Fortfarande bra gorillaväder till allas stora belåtenhet. Rent allmänt så är djuren i parken mer aktiva såhär mot slutet av säsongen när högsommarvärmen och publiktrycket avtar. Echo föregår fortfarande med gott exempel. Där är det mest mat och sömn som gäller.

Förlåt, blev snabbt påmind om att jag glömde nämna att Enzo växer och frodas, och att han haft en bra sommar. Han figurerade förresten på en helsida i just den här tidningen så sent som förra veckan. Artikeln handlade om vad i vårt mänskliga psyke som gör att vi engagerar oss så starkt i ett enskilt djurs situation. Enzo fick ju som ni minns en jobbig start, men allt ordnade sig. Vi människor går bl.a. igång på känslan av att kunna bidra på något sätt och story telling är, rätt använt, ett fantastiskt verktyg när det gäller att engagera folk i artskydd och miljövård.

Undrar just hur snacket gick när rymdhunden Laikas öde uppmärksammades av en hel värld. Där fanns det ju liksom inte mycket att göra, annat än att hoppas på att kapseln skulle mjuklanda framför Doggyfabriken. Att hon faktiskt dog redan ett par timmar efter uppskjutningen avslöjade inte ryssarna förrän flera decennier senare. Tänk att den kollektiva ångesten över kalla kriget kunde projiceras på en enda stackars hund.

Mikkey, Nanne och Anna hade lite torsdagsmys med vargarna. Sedan stack Mikkey upp till Apariet och stämde av lite Motörhead-grejer med Johnny. Förresten, det ser ju var och en att det är vargen som är själva grundbulten i deras berömda symbol.

”Bamse är död!”...åtminstone enligt en trött familjefar som inte orkade återvända till Bamses Värld, trots hans lilla dotters envisa önskemål. Tips om hur man undviker semesterstress har man kunnat läsa i nästan varenda tidning, men uppenbarligen går många i fällan ändå. Eller så var pappans reaktion bara ytterligare ett bevis på att finanskrisen tagit kål på det resonerande ledarskapet. Hursomhelst, en lyckad säsong går mot sitt slut och ett (relativt) lugn sänker sig åter över Kolmården.

…undrar några bloggläsare. Jo vars, de är kvar på Apariet och jag kan rapportera att Naomi och Echo utarbetat ett nytt praktiskt transportsystem. Och nu sitter han till och med vänd åt rätt håll, fast det kan vara lite bökigt att ta sig upp!

Det tog lite tid men även silverryggen Efata har vistats ute på gorillaön hela sommaren. Han var skeptisk till allt ståhej från människor och schimpansgrannar och behövde reflektera, men Lena och Selma trugade ut honom tidigt en morgon när allt var lugnt och fridfullt. Sedan insåg även Efata att det var rätt så skönt där ute.

För er som läser på denna blogg (hoppas det är några!) så tänkte jag bara skriva en rapport om de tidigare inläggen jag gjort.

Dholen Rednex mår förhållandevis bra. Hans svans läker dock är de andra dholerna fortfarande lite intresserade av den.

Änderna finns inte kvar, vi tänker att de flyttat ut ur parken till en sjö där de kan vara i fred. Vi tänker inte på möjligheten att de efter 2 timmars räddningsaktion kan ha blivit rävmat eller rovfågelmat (inte våra alltså...).

Tackar så hjärtligt för kommentaren Majvor och Lennart!

