Min man kom ut från badrummet och böjer sig framåt för att ge mig en puss, han har precis rakat sig och det luktar raklödder om honom.

Inom mig ser jag min morfar som ropar på mig, jag är kanske 5-6 år och när jag kommer fram till det rummet som fanns mellan köket och den inre hallen där badkaret och handfatet fanns, så ser jag min morfar stå med hela ansiktet fullt med raktvål, han vill ge mig en rakpuss, vilket han får, sedan springer jag i väg för att göra något annat. Var dag när jag var hos mina morföräldrar i Oslo och min morfar rakade sig, så hörde det till att jag skulle få en rakpuss, han såg ut som en tomte med hela ansiktet fullt med vit raktvål.

Då han alltid rakade sig för hand och använde en borste för att smeta ut raktvålen i ansiktet, i dag så tror jag det är vanligare att män rakar sig med rakapparater, och då används ju inte rakskum eller raktvål. Men minnet av min morfar och hans rakpussar kommer jag att ha med mig hela mitt liv, min morfar gick bort 13 november 1980, så han fick aldrig se något av sina barnbarns barn för det äldsta föddes det 26 nov samma år.

Men jag är övertygad om att min morfar vakar över min äldsta dotter, när hon var liten så låg hon på sjukhuset en natt, för att hon hade falsk krupp, jag hade somnat i sängen bredvid hennes, men vaknade av att min morfar stod och skakade mig på axeln, när jag vaknar så ser jag min dotter som är på väg över spjälsängen, och var precis på väg att tippa över med huvudet före, så jag får tag i henne innan hon hinner att ramla över kanten, hade jag inte vaknat just då så hade hon ramlat ner på golvet med huvudet före och det var en höjd på ca 160 cm från spjälsängens kant ner till golvet, då förstod jag att min morfar vakar över henne. Jag vill inte ens tänka vad som skulle kunna hänt om jag inte hade blivit väckt just då.

Jag hoppas att det finns fler som har rakpussar som minne av sina mor eller far föräldrar.

Min morfar var 190 cm lång och väldigt smal, så när jag var liten så tyckte jag att han var längst i hela världen, men han såg ju längre ut då han var smal som en sticka.

Men snällare människa får man leta efter, jag är så glad att jag hade just de morföräldrar som jag hade. Jag kunde bara inte önska mig bättre. Jag minns när jag var 6 år och skulle börja första klass, detta var på sommaren innan jag skulle börja skolan, så satte jag mig i min morfars knä så sa jag, jag får passa på att sitta i ditt knä nu, för sedan skall jag börja skolan och då hinner jag inte längre. Jag satt säkert i hans knä efter det, men jag har inget minne av att jag gjorde det. Min morfar hade humor han skojade alltid, fast samtidigt var han väldigt rädd om oss, och hade alltid en väska med plåster, sårtvätt och bandage med sig när vi var i närheten, om vi skulle göra oss illa. Det var bara plåstren som han fick användning av, men vi lät honom tvätta våra sår med sårtvätt för att han skulle bli nöjd.

Jag och mina syskon, älskade våra morföräldrar över allt annat, dom har alltid funnits i våra hjärtan och kommer alltid att finnas där.

Nu önskar jag er alla en fin måndag. Ciao.

