp A ner redan.

Ja inte på egen hand tack och lov utan med hjälp av Melissas pojkvän.

Och ja.. Länge sen jag såg honom i det här bedrövliga skicket. Han tog tydligen chansen när inte jag var i närheten. Fast man kan ju tycka att han är vuxen nog att kunna ta det ansvaret själv.

Hur som helst så hann han meddela innan han stöp i säng att han inte kunde lämna mig och Kristoffer ensamma hur länge som helst.

Så lät det inte i går sa jag mot bättre vetande för han var inte i sådant skick så det var meningsfullt.

Och mycket riktigt pladdrade han en massa som jag inte förstod hälften av så jag la ner just den diskussionen. Åtminstone just nu.. 

Sen på fredag morgon uppstod ovanpå det närmast ett gräl. För jag ville hem. Och han hade fler grejer han skulle göra i Stockholm. SOm han ville jag skulle med på.

Och jag kände att vi nästan dragit från barnen. Och sen att min bakande vän inte skulle på det här varken fredag eller lördag var droppen för han känner en massa människor som inte jag känner. Antar att det inträffat dom senaste åren när jag på allvar ägnat mig åt att föda hans barn och vara hemma med dom.

Så jag känner mig helt enkelt obekväm i sammanhanget.

Dessutom blir väl mer och faktiskt hela tiden mitt rätta element hemma..

Det slutade med att han körde mig hem. Sa att jag kunde ta tåget. Men nej. Sa att jag kör väl bil bättre än du. I synnerhet inte det..

Vi gjorde det jag skrev, hämtade småtjejerna åt lunch och sen drog han igen. Med en annan bil. För vi råkade ta den som dom behöver hemma. (Med ett extrasäte).

Så det var ungefär fredagen.. Han kom faktiskt hem i fredags. Eller snarare i lördags. Och sov. 

Dom största anledningarna till blarrigheten är då förutom att jag är/har varit förkyld två. Dels berör det Filippa och jag har inte så stor lust att berätta saker om hennes privatliv och sen är det att jag hela tiden undvikit att skriva exakt vad A sysslar med.

Egentligen kanske jag skulle radera det jag skrivit, men ungefär så här var det. Vi åkte till Stockholm i torsdags. A skulle göra något där och jag hade tänkt mig en helt annan sak också.

Vi kom dit åt lunch, besökte hans föräldrar där han försvann sen och jag var kvar lite längre. Träffade min bakande vän och fikade med henne länge och väl. Hann sova någon timme innan A dök upp.

Sen hade jag bestämt något som jag har märkvärdigt svårt att skriva om, med tanke på allt annat jag hävt ur mig.. Men han är närmast ohälsosamt fascinerad av att jag aldrig är vackrare än när jag är gravid.

Trodde länge att han sa det för att göra mig på bättre humör och så när man börjar känna sig fet och otymplig, men har insett att det är absolut inte hela sanningen. Antar att det var anledningen till att han ändå så pass enkelt gick med på allt det här en gång till.

Så jag bestämde mig för att anlita en fotograf.. Och ta lite bilder som han får titta på i fortsättningen för han kommer definitivt aldrig mer få se mig i det här tillståndet. Och jag måste väl säga att han var rätt glad över det beslutet. Ja inte över att  jag aldrig mer - jo kanske det också.. Men bilderna.

Men kul var det.. Och dagen var helt ljuvlig. Och vi hade ja jag har knappast ord för sexet efter det där.

Kan bara konstatera två saker. Det första är att jag nog slagit blarrighetsrekord dom senaste dagarna.

Det andra att visst kunde jag lita på Kristoffer.

Visserligen blev jag sittande i köket med Melissa för Sam var lite ledsen och arg så jag var ändå vaken. Men han kom strax före ett. Och sen ringde förstås A. Och där kan man snacka om blarrig. Så han lär nog inte dyka upp i första taget.

Så kontentan hann aldrig lägga mig innan alla var hemma. Ja förutom den förlupna A då.

Och så kom jag på en sak till.

Kristoffer sa innan han gick att han skulle komma tillbaka senast ett så jag kunde sova om jag ville så väntade han in tjejerna.

Fan vet om jag vågar lita på det..

Jag tror inte direkt att mitt förra inlägg var så värst mycket mer klargörande.

Men det speglar nog det jag försökt säga hur konstigt allt känns. Och inte blev det bättre av att Kristofferkom in och frågade om han fick gå ut och ta en öl med C.

Det bestämmer väl inte jag sa jag. Jag är van vid att jag inte får ta ett steg utan att fråga om lov sa han. Det undrar jag...

Får C det då sa jag och passade på vad han sa. Hon sover sa Kristoffer.

Det känns som lätt parodi.. Alltihop..