Nu på sommaren är det ju, när vi har tur med vädret, varmt för oss människor, även om vi försöker att inte klaga. Men hur är det för djuren? Självklart är det varmt för djuren också, det märks dessa dagar då de flesta djuren är slöare än vanligt. Men hur klara sig en snöleopard eller en isbjörn i djurparker? Den vanligaste frågan när jag tidigare arbetade med isbjörnar var just det, ”hur klarar de värmen?” Ofta tänker man ”stackars djur med den tjocka pälsen”. Men det är så att dels har de flesta däggdjuren en vinter- och en sommarpäls. Sen kan vi inte tänka som att vi skulle ha den pälsen på oss! Då skulle vi kanske få värmeslag. Det är faktiskt så att djurens päls kan isolera mot såväl värme som kyla (tänk på rekommendationen att använda ullkläder sommar som vinter). Tillbaka till isbjörnarna… Våra isbjörnar låg gärna i solen, mer än i skuggan och i vattnet. Man får komma ihåg att det är ju en sommar även i Arktis (mer och mer tyvärr…) plus att på vintern skyddar sig isbjörnarna med ett späcklager under huden snarare än pälsen. Men självklart kan djuren tycka det är jobbigt med värmen. Även om vilda djur har anpassningar till klimatet och omgivningarna (som inte alltid våra tamdjur har pga. avel – tänk hundar med tjock päls även på sommaren) så kan de lida även i naturen av värme, kyla, parasiter osv. Jag vet en vild varg som hade rävskabb och var nästan helt naken men han överlevde en hel vinter! Burr!

I veckan sövde vi en av våra asiatiska vildhundar som även kallas dholer. Den asiatiska vildhunden är en lite bortglömd (eller kanske inte från början uppmärksammad) art som tyvärr är starkt utrotningshotad. Bara ett par tusen lever kvar i de södra delarna av Asien.

Rednex är vår vuxna alfahane. Han är en mycket duktig ”pappa” men han är lite väl snäll. I alla fall mot en av tikarna, Victoria, som gärna trakasserar honom lite (varför vet vi inte) och nyper honom i svansen. Hans svans han då fått sårskador som inte har läkt med antibiotika behandling så därför så sövdes han av vår veterinär Torsten. Svansen var illa skadad så han fick amputera en bit på svansen. Att söva en dhole innebär flera risker. Dels själva sövningen, även om det finns bra och säkra metoder idag. Värmen var ett problem den här gången. Men vi kunde inte vänta på svalare väder så det var bara att söva honom på morgonen. När han sen har vaknat till så ska han släppas in i flocken med vildhundar igen. Då finns en risk att de andra tycker han beter sig konstigt (de blir ju lite groggy efteråt) och skadar honom. Eftersom dholerna gillar att simma så har de en sjö i sin anläggning. Vatten är alltid en risk när man söver djur, de kan under insomning eller uppvaknande drunkna om man inte är på sin vakt. Vi kan gå in till dholerna, men med försiktighet. Det är det tuffaste djuret av de rovdjur som vi skötare går in till (dessa är lo, järv, varg, bushdog och dhole). Så det finns också en risk att de vill försvara sin flockmedlem när vi kommer och ”tar honom”. Denna gång gick allt bra så nu är det bara att hoppas på att svansen läker. Den är ju fortfarande intressant för de andra dholerna att lukta och kanske bita i. Men vi håller tummarna för att allt går bra.

Häromdagen gjorde vi något annorlunda på jobbet. Simmade bland leopardbajs i snöleopardsjön, dock var snöleoparderna självklart inte där just då. Vi upptäckte nämligen en andhona med 8 ällingar som hade valt den sjön som deras hem efter kläckning. Antingen kan man låta naturen ha sin gång eller kan man i alla fall ge det ett försök och vi tyckte det senare lät bra. Vi är ju ganska svaga för djur! Eftersom det var varmt så var ett dopp inte så motbjudande. Vi lyckades fånga in de flesta ungar ganska snabbt, trots storleken på sjön. Honan flög i väg såklart men eftersom hon cirkulerade över var vår plan att släppa ungarna i en säkrare sjö bredvid. Den sista ungen var särskild svår, han lärde sig dyka ner under vattnet när vi kom vilket inte de första gjorde. Vad gör man då? Ger man upp och släpper ut snöleoparderna till en liten stackare? Risken var ju att mamman skulle hänga kvar vid den sista ungen och kanske inte sköta sina andra ungar. Vid det laget så ger man inte upp. Även om man fryser efter 2 timmar i plurret och ser en liten älling ute på en relativt stor yta. Som ni säkert har listat ut så slutade det lyckligt, egentligen helt otroligt med tanke på de förutsättningar vi hade. Efter mycket kämpande av mig och mina kollegor Hanna, Emelie och Marie så fångade Emelie den med handen under vattnet! Det gick på bara vilja! Nu återstod bara att släppa ut dem i den andra sjön vilket vi gjorde och efter en stund var lyckan gjord; mamman seglade ner till dem! De bor numera i sydamerikanska sjön om någon ska ta en sväng förbi Kolmården i sommar.

