Jag har frågat mig 100 gånger varför jag gick och tränade den där lördagen i början av januari. Jag kände inte alls för det egentligen, och jag tvingade mig nästan dit. Nu i efterhand när jag linkat omkring i en månad har jag undrat varför jag inte lyssnade på min intuition och lust mer.

Jag har kommit fram till att det är så enkelt när man har facit. Självklart hade det sett annorlunda ut om jag tittat i kristallkulan och sett det här framför mig. Då hade jag inte tränat den dagen.

Å andra sidan är det här ältandet så förkastligt för det gör inget gott för någon. Jag är negativt påverkad av min situation.

Jag måste börja gilla läget och försöka tänka positivt.

Jag: Ser jag tjock ut i den här?

Dotter: Mamma, det är ju faktiskt så att nästan alla som är 45 och över är tjocka. Så du behöver inte känna dig ensam...

(Varar verkligen ärlighet längst?;)  )

http://www.expressen.se/ekonomi/1.1872774/becksvart-for-sas-redovisar-miljardforlust

Jättekul.

Jaha, blir det verkligen bra om jag sänker min lön 20%?

Jag hörde en siffra att kabinlönerna står för 2 % av den totala omsättningen.

Min stora undran är om en lönesänkning är det som räddar verksamheten när 98% inte handlar om min lön...?

Tony på sin svensexa för 16 år sen.

Tur vi inte träffades för första gången när han såg ut sådär.

Då är det inte säkert att jag hade blivit kär...:)

Har försökt hela veckan men det funkar inte. Fler med problem?
Skickat från min iPhone

Skickat från min iPhone

Laxmacka med kaffe kanske inte är en höjdarkombination, men 124
spänn för det o en semla ( förtjänar det idag tyckte jag) då äter
man och ser glad ut . Hihihi.

Skickat från min iPhone

Alla valparna fick vara utan mamma hela dagen för att skyltas.

Gissa om jag ville köpa allihop med mig hem.

Han håller koll så ingen kommer och tar hans mat jag lagt ut.

Ibland kommer den "lille röde".

"Chefen" flaxar vilt och man ser tydligt vem som bestämmer vid den här matplatsen.

I busken sitter "polarn". Hans största handikapp är hans blyghet, han vågar sig aldrig fram till fröerna.

Dottern:  "Det GÅR att äta".

(Man får inte vara känslig för ärliga svar när man har tonårsbarn. Frågar man hur det smakade får man skylla sig själv om de svarar:)  )

http://www.youtube.com/watch?v=l_HJhEhrheE

Vill du ha mer kött på benen kan du ju alltid fortsätta läsa denna blogg. Arkivet har också några tusen inlägg. En del är riktigt bra. Mer specifik än så kan jag dessvärre inte vara:)

Efter tre veckors oförmåga att träna känner jag mig som en sån här.

Fast tjockare.

Jag har nog alltid fnyst lite åt fanatism, vare sig det gäller religion, sport eller någon hobby som folk går upp i.

Det som intresserat mig minst av allt i sociala umgängesformer är diskussioner om matchresultat, vilka eventuella problem tränaren står inför och spelarköp hit och dit. Gäsp.

Men.

Sen började jag gå på Röglematcher och hörde mig själv stå och sjunga ramsor med ett opassande gung i höfterna, och surfade resultat de gånger jag inte kunnat vara på plats i Lindab Arena. Mer än en gång har jag dessutom infogat bilder i bloggen och  dessutom många gånger diskuterat i vänskapskretsen varför det går som det går och beklagat att kvalserien dessvärre närmar sig med stormsteg.

Är det verkligen så lätt att bli fast?

För 25 år sen var det mer glamouröst.

Som jag kommer ihåg det alltså.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1862738/linda-29-berattar-om-sina-moten-med-polischefen-goran-lindberg

Det är nåt som inte stämmer.

Hon hade sex med honom 50 gånger, ingen av gångerna frivilligt. Då saknas det information för att jag ska förstå:

-hur har han kontaktat henne, varför har hon öppnat för honom?

-har han nån hållhake på henne eller varför har hon inte anmält honom?

-varför håller hon sig inte undan om hon inte vill?

