Blyg, blygare, socialfobi

Svacka och svackor

Blyg — Thu, 08 Feb 2007 08:36:36 GMT

S� fort man m�ter minsta motg�ng s� sl�r det till igen.
Den sociala fobin griper tag i mig och drar mig ner mot marken, pressar mitt huvud i smutsen, sl�par mig l�ngs med trottoarer, rullar mig i tj�ra och fj�drar. Alla m�sten blir till tjocka murar av betong.

Jag ser mig i spegeln, fy fasen vad ful jag �r. En fet ful inkompetent kossa! Vill inte g� ut, vill inte m�ta blickar. Men jag m�ste, f�r det �r inte bara mig det handlar om, det finns andra i mitt liv.

Denna svacka, �r bara en svacka, jag vet det. Men mitt i den �r det sv�rt att se, sv�rt att hitta verktygen, sv�rt att komma ih�g, sv�rt att ta tag i allt det som g�r att jag n�r ytan igen...

Social fobi

Blyg — Tue, 05 Dec 2006 23:03:19 GMT

Det �r konstigt. Jag har en v�n med "samma problem" som jag.

Vi hamnar i svackorna samtidigt. Helt ovetandes av att den andre har svackat ner sig s� �r man d�r sj�lv. Sen ber�ttar vi att vi svackar och s� kan vi turligt nog st�tta varandra. Man skulle kunna tro att vi skulle bada i svackan tillsammans, men vi f�rs�ker hj�lpa varandra i st�llet. S� vi f�r varandra att skratta �t det hela ist�llet.

Utan honom hade jag k�nt mig s� ensam om det h�r. Men han f�rst�r precis vad jag pratar om. Det �r s� himla sk�nt.

Jag beh�ver inte sk�mmas n�r jag inte klarar av saker.

Det konstiga �r att vi b�da denna g�ng i b�rjan av svackan hade den h�r fulhetsk�nslan ocks�. Att man k�nner sig som ett UFO och att alla tittar p� en som om man s�g ut som en alien.

Nu b�rjar hans svacka l�tta, men jag �r lite l�g �n. Har generell �ngest som jag inte blir av med. Nu n�r jag skriver detta undrar jag verkligen varf�r jag bloggar om n�t s� deppigt. Men det �r sk�nt att f� det ur sig. Kanske kan det hj�lpa n�n...

Idag gick det

Blyg — Fri, 24 Nov 2006 12:36:36 GMT

Idag kom jag iv�g ut p� stan. Vad sk�nt det �r och vad mycket b�ttre man m�r n�r man klarat det. Som vanligt k�nde jag mig som ett UFO.

Ful som stryk, fula kl�der, underligt beteende etc. Men jag kom iv�g och det �r viktigare just nu.

Nu �r det visserligen inte alls som f�rr. Nu �r det bara en svacka. Nuf�rtiden kan jag ofta komma iv�g utan problem, �ven om det nog tar lite l�ngre tid �n f�r folk som inte har Social Fobi.

Jag �r inne i en svacka vad det g�ller s�mnen ocks�. Ligger vaken och vrider p� mig i evigheter n�stan till solen g�r upp.

D�lig s�mn vet jag inverkar p� den socialafobin. Jag vet att blir man lite mer s�rbar s� hugger den tag i en direkt. Det blir lite moment 22 det h�r. Dessutom s� k�nner man sig s� himla ful, och man vill inte g� och klippa sig tex, eller k�pa kl�der. S� man kan inte ens g�ra ett f�rs�k att g�ra sig lite finare.

Nu ska jag ta en kopp kaffe. Trevlig helg! Detta s�ger jag med ett leende!

G� eller inte g�

Blyg — Thu, 23 Nov 2006 22:35:21 GMT

Idag tog det emot igen. Det bara gick inte att g� utanf�r d�rren.

Why? Jag var p� v�g ett antal ggr, men vid 15.30-tiden kastade jag mig ut. D� var det n�stan m�rkt ute.

Man m�ste underh�lla det h�r, annars fastnar man och f�r �nnu sv�rare att ta sig ut...

Bloggen �r lite d�ligt uppdaterad pga olika orsaker, men jag ska ta tag i saken.

Regn

Blyg — Wed, 11 Oct 2006 12:50:36 GMT

Regn �r perfekt v�der f�r en socialfobiker.

D� kan man med gott samvete stanna inne och g�mma sig f�r omv�rlden...

"Det finns inget d�ligt v�der, bara d�liga kl�der"

Det g�ller inte f�r mig, haha
Jag har bara d�liga kl�der!

Att det ska vara s� sv�rt

Blyg — Wed, 11 Oct 2006 11:45:15 GMT

Jag k�pte ett kl�desplagg h�romdagen som jag �ngrar. Men �n s� l�nge ligger det kvar d�r i p�sen och �r dyrt. Jag m�ste l�mna igen det. Men det �r n�got som stoppar mig.

Att det ska vara s� himla sv�rt att g� till stan, g� in i aff�ren och l�mna tillbaka plagget. Jag vet ju innerst inne att det �r hur enkelt som helst. Men just nu i denna svacka g�r det bara inte.

En s� f�nig och enkelt vardagsgrej, men ack s� sv�rt f�r mig just nu... Hur m�nga kl�desplagg ligger det i min garderob som jag �ngrat men aldrig l�mnat tillbaka. Hur mycket pengar har det g�tt �t till att inte v�ga, hur m�nga p�minnelseavgifter f�r r�kningar fick jag betala innan internetbanken fanns. Hur m�nga prenumerationer fortsatte pga telefonskr�ck?