Varför kämpade vi så mycket för små gräsänder som det finns hur många som helst av? Varför inte låta naturen ha sin gång? Jo naturen får ha sin gång i många fall. I detta fall så skulle den fått det om vi tyckte att det var lönlöst att försöka. Men det är ju inte helt naturligt för änderna att det bor snöleoparder i en svensk sjö så vi tyckte att de skulle få en chans. Det förgyllde vår dag och det kändes mycket bra. Vissa människor får kickar av att hoppa fallskärm, vi får det av att rädda andungar….

Tina heter jag och är en av djurvårdarna som arbetar på rovdjursavdelningen. Tänkte berätta lite vad den avdelningen innebär här i parken eftersom det kanske blir otydligt vid senare inlägg. De olika avdelningarna i djurparken är indelade oftast efter djurslag eller geografiskt vart de ligger i djurparken. Alltså helt enkelt för att arbetet för djurvårdarna ska fungera smidigt. T.ex. marina däggdjur – samma plats i djurparken, samma foderhantering till djuren, samma djurvårdare. Vi som arbetar med rovdjuren har vår avdelning utspridd i hela djurparken. Vi arbetar inte med djuren i safariparken. Jo det finns ju rovdjur där men de djurvårdare som arbetar i safariparken arbetar med alla växtätarna och rovdjuren där. Helt enkelt för att det är smidigast så. Så de djur som jag arbetar med är tigrar, snöleopard, järv, lo, varg, brunbjörn, bushdog, dhole och davidshjort. Nä, den sistnämnda är inget rovdjur, däremot så bor de nära lodjuren vilket gör att det är enklast om vi sköter om dem. Däremot så bits de som attan så de kanske har lite rovdjursgener!

När man arbetar med rovdjuren så är delar av dagens arbete att stycka kött, utfodra djuren, rengöra hos djuren – allt det självklara. Andra saker som vi gör är t.ex. att vi har kundaktiviteter (guidningar, visningar etc.), putsar glas (mycket djur- och människotassar på rutorna!), letar efter bortsprungna barn och numera bloggar! Alltså man är inte ”bara” djurvårdare och pysslar med djuren hela dagarna utan att arbeta i djurpark innebär att man arbetar minst lika mycket med människor som med djuren. Ett serviceyrke även som djurvårdare. För oss på rovdjursavdelningen kanske det märks ännu mer eftersom vi är ute och rör oss mycket bland djuren och våra besökare.

Vad gör vi på vintern då? Jo vi jobbar då, dock inte alla så klart med vi är några som är året-runt anställda som arbetar med rovdjuren. Djuren finns ju fortfarande här och numera har vi mycket kundaktiviteter på vintern också, främst våra populära visningar Närkontakt varg och Tiger tour.

Om man ska gnälla lite på vinter nu så är det KALLT att jobba med rovdjur på vintern. De flesta djuren på rovdjursavdelningen är anpassade för vinterklimat så de har bara ute-anläggningar. Så då får vi vara ute hela dagen också…. Men nu ska vi njuta av sommarvärmen! Mer om det senare…

Försökte organisera lite bland alla bilder jag tagit och fick fram flera på Sting och Fenah när de var nyfödda. Så fort man glömmer hur små de var! Jag är säker på att ni är en massa föräldrar därute som säger detsamma om era barn J.

Sting och Fenah mindre än 1 vecka gamla.