Att jag inte skrivit på några dagar beror en del på att jag har känt det som ett tvång att skriva något var dag, och då är det inte roligt, speciellt inte om man inte ens har någon idé om vad man skall skriva om. En annan anledning är att jag vissa dagar inte mår så väldigt bra utan mest vill vila, jag har ingen ork alls. Jag har pratat med min läkare och sköterska om detta, och som jag säger jag blir inte sov trött, men jag får mjölksyra i hela kroppen, men detta beror på att det liksom blir kortslutning i musklerna pga att det blir obalans i de kemiska ämnena i kroppen, då jag äter en massa mediciner för att få kemin i musklerna att fungera. Sedan är det ju så att var gång jag är hos sjuksköterskan så tar hon prover, som min läkare tittar på sedan så talar han om för mig vilka mediciner som jag skall ta och hur många. En del mediciner skall tas på kvällen och andra på morgonen och en del mitt på dagen, men man kan fundera på varför vissa mediciner skall tas på kvällen, jag menar forskarna säger att kroppen tar emot ämnena bättre om man tar medicinerna på kvällen, vilket jag inte förstår, varför skulle kroppen vara mer mottaglig för vissa ämnen på natten än på dagen. Medan det finns vissa mediciner som man måste ta på morgonen, så att kroppen tar emot ämnena bättre på dagen. Men det är väl inte meningen att man skall förstå hur det där fungerar.

Men vad jag vill ha sagt är att det kanske inte blir någon text var dag, utan när jag orkar att skriva och har något att skriva om.

Jag kan dessutom berätta att den vätskefyllda kulan som dom tömde i torsdags är fortfarande helt ok, utan att någon ny vätska har börjat fyllas på. Så jag håller tummarna att det kommer att fortsätta så.

I dag har vi tvättstugan, och när vi kom ner idag så satt det en lapp på en av tvättmaskinerna där det stod att den var trasig och inte tömde på vatten, jag och min man visste direkt vad det var för fel, det var filtret som var tätt, jag fattar inte att vuxna människor inte har sådant vett att dom läser lapparna som vaktmästarna sätter upp, var gång det blir stopp och vaktmästaren måste komma för att tömma filtret så sätter han upp en lapp där det står att man skall tömma filtret innan man ringer till honom. Men det är nästan ingen i huset som kollar detta filtret, vi gjorde rent det, sedan fungerade maskinen som vanligt igen. men jag funderar på hur man skall få folk att läsa och dessutom förstå att dom måste kolla filtret i maskinen innan dom ringer vaktmästaren. I värsta fall får man göra en teckning och förklara som för ett barn, om det nu skulle hjälpa.

Jag ringde iaf vaktmästaren och sa att vi hade gjort rent filtret.

Nu önskar jag er alla en fin vecka. Ciao

Den 18 januari i år blev jag opererad för ett sk ärrbråck, allt läkte jättefint och efter 10 dagar så tog sköterskan bort klamrarna som dom häftat ihop såret med. i dag skulle jag träffa min njurläkare och då tänkte jag visa honom hur det där ärret fanns förut blivit en stor bula. Som bara blivit större, i dag var den ca 20 cm i diameter. vilket oroat mig en del den sista veckan, men då jag hade tid till läkaren i dag så tänkte jag att jag kan vänta då det inte gjorde så väldigt ont, visst högg det till ibland men inte mer än att jag stod ut med det.

I vilket fall som helst så tittade min njurläkare på bulan, han klämde på den och lyssnade med stetoskopet, jag skrattade och frågade om han hörde något där inne, men som han sa det var inga ljud från tarmar eller något sådant, så han ringde kirurgen och ordnade så jag fick träffa kirurg jouren när jag ändå var på sjukhuset. Jag går ner till kirurgen, och kommer in direkt, en läkare kommer med en gång, han känner lite på min mage och säger att det är vätskeansamling, och att han skulle tömma den, så bad han en sköterska om ett par rondskålar en rosa nål och lite hjälp, jag fick lite panik och blev livrädd att det skulle göra ont att dom skulle sticka mig i magen med en stor nål. Så läkaren tyckte att min man kunde hålla mig i handen, vilket jag mer än gärna ville.

Så stack han hål i min bula på magen, det enda jag kände just då var att det var ett tryck som lättade, inte att han stack mig eller att det gjorde ont, bara en skön känsla av att det lättade.