"Socks for her" har en guldkund i mig d� jag hatar att avbest�lla saker och �r d�lig p� att s�ga nej n�r f�rs�ljare ringer. Turligt nog tog jag tag i det hela, ringde och avbokade, men som straff drog de 10 kronor p� min telefaktura, sablar ocks�!

Det d�r har jag dock blivit b�ttre p�, att s�ga nej och att avbest�lla.
Men f�r n�gra �r sedan var jag ett hoppl�st fall...

Svag kvinna, stark kvinna?

Blyg — Thu, 28 Sep 2006 11:54:12 GMT

Jag har l�nge ansetts som en svag kvinna, det vet jag. D�remot har m�nga kvinnor utsett sig sj�lva till starka kvinnor.

Vad �r en stark kvinna?

En kvinna som st�r p� egna ben, som satsar p� karri�ren, g�r �ver lik, och eller �r superfeminist?

Jag l�ste ett citat f�r n�gra �r sedan. Det var Amelia Adamo som
blev citerad i just Amelia. Jag kan inte citera det ordagrannt.

Hon sa i princip s� h�r: Att hon gillar knytblusar, men p� starka kvinnor. Jag skulle s� g�rna ha velat veta vilka hon anser �r starka kvinnor. (Jag vet att man helst inte ska citera om det inte �r ordagrannt, men jag m�ste �nd� skriva detta).

Sj�lv har jag i hela mitt liv br�ttats med social fobi, g�tt motstr�ms, m�tt elaka m�nniskor, m�nniskor som inte velat mig v�l, varit ov�lkommen, f�tt sparken fr�n jobb pga "blyghet", blivit utfrusen p� jobb pga "blyghet" etc etc. Betyder det att jag �r svag? F�r att jag �r en "stackars blyg flicka". Men jag st�r ju h�r �n, jag st�r upp, jag har k�mpat emot, jag har rest mig upp, dock inte helt rakgryggad, men jag har rest mig upp, jag g�r vidare. Trots att jag levti princip hela mitt liv motstr�ms.

�r jag en svag kvinna? Ja, enligt vissa. Konstigt nog har endel av de sk starka kvinnorna jag kunnat f�lja under n�gra �r i mitt liv, st�tt still. Inte har de g�tt vidare, och inte har de visat sig vara de de utm�lat sig sj�lva att vara.

F�rklara f�r mig hur en stark kvinna ska vara.

S� l�tt botas din sociala fobi

Blyg — Thu, 28 Sep 2006 11:40:27 GMT

Njae, eller jag vet inte. Har man levt med Social fobi i hela ens liv s� �r det nog inte s� l�tt. Man m�ste dessutom ha n�tt en viss punkt i livet d� man �r redo f�r KBT. F�r hur mycket man �n vill bli av med sin SF s� �r man inte alltid redo. KBT hj�lper, men det kommer jag till senare. D�remot ska man nog akta sig f�r att anv�nda sig av ordet l�tt i samband med social fobi och kbt. Det �r s�llan l�tt att genomg� kbt om man verkligen har social fobi, grav social fobi, inte social fobi light.

Dessutom kan det lura anh�riga och andra i ens n�rhet att tro att det �r s� enkelt. D�r sitter du sjukskriven och r�dd n�r du kan botas hur l�tt som helst. Jag fick h�ra efter precis slutf�rd KBT att nu var jag ju redo att s�ka jobb f�r nu var jag ju frisk. Det sattes press p� mig direkt. Men jag hade ju fortfarande mycket att bearbeta, jag var inte redo riktigt �n. L�s artikeln om KBT h�r->

Blyg i skolan

Blyg — Thu, 31 Aug 2006 19:38:59 GMT

Ja, precis s� var det Linda Skugge. Tack f�r att du skrev detta!

M�nga g�nger �nskade jag att jag kunde krympa mig eller g�ra mig osynlig, bara jag slapp svara p� fr�gor. R�cker man inte upp handen vill man ju inte svara. Visste jag att det var muntligt prov gick jag aldrig dit. Jag utvecklade �ven skolfobi ut�ver min sociala fobi, men de g�r nog oftast hand i hand dessa grymma fobier. S� min skoltid �r full av luckor, sv�ra att ta igen. �ven om jag tagit igen mycket p� egen hand s� har jag det inte p� papper.

Liten, blyg och s�t

Blyg — Mon, 14 Aug 2006 23:02:38 GMT

Som liten flicka i fem�rs�ldern var det blyga passande. Det var s�tt. En s�t och blyg liten flicka som g�mde sig bakom mammas kjolar, eller h�ll pappa h�rt i handen.
En blyg fem�ring som hade lite sv�rt att g� till lekis, en liten flicka som ville hem till mamma.
En liten flicka som fick g� till talpedagogen, f�r att tala tydligt och framf�rallt att l�ra sig att tala h�gre, s� att folk kunde h�ra vad hon sa. En liten flicka som gr�t n�r hon skulle l�mnas p� lekis och som ville hem, som blev h�mtad av lekisfr�ken. Men det var �nd� fortfarande s�tt med den d�r blyga s�ta lilla flickan. Dock var det var bara b�rjan p� n�got som skulle f� livsavg�rande konsekvenser. Vilket liv hade den d�r lilla flickan levt om hennes blyga jag �ndrades med �ren, om hon bara var blyg som ung? Om hon vuxit ur det blyga, var hade hon varit idag? Vem hade hon varit? Hade hon velat vara den person hellre �n den hon �r idag, med det liv hon har idag?