Hihi, tänk att man jobbar med nåt som folk vill klä ut sig till. Vi och clownerna:)

Polischefen ville att hans unga offer skulle klä ut sig till flygvärdinna. Om jag gissar skulle hon i den charaden vara på väg TILL jobbet. För på väg hem efter 14 timmar i ett plåtrör med dålig luft är flygvärdinnor inte så himla fräscha liksom;)

Fastnade hos Lennart och Marcus på TV igår. Det blev senare än det var tänkt, men jag ville njuta lite till av dagen helt enkelt.

Efter jordbävningen skrev jag om Röda Korset och deras höga arvoden, och minsann-diskuterades inte detta igår. Äntligen. Jag tycker det är en viktig debatt nämligen, vad som är välgörenhet, vad som är affärsrörelse och vad som är politik.

Gräsrötterna inom Röda Korset arbetar med välgörenhet ideellt för den goda sakens skull, medan Bengt Westerberg inkasserar 70 000 i månaden för uppdraget. Argumentet var att det inte går att få tag i duktigt folk som arbetar heltid om inte det är så välbetalt, sa gräsroten från Röda Korset som "försvarade" honom.

Det är detta som är intressant. Gör det inte det? Går det inte att få tag i duktigt folk som jobbar för mindre än så? Till exempel pensionerade politiker som har en pension från riksdagen att leva på, men som inte kan "placeras" som landshövdingar eller vad vet jag?

Jag tror på allvar att det är den största vedertagna sanning som finns, att det "inte går att få tag i duktigt folk om man inte betalar marknadsmässiga löner". "Marknadsmässig lön" är en halv miljon i månaden eller mer i näringslivet på sina håll...!

Jag skulle vilja träffa alla dessa duktiga människor och ställa frågan om vad de skulle kunna tänka sig att jobba för om de inte blivit erbjudna dessa tjänster med fantasilöner? OM de varit arbetslösa och levt på 17000 i månaden, skulle de inte ta jobb för 30000 då? Eller är nedre gränsen 50000? 100000? 

Har du tänkt på att det inte är så många nya ansikten som dyker upp, det är samma människor som "byter tjänster" med varandra och går mellan bolag? Man vill kanske inte släppa in nya, och absolut inte folk som skulle kunna tänka sig dumpa löner trots att de är duktiga.

För jag tror de finns. Jag tror det finns massor av yngre hungriga förmågor som ännu inte vant sig vid de skyhöga ersättningarna som skulle kunna ifrågasätta systemet med ersättningarna.

Till sakens natur är dock att alla vill ha mer. Det är utgångspunkten man har att förhålla sig till. Och då återstår det inte lika många entusiaster som jobbar för annat än antalet siffror i utbetalningsrutan på lönebeskedet. I alla fall inte så länge. De får sinom tid de också "veta sitt värde".

Bengt Westerberg är trygg i sina argument om varför han förtjänar 70 000, och alla vi andra gör likadant, vi argumenterar för varför vi egentligen borde haft högre lön. "Om man jämför med..." säger vi, retoriskt.

Cirkeln kräver större krafter för att brytas.

Vi började bygga huset våren 2008, och nu efter många bankbesök och 870 telefonsamtal till hantverkare senare börjar vi skönja det färdiga resultatet.

Det som saknas är fortfarande en kamin (fattar du vad en kamin kostar i skattade kronor...?) och en tvättmaskin, och den lilla detaljen som kallas "trädgård". (Det går 4 kaminer på en trädgård)

Tony sa att han tyckte att det skulle bli skönt att ha semester i år, för i år skulle vi inte gå upp lkl. 06 för att bygga varenda semesterdag.

Jag hade inte mage att prata rosplantering, gräsanläggning och banklån till detsamma just då. Det hade kunnat förstöra den goda stämningen och lagt sordi på humöret...

Både vårt hus och en massa andra stugor om du går i husbyggartankar finns på www.stugan.nu

Måste bara testa om jag fattat. Nu ska jag testa bild också...
Skickat från min iPhone

"Och förresten heter det inte tåjäveln".

(Nävisstnä. Det gör det ju inte.Flåt.)

Jag köpte en iPhone, efter noga övervägande.

Tycker det är mer praktiskt än att släpa laptop med sig, och jag behöver kunna kolla mina mejl. Har ju också för vana att blogga då och då (hm) och med en iPhone skulle det bli lättare.