Känner mig äntligen lite bättre. Måste säga att jag mådde risigt tidigare idag. Och svamlig.

Men just det är ju inte alltför ovanligt.

Åtminstone inte på sistone.

Sen händer som alltid en del konstiga saker. Som jag ska försöka undvika att prata om vilket gör att jag skriver ännu konstigare saker.

Men A har försvunnit. Docj inte för någon liten stund. Uan snarare att han kommer sent i morgon  bästa fall.

Däremot har Kristoffer flyttat in. Tror jag. Han har i alla fall följt mig i hälarna större delen av dagen. När vi handlade och framåt måste jag säga. A var däremot försvunnen redan då.

Filippa är också på sätt och vis försvunnen. Min äldsta syster som inte vill bli omtalad var ju här hos barnen och när vi kom tillbaka tvingade hon Filippa att följa med hem till henne innan någon skulle hugga huvudet av henne som min syster sa.

Så det är en aning rörigt.

Inte alltför ovanligt.

Och en aning konstigt att vara hemma med Kristoffer. Han och C är för övrigt ute med hundarna.

Så inte vet jag. Vart allt det här bär hän.

Kan bara återigen konstatera att det blev i mesta laget dom senaste dagarna.

Sov som en sten med Fabienne och Mel. Ja dvs dom vaknade nog timmar före mig.. 

Annars är det rätt lugnt.

Eller allt är ju relativt.

För tillfället ägnar sig faktiskt samtliga barn åt att förbereda tacos. Det var lite riskabelt ett tag när Kalle och Adrian fick för sig att dom skulle skära upp grönsaker, men sen tog dom större över och styrde upp det hela så dom små får nöja sig med att bära fram allt.

A har försvunnit.. Ja jag tror inte det är för så värst lång stund, men han frågade vad han skulle äta då när jag valde tacos till middag.

Ja du sa jag febrilt sökande efter vad han var ute efter. Ja jag sa han jag fick ju inte äta qourn.

Äta det har jag inte sagt något sa jag. Du får bara inte laga till det.

Så jag gissar att han helt enkelt gått någon annanstans och gjort det..

Vet inte vart kvällen tog vägen. En blandning av att det var hur rörigt som helst och att jag var hur trött som helst. Det blev väl i mesta laget med tanke på att jag var förkyld innan i veckan.

Och fortfarande är.

Morgonen blev inte direkt mindre intensiv lördag och allt. Funderade på att låta A ta godisvändan ensam, men det hade inte blivit handlat. Eller beställt så det fanns egentligen ingen återvändo.  

Kristoffer följde också med och jag kan inte avgöra om det var en fördel eller inte. För på sätt och vis var han värre än ungarna..

Nu har dom större tjejerna kvicknat till så jag ska vila en stund före lunch. Ja sammanhanget att dom hjälper till med det alltså.

Känner att det här är lätt svamligt.. Ungefär som jag känner mig alltså.. 

Dagen fortsatte väl i ungefär samma tramsiga stil. Mycket beroende på att jag tyckte han var så löjlig som blev så sur.

Långt senare sa han att han kände hur han blev mer och mer stressad ju närmare vi kom hem. Ja det kan väl förklara en del..

Men hann med och säga att två saker är förbjudna hemma i fortsättningen. Jaha sa han bara vadå. Quorn sa jag. Varför det sa han förvånat. Jag mår illa av lukten sa jag.

Du mår aldrig illa sa han. Alltså det är väl en sanning med viss modifikation. För det gör jag väl ibland, men långt ifrån så ofta som vissa andra.

Det andra då sa han sen. Vitlök sa jag. Av samma anledning. Säg det till Jolene sa han. Ja det är nog säkrast..

Ovanpå det där så sa han hur fort ändrar du humör egentligen.

Jag är i sjätte månaden med tvillingar sa jag. Hädanefter kräver jag att du lyder minsta vink.

Det var ju klarspråk sa han. Vad är skillnaden från igår.

Då var jag bara i femte månaden sa jag.

Självklart sa han varför tänkte jag inte på det.

Sen hämtade vi tjejerna så sen har det varit lugnt. Eller lugnt på det sättet. 

Nu är vi tillbaka i stan. Det blev en envis kamp på slutet för A ville stanna och äta. Jag vill handla några saker innan vi hämtar tjejerna och sen hem.

Jag vann.. Men inte förrän jag tog till mitt trumfkort.. Jag bär på dina barn så jag bestämmer.

Måste säga att han har inte lagt sig platt än. Det brukar komma..

Så just nu är han inne på överskottsbolaget och köper kattorrfoder. Han muttrade en del men vad jag uppfattade var att det var lugnast att han gick in. Förstår inte alls vad han menade. Jag har inga andra ärenden där än just kattorrfoder. Vilket är lite irriterande men det är det enda stället jag har hittat som har just det här som dom är galna i.