Läkaren klämde ut vätskan ur min mage, det såg ut som mörkrött blod, men var tunnare, precis som man blandat blod med vatten, men både min man och läkaren trodde att det skulle vara genomskinlig vätska, men det var det inte. jag fick förklaringen att detta kom pga att när dom opererade bråcket så lade dom in ett nät, och min kropp har reagerat på nätet som ett främmande föremål och försökt att skydda kroppen mot nätet, men då nätet växer in i muskeln, så blir det bara en vätskeansamling kvar, sedan sa läkaren att det finns en risk att jag får igen det, så han skrev ett recept på en gördel som jag måste ha ett tag för att hålla in magen så ingen ny vätska kommer att bildas under huden.

Skulle detta ändå hända så skulle jag genast ta kontakt med kirurgen och då får dom se vad dom kan göra för att jag skall slippa att få dessa ansamlingar. Men det får framtiden visa.

På tal om att visa, i dag tog jag med min korall sten, en njursten som är lika stor som en golfboll, och som har samma form som njuren på insidan, jag tänkte visa den för min njurläkare, då jag har haft den sedan dom opererade ut den från min njure 1991.

Min njurläkare som aldrig sett en korall sten i verkligheten blev helt ifrån sig och bad min man att fotografera denna stenen bredvid ett provrör för att visa hur stor den är, så när vi kom hem så sände min man bilder till läkaren på min njursten. Jag tyckte det var kul att kunna visa en njurläkare en sådan sak, speciellt när dom aldrig sett det i verkligheten förr,

Min njurläkare sa att han sett bilder på det, men man fattar inte hur stora dom är i verkligheten.

Nu är jag helt slut efter dagens strapatser, så nu önskar jag er alla en fin kväll. Ciao

I dag blir det en kort text, men det får bli så. Vissa dagar har jag bara inte ork eller lust att sitta och skriva en blogg. Men i dag hände något som jag vill dela med mig av, då jag skrattade så jag fick ont i magen av det.

Jag och min man var ute med bilen ett ärende, och så märker min man att spolarvätskan börjar ta slut i bilen, så han vill fylla på mer vatten och spolarvätska. Han svänger in till macken och går ur bilen, går fram till motorhuven och böjer sig ner för att leta efter pinnen som han måste dra ut för att spärren i motorhuven skall släppa så det går att öppna den. Men då han inte hittar den så säger han till mig, det är någon som stulit den, nej då svarar jag. Vem skulle stjäla den. Du kan själv se efter när vi kommit hem säger han och

sätter sig i bilen igen och kör därifrån irriterad för att någon stulit pinnen, så säger han hur skall vi nu få upp motorhuven. Då frågar jag, men älskling, drog du i spaken? Vilken spak frågar han. Ja sa jag den som du skall dra i för att få upp motorhuven, den som sitter framför dörren fram på förarsidan! Han tittar på mig och svarar, säg inget, inte ett ord.

Jag skrattade så jag fick magknip.

Ja jag vet att det inte är snällt att berätta detta. Men min man gav mig tillstånd att skriva det i bloggen. men alla kvinnor håller nog med mig när jag säger, att det är skönt att se att en man kan göra ett så enkelt fel när det gäller en bil.

Ha en fin kväll. Ciao

Jag sitter och läser dagens tidning på nätet och reagerar på hur Timrå kommun skall spara pengar, genom att dra in på kaffe, mjölk och bröd till de som bor på äldreboendet i kommunen. Man kan börja undra varför i hela fridens namn man skall spara in på maten till de äldre, de har arbetat hela sina liv för att bygga upp den välfärd som kommunpamparna i Timrå kommun och alla andra kommuner runt om i landet lever i nu.

Jag blir nästan förbannad när jag läser att det skall dras in på deras mat samtidigt som man läser i en annan tidning att kommunalpamparna ökar sina löner med 6000 kr i månaden. Nu vet inte jag vad en kommunal ordförande i Timrå har i månadslön men jag kan hoppas upp och sätta mig på att dom inte nöjer sig med två koppar kaffe om dagen.