Men nu har jag en praktisk fråga, hur går det till? Kan någon vänlig själ berätta för mig via kommentar eller mejl exakt hur jag går till väga?

(Börja gärna instruktionen på sidan 1A, dvs var tydlig och låtsas att du pratar med ett yngre barn, alltså någon som fortfarande spelar Pippi Långstrump på dagisets ärvda dator. Sen efterhand blir de luriga de små rackarna och kan plötsligt mer än mamma. Och nä, jag vill INTE förnedra mig att fråga mina avkommor och bjuda dem på dagens himlande ögon. Hjälp mig, snälla?).

Har betydligt mer tid än vanligt, och det är möjigt att jag borde få gjort en massa andra saker som papperssortering och stryktvätt eller vad vet jag. Istället sitter jag med foten på soffbordet och läser eller vid den häringa datamaskinen.

Facebook håller mig informerad vad vänner o bekanta kan tänkas ha för sig och så skriver jag en rad till dem, och uppdaterar min status fem gånger i kvarten.

Det här är INTE jag, men jag rabblar mantrat "gilla läget" och så är jag glad att jag inte är hemma på grund av cancer eller KOL eller annat man kan dö av.

På Facebook hittade jag igår en kommentar jag kom att svara på hos en kompis, som är i högsta grad politiskt aktiv fortfarande:

"Arvid, 6 år, om kvällens partiledardebatt: "Reinfeldt är ju sjuk i huvudet. Har dom inte kollat honom? Någon måste kolla honom. Han måste ha hjälp med sitt huvud. Han vill sänka skatten så att skolan och pensionärerna får mindre pengar." -"

Göran Persson hade en dokumentportfölj i häradet "2,5 månadslön", men ingen journalist hoppade på det tåget för att ifrågasätta moralen och signalerna kring det. Men Mona, som har en väska för bara en tiondel av vad Göran spenderade på accessoarer till sig, hon hängs ut i starka ordalag. Inte förrän Göran köpte en herrgård reagerade journalisterna när det gällde hans köpvanor

En partiledande socialdemokrat har såklart rätt att lägga sina pengar på vad helst denne må prioritera. Liksom väljarna till detta parti, det finns säkert personer som också bland dem spenderat 6000 på nåt "onödigt", eller rökt upp samma summa. Detta handlar om att det Mona gör granskas med andra ögon än vad Göran gjorde. Det är kvinnor i framstående positioners aber.

Ebba Lindsö skriver en bok i ämnet hur det är att spela på grabbarnas arena. Inte ett smart drag, tror jag. Det kommer troligen straffa sig genom att inte längre få närheten av en chans att spela med grabbarna igen.

Alla verksamheter söker efter drivna kvinnor för att kunna bocka av det i handlingsplanen för jämställdhet, men i verkligheten blir de drivna kvinnorna mer granskade och kritiserade än en motsvarig man skulle bli.

Jag kallar mig inte feminist av princip. Alla tolkar det nämligen på sitt sätt, så ordet säger inte så mycket. Ungefär som ordet "djurvän". Vem är inte det? Eller vem är mot miljöarbete? Vem vill inte satsa på barnen i samhället?

Män och kvinnor är olika. Vi arbetar på olika sätt och har ofta olika förhållningssätt. Det är väl bra?

Har Mona dubbelmoral?

Kanske det.

Men det har alla andra också.

http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1855063/transport-upprorande-med-spioneri

Kom när du vill och gå hem när du vill till och från jobbet, vi betalar dig detsamma och litar på att du tar ansvar, utan krav på prestation.

Nä.

Människan har alltid och kommer alltid ta ut svängar eller testa gränser. Går det att tjäna lite extra till mig själv så vill jag gärna det, men gärna så mycket som möjligt för så liten ansträngning som möjligt. Och den där moralen och det sunda förnuftet är personligt, gränserna är inte desamma för alla.

Alltså stiftas lagar, för att vi ska vara någorlunda överens, och så ser vi till att det finns kontrollinstanser som kontrollerar att lagarna följs. Och så kommer vi på att inte ens det funkar eftersom de som ska kontrollera lagarna okså är männisor och tolkar lagar olika...punktpunktpunkt.

OM det stämmer att någon på arbetstid med arbetsgivarens utrustning skor sig själv genom att stoppa pengarna i egen ficka kan man väl tycka att det är ett glasklart fall av bedrägeri. Liksom de falska insamlingarna till Haiti eller af Donners attesteringar för att omfördela välgörenhetspengar till sig själv.