Sa i min tjusiga argumentation också att det finns en fiskaffär sen också på vägen till dagis därifrån.

Och vad ska du med den till sa han.

Hummer till lunch sa jag.

Jag äter inte hummer sa han. Nähä sa jag din förlust men jag gör det.

Men sa jag i ett anfall av storsinthet vi kan köpa räkor i stället.

Jag äter inte räkor sa han surt. Det kan väl inte jag hjälpa sa jag att du är så förbaskat tråkig.

Efter dte var han tyst ända till han gick in i affären. Så ser med viss spänning fram emot vad han säger när han kommer ut. Om han ska fortsätta sura eller.. 

Vi har fört en hård inre kamp på morgonen.. För bara att konstatera nog vore det skönt att stanna ett par dagar till. Men med tanke på att vi närmast övergav ungarna i går så är det nog lugnast att se till att vara hemma och hämta dom första vid ett.

Så vi är på väg. Får se om vi hinner äta lunch eller inte.

Men det var en konstruktiv dag. Och en konstruktiv morgon eftersom man inprogrammerad på att vakna tidigt så hann vi en dle ändå även om vi kände att vi måste åka. 

Efter jag skrivit det där i morse och det igår för den delen så kände jag att vi ska åka idag. Vi behöver det oavsett allt annat.

Så jag ringde min äldsta syster och sa vi åker och hon svarade bara javisst det hade jag räknat med. Hann prata med barnflickan också så dom sover över hemma hos oss också.

Hann t om börja slänga ner lite saker i en väska innan A kom tillbaka från dagis. Och han blev tämligen förvånad men han är int elika svårövertalad som jag till at göra spontana grejer.

Kan bara konstatera att vi har haft en helt ljuvlig dag. Bara släppt allting. Och egentligen bara njutit.

Och inte blev det sämre av att A:s pappa faktiskt mådde lite hyfsat för vi har hunnit med en vända dit också.

A somnade för en liten stund sen så jag ska göra honom sällskap. Tänkte bara skriva något.. 

Var väldigt öppenhjärtlig igår. Har väl undvikit det lite på senare tid. Att gå alltför djupt in i själen alltså.

Hur som helst man får väl tycka så ibland också.

Var uppe i morse. Ja med alla morgonrutiner då och insåg att även om jag känner mig ok så kanske ändå lite krafter saknas så jag tar en dag till i sängen. Det är ju lite annat att tänka på också nu.

Kom på en jättebra idé igår kväll.. Så jag sa när A kom in att vi kan väl betala en resa åt Filippa och Kristoffer i stället i påsk. För det är en jättegrej om vi ska åka någonstans.

Va sa han det kan dom väl ordna själva. Och efter det sjunkit in ingen dum idé alls. Men det får inte vara för nära.

Vet bara inte hur jag ska kunna föreslå det utan att få fel reaktion.

Och egentligen det är ju lite illvilligt så en negativ reaktion kanske förtjänas.

Medan jag funderade på det så pratade A om något jag inte uppfattade förrän han sa ok bra det är det bestämt.

Blev lite orolig vad jag hade gått med på utan att vara medveten, men det var bara att om dom vill åka ensamma kan vi ta barnen.

Javisst sa jag när jag insett det dom är väl ändå här hela den vakna tiden.

Ja dvs Kalle är ju på dagis förstås. Men den vakna tiden förutom det.

Han gick ut med hundarna..

Så jag får en liten stund till då.

Måste säga att han verkar rätt trött på att mina systrar (mest Filippa förstås) bara kliver rätt in och tillbringar hur mycket tid som helst här.

På förmiddan hade han låst alla dörrar. Med extralås som bara han och jag har nycklar till... Han hade pratat med barnflickan att dom skulle vara hemma hos henne. Han hade kollat alla scheman så att förhoppningsvis alla ungar skulle vara kvar i skolan.

Dessutom frågade han om dom verkligen var tvungna att ha nycklar.

Du får gärna försöka plocka av Filippa dom sa jag. Kan vi byta lås då sa han.

Nej sa jag. Du får nog stå ut ett tag till. Det värsta är snart över.

Med tanke på vad han s ai kväll så verkar han inte stå ut. Så  jag måste ju fundera på hur vi ska kunna ändra på en del saker.

Helena är skitjobbig men hon är det mest hos sig själv liksom. Om hon inte måste vara barnvakt eller något sånt som man verkligen drar sig för att fråga så är det lugnt. Att  Henriette är jobbig märker vi väl mest genom C:s klagande.

Men Filippa hon är gnällig som bara den. Och typ hon jobbar kommer hit och sitter vid köksbordet och vill bli servad. Varje dag. Alternativt går hon och lägger sig i gästrummet. Det är ju mindre jobbigt. För där hör man inte hennes kommandon.