Jag minns för 20 år sedan när någon i regeringen, vem minns jag inte just nu, men det var en hon, som sa att hon och hennes familj hade sparat in 10 000 kr i månaden genom att ta med sin matpaket till jobbet och inte äta på restaurang var dag, så det tyckte hon att alla andra också kunde göra. Jag vet att jag frågade min dåvarande sambo vad hon tyckte vi skulle leva på, vi som inte ens har en månadsinkomst på 10 000 kr. det är ju så att de flesta familjer måste spara, och kan inte äta ute var och varannan dag. de äldre har ju ännu svårare att spara på den lilla inkomst dom har. För de som bor på äldreboende tex får en liten pension och av den skall dom betala för sitt lilla rum, och det är inte billiga rum inte, sedan skall dom dessutom betala för maten, som det dessutom skall dras in på, för att kommunen skall spara pengar, sedan kan man ju se på de äldre som får sin mat hemkörd av kommun anställda, de får färdiga maträtter som kan värmas i micron eller i en ugn, som dom betalar överpris för, dessutom är den maten oftast så dåligt sammansatt så näringsvärdet i den är lika med noll, många gånger är maten som man köper i affären, frysta färdigrätter både billigare och godare än den mat som våra äldre skall äta.

Jag vet att vissa kommuner har ändrat så att de äldre får bättre mat. Men tyvärr så tror jag inte att det någonsin kommer att bli så att alla äldre får riktig hemma lagad mat som både är god och näringsrik. Jag är rädd för att bli gammal och orkeslös.

Jag glömmer aldrig sista gången jag såg min pappa, jag besökte honom på sjukhuset och det var under lunchtid, det kom in en sköterska och ställde ner brickan på hans bord sedan gick hon, min pappa orkade inte äta själv, utan jag fick mata honom, hade jag inte varit där så hade han inte fått någon mat alls den dagen. Sedan kom dom och hämta brickan. När jag lämnade min pappas sal så mötte jag en sköterska utanför rummet, jag skällde ut henne och sa att jag var väldigt ledsen över att ingen brydde sig om de som inte orkade äta själv, för det fanns inte personal, hon sa att hon förstod mig och att hon arbetat inom sjukvården i över 30 år och att hon aldrig upplevt sjukvården så illa som den var just då, det finns inte tid för de äldre längre.

Min pappa gick bort natten efter, och på ett sätt var jag glad för det, för då slapp han iaf att behöva svälta ihjäl. Jag vet att jag ringde min mamma när jag kom hem och så gjorde vi upp ett schema så att det var dag var någon som kunde åka till pappa vid matdags så han hade fått i sig lite mat iaf, men nu behövdes inte det.

Men jag tänker på alla äldre som inte har anhöriga som hinner tänka på hur dom har det, och som inte kan hjälpa dom att äta eller vad det nu handlar om. Dessa äldre måste ha ett rent hel-te att inte orka äta hur hungriga dom än är, eller att maten är dålig tex.

Nej se till så de äldre får mat och mer personal som har tid med de äldre, och se till så dom får så många koppar kaffe din vill ha.