Någon skrev i en kommentar om att det minsann fanns chefer som fuskade också. Jag har aldrig fattat den sortens kommentar. Menas det att man alltid vid alla tillfälle har perfekt ursäkt att fuska? Det finns alltid andra som är värre?

Det sägs att äktenskapet jämförs med burfåglarna : de som är inne vill ut och de som är utanför vill in.

Det håller jag inte med om. Jag tycker i så fall att jämförelsen passar bättre för arbetslöshet eller sjukskrivning...

När man jobbar för fullt och inte får livspusslet att gå ihop tänker man att det kanske skulle vara skönt att vara arbetslös eller sjukskriven ett tag så man skulle hinna med att komma ikapp med vardagssysslorna. Eller tjänstledig men ha försörjningen klar på annat sätt så man bara kunde njuta.

Jag har varken varit arbetslös eller sjukskriven någon längre period tidigare, men bara på de här två veckorna sen jag bröt tån märker jag att det gör mig deppig. Att vilja jobba och vara aktiv men inte få eller kunna är frustrerande.

Jag kan fortfarande inte få på mig ett par vanliga skor, utan går i UGG´s om jag går ut, tån får inte plats att tryckas ihop, det smärtar rejält. Jag skulle ha flugit till Bangkok imorgon, men jag får inte flyga sålänge situationen är som den är. Frakturen måste läka ihop innan jag belastar den, sa företagsläkaren. Jag måste kunna evakuera ett flygplan, och om tån skulle svullna av belastningen ännu mer så jag inte ens kan få på mig UGG´s, vem ska då betala hemresa eller hotell till mig?

Det stämmer väl, men jag är ju inte sjuk i den bemärkelsen, och hade kunnat jobba om jag haft en annan tjänst. Har erbjudit mig att jobba på kontoret, skolan eller tom kunna låtsas vara gravid för att jobba i "posten", men jag behövs inte.

Dricker alldeles för mycket kaffe och är som burfågeln. Jag vill ut.

http://www.expressen.se/resor/1.1852716/tjocka-tvingas-betala-dubbelt-pa-flyget

Man uppmmanas att diskutera vad man tycker om att de som inte får plats i ett säte från och med i april får betala för två, på några flygbolag.

Är det diskriminering? Får man inte se ut som man vill? Varför sätter inte bara flygbolagen in bredare säten och anpassar sig efter att folk blir större?

Det här är inte helt enkelt. Intressena krockar.

Hade en diskussion en gång med en tjej från ett handikappförbund som menade att det var tokigt att postlådorna satt så högt att inte folk i rullstol kunde nå upp. Omedelbart tänkte man att det enklaste sättet att lösa problemet var att sätta alla postlådor en halvmeter från marken, men å andra sidan- det innebär att resterande 99% av befolkningen ska böja sig varje gång de ska posta brev, och arbetsställningen för brevbärarna som ska tömma lådan skulle vara belastande.

Bredare säten ombord för att överviktiga ska få plats innebär färre säten ombord = mindre intäkter = högre biljettpriser. Är man villig att betala mer för biljetterna? Flygbolagen är inte en rättighet och serviceinrättning, det är vinstdrivande företag som kämpar redan idag för att + och minus ska gå ihop. Är övriga passagerare villiga att dela kostnaden mellan sig?

De nationella reguljärbolagen har flera klasser att välja mellan när man köper sin flygresa, varav sätena längst fram är både breda och bekväma. Det kostar mer att resa bekvämt, liksom det kostar mer att köra BMW än Skoda. Men om någon lider av fetma kanske det borde klassas som sjukdom och att skattemedel bekostar mellanskillnaden? Gastric-bypass-operationer är ju också subventionerade av skattemedel och det är i så fall där diskussionen ska ligga anser jag. Vad kan man påverka, vad är egenansvar (alkohol och rökning kan också nämnas kanske?) och vad är flygbolagens, samhällets och sjukvårdens ansvar?

Grått är färgen mellan svart och vitt.

"Det beror på" och "om" är vanliga svenska uttryck mellan orden "ja" och "nej".

