Jag är stolt Öisare. Idag är jag extra stolt. I slutet av förra året skickade Dawit Isaaks bror ett mail till mig och jag samlade ett lite annorlunda gäng människor som skrev ett upprop om att släppa hans bror fri från fängelset i Eritrea. Det blev en fin samling människor. Stefan Holm, Wille Crafoord, poeter, musiker, fotbollsspelare, andra.

Sedan dess har hundratusentals människor, flera av Sveriges stora tidningar, och en massa andra förenats i kampen att få Dawit frisläppt från sin ovärdiga, obegripligt vidriga och människofientliga terror i Eritrea.

Nu verkar fotbollsförbundet ha fått skallen intryckt och kräver att Öis ska betala 10000 kronor för att man i matchen mot Hammarby haft en banderoll som kräver det hela den fria världens samlade invånare kräver; nämligen att Isaak ska släppas fri.

Vad är det för fel på fotbollsförbundet? Ärligt talat? Hur fan kan man gå ut och fördöma bajens fans i ena stunden och i nästa bötfälla lilla tuffa Öisklackens fantastiska ställningstagande? Det är väl helt sagolikt att fansen gör ett positiv grej av att ta ställning? Eller?

Expressen kliver in och säger sig idag vara beredda att betala boten. Men det rimligaste är väl att Lagrell tar tillbaka den här dumheten med en gång innan det lilla, lilla löjliga fotbollslandet högst upp i norr gör bort sig ännu mer.

Till dess är jag stolt över att vara Öisare, skriva för Expressen, och min sympati flyttas ännu ett steg närmare supportrarna i förhållande mot det svenska fotbollsetablissemanget som pangar in självmål efter självmål som en packad apa.