Nu önskar jag er alla en fin kväll, Ciao

Ett par år innan min pappa gick bort så tappade han det mesta av sin syn, pga sin diabetes, jag tänkte då att det måste vara enormt frustrerade att inte klara av enkla saker som man alltid kunnat göra tidigare, för när jag hamnade i rullstol såg jag inga hinder, jag tänkte att allt jag kan göra med två ben skall jag klara av sittande i rullstol och det mesta har jag klarat av, jag tog körkort, jägarexamen, jag var ute med vår eka och fiskade, jag gifte mig och fick barn osv, allt som någon med två ben kan, kan jag. Men nu när jag dessutom blivit njursjuk så börjar jag på ett sätt förstå pappas frustration, jag ser bra, så det är inte där problemen ligger, utan mer i min muskelmassa, förr så lyfte jag skrot på gymmet när vi bodde så till så vi hade ett gym, ett terminkort där kostade 175 kr, vilket var billigt redan på den tiden, jag tränade ett par timmar var dag, men när vi sedan flyttade tänkte jag börja simma ist men det blev inte så, men min styrka har ju ändå funnits där, då jag använder en manuell rullstol, så behöver man alltid sina armar, men när man blir njursjuk så blir det enkelt förklarat kortslutning i musklerna, njurarna styr alla kemikalier i kroppen och fördelar dom dit dom behöver, men när njurarna inte riktigt fungerar så får inte musklerna den kalk och annat som de behöver, vilket gör att man blir svag, men när jag inte orkar att trycka in knappen på torktumlaren, eller låsa ytterdörren, då kan ni tänka er hur jobbigt det är att ta sig fram ute just nu, när det är plusgrader, den snö och ismassa som legat på gångbanorna blir som slask och om man trampar igenom det så går man genom snö och islagret, alltså sjunker rullstolen rätt igenom is och snölagret som legat och tryckts ihop av plogtraktorerna osv i flera veckor, var gång den snöat så har det lagts dit ett nytt lager, här utanför har vi nu ett lager på mellan 4-7 cm som rullstolen går rätt igenom, och att sedan gå ut med två hundar, små ifs men det gör inte saken lättare, den ena ser nästan inget och vill han inte gå, så går han inte, och den andra hunden skall bara gå på fel sida av rullstolen vilket slutar med att hon snurrar in sitt koppel i hjulen på stolen, alltså vill jag helst vilja rasta dom precis utanför så jag slipper slåss med dom, antingen får det fortsätta att vara plusgrader så snön och isen försvinner, eller så får det komma ny snö och kallt så det går att ta sig fram när plog traktorn gjort sitt jobb.

Jag skulle helst av allt vilja gråta av ren frustration att inte orka göra saker, och att det skall vara så jobbigt att rasta hundarna, men tyvärr tror jag mina tårar är slut, jag vet inte när jag grät sist hur gärna jag än vill så går det inte, ibland hade det varit skönt att få gråta när allt känns skit, men samtidigt så kommer det inga tårar vilket är jobbigt,

Man hör ju att folk säger att tårarna är slut, men jag har aldrig trott på det före nu när det känns som mina egna tårar är slut.

Nu skall jag inte gnälla utan önska er alla en fin söndagskväll., Ciao

Äntligen kom jag i väg till bokrean, det var meningen att jag skulle köpa 2 eller 3 böcker, böcker som jag sett ut i katalogen som jag hade hemma. Men jag kom hem med 6 böcker, min man köpte en enda bok, men så fort han såg någon bok som han visste kunde intressera mig så visade han mig den, sedan var det kört, men det roliga var att eftersom vi från början visste vad vi var ute efter så frågade vi i kassan, och då sprang en annan tjej i väg och hämtade de böckerna som vi letade efter, men tyvärr fanns inte de två som jag hade tänkt mig att köpa som inbundna dom var slut, men dom fanns som pocket, så det fick duga då jag gärna ville ha böckerna.

Sedan hittade jag viveca Lärn,s aprilväder. Jag har läst alla de 5 tidigare böckerna, men även denna innan den släpptes som bok, för vår lokaltidning hade den som följetong strax innan den släpptes, men nu skall jag läsa den igen och se om tidningen tog med allt eller bara en del av boken. Jag har ju de avsnitt som tv visat från serien, och jag vet att dom spelat in de två sista böckerna också, så det skall bli kul när tv kommer att visa de sista avsnitten i serien.

Sedan köpte jag en bok om alla kungar i Bernadotte släkten och en bok av Herman Lindqvist om Madame de Pompadour sedan var det två böcker om hovet runt Henrik VIII.