Var tvungen att åka till affären för att handla. Det var massor av bilar som cirkulerade runt på parkeringen trots att klockan bara var runt 16, och jag snurrade veckodagen ett varv i skallen, torsdag eftermiddag-handlar många då? Lite bortskämd blir man i det hänseendet när man skiftjobbar, för då undviker man just tider när alla andra också handlar om man inte är tvungen. Tisdagsförmiddagar till exempel brukar jag och pensionärerna träffas och småprata lite över grönsakshyllan. Ingen stress och ingen panik någonstans.

Idag märkte jag redan på parkeringen som sagt, att något var i görningen. Jag svor lite tyst för mig själv, och slängde mig in i tävlingen "hitta parkering till varje pris" snabbt som katten. Blockera-blinka-försöka från omöjlig position ta mig in i minimal p-ficka.

Jag såg riktigt hur mannen som också siktat in sig på samma p-plats , som också blinkade att han ville in, sade fula namn om mig när jag trängde mig in lite förargligt framför honom. Men det där med överdriven snällhet är överreklamerat i kris-situationer som denna.

Det var nån medlemskväll, vilket innebar att alla var där som hade läst annonsen om gratismat och smakprover i tidningen. Kön av kundvagnar till taco-ståndet var lång och stod absolut stilla. Jag hörde en tant säga:

-Man kan ju gå och handla en runda och sen komma hit och få en portion till!

Så rätt, så rätt.

Annars kunde man göra som jag, skrapa lite med foten likt en ilsken tjur (vänsterfoten, höger ser mer ut som en skadeskjuten potatis) och tränga sig förbi med några "ursäkta, ursäkta" och irriterade blickar i ryggen.

Jag siktade in mig på mejerivarorna (alltid längst in i alla butiker eftersom alla som går dit hittar annat man impulsköper då) och och högg några kampanjvaror på vägen. Vingummi för 20:-/kilot tex. Bra att ha hemma till nästa PMS.

Färg: har gått från grön-blå till mer grön-gul. Varför färgskiftningen är ovanför de tår som inte är brutna fattar jag inte, finns det någon med medicinsk utbildning som kan förklara det?

Storlek: lilltå fortfarande lite svullen och öm, har fått en klick Voltaren på sig för att svalka sig. På bättringsvägen. Det förundrar mig fortfarande att en LILLTÅ har så stor funktion i kroppen.

Psyket: Mår bättre när jag har fullt schema och en deadline e likn. Känner mig onyttig. Sover mer än vanligt. Anstränger mig att ta hänsyn till att frakturen ska läka så snabbt som möjligt, så jag gör inget jag inte bör. Svårt.

Läste en konversation på MSN över dotterns axel igår.

Kopierade hela konversationen och har också pratat med en trevlig polis idag om hur jag ska agera fortsättningsvis. Nej, jag tycker generellt inte att man ska polisanmäla barn, det måste finnas mycket bättre sätt, men dessa små självutnämnda kungar och drottningar som inte ens är straffmyndiga agerar som om de är maffiabarn och hotar hej vilt med att "passa dig annars känner jag folk i Rosengård" o likn.

Konversation i sandlådan:

-Min pappa är starkare än din, och om jag inte får låna din spade så säger jag till min pappa att han ska slå din pappa.

Konversation bland pubbeungar på MSN:

"hur gammal e du ens?mm du har så fucking mke luuft för att ba va en fucking...akta diig &passa dig rkt noga anars får du akta din rygg kanske för du vet nte vem ja e..."

Vart är det på väg? Vedergällningsprincipen där "passa dig annars hämtar jag mina släktingar och vänner och slår dig" var definitivt inte lika utbredd när jag var barn, och jag föraktar skrämseltaktiken som ska inge respekt innan ungarna ens vet vad ordet betyder.

Och det bästa sättet är att inte låta sig skrämmas, men det är lättare sagt än gjort, för taktiken är detsamma även bland vuxna som anammat den.

Jag tror på verbal konfrontation, och den som är verbal och sitter på kunskap är i överläge. Att titta någon lugnt i ögonen och säga "lämna mig ifred, du är ointressant för mig" kan vara nog så svårt, men rubbar cirklarna för den som är van att hota och ta till okvädningsord.

The silent-treatment är ett barns värsta straff, och den är frustrerande även som vuxen. Ingen vill bli negligerad eller tillintetgjord.

Man får välja sina krig.