Förstår att hon har jobbigt. Absolut. Men hon är ju inte ensam om det.. Så för tillfället älskar jag väl inte min syster fullt lika mycket som vanligt.

Men som sagt det är en begränsad tid..

Vi kanske ska åka bort i påsk i alla fall..  

Och det blir inget i morgon vi tar det i veckan som kommer i stället. 

Fick avbryta mig igen.. För A pockade på uppmärksamhet. Fattar inte vilken koncentrationsförmåga som jag måste ha haft som hunnit skriva så mycket tidigare.. För just nu hinner jag bara sätta mig så är det nåt. Precis hela tiden.

Eller också är det A som kräver mer uppmärksamhet. Inte vet jag.

Nu ville han att jag skulle titta på när han plockade upp så att han la sakerna på rätt ställe så jag inte skulle bli sur på honom sen. Det orkade jag verkligen inte göra utan sa att han skulle bara plocka upp det frånn golvet så tar jag rätt på det sen.

Då passade han på att säga att jag inte får skrika så där han blir skiträdd. Sa ska du ha nerverna utanpå i tre månader till kommer det här att bli outhärdligt.

Det är väl fyra månader sa han dystert. Tror du verkligen det sa jag. Men man vet ju aldrig.

Men frånsett det så sa han jag måste få jobba lite annars kommer jag inte klara det här. Jag måste få komma ifrån lite.

Jaha sa jag och hur tycker du att jag ska få göra det då.

Sen gick jag.

Fasligt svårt verkar det vara i alla fall att få en sekunds lugn och ro.

Ska snabbt sammanfatta förmiddan för han kommer väl snart på något nytt....

Vi hade så klart sex i alla fall. Eller snarare älskade. Och pratade en del. Bl a om hur trött han är på mina systrar. Ja det är han inte ensam om. Men det går väl över. Så han tyckte vi skulle åka bort i påsk. Men sa jag jag firar alltid påsk med mina systrar. Du träffar dom ju varenda dag sa han. Allihop. Ja sa jag vad är det med det då. Nej sa han. Ingenting.

Men jag tycker lite synd om honom för det är rätt påfrestande rätt allmänt just nu så jag sa jag har funderat på en sak. Att åka till Stockholm egentligen i morgon men jag vet inte om jag orkar.

Och göra vadå sa han. Ja sa jag hälsa på dina föräldrar och en annan grej som jag ska ta vid ett senare tillfälle. Men du kanske skulle få följa med.

Det var ju väldigt snällt sa han.. Men han blev lite positivare när han hörde ärendet. Mycket positivare.

Så det var det grälet med tjejerna handlade om.

Att min äldsta syster kan vara här för disciplinen, men tjejerna måste hjälpa till. Både med syskon och hundar.

Och A sa när han pratade med dom att mamma behöver få komma ifrån.

Och dom exploderade samfällt över att han skyller på mig när det är han som vill åka någonstans.

Hann aldrig säga att just i det här fallet var det verkligen jag innan han sa att om han säger att han vill så ställer dom aldrig upp. Men för mamma är det en helt annan sak.

Det föranledde rätt stora utbrott eftersom dom ordnat något sådant som födelsedagspresent åt honom för inte alls länge sen.

Pust.....  

Det är ju förvisso efter middan nu, men rätt mycket mer efter än jag hade tänkt mig.

Fick agera ja vad ska man säga domare kanske i ett rätt löjligt bråk mellan A och hans döttrar. Och dessutom lyckades dom dra ut på det i evigheter.

Det hela

Sen på råga på allt så välte precis katterna an hylla i baddrummet, med en halv miljon småprylar.. Gick dit och tittade men så mycket orkar jag inte böja mig så jag skrek på A som kom farande rätt livrädd och frågade vad som hänt.

Så det blev lite lagom kalabalik igen.

Nåja tillbaka till ämnet..

Eller jag ska nog börja efter det jag skrev på förmiddan idag,

Skrev då att A sagt att han skulle komma strax och det gjorde han verkligen. Dessutom hade han varit och handlat lite.. Bara för min skull.

Kunde inte låta bli utan sa jag tänker inte ha något sex med dig.

Och det väckte två reaktioner hos honom. Först vem tänker jag ha sex med då. Det var ju lätt avklarat ingen.

Den andra blev lite knepigare för han sa tror du att jag alltid har såna tankar i allt jag gör. Tror du verkligen inte att jag kan göra det bara för att vara snäll och för att visa att jag tycker om dig.

Alltså det var ju lite blandat det där. Både lite gulligt och lite tycka synd om den missförstådda lilla pojken då.

Så jag försökte förenkla det hela genom att svara nej.

Vadå nej sa han upprört.

Så man kan lugnt säga att någon som helst förenkling blev det inte. Snarare tvärtom.