Ja historia intresserar mig, och bokrean brukar vara det tillfället som jag kan frossa i historiska böcker, jag reagerade på en sak i dag när jag gick runt i affärer, jag betalar hellre 200 kr för en bok som jag är intresserad av än att betala 129 kr för en maskara, jag vet att en del tjejer tror att jag är knäpp som tänker så, men jag har en maskara det räcker för mig, men jag har ju inte läst just den boken, jag var inne i ett parfymeri på väg till bokrean och funderade på att köpa en maskara eller ett puder, men när jag såg priserna så gick jag därifrån, men betalade glatt för mina böcker. Men allt har sin tid, och

Just nu så får böcker kosta och då får smink vänta, men så fick jag se att en annan bokhandel hade Stieg Larssons Millenniumtrilogin som en samlingsbox för ett bra pris, men jag skall till den bokhandlaren nästa vecka så får jag se om den finns kvar, det hade varit toppen för jag har velat köpa dessa tre böcker, men då har var och en kostat ungefär det samma som hela boxen kostar på rean, så jag hoppas att den finns kvar när vi kommer dit nästa vecka.

Min yngste son fyller år i dag, han blir 25 år, jag fattar det inte, tiden springer i väg, jag minns ju när han var baby som det vore i går. Grattis älskling på din födelsedag,

Nu önskar jag er alla en underbar kväll. Ciao.

Läser ytterligare om ett djur i en djurpark som dödat sin skötare eller tränare eller vad man nu vill kalla det, denna gången var det en späckhuggare, och var gång ett djur dödar en människa så skrivs det om det i media, men varför blir alla så förvånade, jag fick lära mig redan som liten att hur gosig och rar en hund än är, så har den samma gener som en varg, den kan få för sig att gå till attack, och bita, det går aldrig att tämja ett djur till 100%. Det tror jag alla kattägare kan hålla med om, en katt tex som ena stunden vill gosa kan i nästa stund sätta klorna i sin ägare för att dom inte känner för att gosa just då.

Speciellt vilda djur som tas till djurparker och visas upp, borde vi människor inse att dom blir aldrig så tama så man kan lita på dom till 100%, en del vilda djur kan man aldrig få så pass tam en gång så man kan ha dom som husdjur, hur gärna man än vill.

Jag tror att de flesta i min ålder och de som är äldre än mig, minns när Jan Lindblad och hans sambo Pia Thörn, tog hand om två tigerungar ute på en ö i Sörmlands skärgård, detta var 1983. Från början var det meningen att dessa tigrar skulle tillbaka till djungeln igen. dessa tigrar filmades och verkade ju väldigt mysiga och beroende av Jan och Pia, men trots allt så växte dom upp, och man kan inte ha en vuxen tiger som husdjur, då risken att de skall gå till anfall finns, för en tiger som föds i frihet, men även om dom hade varit födda i en djurpark så har dom generna kvar att dom är tigrar och en tiger jagar sina byten, dom ser inte människan som ledare som en frisk hund gör, utan kan få för sig att ägaren är mat, och då går dom till anfall, dessa tigrar kom först till Kolmårdens djurpark och sedan så kom dom till Borås djurpark, där jag och många med mig såg dom, ännu i dag finns stora planscher på dessa två tigerhonor i tigerhuset på Borås djurpark så om man kommer dit i dag så kan man ännu se dessa tigrar men på bild ifs.

Jag skrev att en frisk hund ser sin ägare som en ledare, då en hund är ett flockdjur, och har hunden fått en uppfostran där den lärt sig att ägaren eller ägarna står högre i rang än hunden så går inte hunden till anfall, men om ägaren skämmer bort hunden så hunden tror att den är ledare över flocken, alltså människorna i familjen som har hunden, så kan den gå till anfall, för då har den ingen respekt för människan. Det är dessa hundar som kan bli farliga.

Tyvärr så finns det grupper i vårt samhälle som vill ha en stor hund för att det är respekt ingivande, men om tex en knarkare eller alkoholist har en stor hund för att visa andra likasinnade att dom skall vara rädda för en pga hunden, ja då är det stor risk att dessa hundar inte får den uppfostran som dom kan behöva och då händer det ibland att dessa hundar går till anfall, oftast helt obefogat.

Jag kom att tänka på en sann historia. Det var två gubbar som satt och söp, den ena hade en schäfer medan den andre hade en strävhårig tax, han med schäfern satt och skröt om hur hans hund skyddade honom, och sa om jag lägger min plånbok på bordet så vågar du inte ta den, så lade han upp plånboken på bordet, den andre gubben tog plånboken och hunden satt och tittade på honom, så säger han med taxen, att nu lägger jag min plånbok på bordet, så får vi se om du kan ta den, inga problem svarade schäfer ägaren, men det räckte att han lyfte armen och skulle sträcka sig efter plånboken så morrade taxen, men gubben var ännu inte tillräckligt rädd för taxen, så han tar plånboken, men precis samtidigt som han tar tag i plånboken så biter taxen honom i byxbenet och han släppte inte före ägaren till taxen sa till att det räckte, hade han inte lämnat tillbaka plånboken så hade han fått ett bett i benet av taxen, så en liten hund kan vakta lika bra om inte bättre än en stor.

Allt hänger på hundens uppfostran, för man måste uppfostra en hund man kan inte ta för givet att en hundvalp lär sig allt själv, nej skaffar man sig hund så måste man vara insatt i att man har jobb så länge hunden lever. För att lära och påminna och nöta hela tiden.

Nu önskar jag er alla en god natt och en fin fredag. Ciao

Skall börja med en rättelse från i går, min svärson berättade att ordet boklår inte finns kvar i svenska akademins ordlista längre, så det är tydligen ett ord som försvunnit med åren. Vilket för mig in på att vårt svenska språk urholkas, ja nu tänker jag väl inte just på ordet boklår då ingen använt det på många år, men när jag var liten då hade man byxor som tonåring, ja då hette det brallor, och i dag har de flesta byxor olika namn, det går liksom inte att gå in i en affär och köpa ett par byxor i dag, för alla byxor har olika namn, det heter allting, Chinosbyxa., jeans, Stretchjeans, Cargo, svettisbyxor och jag vet inte allt vad det kallas, sedan så går det ju mode i detta med kläder hela tiden,

Mamma sa att hon höll på att bli tokig på oss, då hon inte fattade vad vi sa när vi ville ha nya brallor och nya dojor osv, ord som hon aldrig hört talas om, vissa ord lärde hon sig aldrig, som tex T-shirt, hon sa alltid t tröja, då hon aldrig kom i håg att det hette shirt.

När jag var tonåring så skulle ju alla tjejer ha nylonstrumpor under långbyxorna, vilket ifs inte var så bra för våra njurar och urinvägar då dom blev iskalla när det var kallt ute, ett år till jul så frågade pappa vad jag önskade mig i julklapp, jag var nog en 14-15 år då. Jag svarade blixtsnabbt att jag önskade ett par långkalsonger, det var det enda som fanns som var varmt, strumpbyxor slutade men med när man var runt 10 år efter det fanns inte strumpbyxor som var varma utan som tjej skulle man ha nylonstrumpbyxor, så ett par långkalsonger var underbart att ha under jeansen på vintern, men det verkar nästan som det är omöjligt att få tag i ett par vanliga långkalsonger nu för tiden, det finns så mycket annat som man kan ha under byxorna som värmer. Ja jag fick två par långkalsonger av min pappa, dom var röd, blå, vita med medaljonger med hästar i, det såg mer ut som några krigare från amerikanska inbördeskriget, men det spelade mindre roll, dom var varma och sköna, och jag skämdes inte ens efter gymnastiken när alla tjejer slogs med nylonstrumporna när man var lite fuktig och dessa strumpbyxor inte ville sitta som man själv ville, och man hade bråttom för att hinna med bussen hem, då var det bara att dra på dig långkalsongerna och slapp slåss med nylonstrumpor som oftast hamnade i fickan på jackan för att man inte hann att ta på sig dom, och ärligt talat som gjorde dom samma nytta i jackfickan som på kroppen, speciellt när det var kallt ute, för nylon leder ju kyla.

Jag tror att en del av mina njurproblem kan komma från detta med nylonstrumpor, men om det vore så, borde de flesta tjejer i min ålder ha problem med sina njurar, men jag har alltid haft ont av mina svaga njurar så jag tror ju inte att nylonstrumporna gjort saken bättre, kanske var det just pga mina njurar som jag ville ha långkalsonger, kanske något att tänka på en sådan vinter som vi har nu. Men jag ser på mina döttrar i dag att dom har tjocka strumpbyxor på sig, och detta med nylonstrumpbyxor används bara när det är fest,

Så deras njurar och urinrör klarar sig förmodligen bättre än de i vår generation, dom slipper blås katarr som tur är, tack vare tjockare strumpbyxor.

Nu önskar jag er alla en fin kväll, Ciao

Nu startar snart bokrean, faktiskt den enda rea som jag ser fram emot, var år.

För bara några år sedan fick man bokias rea katalog i brevlådan, men det slutade dom med för att spara på våra naturresurser. Visst kan man kolla in den på nätet men det är inte samma sak, just nu sitter jag med en annan bokhandels katalog i handen och har redan hittat en del godingar, vet ni föresten att enligt korrekt svenska så heter det inte bokhandlare, utan boklår, en bokhandel flera boklår. Ja det är sant, jag och en kompis slog upp detta udda ord i svenska akademins ordlista och det stämde faktiskt, jag vet att det låter mer än normalt vettigt, men det är ett gammalt uttryck som överlevt tydligen, fast de flesta jag känner använder böjningen bokhandlare, och tyvärr så tror jag att böjningen med boklår kommer att försvinna med tiden.

Jag älskar att bläddra i dessa bokrea katalogerna och se vilka böcker jag skulle kunna tänka mig att köpa, men trots att det är rea så finns det ändå en del böcker som är för dyra för mig. Böcker som handlar om Historia och historiska romaner lockar mig mycket mer än fakta böcker, jag har för mig att det var förra bokrean som dom sålde alla av Herman Lindqvist böcker om våra svenska kungar och drottningar i en ask, den var ganska billig, men när jag till sist kom i väg till bokhandeln så fanns den inte kvar utan var slutsåld. Dessutom hade jag fått ett presentkort på 100 kr som gällde på Bokia, som jag hade tänkt använda som en del av betalningen av denna ask av Herman Lindqvist, men nu hittade jag en annan bok om Katarina den Stora, jag hade fått en bok av en vän om Potemkin, som sades vara hennes hemliga make och älskare, så därför var det kul att hitta en bok om just henne och se hur hon såg på Potemkin genom författarens ögon, då den andra boken mest handlade om hans liv och hans kärlek till henne. I boken om henne så spelade han inte samma stora roll, men man förstod att han var hennes stora kärlek, trots att dom var skilda många månader och även år från varandra ibland, men dom hade kontakt brevledes hela tiden.

I årets katalog har jag hittat två böcker som handlar om de kvinnor som blev drottningar under Henrik VIII tid, ni vet han som var gift 6 gånger, och som halshögg två av sina fruar,

Dessa böcker handlar mest om den första frun, som han övertog efter sin bror och så den andra frun och de kvinnor runt henne som låg illa till när hon satt i Towern i väntan på sin bödel. Då hon älskade allt som det franska hovet hade så ville hennes man och kung att hon skulle få dö under en fransk bödel också, men han var något försenad, men det är en annan historia. Men just dessa två böckerna skulle jag vilja köpa på rea.

Nu önskar jag er alla en fin tisdags kväll. Ciao